Sista höstmarknaden

I morgon den 26 oktober är det den sista Bondens marknad för den här hösten. Det blir lite sorgligt för jag har tyckt om att träffa er marknadskunder på lördagarna. Men efter ett uppehåll till den 30 november blir det fyra julmarknader, och däremellan ska jag köra några klassiska leveransrundor. Det blir också skoj!

Jag tar med mig en massa isterband till marknaden i morgon, styckdetaljer från två bamsegrisar som jag packade klart igår, bland annat flera bitar karré i olika storlekar som ni ska plommonspäcka och steka i ugnen. Och så skivat lufttorkat och fryst korv. Kanske blir det något mer, men det beror på vad Julia och Stefan hinner med idag. Jo, nu meddelade de just att de gjort 38 burkar senap!

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000004311004_zc_v1_1729856837116_20241024_124651.jpg
 

Själv har jag datortomografi av buk och bröstkorg på schemat, och en energibesiktning som ska göras på eftermiddagen. Jag väntar på att “objektsbeskrivningen” av min gård ska bli färdig. Det kanske blir idag, annars på måndag. Det är frustrerade att vänta på att annonsen ska komma ut, så att eventuella visningar kan komma igång. Och det är något med hela den här processen som gör mig illa till mods. 

Jag tror att det har att göra med min ovilja att bli bedömd och rädsla för att bli kritiserad. Känslan påminner om hur jag brukar känna inför en kontroll av livsmedelsverket. Trots att jag vet att jag inte gör något fel så brukar jag må dåligt i flera dagar innan, kanske för att jag vet att det alltid går att finna brister i en komplex verksamhet. Då blandar jag ihop verksamheten med mig själv, och på samma sätt blandar jag ihop min gård, mitt lilla kungarike, mina byggnader, med mig själv. Slitna ytskikt och en trasig dörr blir till fel hos min person, och mina egna brister och fel blir till egenskaper hos gården. Då tycker jag inte om tanken på att okända människor ska komma och bedöma mig och gården, och sätta ett pris på oss. Jag inbillar mig att de kommer att avslöja mig och bara se mina dåliga sidor. Jag vill köpa en dolda fel-försäkring för min person.

Aktuella kötterier och drömmarnas kraft

Det har varit mycket kunder på gården den senaste månaden, och nu höll köttet på att alldeles ta slut i gårdsbutiken! Men igår hämtade jag två lite större grisar från slakteriet, som vi genast började stycka. Framdelarna styckade vi klart igår och jag lade ut en del av dem i butiken – karré, tjockare revben, latissimus dorsi, grisens hemlighet, bogstek och ett par fläsklägg. Idag fortsätter vi med mittdelarna (kotletter, tunna revben, kamben, filé, fläsksida) och bakdelarna (fläskflapp, ostron, medaljonger, julskinkor he he), och styckdetaljerna kommer ut i butiken under dagen.

I frysboxen finns det salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, citron/kummin/mejram-korv, prinskorv, de sista falukorvarna som inte får kallas falukorv och Leberkäse. Den nya omgången Rådmanskorv – salamin med citronzest, dillfrö och röd kampotpeppar – är redan klar och jag kanske hinner packa den idag också. Jag testade den igår och den blev jättegod den här gången också. 

Jag hinner inte köra någon leverans, eller stå på Bondens marknad i helgen, för jag håller korvkurs på söndag. Till den finns två lediga platser, som kan bokas senast idag. I nästa vecka ska vi tillverka massor av korv så att vi har till Bondens marknad den 10 augusti.

Idag är det den sista juli och de grågula vetefälten doftar starkt. Slutet på juli är sommarens eftermiddag och med den kom en eftertänksamhet till mig. Jag har tänkt på hur jag i mitt liv har förverkligat saker som jag har drömt om. Som ung gick jag och väntade på att någon skulle göra någonting med mig, att någon skulle upptäcka mig och säga till mig vad jag skulle göra. Det hände inte. Jag var full av drömmar, men trodde att det var någon annan som skulle förverkliga dem. Jag fladdrade omkring och hade varit en del i Italien och drömde om att vara där en längre tid, men visste inte hur det skulle gå till. Då fick jag höra från en tjej på ett party att man kunde få studielån för att plugga italienska i Perugia. 

