Toulouse, Lisa, Krille och lite högläsning

Publicerat av
På söndag ska jag hålla i korvkurs här på gården, och eftersom det är mycket att förbereda så blir det ingen leveransrunda på lördag. Jag ser fram emot att ha kurs igen, de brukar vara mycket trevliga och intensiva. Den här är fullbokad, men det finns konstigt nog fortfarande fyra platser lediga för er att slåss om på kursen som jag håller den 22 februari.

Som alternativ till leveransrunda så åker jag på tisdag (10/2) till REKO Sollentuna 18:30–19:00 (i Häggvik) och REKO Vasastan 19:30–19:45 (vid Sabbatsbergs sjukhus) och lämnar ut korv, chark och styckdetaljer. Bland korvarna jag erbjuder så finns återigen Toulouse-korv, Lisas korv och Krillekorv, som vi gjorde i förra veckan. Jag kommer i U:s svarta Volvo för att kylbilen… ja, ni vet.


Jag är innerligt trött på vinter och kyla; jag vill ha värmen och lukterna tillbaka. Jag vågar ännu inte börja drömma om frön, fruktträd och planeringen av nästa odlingssäsong. Dels för att det känns som att kylan aldrig kommer att släppa sitt grepp, dels för att jag inte vet om jag ska planera för en fullskalig odling på Gunnarsbo, eller om jag ens ska odla något alls i Rönna om jag blir kvar här. Jag lever mitt liv i ett långdraget limbo som ger mig skavsår på hjärnbarken. 

Som distraktion och inspiration brukar jag regelbundet lyssna på vissa musikprogram i P2 – Kalejdoskop, Söndagsmorgon i P2, och Rendezvous till exempel – som får mig att upptäcka musik som jag inte har hört förut och som jag kan lägga till bland mina favoriter i musiktjänsten Qobuz. Det är tyvärr ovanligt, framför allt när det gäller äldre musik, att programledare i P2 berättar vilket år ett verk är komponerat. Det stör mig, för jag behöver den informationen för att göra mig en bild av den historiska utvecklingen och för att fästa tiden vid ett musikaliskt uttryck, och tvärtom. För någon månad sedan hörde jag en programledare berätta att stycket som just spelats var en sonat opus 10, nr 2, i G dur av Carl Maria von Weber som skrevs år 1810. Det var kring det året som Gunnarsbo byggdes, vilket får mig att fantisera kring vad det var för musik som de som bodde där, och i Ydre överhuvudtaget, fick höra under sina liv. Hur snabbt spreds ny musik under romantiken? Hur var tillgängligheten till den typen av musik på landsbygden, och till folkmusiken? Vad spelades det för musik i prästgårdarna och vilken musik kom en bonde i kontakt med förutom i kyrkan?

På sistone har jag lyssnat mindre på musik och mer på ljudböcker när jag har jobbat ensam eller kört bil. Jag tycker att ljudbok är en dålig term; de borde kallas höglästa böcker. Högläsning är ett alldeles eget hantverk, kanske till och med en konstform. Jag läser ofta högt när jag läser böcker i ensamhet. Jag tror att det är nyttigt och att det ger ett annat förhållande till innehållet i texten än vid tyst läsning. Om jag skriver något själv så läser jag det alltid högt för att känna efter om det finns en rytm i texten, och högläsningen avslöjar genast klumpigheter och upprepningar och annat som måste skrivas om. 

Jag lånar höglästa böcker från biblioteket, på nätet, jag förstår inte varför folk betalar för strömningstjänster för böcker. I förra veckan njöt jag oerhört av Lennart Jähkels uppläsning av Kerstin Ekmans Löpa Varg, en fantastisk bok, och den här veckan av Reine Brynolfssons uppläsning av Klas Östergrens Gangsters och herr Östergrens egen uppläsning av Renegater. 

Min mamma var skådespelerska och ibland när jag var barn så bad hon mig att läsa mot henne när hon skulle lära in en ny roll. Då satt vi i soffan tillsammans, jag med manuset och hon utan, och det kändes helt kravlöst och roligt att det för en gångs skull var jag som fick förhöra henne på läxan. Förmodligen var det oundvikligt att jag också försökte läsa motreplikerna med någon inlevelse. Jag tror att det var de där stunderna som gjorde att jag fick öra för när en skådis lät trovärdig eller klingade falskt. Vilket fick till följd att jag älskade bra teater, men plågades oerhört när jag utsattes för dåligt skådespeleri. Om jag som tonåring hade förstått att jag själv kunde styra mitt eget liv så hade jag kanske blivit skådespelare i stället för forskare och korvmakare

Vi ses!

