Dags för midsommarbeställningen

Idag styckar Julia två mellanstora grisar och jag har packat 70 paket extra tjusiga isterband. Bondens vårmarknader är slut så jag kör en leveransrunda nu på lördag den 14 juni, så att ni som inte har kunnat handla på Bondens marknad äntligen kan få era favoritkorvar igen. Klicka er bara till beställningsformuläret och gå loss. Som vanligt så går det också bra att beställa för upphämtning i gårdsbutiken.

Förutom alla styckdetaljer – både färska och frysta – och tjusiga isterband så finns det färska prinskorvar och Förbjuden korv, frysta bitar av det användbara rökta sidfläsket, Leberkäse, fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv, chipolata med salvia, Krillekorv, merguez, biała kiełbasa, Nürnberger Rostbratwürstchen, frukostbanger med salvia, chorizo (för den som är snabb), Landjäger, Gårdens salami och Rådmannens salami. Skivad lufttorkad karré, kotlett och ytterlår finns också att beställa. Och buljongkit förstås.

Jag vill slå ett slag för det sönderslagna köttet. På sistone har jag bråkat med lite olika styckdetaljer med min köttklubba. Det är väl ett ganska mossigt beteende som många säkert tycker hör hemma på 1970-talet. Men se där har ni fel! Jag förutspår köttklubbans återkomst och att det bankade köttet kommer att bli lika trendigt som smashburgaren var för ett par år sedan. Kom ihåg var ni hörde det först! 
Slaget kött
Igår provade jag att slå sönder en latissimus dorsi som jag först delat i två delar som blev tallriksstora efter behandlingen. Jag gned in dem väl med salt och slängde dem på grillen. Klara efter ett par minuter och supersmaskigt! Att saltet tränger in i det trasiga köttet och att det blir extremt mört är de främsta fördelarna, men det är också bra att det går snabbt. Glöm dock inte att sätta på dig ett förkläde för det kan skvätta en del från slagsmålet. 
 
Förutom latissimusen har jag med fördel bankat på medaljongerna och schnitzelskivorna, men jag tror att alla de där platta musklerna mår bra av behandlingen som omväxling, så framöver så ska jag prova med fläskflappen och grisens hemlighet. Bra är också att man blir av med en del aggressioner av den här typen av slagsmål, vilket kan behövas i dessa frustrerande tider.

Vi ses! 

Bondens sista vårmarknad och framtidens budget

Nu på lördag den 7 juni är det pingstafton och den sista Bondens marknad på Katarina Bangata innan sommaruppehållet. Igår gjordes det chorizo, Förbjuden korv, prinskorv och lite porchetta i charkuteriet. Det tar vi förstås med oss till marknaden där jag står med Andreas mellan 10 och 15. Julia har också packat mer av Rådmannens salami som vi tar med tillsammans med Landjäger, lufttorkad kotlett, ytterlår och karré i tunna skivor, lite styckdetaljer, en massa frysta korvar, fryst bacon i bit och några burkar istersmör och Höstflott och tre små burkar av flottet och safterna som rann ur porchettan som jag tror blir underbart att bre på ett gott, segt, ljust bröd med knaprig skorpa. Vill du att jag ska ta med någon specifik styckdetalj så ska du pipa till så att jag kan kolla om jag har den i frysen och kan ta med.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000005948004_zc_v1_1749054599003_20250603_134521.jpg

Jag sitter och arbetar med en budget för mitt företag i en Ydre-version, det vill säga en enklare version av Franzéns Charkuterier som tillverkar ett smalare utbud av korv och chark och inte säljer styckdetaljer. Min tanke är att jag ska komma upp till Stockholm och sälja grejerna framför allt på bondens marknad och eventuellt överskott antingen direkt till er eller på olika REKO-ringar i Östergötland och Stockholm. Jag har under någon vecka sökt konkretisera alla kostnader som jag kan komma på och även talat med en i vars produktionslokal jag skulle kunna hyra in mig och med en lokal utegrisbonde, för att få en uppfattning om alla utgifter som måste med i en ärlig budget. 

