Hösten presenterar sig

Nästa leveransrunda blir den 28 augusti. På beställningsformuläret finns en massa fina tjocka skivor karré och kotlett från Mats KRAV-grisar. Idag gör också Julia Toulouse-korv, den franskinspirerade korven som faktiskt bara är kryddad med lite muskot och vitpeppar trots att den är så smakrik. Det är den enda färskkorven som vi gör den här veckan, eftersom vi måste göra mer LandjägerPfefferbeisser och isterband för att vara förberedda inför jippot Mat och människor i Fjärdhundraland som går av stapeln söndagen 26 september, då vi ska servera en liten smakprovstallrik med gårdens produkter. Men den här veckan finns också Frankfurter, och fryst citron/kummin/mejram-korvLisas korv och Nürnberger Rostbratwürstchen. Därtill LandjägerPfefferbeisser och frysta isterband. Och så lite ditt och datt.

I förra veckan provstyckade jag med Karl Gustav, en mas som tidigare jobbat på Åkes slakt och styckning och Landersteds slakteri. Han är kunnig och trevlig, så jag vill gärna att han jobbar med styckning på timmar hos mig framöver. Som många erfarna styckare led han av att tvingas skära ned så mycket fint kött till korv, men han hade också idéer om hur vi kan använda och sälja en del saker som annars har gått till produktionskött. Till exempel så föreslog han att man kan skiva rullen tjockt och sälja som skinkmedaljonger. Jag har ätit sådana till lunch nu två dagar i sträck och är positivt överraskad. Jag hade trott att det skulle vara lite hårt kött att bara steka i skivor, men det var det inte alls. Mycket gott. Salta på båda sidor 10 minuter innan du bryner dem i smör på medelhög värme i ca två minuter på varje sida. Passade bra med råstekt Asterix-potatis och brytbönor från trädgården. Det finns ett par paket med fyra stycken vardera i butiken nu, men inte på beställningsformuläret den här veckan.

Bilden ovanför till vänster är ett exempel på hur spanjorerna marknadsför sina charkuterier och det råkar stämma överens med hur jag föreställer mig er när ni njuter av mina produkter. Det kanske finns en marknad för den typen av DVD-filmer även i Sverige?

I fruktlunden har jag planterat två blåbärsbuskar i veckan, ’Duke’ och ’Bluecrop’. Jag planterade dem nära ekarna i hopp om att eklöven har gjort jorden sur, vilket blåbären trivs i. Visar de sig ge goda bär, så blir det fler buskar nästa år. I övrigt försöker jag att lära mig hur jag ska beskära för att rädda mina fina äppelträd som jag har försummat i tio år, och som nu inte ger så mycket och så fin frukt längre. Det kommer tydligen kräva försiktig beskärning och vård i tre år framöver, till att börja med. Men jag tycker att det är spännande att utveckla en relation till träd. Att verkligen se hur de enskilda träden växer och formar sig. Det kräver en ögonansträngning och ett nytt sätt att se.

Vi ses!

Kött, korv och ett grisoffer

Den här veckan kommer de två ganska stora KRAV-grisarna (107 och 108 kg slaktvikt) från Mats Lundkvist utanför Fjärdhundra. I morgon ska jag stycka dem tillsammans med Karl-Gustav, en kille som förmodligen kommer att stycka en del för mig framöver. Jag har redan lagt upp de förväntade styckdetaljerna från dessa två på beställningsformuläret, tillsammans med en del korv, bland annat Lisas korvFrankfurter, Nürnberger Rostbratwürstchen och isterband. Där ligger också rillette som jag gjorde i förra veckan. Den är god och mild i smaken så var inte rädda för att prova även om ni inte har ätit rillette förut. Det uttalas för övrigt rijett.

Jag har bestämt mig för att fira min nya hälsa på söndag den 29 augusti genom ett tacksamhetens grisoffer. Det betyder att jag kommer att grilla en hel gris. Vill ni hjälpa mig att äta upp den så köp en biljett för den symboliska summan 100 kr, så vet jag att ni kommer. Blir det dåligt väder, så att jag ställer in dagen innan, så betalar jag tillbaka summan. Ta med eget vin eller öl, eller vad ni nu vill dricka till. Grisen är förhoppningsvis färdigstekt vid 16, men ni är välkomna tidigare om ni vill hjälpa till med förberedelser eller någon gårdssyssla.

