Salviasalsiccia, mer leverpastej och Nünberger Würstchen

Det blir leveransrunda också nu på lördag den 17 oktober verkar det. På beställningsformuläret finns en ny salsiccia smaksatt med salvia och vitlök, små söta Nürnberger Würstchen och en ny omgång av den delikata leverpastejen. Dessutom finns det kvar av isterbanden och den skivade karrén, och det finns också detaljer av grisen som Julia har styckat den här veckan. Och jag fortsätter att portionera ut julskinkor.

Idag har jag tillbringat dagen på Akademiska sjukhuset för min första behandling med cellgifter. Först fick jag en venport inopererad på bringan och sedan var det direkt upp till onkologens behandlingsavdelning för min cocktail av cytostatika. Jag blev väldigt väl bemött av sjuksyrrorna och fullproppad med information. Sedan låg jag och tog emot dropp i fyra timmar och åkte sedan hem med en pump som ska distribuera det sista cellgiftet över 46 timmar. Märkligt nog så känner jag knappt av någonting av behandlingen. Inga biverkningar alls har visat sig än så länge. Det får mig att känna mig glad i kväll.

I morgon bitti kommer Peter och Albin och hjälper mig att lasta in de två grisarna som står i stallet, och som sedan Albin kör med mig till Lövsta. På fredag kommer min kompis Martin (han som brukar sitta bredvid mig i kylbilen) för att hjälpa mig att hämta tillbaka grisarna från slakteriet. Sedan är det bara två grisar kvar i hagen! Och vetet står på två pallar i pannrummet och torkar. Nu måste ni handla så att jag kan köpa en sådan här kvarn och mala färskt mjöl till er.

Vi ses!

Både isterband och julskinka

Nu har jag lagt upp 19 frysta julskinkor på beställningsformuläret för lördagens leveveransrunda nu den 10 oktober. Det kan tyckas tidigt, men jag behöver frigöra plats i mitt frysrum och jag behöver förbättra likviditeten. Det här blir tredje året som jag säljer julskinkor. Först ville jag inte sälja julskinkor för jag tyckte att det var läskigt att vara ansvarig för en mängd familjers centralpunkt på julbordet. Men efter att ha tagit fram en kryddad saltlake som alla kunder blev nöjda med så känns det ganska riskfritt. Saltlaken är milt kryddad med enbär, kryddpeppar och lagerblad, bland annat. Självklart innehåller den inte nitrit eller några andra konserveringsmedel, eller några vattenbindande kemikalier. Jag har faktiskt inte fått annat än enorm uppskattning för mina julskinkor.

Förra året räckte inte skinkorna på långa vägar. I år kommer vi ha fler, men jag har också många fler kunder nu. Så om man vill försäkra sig om en skinka så bör man handla redan nu. Man kan inte boka nu och hämta senare, för jag behöver utrymmet som sagt.

Isterbanden
 som vi påbörjade i förra veckan är klara nu, så de finns också på beställningsformuläret, jämte en massa fina detaljer som Julia styckat ut från två lagom stora grisar den här veckan, plus lite extra från frysen, bland annat citron/kummin/mejram-korv och Thüringer Rostbratwurst. Var snälla och kom inte med era beställningar för sent; det är stressigt för mig att packa i sista minuten numera.

Dalavetet är skördat! Det blev drygt 2,5 ton vete, och det får nog räknas som ett bra resultat. Nu ska det torkas för att få ner vattenhalten, så att det inte blir dåligt utan blir lagringsdugligt. Jag har fått låna Gustavs pelartork, men idag ska jag flytta in det i pannrummet för en snabbare torkning. Sedan måste jag hitta några såll för att rensa det innan malning. Sedan har vi mjöl! Det var tur att min gamla vän Jens var här för att hjälpa till när tröskan skulle tömmas. Det var ett jobb som arbetsmiljöverket nog skulle ha haft invändningar emot.

Sedan fångade vi in fem av kultingarna i söndags, och en jättegalt. Kultingarna kom Sören och hämtade i förrgår för ett fortsatt liv på Tjälingegården, och galten körde jag samma kväll till ett litet slakteri i Norberg. Det känns som att jag kan bli av med alla grisarna ganska snart och det är en oerhörd lättnad.

I tisdags var jag på mitt första möte på onkologen på Akademiska sjukhuset. Efter att ha utvärderat i vilken form jag var så beslutades det att man ska börja med en behandling bestående av en kombination av tre olika cellgifter, på onsdag i nästa vecka. Jag uppfattade det som att läkaren bedömde att jag är i ganska god form och kan tåla en relativt tuff kur. Det var vad jag ville.

Behandlingen kommer att upprepas varannan vecka och pågå i två månader. Därefter gör man ny röntgen och utvärderar resultatet. Jag är inte alls rädd för behandlingen utan konstigt nog nyfiken på hur jag kommer att reagera. Nyfikenheten känns som en bra egenskap i den här märkliga situationen.

Det är möjligt att jag kommer att bli mycket svag av behandlingen, men det är ingenting som går att förutsäga; reaktionerna på cellgifter är mycket individuella och oförutsägbara. Möjligtvis skickar jag någon annan att köra leveransrundan nästa helg, vi får se.

Men vi ses på lördag!

Lite kött, lite korv och lite tröskning

Idag tillverkar Julia citron/kummin/mejram-korven och Thüringer Rostbratwurst som jag har lagt upp på beställningsformuläret. Hon gör också isterband, men de blir inte färdiga förrän nästa vecka. Jag kommer att laga porchetta idag. Till lördagens utkörning finns det en hel del frysta köttdetaljer men vi kommer också att skiva lufttorkat ytterlår och burka flott.

Mitt vete räddas av Resta gård! Anna Hane läste vad jag skrev i förra nyhetsbrevet och i morgon kommer driftschefen Anders Persson och tröskar åt mig. Jag är oerhört tacksam och rörd över deras hjälpsamhet. Anna har fattat att vi utbölingar, eller nybyggare, måste hålla ihop och hjälpa varandra när vi hamnar i nöd. Jag ska försöka att alltid komma ihåg det också. När skörden är bärgad ska den äkta bonden™ Gustav hjälpa mig att torka säden, och så snart ekonomin tillåter så ska jag skaffa en liten professionell hushållskvarn så att jag får testa hur det är att baka med färskmalt mjöl och så att ni kan köpa fullkornsvetemjöl av mig.

Angående hälsan så är nu planen att cellgiftsbehandling påbörjas om två veckor, med målet att krympa metastaserna i levern så att de blir möjliga att operera bort. Det är jobbigt att vänta, men det finns i varje fall en plan. Jag ska så snabbt som möjligt försöka att bli av med grisarna som jag har kvar på gården, så att jag inte behöver tänka på deras skötsel om jag blir svag av behandlingen.

Vi ses!