| Det blir naturligtvis leverans till Uppsala, Upplands Väsby, Stockholm och Bromma precis som vanligt nu på lördag den 31 oktober. Eftersom det vore olyckligt om jag fick någon infektion nu när jag går på cytostatikabehandling, så kommer jag försöka vara noggrann med att hålla avstånd till er vid utlämningen, kanske ska jag rent av skaffa ett visir om det går att få tag på. Ta inte illa upp, och gör gärna detsamma, så minskar vi all smittspridning tillsammans. Den här veckan blir det Lisas korv för första gången på länge. Den är smaksatt med hårdrostade enbär och fänkålsfrön, blandade med torkad ingefära och citronzest. Det kanske låter konstigt men blir väldigt gott. Jag har funderat på att smaksätta en sockerkaka på samma sätt. Sedan blir det lite tyskt också med både Nürnberger Rostbratwürstchen och leverpastejen som egentligen är en förklädd Leberwurst. Jag ska också ta ut några torrsaltade och kallrökta fläsksidor ur röken och kalla dem bacon. Dessutom har jag lagt upp lite fler julskinkor. Allt finns på beställningsformuläret. Jag har skrivit lite om att jag har tagit egna grisar till slakt på sistone, och jag har märkt att några har missförstått det och tolkat det som att jag är på väg att lägga ner verksamheten. Så är det inte. Sedan några år tillbaka föds nästan alla grisar som jag använder i produktionen upp hos Inga och Sören på Tjälingegården i Skogstibble, och där lever de i stort sett på samma sätt som grisarna som jag har haft på min gård. Jag har haft grisar på gården i tio år, de första åren för att lära mig om grisar och hur de ska födas upp för att ge det bästa köttet, de följande åren för att förse mig med råvara till produktionen och de senaste åren för min pedagogiska uppgift att visa hur grisarna lever och ska leva för att må som bäst, och för att visa upp det utrotningshotade linderödssvinet.  Redan tidigt i år bestämde jag mig för att försöka göra mig av med alla grisar för att slippa klafsa runt i grishagegyttjan i november. Nu är jag nästan där. Igår var jag tvungen att avliva en stor galt som hade blivit sjuk. Det är alltid svårt att fatta det beslutet. Nu har jag bara morsgrisen kvar och henne planerar jag att fånga in inom en vecka. Det ska bli en oerhörd lättnad att slippa ansvaret för grisarna den här vintern och det kommer också att ge mig lite större rörelsefrihet.  Idag fick jag min andra behandling av fyra med cytostatika. Det är en väldigt trevlig avdelning den onkologiska behandlingsavdelningen, med trevliga och vänliga sjuksköterskor som tar sig tid. Jag berättade om den konstiga biverkningen i form av hicka som jag fick av en antiemetika som ska förebygga illamående. Dagens sjuksköterska kontrade med: – Vet du vad som är ännu konstigare? Det som får hickan att gå över är att äta en sked lingonsylt! På sätt och vis känns det skönt att läkarvetenskapen också ibland befinner sig på en nivå som påminner om att det är ett hantverk, med trix och knep och erfarenheter i verktygslådan. Vi ses! PS. För att kunna få ut det extra nyhetsbrevet med den försvunna länken till beställningsformuläret i förra veckan så var jag tvungen att gå från gratisversionen till att börja betala för tjänsten hos Mailchimp. Det innebär att jag kan ta bort länken till Mailchimp längst ned i nyhetsbrevet om jag vill. Men jag kan också behålla den och få rabatt på kostnaden för tjänsten. Om någon av er funderar på att börja använda en tjänst för marknadsföring och epostutskick till många, så kan jag dels ärligt rekommendera Mailchimp och dels uppmana er att i det fall ni funderar på att betala för den, klicka på deras logga längst ner i brevet, ety ni då kan få en rabatt på 30 dollars på priset. |
Månadsarkiv: oktober 2020
Kött, lufttorkat och en mjölrapport
Den här veckan har Julia styckat två väldigt fina grisar som jag har fött upp här på gården. De var alldeles lagom stora och med mycket bra hull. Styckdetaljer från dessa båda exceptionella grisar finns på veckans beställningsformulär där du kan boka varor för utkörning nu på lördag den 24 oktober, eller för upphämtning i gårdsbutiken när det passar dig (efter 16 på fredag). Eftersom vi inte hann med att göra korv den här veckan så skivar Eva upp lite lufttorkade grejer i morgon, både lufttorkad karré (coppa) och lufttorkat ytterlår som jag ska gå in och skörda i mognadsrummet.
I söndags åkte jag till min spannmålsguru Gustav för att mäta vattenhalten i mitt dalavete som står i pannrummet med en pelarfläkt för att torka. Det visade sig att vattenhalten hade sjunkit tillräckligt, det vill säga under den kritiska nivån 14%. Det var de gladaste 13% som jag upplevt på länge! Nu är spannmålen säker för lång tid framöver.
