En fransos, en britt och en tysk

Nu på lördag den 6 februari är det den blivande livsmedelsagronomen Albin som kör leveransrundan, medans jag ligger och vilar upp mig. Det är viktigt att ni handlar mycket den här gången, så att företaget kan rulla på under det att jag rullar tummarna. Därför har jag beordrat Julia att tillverka extra goda trygghetsprodukter den här veckan. Idag har hon till exempel gjort grovmalen Toulouse-korv som är så märkligt god trots att den bara är kryddad med vitpeppar och muskot. Det är fransk finess. Den passar bra i en cassoulet, den rätt som jag kanske skulle välja om jag bara fick välja en rätt för resten av mitt liv, men som tyvärr är ganska omständlig att tillaga. Om någon av er lagar den så får ni gärna komma upp med en portion till mig på Akademiska sjukhuset Kirurgavdelning 70C så återhämtar jag mig fortare.

En annan korv som har sin givna kontext är en brittiska banger, som jag vill ha i en full English breakfast, när jag är på det humöret. Den ska vara mild och salviasmakande och lite lös i konsistensen, vilket den blir av ströbrödet som den innehåller. Jag vill att den ska kännas billig i munnen och klibbig på läpparna, som den enkla korven man kan bli serverad på en simpel Bed & Breakfast i Storbritannien. Min banger bara luras vara sådan eftersom den egentligen är både kostsam och exklusiv, och gjord på de bästa råvarorna. Servera den med äggröra, bacon, bönor i tomatsås, lite blodkorv om du hittar, några stekta champinjoner och en stekt tomathalva, och så toast och te förstås.

Och äntligen så fick vi ihop till tillräckligt med lever för att göra min leverpastej igen! Det finns massor av den att beställa på beställningsformuläret. I övrigt finns det kvar lite av förra rundans korvar och styckdetaljer. Eva ska dessutom skiva och packa lufttorkad karré (coppa) och Julia ska näta fågelgodis i morgon. 

Jo förresten, det finns kimchi också, den som vi startade för tre veckor sedan! Den kan man lägga till den brittiska frukosten faktiskt. 

Jag har återigen skickat in en ansökan om lån för solceller till banken. Tack vare ert stöd så kan jag visa upp ett bättre bokslut för banken än förra året då de avslog min ansökan. Jag har också blivit beviljad det statliga stödet för solceller på 20%, förutsatt att anläggningen är färdig till den sista juni. På ett år har effekten på solpanelerna gått upp och priset ned så jag skulle kunna täcka uppemot 95% av mitt elbehov med solceller på två av mina tak, som lämpar sig väldigt väl för ett solkraftverk. Det på ladan vid vägen vetter mot sydöst och det ovanpå butiken mot sydväst och takvinkeln är mycket bra. Det hela vore helt enkelt en rasande bra investering. Jag kan betala av lånet på sex år utan att betala mycket mer än jag betalar för elen idag, och sedan blir elen gratis i minst 30 år. Och det vore så oerhört tillfredsställande att tillverka egen el som täcker nästan hela verksamheten på gården. Och det vet jag att ni också skulle gilla.

Vi ses så småningom!

En kort, fin och smal och en längre, grov och tjock

Oj är det redan onsdag!
Julia håller tempot uppe i charken medans jag ligger på soffan och försöker gå upp i vikt och glömmer tiden. Den här veckan har det tillverkats Nürnberger Rostbratwürschen och citron/kummin/mejram-korv. Och så kallröker vi torrsaltat sidfläsk till bacon. Och isterband är stoppade och hängs i röken i morgon, så de blir klara i nästa vecka. I morgon ska jag visa Julia hur man gör kimchi. Den tar ännu lite längre tid på sig för att bli klar, men den är värd att vänta på. 

På beställningsformuläret för utlämning eller avhämtning nu på lördag den 23 januari ligger också kött från grisarna som styckades i förra veckan, fågelgodis och flott.

