Grön wurst, solkorv och hållbar salami


Nä, den där rubriken luras, det är inte det vi har gjort i veckan. Men det är framtiden, se längre ner i brevet. Idag har vi gjort salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin. Samtidigt har Julia styckat två grisar på 90 respektive 110 kg, ganska små alltså. Och så har vi börjat produktutvecklingen av en salsiccia secca, en torkad liten salami med fänkålsfrö och svartpeppar och vitmögel, men den blir färdig tidigast till påsk, om den nu håller måttet.

Så på beställningsformuläret blir det framför allt färsk salsiccia, fryst biała kiełbasamerguezbangers, och styckdetaljer den här veckan.

Kylbilen har problem med styrservopumpen. Jag har beställt en ny, men frågan är om den hinner komma innan lördag. I värsta fall körs leveransen med någon annan bil. I så fall meddelar jag det på företagets Facebook-sida så att ni inte går och letar efter en bil med min logga på. Det blir Albin som kör den här gången.

Jag får lån till ett solkraftverk! Så igår skrev jag på ett köpeavtal och snart blir det bygge på två av taken för att få upp paneler som sammanlagt ska ge en effekt på 45 kW. Anläggningen beräknas producera 39 600 kWh per år, vilket är 95% av mitt årsbehov. Visserligen köper jag bara in förnybar el redan idag, men det här blir min egen lokalproducerade solenergi, och genom att sälja överskottet så bidrar jag lite grand till att en större andel av elproduktionen i Sverige kommer från förnyelsebara energikällor. Det känns väldigt skönt!

Jag talade med en läkare från tarmkirurgen i förra veckan. Han berättade att varken de eller onkologerna eller radiologerna överhuvudtaget kunde se primärtumören på röntgenbilderna när de hade sin konferens om mig. Så nu är planen att ge mig en ny cytostatikabehandling, för vara säker på att inga cancerceller flyter runt i kroppen, och sedan i mitten av sommaren klippa av den bit av tarmen där primärtumören satt, och samtidigt dra tillbaka stomin in i magen. Så till hösten ska jag vara som förr igen, förutom lite mer erfarenheter och en massa märkliga ärr på magen. Men det är ju sexigare än en stomi. Så kan det gå.
Fint va!?

Vi ses!

Kryddiga korvar, Landjäger och kallrökt skinka

Nu är jag hemma igen. Och det blir leveransrunda nu på lördag den 20 februari, som vanligt. Anna kör och jag sitter bredvid. Julia står nu i charken och tillverkar merguez på fläsk och den svåruttalade biała kiełbasa som är min variant av den polska korven med samma svåruttalade namn. Båda dessa korvar har en kryddighet som jag tycker passar till det rådande vintervädret.

Min merguez brukar variera i chilistyrka beroende på vilka sorters chili jag har i. Den här gången får Julia välj chilisorter fritt, så vi får se hur stark den blir. Den polska korven har rå vitlök i sig och är i övrigt kryddad med peppar, mejram och timjan. 

Jag tänkte häromdagen att det var dags att göra ny Landjäger, men då upptäckte jag att det tänkte jag visst redan för två veckor sedan för det hänger redan en hel del i röken! Ibland är det bra att vara glömsk för det kan snabba upp produktionen att inte komma ihåg vad man redan påbörjat. Den här gången är Landjägern något mer grovmald, på 5 mm-skivan i stället för på 3 mm-skivan, och inte lika fyrkantig som den traditionellt ska vara. Men den som jag provade igår var mycket god. Jag hittade också en kallrökt skinka som Eva får skiva upp åt er.

I övrigt så finns det en del styckdeltaljer kvar från förra veckans grisar, både kotletter och skivad karré, till exempel. Och kimchi.
Leveroperationen gick bra och jag har återhämtat mig snabbt. Jag kom hem redan i söndags och i eftermiddag ska jag ta bort girafferna från magen. Nej, agrafferna menar jag!

Igår hölls det en multidisciplinär konferens (mdk) hos tarmkirurgerna, eftersom jag bett att få veta hur de tänker sig att gå vidare med själva modertumören i tjocktarmen, som fortfarande sitter kvar, nu när metastaserna i levern är borta.

Ingen har kunnat svara på mina frågor om hur cellgiftsbehandlingen har påverkat modertumören. Men efter mdk:n igår så gick jag in och kollade i min journal där det nu fanns tre olika anteckningar om detta. Från tarmkirurgens “Vi tittar på nya röntgenbilder och vi ser att primärtumören har minskat” och radiologens “Regress, tumören/cancer i sigmoideum har smält undan jämfört med […] CT 200908” till onkologens “Primärtumören i sigmoideum ser ut att ha gått i komplett remission”. Jag gillar komplett remission.

Nu har de fattat beslutet att fortsätta med en ny omgång cellgiftsbehandling x 6, men, om jag förstår det rätt, med en mildare cocktail än förra gången. Det är bra för då slipper jag de jobbigaste biverkningarna. När den är över så går de in och skär bort den del av tjocktarmen där primärtumören sitter. Det borde bli någon gång i mitten av sommaren. 

Jag tycker att det låter som ett klokt beslut att med cellgifter försäkra sig om att det inte flyter runt några cancerceller i kroppen längre efter leverkirurgin, och först därpå ta bort resterna av modertumören. Framför allt så känns det bra att det finns en plan för hur vi ska gå vidare. Det krävs lite tålamod av mig, men jag är övertygad om att allt kommer att bli bra, bara jag kommer igenom det här. 

