Ja, det var de sorterna vi gjorde igår och som vi packar idag. En del ligger redan i butiken. De korvarna och en del annat förädlat kött går att beställa via den här länken och hämta upp på REKO Uppsala Boländernas utlämningsplats på parkeringen framför IKEA i Uppsala i morgon kväll 18:00-18:30. Eller så kan man beställa på beställningsformuläret, där det även finns styckdetaljer och lite annat, för leverans till de sedvanliga ulämningsställena i Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 8 februari.

Än så länge ingen framgång vad gäller de som kommit på visning av min gård. Det verkar som att de ännu inte har varit mogna att ta steget att flytta till en gård på landet, även om de har börjat tänka i den riktningen. Många har verkat väldigt entusiastiska över min gård, men många har också verkat tro att man inte behöver kompromissa om något på sin önskelista när man letar efter en jordbruksfastighet. Vissa par verkar inte helt överens om vad de vill, andra verkar inte ha kommit tillräckligt långt i konkretionen av sina planer.

Då minns jag hur det var för mig när jag började titta på gårdar för ungefär 17 år sedan. Det som fick mig att fundera över ett annat liv var att jag hade förstått hur mycket bättre jag mådde när jag var nära naturen, och hur det kunde läka mig från sorg. Och jag hade blivit så oerhört inspirerad av tv-serierna där man fick följa Hugh Fearnley-Whittingstalls flytt från London ut till River Cottage på landet och hur han med hjälp från kunniga personer i bygden försiktigt lärde sig att odla och hålla lite djur för att bli mer självförsörjande. Och när jag var på vårt torp på Vikbolandet varje helg så insåg jag att jag inte ville åka tillbaka till stan, för livet där kändes alltmer konstlat och onaturligt och fyllde mig bara med stress.

Jag minns hur jag började läsa annonserna för gårdar till salu, för att sedan åka på visningar helt utan intention att köpa. Det fick mig att pröva tanken och börja drömma om hur ett annorlunda liv skulle kunna te sig. Efterhand började jag tänka i mer praktiska banor över vad det var jag behövde, vilka mina behov var. Jag gav bud på några gårdar och avfärdade andra, men vann aldrig budgivningen. Det var nog efter ett par år som jag blev tipsad om den här gården i Rönna, och en erfaren utegrisbonde som bodde här i närheten stöttade mig under visningen, – Jovisst kunde man ha några grisar här, jag kan hjälpa dig och visa hur man gör. Och till min förvåning så vann jag budgivningen den gången.

När jag tänker på det här så förstår jag att de som har varit för att titta på gården har kommit olika långt på färden från stad till landsbygd och i omställningen till livet på en gård. Och jag vet ju att köpa en gård är något större och svårare än att bara skaffa en ny villa eller en ny bostadsrätt. Här handlar det om att ställa om sitt liv till något annorlunda och att våga ta steget för att förverkliga sina drömmar. Framöver kommer jag på ett tidigt stadium att ställa kontrollfrågan –Vilket tillträdesdatum tänker ni er, om ni hittar rätt gård? för att få en känsla för om de har kommit tillräckligt långt i processen.

Det enda jag kan göra för att öka chanserna för att de rätta personerna ska hitta till gården är att annonsera så synligt och så lockande som möjligt. Jag håller på att pilla på några texter på hemsidan som ska beskriva gården mer fylligt och visa fler foton än annonserna på Hemnet och Blocket. De texterna kommer jag sedan att försöka få översatta till tyska och nederländska för vidga målområdet.

På lördag kväll ska jag och säljaren skriva under köpekontraktet på Gunnarsbo.

Vi ses!

från två jättegrisar styckas nu i charken av Julia med assistans av Stefan, praktikanten. Styckdetaljerna ska jag packa i morgon, och sedan tar jag med mig mycket till Bondens marknad nu på lördag den 12 oktober. Då ska det bli sol sägs det, och jag tar också med av all korv som inte försvann efter förra helgens finfina försäljning, det vill säga isterband, timjan/rödvin/vitlökskorv, Toulouse-korv, Nürnberger Rostbratwürstchen, merguez och Frankfurter. Det blir Andreas som hjälper mig att försöka slå Qinas rekordförsäljning från förrförra helgen.

 Själv är jag lite bombad efter att ha slitit med röjning av huset inför städningen som jag har hyrt in. Jag sitter på övervåningen och skriver detta medan två städare sliter på bottenvåningen efter att ha städat källaren förvånansvärt snabbt. Det blir så fint när det är både röjt och rent. Igår körde jag ett jättelass till återbruket. Det är lättare att slänga saker än jag trodde och jag njuter till och med lite grand av det. Enköpingsposten ringde i fredags och ville skriva något om min försäljning av gården, så jag svarade snällt på deras frågor, och det blev en bra artikel tycker jag. Men den ligger bakom betalvägg tyvärr så de flesta av er kan nog inte läsa den.

Jag har bestämt mig för att släppa min oro och ångest och rädsla för att inte få min gård såld. En vän till mig påpekade häromdagen den kloka och banala sanningen att man inte ska vara rädd för det som inte har hänt. Det är bra att påminna sig om det ibland. Den tanken hjälpte mig när jag gick igenom min cancerbehandling.

Angående gården i Östergötland som jag suktar så efter, så har jag inte berättat för er om alla märkliga sammanträffanden i samband med den. Jag fick tag på en lista över alla som bott där sedan 1657 och såg att mellan 1800 och 1810 så bodde en Greta Meurling där. Vi hade en hel del Meurling i släkten på den tiden, i den trakten, så jag rotade vidare och fann att Greta var min farmors farfars farmors syssling. Det är väl konstigt att en avlägsen släkting faktiskt har bott på den gården? Och i förra veckan så upptäckte jag att min farfars far, som var charkuterist i Målilla, och som jag träffade som sexåring strax innan han dog 1971, föddes 1883 i soldattorpet Slättna bara 8 km sydväst om gården jag vill ha. Och att hans mor kom från Svenningeby lika långt nordöst därom. Det hade jag ingen aning om. Det finns fler märkliga sammanträffanden, men de håller jag på ett tag till.

Den här veckan har vi haft hjälp av praktikanten Stefan, som går Eldrimners YH-utbildning i charkuteri. Han kommer att vara med oss i fem veckor och den här veckan fick han hjälpa oss att göra merguez på fläsk, Frankfurter, Nürnberger Rostbratwürstchen, Toulouse-korv, och timjan/rödvin/vitlökskorv. De lägger vi ut i gårdsbutiken och tar med oss till Bondens marknad på Södermalm i morgon lördag, där Stefan, jag och Andreas står mellan 10 och 15. Vi tar också med oss nya isterband, mer bacon, skivat lufttorkat och en massa karré, bland annat.

 

Det var egentligen allt jag har att berätta den här gången, för i övrigt håller jag bara på att röjer och röjer, och jag börjar bli rätt sliten nu. Men igår beställde jag en storstädning av boningshuset till på onsdag, så då måste jag har röjt så pass att det går att städa ordentligt, och därefter bokar jag in en fotograf så snart en solig dag är i sikte.