Nu på tisdag den 15 juli åker jag och lämnar ut förbeställda varor på REKO Sollentuna 18:30 – 19:00 och REKO Vasastan 19:30 – 19:45. Vill du beställa något så följer du respektive länk, går med i Facebook-gruppen om du inte redan är medlem, och lägger din beställning genom att skriva en kommentar till mitt inlägg i respektive grupp.

Utlämningen i Vasastan sker på en parkeringsplats på Crafoords väg inne på Sabbatsbergs sjukhusområde. Det förvånar mig lite grand att inte några av er som brukar beställa till mina leveransrundor passar på när jag kommer till Vasastan. Jag skulle gärna vilja ha en större kundkrets på det stoppet. Kanske kan jag då köra dit även under perioden när det är Bondens marknad på lördagarna, dit en hel del av er inte tar sig, och inga leveransrundor sker.

Sorg 

Handelsbanken i Tranås avslog efter ett möte i tisdags min låneansökan på 660 000 kronor som jag behöver för att betala slutlikviden på Gunnarsbo. De tyckte att mina nuvarande lån var för stora och att min inkomst var för låg, men framför allt så tyckte de att de inte kunde bortse från detta eftersom de inte hade någon kundkännedom om mig. Så nu straffas jag för att jag valde en lokal sparbank när jag köpte min gård för 15 år sedan, eftersom hela min kreditvärdighet är inlåst hos dem och skyddad av banksekretessen så att jag inte kan få dem att dela med sig av sin kunskap om mig som bankkund. 

Så nu är det kört med min dröm om Gunnarsbo, för efter det här kvalificerade avslaget, när jag trots allt fick tala till punkt och presentera hela situationen, så bedömer jag sannolikheten som extremt låg att någon annan bank kommer att ge mig lånet innan den 8 augusti då slutlikviden ska betalas, och det är lika osannolikt att fastighetsmarknaden skulle återhämta sig så snabbt att jag får min gård såld innan dess. Och säljaren har avisat förslaget om en skuldrevers på återstoden av beloppet, vilket Handelsbanken föreslog som en lösning. Jag ser ingen väg framåt längre – allting är nattsvart och kraften är slut Och det är ingen annans fel än mitt. Min korkade naivitets fel. Min enfaldiga tro på att allting ska lösa sig. Min infantila tro på kraften hos tillit och förtröstan.

Jag försöker visualisera vad som ska hända nu, men jag ser ingenting. Drömmen, längtan och hoppet var så starka, och allting blir mörkt och tomt utan dem. Jag är torr i munnen och darrig i knäna och känner mig vilsen, modlös och knäckt. Jag ska ta ett sista snack med Sparbanken i Enköping i morgon och jag ska skicka iväg låneansökningar till ytterligare några banker, men det är mest en formsak för att jag ska känna att jag har uttömt alla möjligheter. Jag har tappat tron på att allt ska bli bra igen.

Jag kommer att fortsatt ha gården ute till försäljning och fortsätta med produktionen så länge jag har den kvar, för att kunna betala mina lånekostnader och min glass. Sedan vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag får väl sälja av så mycket grejer jag kan och magasinera resten av mitt bråte. Och så får jag söka ett jobb och ett hus någon annanstans.

Idag gick jag upp på Vånsjöåsen för att tänka. Jag brukar gå dit när jag måste ta svåra beslut. Idag fanns där färgkulla, röllika, backtimjan, prästkrage, gulmåra, liten blåklocka, femfingerört och röd och vit klöver, men det fanns inga beslut att fatta. För de beslut som påverkar mitt nu tog jag själv för länge sedan utan att ha en aning om konsekvenserna, och de som tas nu av andra har jag inte något inflytande över. Nu är drömmen om det som jag trodde var mitt hem – Gunnarsbo – över. Det gör väldigt ont och jag är mycket ledsen. Jag plockade upp en träbit under en krypande enebuske på en av gravarna där uppe på åsen, och när jag höll den i handen så var den så formad att det kändes som att hålla någon i handen. Den behåller jag som minne över mitt största misslyckande hittills.

Vi ses!

Reko och nästa leveransrunda

På tisdag den 1 juli åker jag och lämnar ut förbeställda varor på REKO Sollentuna 18:30 – 19:00 och REKO Vasastan 19:30 – 19:45. Vill du beställa något så följer du respektive länk, går med i Facebook-gruppen, och lägger din beställning genom att skriva i en kommentar till producentens inlägg vad du vill ha.

