Ja, det blir äntligen en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 1 oktober.

Mycket av köttet på beställningsformuläret kommer att komma från en gris (102,6 kg slaktvikt) som jag ska hämta från slakteriet idag och som har tillbringat sitt liv hos Anders Ottosson här i Torstuna, och som vi styckar idag och i morgon. Vi har också en imponerande lista av korv och chark på beställningsformuläret:

• Salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin
• Citron/kummin/mejram-korv
• Nürnberger Rostbratwürstchen
• Münchener Leberkäse
• Falukorv
• Frankfurter
• Isterband
• Höstflott i större och mindre burk!
• Senap
• Kassler!
• Bacon
• Kallrökt lardo
• Lufttorkat ytterlår
• Lufttorkad karré
• Lufttorkad kotlett
• Lufttorkade isterband
• Pfefferbeisser
• Landjäger

Det där går väl ändå inte att motstå?

Årets Mat och människor i Fjärdhundraland blev en mycket lyckad tillställning. Vi serverade drygt 300 smakprovstallrikar, 45 Nöff bourguignon och 22 äpplen. Som vanligt glömde jag att fotografera, men U tog några bilder. Vid slutet av dagen var vi ganska trötta.Jag vill gärna stå mer på Bondens marknad på Södermalm i oktober, men det hänger på om jag hittar medhjälpare. Jag meddelar i nästa veckobrev när jag vet mer. Sedan planerar jag också att stå på några av julmarknaderna som de har där från första advent och framåt.

Jag har min kära Sonja hos mig nu och det gör mig lite mindre flexibel. Men jag får mer av dagliga promenader, vilket nog är bra för mig. Jag blev glad att se att hon fullständigt ignorerar hönsen, även när de kommer springande mot oss. Hönsen tvärstannar när de ser att jag kommer med Sonja och sedan springer de undan. Det fungerar bra.

I lördags mustade jag och U 35 liter must på mina äpplen. Det gick smidigare än jag trodde och nu har jag den i Bag-in-Box-påsar som borde räcka fram till jul. Jag blev lite sugen på att starta en mustverksamhet, men blev avtänd av den investering på ungefär en halv miljon i maskiner som skulle krävas. Fast jag tror samtidigt att det skulle betala sig ganska snabbt. Men man måste inte följa varje dröm som dyker upp i huvudet.

Vi ses!

Den här helgen blir det varken leveransrunda eller marknad för mig. I stället blir det jippo här på gården på söndag. Då går årets Mat och människor i Fjärdhundraland av stapel, med ett tjugotal gårdar, livsmedelsproducenter, kaféer och andra matställen  som bjuder på sin egen smakprovstallrik med lokala delikatesser för 40 kronor. På en del ställen blir det också´annan mat, och försäljning, eller andra aktiviteter. Hos mig kan man till exempel få en Nöff bourguignon som Rikard har gjort för att visa hur gott man kan göra av styckdetaljen fläskduva. Man kan också beundra hönsen och gårdsbutiken är naturligtvis öppen som vanligt. Vi har precis gjort en massa fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv och Nürnberger Rostbratwürstchen, isterband och bacon som kylarna kommer att vara fulla av. Dessutom kommer vi att ha mycket av allt det lufttorkade som kommer att finnas representerat på provsmakningstallriken, inklusive de lufttorkade isterbanden. Och så har vi gjort årets första Höstflott idag, med trattkantareller från Anderssons skog, lök och mina Åkeröäpplen!

Det är ett bra äppelår hos mig och jag njuter av mina Åkerö varje dag. På lördag tänker jag skörda dem och Sävstaholm och den tredje sorten som jag har glömt namnet på, och ställa mig och musta så att jag har must ända till våren förhoppningsvis. Förr brukade jag göra cider, men det var ju meningslöst för den blev så god att den försvann på en månad när den väl var klar.

Nä, nu hinner jag inte skriva mer!

Vi ses!

Det var väldigt roligt att stå på Bondens egen marknad på Katarina bangata i lördags. Många av kunderna från 2019, då jag senast stod där, dök upp igen, och många av er också. Det var mycket folk och vi sålde slut på många av styckdetaljerna och mycket av charken. Eftersom vi ska stå där på lördag igen och inte styckar någon ytterligare gris den här veckan så får vi i stället producera massor av korv idag och i morgon.

När jag fick höra på marknaden att mina ukrainska kunder var mycket nöjda med den kovbasa som jag gjorde i våras, och sa att den smakade precis som den skulle, så bestämde jag genast av vi skulle göra mer av den, och naturligtvis vill jag ha mina signaturkorvar salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin och citron/kummin/mejram-korven till försäljning på marknaden, så de tillverkar vi också idag eller i morgon. Min fläskmerguez får bli det starka och smala alternativet och Münchener Leberkäse får stå för det exotiska inslaget. Jag packar också isterband och kallrökt sidfläsk d v s bacon direkt från röken, och så mycket lufttorkat som jag hinner skiva. Förutom de styckdetaljer som vi har kvar från de senast styckade grisarna så tar vi med en del fina detaljer i fryst format. Är det något särskilt ni önskar?

