Nu på lördag blir det ingen leveransrunda, för jag är ganska så säker på att ni inte skulle beställa något. Nästa leverans blir i nästa vecka på torsdag den 30 december, dagen före nyårsafton. Tills dess kommer vi att göra en boudin blanc med kapris, citron och persilja och kanske trattkantareller, och en annan färskkorv som jag inte har bestämt, kanske Toulouse-korven, som en kund hyllade på Facebook häromdagen. Vi kommer också att skiva upp en massa lufttorkat och packa en ny omgång Landjäger och Pfefferbeisser. Det kommer också att finnas styckdetaljer från de två fina storgrisar som jag och Julia styckade klart igår. Dessa finns redan i butiken, som kommer att vara öppen hela natten inatt, tillsammans med mer prinskorv, Frankfurter, apelsinkorv och biala kielbasa för den som fortfarande behöver julklappar eller något till julbordet. Jag har öppet även i morgon på julafton om ni behöver komplettera julbordet med istersmör, höstflott, isterband, ännu en julskinka eller min anfaders senap.

Jag kommer att skicka ett kort meddelande till er när beställningsformuläret för nyårsbeställningar ligger uppe.

2021 blev ett omtumlande år för mig. Det började med att jag hade fått det fantastiska beskedet att cytostatikabehandlingen hade gett så gott resultat att de skulle försöka operera bort cancermetastaserna i min lever, något som de några månader tidigare inte trodde var möjligt. De opererade bort halva levern och alla metastaserna i februari och sedan genomgick jag ytterligare en cytostatikabehandling innan de opererade bort modertumören och en bit av tjocktarmen i slutet av juni, då också stomin togs bort. Det är skrämmande och talande att se skillnaden mellan hur jag såg ut för ett halvår sedan och hur jag ser ut idag.

En konstig sak var att jag när jag var som skröppligast inte själv såg hur sjuk jag såg ut. Att jag var ganska lik min far på dödsbädden.

Efter den sista operationen så återhämtade jag mig snabbt, även om hjärnan fortsatte att vara  förvirrad av cytostatikabehandlingarna en lång tid, kanske fortfarande, och jag behöver fortfarande vila ofta för att orka.

Det som var värre än all cancer var att mitt förhållande gick sönder och till slut inte gick att rädda. Eller snarare, jag gjorde allt jag kunde göra för att rädda förhållandet, och sedan ytterligare lite till, men jag tvingades till slut inse att jag inte kan förändra det som jag inte bär ansvar för. En tung insikt är att rädslorna alltid vinner över kärleken.

Men jag insåg också att jag till slut hade lärt mig att älska. Det kunde jag inte för fem år sedan. Så sorgligt bara att den här gången låg oförmågan hos den andra. Jag har ändå beslutat mig för att jag vill ha kärlek och tvåsamhet, så jag kommer att fortsätta att leta efter dem 2022.

Till den positiva sidan av räkningen så finns solcellsanläggningen som sattes upp på taken i juni, och planerna på en fruktlund som jag började förverkliga redan i maj. Märkligt att jag orkade med det där, tänker jag först, men sedan kommer jag på att fixet med solcellerna och tankarna på fruktlunden faktiskt bar mig genom månaderna med cancern. På samma sätt hoppas jag att tankarna på de 490 tulpanernas blomning och vidareutvecklingen av fruktlunden i mitt huvud ska bära mig fram till våren.

Den här julen och nyåret blir inte som jag hade tänkt mig dem för några månader sedan. Från och med i morgon ska jag ägna mig åt att städa upp mitt hus och göra plats för nästa år och en ny tid. Det finns en ungkarlsatmosfär och minnen av en tvåsamhet som måste bort. Det blir en ensam jul i år, men nästa kanske blir annorlunda och bättre. Min enda önskan för nästa år är att jag ska få fortsätta att lära mig mer och mer, få lite kärlek och slippa dö. Det är väl inte för mycket begärt? Jag förväntar mig fortsatta misslyckanden och enastående framgångar.

Här är en bild på mig med kvinnorna som bar upp företaget när jag var sjuk – Julia och Eva. Sträck på dig och släpp kniven, skulle jag vilja säga till han där i mitten!

Vi önskar er en God Jul och ett Mycket Bättre Nytt År. Tack kära kunder för all hjälp och stöd!