Den här veckan har jag inga fina kött- eller naturbilder att krydda brevet mer, så ni får nöja er med en bild på Sonja som jag har hemma hos mig för tillfället. Hon är världens vackraste hund och en mycket själfull varelse. Visst är det konstigt att åtminstone de mosaiska religionerna påstår att djuren är själlösa varelser? 

Idag slog det mig att hon påminner mig om den där egyptiska guden med schakalhuvud – Anubis – dödsguden och balsameringskonstens beskyddare. Med sin blick väger hon din själ. Jag misstänker dock att hon är på väg in i en skendräktighet eller någon annan galenskap, för hon beter sig skumt och har boat in sig i min gamla morgonrock på en konstig men säkert trygg plats. Kanske är hon bara skenhelig. Hon följer med på leveransrundan på lördag och kommer kanske att skälla ut er.

För övrigt är datum för operation nästan fastställt till den 5 februari, så det är inte säkert att det blir någon leveransrunda den 6 februari.

Men vi ses på lördag!

Korv, kött och tjöt

Nu är jag tillbaka!
Det går trögt för mig att komma igång igen efter helgerna, jag vill helst fortsätta att gå och drälla och pyssla i hemmet. Jag har haft en väldigt fin jul, men nu är det dags att försöka kränga lite korv igen. Jag börjar försiktigt med en leveransrunda nu på lördag den 16 januari. På beställningsformuläret ligger salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin som tillverkades idag, och det finns också fryst apelsinkorv och prinskorv. Grisarna som Julia har styckat den här veckan var ganska små, så det är inga jättestora styckdetaljer den här gången. Fläskkotletterna, till exempel, är väldigt näpna och söta. Nåväl, ni får undersöka beställningsformuläret själva och har ni undringar så är det bara att fråga. 

Sedan senaste leveransrundan har jag försökt att bara ta det lugnt och vila och äta och träna lite grand för att vara i gott skick inför operationen. Sedan december har jag faktiskt lyckats gå upp tre kilo och det är bra. Jag har till slut fått träffa levermänniskorna och de ska operera levern i början av februari, men inget datum är ännu bestämt. Tyvärr kan corona-situationen skjuta upp min operation någon vecka. Det tycker jag är skrämmande. Att man tvingas riskera livet på patienter för att man inte har tillräckligt med resurser. Var snälla och se till att inte belasta vården i onödan!

Det blir en stor operation och jag kommer att ligga kvar på sjukhuset i två veckor. Och efter det kommer jag att vara konvalescent i ytterligare några veckor. Jag kommer att behöva hitta någon chaufför för åtminstone ett par leveransrundor. Men sedan kommer jag tillbaka. Jag oroar mig mer för ekonomin än för min hälsa för tillfället. 

Som en kontrast till min kärlek till kött och charkuterier har jag en växande besatthet av allt som är läskande. När jag fortfarande drack vin tappade jag intresset för tunga, tjocka viner och gillade alltmer de lätta läskande pinot noir-vinerna. Sedan ville jag bara ha beskt alkoholfritt öl. När jag efter operationen i september inte fick dricka något på jag minns inte hur länge, utan bara fukta munhålan med en blöt svamp, så blev tankarna på det som läskar både plågsamma och fulla av längtan. Under hösten och vintern har jag fortsatt att leta efter olika varianter av det som är mest läskande. Jag har kommit fram till att känslan för det läskande sitter i bakre gommen, längs sidorna, i svalgets ljumskar. Det läskande är längtan i halvt flytande form. Det har både beska och sötma, och det är kristallklart och alltid överraskande. Som i en Campari eller Sanbitter med is och citron. Eller en chinotto. Eller en avslagen men iskall Ramlösa. Eller en rabarbersorbet. Eller en blodgrapefruktsorbet.

