Äntligen en leveransrunda!

Nu är höstens Bondens marknader på Södermalm avslutade. men redan om fyra veckor börjar julmarknaderna på samma plats. Så då är det dags att alla kunder som inte har kunnat ta sig dit att få chansen att tillfredsställa sin korviga och köttiga längtan, så jag kör en leveransrunda nu på lördag den 1 november.

För alla nytillkomna tittare ska jag förklara vad en leveransrunda är. Du som är sugen på något grisigt går in på beställningsformuläret, läser alla instruktionerna och klickar ner det du vill ha i varukorgen. Uppdelningen av produkterna på olika flikar är delvis självförklarande, delvis kryptisk eftersom inte alla vet på vilken del av griskroppen en viss detalj sitter på, eller att jag räknar leverpastej som en korv. Men det finns också en sökfunktion som borde fungera. Eftersom jag säljer varor på vikt så är priserna ungefärliga. Sedan går du till varukorgen. Efter att du har fyllt i alla efterfrågade uppgifter – i meddelande-rutan kan du specificera önskemål och ställa enklare frågor – därefter klickar du EN GÅNG på skicka-knappen och väntar. Du ska få en bekräftelse på din beställning och får du inte det ska du titta i din skräppostkatalog. På fredag börjar jag packa alla beställningarna, och när jag har packat din beställning så skickar jag ett sms med slutsumman till dig. Då får du gärna swisha mig beloppet på en gång. Du kan också betala kontant när du hämtar upp din kasse, men då vill jag att du har jämna pengar. De olika stoppen på leveransrundan redovisas på beställningssidan. Lägg gärna in en påminnelse till dig själv i din kalender så att du inte glömmer bort att komma och hämta upp dina varor. Jag har tyvärr inte tid att vänta på sena kunder eftersom jag då kommer för sent till senare stopp på rundan. Skulle det hända mig något på vägen så försöker jag meddela mig till er, men inte samtidigt som jag kör. Svarar jag inte på sms så innebär det alltså att jag kör eller har råkat ut för något hemskt.

På den sista marknaden i lördags var kunderna extremt hungriga och köpte nästan allt av de 3 grisar jag hade med mig, så det ligger begränsat med färska styckdetaljer på beställningsformuläret. För att kompensera detta så tillverkade jag och Julia en stor mängd grejer igår. Vi gjorde salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, citron/kummin/mejram-korv, Frankfurter och leverpastej. Dessutom gjorde vi isterband som blir klara nästa vecka och Gårdens salami som kräver lite längre tid. Idag ska jag också packa en ny omgång av Rådmannens salami och packa mer rimmat sidfläsk som jag introducerade på marknaden för ett par veckor sedan efter att jag blivit så sugen på fläsk med raggmunk och fläsk med löksås.  

Jag vill egentligen inte skriva mer om motgångar eftersom de upptagit alltför mycket av nyhetsbreven de senaste månaderna, men eftersom ni har varit till stor hjälp tidigare så vill jag fråga om en sak till som jag har problem med. Kylbilen, VÅR KYLBIL, har fått problem med Ad Blue-systemet. Jag tog den till den Mercedes-certifierade verkstaden i Uppsala. Där sa de att de två NOX-sensorerna och en partikelsensor är kaputt och måste bytas och eftersom avgassystemet är för rostigt där dessa sitter så måste det också bytas ut. Dessutom var det ett läckage från växellådans oljetråg. För att fixa allt detta vill de ha 58 679 kronor + moms. Det har jag naturligtvis inte. Så nu söker jag en snitsig verkstad som kan göra jobbet till ett rimligare pris än Mercedesverkstaden som tar en hutlös timpenning och bara arbetar med originaldelar. Kan delar av avgassystemet bytas ut i stället för hela? Ett stort problem i sammanhanget är att kylbilen är så hög – 3,20 meter – att många verkstäder inte kan få in den genom sina verkstadsportar. Tipsa mig om ni vet något!