Vi ses!

Den sista leveransrundan innan jul blir nu på lördag den 18 december. Vi har gjort en massa korv den här veckan och vi fortsätter tillverkningen i morgon. På beställningsformuläret finns prinskorv enligt ett gammalt recept – (obs, innehåller en skvätt grädde!) mer apelsinkorv, den polska korven kielbasa biala med vitlök, mejram och timjan, kallrökta Frankfurter och isterband, och lite fänkålssalsiccia och fläskmerguez. Vi har också gjort gårdens pâté på den sista levern och det finns en del rullsylta kvar. För den fettsugna finns både istersmör och höstflott att fylla på med, och för den proteinsugna en del styckdeltaljer också, till exempel ett par filéer att daska till grannen med, och okokta sprutsaltade nitritfria julskinkor. Se så, pigga upp mitt veckoslut med lite packningsarbete och glöm inte bort att boka en korvkurs till moster i julklapp!

Jag spar mina reflexioner om livet till nästa veckobrev och nöjer mig med att ge er en bild av mina höns som får det som jag inte tycker duger att stoppa i korven. De är inte lika kräsna som ni, men tycks uppskatta maten lika mycket.

Vi ses!

Den här veckan kommer de två ganska stora KRAV-grisarna (107 och 108 kg slaktvikt) från Mats Lundkvist utanför Fjärdhundra. I morgon ska jag stycka dem tillsammans med Karl-Gustav, en kille som förmodligen kommer att stycka en del för mig framöver. Jag har redan lagt upp de förväntade styckdetaljerna från dessa två på beställningsformuläret, tillsammans med en del korv, bland annat Lisas korv, Frankfurter, Nürnberger Rostbratwürstchen och isterband. Där ligger också rillette som jag gjorde i förra veckan. Den är god och mild i smaken så var inte rädda för att prova även om ni inte har ätit rillette förut. Det uttalas för övrigt rijett.

Jag har bestämt mig för att fira min nya hälsa på söndag den 29 augusti genom ett tacksamhetens grisoffer. Det betyder att jag kommer att grilla en hel gris. Vill ni hjälpa mig att äta upp den så köp en biljett för den symboliska summan 100 kr, så vet jag att ni kommer. Blir det dåligt väder, så att jag ställer in dagen innan, så betalar jag tillbaka summan. Ta med eget vin eller öl, eller vad ni nu vill dricka till. Grisen är förhoppningsvis färdigstekt vid 16, men ni är välkomna tidigare om ni vill hjälpa till med förberedelser eller någon gårdssyssla.

I förra veckan var min kompis Janne här med sin drönare. Jag älskar flygbilder som den i brevhuvudet här ovanför, där man ser horisontens rundning och förstår sin egen plats på jorden. Och trots att jag egentligen inte tycker att man borde kunna äga mark, så är det en skön känsla att kunna säga att det där, det är min mark, den får jag disponera som jag själv vill. Men det är klart att det innebär ett ansvar och att jag är skyldig att ta hand om den på ett bra sätt.

Egentligen var syftet med drönarbilderna att ha för att dokumentera och planera fruktträdgården som jag håller på att anlägga. På bilden ovan har jag hastigt markerat ungefär var de tretton träd som jag hittills har planterat står. Nu ska jag gå ut och titta exakt vilken sort som står var. Och så ska jag plantera ett par blåbärsplantor. I förrgår råkade jag beställa 490 tulpanlökar också, som jag ska plantera under och runt om fruktträden. Grannen säger att jag behöver skaffa ett bra lökjärn.

Vi hörs!

Jag kör en leveransrunda nu på lördag den 14 augusti, men observera att utlämningsplatsen för Östra Södermalm är flyttad. Det beror framför allt på att vändplatsen på Skånegatan är avstängd på grund av ett bygge och att Bondens marknad har öppnat och därför är det många stora bilar som står parkerade längs gatan vilket gör det omöjligt att vända med den stora kylbilen. Därför tänker jag försöka stanna på Södermannagatan 46, strax ovanför Gotlandsgatan, ungefär. Jag tror att där finns en lastplats där jag ibland parkerade kylbilen för två år sedan. Det är inte långt bort från platsen på Skånegatan, man promenerar bara lite längre ner i allén längs Katarina Bangata. Låt oss försöka med det, så får vi se hur det fungerar.