Jag kommer också att köra en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och stoppen i Stockholm på lördag den 5 juli. Jag har ännu inte lagt upp något beställningsformulär till den utkörningen, för jag vet inte riktigt vad jag har att erbjuda förutom en massa fryst korv. Men jag ska anstränga mig för att göra mer porchetta tills dess, för jag har fyra fina fläsksidor. Och så har jag massor av styckdetaljer från de två grisarna som vi styckade i veckan. Jag skickar ett nytt brev när jag har fixat inventariet någon gång i mitten av veckan.

Kring midsommar gav jag mig fem dagar ledigt och åkte med U ned till hennes föräldrars hus i Torpa i Ydre. Jag hade hoppats på att kunna pipa över och mäta upp rummen i Gunnarsbo – den lilla gården utanför Asby som jag har lagt handpenning på – för att göra en planritning som jag kunde använda för att i fantasin möblera det nya hemmet. Men det blev ett missförstånd om nyckeln så jag kom inte in i huset, utan fick nöja mig med att njuta av atmosfären på platsen och se mig omkring runt huset och notera vad som fanns i trädgården och vad som måste fixas. Först åkte jag dit själv, sedan åkte jag dit med U, och till sist i söndags så tog jag med mig U och hennes mamma och bror, som också var nyfikna på platsen. U:s mamma trodde sig ha varit där för länge sedan på något hantverksrelaterat jippo. Det är en väldigt speciell plats och jag filmade hur solen låg, både i kvällningen och på morgonen. Det känns som att platsen är liksom förberedd för mig, nästan som att jag har hittat hem.

Vid sidan av turerna till Gunnarsbo åkte jag och U på små bilresor runt i Ydre. Hon visade mig Rydsnäs där hon hade sitt första jobb, som simskolelärare i tonåren, och där min pappa föddes för 89 år sedan när min farfar var vice prost i tre år i Västra Ryd, som orten hette då, när han var 28-30 år. På vägen tillbaka åkte vi förbi det soldattorp där min farfars far Konrad föddes – han som sedan blev charkuterist med fabrik och affär i Målilla – och vars far Frans Otto Nöjd, född Dyk, dog där av kräfta i magen. Jag undrar om farfar visste att hans far, som han hade en besvärlig relation till, var född strax i närheten av där han bodde då? I måndags hittade vi också gården där Konrads mor Anna Charlotta Johansdotter föddes 1845, i Svenningeby tillhörande Norra Vi socken. Landskapet i Ydre är mycket speciellt, med riktigt stora och höga skogar och berg som får en att känna sig som en liten ensam plutt i jättarnas land, men plötsligt öppnar sig landskapet och övergår i ett mjukt kulturlandskap med hagar och åkrar och kossor och får; snällt och vansinnigt vackert med gamla gårdar och torp.

Det ovan skrev jag igår när jag påbörjade det här brevet och tänkte tillbaka på midsommarresan. Sedan ringde en ung kille från Länsförsäkringar Östgöta och tog alla mina drömmar ifrån mig. Eftersom det går trögt med försäljningen av mig gård och det snart är dags att lägga slutlikviden på Gunnarsbo har jag försökt få ett bolån på de 650 000 kronor som saknas, köpa fastigheten och bida min tid här i Rönna tills jag hittar en köpare till min gård. Jag hade inte kunnat föreställa mig att det skulle vara något problem. Men det har det visat sig vara. Min egen bank sedan 15 år tillbaka – Sparbanken i Enköping – sa att krediten var inte något problem, men de kunde inte ha en pant i en fastighet så långt från Enköping. Jag föreslog att de skulle se det som ett fritidshus och påpekade att deras mest seniora bankman hade förespeglat mig både i januari och i juni att det inte skulle vara något problem med ett lån, men han hade gått i pension och de vägrade. Jag skulle ha valt en annan bank för 15 år sedan.

