Det har inte varit någon produktion den här veckan. Vi behövde vila och jag trodde inte heller på så stor efterfrågan. Men det finns saker i gårdsbutiken. Fina köttbitar i frysen, både pâté och leverpastej med bäst-före-datum några dagar in på det nya året. Och så lufttorkat av alla sorter att lägga upp på vackra fat som fingermat på nyårsafton. Och kanske skulle det passa med en kokt med bröd eller en tunnbrödsrulle till vickning? Både Frankfurter och merguez ska finnas i frysboxen i gårdsbutiken. Ni behöver inte förboka på beställningsformuläret till helgen, om det inte är någon speciell fryst styckdetalj eller särskild fryst korv som ni vill försäkra er om att den finns i butikens frysbox. Man kan också alltid ringa och fråga mig om jag har och kan lägga ut något speciellt som du vill ha.

Jag hade en fin jul i år. Jag var hemma på kalkon hos min bror på juldagen och la märke till den fina ballongbilden från mitt barndomshem på väggen.

Bilden får mig att minnas doften från mina föräldrars bokhyllor och skrivbord. De där bilderna på luftballonger dyker också upp i Andrej Tarkovskijs film Solaris som har följt mig hela livet.

Jag har försökt skriva klart det här veckobrevet i några dagar, men det har kommit saker i vägen.

Jag träffade en läkare i förra veckan inför behandlingen. Vi skulle komma överens om vilken sorts behandling jag skulle få. Han frågade hur jag mådde och jag svarade att jag kände mig i bra form rent fysiskt. Jag sa att jag naturligtvis blev chockad av beskedet om en ny metastas, eftersom jag inte i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig det, men att jag nu såg på det som att det är en stor olägenhet som jag måste gå igenom för att bli av med den, men att det bara är att acceptera som det är. Han svarade att ja, men du förstår väl hur allvarligt det här är?

Det gjorde mig alldeles modfälld när han sa så. Modstulen. Jag tänkte på det där i två dagar och försökte analysera vad han sagt, vad jag kände, och varför han sa som han gjorde. Jag kom fram till att det inte kan finnas en enda situation där det kan vara bra för patienten att få höra något sådant. Om han lutade sig mot statistik och sannolikheter när han sa så, så har det ingenting med verkligheten att göra, eller med mig att göra, eftersom man inte kan föra ned sådant på individnivå. Så det var inte sanningen han kände sig tvungen att förmedla. Och det var inte erfarenhet, för han känner inte mig och mina erfarenheter skiljer sig från hans. Och om det bara var så att han ville ta ner mig på jorden så skulle den tanken inte ha varit mer till förmån för mitt läkande än den inställning som jag kom till honom med.

Ju mer jag tänkte på saken desto mer förvirrande kändes hans uttalande och jag kunde inte komma på någon annan anledning till att han sa så än att han själv var rädd för att misslyckas. Jag funderar på att skriva till honom och berätta för honom hur dumt sagt det var. Men vi var i varje fall båda överens om att jag skulle få en så tuff behandling som jag kan förväntas orka med.

  I förrgår opererade jag in en venport som underlättar medicineringen för den kur cytostatika vars första behandling jag påbörjade samma dag. Det var knappt två år sedan jag gick igenom mina två föregående kurer. Den här gången får jag en kraftig kombination av tre cytostatika av samma sort som första kuren, plus en antikropp som jag inte kunde få då när jag fortfarande hade en tumör i tarmen. Nu påminns jag om precis hur det kändes i kroppen av behandlingarna för två år sedan.

Det känns som att jag drack en stor liter lacknafta i förrgår. En hicka som kommer och går hade jag glömt bort. En kymighet på gränsen mellan yrsel och illamående känner jag igen. Det är värst den första och andra dagen, sedan avtar besvären för att försvinna efter en vecka. Därpå en vecka som normal innan nästa behandling. Jag tror att mina biverkningar känns lite värre den här gången men jag gissar att det beror på att utgångsläget, en mycket bättre hälsa, gör att diskrepansen mellan frisk och glad och förgiftad och sjuk blir större. Och jag har genomgående mycket mindre besvär av behandlingen än vad andra beskriver. Sex behandlingar blir det sammanlagt, ny röntgen efter fyra för att kontrollera att det som ska ske sker.