Jag tvivlar inte en sekund på att det skulle gå ihop bra ekonomiskt, framför allt eftersom jag skulle göra så stora besparingar på de väldigt mycket lägre kostnaderna jämfört med idag. Nu sitter jag och gör en mycket detaljerad budget i Almis budgetmall och även om jag tycker att det ser bra ut så vet jag inte hur det ser ut i ögonen på den bankman som ska granska kalkylen för att ge ett ja eller nej till att låna mig de 600 000 som saknas för att jag ska kunna betala slutlikviden på Gunnarsbo. Jag tänker nämligen som så att det viktigaste nu är att säkra att Gunnarsbo blir mitt. De dubbla boendena kan jag leva med tills fastighetsmarknaden skärper sig och jag får min gård såld – det blir bara att köra några extra REKO-rundor för att finansiera det. Finns det bland mina underbara kunder någon med kunskap inom området företagsbudget som skulle kunna granska min kalkyl för att hitta eventuella svagheter, i utbyte mot generöst med proteinrika produkter? 

Vi hörs!

En kort tjock, en lång smal och en mittemellan

U:s blommande kaprifol

Ja, det är vad som tillverkades i veckan, det vill säga fänkålssalsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, chipolata med salvia och citron/kummin/mejram-korv – alla tre lika bra på grillen som i stekpannan. De ligger redan ute i kylarna i gårdsbutiken men vi tar också med oss en stor mängd av dem till Bondens marknad i morgon den 31 maj där jag och Qina står mellan 10 och 15. Mats & Elisabeth hjälper att packa kylbilen här i Rönna och Jeanette hjälper till att packa den på Södermalm, men än så länge har jag inte hittat hjälp att lasta ur kylbilen när jag kommer in till marknaden klockan klockan 8 på morgonen. Har du möjlighet att hjälpa till i 40 minuter i utbyte mot korv, kött eller ägg? Det är inte särskilt tungt, men jag får inte lyfta än för risken att få bråck efter operationen.

Förutom färska korvar, Fleischkäse och leverpastej så tar vi med många sorters frysta korvar också, och fina styckdetaljer att slänga på grillen från förra veckans grisar och flera sorters lufttorkat.

U:s kaprifoler blommar och doftar i Bromma.

Uppdatering: Ludwig kommer och hjälper till att packa upp på marknaden!

Vi hörs!

Ingen ransonering av pastej eller Leberkäse

Julia lät slakta några av sina kvigor i veckan och krävde att det skulle göras leverpastej på pinfärsk lever från dem, så det fick hon göra jämte styckningen av de två grisarna som jag hämtade från slakteriet i tisdags. Dessutom så tjatade hon till sig att få göra Leberkäse också. Vi tar med oss tillräckligt av detta till Bondens marknad i morgon den 24 maj, så att det räcker till alla som vill ha. Det är gulliga Andreas som står med mig på marknaden, och hjälpsamma Mats, Viktoria och Gunilla som hjälper med in- och urpackning av kylbilen den här gången.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000005852004_zc_v1_1747984660527_20240918_125314mindre.jpg

För den som ännu inte har provat Leberkäse så vill jag förklara att den som vi gör är en bajersk Leberkäse, som innehåller vare sig lever eller ost, vilket man skulle kunna förledas att tro utifrån namnet. Det är en så kallad emulsionskorv som man bakar av i form i ugnen så att den blir som en limpa (därav “leb”, jämför med svenskans “lev” eller “lav”). Den innehåller  vanligtvis inte ost utan “käse” måste vara samma “ost” som i engelskans head cheese och franskans fromage de tête vilka båda betyder sylta, och “käse” har väl då betydelsen smet eller röra. I de sällsynta fall som den innehåller bitar av ost så heter den Käseleberkäse. Ofta serveras i det tyskspråkiga Europa en tjock skiva varm eller kall i en fralla med inlagd gurka, eller bräckta skivor tillsammans med stekt potatis, stekt ägg, potatissallad, eller surkål eller kombinationer därav. Jag tar ofta en tunnare skiva som smörgåspålägg. Den är hursomhelst mycket användbar.