Så jag vände mig till en företagsrådgivare på Länsförsäkringar Östgöta med ett fyra sidor långt brev och 9 bilagor som förklarade allt om mig, min gård, Gunnarsbo, mitt företag, dess historia och dess framtida budget. Men han skulle gå på semester den här veckan och hänvisade mig till ansökningsformuläret för privata bolån på deras hemsida. Jag gjorde min ansökan och pressade in mina uppgifter så gott jag kunde som svar på deras stelbenta frågor i formuläret…

Bortklippt långrandig, upprörande och alldeles för detaljerad beskrivning av turerna med Länsförsäkringar Östgötas privatbolånerådgivare.

…Men sedan ringde privatbolånerådgivaren tillbaka efter någon halvtimme och sa att oavsett vad jag kunde göra åt kalkylen så skulle de inte vilja ge mig lånet, bland annat för att de inte skulle hinna behandla ansökan på de sex veckor som återstår tills slutlikviden ska betalas, och enligt deras interna värdering (byggd på ingenting annat än att Ydre är glesbygd) så var Gunnarsbo inte värt särskilt mycket, och min taxerade inkomst var alldeles för låg och så vidare. Men det kändes bara som konstiga bortförklaringar. Jag blev chockad och jag förstår fortfarande ingenting.

Det verkar som att de som arbetar med privata bolån har lägst rank i bankhierarkin, att de inte själva har några befogenheter, och att deras främsta uppgift är att stoppa alla ansökningar som inte passar in i mallarna. Jag trodde naivt att bankerna skulle känna till hur småföretag fungerar, att man undviker att ta ut vinst för att hålla skatten på en rimlig nivå, men det verkar totalt okänt för banktjänstemännen som inte tycks kunna läsa balans- och resultaträkningar i förhållande till en företagsdeklaration. Jag trodde att det skulle betyda något att jag har drivit mitt företag i tolv år och utan problem klarat av att betala räntekostnader och amorteringar varje månad på lån på drygt fyra miljoner och att min kreditvärdighet är den högsta av UC:s klasser med 0,02 % risk att jag ska hamna på obestånd inom ett år. Jag trodde att ett litet skitlån på 650 000 inte skulle vara något som helst problem i sammanhanget. Jag trodde att panten i fastigheten skulle utgöra säkerheten för lånet, inte föregående års deklarationer. Jag trodde att min kredithistoria skulle betyda någonting, men det handlar bara om fasta parametrar vars värden matas in i en algoritm som spottar ur sig ett ja eller ett nej utan vidare förklaring. Ingenting i förhållande till bankerna har längre något med mellanmänskliga relationer att göra.

Idag känner jag inte längre något hopp och allt är svart, mina drömmar nerspolade och jag känner mig så misslyckad. Full av ångest och rädsla. Jag trodde att jag hade byggt upp något av värde, att jag hade visat vad jag kan, att man kunde lita på mig, men det betydde ingenting. Jag trodde på drömmarnas kraft. Jag trodde att drömmen om ett bättre liv, och en enträgen strävan, skulle undanröja alla hinder. Jag trodde att jag skulle få lugn och ro till slut, att jag skulle få ägna mig åt skrivandet och ha ett mer stillsamt liv, med en nedtrappad arbetsinsats. Jag trodde att jag skulle få pensionera mig och ägna mig bara åt det väsentliga en vacker dag på en vacker plats, i mitt drömhem. Och jag har längtat och längtat.

Mitt nästa steg blir ändå att kontakta alla de andra affärsbankerna; även om jag inte längre tror att någon bank kommer att vilja låna mig pengarna så ska jag vända på varje sten för att hitta en lösning. Och när jag har uttömt alla möjligheter så vet jag faktiskt inte vad jag ska ta mig till, förutom att jag kommer att fortsätta försöka sälja gården och sedan lägga ner verksamheten och skita i allt.

Vi ses!

Idag styckar Julia två mellanstora grisar och jag har packat 70 paket extra tjusiga isterband. Bondens vårmarknader är slut så jag kör en leveransrunda nu på lördag den 14 juni, så att ni som inte har kunnat handla på Bondens marknad äntligen kan få era favoritkorvar igen. Klicka er bara till beställningsformuläret och gå loss. Som vanligt så går det också bra att beställa för upphämtning i gårdsbutiken.

