Hantverksmässigt tillverkad korv och charkuterier utan nitrit och andra onödiga tillsatser. Lufttorkade skinkor, färskkorvar, och kött från uppländska utegrisar som har levt ett bra liv utomhus med mycket bökande i stora hagar.
Eftersom jag ändå ska hämta min hund Sonja i Mälarhöjden nu på lördag den 2 mars så gör jag en leveransrunda samtidigt, trots att försäljningen har varit dålig på sistone och det kanske är sportlov. På rundan kan jag ta med mig styckdetaljer från de två fina grisar som Julia börjar stycka idag. En ny styckdetalj blir schnitzelskivor från innanlåret. Julia föreslog under styckningen av de förra grisarna att vi skulle pröva hur det blir och skar ut några skivor. Nu har vi båda testat och det blev mycket gott och väldigt mört. Jag har lagt upp det på beställningsformuläret under Bakdelskött. Räkna med en skiva per person. Banka ut skivorna rejält med knuten hand eller köttklubba, och dela skivorna om de blev större än din stekpanna. Torka skivorna och salta generöst. Vänd dem därpå i mjöl, skaka av eventuella mjölklumpar, doppa i vispat ägg, och vänd i ströbröd så att det täcker. Jag använder panko-ströbröd om jag har hemma. Glöm inte smörslungade ärtor till, och citron att pressa över.
En styckdetalj som många av er fortfarande inte har upptäckt är fläskflappen. Det är alltså den som ofta kallas flap steak på nöt. Faktum är att den har lite av nötköttskaraktär i smaken och kalvköttskaraktär i konsistensen, och jag tycker att den är underbart god och mycket speciell. Den är också enkel att steka i smör och du känner med fingret när den är klar. Jag tycker att man kan dela en skiva på två personer, men det beror förstås på hur stor grisen och din mun är.
Det finns också mycket korv på beställningsformuläret: Gårdens minisalami (salsiccia secca), Typ falukorv, Münchener Leberkäse, Toulouse-korv, Thüringer, Stormkorv, fänkålssalsiccia, Merguez, leverpastej, citron/kummin/mejram, isterband, Frankfurter, Pfefferbeisser och Nürnberger. Och så lite skivat lufttorkat förstås.
Min kompis Gustav säger att det är vår nu, för medeltemperaturen under sju dagar måste har varit över noll grader. Han är före detta framgångsrik storbonde som pensionerade sig för några år sedan. Nu njuter han av ett liv utan stress. – Äntligen har vårbruket startat, sa han igår när han hade krattat gruset framför mangårdsbyggnaden för första gången i år, med den gamla harven efter fyrhjulingen. Jag är lite skeptisk till påståendet, men försiktigt optimistisk. I helgen slog mina första snödroppar ut och kvanne bryter upp ur jorden i fruktlunden. Och jag såg till min glädje att min backtimjan, som jag drog upp från frö förra året, tycks ha överlevt vintern i den rabatt där jag tänkt att jag ska ha olika dragväxter för pollinerarna. Konstigt nog är det ganska grönt där snön legat tjock under hela vintern. Men marken är fortfarande hård av tjälen.
Jag kör en till leveransrunda redan nu på lördag den 24 februari. Det finns fortfarande mängder av olika korvar att välja bland. Leverpastej, Nürnberger, Gårdens minisalami (salsiccia secca), .Pfefferbeiser, Frankfurter, isterband, citron/kummin/mejram-korv, merguez, fänkålssalsiccia, Stormkorv, Thüringer, Toulouse-korv, Leberkäse och typ Falukorv. In på beställningsformuläret och beställ på er!
Igår blev jag klar med min första riktiga bok, ett halvfranskt klotband med lös rygg, med tolv lägg om vardera 4 ark Munken, Lynx, 120 g, häftade med vaxad lintråd 18/3 över tre tvåtrådiga bindgarn i hampa, omgivna av franska vinröda marmorerade försättsblad, och med pärmar klädda med beige klot och ett japanskt Chiyogami-papper från Pappersfrossa, med svartgula kapitälband och två bokmärkesband. Om det där nu är den rätta terminologin. Jag tycker att den blev ganska snygg, men det blev många fel på vägen som syns när man granskar den nära, så jag är långt ifrån nöjd. Men som ett första försök är det acceptabelt.
Den ska torka lite till i pärmarna innan jag börjar bläddra i den. När jag satt och arbetade med pärmarna igår så kom jag att tänka på att det är viktigt för mig att den håller, att den är gjord av material som inte bryts ned för snabbt, att den som föremål har en beständighet. Jag antar preliminärt att det har att göra med att jag har svårt att hantera all den här förgängligheten. En liten protest, nu när vi är på väg mot den vår som upphäver all förgänglighet för ett ögonblick och lovar ständig tillväxt.
