Författararkiv: Kristofer Franzén

Om Kristofer Franzén

Jag flyttade sommaren 2010 från en hyreslägenhet i Stockholmsförort till en gård strax norr om Enköping för att föda upp mina egna linderödssvin och starta tillverkningen av Sveriges bästa charkuterier.

Oknytt

Publicerat av
https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.pngOknytten gör vad de kan för att grusa alla mina planer. Är det en hämnd för att jag en gång lovade att jag aldrig skulle flytta härifrån? Jag sliter med dubbla arbetspass varenda dag nu – i charken för att ha något att få intäkter från och på gården och i alla byggnader för att få det tillräckligt snyggt för att starta försäljningsprocessen. Oknytten sliter av traktorns servorem och får mig att köra hål på ladudörren. De förvirrar Postnord och eggar mina fiender.
 
Igår hjälpte mig schyssta Mats i torpet att hämta två stora grisar från slakteriet med kylbilen. Tillbaka på gården kom beskedet från Transportstyrelsen att mitt körkort ska vara spärrat i en månad, det vill säga jag får köra igen från och med den 25 september. Hurra, tänkte jag och öppnade brevet från Livsmedelsverket som innehöll en faktura på 16 000 för 8 timmars ospecificerat arbete i samband med kontrollen i juni.
 
Jag gick in i charken för att förbereda korvproduktionen som jag måste utföra samtidigt som Julia styckar de två grisarna. Var det tänkt. Igår eftermiddag insjuknade Julia med feber, så det är inte sannolikt att hon kommer hit idag. Och det var tänkt att hon skulle köra kylbilen till och från Bondens marknad på lördag. Nu är det troligt att jag får ställa in marknaden. Då har jag sammanlagt gått miste om intäkter på mer än 50 000 kr på grund av körkortsindragningen. Det känns lite hårt. Och i nästa vecka var det tänkt att vi skulle producera så mycket som möjligt inför Mat och människor i Fjärdhundraland som går av stapeln den 21 september och som är en av årets stora intäkter. Nu vet jag inte hur det ska lösas heller. Saknar personal där också.
 
Men jag kan inget annat göra än att gå ut i charken och tillverka Toulouse-korv och Thüringer Rostbratwurst och packa isterband och mer salami. Så att jag är förberedd om det skulle bli Bondens marknad på lördag. Vi får se.
 

Uppdatering: En kund från Uppsala ringde under korvtillverkningen och erbjöd sig att köra mig till och från Bondens marknad på lördag. Jag tackade ja. Tack, snälla människa!

Korv i butiken och korv i Stockholm

Publicerat av

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

Det är ingen trängsel i gårdsbutiken precis, men jag har lagt ut av både fänkålssalsiccian och citron/kummin/mejram-korven som jag gjorde häromdagen. Julia har semester den här veckan så jag fick klara mig själv. Fast Eva hjälpte till med städning och packning som tur var. För det är mycket nu.

Jag tar naturligtvis med mig massor av de korvarna till Bondens marknad på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm där jag står nu på lördag den 7 september mellan 10 och 14. Jag håller också på att kallröka fläsksidor till bacon som blir klart i morgon och som jag också tar med till marknaden tillsammans med en massa styckdetaljer och en del lufttorkat om jag hinner skiva och packa det.

Nej, jag har inte fått tillbaka körkortet, men min fina vän Jens kör oss till marknaden och tillbaka på lördag. När jag igår fortfarande inte hade fått någon underrättelse från Transportstyrelsen så ringde jag dem och fick efter en halvtimmes telefonkö reda på att de skickat underrättelsen redan den 29 augusti. Så det är Postnord som har slarvat bort försändelsen. Men jag fick veta att det inte stod något väsentligt i underrättelsen annat än att jag kunde lämna in ett yttrande, så jag skickade in ett sådant elektroniskt igår kväll. Nu vet jag inte hur lång tid Postnord behöver för att leverera deras svar, och jag tycker att det är oerhört frustrerande att Transportstyrelsen vägrar att skicka ut sådana här brådskande meddelanden till Min Myndighetspost, eller Kivra, eller något liknande, med tanke på vilka omfattande konsekvenser varje dag utan körkort får för en sådan som mig.

Nu försöker jag hålla företaget flytande samtidigt som jag röjer och står i för att få gården i visningsskick. Det är väldigt mycket arbete med att röja bråte både utomhus, i ekonomibyggnaderna och i bostaden, och att städa och putsa, och fatta beslut om saker ska slängas eller sparas. Samtidigt ska jag fatta strategiska beslut om mäklare och försäljningsplan och se in i framtiden. Det känns som att jag håller på att försöka vända ett containerfartyg i en norsk fjord, i stället för att sitta i en segeleka på sjön Sommen.

Efter att ha pratat med och fått in offerter från några olika mäklare lutar jag starkt åt att ta hjälp av Hemverket med försäljningen av gården. Oavsett hur kompetent en mäklare är så kan ju aldrig hen informera om livsmedelsproduktionslokalen eller resten av gården lika bra som jag själv kan. Det svåra just nu är att jag inte kan gå vidare med försäljningen innan gården är i skick att visas upp.

