Chipolata med salvia, svampkorv och lömska skurkaktigheter

När jag för sex timmar sedan skulle gå in och lägga upp ett nytt beställningsformulär på hemsidan så släpptes jag inte in. Servern hade blivit hackad! Sedan dess har administratören suttit och jobbat med problemet borta i USA, och för en halvtimme sedan så kunde jag komma in igen och lägga upp formuläret. Puh, det blir alltså leveransrunda nu på lördag den 2 oktober trots allt. Det är ett kort bokningsformulär den här gången, för de hundratals människor som besökte min gård i söndags, för Mat och människor i Fjärdhundraland, länsade butiken på ALLT (utom lite som jag hittade i gömmorna idag). Ni som var här har idag på er att gå in och rösta på bästa smakprovtallriken och vinna presentkort.

Jag fick hjälp av min polare Rolf idag att göra korv. Jag får ju inte lyfta tungt efter att de i förra veckan skar bort venporten som jag har haft på bröstet i ett år. Så Rolf fick ta i medans jag stod och pekade och domderade. Vi gjorde hur som helst svampkorv med svart trumpetsvamp och trattkantareller och chipolata med salvia från trädgården. De flesta korvarna är olika långa, för Rolf har inte snurrat så många korvar i sitt liv, men den första sorten är åtminstone tjock och den andra är smal. Chipolatan fick en välbalanserad salviasmak, det vet jag för vi gjorde pannbiffar av överbliven smet till lunch. Vad gäller den andra korven så är det så att svamp och svampmjöl i korv inte bara ger en mild svampsmak, utan framför allt så fungerar svampens umami som en förstärkare av köttsmaken i korven, som blir ännu köttigare i smaken. På ett bra sätt. Testa så får du se.

I övrigt finns det kotletter och karrébaconLandjäger och Pfefferbeissertorkat ytterlårlardo och coppa, och några andra småsaker på beställningsformuläret.

Evenemanget Mat och människor i Fjärdhundraland var mycket lyckat i år igen och vi hade som vanligt fler besökare än någonsin på gården. Anna och Albin slet med att lägga upp smakprover och servera, medans jag sprang hit och dit som en yr höna. Först vid fyratiden på eftermiddagen fick de sätta sig ner en stund och vila fötterna. Någonstans mellan 300 och 400 smakprovtallrikar serverade vi och så sålde vi slut i butiken, som sagt. Men jag kan inte luta mig tillbaka och vila bara för det. Jag vinner ju ingenting på den extra försäljningen om jag säljer hälften så bra den här helgen. Nä, det gäller snarare att komma på vad jag kan ordna för andra evenemang själv som kan dra in lika bra med stålars.

Nu ska jag gå ut och tända röken så att baconet blir färdigt tills på fredag.

Vi ses!

Leverpastej, c/k/m, höstflott och funderingar

I fredags kom min vän Albin med 6 kilo KRAV-certifierad lever från linderödssvin som han köpt på Örebro REKO-ring åt mig. Så i måndags gjorde jag leverpastej till slut. Eftersom den är så efterlängtad så har jag lagt en restriktion på 3 förpackningar per hushåll den här gången, så att det räcker till lite åt alla. Förhoppningsvis så kan jag köpa mer lever därifrån om det skulle fortsätta att vara problem med att få tillbaka levrarna från Lövsta. Jag har också gjort en omgång citron/kummin/mejram-korv, och idag påbörjade jag en omgång Höstflott – mitt eget schmalz med svamp, lök och äpple. Hälften av svampen är svart trumpetsvamp som Albin plockat och den andra hälften är trattkantareller från Rikard längre upp i byn. Äpplena är Åkerö från min trädgård. Det är en underbar umamibomb att bre på bröd.

Jag har inte lagt upp allt jag har på beställningsformuläret den här veckan, för på söndag är det dags för Mat & människor i Fjärdhundraland, då jag ska servera en smakprovstallrik för 40 kr. Det brukar komma mycket folk så jag måste ha varor i butiken till försäljning då. Men det finns en hel del att boka ändå, så gå genast in och klicka loss!

Idag var jag tillbaka på Akademiska sjukhuset för att ta bort venporten som de opererade fast under huden på höger sida av bröstkorgen för ett år sedan. Genom den har de tappat mig på blod och fyllt mig med cellgifter, men nu ska den inte behövas längre. En kirurg slet hårt i en halvtimme för att få bort den. Hon bekräftade att jag har bra läkkött när hon karvade för att få loss den från köttet som slutit sig runt den.

När jag var sjuk så fattade min hjärna och min kropp ett beslut utan att fråga mig. De beslöt att jag inte fick tänka på och oroa mig för någonting som rörde mitt företag och min ekonomi. Jag vet inte hur det gick till, men jag är ganska övertygad om att det var nödvändigt för mitt tillfrisknande. Att min kropp fick vila utan oro för vilka konsekvenser min sjukdom skulle få för min ekonomi och min framtid.