Här kommer ett recept på värdens enklaste och kanske mest läskande sorbet:

Koka upp 2 dl socker med 2 dl vatten. Låt svalna. Tillsätt juicen av två blodgrapefrukter (ca 3 dl) och lite av fruktköttet som fastnar i pressen. Kör i glassmaskin. Servera eventuellt med en rabarbersorbet gjord på samma sätt fast med 3 dl passerad rabarber. (Köp genast en passerkvarn, om du inte redan har en, det är en av kökets mest användbara grejer.)

Vi ses!

En God Jul och En Årets Sista Leverans

I morgon är det julafton. Så ni kanske inte direkt kommer att sitta vid datorn och läsa nyhetsbrev. Men det blir en årets sista leveransrunda på Annandagen lördag den 26 december i alla fall. Så om ni vill ha lite godsaker till nyår, så får ni boka dem nu. Jag har skivat och packat lufttorkat som jag tänkte kanske skulle passa till de lite mer sofistikerade festligheterna på nyårsafton, både lufttorkat ytterlår och kallrökt lufttorkad kotlettrad. Fast apelsinkorven är väl också ganska sofistikerad, eller? Passa på att hämta upp när ni ändå är ute på finpromenad på Annandagen.

Finns det någon kvar som inte har fått tag i en riktig julskinka, så ska ni veta att gårdsbutiken är öppen också i morgon på julafton för er som ännu inte har nog julmat. Det finns nya prinskorvar till exempel, både i butiken och på beställningsformuläret.Och istersmör finns det, och rimmat bogfläsk och rökt sidfläsk för er som känner för att göra kroppkakor på ledigheten. Det ska jag göra hur som helst. Småländska förstås, som farmors.

Själv ska jag åka till min bror, min svägerska, och min brorson en sväng i morgon för en mycket stillsam och mysig julafton på Färingsö. Idag genomgick jag min sista cytostatikabehandling på ett tag. Efter arbetet med den här sista utkörningen så ska jag försöka att i så stor utsträckning som möjligt bara vila, äta och promenera och träna upp kroppen fram till operationen i februari. Julia har gått på semester och kommer tillbaka den 11 januari, så fram tills dess kommer att det vara glest med grejer i gårdsbutiken och inga leveransrundor. Sedan drar vi långsamt igång igen. 

God Jul, så ses vi sen!

Korvar och skinkor och glada nyheter

Vid den här tiden på året är det full fart hos en charkuterist, ska ni veta. Jag och Julia och Eva ligger i för att få ihop ett bra utbud till leveransrundan nu på lördag den 19 december. På beställningsformuläret ligger apelsinkorvprinskorvNürnberger Rostbratwürstchen och isterband och trängs med alla julskinkor, en ny rullsylta, min anfaders senap, mitt torrsaltade bacon och istersmör. I morgon gör vi också en alldeles ny korv, ett slags boudin blanc smaksatt med persilja och trattkantareller. Det kan väl inte bli fel? 

Isterbanden blir färskare än vanligt och därför lite fuktigare än de brukar vara. Vanligtvis hänger de en dryg vecka innan försäljning, men nu blir det bara fem dagar. Hinner vi så gör vi Höstflott också i morgon, och kanske hinner vi skiva och packa något lufttorkat. Jo, jag körde tre julskinkor sous vide (68 grader, 9 timmar) i natt och griljerade idag. Jag tänkte att jag ska sälja lite skivad julskinka också, för ensamhushållen och de som inte vill ha så mycket. Gott blev det!

Angående de i rubriken utlovade glada nyheterna så gäller de mig och min hälsa. Levermänniskorna tog upp mitt fall i torsdags på den multidiciplinära ronden och upptäckte att cytostatikan gett så god effekt att många av metastaserna helt enkelt hade försvunnit, och de som var kvar har krympt avsevärt. Nu bedömer de att de kan skära bort resten. Jag vet inte mer än så just nu, men operation är beräknat till början av februari, 5-6 veckor efter den sista cytostatikabehandlingen som jag ska få dagen innan julafton.