Då blev den drömmen konkret för mig och jag tog tag i saken och åkte ner till Italien och studerade italienska i två terminer. Studerade är kanske mycket sagt, men jag bodde i Perugia ett år och upplevde en massa saker och lärde känna människor som kom att betyda mycket för mig. Nu ser jag att jag också lärde mig att jag själv kunde bestämma hur mitt eget liv skulle gestaltas. Att jag sedan började studera lingvistik på Stockholm universitet när jag kom hem var inte en dröm utan mer en tillfällighet. Men när jag senare var assistent åt min handledare under en resa till USA där hon bland annat skulle träffa en doktorand som var gästforskare på New York University så föddes en ny dröm. –Åh, tänk att få bo här på Manhattan och vara gästforskare på NYU, vilken dröm! sa jag till henne och hon svarade lugnt att då frågar vi Dr. Grishman om inte du också kan få komma hit, och han svarade att det kunde jag absolut, om jag bara fixade finansieringen. Jag tror att det tog ett och ett halvt år för mig att ordna finansieringen genom att få Svenska Institutet att finansiera ett utbytesprogram mellan Stockholms universitet och NYU, som jag sedan själv blev första student att få pengar från. Nu kan jag undra över hur jag lyckades med det, men det är just det som fascinerar mig nu på avstånd – att drömmen gav mig en handlingskraft som gjorde att jag kunde genomföra vad som helst.

Senare i livet, när jag hade tagit körkort och köpte ett torp på Vikbolandet, så blev jag oerhört inspirerad av Hugh Fearnley Whittingstall och TV-serierna om River Cottage, och började drömma om självhushållning och ett permanent liv på landet, i stället för veckoslutsresorna fram och tillbaka. Efter mycket sjukdom och död omkring mig så drabbades jag av insikten att det inte spelade någon roll vad jag gjorde, det enda jag inte fick göra var att slösa bort det sköra liv jag hade. Eftersom det var naturen som läkte mig från all smärta, och staden som fördröjde läkandet blev det sedan inte svårt att gripa tag i kraften från drömmarna och fatta beslutet att flytta till den här gården som jag bor på nu. Det är ett beslut som jag aldrig någonsin har ångrat, trots allt slit som det också har kostat mig.

Det är just den där kraften som jag får av drömmen som fascinerar mig och som jag har tänkt mycket på de senaste veckorna. Den är så påtaglig och konkret och läkande. Och den finns också i det lilla, som i drömmen om en doftande honungsros, vars kraft lyfte undan en jättestor sten, som jag skrev om i förra nyhetsbrevet. Och som när törsten som följde efter mina cancerbehandlingar fick mig att längta efter det läskande, efter frukt, vilket ledde till drömmen om en fruktlund här på gården. Den drömmen gav mig läkande kraft och ork att börja plantera. Förra året fick jag mina första persikor, plommon och päron och idag ser ett av plommonträden ut som på bilden här längst upp som jag nyss tog. Det är kraften i drömmen sprungen ur längtan.

Jag har tidigare skrivit om hur stressad jag har varit under det senaste halvåret över den ekonomiska situationen i företaget (och flera av er har stöttat mig med donationer vilket både gör mig generad och djupt tacksam för de är en konkret hjälp). Jag har känt mig inlåst i en situation som jag inte har sett någon annan lösning på än att slita vidare i ännu högre takt, eller att ge upp och gå under. Jag har levt under hårt tryck och stor press och stress de senaste åren, inser jag, och det är inte bra för hjärnans förmåga att se möjligheter till förändring. Tvärtom så leder stress ofta till hopplöshet och får hjärnan att stelna.

Häromveckan så var det en rad märkliga sammanträffanden som fick mig att försiktigt börja drömma igen. Och när jag gav efter för det så kände jag att kraften kom tillbaka till mig. Då såg jag plötsligt att det fanns förändringar som inte skulle leda till katastrof och att situationen inte alls var hopplös. Tvärtom så skulle förändringarna kunna leda till ett mycket bättre liv. Jag är medvetet kryptisk här, för jag ser lite olika vägar framåt och det är svårt att veta vilka av dem som går att fullfölja. Men jag har blivit mycket upplyft av tankarna på de här drömmarna och jag känner mig starkare än på länge.

I fredags åkte jag ner till Östergötland, till en trakt som jag tycker mycket om. Och jag åkte runt där och njöt av det vackra omväxlande landskapet, där så många av mina förfäder har levt, och jag badade flera gånger om dagen i Sommens friska vatten, vid vars strandkant jag bodde. Och jag funderade. Det var underbart.