Nästa steg är att rensa säden, den kommer alltid med en del
bös, ogräsfrön och skräp när man tröskar och det vill man ha bort innan man mal. Jag fick låna några såll av Gustav, men när jag testade dem på ett par kilo så insåg jag att det inte är ett rimligt förfaringssätt med 2,3 ton vete. Jag har blivit erbjuden en gammal “fläktvanna” som borde kunna göra jobbet, men jag vet inte ännu hur jag ska få hem den från vinden utanför Enköping där den står.
De två kilo som jag sållade och rensade för hand tog jag med mig till Mats, som har en mindre hemmakvarn och erbjöd sig att mala det åt mig. (Mats och Ylva har för övrigt företaget Pekoe som importerar ekologiskt te som jag varmt rekommenderar.) Färskmalet mjöl doftar väldigt gott. Och se så vackert det blev.
När jag kom hem satte jag genast en deg enligt det recept
som blivit mitt standardbröd genom åren – en utveckling av ett av Martin Johanssons recept. Jag använde det för att kunna jämföra och se exakt vad skillnaden blir mot att använda siktat vetemjöl med en gnutta råg som jag brukar göra. Eftersom det hemmamalda mjölet är 100% fullkorn så förväntade jag mig att resultatet skulle bli annorlunda, och det blev det.
Det här liknar mer de rågbröd med surdeg som jag brukade baka en gång i tiden när jag försökte lära mig att baka genom att studera Jan Hedhs Bröd-bok. Nästa gång ska jag testa med surdeg för att få upp syran, men jag måste säga att det här blev verkligen jättegott också. Och så enormt tillfredsställande att ha gjort allt, från att bruka jorden, så och se det växa och mogna, skörda, torka, rensa och mala, och till slut baka näringsrikt och väldigt gott bröd av det. Gustav har lovat att försöka få fram en analys av proteinhalt och falltal, så det kanske kommer i nästa nyhetsbrev.
Angående hälsan så gav den första cellgiftsbehandlingen förvånansvärt få biverkningar; det sticker i fingrarna när händerna blir kalla och jag kan inte ta i frysta saker, jag fick hicka de tre dagar då jag tog en viss antiemetika (mot illamående), slemhinnorna i munnen har blivit lite sköra och huden på händerna har blivit torr och fått småsår. Och så blir jag lite trött emellanåt. Mer än så kan jag inte komma på. Det har inte varit mer att klaga på än om man har en vanlig förkylning. Detta glädjer mig förstås väldigt mycket. Jag försöker ta det väldigt lugnt för att kroppen ska få vila upp sig och återhämta sig inför nästa behandling på onsdag i nästa vecka. På måndag ska jag träffa läkare och diskutera blodvärden och sånt. Jag förväntar mig att de drar upp dosen från 80% till 100% nu när jag har klarat det så bra. Jag blir glad över era lyckönskningar och att ni inte drar er undan. Fortsätt så!
Salviasalsiccia, mer leverpastej och Nünberger Würstchen
Det blir leveransrunda också nu på lördag den 17 oktober verkar det. På beställningsformuläret finns en ny salsiccia smaksatt med salvia och vitlök, små söta Nürnberger Würstchen och en ny omgång av den delikata leverpastejen. Dessutom finns det kvar av isterbanden och den skivade karrén, och det finns också detaljer av grisen som Julia har styckat den här veckan. Och jag fortsätter att portionera ut julskinkor.
Idag har jag tillbringat dagen på Akademiska sjukhuset för min första behandling med cellgifter. Först fick jag en venport inopererad på bringan och sedan var det direkt upp till onkologens behandlingsavdelning för min cocktail av cytostatika. Jag blev väldigt väl bemött av sjuksyrrorna och fullproppad med information. Sedan låg jag och tog emot dropp i fyra timmar och åkte sedan hem med en pump som ska distribuera det sista cellgiftet över 46 timmar. Märkligt nog så känner jag knappt av någonting av behandlingen. Inga biverkningar alls har visat sig än så länge. Det får mig att känna mig glad i kväll.
I morgon bitti kommer Peter och Albin och hjälper mig att lasta in de två grisarna som står i stallet, och som sedan Albin kör med mig till Lövsta. På fredag kommer min kompis Martin (han som brukar sitta bredvid mig i kylbilen) för att hjälpa mig att hämta tillbaka grisarna från slakteriet. Sedan är det bara två grisar kvar i hagen! Och vetet står på två pallar i pannrummet och torkar. Nu måste ni handla så att jag kan köpa en sådan här kvarn och mala färskt mjöl till er.