Bilden ovan kommer från Med Tidens Gång – en av Wim Wenders tidiga filmer som jag hittade på Cineasterna som jag har tillgång till genom mitt lånekort från biblioteket i Österbymo. Jag såg den för kanske 7 år sedan, men ville se den igen för den gjorde av någon anledning starkt intryck på mig. När jag nu såg om den så handlade den om något helt annat än förra gången och det tycker jag är ett tecken på sevärdhet. Det skulle ta för mycket utrymme här att förklara varför den berör mig, men det har något att göra med en sak som jag själv har upplevt tidigare i mitt liv – känslan av att ingenting spelar någon roll, att jag är fri att göra vad som helst, eller att leva helt utan riktning och ambitioner och låta mig driva fritt vart som helst – det som jag tycker uttrycks så väl i titeln på Milan Kunderas roman Varats olidliga lätthet. Jag är långt ifrån det livets underliga frihet idag, och jag längtar inte tillbaka – idag vet jag vad jag vill och vart jag strävar. 

Vi ses! 

Sista höstmarknaden

Nu på lördag den 25 oktober kommer jag till Bondens marknad på Södermalm för sista gången den här hösten. Sedan blir det uppehåll till den sista helgen i november då den första av de fyra julmarknaderna tar vid, men då är det vinter.

Eftersom jag har haft med mig otillräckligt med styckdetaljer de senaste gångerna så styckar Julia tre grisar den här veckan, så att det ska finnas kotletter så att det räcker till alla mina kotlettgalna italienska, franska och svenska kunder. I stället så blir det lite mindre av korv, men det kommer åtminstone finnas Toulouse, Nürnberger, Förbjuden korv, chorizo och lite annat från frysen. Och så rillettes och skivat lufttorkat förstås.

I nästa vecka kommer vi att tillverka massor av korv i stället, och jag kommer att köra en leveransrunda nästa lördag, den 1 november, med stopp i Uppsala, Upplands Väsby och de sju leveransställena i Stockholm för utlämning av beställningar som görs på hemsidan. Har ni några önskemål om vad som ska finnas på beställningsformuläret så får ni gärna svara på nyhetsbrevet och berätta för mig. Beställningssidan är inte tillgänglig nu, för den blev attackerad för en tid sedan så jag har låst den tillfälligt. Jag ska byta värdserver för mina företagssidor från den dyra amerikanska där jag ligger nu till en billigare svensk. Låt oss hoppas att övergången blir smidig.

Jag ser fram emot att få träffa er på lördag.

Upptäckter i Ydre

Jag och U åkte ner till Gunnarsbo i förra veckan. Jag har alltid tyckt att det är så stilla och lugnt på min gård där jag bor, men det går inte att jämföra med tystnaden här nere och avskildheten och närheten till en natur som tillhör djuren i högre grad än människorna. På morgonen när U gick ut stod där en älgko vid rosenbusken fem meter bort. Jag hoppas att ugglan, som flög över oss när vi var här de två första gångerna förra året, ska komma tillbaka nu när inte ljuset står på och lyser hela nätterna. 

Jag började undersöka hur jag på bästa sätt ska hålla verkstadsbyggnaden sval, så att det inte går åt för mycket el, utan att riskera att vattnet fryser i rören. Jag ska testa en lösning som jag har tänkt ut nästa gång jag kommer dit. En av dagarna åkte vi och besökte Ydres centralort Östebymo som ligger ungefär en kvarts bilresa från G-bo. Österbymo är den största av Ydres tre tätorter (tätort > 200 inv.) med 862 bofasta själar. Jag måste erkänna att jag inte tycker att Österbymo är en särskilt vacker plats, men förutom Coop, Systembolaget, en pizzeria, en mack och ett mindre byggvaruhus, så finns där Ydre Kulturcentrum med ett mycket intressant bioprogram, direktsändningar av opera från Metropolitan och en aktiv teater/musikal-verksamhet. 

