Hantverksmässigt tillverkad korv och charkuterier utan nitrit och andra onödiga tillsatser. Lufttorkade skinkor, färskkorvar, och kött från uppländska utegrisar som har levt ett bra liv utomhus med mycket bökande i stora hagar.
Ja, det kommer dröja ett tag innan nästa leveransrunda, för följande lördag den 2 augusti börjar säsongen för Bondens marknad Södermalm. Men nu på lördag så kör jag till Uppsala, Upplands Väsby och de sju stoppen i Stockholm och packar även beställningar som kan hämtas i gårdsbutiken under helgen.
Idag packar jag lufttorkade isterband – den svenskaste salamin man kan tänka sig. I morgon börjar vi stycka två grisar som också redan ligger uppe på beställningsformuläret jämte många sorters fryst korv, leverpastej, fett fryst bacon, buljongkit och lufttorkat ytterlår, karré och kotlettrad, rådmannens salami och Landjäger.
I fredags anordnade Asby Uddes hembygdsförening en tipspromenad på Rockarp. Gissa vem som kom på andra plats?! 1955 skrev vissångaren Mats Paulsson Visa vid Vindens Ängar inspirerad av sin förälskelse Katarina på Rockarp, men den frågan svarade jag tyvärr fel på. Från Rockarp har man en fantastisk utsikt över Norra Vi-fjärden och där ute ligger den lilla ön Havaji. Dit ska jag segla en dag.
Det här är bara en liten uppdatering som är helt orelaterad till korv, chark och kött.
Eftersom många av er, liksom jag, blev ledsna av det förra brevet så vill jag bara berätta att efter det så erbjöd sig fyra av mina vänner som läst brevet att låna mig 100 000 kronor vardera till slutlikviden på Gunnarsbo, tills min gård är såld. Så nu är det “bara” 260 000 kronor som saknas för att köpa Gunnarsbo. Det känns som att det borde vara möjligt att få fram återstoden på något sätt. Jag fortsätter att bearbeta bankerna så får vi se hur de ställer sig till ett så litet lån. Jag har räknat och kommit fram till att de ökade omkostnaderna för det dubbla boendet, med räntor på lånen och kostnad för hemförsäkring, elnätsavgift och el för Gunnarsbo blir strax under 6 000 kr per månad och det tycker jag att jag borde kunna uppnå med en modest ökad arbetsinsats. Förutsatt att ni kunder fortsätter att köpa mina produkter.
Förutom de generösa låneerbjudandena så har jag fått många omtänksamma reaktioner från er i brev och i sociala medier, som alla har värmt hjärtat och fått mig att känna att jag inte står ensam i den här situationen. Det är skönt att känna ert deltagande. Det är värdefullt för mig.
För övrigt är det dåligt med frukt hos mig i år, men den som kommer ser fin ut. Alla körsbär har mystiskt försvunnit från de två körsbärsträden. Men ett av päronträden har mycket frukt och bärhäggmispeln är full av bär för första gången.
P.S. Efter att jag skickade ut detta så har två till vänner erbjudit mig lån, så nu saknas det bara 160 000.
Nu på tisdag den 15 juli åker jag och lämnar ut förbeställda varor på REKO Sollentuna 18:30 – 19:00 och REKO Vasastan 19:30 – 19:45. Vill du beställa något så följer du respektive länk, går med i Facebook-gruppen om du inte redan är medlem, och lägger din beställning genom att skriva en kommentar till mitt inlägg i respektive grupp.
Utlämningen i Vasastan sker på en parkeringsplats på Crafoords väg inne på Sabbatsbergs sjukhusområde. Det förvånar mig lite grand att inte några av er som brukar beställa till mina leveransrundor passar på när jag kommer till Vasastan. Jag skulle gärna vilja ha en större kundkrets på det stoppet. Kanske kan jag då köra dit även under perioden när det är Bondens marknad på lördagarna, dit en hel del av er inte tar sig, och inga leveransrundor sker.
Sorg
Handelsbanken i Tranås avslog efter ett möte i tisdags min låneansökan på 660 000 kronor som jag behöver för att betala slutlikviden på Gunnarsbo. De tyckte att mina nuvarande lån var för stora och att min inkomst var för låg, men framför allt så tyckte de att de inte kunde bortse från detta eftersom de inte hade någon kundkännedom om mig. Så nu straffas jag för att jag valde en lokal sparbank när jag köpte min gård för 15 år sedan, eftersom hela min kreditvärdighet är inlåst hos dem och skyddad av banksekretessen så att jag inte kan få dem att dela med sig av sin kunskap om mig som bankkund.