Surrunda

Publicerat av

I går gjorde jag och Julia Toulouse-korv, Lisas korv och Krillekorv. Nu ska jag gå ut och värmebehandla Krillekorven, etikettera och packa alltihopa själv. På grund av detta och för att jag är sur så blir jag kortfattad här.

Jag kör en leveransrunda nu på lördag den 31 januari och korvarna ovan finns på beställningsformuläret tillsammans med en massa styckdetaljer från grisarna vi styckade i förra veckan och de frysta storsäljande korvarna från veckan innan. Kylbilen är fortfarande inte fixad så jag kommer i U:s Svarta Volvo kombi vars registreringsnummer börjar på DTK.

Lite av allt finns förstås också i gårdsbutiken.

Det finns fortfarande 4 lediga platser på korvkursen den 22 februari. Gå in och boka din plats här.

Jag skriver att jag är sur, men egentligen är jag nog mest sorgsen, för jag blev inte ens kallad till intervju för drömjobbet i Österbymo som jag sökte. 

Vi ses!

Nu är jag tillbaka – med en leveransrunda och ett till korvkursdatum

Publicerat av

Hej på er, det var länge sedan men nu är jag här igen!

I morgon ska jag och Julia göra Förbjuden korv, Frankfurter, Citron/kummin/mejram-korv och Salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin. På lördag den 17 januari kör jag min sedvanliga leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm för utlämning av beställningar som görs på beställningsformuläret. Det är inte världens fetaste beställningsformulär den här gången – mycket sålde slut i december och nu måste vi börja fylla lagren igen – men titta runt under de olika kategorierna och glöm inte Övrigt så hittar ni säkert något som ni inte visste att ni längtade efter. 

Notera att jag har flyttat stoppet i Herrängen till Mickelsbergsvägen vid Solrosvägen eftersom Tulpanvägen är för trång för min stora kylbil och det går snabbare att köra till den nya platsen.

Apropos kylbilen så är den inte fixad med nya NOX-sensorer än, så jag kommer i en kombi personbil hyrd från OkQ8 på lördag. Jag tar för givet att den har någon OKQ8-logga som identifierar mig.

En ny sak som finns med på beställningsformuläret den här gången, som jag också hade med på den sista julmarknaden är en peperoni. Jag beskriver den som ”ett försök att härma den amerikanska hittepå-salami som brukar ligga på en pizza med samma namn. Fast här är den gjord för hand av förstklassiga råvaror. Lägg den på en pizza eller en macka eller ät den bara som den är.” Den har en del chili i sig, men är inte stark. Nästa gång jag gör den så ska jag öka chilihalten. Det är en känd kvalitetspizzeria som har bett mig att göra den, så den kanske kan komma att ta plats i standardutbudet.

Efter påtryckningar så har jag lagt upp ytterligare datum för en korvkurs nämligen den 22 februari. Det är en heldagskurs här på gården med både teori och handgriplig praktik. Den kostar 3500 kr och då ingår en massa kunskap, fikor och lunch och ett par kilo korv att ta med hem. De som har gått kursen har varit mycket nöjda vid dagens slut och ingen har hittills blivit besviken. Här finns all information och möjlighet att boka plats.

Det var inte lätt att varva ner efter den sista leveransen i december, men det gick. Jag hade en fin jul och firade sedan nyår på det nya stället Gunnarsbo, utanför Asby i Ydre kommun, och det var underbart att få tillbringa fem dagar i sträck där för första gången. Vi höll oss vakna till tolvslaget på nyårsafton och jag tvingade ut mitt sällskap på gårdsplanen för att se om det var något fyrverkeri i närheten. Sällskapet trodde inte att det skulle synas eller höras någonting i denna glesbygd men till vår förvåning så brakade det loss smällar från flera håll och vi hörde klockorna från Asby kyrka ringa. Gunnarsbo ligger i en öppning i skogen på en höjd 200 meter över havet, men vi såg ändå några fyrverkeripjäser explodera ovanför trädtopparna i sydlig riktning och på natten föll snön, så den första dagen på det nya året blev första gången jag såg mitt framtida hem i snö. 

