Nu händer det grejer! Till leveransrundan den 2 april, nu på lördag testar jag ett samarbete med Ängsholmens Gårdsmejeri. I liten skala till att börja med, men om det fungerar så fortsätter vi. Jag tänker erbjuda några få producenter, bara sådana som jag tycker är riktigt bra och trevliga, att skicka med sina produkter på mina rundor. Dels tror jag att ni kommer att uppskatta att kunna beställa även annat än kött, korv och chark, när ni ändå ska ta er till ett utlämningsställe, dels tror jag att det kan vara bra för affärerna för alla inblandade att dela på kvalitetskunder som er. Tanken är att det ska leda till obetydligt merarbete för mig, genom att alla producenter får ansvara för ta emot, packa och ta betalt för sina egna beställningar och sedan leverera påsarna till mig för distribution. Ni får hjälpa till genom att påpeka vid utlämningen att ni ska ha grejer från Linda också.
Linda som leder produktionen på Ängsholmen är kanske mest berömd för sin buffelmozzarella, men i år kalvar inte deras bufflar, så då gör hon mozzarella och andra fantastiskt fina grejer på komjölk från trakten. Den här gången erbjuder hon förutom mozzarella, en eldost (likt det som inte längre får kallas haloumi om den inte kommer från Cypern) och en tjock härlig yoghurt. Hennes produkter kan du beställa här.
Och jag och Julia har legat i, i charkuteriet. Igår började vi tillverkningen av en salami, men den dröjer det några månader innan ni får köpa. Den är inte så tjock, vi stoppade den i krokfjälster 34/36, så vi kanske borde kalla den smalami. Vi gjorde också en omgång falukorv som har rökts över natten och nu ångas av Julia medans jag skriver det här. Men vi glömde att tillsätta potatismjölet, så passa på att beställa av den här omgången om du är potatisintolerant! Om du är kumminintolerant så ska du akta dig för den Thüringer Rostbratwurst som vi avslutade gårdagen med. Jag hade en volontär för några år sedan vars familj kom från Thüringen, och han var inte ens beredd att diskutera om det möjligtvis fanns någon korv som var godare än, eller åtminstone lika god som, deras bratwurst. Han berättade att några gånger per korv så ska man bita i ett kumminfrö, och korven ska vara löst stoppad för den sväller när man steker den. Jag vet inte varför, men den sväller faktiskt när man steker den. Eller så är det fjälstret som krymper. Hur som helst så följer jag hans anvisningar.
Vi har också ett extra rökt bacon till helgen. Vi har helt enkelt låtit det hänga kvar i röken och fortsätta rökas med andra grejer under någon månads tid och det har då torkat samtidigt. Nu sms:ar Julia att det har förlorat 22% i vikt, vilket innebär att det är en säker produkt i rumstemperatur och kan ätas som det är. Det ska bli spännande att prova. Likadant med en kallrökt skinka som har rökts länge och sedan hängt i mognadsrummet för att torka ytterligare. Den ska vi skiva tunt och packa idag eller i morgon. Det finns också kvar av leverpastejen för er stackare som var uppbundna av annat än pastejplikten förra helgen. Och så finns det kött från de två senaste små grisarna. Mycket att välja på idag alltså.
I söndags eldade jag upp de två jättehögarna med grenar som låg i fruktträdgårdshagen. Medan elden flammade så plockade jag sten från marken, och la i ett röse under björken, så att jag kan köra slåtterbalken runt planteringarna, när ogräset blir otyglat. Jag funderar lite grand på om jag ska testa med någon vacker sort av daglilja som undervegetation i någon del av fruktträdgården för att hålla ogräs tillbaka. Hela växten är faktiskt ätlig, och inte minst knoppar och blommor av daglilja används tydligen en hel del i kinesisk matlagning. Jag älskar den här typen av arbete utomhus, särskilt när jag har fint sällskap som den här gången. Jag vill lära känna varje kvadratmeter av marken i fruktlunden, så att jag kan planera hur jag ska ta hand om den. Jag längtar efter att skaffa magnoliaträden som jag ska plantera längs den norra kanten av hagen. Just nu är det kallt, men snart kommer våren och då är jag beredd.
Ja, vi har gjort leverpastej! Den ligger på 
Eftersom tankarna rör sig mycket kring de östligare delarna av Europa dessa dagar så började jag fundera över korvkulturen i Ukraina som jag inte visste något om. Det är inte lätt att hitta information om sånt på internet. Men ordet för korv är snarlikt i hela östra delarna av Europa; kiełbasa i Polen, kolbász i Ungern, klobasa i Slovenien, kolbasa i Ryssland, klobása i Tjeckien och Slovakien, kobasica i Kroatien, Bosnien Herzegovina, Serbien och Montenegro, kolbas i Bulgarien och Makedonien, klobassa i Österrike och alltså kovbasa i Ukraina. Och sedan alla möjliga regionala varianter på dessa ljud inom området. Det är så på de flesta språk att korv bara heter korv, eventuellt med något adjektiv som specificerar innehåll, färg eller tillverkningssätt – vit korv, blodkorv, eller rökt korv, till exempel. Har den något annat namn så är det ofta en utländsk korv, med något som vi uppfattar som ett specifikt namn för just den korven trots att det bara är ordet för korv på det språket, som till exempel salsiccia. Mer utvecklade namn har korvsorterna i utvecklade korvkulturer som Tyskland, där det gäller att hålla reda på vad som är vad.