Korv var ursprungligen ett sätt att ta tillvara det mest förgängliga efter slakten. Framför allt blod, lever, lungor och den typen av organ, men också små köttslamsor och puts, det vill säga allt det som inte kunde saltas, torkas eller rökas som de större köttstyckena. I korvform kunde det konserveras genom saltning, torkning och rökning, med olika lång hållbarhet, eller ätas direkt. De lufttorkade musklerna är mer som en bok som håller i flera år, och blir bättre på vägen, men man kan inte både äta skinkan och behålla den, och den kanske heller inte är något som man lämnar efter sig till arvingarna.
Om ett par veckor ska jag få mer papper med rätt fiberriktning och då kan jag börja på del 2.
I morgon ska vi göra Toulouse-korv, Thüringer Rostbratwurst och fläskmerguez. Då blir det trångt på beställningsformuläret där de ska samsas med leverpastej, Nürnberger Rostbratwürstchen, Fänkålssalsiccia, Citron/kummin/mejram-korv, Gårdens minisalami, Pfefferbeisser, Frankfurter, Münchner Leberkäse, Stormkorv, Falukorv, rillettes och isterband, vid sidan av lufttorkat ytterlår och lufttorkad karré skivat på den nya skärmaskinen, de populära buljonkiten och styckdetaljer från två hela grisar! Leverans av din beställning till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm blir nu på lördag den 17 februari, eller så kan du hämta upp den i gårdsbutiken från fredag eftermiddag till söndag kväll.
Korvkursen i söndags blev mycket lyckad som vanligt. Det är synd att det är så svårt att förmedla hur trevliga korvkurserna är, för annars så skulle ingen av er som inte har gått en kunna motstå att boka in er. Jag får ganska många förfrågningar om korvkurser under året, men tyvärr så är inte efterfrågan så stor när jag väl lägger ut kurserna. Jag har bara två anmälda till kursen den 25 februari än så länge, men jag låter den ligga uppe för bokning ytterligare några dagar och ställer sedan in den om det inte har kommit åtminstone tre till bokningar. Det blir den sista korvkursen på obestämd tid, eftersom jag måste prioritera säkrare sätt att få inkomster.
Kursen den 10 mars har jag ställt in för att i stället satsa på på en marknadsförsäljningsdag på Hornuddens trädgård, mellan Enköping och Strängnäs, under Sörmlands MatklustersKorv och Brödrundan. Där kommer jag att stå med Saras bröd och Skogsbackens ost och Hornuddens trädgårds restaurang kommer att ha en salviasalsiccia från mig på menyn och lite annan försäljning och aktiviteter. Ta tillfället i akt och åk på en korvcentrerad utflykt i Sörmland!
Nu har det varit vinter sedan november och jag är innerligt trött på den. Grannen som jag köper från börjar få slut på veden och jag vet inte vad jag ska göra om det händer. Idag snöar det igen och det är svårt att föreställa sig att det någonsin mer kommer att bli varmt. Häromveckan skickade jag in en ansökan till Curo – Riksföreningen för Cancersjuka varifrån man bland annat kan söka bidrag till rehabilitering efter en cancerbehandling. Egentligen är regionerna skyldiga att erbjuda rehabilitering efter cancerbehandlingar, men Region Uppsala är mycket dålig på det, till skillnad från till exempel Region Östergötland, från vilka jag känner flera som fått rehabilitering. (Om du har råd så kan du hjälpa fler att få rehabilitering från Curo med en insättning på Plusgiro: 647303-7, Bankgiro: 5146-2869 eller en Swish-betalning: 1236908412.)
För två år sedan, något drygt halvår efter den första avslutade cancerbehandlingen fick jag en resa av Curo till Tervis Spa i Pärnu, Estland, som var väldigt bra för mig, eftersom jag fick släppa alla tankar på företaget och sjukdomen men samtidigt fick tid att reflektera över vad jag gått igenom. Där hade jag fina dagar och köpte också ett persikoträd och ett plommonträd som nu står planterade i min fruktlund och som jag hoppas kanske kan ge sina första frukter i år. Om det nu blir sommar igen.
Nåväl, eftersom cancern, för mig helt oförväntat, kom tillbaka och jag fick genomgå ytterligare behandlingar och kirurgi förra året så tänkte jag att det skulle hjälpa mig att göra ytterligare en sådan resa. Det är tyvärr så att eftersom cancern kom tillbaka, eller snarare inte helt hade rensats bort, så finns det en oro inom mig för att det ska hända igen. Och jag måste hitta någon sorts strategi för hur jag ska förhålla mig till det. På sätt och vis så kanske vi alla borde fundera över ett förhållningssätt till vår egen död, för det har åtminstone jag aldrig haft, om man nu inte räknar dödsskräck som ett förhållningssätt.
Jag har hur som helst ofta tänkt tillbaka på de där stilla dagarna i Pärnu där jag började varje morgon med några längder i poolen innan frukost, och där jag slapp all matlagning, disk och städning och andra vardagligheter som tar tid, och kunde ägna mig helt åt mig själv. I fredags fick jag veta att Curo har beviljat mig ytterligare en resa! Så nu diskuterar U och jag när det skulle passa oss bäst, för hon vill följa med. Förmodligen blir det i slutet av april eller början på maj. Så för att slippa tänka på skiten utanför fönstret, utanför Rönna-riket, och utanför Sverige, så går jag och tänker på hur det ska bli att möta våren i Estland. Måtte värmen komma tillbaka.