Jag har också petat lite i mina kalkyler och kommit fram till att jag kan genomföra det jag vill göra om jag får 6 850 000 för gården, så det kommer förmodligen att bli utgångspriset. Vill man köpa till det priset så bör man kontakta mig snarast för en visning.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003965004_zc_v1_1725542816224_20240903_094608.jpg

Till slut har jag köpt och fått levererat 30 kubikmeter ved, som jag har arbetat två dagar med att få in i ladan. Remmen till servopumpen på min traktor gick av när jag skulle börja lasta in med traktorskopan, men som tur var så räddade mig min vän Peter genom att komma till undsättning med sin traktor. Nu är nästan allt under tak så jag kan äntligen skjuta åt sidan min rädsla för att frysa.

Förändringar* och drömmar

Publicerat av
Nu har jag bott här i Rönna i fjorton år. När jag flyttade hit från storstan så var det ett stort steg och ett äventyr. Jag visste ingenting om hur livet på landet var, men jag kom full av drömmar och idéer. Jag ville vara närmre livet och naturen, jag ville odla mina egna grönsaker och ha lite djur. Ganska snart skaffade vi de två första grisarna, lilla Vera och hennes syster Marzena. I början var allt nytt och fantastiskt och jag fick göra som jag ville. En fin bild från den tiden är hur jag på morgonen tog med mig en kopp kaffe och gick och hämtade morgontidningen i brevlådan och satte mig på en fällstol i grishagen och läste tidningen, smuttade på kaffet och lycklig tittade på grisarnas bökande.
 
Sedan växte grisarna och allt blev mer på allvar. Jag skrev en bok om korv. Jag slutade mitt lönearbete och jag lät bygga mitt charkuteri för elva år sedan. Jag byggde upp en verksamhet som småskalig grisbonde och charkuterist. När det gäller grisuppfödandet så gjorde jag det mesta på intuition utan att egentligen veta hur man skulle göra. Naturligtvis blev mycket fel, men min envishet gjorde att jag lärde mig efter hand. Och på sätt och vis så var det bra att jag inte visste hur man skulle göra, för det visade sig att många saker blev mycket bättre om man gjorde precis tvärtom mot hur konventionella grisbönder och charkuterister gjorde. Det var roliga, intensiva och slitsamma år.
 
Nu har jag hållit på som charkuterist i drygt elva år, efter fjorton år som forskare. Jag har lyckats med mycket av det som jag föresatte mig. Jag ville att det skulle gå att få riktigt korv i Sverige, och det gör det idag. Jag ville tillverka Sveriges bästa charkuterier, och det har jag i många fall gjort. Jag ville visa att det går att konkurrera med kvalitet i stället för pris, och det gick. Jag ville visa att ärlighet och tillit gör maten och livet godare, och det tycker jag att jag har gjort. Jag ville vara ett exempel på hur en närmare relationen mellan den som producerar maten och den som tillagar och äter den höjer smakerna och får båda parter att må bättre. Och det vet ni lika väl som jag att det är sant. Det har under hela den här tiden gjort mig glad och stolt att ni har lagat goda måltider med mina livsmedel.
 
https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003922004_zc_v1_1725046941095_20240818_132431.jpg
 
Mitt i sommaren, för ett par månader sedan nu, såg jag ett drömlikt hus på Instagram. Det fick mig att börja fantisera och drömma. Och när jag gjort det ett tag så började jag undra över varför det skulle vara så omöjligt för mig att ha ett sådant liv som jag hade börjat fantisera om. Och det var som att någon öppnade ett fönster och frisk luft strömmade in. Plötsligt framstod inte den konkreta förändringen som något större hinder. Jag har ibland varit rädd för att jag ska tvingas lämna den här gården. Det har gett mig ångest och jag har sett det som något oundvikligt som kommer att hända den dag jag inte orkar arbeta längre. Det har inte varit bra för mig att gå omkring med den bilden av framtiden. Nu har jag kommit fram till att det inte behöver vara så fruktansvärt att lämna mitt älskade Rönna, om det jag kommer till i stället är ännu bättre, eller bättre på ett annorlunda sätt. Eller ger mig någonting som jag verkligen behöver och har längtat efter, och som jag inte kan få här. Om jag får påbörja ett nytt kapitel. Mitt lilla kungarike är portabelt. 
 
Därför har jag bestämt mig för att avrunda min tid här i Rönna och sälja gården. Jag tänker påbörja ett nytt kapitel. Att sälja gården är det första steget för att nå en dröm. Jag väntar med att berätta mer om nästa steg, tills det känns som att försäljningen kommer att lyckas. 
 
Som ni förstår så kommer en flytt från gården att innebära att mina matvaror så småningom inte kommer att gå att få tag på, åtminstone inte lika ofta och enkelt, och jag tror att några av er kommer att tycka att det är lite ledsamt. Jag vet inte exakt hur framtiden på det området kommer att gestalta sig, men jag tror att jag kan lova att åtminstone en del av mina produkter kommer att dyka upp här eller där med oregelbundna intervaller. I allra bästa fall kanske en ny ägare kan ta över produktionen av en del av grejerna. 
 
Men det är ju så att min identitet inte bara ligger i att vara charkuterist. Det är dags att släppa fram andra sidor nu, och jag hoppas att ni så småningom kan glädjas åt den förändring som kommer att vara så bra för mig. 
 
Till det konkreta. Jag vet ännu inte riktigt hur försäljningen av gården ska gå till, om jag ska anlita en mäklare, eller om jag ska göra det mesta jobbet själv och bara ta hjälp med det juridiska, eller någonting mittemellan. Jag behöver sälja gården för sju miljoner kronor för att kunna genomföra min plan. (Ändring den 5/9: mina kalkyler säger nu att det skulle räcka med 6 890 000.) Jag tycker att det är ett rimligt pris, den värderades till sex miljoner för några år sedan. Problemet blir att hitta den köpare som behöver en gård som min, kanske framför allt någon som behöver en tipp-topp livsmedelsproduktionslokal som min. Jag räknar med att det kan ta tid att sälja gården, men även om jag hittar en köpare snabbt så kan jag knappast ge tillträde förrän tidigast i februari-mars. 
 