Vi ses!

Äntligen en leveransrunda, för det är dags att beställa midsommarmaten

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

 

 

 

 

 

 

 

Så kommer till slut leveransen till alla er utsvultna som inte har haft möjlighet att komma till Bondens marknad för att få er fix. Nu på lördag den 15 juni kör jag en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby, och de sju stoppen i Stockholm. I morgon ska jag och Julia försöka att hinna tillverka fyra sorters korv – fänkålssalsiccia, Krillekorv, fläskmerguez och Toulouse-korvoch leverpastej. Allt ligger redan nu på beställningsformuläret men kommer också ut i gårdsbutiken i mer fysisk form på onsdag eftermiddag när vi har packat dem.

Förutom dessa produkter finns det en mängd andra fina frysta korvar och utsökta styckdetaljer, både till grillen och långkoket, att beställa, liksom lufttorkad karré, kotlettrad och ytterlår, och kallrökt lardo. Under fliken Övrigt på beställningsformuläret döljer sig buljongkit, flott, ägg och fågelgodis.


https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003355004_zc_v1_1718045122055_2021_02_24_07.48.02.jpgJag tänker mycket på träd de här dagarna, med anledning av något jag sitter och skriver på. På deras form, på stammarna, grenarna, löven och kronorna. Jag tänker på rummet mellan träden, hur de står i förhållande till varandra, tar upp utrymme och lämnar plats till träden runtomkring, i skogarna och i skogsbrynen. Hur slyet kan vara nästan ogenomträngligt för en gående på ett två år gammalt hygge, där marken slitits sönder av skogsmaskiner och där ungträd och buskar kämpar om ljus och näring. Och på hur gamla tallar kan bilda en stor sal med museiakustik. Hur hasseln kan bli en naturlig lövkoja och hur granplanteringen bara säger stopp. På hur trygg och spännande en gammal blandskog med stigar och gläntor kan kännas. Jag tänker på hur förnan ser ut och på vad som växer där i det översta jordlagret. Gräs och ormbunkar, blåbärsris och mossor. Det finns mycket som jag har tittat på men aldrig sett ordentligt.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003355004_zc_v1_1718045393528_2021_06_01_19.12.02.jpgJag märker att det är svårt för mig att föreställa mig skogens olika partier när jag inte har dem framför mig. Skogen blir lätt en föreställning inom mig som jag inte vet hur sann den är. Och när jag går ut för att titta efter så fylls jag av så många intryck att jag glömmer att notera vad det är jag egentligen ser. Jag tror att jag borde stanna upp. Det här får mig att tänka på saker som jag har lärt mig om relationer och kärlek de senaste åren. Om vad som kan hända när man öppnar ögonen och vågar se en annan människa som hon är. Jag tror att det är det som Det mellanmänskliga av Martin Buber handlar om. Jag förstår det som att det handlar om att ta emot, att ta till sig den andra som en utomstående och handlande varelse som är sitt eget centrum, i stället för att interagera med sin egen föreställning om den andra. Att göra så är inte bara en fråga om mental inställning. Det kan lika väl vara en rent fysisk handling, som hur man lägger sin hand på en annan människas hud. I februari vaknade jag mitt i natten och skrev ned det som följer, av någon anledning som jag inte längre minns:

Kärleken är ett bruk.
Kärleken är en praktik.
Att se någon är inte en metafor, det är en ögonens praktik.
Att smeka någon är handens närvaro, ett hantverk.

Att övervinna rädsla är att acceptera verkligheten.

Se med tungan
Lyssna med handen
Smeka med tanken

Kanske kan man utvidga den inställningen till att handla om annat runtomkring en, vare sig det är själlöst eller besjälat. Kanske handlar det om att jag letar efter ett sätt att förhålla mig till allt det som finns utanför min egen kropp. Eller om att hitta bron mellan det som finns inom mig och det som finns utanför mig. Det finns mycket att lära sig av skogen och träden.

Vi ses!

Vi har ett resultat

Jag är väldigt tacksam för er respons på enkäten om finansiering till en ny kylbil. (För er som inte vet, så fick kylbilen ett totalt motorhaveri i lördags och jag måste fixa en ny för att kunna fortsätta verksamheten.) Jag är inte bara tacksam för er villighet att skänka en slant till bilen, utan också för att ni engagerar er i vad jag gör och har åsikter och kommer med roliga idéer om vad jag skulle kunna göra, och för all uppmuntran och beröm. Det betyder väldigt mycket för mig.