Faktum är att det fick till följd att jag tillät mig och kunde vila mer under det senaste året än jag har gjort på många många år. Och jag tror att det var en förutsättning för att min kropp skulle läka så som den gjort. Och det är därför jag är så tacksam över det enorma ansvar som Julia gick in och tog, när jag inte kunde, och det självständiga arbete som hon och Eva utfört, som gjorde det praktiskt möjligt för mig att få vila.

Det har gått upp för mig nu att jag under vilan blev på det klara med att jag inte ville fortsätta att leva på det sätt som jag har gjort, med en ständig oro och osäkerhet om ekonomin och en alldeles för stor arbetsbörda och knappt någon tid till kreativa sysslor och lek. Jag såg framför mig mer balans och harmoni, och hur jag skulle bli starkare och mer nöjd med mitt liv.

Men nu har jag på ett bryskt sätt slängts tillbaka in i det slags liv som jag inte ville återvända till. Under Julias sjukskrivning måste jag återigen utföra allt arbete själv, och jag hinner inte med för jag har inte längre samma kapacitet i charken som Julia har. Och oväntade utgifter, ovanligt dåliga inkomster, och skulder som jag har dragit på mig på grund av min sjukskrivning, får marken att gunga under mig, ger mig yrsel och får mig att tvivla på att jag kan få ekonomin att gå ihop.

För att reda ut situationen så håller jag på att analysera ekonomin på djupet, samtidigt som jag försöker strukturera alla olika åtgärder jag kan ta till för att reda upp situationen. Jag försöker att se alla olika möjligheter, allt från att minska utgifter och öka inkomster på olika sätt, genom funderingar på hur jag bäst ska balansera vilken hjälp jag betalar för och vad jag ska utföra själv, genom att räkna på vad som händer om jag ökar respektive minskar produktionen, eller kompletterar med eget lönearbete. Jag tvingar mig till och med att undersöka vad som skulle hända om jag ger upp helt och försöker sälja gården.

Det värsta med den sista tanken är att jag under sjukdomen också har kommit att fästa mig vid den här platsen mer än tidigare. Det har blivit min plats på jorden och jag vill helst inte flytta på mig. Dessutom skulle jag inte längre ha någon försörjning eller någonstans att bo om jag tvingas ta det steget.

Jag vill hitta en lösning på det här. Jag vill egentligen utveckla verksamheten. Jag vill ha en mer styrande och ledande roll i företaget och utföra mindre arbete i charken; ägna mig mer åt planering, övergripande arbete, och leveransrundorna så klart. Jag vill utveckla fruktlunden till en storartad lustgård. Jag vill lära mig mer om beskärning, odling och trädgårdsterapi. Jag vill öppna något slags servering på gården sommartid och ha en större grönsaksodling.

Jag skriver om det här i veckobrevet för att jag vill fortsätta vara öppen med vad som händer i företaget och i mitt liv, även om det inte är bra marknadsföring. Det är bäst så. Jag gör det här på mitt sätt, och det kommer jag att fortsätta med.

Vi ses!

Mer kött och ett jippo

I morgon styckar KG två nya grisar. Den här gången kommer de från Olle Linder utanför Knivsta och väger kring 110 kg styck. Tyvärr så fick jag ingen lever den här gången heller. Jag ska undersöka om jag kan få tag på KRAV-certifierade eller motsvarande levrar någon annanstans ifrån. Hojta om ni har något tips.

På beställningsformuläret finns sedvanliga styckdetaljer och följande sorters korv: smal kielbasa bialaLisas korvToulouse-korv, lite Nürnberger Rostbratwürstchen och Pfefferbeisser. Handla genast och beställ!

Nästa söndag, den 26 september klockan 11-17, blir det jippo med Mat och människor i Fjärdhundraland, så Anna, jag och Albin kommer att finnas på gården och servera en smakprovstallrik med charkuterier för 40 kr. På samma sätt gör ett trettiotal andra medlemmar av organisationen Fjärdhundraland. Gör en anteckning i kalendern.

Jag är lite stressad idag och hinner inte lägga ut texten, så här får ni i stället en bild på min söta hund Sonja som fyllde 11 år förra helgen.

Ibland undrar jag om hundägare behandlar sin hund så som de tycker att de själva egentligen behöver behandlas. Vissa lider av sin egna brist på disciplin och lägger mycket tid på att få hunden att lyda. Hur behandlar jag Sonja? Jag ger henne mycket kärlek och låter henne slappa hur mycket hon vill. Men jag låter henne inte springa ute utan koppel, för då skulle hon springa till skogs så fort hon fick syn på ett rådjur.

Vi ses!

En grov italienare möter en smal polack

Idag har jag jobbat ensam i charken för första gången på mycket länge. Jag tillverkade salsiccia med vitt vin och rostade fänkålsfrön och svartpeppar, och en ny variant av den polska korven kiełbasa biała som blev både smal och mer finmald än jag brukar göra den. Den polska korven innehåller en hel del vitlök, förutom timjan och mejram, och både svart- och vitpeppar. Gällande styckdetaljerna vill jag påpeka att de lite längre kotletterna är mycket vackra och att sidfläsket i bit från och med nu kommer att ha svålen kvar, eftersom ni tycks vilja ha det så. 