Mitt boningshus är slitet och dant, men det är rymligt och trivsamt med 7 rum på 165 kvm, varav en salong med fönstervägg mot hagarna och en terrass att äta frukost på. Men det finns många andra större värden på min gård. 
  • Livsmedelsproduktionslokalen på 140 kvm är väldigt fin, med kylaggregat i fyra rum och frysaggregat i ett rum, plus omklädningsrum, förråd, och toalett, och en gårdsbutik med kylar och frysbox i anslutning. Lokalen är inte specifik för kött- och charkuterier, även om den har en bana i taket att rulla köttkrokar på, utan kan lika gärna användas som mejeri, bageri, musteri, frukt- och grönsaksförädling, bryggeri, eller som kök för någon sorts restaurang-, kafé- eller cateringverksamhet, till exempel. 
  • Läget mitt i Fjärdhundraland, som nu har en högre gårdsbutikstäthet per capita än Österlen, ger fler och fler besökare på sommarhalvåret för varje år som går, och närheten till Uppsala, Stockholm och hela Mälardalen är ypperligt för försäljningen. Organisationen Fjärdhundraland har en välfungerande infrastruktur för marknadsföring av besöksnäringen och kommunikation med kunderna. Mina 11 års verksamhet på gården, med charkuteritillverkning, korvkurser och gårdsbutik, har etablerat platsen som ett besöksmål. Hållplats för skolbussen finns vid tomtgränsen.
  • Marken som hör till gården är tre hektar (30 000 kvm) som kan användas för odling, bete, lek eller bök. Naturligtvis inte tillräckligt för kommersiell spannmålsodling, men tillräckligt för en rejäl grönsaksodling, en ekologisk fruktodling eller handelsträdgård, eller som bete för en del får, hästar, åsnor, eller kameler, eller bök för grisar. Eller för att anlägga en fantastisk park eller skogsträdgård. I min fruktlund finns nu tre päronträd, två körsbärsträd, tre plommonträd, tre persikoträd, ett persikoplommonträd, två mullbärsträd, ett körsbärsplommon, en körsbärskornell, två blåbärstry och två bärhäggmispel. I trädgården finns fyra Åkerö-äppelträd som ger fantastiskt god frukt. 
  • Stallet har fyra hästboxar, sadelkammare (som jag vinterförvarar små ympade fruktträd i) och el och vatten indraget. Jag använder en av boxarna som hönshus. 
  • Solcellsanläggningen på 43 kW producerar cirka 40 000 kWh per år. 
  • Gammelgården är förmodligen 1700-tal. En dräng bodde där på tidigt 60-tal, då det fortfarande fanns el indraget. Nu finns varken el, vatten eller avlopp. Sotaren bedömde för några år sedan att det går att få rökgångarna, kakelugnen och bakugnen i fungerande skick. Det skulle kunna bli ett mysigt kafé om man restaurerade huset. 
  • Säljaren, det vill säga jag, skulle kunna bistå med mycket hjälp och rådgivning inom mathantverk och försäljning. Om köparen vill fortsätta med kött och charkuterier kan jag i viss mån lära upp och dela med mig av recept och tillverkningsmetoder. Jag skulle också kunna introducera köparen för en fantastisk krets av kunder, det vill säga er. 

Jag vill förstås gärna att ni hjälper mig att sprida kännedom om att min gård är till salu. Jag kommer att skicka länkar till annonsen när det finns en sådan. Jag kommer att bestämma mig för en försäljningsstrategi i nästa vecka.

 
https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003922004_zc_v1_1725047317045_20240830_144443.jpg
 

De senaste dagarna har jag börjat röja här på gården och i boningshuset i stället för att flänga runt på vägarna. På så sätt använder jag själva körkortslösheten till att komma framåt. När jag blir mör av skrubbandet med ättika så går jag igenom lådor med papper, brev och fotografier. Jag anstränger mig för att slänga allt som inte bär på minnen. Det är mycket att spara och mycket att bränna upp i skärselden som jag har anlagt i utkanten av fruktlunden. 

I nästa vecka kommer jag att få en underrättelse från Transportstyrelsen och den kommer jag att besvara med ett yttrande som jag i stort sett redan har formulerat. Nästa helg kommer jag att stå på Bondens marknad igen, för min fine vän Jens har lovat att skjutsa mig dit och hem igen. Allt kommer att ordna sig.

 
*Det är inte farligt

Jag har klantat mig.

Publicerat av
https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png
LEVERANSRUNDAN LÖRDAG DEN 31 AUGUSTI ÄR INSTÄLLD!

Ja, jag har klantat mig något alldeles extra. Efter succéförsäljningen på Bondens marknad i lördags så körde jag mot rött på Ringvägen och stoppades av polisen som tog mitt körkort. Jag fick ett medgivande att få köra i ytterligare 48 timmar, så jag kom åtminstone hem. Efter sol kommer regn, och sedan blir det kanske uppehållsväder.