Dagarna efter började jag skriva min första jobbansökan någonsin, gällande en tjänst som utlysts i Sveriges minsta centralort Österbymo som ligger en kvart bort. Vi får se om det leder till någonting, men det är hursomhelst underbart att få sitta och arbeta på övervåningen på Gunnarsbo och ha det som visas på bilden i brevhuvudet som utsikt åt söder. På bilden har vintersolen just klättrat upp ovan horisonten, och jag har upptäckt att den är flitigare där nere än här uppe. Idag är solen uppe 27 minuter längre på Gunnarsbo än här uppe i Rönna.

I lördags åkte jag ner igen för att kolla upp varför jordvärmepumpen hade slutat rapportera sin elförbrukning till mig (trots att en lokalinvånare hade varit där och slagit tillbaka jordfelsbrytaren, som några dagar tidigare hade utlösts av okänd anledning). När jag körde ner lyssnade jag på radion och i Släktband så berättades en intressant historia om en av de första svenska prästfruarnas liv i slutet av 1500-talet. Efter en stund visade det sig förstås att historien utspelade sig i Ydre härad, i Sunds och Rydsnäs församlingar och delvis i Asbys. Det var en spännande historia som lärde mig om reformationen och vad den fick för konsekvenser rent konkret, när till exempel de tidigare katolska prästerna som levt i celibat nu fick gifta sig, och vad reduktionen fick för konsekvenser för prästernas försörjning som lantbrukare. Jag föreställer mig att historien kan vara intressant även för er stackare som inte har någon direkt koppling till Ydre, så därför blir det veckans radiotips.

Vi ses!

Nu kör vi

Publicerat av

Lördagen julmarknad blev trots det trista vädret en av de bästa jag har stått på, både för att det var väldigt bra försäljning och för att det var kul och trevligt. Det var bra för mig, men lite trist för några av er som kom för sent för att lägga vantarna på de produkter som redan sålt slut. Nu kommer nya chanser, för på lördag den 20 december är det den sista Bondens julmarknad, och på söndag den 21 kör jag en traditionell leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm.

Eftersom det är jag ensam som ska hålla reda på alla beställningar och betalningar och ska se till att allting som bokas kommer rätt, och beräkna åtgång och logistik, så blir jag glad om ni underlättar för mig genom att läsa instruktionerna för beställningar noggrant och följa dem. Läs först följande meningar i fetstil långsamt och med hög röst:

Beställningar till leveransrundan görs här och måste göras innan klockan 13:00 på torsdag!

Bokningar av julskinkor för upphämtning på Bondens marknad eller i gårdsbutiken görs här och måste göras innan klockan 11 på fredag. 

Inget annat än julskinkor kan bokas till Bondens marknad eller för upphämtning i gårdsbutiken. Det som inte är bokat till leveransrundan tar jag med till Bondens marknad.

Om du bokar en julskinka till Bondens marknad eller för upphämtning i gårdsbutiken så vill jag att du genast efter bokningen betalar den med swish till 123 590 2986.

Tänk på att jag förmodligen inte kommer att sälja julskinka till nästa jul, så om du har plats i frysen så bör du boka en till redan nu.

Nu ska jag gå ut i charken och ta hand om de julskinkor jag sjöd igår och som nu ska griljeras och skivas. Sedan ska jag packa bitar och skivor av rullsylta och kolla att det finns kött och späck till onsdagens produktion av mer prinskorv, Frankfurter, leverpastej och Toulouse-korv, och så ska jag hänga in sidfläsk för rökning i rökskåpet och skära bitar av rimmat sidfläsk och packa det, och skiva lufttorkat. Mer än så tror jag inte att vi hinner producera i veckan, men säg till om det är något som jag har glömt bort som behövs till julen.

Jag har tydligen haft så mycket att stå i på sistone att jag inte har tagit några andra foton än produktionsbilder för marknadsföring, och det gråa mulna vädret har inte heller lockat till spontanfotografering, därav bilden från den 21 september i sidhuvudet, som visar utsikten mot trädgården. Vid den här tiden på året måste jag påminna mig om att våren och sommaren kommer att komma tillbaka och att den här dunkla tiden bara är tillfällig, och då kan det var till hjälp att titta bakåt i bildarkivet. Av någon anledning är det alltid hoppfullt med en regnbåge och tanken på skatten vid dess slut. Fast den på bilden ser ut att ligga i syd-sydöstlig riktning mot Södertälje snarare än sydvästlig riktning mot Gunnarsbo, och det är ju fel.

När den här julhetsen är över så tänker jag åka till Gunnarsbo och vila upp mig några dagar, kanske över nyår. Det tänker jag på för att orka lite till. 