Det är korvarna som vi ska försöka hinna göra idag om vi hinner, för Julia ska också ta hand om sina kor och jag ska till tandläkaren. Men annars fortsätter vi i morgon för allt är upplagt på beställningsformuläret och ska vara klart för nästa utkörning nu på lördag den 3 februari.
Glöm inte att också anmäla er till korvkursen den 11 februari som kommer att bli av om vi blir en till deltagare. Kursen som jag höll i söndags blev mycket lyckat, vi hade väldigt kul och alla var nöjda och gick stolta hem med korven de hade gjort.
Snön smälter och en dimma har lagt sig över landskapet. Dimman bäddar inte in även om den skymmer sikten, men den gör alla avstånd kortare upptäcker jag. Ljudet färdas längre, så bilarna som passerar på landsvägen låter som de kör förbi strax bredvid mig. Det måste vara därför som talgoxen låter så nära, som om den satt alldeles bakom mig. Stegen i gruset, droppet från taken, små grenar som knäcks och min tupp som gal. Hönsen kan äntligen gå ut på barmark igen, och sprätta lite bland löven under kastanjen där rådjuren har bökat hela vintern för att hitta något att äta. Jag vet inte om det har varit kastanjerna eller vintergrönan som de har varit ute efter, men de har föst bort snön och gjort rundlar av blottad mark med sina horn.
Jag har gjort klart genomgången av allt jag har skrivit här på hemsidan sedan 2012 och fört över allt som var intressant för mig till ett dokument. Det blev 454 sidor långt i A5 format, så det kan jag binda två böcker av även om det nog ska kortas ytterligare. Det är naturligtvis ett väldigt egocentrerat projekt som bara har intresse för mig, men som sådant har det varit mycket intressant. Det har både varit obehagligt att resa bakåt i tiden till jobbiga perioder som jag är glad över att inte längre befinna mig i, och samtidigt lärorikt att få en bild av allt som har hänt i mitt liv och få en överblick, och glädjande att se hur det mesta har löst sig till slut. Jag ser linjer i utvecklingen och jag upptäcker att jag faktiskt har skrivit ned en hel del intressanta iakttagelser. Dessutom överraskas jag av att det också finns en ton och ett språk som är ganska konsekvent över tiden, och jag gläds över att min förmåga att uttrycka mig inte har försämrats påtagligt över åren, vilket jag ofta får en känsla av. Igår kom en leverans av ryggpapp, häftgarn och sådana där silkesband som man kan fästa i ryggen på en bok så att den får ett liksom inbyggt bokmärke. Så nu ska jag börja binda in de senaste tolv åren av mitt liv så att jag kan ställa in det i bokhyllan. Då blir det mer påtagligt att det som hände har hänt, det hände i en annan tid som inte är nu, och det är ingenting som jag längre kan påverka, men jag behöver inte heller glömma bort det, för jag har det inbundet, förmodligen i halvfranska band.
Jag kör en leveransrunda nu på lördag den 27 januari. Jag ska hämta två stora grisar på slakteriet i morgon och hoppas att Julia ska hinna stycka fram allt som jag har lagt upp på beställningsformuläret tills dess. Allt det färska köttet kommer alltså från två extra stora grisar som slaktades idag, från Olle Linder på Åsbergby gård utanför Knivsta. Jag har också lagt upp en hel del olika frysta korvar – Fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv, Nürnberger Rostbratwürstchen, Frankfurter, merguez och Lisas korv, till exempel. Däremot så får de lufttorkade grejerna vänta, förutom den lufttorkade minisalamin, för jag hinner nog inte skiva och packa någonting sådant eftersom jag måste förbereda söndagens korvkurs innan jag åker på leveransrundan på lördag. Det finns fortfarande platser kvar på korvkursen den 11 februari. Om en person till bokar plats så blir den med säkerhet av.
Jag tycker att det är skönt att värmen äntligen kommer tillbaka. Visst har det varit vackert med en riktig vinter, men jag är trött på att frysa, eller på att vara rädd för att frysa. När det är kallare än -20° så har mitt uppvärmningssystem inte kapacitet nog för att få upp temperaturen högre än omkring 16-17 grader i huset, även om jag eldar tre pannor ved om dagen, i varje fall inte om det blåser också. Då får jag slå på ett par elelement och elda i kaminen, för att det ska bli tillräckligt varmt för att jag ska slappna av. Nu har snön på ladutaken smält och idag har solcellerna gjort el för första gången i år, om än bara 13,2 kWh.