Nu väntar jag på en underrättelse från Transportstyrelsen där de meddelar hur länge de tycker att mitt körkort ska vara indraget, och ger mig möjlighet att få ge ett yttrande. Yttrandet kan påverka längden på indragningen, och jag har starka skäl att anföra, som att jag har kört prickfritt i hela mitt liv, att jag har haft körkort i tjugo år, att det inte finns något övergångsställe vid det rödljuset och att jag går i konkurs om jag inte kan transportera grisar från slakteriet och produkter till mina kunder på REKO, Bondens marknad och leveransrundorna.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003891004_zc_v1_1724742010325_20240825_192159.jpg

Men jag vet inte mer i detta läge, det kommer förmodligen att dröja någon vecka tills jag får underrättelsen.

Jag hade tänkt berätta mer för er om mina drömmar den här veckan, men det får dröja tills jag kan andas igen.

Vi ses!

Först pastejer, sedan drömmar

Publicerat av

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

Idag har vi gjort leverpastej, tysk Thüringer Rostbratwurst och polsk biaƚa kieƚbasa. Ja, det är väl inte mycket mer att säga om det. Jag tar med dem till Bondens marknad på Katarina Bangata där vi står nu på lördag den 24 mellan 10 och 15. Jag tar också med isterband och det sista frysta av fänkålssalsiccia, fläskmerguez, prinskorv och Toulouse-korv, och vad jag nu hittar. Jag tar också med av återstående styckdetaljer och en del lufttorkat. Isterbanden är förresten omnämnda som Sveriges enda riktiga isterband i veckans nummer av Fokus, vilket en av er påpekade för mig. Tack för det.

På det professionella planet är det en ära att jag har blivit ombedd av min gamle vän Mark Frederic – Le Charcutier Anglais – att vara svensk huvuddomare i en alldeles ny global kvalitetsutmärkelse för charkuterier. Projektet är så nytt att hemsidan än så länge är ganska risig, men facebooksidan får det åtminstone att vattnas i munnen. Det hela ska bli mer offentligt någon av de närmsta dagarna, tror jag.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003851004_zc_v1_1724268102925_20240820_182238.jpg

På det fjäderklädda planet kan jag meddela den glada nyheten att Tant Grå gjorde mig fem nya kycklingar i förrgår. Hon är en väldigt duktig mamma. Hennes provavkomma Maj, som kläcktes i maj, har fått extremt långa ben och ser ut som om hon ovant vinglar fram i högklackat. Kanske är hon i själva verket en tupp som låtsas vara en höna? På den lite deppigare fågelfronten kan jag meddela att alla ladusvalorna lämnade mig igår. Eva, som ofta ställer i ordning charkuteriet efter att jag och Julia har kladdat ner det, säger att de alltid lämnar den 20 augusti här i trakten. Den senaste veckan har de blivit fler och fler och i förrgår uppskattade jag att de var ett hundratal som flög omkring gården och sket på solcellerna. Min gård måste ha blivit något slags samlingspunkt före flytten söderut. Jag älskar dem trots att de bajsar fel.

På leverplanet kan jag meddela att den senaste magnetröntgen av min lever inte visade några som helst tecken på återfall, och att hematomet från i maj har krympt, men inte försvunnit och att den senaste kontrollen av cancermarkören CEA visade att den ligger bra inom referensvärdet. Det finns med andra ord inga tecken på cancer i min kropp.

 
https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003851004_zc_v1_1724266166795_20240818_103426.jpg

När det kommer till mina nya drömmar så blir de allt tydligare. I söndags åkte jag ner till pappas kusin Erik i Axhult i södra Östergötland för att hämta ympris för mitt projekt att okulera farmoster Janas körsbärsträd, för att få min egen klon av trädet som har de godaste bigarråer som skapats. På vägen dit var jag förbi sjön Sommen. Jag älskar den här delen av landet.

På vägen hem funderade jag mycket på hur det går till när drömmar förverkligas. Jag bär på ett hopp nu som gör mig stark. Alla märkliga sammanträffanden visar en riktning som jag inte kan bortse från. En tanke fastnade i huvudet och jag var tvungen att stanna för att skriva ned den.

 

Först tråcklar jag, sedan syr jag ihop drömmen med verkligheten. 

Rädd att sömmarna ska brista. 
Fast tråden är stark och duken av kraftig väv. En väv av tillit.
Idag klev jag in i den förtrollade delen av verkligheten, där vad som helst kan hända och allt är möjligt.
 
 
 
Ja, jag kommer att förklara mer så snart det börjar röra på sig.
 

Massor av korv och marknadsstart

Publicerat av

De senaste dagarna har Julia och jag gjort 160 kg korv av 8 olika sorter. Gårdens salami och isterband kommer inte att bli klara den här veckan, men Frankfurter, Krillekorv, Fänkålssalsiccia, fläskmerguez, citron/kummin/mejram-korv och Toulouse-korv kommer vi att packa och lägga ut i butiken idag. Och vi tar med dem, lite lufttorkat och en del styckdetaljer till Bondens Marknad på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm på lördag (10/8), där jag står med Viktoria och Andreas från klockan 10 till klockan 15.

Nästa leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm blir den 31 augusti, och om ni inte kan hålla er tills dess så får ni komma till gården eller marknaden på Södermalm och handla. Fast ni som bor i Uppsala kan hålla utkik efter mig på Reko Boländerna eller på den nya REKO-ring som ska starta på Vaksala torg den 28 augusti.