I förra veckan var min kompis Janne här med sin drönare. Jag älskar flygbilder som den i brevhuvudet här ovanför, där man ser horisontens rundning och förstår sin egen plats på jorden. Och trots att jag egentligen inte tycker att man borde kunna äga mark, så är det en skön känsla att kunna säga att det där, det är min mark, den får jag disponera som jag själv vill. Men det är klart att det innebär ett ansvar och att jag är skyldig att ta hand om den på ett bra sätt.

Egentligen var syftet med drönarbilderna att ha för att dokumentera och planera fruktträdgården som jag håller på att anlägga. På bilden ovan har jag hastigt markerat ungefär var de tretton träd som jag hittills har planterat står. Nu ska jag gå ut och titta exakt vilken sort som står var. Och så ska jag plantera ett par blåbärsplantor. I förrgår råkade jag beställa 490 tulpanlökar också, som jag ska plantera under och runt om fruktträden. Grannen säger att jag behöver skaffa ett bra lökjärn.

Vi hörs!

Styckdetaljer, varmkorv och flyttad utlämningsplats

Jag kör en leveransrunda nu på lördag den 14 augusti, men observera att utlämningsplatsen för Östra Södermalm är flyttad. Det beror framför allt på att vändplatsen på Skånegatan är avstängd på grund av ett bygge och att Bondens marknad har öppnat och därför är det många stora bilar som står parkerade längs gatan vilket gör det omöjligt att vända med den stora kylbilen. Därför tänker jag försöka stanna på Södermannagatan 46, strax ovanför Gotlandsgatan, ungefär. Jag tror att där finns en lastplats där jag ibland parkerade kylbilen för två år sedan. Det är inte långt bort från platsen på Skånegatan, man promenerar bara lite längre ner i allén längs Katarina Bangata. Låt oss försöka med det, så får vi se hur det fungerar.

Den här veckan har Julia styckat en gris som har fötts upp av Anders Ottosson. Den är lite mindre, så tänk på att styckdetaljerna ligger i det undre prisspannet. I dag tillverkar vi Lisas korv (hårt rostade enbär och fänkålsfrön, citronzest och ingefära, bland annat) och Frankfurter – den goda varmkorven – men även rillettes! Rabelais kallade det tydligen brun grismarmelad, men jag säger oftare franskt köttmos, och vanligtvis brer man det på bröd som ett mellanmål eller som en aperitif. Det är hur som helst fläsk som har sjudit sedan igår morse och som vi kommer att pilla sönder och röra ihop och montera i glasburkar först i eftermiddag. Jag brukade göra detta för fem år sedan och det var mycket populärt, men jag kan inte hitta någon bild så det får vänta till den är burkad. Det finns också isterband och flera sorters fryst korv och lite annat.


Nu är det sensommar, inte höst! Kornet är ännu inte tröskat här omkring och det är fortfarande hett när solen ligger på. Men jag känner oro för att sommaren ändå kommer att ta slut. Som den alltid gör. När jag var sjuk så fantiserade jag ofta om att när det var över så skulle jag vilja åka till Medelhavet för att få simma i det klara salta vattnet igen, i oktober när turistsäsongen tar slut. Minnena från barndomens och ungdomens resor har präglat mig. Nu när jag är frisk så känns det väldigt svårt att åka på en sådan semester; när vädret ballar ur och öarna brinner som följd av klimatförändringarna känns det sjukt att låtsas som ingenting och flyga växthusgasidiotiskt. Jag måste undersöka om jag kan ta kostnaden med en tågresa i stället.

I nästa vecka ska jag provjobba med en ny styckare. Nej, Julia ska inte sluta utan bara fokusera mer på produktionen. Om det faller väl ut så ska vi också försöka växla upp lite, målet blir sex grisar i månaden, så att det blir några pengar till oss alla. Vi får ta det steg för steg.