Förutom alla styckdetaljer – både färska och frysta – och tjusiga isterband så finns det färska prinskorvar och Förbjuden korv, frysta bitar av det användbara rökta sidfläsket, Leberkäse, fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv, chipolata med salvia, Krillekorv, merguez, biała kiełbasa, Nürnberger Rostbratwürstchen, frukostbanger med salvia, chorizo (för den som är snabb), Landjäger, Gårdens salami och Rådmannens salami. Skivad lufttorkad karré, kotlett och ytterlår finns också att beställa. Och buljongkit förstås.

Jag vill slå ett slag för det sönderslagna köttet. På sistone har jag bråkat med lite olika styckdetaljer med min köttklubba. Det är väl ett ganska mossigt beteende som många säkert tycker hör hemma på 1970-talet. Men se där har ni fel! Jag förutspår köttklubbans återkomst och att det bankade köttet kommer att bli lika trendigt som smashburgaren var för ett par år sedan. Kom ihåg var ni hörde det först!

Igår provade jag att slå sönder en latissimus dorsi som jag först delat i två delar som blev tallriksstora efter behandlingen. Jag gned in dem väl med salt och slängde dem på grillen. Klara efter ett par minuter och supersmaskigt! Att saltet tränger in i det trasiga köttet och att det blir extremt mört är de främsta fördelarna, men det är också bra att det går snabbt. Glöm dock inte att sätta på dig ett förkläde för det kan skvätta en del från slagsmålet.

Förutom latissimusen har jag med fördel bankat på medaljongerna och schnitzelskivorna, men jag tror att alla de där platta musklerna mår bra av behandlingen som omväxling, så framöver så ska jag prova med fläskflappen och grisens hemlighet. Bra är också att man blir av med en del aggressioner av den här typen av slagsmål, vilket kan behövas i dessa frustrerande tider. Vi ses!

Nu på lördag den 7 juni är det pingstafton och den sista Bondens marknad på Katarina Bangata innan sommaruppehållet. Igår gjordes det chorizo, Förbjuden korv, prinskorv och lite porchetta i charkuteriet. Det tar vi förstås med oss till marknaden där jag står med Andreas mellan 10 och 15. Julia har också packat mer av Rådmannens salami som vi tar med tillsammans med Landjäger, lufttorkad kotlett, ytterlår och karré i tunna skivor, lite styckdetaljer, en massa frysta korvar, fryst bacon i bit och några burkar istersmör och Höstflott och tre små burkar av flottet och safterna som rann ur porchettan som jag tror blir underbart att bre på ett gott, segt, ljust bröd med knaprig skorpa. Vill du att jag ska ta med någon specifik styckdetalj så ska du pipa till så att jag kan kolla om jag har den i frysen och kan ta med.

Jag sitter och arbetar med en budget för mitt företag i en Ydre-version, det vill säga en enklare version av Franzéns Charkuterier som tillverkar ett smalare utbud av korv och chark och inte säljer styckdetaljer. Min tanke är att jag ska komma upp till Stockholm och sälja grejerna framför allt på bondens marknad och eventuellt överskott antingen direkt till er eller på olika REKO-ringar i Östergötland och Stockholm. Jag har under någon vecka sökt konkretisera alla kostnader som jag kan komma på och även talat med en i vars produktionslokal jag skulle kunna hyra in mig och med en lokal utegrisbonde, för att få en uppfattning om alla utgifter som måste med i en ärlig budget. 

Jag tvivlar inte en sekund på att det skulle gå ihop bra ekonomiskt, framför allt eftersom jag skulle göra så stora besparingar på de väldigt mycket lägre kostnaderna jämfört med idag. Nu sitter jag och gör en mycket detaljerad budget i Almis budgetmall och även om jag tycker att det ser bra ut så vet jag inte hur det ser ut i ögonen på den bankman som ska granska kalkylen för att ge ett ja eller nej till att låna mig de 600 000 som saknas för att jag ska kunna betala slutlikviden på Gunnarsbo. Jag tänker nämligen som så att det viktigaste nu är att säkra att Gunnarsbo blir mitt. De dubbla boendena kan jag leva med tills fastighetsmarknaden skärper sig och jag får min gård såld – det blir bara att köra några extra REKO-rundor för att finansiera det. Finns det bland mina underbara kunder någon med kunskap inom området företagsbudget som skulle kunna granska min kalkyl för att hitta eventuella svagheter, i utbyte mot generöst med proteinrika produkter? 

Vi hörs!