Med sensommaren och marknadsstarten kommer en intensivare arbetsperiod igen. Jag försöker behålla lugnet från vilan i slutet av juli och dagarna vid Sommen. Jag tänker på mina drömmar och min längtan och jag känner mig otålig. Men det är så lite jag kan göra och påverka just nu, det mesta hänger på annat och andra i det här fallet. Men jag kan ändå se en dröm förverkligas i framtiden, på något sätt, för ju mer jag tänker på det, desto mer ser jag att det är möjligt, och jag hoppas att det ska räcka för att bära mig genom den kommande kylan och vintern.


Vi ses!

Aktuella kötterier och drömmarnas kraft

Publicerat av

Det har varit mycket kunder på gården den senaste månaden, och nu höll köttet på att alldeles ta slut i gårdsbutiken! Men igår hämtade jag två lite större grisar från slakteriet, som vi genast började stycka. Framdelarna styckade vi klart igår och jag lade ut en del av dem i butiken – karré, tjockare revben, latissimus dorsi, grisens hemlighet, bogstek och ett par fläsklägg. Idag fortsätter vi med mittdelarna (kotletter, tunna revben, kamben, filé, fläsksida) och bakdelarna (fläskflapp, ostron, medaljonger, julskinkor he he), och styckdetaljerna kommer ut i butiken under dagen.

I frysboxen finns det salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, citron/kummin/mejram-korv, prinskorv, de sista falukorvarna som inte får kallas falukorv och Leberkäse. Den nya omgången Rådmanskorv – salamin med citronzest, dillfrö och röd kampotpeppar – är redan klar och jag kanske hinner packa den idag också. Jag testade den igår och den blev jättegod den här gången också. 

Jag hinner inte köra någon leverans, eller stå på Bondens marknad i helgen, för jag håller korvkurs på söndag. Till den finns två lediga platser, som kan bokas senast idag. I nästa vecka ska vi tillverka massor av korv så att vi har till Bondens marknad den 10 augusti.

Idag är det den sista juli och de grågula vetefälten doftar starkt. Slutet på juli är sommarens eftermiddag och med den kom en eftertänksamhet till mig. Jag har tänkt på hur jag i mitt liv har förverkligat saker som jag har drömt om. Som ung gick jag och väntade på att någon skulle göra någonting med mig, att någon skulle upptäcka mig och säga till mig vad jag skulle göra. Det hände inte. Jag var full av drömmar, men trodde att det var någon annan som skulle förverkliga dem. Jag fladdrade omkring och hade varit en del i Italien och drömde om att vara där en längre tid, men visste inte hur det skulle gå till. Då fick jag höra från en tjej på ett party att man kunde få studielån för att plugga italienska i Perugia. 

Då blev den drömmen konkret för mig och jag tog tag i saken och åkte ner till Italien och studerade italienska i två terminer. Studerade är kanske mycket sagt, men jag bodde i Perugia ett år och upplevde en massa saker och lärde känna människor som kom att betyda mycket för mig. Nu ser jag att jag också lärde mig att jag själv kunde bestämma hur mitt eget liv skulle gestaltas. Att jag sedan började studera lingvistik på Stockholm universitet när jag kom hem var inte en dröm utan mer en tillfällighet. Men när jag senare var assistent åt min handledare under en resa till USA där hon bland annat skulle träffa en doktorand som var gästforskare på New York University så föddes en ny dröm. –Åh, tänk att få bo här på Manhattan och vara gästforskare på NYU, vilken dröm! sa jag till henne och hon svarade lugnt att då frågar vi Dr. Grishman om inte du också kan få komma hit, och han svarade att det kunde jag absolut, om jag bara fixade finansieringen. Jag tror att det tog ett och ett halvt år för mig att ordna finansieringen genom att få Svenska Institutet att finansiera ett utbytesprogram mellan Stockholms universitet och NYU, som jag sedan själv blev första student att få pengar från. Nu kan jag undra över hur jag lyckades med det, men det är just det som fascinerar mig nu på avstånd – att drömmen gav mig en handlingskraft som gjorde att jag kunde genomföra vad som helst.

Senare i livet, när jag hade tagit körkort och köpte ett torp på Vikbolandet, så blev jag oerhört inspirerad av Hugh Fearnley Whittingstall och TV-serierna om River Cottage, och började drömma om självhushållning och ett permanent liv på landet, i stället för veckoslutsresorna fram och tillbaka. Efter mycket sjukdom och död omkring mig så drabbades jag av insikten att det inte spelade någon roll vad jag gjorde, det enda jag inte fick göra var att slösa bort det sköra liv jag hade. Eftersom det var naturen som läkte mig från all smärta, och staden som fördröjde läkandet blev det sedan inte svårt att gripa tag i kraften från drömmarna och fatta beslutet att flytta till den här gården som jag bor på nu. Det är ett beslut som jag aldrig någonsin har ångrat, trots allt slit som det också har kostat mig.

Det är just den där kraften som jag får av drömmen som fascinerar mig och som jag har tänkt mycket på de senaste veckorna. Den är så påtaglig och konkret och läkande. Och den finns också i det lilla, som i drömmen om en doftande honungsros, vars kraft lyfte undan en jättestor sten, som jag skrev om i förra nyhetsbrevet. Och som när törsten som följde efter mina cancerbehandlingar fick mig att längta efter det läskande, efter frukt, vilket ledde till drömmen om en fruktlund här på gården. Den drömmen gav mig läkande kraft och ork att börja plantera. Förra året fick jag mina första persikor, plommon och päron och idag ser ett av plommonträden ut som på bilden här längst upp som jag nyss tog. Det är kraften i drömmen sprungen ur längtan.