Det är svårt att be om hjälp, det är något som jag har fått kämpa med att lära mig de senaste åren. Många med mig skulle må mycket bättre om man inte gjorde en så stor sak av att be om hjälp. För att våga be om hjälp så kanske man också måste lära sig att acceptera ett avslag. Rädslan för att be om hjälp har nog att göra med rädslan för att bli avvisad. Och kanske med rädslan för att visa att man är otillräcklig. Så är det nog för mig. Och extra fult är det att be om pengar. Men nu struntar jag i det och kör!

Jag beslutar att genast ge möjligheten att skänka en gåva till kylbilen utan motprestation genom att göra en donation via Swish 1235902986 eller bankgiro 618-0277 och ber er märka betalningen med Till kylbilen. Pengarna som kommer in flyttar jag till ett sparkonto dedicerat till ändamålet. Jag kan då också hålla reda på vilka som skänker stöd. Hittills har jag och fyra av er lagt pengar i potten och saldot är idag 16 700 kr. Målet ligger någonstans mellan 150 000 och 200 000.

Så här har jag resonerat.

Av 1399 prenumeranter så öppnade 868 av er veckobrevet. Det är 62 % vilket är en mycket hög siffra för ett nyhetsbrev. Bara 175 av er klickade på länken till enkäten, och 119 av er lämnade ett svar. Men jag tycker att svaren är ganska tydliga.

  1. Ni som svarade verkar vara underbara människor och vill hjälpa till med finansieringen så gott ni kan. 79 % kan tänka sig att hjälpa till och ytterligare 12,6 % vill men kan inte.
  2. Många av er efterfrågar en möjlighet att skänka en summa utan att återgäldas med något annat än ett tack, ett alternativ som jag inte ens hade tänkt på och som jag därför inte kan sätta en procentsats på.
  3. 46 % av er som svarade vill INTE betala för nyhetsbrevet. Och det tycks vara en ganska stark åsikt.

Samtidigt som ni fyllde i enkäten så kollade jag upp på skatteverket hur crowdfunding och gåvor ska beskattas. Det visade sig att gåvor, som ger något i utbyte som inte bara är symboliskt, ska beskattas. Så om någon ger mig 500 kr och får en korv i utbyte så ska jag betala 60 kr i moms på det. Rena gåvor är däremot skattefria. Därför gillar jag alternativet med en gåva utan motprestation bäst.

Jag drar slutsatsen att jag inte ska ta betalt för nyhetsbrevet för att dra in pengar till kylbilen, men jag ber de kunder som uteslutande läser nyhetsbrevet men inte handlar av mig, det vill säga 12% av de som svarade på enkäten, att överväga donera en slant till kylbilen, för utan den blir det ingen verksamhet och därmed inga nyhetsbrev.

Alla som skänker något belopp på detta sätt kommer naturligtvis att vara välkomna på offentlig inspektion av den nya kylbilen med korvgrillning på gården när den har anlänt (tack för den idén!) och också till Franzéns Charkuteriers 10-årsjubileum i sommar.

Vi får se hur långt vi når med den här typen av insamling. Kanske plockar jag upp någon av de icke skattefria idéerna om ett tag om vi inte kommer tillräckligt långt med det här.

Utökat beställningsformulär

Idag hängde jag in fyra baconsidor i röken, så jag lägger till 40 bitar bacon på beställningsformuläret för utkörningen på lördag den 4 februari. Dessutom har jag bett Julia komma hit i veckan och hjälpa mig att göra fänkålssalsiccia och isterband. Salsiccian kommer också upp på beställningsformuläret nu direkt, men isterbanden kommer att vara klara först till påföljande helg.
 
Du som redan har gjort en beställning kan göra en tilläggsbeställning med bacon och salsiccia om du vill.
 

Korvkursen den 19 februari är nu fullbokad!
Men kursen den 5 februari har fortfarande bara en bokning, så den måste jag tyvärr ställa in nu. Jag kommer att lägga ut fler kurstillfällen, men jag vill veta lite mer om min behandlings framåtskridande innan jag gör det.
 