Även om det har varit sommar idag så närmar sig hösten då man vill slabba med maten och äta med händerna, och jag skulle därför vilja slå ett slag för den av mina styckdetaljer som har det absolut sämsta namnet – broskbenen. Det är egentligen fortsättningen på de tunna revbenen och de kan tillagas på samma sätt, långsamt i ugnen tills köttet nästan faller från benen. Eller brosket då. Här är ett förslag på tillagning.

Jag tycker att det är ganska tungt nu när sommaren är över och höstens mörker närmar sig. Det är egentligen mycket att göra i trädgården, men jag hinner inte med. Ett års sjukskrivning slog ekonomin i spillror och jag har inget annat val än att jobba stenhårt trots att jag inte riktigt är redo. Men jag lever och ska inte gnälla. Jag försöker muntra upp mig och tänka framåt. Jag gick med i tomatklubben i förrgår för att få drömma lite om nästa års odlingar. Jag vill hitta sådana där fula salladstomater som jag brukade köpa på marknaden i Italien, de som är både röda och gröna och fasta, tjocka och smakrika. Jag hoppas att mat- och odlingsfantasierna räcker för att hålla humöret uppe tills höstens och vinterns kvaliteter slår igenom och jag kan njuta av det som är. Jag tror att det är övergångarna som jag har svårt för. Det blir nog snart bättre igen. Blommorna försöker muntra upp mig.

Vi ses!

Korv, senap och en olycka

Nästa leveransrunda blir nu på lördag den 4 septemberStyckdetaljerna kommer från två KRAV-grisar (115 och 100 kg) uppfödda hos Mats Lundkvist i Altuna som Karl Gustav ska stycka båda två i morgon. Veckans special på beställningsformuläret är senap 1777 som vi gör efter anvisning från min farmors farfars farfar Linné-lärjungen Pehr Holmberger. Den passar till alla korvarna som också finns på formuläret: FrankfurterNürnbergerToulouseisterband och Lisas korv. Nja, kanske inte lika bra till de kallrökta och torkade korvarna Landjäger och Pfefferbeisser, de vill ni kanske ha en öl till i stället. Det finns också fint torrsaltat och kallrökt sidfläsk och lite annat. Se så, in och beställ nu!

Grisoffret i söndags för att fira min hälsa blev mycket lyckat tycker jag. Grisen smakade utsökt efter 10 timmar på rotisseriet. Ett varmt tack till alla er som kom och hjälpte till att äta upp den underbara grisen! Som vanligt hade jag förträngt att man inte får möjlighet att umgås så mycket med gästerna själv när man anordnar fest. Det är alltid lika frustrerande och jag ber om ursäkt för att jag inte hade möjlighet att ta hand om er så mycket som jag hade önskat. Dessutom upptäckte jag alldeles för sent att en hel del vänner hade fallit bort från adresslistan på inbjudningsbrevet, men det kanske var tur eftersom det kom 60 personer och grisen inte hade räckt till så många fler.

Tyvärr så inträffade en olycka i fredags när Julia skulle rista svålen på grillgrisen med ett specialverktyg som ser ut som en utfälld lejonklo och hon skar sig illa på tummen. Jag körde henne till akuten och de sydde åtta stygn. I måndags fick hon träffa handkirurgen på Akademiska sjukhuset som konstaterade att hon hade skurit av sig tumsträckarsenan, så de opererade henne med en gång och sjukskrev henne i tre månader. Jag är övertygad om att hon kommer att bli fullkomligt återställd, men det var förstås en otäck upplevelse.

Tyvärr så innebär det att jag kommer att behöva ta över hela produktionen tills hon är hel igen. Och jag har ännu inte samma ork och effektivitet som Julia. Så planen att ta fler grisar till slakt får jag lägga åt sidan ett tag till. Jag känner mig lite orolig, för jag vill inte gå tillbaka till ett arbetssätt där jag riskerar att bränna ut mig, så som det var mycket nära att jag gjorde innan Julia började arbeta för mig. Ni får räkna med lite färre korvar framöver.

En annan liten motgång är att det har varit problematiskt att få tillbaka levrar från slakteriet på sistone. Och tyvärr blev det inga levrar från de två som jag hämtade från slakteriet idag heller för veterinären hade kasserat alla levrar från både KRAV-grisarna och KRAV-nötdjuren. Så ni får vänta ytterligare på leverpastejen.

Bilden högst upp är från mitt lilla bibliotek som jag till slut gjorde i ordning och organiserade i förra veckan. Alla väggar är fyllda från golv till tak med mängder av oerhört intressanta böcker och författarskap som jag längtar efter att ge mig i lag med. Jag längtar så efter att få sätta mig ned och bara läsa och lära mig nya saker. Böckerna har jag ärvt av min mor och min far som naturligtvis båda hade utsökt smak, och de som ligger i fönstret är dubbletter som jag funderar på att ställa ut i en bokhylla i gårdsbutiken som ett bibliotek som kunderna kan låna från om de blir ordsugna.

Vi ses!