Jag har tidigare skrivit om hur stressad jag har varit under det senaste halvåret över den ekonomiska situationen i företaget (och flera av er har stöttat mig med donationer vilket både gör mig generad och djupt tacksam för de är en konkret hjälp). Jag har känt mig inlåst i en situation som jag inte har sett någon annan lösning på än att slita vidare i ännu högre takt, eller att ge upp och gå under. Jag har levt under hårt tryck och stor press och stress de senaste åren, inser jag, och det är inte bra för hjärnans förmåga att se möjligheter till förändring. Tvärtom så leder stress ofta till hopplöshet och får hjärnan att stelna.

Häromveckan så var det en rad märkliga sammanträffanden som fick mig att försiktigt börja drömma igen. Och när jag gav efter för det så kände jag att kraften kom tillbaka till mig. Då såg jag plötsligt att det fanns förändringar som inte skulle leda till katastrof och att situationen inte alls var hopplös. Tvärtom så skulle förändringarna kunna leda till ett mycket bättre liv. Jag är medvetet kryptisk här, för jag ser lite olika vägar framåt och det är svårt att veta vilka av dem som går att fullfölja. Men jag har blivit mycket upplyft av tankarna på de här drömmarna och jag känner mig starkare än på länge.

I fredags åkte jag ner till Östergötland, till en trakt som jag tycker mycket om. Och jag åkte runt där och njöt av det vackra omväxlande landskapet, där så många av mina förfäder har levt, och jag badade flera gånger om dagen i Sommens friska vatten, vid vars strandkant jag bodde. Och jag funderade. Det var underbart.

Vi ses!

Små steg framåt

Publicerat av

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

Jag fick en väldigt bra försäljning på leveransrundan i lördags! Jag tror att det till stor del berodde på att ni ville hjälpa mig efter förra veckans uppgivna nyhetsbrev, och det har gjort mig både glad och rörd, och det hjälpte mig att komma över månadsskiftets utgiftstoppar. Likaså har försäljningen i gårdsbutiken varit bättre än vanligt, och en del av den försäljningen berodde nog på samma sak, men även på att den omtänksamme Johan Hedberg (Matgeek) gav mig lite uppmärksamhet på Instagram.

Det blir ingen leveransrunda den här helgen för jag tänkte åka en sväng till Sörmland för ett par dygns semester. Så försäljning får ske i gårdsbutiken fram till nästa torsdag den 11 juli då jag åker till REKO Boländerna för utlämning av beställningar som kan göras på REKO Boländernas Facebook-grupp.

Nästa leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm blir påföljande lördag, den 13 juli. Jag har redan lagt upp beställningsformuläret till den för den som vill knipa några särskilda styckdetaljer från de två grisar som vi ska stycka i nästa vecka.

I förrgår gjorde vi tre av de värmebehandlade korvarna ur sortimentet, nämligen Frankfurter, Krillekorv och laktosfri prinskorv (vi glömde att tillsätta grädden vid blandningen!), för de har längre hållbarhet än råkorvarna. Vi har också packat de isterband jag påbörjade i förra veckan, och de har också lite längre hållbarhet, samt de sista av Gårdens salami. På så sätt så kommer det att finnas korv även då vi drar ner på arbetstempot, när Julia eller till och med jag är ledig. Men jag ska också försöka göra lite mer råkorv själv när Julia har semester.

Glöm heller inte att hjälpa mig att göra reklam för korvkursen söndagen den 4 augusti.

Bilfirman i Enköping, från vilken kylbilen kom ut med svåra vibrationer efter en hjulinställning, erbjöd sig att byta ut det slitna bakre knutkorset på ett okonventionellt sätt, som skulle bli mycket billigare än att byta hela kardanaxeln. Men när jag idag skulle boka tid för detta och frågade om jag skulle få någon garanti på det jobbet, det vill säga jag ville veta vad som skulle hända om de misslyckades, så förklarade de att jag skulle behöva betala för jobbet ändå. Mycket märkligt och naturligtvis inte något som jag kunde gå med på. Men nu har jag pratat med min trevliga och skickliga mekaniker Paul i Örsundsbro, som ska hjälpa mig att hitta en begagnad kardanaxel och sätta dit den åt mig. Det kommer att bli bra. Man ska hålla sig till folk man kan lita på

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003507004_zc_v1_1720120890303_20240704_211620mindre.jpg Och nu har det löst sig med ny privatbil. Jag ställde en fråga i sociala medier om billig bil och fick rådgivning av en fullkomligt okänd med kunnig person som förklarade för mig att jag med mina behov skulle ha en liten pyttebil som blir mycket billigare i längden och gör mindre klimatpåverkan, och han pekade på några märken och modeller. Jag hittade en annons om en billig Citroën C1 som visserligen hade gått många mil men som hade pysslats om av den nördiga ägaren som själv hade gjort service på den i alla år med exakta intervall. Jag åkte till Södertälje och tittade på den i söndags och provkörde och ägaren visade sig vara en äldre fd Scania-ingenjör av en typ som jag tycker mig känna väldigt väl och som jag därför genast kände stort förtroende för, så jag slog till och köpte den. På vägen hem blev jag överraskad över hur skön den var att köra och över vilket fantastiskt ljudsystem ingenjören hade installerat i den. Och den har naturligtvis solceller på taket kopplat till ett finurligt system som han hade drivit både kylskåp och mikrovågsugn i baksätet med. Så skaffar jag bara ett kylskåp så kan jag använda bilen även till mindre leveranser. Och den kostar bara 360 kr i årsskatt och drar nästan ingen bensin. Jag är övertygad om att jag har gjort ett riktigt klipp för 16 500 kr. Tillit och förtroende igen.