En påminnelse, ett tips och något om konjunktiv

Jag kör som sagt en leveransrunda nu på lördag den 21 januari. Allt som ni kan boka finns som vanligt på beställningsformuläret. Eftersom jag har extra mycket att göra inför helgen, med korvkurs på söndag, så tänker jag inte ta emot några beställningar efter klockan 14 på fredag eftermiddag, så det är lika bra att du går in och gör din beställning genast.

Korvkursen på söndag är fullbokad nu, men det finns platser kvar både den 5 februari och den 19 februari. Läs mer om kurserna här.

Känner ni till CrowdFarming? Det är en organisation skapad av bönder för att göra det möjligt att handla ekologiska jordbruksvaror direkt från bonden, utan mellanhänder. Deras koncept innefattar mycket mer än så, och beskrivs i deras manifest, och jag skulle vilja påstå att det ligger väldigt nära mina idéer om hur och varför jag vill driva mitt lilla företag så som jag gör.


Jag handlar produkter därifrån som inte odlas i Sverige, som citrusfrukter och nu senast en låda avokado som kom igår. Priserna har legat ungefär kring priset för ekologiska produkter på ICA, men ofta är det billigare, och pengarna går direkt till bonden och kvaliteten är ofantligt mycket högre. Som ett exempel så kostade lådan med 22 stycken avokado 357 kronor, vilket blir 16 kr/st. Ni vet hur det är med avokado, oftast får man slänga hälften av de man köper i affären, så egentligen är det väldigt billigt, och hittar man ens ekologiskt odlad avokado på ICA? Avokadon plockas från träden först när beställningen kommer, från de frukter som är redo för skörd, men fortfarande hårda, och de levererades till min dörr en vecka efter beställningen. Nu låter jag en del ligga på fönsterbrädan tills de mjuknar och resten stoppar jag in i kylen.

Om man undrar över hur klimatpåverkan från ett sådant här system, med direkttransport från odlaren till konsumenten, skiljer sig från det traditionella livsmedelssystemets påverkan så diskuteras den frågan utförligt här.

I övrigt så rullar dagarna på. Det är grått, men jag tycker att mörkret på kvällen efter skymningen är lite ljusare nu. Jag gör ett par lektioner i italienska i en app på telefonen varje dag, för att återuppliva det jag lärde mig när jag tillbringade ett år i Perugia i början av 90-talet, och jag är glatt överraskad över att så mycket finns kvar under ytan och ganska lätt kommer fram igen när man skrapar lite. Fast nu har jag kommit till konjunktiv och då blir det svårt igen. Men konjunktiv är också spännande för det sätter igång tankar kring dimensioner för det hypotetiska, det möjliga och det önskvärda.

När jag var liten så hade jag en natt en dröm med en episod där ett tåg for fram över en bro och en banvall. Bilden var så vacker att det nästan gjorde ont, minns jag att jag tyckte, och den fanns i mitt huvud en stund efter att jag vaknat. Efter ett tag så slog det mig att det var jag själv som hade skapat bilden och drömmen, och att jag alltså var kapabel att skapa något så vackert. Det var betydelsefullt för mig. Nu säger det mig dessutom att något som inte finns ändå kan ha en existens. På något sätt har det med konjunktiv att göra.

Vi ses!

Apelsinkorv, chipolata och pastejexperiment

På lördag (26/11) står jag och Julia och Ulrica på Bondens julmarknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm. Vi kommer att ha med oss styckdetaljer från två grisar som jag hämtar från slakteriet i morgon, och färsk apelsinkorv och chipolata som vi gjorde idag. I morgon ska jag för första gången göra min fantastiska leverpastej på hälften grislever och hälften nötlever från Julias ungtjurar som slaktades i förra veckan. Jag kan inte ge några garantier, men det skulle verkligen förvåna mig om den inte blir lika god som vanligt. Den kommer vi också att ta med oss till marknaden.

Dessutom kommer vi att ta med oss nya omgångar av Landjäger och Pfefferbeisser, ni vet de där två korvarna som passar ganska bra till en öl men ännu bättre på en vandring, och ett begränsat urval av alla de frysta korvar som vi har. MEN det går att beställa allt färskt och fryst – julskinkorkorvar och REA-styckdetaljer till exempel – som finns på beställningsformuläret och få det levererat till julmarknaden på Södermalm, eller hämta det i gårdsbutiken i helgen. Om du vill ha det levererat till marknaden så är det bäst att du hämtar upp det på förmiddagen om du vill att det inte ska tina, för vi har ingen plats i den lilla frysen där utan kommer att förvara kassarna i frigolitlådor eller plastlådor med kylklampar. Och var snäll och lägg inga beställningar senare än 16:00 på fredag, för jag måste få vila lite innan den långa lördagen.

