Denna vecka har vi kött från två av Olle Linders KRAV-grisar, och en massa korv, i butiken och för leverans till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 12 juni. Det finns boudin blanc libsticka/gräslök/persilja, citron/kummin/mejram-korv, Nürnberger Rostbratwürstchen, Savina kobasica och Toulouse-korv på beställningsformuläret och det borde tillfredsställa de flesta personligheter. Dessutom finns det lufttorkat ytterlår att snaska på.

Nu surrar det i kastanjen, aklejorna och teveronikan blommar och bondpionen knoppas.

Men jag lider av hur kemoterapin har påverkat min hjärna. Mitt minne fungerar inte och jag har svårt att räkna ut hur jag ska hantera olika situationer och genomföra planer. Jag vet att det kommer att bli bättre, men det är ändå väldigt jobbigt nu, när jag skulle behöva fatta beslut och genomföra dem. Jag tvingas ha tålamod med mig själv och hoppas på snabb förbättring. Idag orkar jag inte hitta på mer att skriva. Men det är ju ändå i tystnaden som det mest spännande händer, som i den här inspelningen av The Man I Love där Thelonius Monks pianospel sätter vibrafonisten Milt Jackson på plats, till Miles Davis irritation.

Vi ses!

Jag gjorde en inventering av frysen igår och upptäckte att där fanns mycket mer korv än jag trodde. Så på formuläret där du bokar produkter för upphämtning i butiken (tidigast fredag 21/5 kl. 17:00) eller utkörning till någon av utlämningsplatserna i Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm på pingstafton den 22 maj, finns den här gången 10 olika sorters korv! Timjan/rödvin/vitlök-korv, fläskmerguez, salsiccia secca, isterband, Toulouse-korv, fänkålssalsiccia, Stormkorv,​ Lisas korv, Frankfurter, citron/kummin/mejram-korv, och dessutom leverpastej​ (som egentligen också är en korv enligt tysk definition). Dessutom finns det frysta och färska styckdetaljer från uppländska utegrisar att kasta sig över.​

Den här gången blir det Eva som packar beställningarna och min vän Albin som kör leveransrundan.

Igår fick jag veta att restriktionerna för hobbyhöns med anledning av fågelinfluensan har hävts. Jag sprang genast ut och släppte ut hönsen från deras inhägnad och de blev så glada. På kvällen hävde hönsen i sin tur sin äggbojkott och lämnade ett första ägg till mig.​

Än så länge har jag bara hunnit plantera ett av träden i lustgården – ett körsbärsträd av sorten Huldra. Det krävs ett rejält förarbete på platsen där de ska stå för de ska kunna trivas i min tunga lerjord. Tyvärr kommer jag inte hinna mer plantering i pingsthelgen, för jag tänker ta tre dagars semester med Anna och åka till Öland. Tur att jag har så trevliga grannar som tar hand om gården och hönsen så att jag kan få lite vila utanför gården.​

En av dessa fantastiska grannar har tillverkat ett spel så att jag ensam ska kunna få upp grisarna från kylbilen upp på banan som leder in till charken och kylen där grisarna hänger innan styckning. Om ett par timmar ska jag testa det för första gången.

På måndag ska jag få min sista cytostatikabehandling. Det ska bli skönt att det är över snart. Mitt hår på huvudet blir tunnare och tunnare, så det är möjligt att jag kommer att bli lite kal veckorna framöver, men sedan kommer det att växa tillbaka. Kring midsommar blir det en avslutande operation.​

Det här är den tid på året som jag älskar mest. Den får mig att vilja göra planer och så frön och plantera träd för den tid som ska komma. Samtidigt vill jag att tiden ska stanna och att allt ska vara så här för evigt. Då påminner jag mig själv om Faust-myten och historien om det älskande paret som i sin kärlek till slut vill att tiden ska stanna och därmed förlorar sina själar till djävulen. För så är det, tiden står bara stilla i något ögonblick, i katastrofen. I den verkliga verkligheten är allt i ständig förändring och ingenting blir någonsin som man tänkt sig. Och så ska det vara och kommer alltid att vara.

Vi ses!

Alla säger att Albin gjorde en bra leveransrunda i lördags, så han får köra en till nu på lördag den 13 februari. Ni gjorde också en bra beställningsrunda som matchade hans arbete förstås. Var snälla och fortsätt så ett tag till. Den här gången finns det massor av styckdetaljer från två grisar som Julia styckar den här veckan och som ni kan leka med i köket. Det finns också en del korv och chark kvar från förra veckan – bangers med salvia, Toulouse-korv, leverpastej, bacon, istersmör, kimchi och rent flott, för att vara mer detaljerad.