Det var tungt att få höra i september att levern inte gick att operera, och att de kunde ompröva beslutet bara om cellgiftsbehandlingen gav mycket goda resultat. Men eftersom jag är en kille med tur, så tänkte jag ändå att det inte var omöjligt att behandlingen skulle ge mycket goda resultat. Och så blev det. Jag kunde inte fått ett bättre besked än detta. Jag är mycket lättad, och tacksam för min kropp som har så bra läkkött. Jag räknar med att det kommer att bli ett jobbigt år framöver, med flera omfattande operationer och återhämtning däremellan, men jag räknar också med att allt kommer att ordna sig till slut och bli bra. Det blir att ta lite stryk och stå ut, men det är jag bra på.

Vi ses!

De tre sista grisarna innan jul

Den här veckan har Julia styckat de tre sista grisarna som vi hinner ta hand om innan jul. Då ska vi också ha nog med produktionskött för ett tag framöver. Men alla styckdetaljerna från grisarna ligger uppe på beställningsformuläret för bokning till leveransrundan på lördag den 12 december. Från och med nu gäller att beställningar för upphämtning i butiken ska hämtas där under helgen. Har de inte hämtats på söndag så läggs varorna ut till försäljning. 

Igår gjorde jag 106 leverpastejer och 49 stycken Gårdens pâté i ren ilska. Den här gången gjorde jag patéerna i individuella formar för att de skulle bli lite snyggare för ögat. Och i morgon gör Julia mer istersmör och Senap 1777. I övrigt får ni kika själva på beställningsformuläret för att se vad som erbjuds den här gången. Jag är lite trött idag efter ytterligare en behandlingsomgång, så jag skriver inte mer nu.

Jo jag avslutar med ett tips för att lysa upp hemmet nu när det har blivit så dystert mörkt ute. Gör som jag och köp fotogenlampor, de lyser upp frukostbordet som inga elektriska ljus eller stearinljus kan. 

Vi ses

En massa styckdetaljer, isterband och lite lufttorkat

Till den här lördagens utkörning (OBS. Sven har namnsdag!) blir det mycket styckdetaljer från två mellanstora grisar (120 respektive 100 kg slaktvikt) men också kallrökta syrade isterband, lite skivat lufttorkat, lite frysta korvar från de senaste veckorna, och en massa julskinkor. Om jag hinner rensa säd så tar jag med mig mjöl på leveransrundan som ni får köpa på plats. Som vanligt så går det bra att hämta beställningen i butiken under helgen. Häng på, och gör beställningen här!

Som jag har skrivit om så har jag försökt att göra mig av med de sista grisarna på gården under hösten, för att frigöra mig från ansvar och arbete. Till sist blev bara hon kvar, som födde kultingarna på midsommardagen. Kultingarna själva växer vidare hos Inga och Sören som ju föder upp grisar åt mig numera. Hon, den sista grisen, har varit väldigt speciell, full av energi och med en exceptionellt bra syn för att vara gris. Jag har sett henne stå och glo på mig på trettio meters håll. Hon har sprungit runt i hagarna och frenetiskt bökat överallt.

Hon har också varit mycket misstänksam och skeptisk mot mig. Ja, det är ju därför hon har blivit sist kvar. För hon har inte velat gå upp i hästsläpet så länge någon människa har varit i närheten. Jag har irriterat mig på henne. Till sist blev planen att ha släpet inne i lidret i hörnet av hagen, och att sätta upp grindar så att jag skulle kunna stänga in henne i lidret till att börja med, och sedan tvinga upp henne i släpet när hon väl var instängd på en begränsad yta. Häromveckan lyckades jag stänga grindarna till lidret och trodde att det hela var avklarat. Men medan jag ringde efter hjälp för att få upp henne i släpet så rymde hon genom att hoppa över avbalkningen inne i lidret! Jag gav henne öknamn och satte upp skärmar så att det skulle bli för högt för henne att hoppa över nästa gång.