På fredag ska jag ha möte med banken om solcellsanläggningen!

Vi ses

Lekkött och läkkött

Alla säger att Albin gjorde en bra leveransrunda i lördags, så han får köra en till nu på lördag den 13 februari. Ni gjorde också en bra beställningsrunda som matchade hans arbete förstås. Var snälla och fortsätt så ett tag till. Den här gången finns det massor av styckdetaljer från två grisar som Julia styckar den här veckan och som ni kan leka med i köket. Det finns också en del korv och chark kvar från förra veckan – bangers med salviaToulouse-korvleverpastejbaconistersmörkimchi och rent flott, för att vara mer detaljerad.

I fredags åkte jag in till akademiska och blev opererad och operationen gick bra. Jag kom upp till avdelningen med ett imponerande ärr på magen dagen efter och  ligger i en egen sal på våningen under den jag låg på i september, med samma utsikt mot helikopterplattan som då. Det känns tryggt; det är stillsamt här och personalen är kunnig och empatisk. I förrgår tog de bort dränagen och de extra portarna och igår tog de bort epiduralbedövningen och katetern, så nu har jag inga slangar kvar i mig. Jag gick upp ur sängen och vankade med gåbord redan dagen efter operationen, och i måndags gick jag ner med gåbord och sällskap med en rullstol efter mig till restaurang Heats matlådeutlämning. Igår gick jag ned alldeles ensam och utan hjälpmedel, först för att hämta matlåda och senare framåt kvällen ända ner till kiosken på bottenplanet för att köpa glass. Det går fort framåt konstaterar alla. Jag har bra läkkött konstaterar jag. Det stramar och är ömt förstås, men det är inte värre än att knäppa ihop västen med byxorna.

Jag blir kvar på Akademiska några dagar till. Hur länge vet jag inte, men jag tycker att det är bättre att bli ompysslad här än att halka omkring på gården. Några snälla grannar tar hand om hönsen och gården och jag har kontakt med Julia eller Eva nästan dagligen, så det fungerar.

På natten om jag inte kan sova och när “helikopterplattan” lyses upp tänker jag “Det är nu rymdvarelserna plockar upp de utvalda studieobjekten”, och då blir allt mer spännande.

Jag har ännu inte hört ifrån banken vad gäller lån till solcellerna, men jag drömmer om dem, om jag känner mig deppig i några minuter.

Vi ses!

En fransos, en britt och en tysk

Nu på lördag den 6 februari är det den blivande livsmedelsagronomen Albin som kör leveransrundan, medans jag ligger och vilar upp mig. Det är viktigt att ni handlar mycket den här gången, så att företaget kan rulla på under det att jag rullar tummarna. Därför har jag beordrat Julia att tillverka extra goda trygghetsprodukter den här veckan. Idag har hon till exempel gjort grovmalen Toulouse-korv som är så märkligt god trots att den bara är kryddad med vitpeppar och muskot. Det är fransk finess. Den passar bra i en cassoulet, den rätt som jag kanske skulle välja om jag bara fick välja en rätt för resten av mitt liv, men som tyvärr är ganska omständlig att tillaga. Om någon av er lagar den så får ni gärna komma upp med en portion till mig på Akademiska sjukhuset Kirurgavdelning 70C så återhämtar jag mig fortare.

En annan korv som har sin givna kontext är en brittiska banger, som jag vill ha i en full English breakfast, när jag är på det humöret. Den ska vara mild och salviasmakande och lite lös i konsistensen, vilket den blir av ströbrödet som den innehåller. Jag vill att den ska kännas billig i munnen och klibbig på läpparna, som den enkla korven man kan bli serverad på en simpel Bed & Breakfast i Storbritannien. Min banger bara luras vara sådan eftersom den egentligen är både kostsam och exklusiv, och gjord på de bästa råvarorna. Servera den med äggröra, bacon, bönor i tomatsås, lite blodkorv om du hittar, några stekta champinjoner och en stekt tomathalva, och så toast och te förstås.

Och äntligen så fick vi ihop till tillräckligt med lever för att göra min leverpastej igen! Det finns massor av den att beställa på beställningsformuläret. I övrigt finns det kvar lite av förra rundans korvar och styckdetaljer. Eva ska dessutom skiva och packa lufttorkad karré (coppa) och Julia ska näta fågelgodis i morgon. 

Jo förresten, det finns kimchi också, den som vi startade för tre veckor sedan! Den kan man lägga till den brittiska frukosten faktiskt. 

Jag har återigen skickat in en ansökan om lån för solceller till banken. Tack vare ert stöd så kan jag visa upp ett bättre bokslut för banken än förra året då de avslog min ansökan. Jag har också blivit beviljad det statliga stödet för solceller på 20%, förutsatt att anläggningen är färdig till den sista juni. På ett år har effekten på solpanelerna gått upp och priset ned så jag skulle kunna täcka uppemot 95% av mitt elbehov med solceller på två av mina tak, som lämpar sig väldigt väl för ett solkraftverk. Det på ladan vid vägen vetter mot sydöst och det ovanpå butiken mot sydväst och takvinkeln är mycket bra. Det hela vore helt enkelt en rasande bra investering. Jag kan betala av lånet på sex år utan att betala mycket mer än jag betalar för elen idag, och sedan blir elen gratis i minst 30 år. Och det vore så oerhört tillfredsställande att tillverka egen el som täcker nästan hela verksamheten på gården. Och det vet jag att ni också skulle gilla.

Vi ses så småningom!