Förutom dessa två produkter så tar vi med oss styckdetaljer från 1,5 nystyckad gris, massor av frysta korvar och en del lufttorkat, som vanligt.

Vi hörs!

Liten lägesrapport

Eftersom jag är lite krasslig så mår inte heller ekonomin så bra, och därför blir jag extra tacksam för varje köp i gårdsbutiken den här helgen.

I tisdags opererades jag i åtta timmar och förlorade 3,5 liter blod. En av de underbara kirurgerna sa efteråt, då hon kom till mig på uppvaket för att berätta för mig om operationen – Jag har väl aldrig jobbat så hårt för så lite, men det gick bra! Vad hon menade var att det var väldigt tufft för dem att jobba sig ner genom lager av sedan tidigare operationer läkta och sammanväxta ärrvävnader och hinnor och kött och kärl och lever till den plats där den lilla metastasen på en och en halv centimeter satt farligt nära ett viktigt kärl. Men det gick bra!

Sedan dess har läkningen också gått väldigt snabbt, och även om jag fick ligga på uppvaket till dagen efter för att de ville vara säkra på att blödningen var stoppad, så kunde jag senare på onsdagen ta jag mina första steg med stöd, och igår kunde jag gå utan stöd i korridoren. I morse var mina värden så bra att läkaren sa att det inte finns medicinska skäl att hålla mig kvar här på avdelningen, så i morgon åker jag hem till gården igen. Maten hemma håller lite högre standard än den här på Akademiska som körs från ett storkök i Västerås.

Vi hörs!

Pastej, salsiccia och lite starkare merguez

Idag tillverkar Julia och jag leverpastej, salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, fläskmerguez och isterband. Isterbanden behöver en vecka på sig att bli klara, men de andra kommer att ligga i butiken på torsdag och ligger redan på beställningsformuläret för leveransrundan till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 26 april. Jag tänker öka mängden chili i merguezen idag med 1 gram per kilo smet, för jag tycker att den har varit lite mesig på sistone. Det betyder inte att den blir jättestark och jag hoppas att ni inte misstycker. Andra korvar på beställningsformuläret är Thüringer Rostbratwurst, Stormkorv, Frukostbanger med salvia, Citron/kummin/mejram-korv, Prinskorv, Nürnberger Rostbratwürstchen, Biała kiełbasa, Frankfurter, Krillekorv, och en sista Förbjuden korv

Och av de lufttorkade korvarna så finns det av Gårdens salami, Rådmannens salami och Landjäger, som du kan göra en charkbricka av, tillsammans med lufttorkat ytterlår, lufttorkad karré och lufttorkad kotlettrad.

Dessutom finns det massor av frysta styckdetaljer och en del färska, många av dem utmärkta att lägga på grillen. Och så finns det buljongkit!

På lördag i nästa vecka, den 3 maj, startar Bonden marknad på Katarina Bangata igen. Det innebär att jag inte kommer att köra några leveransrundor på ett tag och det betyder att det kanske är läge att göra en beställning till den här helgen, i synnerhet om man är för lat för att ta sig in till Bondens de kommande lördagarna.

Jag ringde operationskoordinatorn i förra veckan, men hon kunde bara meddela att operationen preliminärt kommer att ske vecka 18 eller 19, det vill säga någon gång mellan 5 och 18 maj. Det innebär att jag kommer att stå på Bondens marknad den 3 maj, men att jag får improvisera lite de följande gångerna. Har jag opererats så är mitt deltagande på de följande marknaderna beroende av om jag kan hitta folk som kan hjälpa till med uppackning på morgonen och ihoppackning på eftermiddagen, för jag kommer inte att få lyfta tungt på 6 veckor efter operation. Hittar jag hjälp så kommer jag att stå där så många lördagar som möjligt fram till och med andra lördagen i juni.

Vi ses!

Passa på

Den här veckan blir det ingen korvtillverkning för Julia är sjuk och jag passar på att göra lite småreparationer på gården för att den ska bli finare inför kommande visningar.