Efter det sprang hon ut ur lidret så fort jag kom med mat till henne att lägga inne i hästsläpet. Men så småningom ökade hennes tillit, och jag mutade henne genom att spetsa gröpen med brödkanter, köksrester, maskrosor och lite partymix för katter som hon visade sig älska mer än allt annat. I söndags stod hon plötsligt kvar i lidret när jag kom in med frukosten, och gick ut först när jag redan var inne. Jag hade kunnat stänga till grindarna, men gjorde inte det. Likaså på måndagen. Men jag stängde inte grindarna, och jag förstod inte riktigt varför. Tanken gav mig obehag. 

Då gick jag igenom mina tankar och såg framför mig hur stressad hon skulle ha blivit om jag stängde till grindarna om henne, hur rädd hon skulle blivit när hon insåg att hon inte kunde hoppa över skärmarna. Hur skräckslagen hon skulle blivit när vi tvingade upp henne i släpet, och hur olycklig hon skulle varit om jag kört upp släpet till stallet och tvingat in henne i en av boxarna där hon skulle få gå i väntan på att få en tid hos slakteriet. Jag bestämde mig för att jag inte ville att min tioåriga grishållning här på gården skulle avslutas med ett övergrepp.

Det är inte så det har gått till med djuren under de här åren med grisar på gården. De har inte varit rädda, de har inte plågats eller tvingats. De har självmant gått upp i släpet för att där funnits något gott att äta, de har inte misstyckt att tillbringa ett par dagar i stallet, de har inte tyckt illa om transporten till slakteriet, ofta har de gäspat och sträckt på sig innan de gått ur släpet in i slakteriets mottagningsstall. Men den här grisen var annorlunda och fick mig att reflektera över mitt beteende mot henne. Jag ringde en granne och bad honom om hjälp. 

Igår morse vid frukosten kom G-E och R ner. Jag gick in med en hink gröpe med en näve partymix i och hällde ut på betongplattan. G-E ställde sig bredvid högen och grisen kom fram och började äta. Ett skott brann av och hon hann inte märka någonting. 

Jag klippte upp eltrådarna som suttit runt hagen i tio år, för att G-E skulle kunna backa in sin traktor så nära att vi kunde lägga henne på pallyften bakpå traktorn. Och mina fina grannar åkte upp med henne till sin loge där hon togs ur och hänger inför styckningen. Så avslutades min grishållning för den här gången. Idag har jag känt mig väldigt lättad över att jag fattade rätt beslut. Att det blir ett stort ekonomiskt bakslag är ett pris jag får betala för att kunna stå för mina handlingar.  En gris som slaktas på det här sättet, utanför ett godkänt slakteri, får inte användas i livsmedelsproduktion. Det blir grannarna och jag som äter upp den här grisen. För inget av henne ska förfaras, det ska bli livsmedel av köttet.

Övriga nyheter:

  • Kylbilen som pajade under förra leveransrundan bogserades hem från Glädjens trafikplats i söndags av en annan underbar granne B och mig, och reparerades på 24 timmar av min fantastiska granne J, som för övrigt idag har fixat min trasiga pruttsaab nödtorftigt, så att jag kan ta den till besiktningen för att få reda på om den är värd att behålla.
  • Mina behandlingar har gett tydliga bra resultat, efter vad jag har läst i min journal. Hur bra resultaten är får jag veta på fredag eller måndag. Jag känner mig väldigt glad över det, för det har känts så i kroppen också.

Vi ses!