Jag har haft en riktigt stillsam vecka som har gjort mig gott. Jag har bland annat börjat gå igenom allt som jag skrivit på hemsidan sedan jag började lägga upp saker där 2012. Jag tänkte att för nästa bokbindningsprojekt så ska det inte bara bli en till anteckningsbok, utan en bok med text i. Därför har jag gjort ett dokument av alla texterna men tagit bort allting som inte har med antingen verksamhetens utveckling eller min egen utveckling att göra. Jag har bara kommit fram till 2021 än så länge, men det är redan mer än 300 sidor i A5 format. Jag kanske borde dela upp det i två band, eller klippa tuffare i texterna. Där fanns en del som jag alldeles hade glömt bort, och flera saker var riktigt bra skrivna. Jag fascineras av vad som händer när jag tar det som bara finns i elektroniskt format, som de här texterna, och gör om det till något påtagligt, något som går att ta på, en riktig handgjord bok som jag kan hålla i handen. Det är något som påminner om att gå från tanke till handling till ting. Att göra någonting verkligt. Det blir gripbart, begripligt.
I början på förra veckan så kom en journalist från Enköpingsposten hit för att prata med mig. Hon var nyfiken på vem jag var efter att ha läst nyhetsbrevet där jag försökte göra något slags sammanfattning av förra året. Jag fick förtroende för henne och kände tillit, så jag blev ganska öppenhjärtig mot henne och berättade om mycket som jag inte brukar tala om. Om ett barns död, om cancern och om att sluta dricka alkohol. Även om det är privata saker så är det ingenting som kan skada att tala om. Tvärtom så tror jag att det kan vara väldigt bra att tala mer om sådant, om det så bara kan hjälpa någon annan att inte känna sig så ensam om något liknande drabbar hen eller någon anhörig. Alla av oss har eller kommer att drabbas av tunga, svåra saker förr eller senare i livet. Jag förstod det tydligare när flera av er berättade om vad ni har gått igenom, när jag berättade för er om min cancer. Det gjorde att jag kom närmare er och ni kom närmre mig, och det hjälpte mig att hålla självömkan borta. Jag tänker fortsätta att ärligt berätta om det som händer mig, vare sig det är obehagligheter eller lycksaligheter. Jag tycker att reportaget som publicerades i Enköpingsposten i söndags blev bra.
Jag är verkligen mycket nöjd med hur den blev, Gårdens lilla salami som jag hoppades skulle bli klar till jul men som blev klar först häromdagen. Konsistensen kunde inte bli bättre och smaken är beroendeframkallande. Jag noterade redan förra gången, då den också blev lyckad, precis hur jag gjorde och byggde vidare på det den här gången med lite finjusteringar. Det innebär att jag nu har arbetat fram en metod som gör att jag kan upprepa tillverkningen utan att få alltför stora variationer i resultatet, och det känns tryggt. För den som går en av mina korvkurser och vill veta, så kan jag berätta precis hur jag gör. Jag vill nu framför allt tuta i luren och slå på trumman för kurstillfället den 11 februari som behöver 2-3 till anmälningar för att bli av.
I går hade Julia och jag årets första korvproduktion. Förutom fänkålssalsiccia och citron/kummin/mejram-korv och Frankfurter, så gjorde vi ett första försök med en helt ny korv av salamityp som vi kallar Rådmanskorv för att den är en hyllning till alla jurister bland mina kunder och framför allt till en viss särskild som har hjälpt mig så mycket. Den är också tillägnad alla som heter Anette. Den är stoppad i en fjälstertyp som jag aldrig har använt tidigare, ett tunt svinfjälster med diametern 42+ millimeter, vilket gör den betydligt tjockare än Gårdens lilla salami. Den kommer inte att bli klar att äta förrän tidigast om ett par månader, så det kan ta lite tid innan den finner sin slutgiltiga form och smak, om vi måste göra många försök. Jag smakade lite smet som blev över i en pastasås till lunch igår och tyckte att den var mycket god. Men det säger egentligen inte så mycket om hur den blir i rått, lufttorkat, fermenterat format. Det ska bli spännande att se.
Jag tänker köra en leveransrunda nu på lördag den 13 januari, till Uppsala, Upplands Väsby och de sju utlämningsplatserna i Stockholm, så det är bara att hoppa in på beställningsformuläret och boka lillsalamin, salsiccia, c/k/m, Frankfurter, rillettes och allt det andra som bara ligger där och väntar på era ivriga klick.
Det har varit en väldigt lugn och skön period för mig i ett par veckor nu, efter julhetsen. Jag har tvingat mig själv att försöka koppla bort arbetet och jag har faktiskt i viss mån lyckats. Jag har hållit mig ganska mycket inomhus, borta från den vedervärdiga kylan, förutom för att flytta ved från ladan till pannrummet, och jag har ägnat flera kvällar åt ett bokbinderiprojekt som blev ganska bra om än inte perfekt. Och jag har suttit framför braskaminen och ätit glass. Och jag har funderat, och sovit, mer än på mycket länge. Och dagarna har blivit påtagligt längre sedan midvintersolståndet har du väl märkt? Snart måste jag ta nytt ympris av päron och körsbär för att ha till ympningsarbetet i april.