Men jag kör ändå en leveransrunda på lördag för det finns massor av produkter – styckdetaljer och korvar till grillen, pastej att bre på chipsen och lufttorkat att snacksa till äppelmusten. Gå in och kolla på beställningsformuläret så får du se!

Det kan finnas anledning att göra en beställning inför påsken redan nu, för datum för de kommande leveransrundorna är väldigt oklara av några olika anledningar.

Som några kanske minns så fick jag en metastas i levern abladerad (mikrovågsbränd) för ett år sedan. Sedan dess har jag gått på kontroller var tredje månad och magnetröntgats. Jag hade hoppats att abladeringen skulle vara den sista behandlingen efter den tjocktarmscancer som jag diagnosticerades med 2020. Men tji fick jag. På senaste kontrollen för ett par veckor sedan syntes en misstänkt metastas på samma plats.

I förra veckan gjorde jag en skiktröntgen som enligt läkarna skulle kunna säga om det faktiskt var en metastas. Eftersom de är totalt kommunikationsinkompetenta på leverkirurgen på Akademiska sjukhuset så har de inte ringt och talat med mig om resultatet av den multidisciplinära konferens de hade förra onsdagen om resultatet av skiktröntgen. Men eftersom jag läser min journal på 1177 så har jag förstått att det fortfarande är en misstänkt metastas, att den är välavgränsad och att den sitter så att den är möjlig att skära bort. Dessutom har jag blivit kallad till så kallad “inskrivning” för kirurgi nu på torsdag, då man tar blodprover och gör EKG och talar med narkosläkare och läkare – så som jag gjort 3-4 gånger tidigare inför operationerna i samband med min tjocktarmscancer. Kanske får jag ett ungefärligt operationsdatum på torsdag.

Det kanske låter konstigt, men jag är inte det minsta orolig eller särskilt stressad av den här saken. Det finns andra saker som oroar mig så mycket mer i livet för tillfället. Det hela kommer olägligt och ställer till praktiska besvär, men jag kommer bara att påverkas under en begränsad tid och det kanske är den sista gången de behöver skära upp min buk. Jag ser det som positivt att 1) det är på samma plats som för ett år sedan, för jag tolkar det som att det är en följd av att de inte lyckades bränna bort varenda cancercell vid abladeringen, utan det är samma gamla metastas som växt till, och 2) att de inte försöker abladera igen, för jag tror att de ser bättre vad de ska skära bort, och ser till att få bort allt, om de skär upp mig och ser med egna ögon, och 3) att skiktröntgen också visade att det inte fanns någonting annat misstänkt i vare sig buk eller bröstkorg, så det finns ingenting som tyder på att något har spritt sig.

Men eftersom de ska skära i mig så blir jag väl inlagd några dagar och sedan kommer jag inte att få lyfta tungt på ett tag. Så jag är tacksam om ni kan beställa nu ur det frysta sortimentet så att jag får in lite stålars i alla fall.

Idag satt jag ute och fikade innan jag började skrapa färg från farstubron. Det var vindstilla där jag satt och solen hettade mot kinden. Körsbärskornellen står i full blom och idag såg jag de första humlorna, så kanske de kan pollinera den så att den ger bär till hösten. Jag såg också de första fjärilarna, och några flugor kom förbi och sa goddag. Koltrastarna har börjat sjunga om eftermiddagen och kvällarna och några fasaner springer omkring och T-Fordstutar på gården medan hönsen stilla krafsar fram späda skott under löven. Så här ska det väl inte vara förrän i maj? Men på söndag blir det kallt igen.

Vi ses!

Sista höstmarknaden

I morgon den 26 oktober är det den sista Bondens marknad för den här hösten. Det blir lite sorgligt för jag har tyckt om att träffa er marknadskunder på lördagarna. Men efter ett uppehåll till den 30 november blir det fyra julmarknader, och däremellan ska jag köra några klassiska leveransrundor. Det blir också skoj!