Så nu är det kört med min dröm om Gunnarsbo, för efter det här kvalificerade avslaget, när jag trots allt fick tala till punkt och presentera hela situationen, så bedömer jag sannolikheten som extremt låg att någon annan bank kommer att ge mig lånet innan den 8 augusti då slutlikviden ska betalas, och det är lika osannolikt att fastighetsmarknaden skulle återhämta sig så snabbt att jag får min gård såld innan dess. Och säljaren har avisat förslaget om en skuldrevers på återstoden av beloppet, vilket Handelsbanken föreslog som en lösning. Jag ser ingen väg framåt längre – allting är nattsvart och kraften är slut Och det är ingen annans fel än mitt. Min korkade naivitets fel. Min enfaldiga tro på att allting ska lösa sig. Min infantila tro på kraften hos tillit och förtröstan.
Jag försöker visualisera vad som ska hända nu, men jag ser ingenting. Drömmen, längtan och hoppet var så starka, och allting blir mörkt och tomt utan dem. Jag är torr i munnen och darrig i knäna och känner mig vilsen, modlös och knäckt. Jag ska ta ett sista snack med Sparbanken i Enköping i morgon och jag ska skicka iväg låneansökningar till ytterligare några banker, men det är mest en formsak för att jag ska känna att jag har uttömt alla möjligheter. Jag har tappat tron på att allt ska bli bra igen.
Jag kommer att fortsatt ha gården ute till försäljning och fortsätta med produktionen så länge jag har den kvar, för att kunna betala mina lånekostnader och min glass. Sedan vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag får väl sälja av så mycket grejer jag kan och magasinera resten av mitt bråte. Och så får jag söka ett jobb och ett hus någon annanstans.
Idag gick jag upp på Vånsjöåsen för att tänka. Jag brukar gå dit när jag måste ta svåra beslut. Idag fanns där färgkulla, röllika, backtimjan, prästkrage, gulmåra, liten blåklocka, femfingerört och röd och vit klöver, men det fanns inga beslut att fatta. För de beslut som påverkar mitt nu tog jag själv för länge sedan utan att ha en aning om konsekvenserna, och de som tas nu av andra har jag inte något inflytande över. Nu är drömmen om det som jag trodde var mitt hem – Gunnarsbo – över. Det gör väldigt ont och jag är mycket ledsen. Jag plockade upp en träbit under en krypande enebuske på en av gravarna där uppe på åsen, och när jag höll den i handen så var den så formad att det kändes som att hålla någon i handen. Den behåller jag som minne över mitt största misslyckande hittills.
Jag gjorde fyra rullar fläsksida till porchetta i går. Det flott som smälter ur rullarna i ugnen tillsammans med lite köttsafter som tagit smak av salt, citron, rosmarin, fänkålsfrö och svartpeppar är helt vansinnigt gott på en bit bröd som mellanmål eller till en aperitif, så jag förpackade det i små burkar och kallar det Änglakräm. Porchettan och de sju små burkarna har jag lagt upp på beställningsformuläret som gäller för leveransrundan till Uppsala, Upplands Väsby och de sju stoppen i Stockholm nu på lördag den 5 juli. Det finns också en stor mängd styckdetaljer – både färska och frysta – och 17 sorters korv och två sorters tunt skuret lufttorkat. Och missa inte att det finns buljongkit under Övrigt bredvid Änglakrämen.
Kommer ni ihåg honungsrosen som jag planterade förra sommaren? Det som jag skrev då hjälper mig i min nuvarande situation. Jag vill ha den inställning till problem som jag hade då. I sidhuvudet kan ni se hur honungsrosen blommar nu, och den sprider sin doft över hela stallbacken. Det kanske är dags att tillverka något slags ställning som den kan klättra på? Den tröstar mig varje gång jag går förbi. Nu när jag sitter på terrassen i regnet och skriver det här så omfamnas jag också av dofterna från flädern och doftschersminen här nedanför i trädgården. Tänk om det kunde komma förbi en spekulant på gården som förstod att uppskatta sådant.
Jag vill tacka er för alla fina reaktioner jag fick på det förra trista nyhetsbrevet. De har värmt mig och de har hjälpt mig vidare. I går skickade jag in en låneansökan till JAK-banken och i morse talade jag med en företagsrådgivare på Handelsbankens lokalkontor i Tranås och fick till ett möte på tisdag morgon. Så det är inte totalt dödläge. På måndag ska jag träffa säljarens son på Gunnarsbo och gå igenom saker som ska slängas eller sparas.