Där borta i skogsbrynet börjar nästa år. Inne bland träden kan vad som helst dölja sig. Men vi är inte där än. Jag sitter i natten och tänker tillbaka på året som gått. I förra veckan påmindes jag om oktober då Keyyo kom för att få en introduktion i hur korvtillverkning går till, som hon nu har lagt upp klipp ifrån på YouTube. Jag gillar filmen. Jag känner inte riktigt igen korvmakaren, men han känns bekant och verkar trevlig, tycker jag. Vill ni känna er som Keyyo och också träffa en trevlig korvmakare så kan ni gå en av mina korvkurser. Jag vore extra glad om jag kunde fylla kursen den 11 februari för då har en kille bokat in sig som har haft otur och fått vänta ett år på att kunna gå kursen, och det vore trist om jag skulle behöva ställa in hans kurs igen. Äh, nu får det vara nog med reklam i det här brevet!
Jag kom in i det här året från ett ganska trist håll. Ett par månader innan hade jag fått veta att cancern hade kommit tillbaka med en metastas i levern, som de förmodligen hade missat fröet till vid leveroperationen ett halvår tidigare, och jag påbörjade en ny omgång cellgiftsbehandlingar strax innan det nya året. Men året började både bra och dåligt. Först lade åklagaren ned åtalet om arbetsmiljöbrott och hotet om en företagsbot på 150 000 för att Julia skurit sig i tummen ett och ett halvt år tidigare.
Därpå gick kylbilen sönder ett par gånger för att slutligen ge upp i ett motorhaveri i slutet av månaden. Men i stället för att orsaka katastrof så ledde det till en underbar sak när ni utan motprestation bara klev in och hjälpte mig ur situationen genom 250 donationer till en ny kylbil. Och vilken kylbil! Den har förgyllt mina dagar på vägarna sedan dess, med sin komfort och pålitlighet, och jag blir fortfarande rörd när jag tänker på hur den kom till mig. Under de tio år som jag har hållit på med den här verksamgeten var detta ett av de viktigaste bevisen på att jag faktiskt gör något som är uppskattat. Men också ett reellt bevis på att vi tillsammans kan lösa problem om vi bara hjälps åt, och att man kan komma mycket längre om man bara vågar be om hjälp.
När jag tittar tillbaka i almanackan så förstår jag att cellgiftsbehandlingarna präglade vintern och våren, och de gjorde det framförallt genom att min ork minskade dramatiskt, men jag fick ändå en del gjort som jag minns bättre än behandlingarna. Till exempel så upptäckte jag jättepäronträdet i Hamra här nästgårds, och jag gick en kurs i ympning. Inte heller den stora leveroperationen i maj och efterföljande rehabilitering har någon framträdande plats i mitt minne, och när jag ser tillbaka på det där så kan jag definitivt säga att sjukdom inte är det ord som jag i mitt minne kommer att förknippa med detta år. Jag tycker att det är lite konstigt att det är så, men också väldigt skönt. Jag minns att jag sa och tänkte att det där återfallet är väldigt jobbigt men framför allt en stor obekvämlighet som jag bara har att acceptera och gå igenom, snarare än något som kommer att förändra mitt liv. Och så blev det.
I minnet finns i stället den vackra sommaren, som jag saknar, den lilla resan till Hälsingland och Dalarna, konserterna på Forsby Kvarn, de första skördarna av plommon, persikor och päron i fruktlunden och hönsen i trädgården. Och i kontrast med nuet – den underbara kroppsliga friheten i att aldrig vara rädd för att frysa. Tyvärr stannade också konflikterna med Livsmedelsverket i minnet, med den ångest och oro som de skapade till att börja med. Men det fina med det är att även där fick jag hjälp av er kunder, då en mycket erfaren jurist klev fram och erbjöd sin hjälp. Det var så skönt att inte vara ensam i det där, och att få hjälp med alla överklaganden. Och vilken lättnad när till sist Förvaltningsrätten dömde till min fördel i alla målen!
Sedan kom sensommaren och hösten med alla Bondens marknader. Jag tycker mycket om att stå på dem och vill fortsätta att göra det. Det ger mig en regelbundenhet som jag mår bra av, och en nära kontakt med dem av er som kan komma dit. Någon av er sa att hen refererade till mig som sin charkuterist, och det är precis så jag vill ha det, jag vill vara din charkuterist. Jag har tänkt mycket på olika sorters relationer det här året. Den här relationen mellan oss, mellan mig och er, mellan mig och mina kunder och nyhetsbrevsläsare, har förändrats över åren och blivit alltmer speciell. Det börjar i mina ögon mer och mer att se ut som att vi driver den här verksamheten tillsammans, och bara har lite olika roller i relationen, till skillnad från det så vanliga anonyma köp och sälj. Tänk om det vore så att folk i allmänhet började tröttna på det masstillverkade, anonyma, så ofta av dålig kvalitet. Tänk om folk toge sig tid att överväga sina inköp lite oftare, och valde sådant som håller i längden. Tänk om folk kunde, och tillät sig att, låta allting gå lite långsammare och ta den tid det kräver. Det är inte skrämmande utan skönt att föreställa sig det samhälle som skulle krävas för att stävja klimatförändringarna, eftersom det är ett samhälle som inte kan drivas av den uppskruvade konsumtion som vi lever i idag.