Apelsinkorven brukar jag göra framför allt till jul i ett försök att skapa en egen tradition. Jag tycker mycket om den och många kunder älskar den, men det finns de tomtar som inte är så förtjusta faktiskt. Chipolata med salvia gör jag inte heller så ofta, men igår längtade jag lite efter en sån där mild korv med salviasmak som man kan äta till helgfrukosten, kanske med äggröra eller vita bönor i tomatsås om man är lagd åt det hållet.

Har ni sett att min kompis Lisa Förare Winbladh har börjat lägga ut texter på TisselTassel? Ja, det är den Lisa som gett upphov till Lisas korv genom att tipsa mig om den geniala smakkombinationen hårt rostade enbär och fänkålsfrön. Jag tycker att Lisa är landets bästa matskribent och egentligen den enda vars recept man helt och fullt kan lita på att de ger utdelning. Jag har då åtminstone aldrig blivit besviken. Dessutom är hon väldigt underhållande, söt och klok, och lånar alltid ut sin toalett till mig om jag blir pinknödig på leveransrundan.

Har ni tänkt på att nästan all musik blir mycket bättre när det är vindstilla och ligger ett tjockt lager snö på marken?

Vi ses!

Månadens sista leveransrunda

Det blir en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 19 november. På beställnings-formuläret ligger styckdetaljerna från grisarna Julia styckade i förra veckan och många olika sorters korv, bland annat citron/kummin/mejram-korvfänkålssalsicciaThüringer Rostbratwurstfläskmerguezfläskkorvisterbandukrainsk kovbasaFrankfurterLeberkäsefalukorvprinskorv och Toulouse-korv. Det finns också flera sorters lufttorkat och så alla julskinkorna förstås.

Jag får många frågor om när leverpastejen kommer igen. Att jag inte gör mer av den beror bara på att jag inte får tillbaka levrarna så ofta från grisarna, så jag lider av en konstant leverbrist. Men Julia lät slakta några av sina ungtjurar idag, så vi funderar på att prova med att dryga ut pastejen med ungnötlever som ett test och dessutom prova att göra gårdens pâté på den. Jag återkommer om det i nästa veckobrev.

Även om inte försäljningen var särskilt omfattande, och trots att det var ganska slitsamt, så var det väldigt kul att stå på naturvinsfestivalen Avskalat i helgen. Det var roligt att snacka med de besökare som kom fram och provsmakade det lufttorkade, för de var nyfikna och hade öppna sinnen. Jag kom på efter ett tag att det finns en del paralleller mellan naturvinsfilosofin och mitt sätt att arbeta, inte minst när det gäller det lufttorkade; jag går inte in och detaljstyr utan förlitar mig på att naturliga processer ska göra det mesta av jobbet åt mig, och det är inte viktigt för mig att resultatet blir likadant varje gång, till exempel.
Det var också givande att träffa andra små livsmedelsproducenter och känna ett slags gemenskap i att vi slåss med likartade problem, och har liknande drivkrafter. Jag stod till exempel mellan VAK, som gör tillsatsfri färdigmat av sous vide:ade långkok, och Törst, som gör läskedrycker utan tillsatser. Jag provade så många av deras produkter som jag kunde och fick, och tyckte att allt var mycket gott, och att de var tillräckligt trevliga för att länkas till här. Dessutom var Maria Printz där och lagade en underbar galette på sörmländska råvaror till mig. Hon är en viktig matperson, bland annat grundare av Printz Bageri och Korv & Bröd-festivalen, som har betytt enormt mycket för lokal mat och mathantverk av alla slag, och som ständigt startar nya matprojekt i en takt så att man blir alldeles matt.

Vi ses!

Fram för hållning av FKS & C/K/M!

Den här helgen blir det ingen leveransrunda eftersom jag står på naturvins- och ciderfestivalen AVSKALAT på Münchenbryggeriet i Stockholm både fredag och lördag. Men jag har lagt upp ett beställningsformulär för leveransrundan den 19 november redan nu. Tanken är att jag ska snärja nya kunder på festivalen och få dem att beställa grejer redan till påföljande lördag, när de är lite glada i hatten av alla underbara viner de har fått prova. Så om ni vill försäkra er om att få er beskärda del så kan ni gå in och beställa/beskära redan nu. Om ni nöjer er med det som blir över så kan ni vänta till nästa vecka med att beställa.Om ni har akut FKS & C/K/M-abstinens av brist på fänkålssalsiccia och citron/kummin/mejram-korv så får ni komma förbi festivalen och handla där av mig. Vill ni ha gratis entré så har jag några platser på gästlistan som ni kan få om ni svarar direkt på det här brevet.