Både isterband och julskinka
Nu har jag lagt upp 19 frysta julskinkor på beställningsformuläret för lördagens leveveransrunda nu den 10 oktober. Det kan tyckas tidigt, men jag behöver frigöra plats i mitt frysrum och jag behöver förbättra likviditeten. Det här blir tredje året som jag säljer julskinkor. Först ville jag inte sälja julskinkor för jag tyckte att det var läskigt att vara ansvarig för en mängd familjers centralpunkt på julbordet. Men efter att ha tagit fram en kryddad saltlake som alla kunder blev nöjda med så känns det ganska riskfritt. Saltlaken är milt kryddad med enbär, kryddpeppar och lagerblad, bland annat. Självklart innehåller den inte nitrit eller några andra konserveringsmedel, eller några vattenbindande kemikalier. Jag har faktiskt inte fått annat än enorm uppskattning för mina julskinkor.
Förra året räckte inte skinkorna på långa vägar. I år kommer vi ha fler, men jag har också många fler kunder nu. Så om man vill försäkra sig om en skinka så bör man handla redan nu. Man kan inte boka nu och hämta senare, för jag behöver utrymmet som sagt.
Isterbanden som vi påbörjade i förra veckan är klara nu, så de finns också på beställningsformuläret, jämte en massa fina detaljer som Julia styckat ut från två lagom stora grisar den här veckan, plus lite extra från frysen, bland annat citron/kummin/mejram-korv och Thüringer Rostbratwurst. Var snälla och kom inte med era beställningar för sent; det är stressigt för mig att packa i sista minuten numera.
Dalavetet är skördat! Det blev drygt 2,5 ton vete, och det får nog räknas som ett bra resultat. Nu ska det torkas för att få ner vattenhalten, så att det inte blir dåligt utan blir lagringsdugligt. Jag har fått låna Gustavs pelartork, men idag ska jag flytta in det i pannrummet för en snabbare torkning. Sedan måste jag hitta några såll för att rensa det innan malning. Sedan har vi mjöl! Det var tur att min gamla vän Jens var här för att hjälpa till när tröskan skulle tömmas. Det var ett jobb som arbetsmiljöverket nog skulle ha haft invändningar emot.
Sedan fångade vi in fem av kultingarna i söndags, och en jättegalt. Kultingarna kom Sören och hämtade i förrgår för ett fortsatt liv på Tjälingegården, och galten körde jag samma kväll till ett litet slakteri i Norberg. Det känns som att jag kan bli av med alla grisarna ganska snart och det är en oerhörd lättnad.
I tisdags var jag på mitt första möte på onkologen på Akademiska sjukhuset. Efter att ha utvärderat i vilken form jag var så beslutades det att man ska börja med en behandling bestående av en kombination av tre olika cellgifter, på onsdag i nästa vecka. Jag uppfattade det som att läkaren bedömde att jag är i ganska god form och kan tåla en relativt tuff kur. Det var vad jag ville.
Behandlingen kommer att upprepas varannan vecka och pågå i två månader. Därefter gör man ny röntgen och utvärderar resultatet. Jag är inte alls rädd för behandlingen utan konstigt nog nyfiken på hur jag kommer att reagera. Nyfikenheten känns som en bra egenskap i den här märkliga situationen.
Det är möjligt att jag kommer att bli mycket svag av behandlingen, men det är ingenting som går att förutsäga; reaktionerna på cellgifter är mycket individuella och oförutsägbara. Möjligtvis skickar jag någon annan att köra leveransrundan nästa helg, vi får se.
Lite kött, lite korv och lite tröskning
Idag tillverkar Julia citron/kummin/mejram-korven och Thüringer Rostbratwurst som jag har lagt upp på beställningsformuläret. Hon gör också isterband, men de blir inte färdiga förrän nästa vecka. Jag kommer att laga porchetta idag. Till lördagens utkörning finns det en hel del frysta köttdetaljer men vi kommer också att skiva lufttorkat ytterlår och burka flott.
Mitt vete räddas av Resta gård! Anna Hane läste vad jag skrev i förra nyhetsbrevet och i morgon kommer driftschefen Anders Persson och tröskar åt mig. Jag är oerhört tacksam och rörd över deras hjälpsamhet. Anna har fattat att vi utbölingar, eller nybyggare, måste hålla ihop och hjälpa varandra när vi hamnar i nöd. Jag ska försöka att alltid komma ihåg det också. När skörden är bärgad ska den äkta bonden™ Gustav hjälpa mig att torka säden, och så snart ekonomin tillåter så ska jag skaffa en liten professionell hushållskvarn så att jag får testa hur det är att baka med färskmalt mjöl och så att ni kan köpa fullkornsvetemjöl av mig.
Angående hälsan så är nu planen att cellgiftsbehandling påbörjas om två veckor, med målet att krympa metastaserna i levern så att de blir möjliga att operera bort. Det är jobbigt att vänta, men det finns i varje fall en plan. Jag ska så snabbt som möjligt försöka att bli av med grisarna som jag har kvar på gården, så att jag inte behöver tänka på deras skötsel om jag blir svag av behandlingen.