Under året har jag också fortsatt mitt hemliga skrivprojekt där jag fantiserar och hittar på och får öva mig i att formulera och uttrycka mig. Det är väldigt tillfredsställande varje gång jag sätter mig ned och skriver, och varje gång så blir jag förvånad över vad som händer i skrivandet. Det får mig också att reflektera, ur många olika infallsvinklar, över språket, och vad som är mitt språk och mitt förhållande till orden. Jag har till exempel förstått att rytm är väldigt viktigt för mig i relation till hur jag sätter ihop orden till fraser och satser. Snubblar jag på takten eller upprepar stavelser på ett sätt som får det att hacka, så ser jag det genast och måste ändra. Som med så mycket annat så uppfinner jag hjulet på nytt och njuter av det.
Och varje dag under året har jag tränat min italienska i Duolingo-appen och nu kommit förbi nivån jag hade när jag bodde och pluggade två terminer i Perugia för mer än trettio år sedan. Förutom att utvidga mitt ordförråd så har jag framförallt kvar att lära mig verbformerna Passato Remoto och Congiuntivo Imperfetto. Just konjunktiven tycker jag är spännande och jag tror att idén om konjunktiven kommer att leta sig in i den påhittade berättelsen.
Ett område där jag gör motsatsen till att uppfinna hjulet på nytt är bokbinderiet som jag har fascinerats av sedan ett par månader tillbaka, då jag upptäckte en australiensares youtube-kanal DAS Bookbinding. I bokbinderiet vill jag följa och lära mig av de som kan och göra EXAKT som de säger och inte använda mig av trial and error som inlärningsväg till detta underbara hantverk. Först trodde jag att jag hade hittat ett litet obskyrt, väldigt smalt intresse som jag skulle få vara nästan ensam om, men det visade sig att i själva verket så ägnar sig var och varannan människa åt bokbindning. I förrgår eftersökte jag några smala linneband som jag behövde för att binda en rygg i mitt tredje bokbindningsprojekt, i gruppen Örsundsbrohjälpen på Facebook. – Så du söker häftband svarade en kille som visade sig vara utbildad bokbindare och bor ett par kilometer härifrån. Igår kom han över med saker som han inte behöver längre och jag bytte till mig fyra bokpressar, en hel del “klot”, häfttråd i olika tjocklekar, en “häftlåda”, flera böcker, och en del annat mot korv och kött. Det enda som saknas nu för en grundläggande uppsättning verktyg är en skärhyvel. Säg till om ni ser någon!
Ibland känns det som de senaste åren i mitt liv har varit ett pärlband av sammanträffanden. Jag tycker att det är så spännande. Det är som att jag är del av ett komplext men dolt nät av något slag och det i sin tur ger mig en känsla av sammanhang och mening, och av att det jag gör har betydelse.
Där borta i skogsbrynet börjar nästa år. Inne bland träden kan vad som helst dölja sig. Jag känner förväntan inför vad jag kommer att hitta därunder och jag har förhoppningar om att det kommer att hända spännande saker. Jag känner förtröstan att allt kommer att lösa sig om det inte blir så. Jag tror att tilliten är det som kan få oss att triumfera när allt känns mörkt. Och tålamod och ihärdighet. I nästa vecka ska jag börja utveckla en ny lufttorkad korv.
Nu på lördag den 23 december är sista chansen att köpa julmat från mig. Jag har lagt upp ett beställningsformulär på hemsidan som gäller för leveransrundan till Uppsala, Upplands Väsby och de sju stoppen i Stockholm, men också för den som vill hämta sin beställning i gårdsbutiken från torsdag den 21 december. Där finns allt från julskinkor till senap 1777, och kanske också leverpastej, prinskorv, rullsylta, pâté, istersmör och rillettes, beroende på hur länge du väntar med att göra din beställning. Och vissa saker skulle jag vilja påstå fungerar lika bra även till nyårsfirandet, om du vill förbereda dig för det redan nu.
Jag har också lagt till fliken Korvkurser på beställningsformuläret, för alla er som ännu inte har tjingat en plats till den bästa julklappen till er själva eller någon ni gillar.
Jag är en aning sliten efter julruschen, men jag tycker att den har gått bra i år och det har varit väldigt trevligt att stå på alla Bondens julmarknader och träffa många av er varje vecka. Men nu ser jag fram emot stillsamma dagar under jul och nyår, utan måsten och krav, äventyr och katastrofer, bara lugn och ro, och pysslande och promenader. Jag hoppas att ni också får det så. Från lördag blir det ljusare igen.