I fredags åkte jag in till akademiska och blev opererad och operationen gick bra. Jag kom upp till avdelningen med ett imponerande ärr på magen dagen efter och  ligger i en egen sal på våningen under den jag låg på i september, med samma utsikt mot helikopterplattan som då. Det känns tryggt; det är stillsamt här och personalen är kunnig och empatisk. I förrgår tog de bort dränagen och de extra portarna och igår tog de bort epiduralbedövningen och katetern, så nu har jag inga slangar kvar i mig. Jag gick upp ur sängen och vankade med gåbord redan dagen efter operationen, och i måndags gick jag ner med gåbord och sällskap med en rullstol efter mig till restaurang Heats matlådeutlämning. Igår gick jag ned alldeles ensam och utan hjälpmedel, först för att hämta matlåda och senare framåt kvällen ända ner till kiosken på bottenplanet för att köpa glass. Det går fort framåt konstaterar alla. Jag har bra läkkött konstaterar jag. Det stramar och är ömt förstås, men det är inte värre än att knäppa ihop västen med byxorna.

Jag blir kvar på Akademiska några dagar till. Hur länge vet jag inte, men jag tycker att det är bättre att bli ompysslad här än att halka omkring på gården. Några snälla grannar tar hand om hönsen och gården och jag har kontakt med Julia eller Eva nästan dagligen, så det fungerar.

På natten om jag inte kan sova och när “helikopterplattan” lyses upp tänker jag “Det är nu rymdvarelserna plockar upp de utvalda studieobjekten”, och då blir allt mer spännande.

Jag har ännu inte hört ifrån banken vad gäller lån till solcellerna, men jag drömmer om dem, om jag känner mig deppig i några minuter.

Vi ses!

Nu på lördag den 6 februari är det den blivande livsmedelsagronomen Albin som kör leveransrundan, medans jag ligger och vilar upp mig. Det är viktigt att ni handlar mycket den här gången, så att företaget kan rulla på under det att jag rullar tummarna. Därför har jag beordrat Julia att tillverka extra goda trygghetsprodukter den här veckan. Idag har hon till exempel gjort grovmalen Toulouse-korv som är så märkligt god trots att den bara är kryddad med vitpeppar och muskot. Det är fransk finess. Den passar bra i en cassoulet, den rätt som jag kanske skulle välja om jag bara fick välja en rätt för resten av mitt liv, men som tyvärr är ganska omständlig att tillaga. Om någon av er lagar den så får ni gärna komma upp med en portion till mig på Akademiska sjukhuset Kirurgavdelning 70C så återhämtar jag mig fortare.

En annan korv som har sin givna kontext är en brittiska banger, som jag vill ha i en full English breakfast, när jag är på det humöret. Den ska vara mild och salviasmakande och lite lös i konsistensen, vilket den blir av ströbrödet som den innehåller. Jag vill att den ska kännas billig i munnen och klibbig på läpparna, som den enkla korven man kan bli serverad på en simpel Bed & Breakfast i Storbritannien. Min banger bara luras vara sådan eftersom den egentligen är både kostsam och exklusiv, och gjord på de bästa råvarorna. Servera den med äggröra, bacon, bönor i tomatsås, lite blodkorv om du hittar, några stekta champinjoner och en stekt tomathalva, och så toast och te förstås.

Och äntligen så fick vi ihop till tillräckligt med lever för att göra min leverpastej igen! Det finns massor av den att beställa på beställningsformuläret. I övrigt finns det kvar lite av förra rundans korvar och styckdetaljer. Eva ska dessutom skiva och packa lufttorkad karré (coppa) och Julia ska näta fågelgodis i morgon. 

Jo förresten, det finns kimchi också, den som vi startade för tre veckor sedan! Den kan man lägga till den brittiska frukosten faktiskt. 

Jag har återigen skickat in en ansökan om lån för solceller till banken. Tack vare ert stöd så kan jag visa upp ett bättre bokslut för banken än förra året då de avslog min ansökan. Jag har också blivit beviljad det statliga stödet för solceller på 20%, förutsatt att anläggningen är färdig till den sista juni. På ett år har effekten på solpanelerna gått upp och priset ned så jag skulle kunna täcka uppemot 95% av mitt elbehov med solceller på två av mina tak, som lämpar sig väldigt väl för ett solkraftverk. Det på ladan vid vägen vetter mot sydöst och det ovanpå butiken mot sydväst och takvinkeln är mycket bra. Det hela vore helt enkelt en rasande bra investering. Jag kan betala av lånet på sex år utan att betala mycket mer än jag betalar för elen idag, och sedan blir elen gratis i minst 30 år. Och det vore så oerhört tillfredsställande att tillverka egen el som täcker nästan hela verksamheten på gården. Och det vet jag att ni också skulle gilla.