Veckans radiotips handlar om ansatser, relationer, hopp, kontrollokus, och möjligheter. Jag tycker att Annika Norlin är underbar, klok och beundransvärd.

Vi ses!

Ful men god

Publicerat av

Nyhetsbrevet kommer sent i veckan för det har inte funnits tid över till annat än att stycka, förädla och packa, och det går jag strax ut i charken för att fortsätta med inför morgondagens tredje julmarknad på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm. 

Rubriken syftar på den leverpastej som jag tillverkade i tisdags och som blev lite fulare än vanligt, men fortfarande lika god. Den här gången blev köttsafterna som uppstår runt pastejen vid avbakningen klarröda, vilket skulle kunna ge intryck av att pastejen inte är färdiggräddad, men det är den. Som vanligt så har jag gräddat den till en kärntemperatur på 74°C. Jag kan inte svara på varför det har blivit så här denna gång, men jag gissar att det har att göra med att levern som Julia hämtade från slakteriet i måndags inte hade varit fryst utan var alldeles färsk, och att dess hemoglobin, som ger kött dess röda färg, har reagerat i tillverkningsproceduren på något sätt som har stabiliserat rödfärgen under värmebehandlingen, (på samma sätt som man använder nitrit för att behålla skinkan rosa även efter kokning). Att rödfärgen stabiliseras, som gör att min leverpastej är vackert rosa inuti tills den utsätts för syre, är vad gäller min pastej en följd av jag kör den i ugnen på låg värme under lång tid, men den här gången är det alltså safterna runt pastejen som är blodröda trots att pastejen är tillagad. Jag upplyser om detta för att mota oron i grind, så att ni inte blir rädda och inte vågar äta den goda pastejen. Jag har själv ätit den i två dagar (inte bara den, jag har också fått i mig en del julskinka) och den är som vanligt delikat, om än lite ful, så frukta icke! Jaja, det där blev en lång utläggning som nog inte är särskilt säljande, men jag är ju ingen vidare affärsman och pastejen brukar sälja sig själv. (Det är för övrigt Andreas som ska stå med mig på marknaden i morgon, och han brukar förklara för mig att jag är världens sämsta säljare.)

Efter att ha gjort pastejen så tillverkade jag Gårdens pâté som jag brukar göra till jul. Den är inspirerad av den franska charkuteritraditionen till skillnad från pastejens tyska påbrå, och innehåller en hel del ägg, och mjölk och rödvin och vitlök, och blev väl inte heller direkt vacker, men vem är väl det dessa gråa och regniga dagar?

Ja, det skulle väl vara julskinkorna, som jag också gjorde, som blev både vackra och underbart goda – förmodligen den godaste jag gjort. Till griljeringen använde jag i år min Senap 1777, ägg och potatismjöl (lite både i röran och pudrad över skinkan), så den är glutenfri och den bästa griljering jag fått till. Skinkorna har jag nu skivat och packat och naturligtvis tar jag med också dem till marknaden. 

I år så körde jag skinkorna sous vide på 74°C i 5 timmar, och då la jag de djupfrysta skinkorna, förpackade i den vakuumpåse de kommer i, i kranvarmt vatten och startade sous vide-staven därifrån. Det är nu min rekommenderade tillagningsmetod. Men det går naturligtvis lika bra att tillaga dem efter den metod man brukar använda i din familj. Vill man köpa hel julskinka så går det fortfarande bra att beställa på hemsidan, och då tar jag med dem till marknaden i morgon eller lämnar dem i gårdsbutiken för upphämtning idag eller på söndag.

Idag ska vi också packa isterband och rimmat sidfläsk, Gården salami och Rådmannens salami och Landjäger. Förutom detta tar vi också med oss Höstflott, Frankfurter, prinskorv, apelsinkorv, fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv, chorizo och skivat lufttorkat. Och så tar vi med oss massor av styckdetaljer från de tre grisar som Julia har styckat under veckan.

Vi får se om jag också hinner tillverka och packa rullsylta/fläskroulad idag. Annars kommer det till nästa helg.

Lördagen den 20 december hålls den sista av Bondens julmarknader, och min plan är att köra en konventionell leveransrunda den 21 december. Beställningsformuläret för den rundan kommer jag att lägga upp nu på söndag eller måndag, och jag kommer att ta emot beställningar fram till och med torsdag den 18 december. Jag kommer att meddela i ett nytt nyhetsbrev när beställningsformuläret är upplagt. 

Veckans radiotips handlar om tillit, något som mitt liv har handlat om de senaste 6-15 åren och som jag tror är räddningen både för vårt samhälle och var och en av oss som individer.