Prinskorv, pastej och papelsinkorv

Det blir som vanligt en leveransrunda nu på lördag den 28 november. Bokningar som görs på beställningsformuläret körs ut till utlämningsställena under lördagen, eller kan hämtas i butiken från fredag klockan 15 till söndag klockan 20. Idag gav jag duktiga Julia en rejäl löneförhöjning för att hon tar så stort ansvar för verksamheten och gör ett väldigt bra jobb, så gör nu en bra beställning för att ge ert godkännande och dela på kostnaden. 

Den här veckan gör vi lite grejer som jag tycker passar på julbordet. Jag har tidigare dragit mig för att göra prinskorv, men eftersom vi har lyckats så väl med frankfurtern och kan använda samma metod för prinskorven så gör vi nu ett försök. Jag har skrivit ett eget recept inspirerat av de två recept – färsk prinskorv och fransk prinskorv – som jag hittade i Handbok för charkuterister av Carl Frisk från 1940. Notera att den innehåller grädde som är en allergen.

Idag tillverkar Julia också ganska mycket leverpastej, för den äter ni ju av som om det vore glass. Bara så att ni vet så går den utmärkt att frysa. En annan sak som jag brukar göra till jul är apelsinkorv. Hälften av kunderna älskar den och den andra halvan är småskeptisk. Jag tycker själv att den är väldigt god, annars skulle jag inte envisas. Min senap 1777 har också blivit väldigt populär så det blir det också mer av i veckan. Höstflott finns det kvar av. Har ni testat att bre det på en brödbit och salta lite grand och servera till ett glas vin som i Tyskland?

Jag fortsätter att lägga upp 20 frysta julskinkor varje vecka. Jag får förfrågningar om jag kommer att sälja färska skinkor också och svaret är att det kanske blir några få färska skinkor alldeles innan jul, men de går inte att förboka. Jag vet hur rörigt det brukar bli före jul, och att risken finns att jag slarvar bort beställningar om jag inte håller hårt på bokningsrutinerna, det är därför jag är lite strikt med det där.

Jag har lagt upp 10 påsar av mitt mjöl på beställningsformuläret. Jag kommer att lägga upp fler påsar om jag hinner rensa mer säd. Det tar tid och är lite tungt och jag har en del att göra innan lördag, men vi får se vad jag hinner. Jag avslutar nyhetsbrevet här, eftersom jag faktiskt är ovanligt trött efter den fjärde behandlingen som jag genomgick idag.

Vi ses!

Mjölet och hjulen

Den här veckan har det styckats två grisar, en större (slaktvikt 130 kg) och en mindre (slaktvikt 100 kg) och styckdetaljerna från dessa ligger uppe på beställningsformuläret för leverans nu på lördag den 21 november.

Där ligger också fryst korv, både salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin och Toulousekorv, och lite ofryst frankfurterGårdens paté som vi gjorde i förra veckan finns också, liksom Höstflott och istersmör. Det kan vara läge att testa de produkterna för att se om det är något som man vill ha på julbordet eller till nyår, för det är saker som vi kommer att se till att det finns mer av till dess. Det kommer mer sådana produkter nästa vecka. 

Vi har också skördat Landjäger som har hängt och torkat i tre veckor och rökts då och då. De innehåller som vanligt senapspulver, som är en allergen, och de kan den här gången också innehålla spår av mjölk, eftersom de låg efter produktionen av Nürnberger på tillverkningsdagen, och då måste man varna för det. Jag har också lagt upp fler julskinkor i olika storlekar. De är frysta och sprutsaltade med en alldeles lagom salt lag som är lätt kryddad med lagerblad, kryddpeppar och svartpeppar precis som förra och förrförra året.