Jag känner mig säker på att kuren kommer att krympa metastasen i levern så pass att de kan genomföra en operation i början på april. Att jag skriver så är inte en besvärjelse utan min övertygelse. Jag skriver öppet om det som händer mig för att det gör det lättare för mig att bena upp vad jag känner och vad det är som jag måste förhålla mig till. Jag använder det här brevet som ett sätt att skapa lite struktur för mig själv och för att jag gillar tanken på att ni känner till vad som händer i mitt liv, och kanske skickar en tanke till mig. För mig är orden och språket betydelsefulla. De skapar världen när jag använder dem. 

Inom lingvistiken är performativ namnet på de språkhandlingar som blir verklighet när de utsägs. Ett löfte blir till när du uttalar jag lovar. Jag förklarar er nu för äkta makar, binder samman två människor juridiskt. Varde ljus! ja, vad hände där egentligen? En performativ kan vara en enkel genväg till hjärtat och den kan förändra verkligheten. Jag hatar dig! Jag älskar dig. Om jag ändå hade sagt något!

Den som säger eller skriver något skapar en struktur i en mångdimensionell rymd. Den som lyssnar eller läser vecklar ut strukturen utifrån sitt eget perspektiv. Tänk dig saker i ett tredimensionellt rum, hur olika de ter sig från olika positioner i rummet. Olika positioner ger olika perspektiv på sakerna. Lägg sedan till tidsdimensionen, relationerna orden emellan, och sedan alla dina minnen förknippade med de ingående orden, alla gånger du har hört dem förut, vilka relationer du förknippar med dem, vilka känslor och stämningar de väcker hos dig, och rytmen. Orden följer inte varandra på ett papper utan ringlar genom dimensionerna i en mycket komplex struktur. En text kan vara mer begriplig, eller mindre begriplig, eller mer eller mindre obegriplig, men allt hänger ändå på välviljan hos den som läser.

Nästa år i juni är det tio år sedan jag öppnade mitt charkuteri. När jag började tillverka korv så var det uteslutande för mitt eget nöjes skull. Även när jag började sälja korven så var jag bara intresserad av vad jag själv tyckte om den. Men efter hand upptäckte jag att jag var intresserad av den som ville äta min korv och av den som tyckte om min korv, och att några av dem tycktes vara intresserade av mig på ett eller annat sätt. Jag upptäckte att det fanns en stor tillfredsställelse i att veta att det fanns en annan människa som köpte min korv, tillagade den på sitt sätt, och njöt av att äta den. Det tog lång tid innan jag förstod att det faktiskt var så att jag njöt av tanken på att ett tiotal hushåll hade min korv på sitt middagsbord, och fick sina dagliga proteiner från något som jag och de hade skapat tillsammans.

Och i och med den märkliga relationen mellan er och mig så har ni kommit att bli en väldigt viktig del av min verksamhet. Av samma anledning så är det inte längre av intresse för mig att göra en korv för korvens egen skull, eller för min egen skull. Eller för den delen att skriva ord bara för att läsa dem själv och sedan bränna upp dem. Korven och köttet har sitt värde och sitt sammanhang när det konsumeras av någon, gärna i ett litet sällskap. Och maten blir godast när den binder samman människor.

Nu har all snö smält bort kring min gård och åkrarna ligger bruna och gröna. Jag tänker inte låta slakta några grisar eller köra någon leveransrunda på några veckor faktiskt. Jag har en del produkter i gårdsbutikens kylar, bland annat pastej och pâté, bacon och alla sorters lufttorkat, och jag har mycket i den inre frysen, både styckdetaljer till fina reapriser och en mängd olika korvar. Men de frysta grejerna är bäst att boka på beställningsformuläret så att jag kan packa och lägga ut i butikens frysbox, för där är annars utbudet begränsat av utrymmet.

Det finns fortfarande några julskinkor kvar, för den som inte har fått tag på någon fin än. Och så vill jag påminna återigen om att den allra finaste julklappen är en korvkurs hos mig!

Här fanns det en lång bra text som jag skrev på i två timmar, men den slarvade MailChimp bort, så nu är jag arg som en babian och trött. Jag ska så snart som jag orkar byta till en mer pålitlig nyhetsbrevstjänst.

Jag klarar inte av att försöka skriva om texten nu, ni får titta på ett foto av några av mina tuppar i stället. De blev så glada när den kalla snön försvann. Men lite fakta som stod i den förlorade texten är att jag på torsdag i nästa vecka påbörjar en ny omgång om sex cytostatikabehandlingar. De kommer att ske varannan vecka och innefattar också antikroppen bevacizumab (Avastin). Efter fyra behandlingar görs en ny röntgen för att utvärdera om tumören krympt. Om allt går som det ska så kan det bli operation redan i april. Jag är glad att behandlingen kommer igång så snabbt.