I ett försök att öka försäljningen har jag börjat vara mer aktiv på Instagram, för det är tydligen det som gäller, och då blir det som man lägger upp automatiskt publicerat på Facebook också. Nej, jag tänker INTE dansa på TikTok! Det är ju inte så att jag behöver fler kunder, vilka som helst. Jag har de bästa kunder jag kan önska mig, jag behöver bara mer av samma. Om var och en av er som handlar av mig bara kunde hitta en till kund som liknar er, så skulle det vara oerhört mycket värt för mig.

Vi ses!

Den nya salamin blev i varje fall god

Publicerat av

Jag hoppas att ni fick, eller gjorde er, en skön midsommarafton igår. Själv åkte jag och Sonja till mina vänner på Forsby kvarn där vi åt en underbar middag vid dammen på kvällen. I Finland äter man faktiskt en miljon grillkorvar PER DAG under sommaren och allra mest kring midsommar. Men då är det mesta korv av riktigt låg kvalitet med 43% kötthalt, och det är ju inte något att stå efter. Men nästa gång ni vill göra det enkelt för er så tycker jag gott att ni kan lägga en Krillekorv på grillen och tänka på de stackars finländarna.

I torsdags provade jag den nya versionen av Rådmanskorven och den nya omgången av Gårdens salami och konstaterade att båda blivit oerhört lyckade. Jag skryter sällan med vad jag gör, men när det gäller de här två så kan jag bara konstatera att jag nog inte kan göra bättre salami än så här, för jag vet inte vad det skulle innebära. Rådmanskorven är alltså en salami som jag har utvecklat som en hyllning till den jurist som har hjälpt mig så mycket med att vinna mina överklaganden av Livsmedelsverkets rubbade beslut, och till alla andra jurister som arbetar för goda saker på ett eller annat sätt. I den här versionen är den smaksatt med dillfrö, citronzest och röd kampotpeppar, en väldigt exklusiv svartpeppar från Kambodja. Både den och Gårdens salami är den här gången stoppade i svintarm med en större dimension än tidigare, 42-46 mm i diameter. Att jag inte gjorde den i raktarm av nöt tror jag har en viss del i det lyckade resultatet, för svintarmen är betydligt tunnare än nöttarmen vilket gör att den lättare släpper ut fukt. Vi gjorde också några andra förändringar i produktionsprocessen som jag tror spelade roll. Det är väldigt många faktorer som har betydelse för slutresultatet, så det gäller att anteckna noggrant om man vill kunna upprepa resultatet nästa gång. Jag tror att jag noterade det mesta, annars får Julia agera liveminne med sin unga hjärna.

Vi gjorde en mindre sats av Rådmanskorven denna gång, men jag ska packa och lägga ut en del i morgon förmiddag så att den finns i gårdsbutiken. Resten packar jag nog på måndag och lägger upp på beställningsformuläret tillsammans med Gårdens salami, som alltså är kryddad med fänkålsfrö och svartpeppar som vanligt men också osedvanligt lyckad och god. Testa en av varje, jämför, och berätta för mig vad ni tycker!

Jag tänker alltså köra en leveransrunda nästa helg, på lördag den 29 juni. Grisarna som styckades i veckan var ovanligt små, så räkna med att de färska styckdetaljerna, som kommer från dem, håller sig runt de lägre cirkapriserna medan de frysta styckdelarna kommer från grisar av varierande men större storlekar. Buljongkiten kommer till samma orimligt billiga pris som vanligt.

Julia har semester den kommande veckan för att ta hand om vallskörden, så jag kommer inte att göra någon annan korv än isterband, som blir klara veckan därpå. Men det finns ändå massor av tidigare korv på beställningsformuläret, tillsammans med jättefint skivat lufttorkat av olika sorter.

Jag har också lagt upp en korvkurs söndagen den 4 augusti som jag redan har 4 anmälda till, så den kommer med säkerhet att bli av.

Jag har fortfarande inte hittat någon ny privatbil. Jag missade en bra bil för att jag tänkte på saken för länge. Nu har också vår kylbil fått problem. Efter en hjulinställning som jag gjorde för en månad sedan har bilen börjat vibrera så snart jag kommer upp i 70 km/h. Verkstaden som gjorde hjulinställningen säger att det bakre knutkorset är utslitet. Jag tycker att det är märkligt att problemet uppstår just efter att de har arbetat med bilen, men inser att de aldrig kommer att ta på sig något ansvar. På en Mercedez Sprinter är knutkorsen fastsvetsade, så hela kardanaxeln måste bytas. Med en ny kardanaxel kostar det 26 000 att åtgärda problemet, men för tillfället finns en begagnad att köpa som skulle sänka kostnaden till 12 000.

Det känns som att det har rullat på så här med nya oväntade kostnader under hela våren, och jag ser inte hur jag ska kunna fortsätta att ta emot stryk på det här sättet, även om jag är uthållig i boxningsringen. Försäljningen har också gått sämre än tidigare det här första halvåret, och jag vet inte vad jag har gjort för fel. Jag har svårt att se hur jag ska kunna fortsätta om jag inte lyckas öka inkomsterna och göra dem mer stabila. Jag kan inte fortsätta att ängslas för att företaget ska gå omkull så snart räkningarna ramlar in och oväntade kostnader uppstår.