Den här veckan är det verkligen full fart i charken. Julia, Eva och jag styckar och packar två grisar och producerar samtidigt så mycket vi hinner av det vi gissar att ni vill ha till jul. Igår tillagade jag och griljerade två till julskinkor och skivade dem, för er som bara vill ha några skivor och inte en hel julskinka. Just nu kör Julia förbi slakteriet för att hämta lever som jag ska omvandla till leverpastej och gårdens paté idag för att ta med till den sista Bondens julmarknad på Katarina Bangata nu på lördag den 16 december.
På önskelistan över det som jag vill göra, om jag hinner, står också rullsylta/fläskrulad, rillettes, prinskorv och mer senap 1777. Om jag inte hinner göra allt det innan lördag så kommer vi att göra det i nästa vecka och leverera det på leveransrundan som jag kommer att köra påföljande lördag den 23 december. Ett beställningsformulär inför den leveransrundan kommer jag att lägga upp i nästa vecka och annonsera i ett ytterligare nyhetsbrev.
Nu uppmanar jag er att svara på detta brev och informera mig om vad som är viktigt för er att jag kan leverera till julbordet på leveransrundan den 23 december, och som bör finnas i gårdsbutiken dagarna innan jul. Jag kan inte lova att jag lyckas tillfredsställa era önskemål, men jag lovar att försöka göra det om det är möjligt.
Man kan naturligtvis beställa julskinka nu, på hemsidan under menyn Julskinkor, för leverans till lördagens Bondens julmarknad, eller för upphämtning i gårdsbutiken denna helg, men man kan inte boka några av de andra produkterna i förväg, de tar jag med mig till marknaden och en del låter jag ligga i gårdsbutiken. Så snart jag hinner kommer jag lägga upp fler julskinkor på bokningsformuläret av dem som vi har saltat men inte frusit in, och av de som styckas ut idag och sprutsaltas i veckan.
Det finns fortfarande platser kvar på tre av korvkurserna. Det är en bra julklapp, vill jag fortsätta att understryka.
Ja, det är mycket jäkt nu. Men häromdagen tog jag ändå en paus på kvällen och gjorde en första bokbindningsövning. Jag tillverkade en första mycket mycket enkel anteckningsbok med trestygns pamflettbindning. Det var mycket tillfredsställande och en bra övning för att lära känna verktygen och materialen. Det är skönt att skära i papper och papp, och det går inte att tänka på något annat när man arbetar med linjal och kniv och vinkelhake och falsben.
På lördag den 9 är det dags för den tredje av fyra Bondens julmarknad på Södermalm. Den här veckan har Julia och jag gjort prinskorv, Frankfurter, Nürnberger Rostbratwürstchen och Lisas korv. Den sistnämnda var det länge sedan vi gjorde så det är på tiden. Den hittade jag på efter att min kompis Lisa F W tipsade mig om vilken god blandning det är att hårdrosta enbär och fänkålsfrö tillsammans. Jag la till lite ingefära, citronzest och svartpeppar och tycker att jag fick till en god och spännande korv. Förra sommaren använde jag samma kryddblandning i en sockerkaka med stor framgång.
Igår gjorde vi också istersmör och Senap 1777. Istersmör är flott blandat med rödlök, salt och kryddpeppar, och mitt fall även svartpeppar, att bre på bröd i stället för smör. Det finns en lång tradition av istersmör åtminstone i Uppland, men säker också i resten av landet. En kund har berättat för mig att man fick istersmör i skolserveringen på fredagar i Uppsala på 60-talet och man kunde köpa det i saluhallen längre än så.
Senap 1777 heter så därför att min farmors farfars farfar, Linné-lärljungen Pehr Holmberger publicerade en metod för “Moutarde de Dijon af Swensk Senap” den 14 januari detta år i Uppsala. Förutom botaniker så var Pehr också präst, så ni kan lita på hans ord när han skriver att “Det kan wäl hända, at på de ställen, der denne Senap tilwärkas, brukas et annat sätt; men det är emedlertid wisst, at hwar och en, som ej är intagen, af alt för herrskande fördom, måste widgå, at denne tilwerkning framskaffar nästan aldeles lika smakelig, som den ifrån Dijon; så att den måtte hafwa en ganska fin smak, som kan urskilja den eftergjorda från den rätta“. Jag smakade den idag när jag etiketterade burkarna och kan intyga att den blev både stark och god även denna gång 246 år senare.
För julskinkor gäller fortfarande att man kan boka dem på hemsidan under menyn Julskinkor, för att sedan hämta upp dem, antingen på Bondens julmarknad nu på lördag den 9 december, eller i gårdbutiken den 8, 9 eller 10 december. Jag hittade några julskinkor från förra året i frysrummet och har lagt upp också dem på bokningssidan till ett nedsatt pris på 350 kr/kg, trots att jag inte kan märka någon som helst skillnad på dem och årets skinkor. Glöm inte att fylla i när och var ni tänker hämta upp skinkan.
Jag håller på att sjuda 2 stora skinkor just nu, för att griljera och skiva i morgon och ta med en del av till marknaden på lördag. I morgon kommer vi också att skiva lufttorkat av alla de sorter till marknaden och gårdsbutiken.