Jag tar med mig en massa isterband till marknaden i morgon, styckdetaljer från två bamsegrisar som jag packade klart igår, bland annat flera bitar karré i olika storlekar som ni ska plommonspäcka och steka i ugnen. Och så skivat lufttorkat och fryst korv. Kanske blir det något mer, men det beror på vad Julia och Stefan hinner med idag. Jo, nu meddelade de just att de gjort 38 burkar senap!

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000004311004_zc_v1_1729856837116_20241024_124651.jpg
 

Själv har jag datortomografi av buk och bröstkorg på schemat, och en energibesiktning som ska göras på eftermiddagen. Jag väntar på att “objektsbeskrivningen” av min gård ska bli färdig. Det kanske blir idag, annars på måndag. Det är frustrerade att vänta på att annonsen ska komma ut, så att eventuella visningar kan komma igång. Och det är något med hela den här processen som gör mig illa till mods. 

Jag tror att det har att göra med min ovilja att bli bedömd och rädsla för att bli kritiserad. Känslan påminner om hur jag brukar känna inför en kontroll av livsmedelsverket. Trots att jag vet att jag inte gör något fel så brukar jag må dåligt i flera dagar innan, kanske för att jag vet att det alltid går att finna brister i en komplex verksamhet. Då blandar jag ihop verksamheten med mig själv, och på samma sätt blandar jag ihop min gård, mitt lilla kungarike, mina byggnader, med mig själv. Slitna ytskikt och en trasig dörr blir till fel hos min person, och mina egna brister och fel blir till egenskaper hos gården. Då tycker jag inte om tanken på att okända människor ska komma och bedöma mig och gården, och sätta ett pris på oss. Jag inbillar mig att de kommer att avslöja mig och bara se mina dåliga sidor. Jag vill köpa en dolda fel-försäkring för min person.

Aktuella kötterier och drömmarnas kraft

Det har varit mycket kunder på gården den senaste månaden, och nu höll köttet på att alldeles ta slut i gårdsbutiken! Men igår hämtade jag två lite större grisar från slakteriet, som vi genast började stycka. Framdelarna styckade vi klart igår och jag lade ut en del av dem i butiken – karré, tjockare revben, latissimus dorsi, grisens hemlighet, bogstek och ett par fläsklägg. Idag fortsätter vi med mittdelarna (kotletter, tunna revben, kamben, filé, fläsksida) och bakdelarna (fläskflapp, ostron, medaljonger, julskinkor he he), och styckdetaljerna kommer ut i butiken under dagen.

I frysboxen finns det salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, citron/kummin/mejram-korv, prinskorv, de sista falukorvarna som inte får kallas falukorv och Leberkäse. Den nya omgången Rådmanskorv – salamin med citronzest, dillfrö och röd kampotpeppar – är redan klar och jag kanske hinner packa den idag också. Jag testade den igår och den blev jättegod den här gången också. 

Jag hinner inte köra någon leverans, eller stå på Bondens marknad i helgen, för jag håller korvkurs på söndag. Till den finns två lediga platser, som kan bokas senast idag. I nästa vecka ska vi tillverka massor av korv så att vi har till Bondens marknad den 10 augusti.

Idag är det den sista juli och de grågula vetefälten doftar starkt. Slutet på juli är sommarens eftermiddag och med den kom en eftertänksamhet till mig. Jag har tänkt på hur jag i mitt liv har förverkligat saker som jag har drömt om. Som ung gick jag och väntade på att någon skulle göra någonting med mig, att någon skulle upptäcka mig och säga till mig vad jag skulle göra. Det hände inte. Jag var full av drömmar, men trodde att det var någon annan som skulle förverkliga dem. Jag fladdrade omkring och hade varit en del i Italien och drömde om att vara där en längre tid, men visste inte hur det skulle gå till. Då fick jag höra från en tjej på ett party att man kunde få studielån för att plugga italienska i Perugia. 