Ja, det är vad som tillverkades i veckan, det vill säga fänkålssalsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, chipolata med salvia och citron/kummin/mejram-korv – alla tre lika bra på grillen som i stekpannan. De ligger redan ute i kylarna i gårdsbutiken men vi tar också med oss en stor mängd av dem till Bondens marknad i morgon den 31 maj där jag och Qina står mellan 10 och 15. Mats & Elisabeth hjälper att packa kylbilen här i Rönna och Jeanette hjälper till att packa den på Södermalm, men än så länge har jag inte hittat hjälp att lasta ur kylbilen när jag kommer in till marknaden klockan klockan 8 på morgonen. Har du möjlighet att hjälpa till i 40 minuter i utbyte mot korv, kött eller ägg? Det är inte särskilt tungt, men jag får inte lyfta än för risken att få bråck efter operationen.

Förutom färska korvar, Fleischkäse och leverpastej så tar vi med många sorters frysta korvar också, och fina styckdetaljer att slänga på grillen från förra veckans grisar och flera sorters lufttorkat.

U:s kaprifoler blommar och doftar i Bromma.

Uppdatering: Ludwig kommer och hjälper till att packa upp på marknaden!

Vi hörs!

Julia lät slakta några av sina kvigor i veckan och krävde att det skulle göras leverpastej på pinfärsk lever från dem, så det fick hon göra jämte styckningen av de två grisarna som jag hämtade från slakteriet i tisdags. Dessutom så tjatade hon till sig att få göra Leberkäse också. Vi tar med oss tillräckligt av detta till Bondens marknad i morgon den 24 maj, så att det räcker till alla som vill ha. Det är gulliga Andreas som står med mig på marknaden, och hjälpsamma Mats, Viktoria och Gunilla som hjälper med in- och urpackning av kylbilen den här gången.

För den som ännu inte har provat Leberkäse så vill jag förklara att den som vi gör är en bajersk Leberkäse, som innehåller vare sig lever eller ost, vilket man skulle kunna förledas att tro utifrån namnet. Det är en så kallad emulsionskorv som man bakar av i form i ugnen så att den blir som en limpa (därav “leb”, jämför med svenskans “lev” eller “lav”). Den innehåller  vanligtvis inte ost utan “käse” måste vara samma “ost” som i engelskans head cheese och franskans fromage de tête vilka båda betyder sylta, och “käse” har väl då betydelsen smet eller röra. I de sällsynta fall som den innehåller bitar av ost så heter den Käseleberkäse. Ofta serveras i det tyskspråkiga Europa en tjock skiva varm eller kall i en fralla med inlagd gurka, eller bräckta skivor tillsammans med stekt potatis, stekt ägg, potatissallad, eller surkål eller kombinationer därav. Jag tar ofta en tunnare skiva som smörgåspålägg. Den är hursomhelst mycket användbar.

Förutom dessa två produkter så tar vi med oss styckdetaljer från 1,5 nystyckad gris, massor av frysta korvar och en del lufttorkat, som vanligt.

Vi hörs!

Eftersom jag är lite krasslig så mår inte heller ekonomin så bra, och därför blir jag extra tacksam för varje köp i gårdsbutiken den här helgen.

I tisdags opererades jag i åtta timmar och förlorade 3,5 liter blod. En av de underbara kirurgerna sa efteråt, då hon kom till mig på uppvaket för att berätta för mig om operationen – Jag har väl aldrig jobbat så hårt för så lite, men det gick bra! Vad hon menade var att det var väldigt tufft för dem att jobba sig ner genom lager av sedan tidigare operationer läkta och sammanväxta ärrvävnader och hinnor och kött och kärl och lever till den plats där den lilla metastasen på en och en halv centimeter satt farligt nära ett viktigt kärl. Men det gick bra!

Sedan dess har läkningen också gått väldigt snabbt, och även om jag fick ligga på uppvaket till dagen efter för att de ville vara säkra på att blödningen var stoppad, så kunde jag senare på onsdagen ta jag mina första steg med stöd, och igår kunde jag gå utan stöd i korridoren. I morse var mina värden så bra att läkaren sa att det inte finns medicinska skäl att hålla mig kvar här på avdelningen, så i morgon åker jag hem till gården igen. Maten hemma håller lite högre standard än den här på Akademiska som körs från ett storkök i Västerås.

Vi hörs!