Vi ses så småningom!

Oj är det redan onsdag!
Julia håller tempot uppe i charken medans jag ligger på soffan och försöker gå upp i vikt och glömmer tiden. Den här veckan har det tillverkats Nürnberger Rostbratwürschen och citron/kummin/mejram-korv. Och så kallröker vi torrsaltat sidfläsk till bacon. Och isterband är stoppade och hängs i röken i morgon, så de blir klara i nästa vecka. I morgon ska jag visa Julia hur man gör kimchi. Den tar ännu lite längre tid på sig för att bli klar, men den är värd att vänta på. 

På beställningsformuläret för utlämning eller avhämtning nu på lördag den 23 januari ligger också kött från grisarna som styckades i förra veckan, fågelgodis och flott.

Den här veckan har jag inga fina kött- eller naturbilder att krydda brevet mer, så ni får nöja er med en bild på Sonja som jag har hemma hos mig för tillfället. Hon är världens vackraste hund och en mycket själfull varelse. Visst är det konstigt att åtminstone de mosaiska religionerna påstår att djuren är själlösa varelser? 

Idag slog det mig att hon påminner mig om den där egyptiska guden med schakalhuvud – Anubis – dödsguden och balsameringskonstens beskyddare. Med sin blick väger hon din själ. Jag misstänker dock att hon är på väg in i en skendräktighet eller någon annan galenskap, för hon beter sig skumt och har boat in sig i min gamla morgonrock på en konstig men säkert trygg plats. Kanske är hon bara skenhelig. Hon följer med på leveransrundan på lördag och kommer kanske att skälla ut er.

För övrigt är datum för operation nästan fastställt till den 5 februari, så det är inte säkert att det blir någon leveransrunda den 6 februari.

Men vi ses på lördag!

Nu är jag tillbaka!
Det går trögt för mig att komma igång igen efter helgerna, jag vill helst fortsätta att gå och drälla och pyssla i hemmet. Jag har haft en väldigt fin jul, men nu är det dags att försöka kränga lite korv igen. Jag börjar försiktigt med en leveransrunda nu på lördag den 16 januari. På beställningsformuläret ligger salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin som tillverkades idag, och det finns också fryst apelsinkorv och prinskorv. Grisarna som Julia har styckat den här veckan var ganska små, så det är inga jättestora styckdetaljer den här gången. Fläskkotletterna, till exempel, är väldigt näpna och söta. Nåväl, ni får undersöka beställningsformuläret själva och har ni undringar så är det bara att fråga. 

Sedan senaste leveransrundan har jag försökt att bara ta det lugnt och vila och äta och träna lite grand för att vara i gott skick inför operationen. Sedan december har jag faktiskt lyckats gå upp tre kilo och det är bra. Jag har till slut fått träffa levermänniskorna och de ska operera levern i början av februari, men inget datum är ännu bestämt. Tyvärr kan corona-situationen skjuta upp min operation någon vecka. Det tycker jag är skrämmande. Att man tvingas riskera livet på patienter för att man inte har tillräckligt med resurser. Var snälla och se till att inte belasta vården i onödan!

Det blir en stor operation och jag kommer att ligga kvar på sjukhuset i två veckor. Och efter det kommer jag att vara konvalescent i ytterligare några veckor. Jag kommer att behöva hitta någon chaufför för åtminstone ett par leveransrundor. Men sedan kommer jag tillbaka. Jag oroar mig mer för ekonomin än för min hälsa för tillfället. 

Som en kontrast till min kärlek till kött och charkuterier har jag en växande besatthet av allt som är läskande. När jag fortfarande drack vin tappade jag intresset för tunga, tjocka viner och gillade alltmer de lätta läskande pinot noir-vinerna. Sedan ville jag bara ha beskt alkoholfritt öl. När jag efter operationen i september inte fick dricka något på jag minns inte hur länge, utan bara fukta munhålan med en blöt svamp, så blev tankarna på det som läskar både plågsamma och fulla av längtan. Under hösten och vintern har jag fortsatt att leta efter olika varianter av det som är mest läskande. Jag har kommit fram till att känslan för det läskande sitter i bakre gommen, längs sidorna, i svalgets ljumskar. Det läskande är längtan i halvt flytande form. Det har både beska och sötma, och det är kristallklart och alltid överraskande. Som i en Campari eller Sanbitter med is och citron. Eller en chinotto. Eller en avslagen men iskall Ramlösa. Eller en rabarbersorbet. Eller en blodgrapefruktsorbet.