Då blev den drömmen konkret för mig och jag tog tag i saken och åkte ner till Italien och studerade italienska i två terminer. Studerade är kanske mycket sagt, men jag bodde i Perugia ett år och upplevde en massa saker och lärde känna människor som kom att betyda mycket för mig. Nu ser jag att jag också lärde mig att jag själv kunde bestämma hur mitt eget liv skulle gestaltas. Att jag sedan började studera lingvistik på Stockholm universitet när jag kom hem var inte en dröm utan mer en tillfällighet. Men när jag senare var assistent åt min handledare under en resa till USA där hon bland annat skulle träffa en doktorand som var gästforskare på New York University så föddes en ny dröm. –Åh, tänk att få bo här på Manhattan och vara gästforskare på NYU, vilken dröm! sa jag till henne och hon svarade lugnt att då frågar vi Dr. Grishman om inte du också kan få komma hit, och han svarade att det kunde jag absolut, om jag bara fixade finansieringen. Jag tror att det tog ett och ett halvt år för mig att ordna finansieringen genom att få Svenska Institutet att finansiera ett utbytesprogram mellan Stockholms universitet och NYU, som jag sedan själv blev första student att få pengar från. Nu kan jag undra över hur jag lyckades med det, men det är just det som fascinerar mig nu på avstånd – att drömmen gav mig en handlingskraft som gjorde att jag kunde genomföra vad som helst.

Senare i livet, när jag hade tagit körkort och köpte ett torp på Vikbolandet, så blev jag oerhört inspirerad av Hugh Fearnley Whittingstall och TV-serierna om River Cottage, och började drömma om självhushållning och ett permanent liv på landet, i stället för veckoslutsresorna fram och tillbaka. Efter mycket sjukdom och död omkring mig så drabbades jag av insikten att det inte spelade någon roll vad jag gjorde, det enda jag inte fick göra var att slösa bort det sköra liv jag hade. Eftersom det var naturen som läkte mig från all smärta, och staden som fördröjde läkandet blev det sedan inte svårt att gripa tag i kraften från drömmarna och fatta beslutet att flytta till den här gården som jag bor på nu. Det är ett beslut som jag aldrig någonsin har ångrat, trots allt slit som det också har kostat mig.

Det är just den där kraften som jag får av drömmen som fascinerar mig och som jag har tänkt mycket på de senaste veckorna. Den är så påtaglig och konkret och läkande. Och den finns också i det lilla, som i drömmen om en doftande honungsros, vars kraft lyfte undan en jättestor sten, som jag skrev om i förra nyhetsbrevet. Och som när törsten som följde efter mina cancerbehandlingar fick mig att längta efter det läskande, efter frukt, vilket ledde till drömmen om en fruktlund här på gården. Den drömmen gav mig läkande kraft och ork att börja plantera. Förra året fick jag mina första persikor, plommon och päron och idag ser ett av plommonträden ut som på bilden här längst upp som jag nyss tog. Det är kraften i drömmen sprungen ur längtan.

Jag har tidigare skrivit om hur stressad jag har varit under det senaste halvåret över den ekonomiska situationen i företaget (och flera av er har stöttat mig med donationer vilket både gör mig generad och djupt tacksam för de är en konkret hjälp). Jag har känt mig inlåst i en situation som jag inte har sett någon annan lösning på än att slita vidare i ännu högre takt, eller att ge upp och gå under. Jag har levt under hårt tryck och stor press och stress de senaste åren, inser jag, och det är inte bra för hjärnans förmåga att se möjligheter till förändring. Tvärtom så leder stress ofta till hopplöshet och får hjärnan att stelna.

Häromveckan så var det en rad märkliga sammanträffanden som fick mig att försiktigt börja drömma igen. Och när jag gav efter för det så kände jag att kraften kom tillbaka till mig. Då såg jag plötsligt att det fanns förändringar som inte skulle leda till katastrof och att situationen inte alls var hopplös. Tvärtom så skulle förändringarna kunna leda till ett mycket bättre liv. Jag är medvetet kryptisk här, för jag ser lite olika vägar framåt och det är svårt att veta vilka av dem som går att fullfölja. Men jag har blivit mycket upplyft av tankarna på de här drömmarna och jag känner mig starkare än på länge.

I fredags åkte jag ner till Östergötland, till en trakt som jag tycker mycket om. Och jag åkte runt där och njöt av det vackra omväxlande landskapet, där så många av mina förfäder har levt, och jag badade flera gånger om dagen i Sommens friska vatten, vid vars strandkant jag bodde. Och jag funderade. Det var underbart.