Till helgen är det också premiär för mitt Dalavetemjöl! I fredags kom äntligen kvarnen från Tyskland, så nu har jag malt och förpackat osiktat fullkornsmjöl av den gamla kultursorten Dalavete. För er som inte har hängt med så var det så att jag i maj kom på att jag ville försöka mig på att så lite spannmål på den mark som jag inte längre har grisar på. Marken har blivit välgödslad av grisarna genom åren och nästan bara haft en sorts ogräs växande på sig – den hemska baldersbrån – det enda ogräs som grisar inte äter. Jag fick hjälp av den erfarne spannmålsbonden Gustav som lärde mig vad som krävdes och vad som skulle göras i varje steg för att nå fram till målet, från harvningen och sådden, till tröskningen och torkningen. Det höll på att gå illa några gånger, värst var det när jag inte hittade någon som ville tröska åt mig, men det löste sig när Resta gård såg mitt nödrop och kom till undsättning. Vetet växte fint, helt utan gödsel, stråförkortningsmedel eller bekämpningsmedel.

Men det räcker inte med att skörda vetet. 

Efter skörden är det avgörande att man kan få ned vattenhalten till under 13% för att spannmålen ska bli lagringsdugligt och inte förstöras av mögel eller annat. Och när det är torrt så måste det rensas från andra frön, grus, bös och stenar. Sedan kan man mala det till fullkornsmjöl. Men vill man ha vitt vetemjöl så måste man sikta det för att få bort de skal och delar av kornet som inte ger själva mjölet. Att sikta för hand är väldigt tidsödande om man inte bara ska fixa mjöl till en egen limpa. Ah, nu förstod jag plötsligt varför vitt vetemjöl ansågs så fint och dyrbart och inte var något för allmänheten för tvåhundra år sedan!

Alla de här stegen från jordbearbetning till malning görs med stora maskiner idag, men de har jag ju inte tillgång till. Små ytor och små mängder för det egna hushållet kan man faktiskt klara av att hantera med handredskap, men nu var ju tanken att jag skulle fixa mjöl till er också, och då gäller det att hitta på metoder som är en aning mer effektiva än att bara arbeta med händerna. Jag tycker att det verkar som att rensningen av vetet med min fläktvanna ger tillräckligt bra resultat, till exempel, utan för stor ansträngning. Men eftersom jag tror att det här är någonting som fler än jag kommer vilja prova på, så vore det bra om det kom fram maskiner som bättre passar den som bara vill odla en hektar för sin egen och grannarnas konsumtion. Min skörd blev ungefär 2 300 kg på en halv hektar. Så det räcker ju ett tag. Tänk om det här blev en sådan där stor grej som när alla plötsligt skulle göra sin egen korv 2011!

Än så länge tänker jag bara sälja osiktat fullkornsmjöl, och helt vete om det är någon som vill mala själv. Jag hade tänkt låta analysera vetet för att få reda på proteinhalt och falltal, som säger en del om bakegenskaperna, men jag blev sur när jag fick veta att analysen skulle kosta 570 kr, så jag struntar i det. Jag har bakat varannan dag sedan i fredag för att lära mig hur alldeles färskmalt osiktat fullkornsmjöl beter sig. Alla säger att färskmalet mjöl på hela kornet är så oerhört mycket näringsrikare och nyttigare än köpemjöl, eftersom vitaminer och fetter inte hunnit oxidera och förstöras och för att man använder delar av kornet som annars inte tas med, och för att fiberinnehållet blir så mycket högre. Det är också lite annorlunda att baka med än köpemjöl. Det tycks vara mycket lätt att få igång en surdeg på färskmalet mjöl; jag som aldrig varit så duktig på att hålla surdeg vid liv har nu en mycket aktiv burk i köket, och det verkar inte som att jag behöver använda någon jäst alls. Mina bröd blir väldigt smakrika och mycket, mycket goda. De mest lyckade bröden har jag låtit jäsa över natten och sedan bakat av i de brödformar som de har jäst i. När jag i stället har låtit dem jäsa i brödkorgar så har de tyvärr fastnat när jag försökt vända ur dem, och då har resultatet blivit alltför platta bröd.