Nyss ringde en läkare från kirurgen som svar på min fråga på 1177 om när venporten, som jag har under huden uppe på bröstet, ska tas bort. Han sa att det kan de göra nu eftersom ingen mer cytostatikabehandling ska ges. Han skulle skicka en remiss. Det verkar som att de hade glömt bort det, liksom de glömde bort att kalla mig för att ta bort stygnen efter stomin. Jag känner mig lite bortglömd av vården, men det är tydligen väldigt vanligt att man känner så när man har gått igenom intensiv vård och varit omhändertagen och övervakad och provtagen ständigt och jämt under lång tid, och sedan plötsligt är botad. Det är som det ska, de ska ta hand om andra nu. Jag låter min deltidssjukskrivning ta slut om några dagar. Jag känner mig frisk, blir bara väldigt trött ibland, och jag ser mycket frisk ut, tycker jag. Det svarta håret växer ut, och jag tycker att jag ser tjugo år yngre ut än för några månader sedan. Jag är inte heller längre så där läskigt lik hur min pappa såg ut innan han dog, som jag var när jag var som sjukast.

Tyvärr så var jag lite försiktig i våras när jag planerade årets odlingar. Jag var rädd att jag som tidigare skulle sätta alldeles för mycket och få skördeångest längre fram och inte veta vad jag skulle göra av allting. Nu har jag alldeles för lite rödbetor, chili, morötter, bönor och annat! Bara tomaterna och potatisen räcker till. Jag ska utvidga grönsaksodlingen till nästa år. Det är märkligt hur betydelsefullt odlandet har blivit för mig. Jag tänker varje dag på hur fin min fruktlund ska bli och vad jag mer ska plantera där. Nu har jag två körsbärsträd, två plommonträd, ett körsbärsplommonträd (rotstammen av ett misslyckat ympat plommon), tre päronträd, två persikoträd, två mullbärsträd, och två sorters hallon som jag får vidareföröka själv om jag gillar sorterna. Sedan ska jag föröka mina jättegoda röda krusbär som jag har i vanliga trädgården, och försöka stamma upp dem. Till nästa år ska jag fundera över rader med vin och kanske en damm och massor av mer bär som kan växa under fruktträden. Det är bra att ha en dröm att flytta in i när oron angriper.

Vi ses!

Isterband, porchetta, svamp och nio sorters korv

Det blir leverans av beställningar nu på lördag den 7 augusti. Nästa vecka blir det mer styckdetaljer, men den här veckan fortsätter vi att fokusera på förädlade produkter. Alldeles nytt är grannpojksplockad smörstekt svamp, både gula kantareller och fårticka. Mer om det nedan. Jag har gjort tre porchetta idag, för jag tyckte att den blev så himla god förra helgen. Den där kryddblandningen som jag tog fram då funderar jag på att använda i en korv nästa vecka. Den innehåller bland annat vitlök, salvia, rosmarin, citronzest, fänkål och en hemlig krydda, i väldigt lyckade proportioner.

Isterbanden som ni har väntat på är klara, både de vanliga kallrökta, syrade och lätt torkade isterbanden, och de lufttorkade som jag har låtit hänga tills de har blivit hårda så att de går att äta utan tillagning. Som en hypersvensk salami liksom. Dessutom finns det bacon och nio sorters annan korv: Thüringer RostbratwurstStormkorvBiala Kielbasacitron/kummin/mejram-korvLeberkäseNürnberger Rostbratwürstchensalsiccia med chili och vitlökLandjäger och Pfefferbeisser.

Grannpojken Rikard är sedan en tid tillbaka i byn, efter ha drivit restaurangverksamhet i Amsterdam några år. Han föddes och växte upp på min gård men bor nu i sista huset i byn. Igår kom han med ett par påsar med kantareller och fårticka som han plockat i pappas skog här intill och smörstekt. Vi har pratat lite grand om hur vi kan hjälpas åt med olika saker, så det är möjligt att det blir en del samarbeten framöver. Det passar bra med en sak som jag har tänkt på ett tag nu, nämligen att tillverka lite mer ätfärdiga produkter. Som den här porchettan till exempel. Saker som är lätta för er att slänga ihop till en riktigt god middag. Jag har till exempel tänkt att jag ska göra carnitas, eller pulled pork snart, på läggar och fläskduvor som ni inte köper tillräckligt av som styckdetaljer. Kanske borde jag göra mer tillbehör också, och rent av sätta ihop några ganska kompletta måltider.

Jag har nog förresten fått tag på en styckare, en ganska ung kille som verkar både väldigt kunnig och intresserad av den sorts saker som vi gör här. Vi ska provstycka lite tillsammans om ett par veckor. Då kan Julia få lite avlösning och jobba mer med produktionen.

Vi ses!