Jag gjorde korvarna idag medan Julia styckade de två grisarna som jag hämtade från slakteriet igår. De var kring hundra kilo i slaktvikt, så räkna med att styckdetaljerna ligger i det undre prisspannet på beställningsformuläret.

Vi har inte bestämt produktionen för nästa vecka än, så vi är mottagliga för förslag på vad för korv vi ska göra då. Svara bara på det här brevet så ska vi se vad vi kan göra.

Jo förresten, vi hittade en låda i frysen med julskinkor från förra året. Naturligtvis är det inget fel på dem, men jag har ändå satt ned priset på dem med 25% för att bli av med dem. På beställningsformuläret har de namnet fjolårsjulskinka. De är liksom årets skinkor inte kokta utan råa och bör alltså både tinas och tillagas innan förtäring.

Bilden högst upp tog jag när jag gick från jobbet vid halv fem i eftermiddags. Det kändes som mitt i natten. Jag har svårt för det här, för när det blir så mörkt så känns det för mig som att klockan är tio på kvällen och det är dags att lägga sig. Så i stället för att fortsätta att arbeta när jag kommer in i huset så vill jag bara sjunka ner i soffan och roa mig med att friska upp min italienska på Duolingo eller titta på någon bra serie och äta nötter och glass. Eller så sitter jag bara och fantiserar om vad jag skulle vilja göra när ljuset kommer tillbaka. Idag tänkte jag att jag vill bygga en riktigt rejäl jordkällare och göra det själv och ordentligt. Hyra en stor jäkla grävmaskin och kanske gräva en damm när jag ändå är på gång! Det skulle jag orka om bara ljuset kommer tillbaka. Nä, nu måste jag gå och lägga mig för att sova.

Vi ses!

Leveranser, festivaler och julmarknader

Nästa leveransrunda blir nu på lördag den 5 november. Tills dess har Julia och jag tillverkat en massa falukorvFrankfurter och Münchner Leberkäse, alla utan nitrit förstås.

Falukorv vet ni vad det är och Frankfurter vet ni är kungen av En Kokt Med Bröd, men för de av er som inte känner till vad Münchner Leberkäse är så kan jag berätta att den inte innehåller vare sig lever eller ost utan att ‘leber‘ i det här fallet snarare har att göra med ‘laib‘ det vill säga ‘limpa‘, från limpformen som den får av att bakas i en form i ugnen som ett formbröd, och käse måste vara samma ‘ost’ som i engelskans ‘headcheese‘ och franskans ‘fromage de tête‘ som båda betyder sylta, alltså något köttigt, rörigt. Leberkäse är alltså namnet i Bayern på det som i Nordtyskland kallas Fleischkäse med den skillnaden att Leberkäse inte får innehålla lever medan Fleischkäse får innehålla upp till 5% lever. Rörigt, eller hur? Köttrörigt.

Hur som helst så är alla veckans tre korvar så kallade emulsionskorvar, det vill säga korvar där korvsmeten bildar en emulsion av finmalt kött, fett och vatten som stabiliseras av en värmebehandling. Korvarna är alltså egentligen redan tillagade och kan ätas både varma och kalla. I Tyskland äts Leberkäse ofta som en varm skiva i en fralla, med senap och inlagd gurka, eller som en stekt skiva med ägg och potatissallad, men jag skivar den ibland tunt och har som smörgåspålägg eller använder den på alla sätt man kan använda en falukorv. Både min falukorv och min Frankfurter är kallrökta över natten innan värmebehandlingen.

Vill man inte ha en emulsionskorv så finns det massor av andra korvar på beställningsformuläret. Kolla själv! I övrigt finns det färskt kött i alla de former och fortfarande mycket att välja på till REA-priser bland de frysta detaljerna. Och glöm inte bort att boka en julskinka. Jag vill understryka att julskinkorna är råa och därför bör tillagas innan förtäring.