Idag har dagsljuset varat lite lite längre än igår och i natt blir natten några sekunder kortare än den föregående. Så kommer det fortsätta och allt kommer att bli bättre och bättre ända tills träden står i blom i min fruktlund om några månader. Men vi får ta en dag i taget.

Vi ses!

På lördag står jag och Julia och Ulrica på Bondens marknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm mellan 10 och 15, om allt går vägen. Då är det sista chansen för er som inte kan ta er till gårdsbutiken att handla jul- och nyårssmaskens av mig. Julia och jag har gjort mer pastej och pâté, den här gången på 100% nötlever, och ännu mer apelsinkorv. I morgon griljerar jag tre till nitritfria julskinkor som vi skivar upp och lägger 6-8 skivor av i paket till er som inte vill ha en hel julskinka.  Vi har också fortfarande prinskorv, isterband, kallrökt fläsksida, förutom det frysta sortimentet av många olika korvar, styckdetaljer och höstflott. Vi lägger lite i butiken och tar med resten av det färska till marknaden, och det som inte går åt där lägger vi sedan också ut i gårdsbutiken.

Ni som vill ha hela julskinkor måste boka dem på beställningsformuläret, så tar vi med dem till marknaden nu på lördag eller lägger ut för upphämtning i gårdsbutiken till den dag ni anger i beställningen. Ni kan beställa varor ur hela det frysta sortimentet på samma sätt. Det kan dröja ett tag innan vi styckar nya grisar nu.

I morgon kommer advokaten för att tala med mig och Julia och se charkuteriet, så att han kan lägga upp en plan för mitt försvar. På eftermiddagen ska jag på läkarbesök på Akademiska för att diskutera den fortsatta behandlingen. Magnetröntgen visade att det bara rör sig om en metastas, men att den sitter lite klurigt till i levern i närheten av en artär, så de vill försöka krympa den med ytterligare en omgång cellgifter för att göra kirurgin rent tekniskt enklare och säkrare för mig. Cytostatikan fungerade ju oerhört bra förra gången och biverkningarna blir nog inte så farliga nu när jag är i mycket bättre fysisk form än då. Men det innebär förmodligen att operationen inte blir av förrän till sommaren tyvärr. Jag längtar mest efter julafton så att jag äntligen kan få vila i några dagar i sträck.

Nu är det bara en vecka kvar till vintersolståndet. Sedan vänder det, ljuset kommer tillbaka och allting kommer att ordna sig.

Vi ses!

Nu på lördag blir det äntligen en normal leveransrunda igen till Uppsala, Upplands Väsby och de sju stoppen i Stockholm. För er som är nya prenumeranter så finns platser och tider på den här kartan.

Utbudet är naturligtvis centrerat till julrelaterade produkter. En del finns det mycket av, annat är det begränsad tillgång till och det är svårt att säga vad vi kommer att kunna göra mer av, beroende på tillgång till råvaror och tid. Hittar du inte någon av produkterna så har den tagit slut, eller så tittar du under fel flik. Här är hur som helst en listning på julrelaterade saker som finns på beställningsformuläret när jag skickar ut nyhetsbrevet: hel rå julskinka och färdig, griljerad, skivad julskinka, rullsylta, leverpastej (gör jag i morgon), prinskorv (gör jag i morgon), gårdens pâté, isterband, kallrökt sidfläsk, apelsinkorv, höstflott och fläskkorv. Jag har nog glömt något, så gå in och kolla på beställningsformuläret själva!

Glöm heller inte att den bästa julklappen är ett presentkort på en korvkurs hos mig! De finns tre kursdatum listade på beställningsformuläret under fliken Kurser, men man kan naturligtvis också ge bort ett presentkort på en kurs ett ospecificerat datum.

Om ni bara var intresserade av veckans produkter och hur man får tag på dem så kan ni sluta läsa här, för nu blir det lite tristare läsning.

Jag har råkat ut för par saker den senaste månaden som har tagit en hel del kraft att hantera. När jag drabbades av tjocktarmscancer för drygt två år sedan så bestämde jag mig genast för att vara helt öppen med vad jag råkade ut för, och det visade sig vara ett mycket bra val för mig och uppskattat av omgivningen. Jag tror att det beror på att om man ger förtroende så får man förtroende, visar man tillit så får man tillit tillbaka, och det blir lättare för alla om man pratar öppet om de viktiga och svåra sakerna. Därför tänker jag vara lika öppen med vad som har hänt nu.