Men finast i Österbymo är ett bibliotek med en mycket ambitiös och spännande programverksamhet, och ett Ydre-rum med intressanta samlingar av historia och litteratur om Ydre, och mycket annat. Jag blev genast förälskad i biblioteket och när jag fick höra att de kommer att utlysa en bibliotekarietjänst så bestämde jag mig omedelbart för att jag ska söka den. Även om jag inte är utbildad bibliotekarie, så tycker jag att min lingvistikutbildning och alla år som forskare inom informationsåtkomst borde vara relevanta, liksom min breda datorkunskap och sociala kompetens, för att inte tala om mitt intresse för litteratur och mina rötter i Ydre, och hur jag har präglats av att växa upp omgiven av böcker och teater. Det vore verkligen underbart att få ägna 8-10 år av livet åt bibliotekstjänstgöring innan pensionen. 

Detta går jag och tänker på medan jag passar på att renovera innertaket i salongen, i väntan på att visningarna ska kunna återupptas när snickarna har återställt det de fick riva för att komma åt skadan på huset som jag drabbades av för en månad sedan. Min strategi just nu är att så länge saker går sönder så ska någonting också ersättas eller lagas så att det blir finare eller bättre än förut. På så sätt ska jag ge oknytten på nöten så att de tröttnar på att sätta krokben för mig. 

Vi ses!

Elfte Bondens marknad

I morgon lördag den 11/10 står jag på Bondens marknad igen, denna gång med Andreas och hopp om mindre orkaner än förra helgen. Tack, kära underbara kunder som hindrade tältet från att flyga iväg, och som kom till undsättning när borden flög omkull och pengar och det lufttorkade fladdrade iväg, och för hjälpen att montera ned tältet! I övrigt var det en bra marknad.

Andreas och jag har börjat sälja kokt med brö – sjuden Frankfurter med köpebröd, och egen senap 1777 och köpeketchup för den som vill – på marknaden och det verkar uppskattat, så det gör vi i morgon också. Det är ett bra sätt att få nya kunder att förstå att även en simpel Frankfurter kan vara fantastisk, om det är gjord för hand med förstklassiga råvaror, och att även deras barn uppskattar bra kvalitet. 

Den här veckan har Julia och jag gjort nya omgångar Frankfurter, salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin, och Thüringer Rostbratwurst. Vi har också packat de isterband som jag började röka i förra veckan. Allt detta och lite styckdetaljer och lufttorkat och fler korvar från frysen (bland annat citron/kummin/mejram och Nürnberger Rostbratwürstchen) tar vi med oss till morgondagens marknad. Men vi lämnar också en del i gårdsbutiken förstås.

Skepp ohoj! 

Jag har jobbat ganska hårt den senaste månaden och därför inte hunnit med att skriva nyhetsbrev. Jag har inte fått någon riktig veckovila förrän i början av denna vecka då jag åkte ner med min bror till Gunnarsbo. Där var det fint må ni tro, och jag hann köra lite med slåtterbalken och gräsklipparen så att trädgården kom fram ur det vildvuxna. Jag kommer snart att åka ner igen med U för att fortsätta arbetet. 


Jag får lite mer tid till sådant nu, efter att en skada i mitt hus, som försäkringsbolagets anlitade snickare har börjat fixa just som jag skriver det här, gör att jag har måst ställa in visningar av gården för ett tag framöver. Ja, det var naturligtvis olyckligt att jag skulle drabbas av det också, det var nästan så att jag började skratta när jag upptäckte skadan för det kändes bara så orimligt att det skulle läggas ovanpå alla andra motgångar jag har haft med trasiga maskiner de senaste månaderna. Men jag har upptäckt att jag numera reagerar automatiskt på motgångar genom att hitta positiva saker som följer på olyckan. I det här fallet så innebär det att jag förutom att få mer tid att åka till Gunnarsbo också kommer att få flera ytskikt utbytta i mitt hus, vilket kommer att göra gården finare till nästa ägare. Och vilken tur att detta hände innan gården blev såld!

I våras skrev jag om att jag ville ha en liten segeleka när jag i framtiden bor vid Sommen, och jag fick bidrag till det i födelsedagspresent i våras. Igår hämtade jag mitt skepp – en Askeladden 14 – som det var höstrea på i Jakobsberg och som nu står i lidret efter en långsam färd på småvägar hem med 30-släpet som ingick i priset. Den kommer snart att få plats i garaget på Gunnarsbo i väntan på våren och min båtplats vid Asby brygga. Så det går framåt, ett steg i taget!

Vi ses!