Här kommer ett recept på värdens enklaste och kanske mest läskande sorbet:

Koka upp 2 dl socker med 2 dl vatten. Låt svalna. Tillsätt juicen av två blodgrapefrukter (ca 3 dl) och lite av fruktköttet som fastnar i pressen. Kör i glassmaskin. Servera eventuellt med en rabarbersorbet gjord på samma sätt fast med 3 dl passerad rabarber. (Köp genast en passerkvarn, om du inte redan har en, det är en av kökets mest användbara grejer.)

Vi ses!

I morgon är det julafton. Så ni kanske inte direkt kommer att sitta vid datorn och läsa nyhetsbrev. Men det blir en årets sista leveransrunda på Annandagen lördag den 26 december i alla fall. Så om ni vill ha lite godsaker till nyår, så får ni boka dem nu. Jag har skivat och packat lufttorkat som jag tänkte kanske skulle passa till de lite mer sofistikerade festligheterna på nyårsafton, både lufttorkat ytterlår och kallrökt lufttorkad kotlettrad. Fast apelsinkorven är väl också ganska sofistikerad, eller? Passa på att hämta upp när ni ändå är ute på finpromenad på Annandagen.

Finns det någon kvar som inte har fått tag i en riktig julskinka, så ska ni veta att gårdsbutiken är öppen också i morgon på julafton för er som ännu inte har nog julmat. Det finns nya prinskorvar till exempel, både i butiken och på beställningsformuläret.Och istersmör finns det, och rimmat bogfläsk och rökt sidfläsk för er som känner för att göra kroppkakor på ledigheten. Det ska jag göra hur som helst. Småländska förstås, som farmors.

Själv ska jag åka till min bror, min svägerska, och min brorson en sväng i morgon för en mycket stillsam och mysig julafton på Färingsö. Idag genomgick jag min sista cytostatikabehandling på ett tag. Efter arbetet med den här sista utkörningen så ska jag försöka att i så stor utsträckning som möjligt bara vila, äta och promenera och träna upp kroppen fram till operationen i februari. Julia har gått på semester och kommer tillbaka den 11 januari, så fram tills dess kommer att det vara glest med grejer i gårdsbutiken och inga leveransrundor. Sedan drar vi långsamt igång igen. 

God Jul, så ses vi sen!

Vid den här tiden på året är det full fart hos en charkuterist, ska ni veta. Jag och Julia och Eva ligger i för att få ihop ett bra utbud till leveransrundan nu på lördag den 19 december. På beställningsformuläret ligger apelsinkorv, prinskorv, Nürnberger Rostbratwürstchen och isterband och trängs med alla julskinkor, en ny rullsylta, min anfaders senap, mitt torrsaltade bacon och istersmör. I morgon gör vi också en alldeles ny korv, ett slags boudin blanc smaksatt med persilja och trattkantareller. Det kan väl inte bli fel? 

Isterbanden blir färskare än vanligt och därför lite fuktigare än de brukar vara. Vanligtvis hänger de en dryg vecka innan försäljning, men nu blir det bara fem dagar. Hinner vi så gör vi Höstflott också i morgon, och kanske hinner vi skiva och packa något lufttorkat. Jo, jag körde tre julskinkor sous vide (68 grader, 9 timmar) i natt och griljerade idag. Jag tänkte att jag ska sälja lite skivad julskinka också, för ensamhushållen och de som inte vill ha så mycket. Gott blev det!

Angående de i rubriken utlovade glada nyheterna så gäller de mig och min hälsa. Levermänniskorna tog upp mitt fall i torsdags på den multidiciplinära ronden och upptäckte att cytostatikan gett så god effekt att många av metastaserna helt enkelt hade försvunnit, och de som var kvar har krympt avsevärt. Nu bedömer de att de kan skära bort resten. Jag vet inte mer än så just nu, men operation är beräknat till början av februari, 5-6 veckor efter den sista cytostatikabehandlingen som jag ska få dagen innan julafton.

Det var tungt att få höra i september att levern inte gick att operera, och att de kunde ompröva beslutet bara om cellgiftsbehandlingen gav mycket goda resultat. Men eftersom jag är en kille med tur, så tänkte jag ändå att det inte var omöjligt att behandlingen skulle ge mycket goda resultat. Och så blev det. Jag kunde inte fått ett bättre besked än detta. Jag är mycket lättad, och tacksam för min kropp som har så bra läkkött. Jag räknar med att det kommer att bli ett jobbigt år framöver, med flera omfattande operationer och återhämtning däremellan, men jag räknar också med att allt kommer att ordna sig till slut och bli bra. Det blir att ta lite stryk och stå ut, men det är jag bra på.

Vi ses!