Den här veckan har Julia styckat en gris som har fötts upp av Anders Ottosson. Den är lite mindre, så tänk på att styckdetaljerna ligger i det undre prisspannet. I dag tillverkar vi Lisas korv (hårt rostade enbär och fänkålsfrön, citronzest och ingefära, bland annat) och Frankfurter – den goda varmkorven – men även rillettes! Rabelais kallade det tydligen brun grismarmelad, men jag säger oftare franskt köttmos, och vanligtvis brer man det på bröd som ett mellanmål eller som en aperitif. Det är hur som helst fläsk som har sjudit sedan igår morse och som vi kommer att pilla sönder och röra ihop och montera i glasburkar först i eftermiddag. Jag brukade göra detta för fem år sedan och det var mycket populärt, men jag kan inte hitta någon bild så det får vänta till den är burkad. Det finns också isterband och flera sorters fryst korv och lite annat.

Nu är det sensommar, inte höst! Kornet är ännu inte tröskat här omkring och det är fortfarande hett när solen ligger på. Men jag känner oro för att sommaren ändå kommer att ta slut. Som den alltid gör. När jag var sjuk så fantiserade jag ofta om att när det var över så skulle jag vilja åka till Medelhavet för att få simma i det klara salta vattnet igen, i oktober när turistsäsongen tar slut. Minnena från barndomens och ungdomens resor har präglat mig. Nu när jag är frisk så känns det väldigt svårt att åka på en sådan semester; när vädret ballar ur och öarna brinner som följd av klimatförändringarna känns det sjukt att låtsas som ingenting och flyga växthusgasidiotiskt. Jag måste undersöka om jag kan ta kostnaden med en tågresa i stället.

I nästa vecka ska jag provjobba med en ny styckare. Nej, Julia ska inte sluta utan bara fokusera mer på produktionen. Om det faller väl ut så ska vi också försöka växla upp lite, målet blir sex grisar i månaden, så att det blir några pengar till oss alla. Vi får ta det steg för steg.

Nyss ringde en läkare från kirurgen som svar på min fråga på 1177 om när venporten, som jag har under huden uppe på bröstet, ska tas bort. Han sa att det kan de göra nu eftersom ingen mer cytostatikabehandling ska ges. Han skulle skicka en remiss. Det verkar som att de hade glömt bort det, liksom de glömde bort att kalla mig för att ta bort stygnen efter stomin. Jag känner mig lite bortglömd av vården, men det är tydligen väldigt vanligt att man känner så när man har gått igenom intensiv vård och varit omhändertagen och övervakad och provtagen ständigt och jämt under lång tid, och sedan plötsligt är botad. Det är som det ska, de ska ta hand om andra nu. Jag låter min deltidssjukskrivning ta slut om några dagar. Jag känner mig frisk, blir bara väldigt trött ibland, och jag ser mycket frisk ut, tycker jag. Det svarta håret växer ut, och jag tycker att jag ser tjugo år yngre ut än för några månader sedan. Jag är inte heller längre så där läskigt lik hur min pappa såg ut innan han dog, som jag var när jag var som sjukast.

Tyvärr så var jag lite försiktig i våras när jag planerade årets odlingar. Jag var rädd att jag som tidigare skulle sätta alldeles för mycket och få skördeångest längre fram och inte veta vad jag skulle göra av allting. Nu har jag alldeles för lite rödbetor, chili, morötter, bönor och annat! Bara tomaterna och potatisen räcker till. Jag ska utvidga grönsaksodlingen till nästa år. Det är märkligt hur betydelsefullt odlandet har blivit för mig. Jag tänker varje dag på hur fin min fruktlund ska bli och vad jag mer ska plantera där. Nu har jag två körsbärsträd, två plommonträd, ett körsbärsplommonträd (rotstammen av ett misslyckat ympat plommon), tre päronträd, två persikoträd, två mullbärsträd, och två sorters hallon som jag får vidareföröka själv om jag gillar sorterna. Sedan ska jag föröka mina jättegoda röda krusbär som jag har i vanliga trädgården, och försöka stamma upp dem. Till nästa år ska jag fundera över rader med vin och kanske en damm och massor av mer bär som kan växa under fruktträden. Det är bra att ha en dröm att flytta in i när oron angriper.

Vi ses!