Fredagen den 11 november och lördagen den 12 november kommer jag att delta på naturvin & ciderfestivalen AVSKALAT på Münchenbryggeriet under Äkta varas flagg. (Nya medlemmar i Äkta vara får 100 kr i rabatt på biljettpriset till festivalen.) Jag kommer att ha ett mindre urval av korv och lufttorkat med mig till försäljning, och min avsikt är framför allt att nå nya kunder till mina leveransrundor. Jag gissar att de som är intresserade av naturviner och cider utan tillsatser också skulle vara intresserade av mina produkter om de visste att de finns.

Leveransrundorna kommer att bli lite oregelbundna de här två sista månaderna på året. Sista helgen i november så är den första av fyra julmarknader på Bondens marknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm. Jag planerar att stå på den första, andra och fjärde av dem, det vill säga den 26/11, den 3/12 och den 17/12. Det innebär att det förmodligen blir leveransrundor den 19/11, den 10/12 och någon dag i julveckan. Men många av er kan förstås komma och handla av mig på Bondens julmarknad.

Vi ses!

Skinksläpp, leveransrunda och fortsatt REA

Det blir en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 29 oktober. Jag har lagt upp de första 14 julskinkorna på beställningsformuläret. Det kan tyckas tidigt, men jag har redan fått några förfrågningar, så jag tycker att det är lika bra att börja. Vill man vara på den säkra sidan (den skönaste sidan) är det lika bra att äta upp fiskpinnarna och göra plats i frysen nu. Julskinkorna är sprutsaltade med en lätt kryddad saltlag, med lite lagerblad, enbär och kryddpeppar, och sedan vakuumförpackade och infrysta. Jag har använt samma recept och proportioner sedan jag började sälja julskinkor, för det fungerar så bra och ger perfekt sälta. Ingen kund har någonsin uttryckt missnöje med mina julskinkor, utan tvärtom ofta sagt att det var den godaste julskinka de ätit. Det är en förutsättning för att jag ska våga sälja julskinkor eftersom det är en så viktig del av julen för många.

I övrigt hämtade jag två grisar från Olle på slakteriet igår. De var inte så himla stora, kring 100 kg styck. Vi fortsätter stycka dem idag och packar i morgon.

I korvväg så finns det fläskkorvfalukorvLandjägerPfefferbeissercitron/kummin/mejram-korvFrankfurterkovbasafärska isterbandlufttorkade isterbandNürnberger RostbratwürstchenfänkålssalsicciaThüringer RostbratwurstToulouse-korvmerguez och prinskorv på beställningsformuläret.

Den häpnadsväckande och makalösa rean på frysta styckdetaljer fortsätter, med rabatt från 20% till 30% enligt texten vid de olika frysta bitarna i beställningsformuläret. Hjälp mig nu att göra mer plats i frysen!

I söndags så höll jag korvkurs. För första gången så höll jag i allt själv, även frukost, lunch och fikor, och det gick alldeles utmärkt, med noggrann planering och ordentliga förberedelser. Nej, förresten, Eva kom och räddade mig och gjorde städningen i charken när vi var klara, och det hade jag inte orkat med faktiskt.

La grande spaghettata med fänkålssalsiccia och Toulouse-korv till lunch blev faktiskt fantastiskt god. Här fotad av kursdeltagare Lars.

Numera tycker jag bara att det är planeringen, städningen och förberedelserna som är lite jobbiga och stressande inför kurserna. Det klart att det också är tröttande att vara helt fokuserad i 10 timmar i sträck, men själva innehållet känner jag mig helt säker på och behöver inte längre tänka igenom. Det är som att trycka på en knapp så börjar jag prata om korvar och charkhistoria och styckning och livsmedelsindustrins utveckling och korvens variationer över världen och isterbandens konserveringstekniker och köttkvarnens uppfinnare och så vidare. Och tappar jag någon gång bort mig, så kommer det alltid någon intelligent fråga som sätter igång mig igen. Deltagarna är alltid så trevliga och uppmärksamma, och som någon sa i söndags så beror väl det på att de alltid är där för att de har ett starkt intresse och vill lära sig något. Hur som helst så brukar det vara en väldigt trevlig dag, både för mig och för kursdeltagarna. Det ligger tre framtida kursdatum utlagda på beställningsformuläret under fliken Kurser om någon blev sugen nu.

Och om någon mer än jag tänker på fåglar så finns det också lite fågelgodis inlagt under fliken Övrigt.

Vi ses!