Jag hoppas att ni tittar förbi för så här roligt kommer det att bli igen på lördag. Rikard och Albin ser ju inte ut så där egentligen, men kameran valde att applicera något slags komedi-filter på oss.
Ditt privata val av middagsmat får inte så stora konsekvenser. Väljer du fel korv till lördagsmiddagen så kan du skratta åt det och göra ett nytt val nästa lördag. Ibland är valen i privatlivet svåra och får större konsekvenser; ska jag försöka sluta dricka på det här destruktiva sättet, ska jag lämna den här nedbrytande relationen? De valen är oerhört viktiga och får enorma konsekvenser för dig och din omgivning, och i förlängningen kanske till och med för samhället.

Ibland har du inget val; livet förändras dramatiskt utan att du fått välja och du får nu acceptera det och försöka hantera situationen som du plötsligt befinner dig i. Du drabbas av sjukdom. Din älskade drabbas av sjukdom. Ditt land blir utsatt för ett anfallskrig. Grannens vulkan får ett utbrott. Det går inte att leva ett liv i ständig rädsla för att något sådant ska hända, men när det händer så blir det allvar och du måste förhålla dig till det. Vi klarade faktiskt av corona-pandemin ganska bra. Världen över gjordes enorma ansträngningar, till svindlande kostnader, och det verkar som att det lyckades någorlunda, även om det inte är riktigt över. Vi borde ha lärt oss något av det.

Valet på söndag skrämmer mig, för det är inte bara mitt val. Dels är jag väldigt orolig för att vi ska få in fascister i regeringen, men framför allt så skrämmer det mig att klimatfrågan har fått så lite utrymme inför valet, trots att det är den allra viktigaste frågan för alla människor på hela den här planeten, och borde överskugga alla andra frågor. Om vi inte är beredda att göra något för att sakta ner klimatförändringarna och tackla de redan nu oundvikliga konsekvenserna, så har vi ingen demokrati, välfärd och jämlikhet att skydda framöver. Då spelar inte längre någonting utanför våra egna sketna liv någon roll. Egoismen och empatilösheten kommer forma vårt samhälles sista decennium, innan konflikter, krig och flyktingströmmar till följd av naturkatastrofer och klimatets förändringar av förutsättningarna för liv i olika delar av världen, får vår trygga oas att till sist kollapsa. För mig finns tyvärr inte längre något alternativ till att i riksdagsvalet rösta på det enda parti som tycks ta de här frågorna på allvar, trots att jag inte delar det partiets analyser av och idéer till lösningar på många andra områden.

Det tredje och det mest skrämmande kanske är att vi framställer det som att vi har ett val, för det är ju inte ett val utan en situation som vi har drabbats av. Vi kan inte välja att inte handla i den här situationen. Vår uppgift nu är att analysera och försöka förstå vad som krävs och hur vi bäst och effektivast och snabbast kan anpassa våra liv och vårt samhälle för att undvika en kollaps och bygga upp ett fungerande samhälle för framtiden. Det finns inget alternativ till det.

Om man fantiserar kring hur det skulle gå till och vad som krävs, så är det inte ens en så tråkig eller svår uppgift. Tvärtom så är den ganska fantasieggande. Hur skulle det kännas till exempel att veta att vårt samhälle var helt självförsörjande på förnybar energi? Hur skulle det kännas att blåsa Putin genom att hela EU ställde upp solidariskt för varandra och hjälptes åt att eliminera all energiproduktion baserad på kol, olja och gas? Hur skulle det kännas om var och en av oss skulle ha råd att köpa en elbil eller fick åka gratis i kollektivtrafiken? Hur skulle det kännas om vi i Sverige var självförsörjande på livsmedel och kunde handla lokalt producerad mat efter säsong? Hur skulle det kännas om vi hade ett varierat mer småskaligt jordbruk, utan monokulturer, riktiga skogar, i stället för granplantager, om vi hade betesmarker och en biologisk mångfald som säkrade framtiden? Om vi byggde riktiga saker som höll och som gick att laga och återvinna? Hur skönt skulle det inte vara om jag slapp se det berg av plast som jag bygger upp för återvinningen varje månad?

Om du säger att jag är naiv, så säger jag att du är naiv som litar på vad jag stoppar i mina korvar. Jag är glad att du är så naiv, för allt bygger på den tillit vi har till varandra. Du betalar mig med dina osynliga elektroniska pengar som jag naivt förväntar mig, och du äter naivt min korv som jag lovar att jag inte stoppar några dumheter i. Allt bygger på tillit.

Vi ses!