Vi ses!

Äntligen en leveransrunda, för det är dags att beställa midsommarmaten

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

 

 

 

 

 

 

 

Så kommer till slut leveransen till alla er utsvultna som inte har haft möjlighet att komma till Bondens marknad för att få er fix. Nu på lördag den 15 juni kör jag en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby, och de sju stoppen i Stockholm. I morgon ska jag och Julia försöka att hinna tillverka fyra sorters korv – fänkålssalsiccia, Krillekorv, fläskmerguez och Toulouse-korvoch leverpastej. Allt ligger redan nu på beställningsformuläret men kommer också ut i gårdsbutiken i mer fysisk form på onsdag eftermiddag när vi har packat dem.

Förutom dessa produkter finns det en mängd andra fina frysta korvar och utsökta styckdetaljer, både till grillen och långkoket, att beställa, liksom lufttorkad karré, kotlettrad och ytterlår, och kallrökt lardo. Under fliken Övrigt på beställningsformuläret döljer sig buljongkit, flott, ägg och fågelgodis.


https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003355004_zc_v1_1718045122055_2021_02_24_07.48.02.jpgJag tänker mycket på träd de här dagarna, med anledning av något jag sitter och skriver på. På deras form, på stammarna, grenarna, löven och kronorna. Jag tänker på rummet mellan träden, hur de står i förhållande till varandra, tar upp utrymme och lämnar plats till träden runtomkring, i skogarna och i skogsbrynen. Hur slyet kan vara nästan ogenomträngligt för en gående på ett två år gammalt hygge, där marken slitits sönder av skogsmaskiner och där ungträd och buskar kämpar om ljus och näring. Och på hur gamla tallar kan bilda en stor sal med museiakustik. Hur hasseln kan bli en naturlig lövkoja och hur granplanteringen bara säger stopp. På hur trygg och spännande en gammal blandskog med stigar och gläntor kan kännas. Jag tänker på hur förnan ser ut och på vad som växer där i det översta jordlagret. Gräs och ormbunkar, blåbärsris och mossor. Det finns mycket som jag har tittat på men aldrig sett ordentligt.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003355004_zc_v1_1718045393528_2021_06_01_19.12.02.jpgJag märker att det är svårt för mig att föreställa mig skogens olika partier när jag inte har dem framför mig. Skogen blir lätt en föreställning inom mig som jag inte vet hur sann den är. Och när jag går ut för att titta efter så fylls jag av så många intryck att jag glömmer att notera vad det är jag egentligen ser. Jag tror att jag borde stanna upp. Det här får mig att tänka på saker som jag har lärt mig om relationer och kärlek de senaste åren. Om vad som kan hända när man öppnar ögonen och vågar se en annan människa som hon är. Jag tror att det är det som Det mellanmänskliga av Martin Buber handlar om. Jag förstår det som att det handlar om att ta emot, att ta till sig den andra som en utomstående och handlande varelse som är sitt eget centrum, i stället för att interagera med sin egen föreställning om den andra. Att göra så är inte bara en fråga om mental inställning. Det kan lika väl vara en rent fysisk handling, som hur man lägger sin hand på en annan människas hud. I februari vaknade jag mitt i natten och skrev ned det som följer, av någon anledning som jag inte längre minns:

Kärleken är ett bruk.
Kärleken är en praktik.
Att se någon är inte en metafor, det är en ögonens praktik.
Att smeka någon är handens närvaro, ett hantverk.

Att övervinna rädsla är att acceptera verkligheten.

Se med tungan
Lyssna med handen
Smeka med tanken

Kanske kan man utvidga den inställningen till att handla om annat runtomkring en, vare sig det är själlöst eller besjälat. Kanske handlar det om att jag letar efter ett sätt att förhålla mig till allt det som finns utanför min egen kropp. Eller om att hitta bron mellan det som finns inom mig och det som finns utanför mig. Det finns mycket att lära sig av skogen och träden.

Vi ses!