För några dagar sedan började jag förkultivera en del frön som jag hade över från tidigare år, och igår kom leveransen från 
Idag börjar Julia och Rikard att stycka de två grisar från Olle som jag hämtade från slakteriet igår. Tyvärr så blandades grisar ihop så jag fick två som var betydligt mindre än de som var tänkta för mig. Men låt oss ha en positiv inställning och säga att dessa grisar säkert ger oss små utsökt delikata styckdetaljer som omväxling. Det kanske inte är så smart av mig att säga, ur marknadsföringsperspektiv, men jag tycker att bra kött är väldigt drygt. En liten bit räcker långt. Mer om det längre ner i brevet där jag skriver om hur man kan tillaga en fläskflank.
Jag har lekt lite med fläskflanken, det vill säga flanksteken från grisen, sedan jag kom hem. Som ni ser på bilden här ovan så har den en mycket tunn hinna på ena sidan. Den märker man inte av när den är tillagad, men den kan ställa till det genom att den drar ihop sig när den steks. Det är därför vi skär tunna snitt i den. Men jag märkte nu när jag provlagade den några gånger att vi borde skära ett snitt åt andra hållet också, för annars kan den dra ihop sig på den ledden. 
Om vi inte har ristat så på biten som du har köpt så ska du själv skära ytligt med en vass kniv så att det blir som på bilden till vänster.
Jag tycker att det är väldigt gott att göra något slags köttsallad med det här köttet. Jag la köttet på spenat-, rödbets- och salladsblad tillsammans med små ugnsbakade potatisar, rev pepparrot över och ringlade en vinägrett, eller bara olja och vinäger över. Köttet är oerhört drygt. 100 gram rått kött ger en alldeles tillräcklig portion för mig, som ni kan se på bilderna här nedan.
Andra goda saker jag gärna skulle ha i en köttsallad är sockerärtor, champinjoner, kapris i salt, ostbitar, eller haricot verts.
Det här blir årets kortaste veckobrev, för jag ska inte ägna mig åt arbete den här veckan. Julia gör korv idag och i morgon – Stormkorv, Långa Nisse och Fänkålssalsiccia! Rikard packar beställningarna. Inga beställningar efter klockan 16 på fredag den här gången. Jag kommer hem på fredag kväll. Jag kör leveransrundan på lördag. 
Jag är på cancerrehab på Mössebergs kurhotell. Det är bra. Jag har tränat och motionerat mer de här dagarna än under hela förra året. Vattengympa är roligare än stavgång. Gymmet är dödstrist men effektivt. Utsiktstornet öppnar inte förrän i maj. Men det fanns åsnor på bergets topp.
Det är svårt att veta vad man ska skriva när det ser ut som det gör i världen. Jag lyssnar mycket på P1 och har svårt att koncentrera mig på arbetet. Det känns opassande att skriva något glatt om den goda korven när så många människors liv slås sönder av en fascistoid dåres megalomani, men äta måste vi ju ändå, och korv kan vara trösterik mat. Ni glömde att handla av mig inför sportlovet men har chansen nu på lördag den 5 mars att handla till dess avslut, men jag gissar att många av er fortfarande är fångade i fjällen. 
På söndag åker jag till Falköping för en veckas rehabilitering på 
Det kan tyckas konstigt att det behövs rehabilitering efter en lyckad cancerbehandling, men förutom att cancern och behandlingen kan leda till fysiska och neurologiska problem som sitter i under en längre tid än själva sjukdomen, så kan sjukdomen vara så mentalt omvälvande att den kräver tid att bearbetas även intellektuellt. Det kan behövas nya verktyg för att hantera livet som det ser ut från ett helt nytt perspektiv. För egen del har jag inte riktigt haft tid att reflektera över vad det egentligen var som hände förra året, och jag tror att det kommer att vara bra för mig att komma bort helt och hållet från gården och företaget en vecka för att ägna mig åt det. Det kan också vara bra att träffa andra som har gått igenom liknande saker, för det är tyvärr så att det finns vissa erfarenheter som är svåra att dela med de som inte varit med om liknande. Jag har redan upplevt lättnaden i att inte behöva förklara för den som vet, och lugnet i den gemensamma erfarenheten.