Jag har börjat tänka på det som varit otänkbart, för att vänja mig vid tanken på att lägga ut gården till försäljning. Men det är inte heller någon enkel utväg, eftersom det kräver att jag hittar just den köpare som behöver en komplett livsmedelsanläggning, för bara då kan jag få ut tillräckligt för gården för täcka mina lån och till en handpenning på ett litet torp någonstans. Och att hitta en sådan lösning skulle förmodligen ta mycket lång tid och vara oerhört omständligt. Och vad skulle jag sedan livnära mig på?

Jag känner mig uppgiven och otillräcklig. Det räcker visst inte att göra bra charkuterier och ha en fantastisk men begränsad kundkrets. Det är inte längre så att jag lyckas sälja allt som jag tillverkar. Det byggs upp ett lager i frysrummet, så jag har fått skjuta fram ny slakt flera gånger för att jag inte har behövt mer kött. Kanske är det nu min brist på ekonomisk utbildning slår tillbaka? Idag är mitt sinne mörkt och jag ser inga utvägar. Jag klamrar mig fast vid minsta glädjande småsak för att fly undan de mörkaste tankarna. Att salamin blev så god. Att två små kycklingar tittade fram under den stora svarta Croad Langsham-hönan för några timmar sedan. Att störbrytbönorna till slut börjat gro.

Vi ses!

Kristofer

P.S. Jag tar gärna emot tips på hur jag ska rädda situationen, eller åsikter om vad jag gör fel.

Äntligen en leveransrunda, för det är dags att beställa midsommarmaten

Publicerat av

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

 

 

 

 

 

 

 

Så kommer till slut leveransen till alla er utsvultna som inte har haft möjlighet att komma till Bondens marknad för att få er fix. Nu på lördag den 15 juni kör jag en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby, och de sju stoppen i Stockholm. I morgon ska jag och Julia försöka att hinna tillverka fyra sorters korv – fänkålssalsiccia, Krillekorv, fläskmerguez och Toulouse-korv – och leverpastej. Allt ligger redan nu på beställningsformuläret men kommer också ut i gårdsbutiken i mer fysisk form på onsdag eftermiddag när vi har packat dem.

Förutom dessa produkter finns det en mängd andra fina frysta korvar och utsökta styckdetaljer, både till grillen och långkoket, att beställa, liksom lufttorkad karré, kotlettrad och ytterlår, och kallrökt lardo. Under fliken Övrigt på beställningsformuläret döljer sig buljongkit, flott, ägg och fågelgodis.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003355004_zc_v1_1718045122055_2021_02_24_07.48.02.jpgJag tänker mycket på träd de här dagarna, med anledning av något jag sitter och skriver på. På deras form, på stammarna, grenarna, löven och kronorna. Jag tänker på rummet mellan träden, hur de står i förhållande till varandra, tar upp utrymme och lämnar plats till träden runtomkring, i skogarna och i skogsbrynen. Hur slyet kan vara nästan ogenomträngligt för en gående på ett två år gammalt hygge, där marken slitits sönder av skogsmaskiner och där ungträd och buskar kämpar om ljus och näring. Och på hur gamla tallar kan bilda en stor sal med museiakustik. Hur hasseln kan bli en naturlig lövkoja och hur granplanteringen bara säger stopp. På hur trygg och spännande en gammal blandskog med stigar och gläntor kan kännas. Jag tänker på hur förnan ser ut och på vad som växer där i det översta jordlagret. Gräs och ormbunkar, blåbärsris och mossor. Det finns mycket som jag har tittat på men aldrig sett ordentligt.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003355004_zc_v1_1718045393528_2021_06_01_19.12.02.jpgJag märker att det är svårt för mig att föreställa mig skogens olika partier när jag inte har dem framför mig. Skogen blir lätt en föreställning inom mig som jag inte vet hur sann den är. Och när jag går ut för att titta efter så fylls jag av så många intryck att jag glömmer att notera vad det är jag egentligen ser. Jag tror att jag borde stanna upp. Det här får mig att tänka på saker som jag har lärt mig om relationer och kärlek de senaste åren. Om vad som kan hända när man öppnar ögonen och vågar se en annan människa som hon är. Jag tror att det är det som Det mellanmänskliga av Martin Buber handlar om. Jag förstår det som att det handlar om att ta emot, att ta till sig den andra som en utomstående och handlande varelse som är sitt eget centrum, i stället för att interagera med sin egen föreställning om den andra. Att göra så är inte bara en fråga om mental inställning. Det kan lika väl vara en rent fysisk handling, som hur man lägger sin hand på en annan människas hud. I februari vaknade jag mitt i natten och skrev ned det som följer, av någon anledning som jag inte längre minns:

Kärleken är ett bruk.
Kärleken är en praktik.
Att se någon är inte en metafor, det är en ögonens praktik.
Att smeka någon är handens närvaro, ett hantverk.

Att övervinna rädsla är att acceptera verkligheten.
—
Se med tungan
Lyssna med handen
Smeka med tanken

Kanske kan man utvidga den inställningen till att handla om annat runtomkring en, vare sig det är själlöst eller besjälat. Kanske handlar det om att jag letar efter ett sätt att förhålla mig till allt det som finns utanför min egen kropp. Eller om att hitta bron mellan det som finns inom mig och det som finns utanför mig. Det finns mycket att lära sig av skogen och träden.

Vi ses!