För två veckor sedan så gick jag in och tittade i min journal för att se provsvaren på min njurstatus som måste kollas inför datortomografin med kontrastvätska som skulle göras som 1,5-årskontroll efter den avslutade cancerbehandlingen. Då såg jag att en cancermarkör som de också hade testat för hade stegrats kraftigt. Kirurgmottagningen reagerade snabbt på min upptäckt och skickade mig på datortomografi ett par dagar senare och jag fick tala med läkare om vad det kunde röra sig om. När bilderna analyserats så fick jag veta att det rörde sig om en metastas som har växt till på levern. Med största sannolikhet så beror det på att de missade några cancerceller när de skar bort halva min lever för ett och ett halvt år sedan, för metastasen sitter nära där snittet gjordes, och att dessa cancerceller sedan klarade den efterföljande cytostatikabehandlingen. Hur som helst så har jag gjort en magnetröntgen idag för att de ska få en exaktare bild av hur metastasen sitter och dessa bilder kommer att bedömas av kirurger och onkologer på torsdag förmodligen, och då gör de en plan för ingreppet som ska göras. För kirurgi blir det, och det händer förmodligen ganska snart. Om kön för operation på Akademiska är för lång så kommer de erbjuda mig plats på Karolinska i Huddinge.

När jag först såg provsvaren så blev jag livrädd och drabbades av en oerhört stark ångest. Det var faktiskt mycket värre än när de upptäckte cancern första gången, för då var jag så medtagen. Jag har känt mig ganska stark på sistone och det fanns inte i min föreställningsvärld att det här kunde hända. Men det dröjde bara två eller tre dagar tills ett lugn kom tillbaka till mig och jag kände starkt att det är inte det här jag kommer att dö av. Det här är en väldigt stor besvärlighet, som kommer olämpligt och som kommer att vara jobbig och påfrestande, men det är inget som kommer att döda mig. Så därför är det bara att ta det som det kommer. Ett steg i taget, och utan att spekulera om framtiden. Så klarade jag det förra gången och det kommer att hjälpa mig den här gången också.

För en månad sedan så hände en annan grej, som jag faktiskt tycker är värre, hur konstigt det än kan låta. En poliskommissarie ringde upp mig och berättade att en åklagare vill ge mig en företagsbot på 150 000 kronor för vad hon påstår är ett arbetsmiljöbrott med vållande till kroppsskada till följd. Detta till följd av att min oerhört kompetenta medarbetare Julia skar sig olyckligt i tummen när hon skulle rista svålen på en gris för femton månader sedan. Åklagaren hävdar att jag inte har haft regelbundna och dokumenterade faroanalyser samt skriftliga instruktioner för farliga arbetsmoment, och att detta orsakat olyckan. Jag är av en annan åsikt. Eftersom jag inte har pengarna för att betala en sådan stor bot, utan skulle förlora både företaget och gården, både min försörjning och mitt hem, om det blir påföljden, så kommer jag att bestrida detta och det kommer då gå till domstol där jag får hoppas på ett bättre resultat. Jag har fått mycket stöd från en av er kunder, som är advokat och som har gett råd och skissat på hur jag kan argumentera. Och i fredags talade jag med en av landets mest erfarna miljöbrottsadvokater som verkade väldigt sympatisk, kunnig och erfaren, och frågade om han ville bli min offentliga försvarare, och det tackade han ja till. Nu väntar vi bara på att domstolen ska ge honom ett förordnande, därefter så börjar han arbeta direkt, i första hand på det svar som jag har fått anstånd till den 21 januari med att lämna till åklagaren. Nu får advokaten, åklagaren och kommissarien, som alla känner varandra, dansa sin dans och göra det som de kan bäst. Jag kan inte göra mer än så, förrän de bjuder in mig i dansen, med då ska de få se.

På väg till Bondens julmarknad i lördags morse så gick multiremmen på kylbilen av, men då började jag nästan fnissa, för det blev så absurt. Och jag kom fram till marknaden, även om det var trögt att styra utan servo. Men därför kommer jag på lördag i en skåpbil som det står CircleK på, i stället för kylbilen. K står för Kristofer och Circle har väl något med återvinning att göra.

Jag vill understryka att det inte är ett dugg synd om mig, och ömkan är något som varken jag eller ni mår bra av. Det som har hänt har hänt, utan anledning och utan mening, och nu gäller det bara att reda upp situationerna. Jag skrev inte det här för att få er sympati, den känner jag redan och den är jag så tacksam över, så jag säger precis som vanligt:

Vi ses!