Det ger mig en väldig tillfredsställelse att göra saker från grunden. Det påpekas ständigt att man inte ska uppfinna hjulet på nytt. Det är fel. Var och en borde uppfinna hjulet, och alla andra grundläggande saker, i sitt eget liv. För att växa. Det gör inget att någon har gjort det före dig. Det är det som skapar förståelse oss emellan. Lärdom handlar om förståelse. Det är i varje fall den viktigaste aspekten av lärdom för mig. Att förstå hur saker hänger ihop och fungerar, och varför det blev som det blev. Jag kan bara ta till mig den förståelsen handfast genom min kropp och min själs upplevelser. Jag måste uppfinna hjulet för att begripa hur det fungerar. Det ger mig ingen förståelse att läsa att vitt vetemjöl var dyrt och sällsynt. Nu däremot begriper jag till fullo varför. Även om jag inte skördade mitt vete med lie och band kärvar och ställde att torka, så begriper jag så mycket bättre nu varför det var ett sådant slit när man bara kunde få ihop spannmålen till gröt och bröd på det sättet. Nu förstår jag vilket revolution självbindaren, tröskverket och sedan skördetröskan var. Jag hade inte kunnat komma till den insikten på något annat sätt. Och allt som jag har fått lära mig på köpet till den här erfarenheten och allt det som har hänt alltsedan jag flyttade hit till min gård. Om årstiderna och jorden, om växterna och djuren, om maten och kulturen. Demokrati är ett annat sådant hjul som det verkar som varje generation måste uppfinna på nytt. Nej, inte bara varje generation, utan var och en av oss individer. Och språket, det måste vi uppfinna varje dag, för att orden ska få mening.

Vi ses!

P.S. Stort tack för tips om fördelar och nackdelar med olika företagsformer, och om vart jag kan vända mig för att få mer hjälp med mina frågor som jag ställde häromnyhetsbrevet. Jag ska snart följa upp flera av era tips och råd.

Ister, typ band och smör

Den här veckan får det bli ett litet kort nyhetsbrev. Jag har inte så mycket att berätta från gården och jag kan inte komma på vare sig något intelligent eller något hoppingivande att skriva om det hemska presidentvalet i USA. Men jag kör naturligtvis en leveransrunda på nu lördag den 7 november.  

Julia har styckat två lagom stora grisar (120-130 kg slaktvikt) och styckdetaljerna ligger på beställningsformuläret som vanligt. Jag har också lagt upp fler julskinkor där. Isterbanden får sin sista rökning i natt och i morgon packar vi dem. Eftersom Julia ville ha mer att göra i morgon så ska hon också få göra istersmör.  Det är späck smält till flott som blandats med hackad rödlök, kryddpeppar, salt och svartpeppar, som man brer på bröd i stället för smör. Det är en gammal uppländsk tradition, men det har säkert gjorts i många andra delar av landet. Enligt en av mina kunder så serverades det i skolan på fredagar i Uppsala när han var ung på 60-talet, och flera andra kunder har utbrustit – Åh, det brukade mamma göra till jul!

Vi ses!

(Jo, en sak till. Jag har funderat lite grand på om det skulle kunna vara en fördel för mig att ombilda mitt företag från enskild firma till aktiebolag? Jag vet ju egentligen ingenting om ekonomi och företagande utan har fått lära mig efterhand som jag gjort det här. Nu undrar jag om någon av er känner någon bra person som jag skulle kunna få lite rådgivning av? Det gäller generella frågor om eventuella fördelar med AB i mitt fall, men också lite mer specifika frågor om hur man i så fall gör med själva charkuteriet som räknas som industrifastighet fast det ligger på min lantbruksfastighet som ägs av mig som enskild firma. Eller egentligen ägs av banken eftersom allt är högt belånat. Brukar banker gå med på att skriva över lån på aktiebolag, eller kan man göra någon lösning där aktiebolaget hyr charkuteriet av mig? Blir det enklare eller svårare med lön till Julia och mig? Jag har massor av frågor och behöver vägledning!)