Julia lät slakta några av sina kvigor i veckan och krävde att det skulle göras leverpastej på pinfärsk lever från dem, så det fick hon göra jämte styckningen av de två grisarna som jag hämtade från slakteriet i tisdags. Dessutom så tjatade hon till sig att få göra Leberkäse också. Vi tar med oss tillräckligt av detta till Bondens marknad i morgon den 24 maj, så att det räcker till alla som vill ha. Det är gulliga Andreas som står med mig på marknaden, och hjälpsamma Mats, Viktoria och Gunilla som hjälper med in- och urpackning av kylbilen den här gången.

För den som ännu inte har provat Leberkäse så vill jag förklara att den som vi gör är en bajersk Leberkäse, som innehåller vare sig lever eller ost, vilket man skulle kunna förledas att tro utifrån namnet. Det är en så kallad emulsionskorv som man bakar av i form i ugnen så att den blir som en limpa (därav “leb”, jämför med svenskans “lev” eller “lav”). Den innehåller  vanligtvis inte ost utan “käse” måste vara samma “ost” som i engelskans head cheese och franskans fromage de tête vilka båda betyder sylta, och “käse” har väl då betydelsen smet eller röra. I de sällsynta fall som den innehåller bitar av ost så heter den Käseleberkäse. Ofta serveras i det tyskspråkiga Europa en tjock skiva varm eller kall i en fralla med inlagd gurka, eller bräckta skivor tillsammans med stekt potatis, stekt ägg, potatissallad, eller surkål eller kombinationer därav. Jag tar ofta en tunnare skiva som smörgåspålägg. Den är hursomhelst mycket användbar.

Förutom dessa två produkter så tar vi med oss styckdetaljer från 1,5 nystyckad gris, massor av frysta korvar och en del lufttorkat, som vanligt.

Vi hörs!

Eftersom jag är lite krasslig så mår inte heller ekonomin så bra, och därför blir jag extra tacksam för varje köp i gårdsbutiken den här helgen.

I tisdags opererades jag i åtta timmar och förlorade 3,5 liter blod. En av de underbara kirurgerna sa efteråt, då hon kom till mig på uppvaket för att berätta för mig om operationen – Jag har väl aldrig jobbat så hårt för så lite, men det gick bra! Vad hon menade var att det var väldigt tufft för dem att jobba sig ner genom lager av sedan tidigare operationer läkta och sammanväxta ärrvävnader och hinnor och kött och kärl och lever till den plats där den lilla metastasen på en och en halv centimeter satt farligt nära ett viktigt kärl. Men det gick bra!

Sedan dess har läkningen också gått väldigt snabbt, och även om jag fick ligga på uppvaket till dagen efter för att de ville vara säkra på att blödningen var stoppad, så kunde jag senare på onsdagen ta jag mina första steg med stöd, och igår kunde jag gå utan stöd i korridoren. I morse var mina värden så bra att läkaren sa att det inte finns medicinska skäl att hålla mig kvar här på avdelningen, så i morgon åker jag hem till gården igen. Maten hemma håller lite högre standard än den här på Akademiska som körs från ett storkök i Västerås.

Vi hörs!