Korvkurserna har bokats mer än jag väntade mig på detta tidiga skede. Januarikursen den 28 är redan fullbokad. Glöm inte bort julklappen till din vän eller dig själv.
Kylan slog till på allvar här i förrgår med -21 grader. Då hände något konstigt med cirkulationspumpen som ska förflytta hetvatten från pannrummet till boningshusets element; den bestämde sig för att bara förflytta en liten del av vattnet så att elementen bara blev halvvarma. Jag förstår inte vad som har hänt som kan göra att den bara nästan fungerar, men inte riktigt, och det verkar inte heller rörmokarna göra och de har fullständigt kaos med alla värmeanläggningar som pajar och rör som fryser när temperaturen kryper ner till de här nivåerna här på landsbygden. I morgon bitti k a n s k e en rörmokare hinner komma förbi och felsöka eller byta ut pumpen och tills dess får jag klara mig med två elelement och braskaminen och stänga igen de flesta rummen. Nej, det är inte synd om mig, många har det mycket värre och jag har ju min termosparkdräkt att sätta på mig om det blir för kallt, och nu har faktiskt temperaturen stigit till -5 grader idag.
Häromdagen hade jag namnsdag för jag heter Sven efter min farfar prästen som döpte mig till det, i Mölle 1965 om jag inte minns fel. Sven betyder ju ung man och det är passande när jag känner lust att hoppa runt i Parkleken med min nya termooverall och mina Powerboots. Nu finns det inte så många Parklekar kvar, men barnsligheten blir starkare i mig ju äldre jag blir, liksom omognaden som får mig att påminna alla om att det är min namnsdag och att de borde ge mig strumpor och kalsonger som mamma gjorde. Men jag heter också Olof, efter min pappa. Och i Gröngölingsboken läste jag att Olof betyder gammal man. Nu ser jag den gamla mannen i barnet jag var som liten. Jag ser visheten som han hade och som jag länge glömde bort, jag ser hans tålamod och hans långsiktighet när han sparade sånt som kunde bli bra att ha i framtiden, och när han sparade sina krafter till slutspurten. Jag minns hur han besjälade naturen och jag känner att han inte är så långt borta längre. Jag håller på att lära känna honom igen, och jag är glad att återse honom. Tänk om det vore så att även tiden frös när temperaturen sjönk till -21, och när den var fastfrusen så kunde man gå fram och tillbaka som man ville. Kanske åka skridskor på den till och med.
Eftersom jag ändå ska hämta min hund Sonja i Mälarhöjden nu på lördag den 2 mars så gör jag en leveransrunda samtidigt, trots att försäljningen har varit dålig på sistone och det kanske är sportlov. På rundan kan jag ta med mig styckdetaljer från de två fina grisar som Julia börjar stycka idag. En ny styckdetalj blir schnitzelskivor från innanlåret. Julia föreslog under styckningen av de förra grisarna att vi skulle pröva hur det blir och skar ut några skivor. Nu har vi båda testat och det blev mycket gott och väldigt mört. Jag har lagt upp det på beställningsformuläret under Bakdelskött. Räkna med en skiva per person. Banka ut skivorna rejält med knuten hand eller köttklubba, och dela skivorna om de blev större än din stekpanna. Torka skivorna och salta generöst. Vänd dem därpå i mjöl, skaka av eventuella mjölklumpar, doppa i vispat ägg, och vänd i ströbröd så att det täcker. Jag använder panko-ströbröd om jag har hemma. Glöm inte smörslungade ärtor till, och citron att pressa över..jpg)
Det är korvarna som vi ska försöka hinna göra idag om vi hinner, för Julia ska också ta hand om sina kor och jag ska till tandläkaren. Men annars fortsätter vi i morgon för allt är upplagt på .jpg)
Det har varit en väldigt lugn och skön period för mig i ett par veckor nu, efter julhetsen. Jag har tvingat mig själv att försöka koppla bort arbetet och jag har faktiskt i viss mån lyckats. Jag har hållit mig ganska mycket inomhus, borta från den vedervärdiga kylan, förutom för att flytta ved från ladan till pannrummet, och jag har ägnat flera kvällar åt ett bokbinderiprojekt som blev ganska bra om än inte perfekt. Och jag har suttit framför braskaminen och ätit glass. Och jag har funderat, och sovit, mer än på mycket länge. Och dagarna har blivit påtagligt längre sedan midvintersolståndet har du väl märkt? Snart måste jag ta nytt ympris av päron och körsbär för att ha till ympningsarbetet i april..jpg)
Den här veckan är det verkligen full fart i charken. Julia, Eva och jag styckar och packar två grisar och producerar samtidigt så mycket vi hinner av det vi gissar att ni vill ha till jul. Igår tillagade jag och griljerade två till julskinkor och skivade dem, för er som bara vill ha några skivor och inte en hel julskinka. Just nu kör Julia förbi slakteriet för att hämta lever som jag ska omvandla till leverpastej och gårdens paté idag för att ta med till den sista Bondens julmarknad på Katarina Bangata nu på lördag den 16 december.