Vi ses (förhoppningsvis i morgon i regnet)!

Julskinkor och prinskorv men också en pastejoro

Publicerat av

Idag förbereder jag morgondagens produktion och jag hoppas att vi kommer att kunna tillverka leverpastej, men jag kan inte garantera att det blir så. Julia försöker få kontakt med sitt slakteri för att få fatt på ungnötslever, men de är väldigt upptagna nu och svåra att få tag på. Jag kommer i morgon att lägga upp en liten annons på Bondens marknads facebook-sida där ni kan få veta hur det gick, om ni planerar lördagens aktiviteter utifrån pastejtillgången. I övrigt kommer vi att göra åtminstone prinskorv och apelsinkorv och kanske starta en ny omgång isterband till påföljande helg. Vi får se exakt vad vi kan och hinner göra, när jag har gått ut i charken för att inventera produktionsköttet.

Jag har fyllt på inventariet med fler julskinkor på beställningssidan för julskinkor för upphämtning den här helgen i gårdsbutiken eller på Bondens julmarknad på Katarina Bangata på Södermalm. Jag påminner om instruktionerna:

  1. Ni bokar julskinkor på julskinkesidan och anger plats, dag och ungefärligt klockslag för upphämtning.  
  2. Ni swishar genast betalningen för er skinka till 123 590 2986 när ni fått den automatiska bekräftelsen på beställningen.
  3. Jag tar med skinkorna till Bondens nästa julmarknad, eller lägger dem i gårdsbutikens frysbox till helgen, om ni väljer det alternativet.
  4. Ni hämtar upp skinkan på marknaden eller i gårdsbutiken vid den tid som ni angett på beställningen.
  5. Det går inte att boka julskinka till några andra tidpunkter än till närmsta lördag (eller söndag i gårdsbutiken).
  6. Allt kommer att ordna sig.

I övrigt så kommer vi att ta med oss av både Rådmannens salami och Gårdens salami och den nya Landjägern. Alla är bra julgransprydnader. Dessutom Frankfurter, fryst salsiccia, citron/kummin/mejram-korv, chorizo och isterband. Och skivat lufttorkat.

Om ni vill ha något att fundera över tills vi ses så kan kanske den här, för många säkert provocerande, artikeln vara ett underlag, kanske i kombination med denna essä från OBS på SR, som jag fick i mig till frukost idag. 

I övrigt är renoveringen efter vattenskadan i boningshuset slutförd och jag har lagt upp försäljningsannonsen för min gård på Hemnet igen, med en möjlig visning på söndag.

Vi ses!

Julskinkenärvaro hur?

Publicerat av

Nu är det dags att styra upp det här med julskinkorna så att det inte blir kaos. Vi gör så här: 

  1. Ni bokar julskinkor på julskinkesidan.  
  2. Ni swishar genast betalningen för er skinka till 123 590 2986 när ni fått den automatiska bekräftelsen på beställningen.
  3. Jag tar med skinkorna till Bondens nästa julmarknad, eller lägger dem i gårdsbutikens frysbox till helgen som kommer om ni väljer det alternativet.
  4. Ni hämtar upp skinkan på marknaden eller i gårdsbutiken vid den tid som ni angett vid beställningen.
  5. Det går inte att boka julskinka till några andra tidpunkter än till närmsta lördag (eller söndag i gårdsbutiken).
  6. Allt kommer att ordna sig.

För er som aldrig har köpt julskinka av mig tidigare kan följande beskrivning vara till hjälp: Mina nitritfria julskinkor kommer från grisar som levt hos grisbonden Olle Linder på Åsbergby gård utanför Knivsta. Skinkorna är sprutsaltade med en 13% saltlake till 20 % av deras vikt, såsom jag lärt mig är lagom för att de ska behålla sin saftighet vid tillagningen. Saltlaken har vi gjort precis som föregående år med mitt portugisiska oraffinerade Atlantsalt, lite lagerblad, vitpeppar, enbär och kryddpeppar, och en gnutta socker. Skinkorna är alltså helt fria från nitrit och andra konserveringsmedel. Därpå har vi vakuumförpackat skinkorna och efter några veckor fryst in dem när de har tagit till sig laken. Priset är 404 kr/kg för årets skinkor och 300 kr/kg för fjolårsskinkorna. Skinkorna är frysta vid leverans. Skinkorna är inte kokta, de är råa men rimmade. Du behöver inte vattna ur skinkan, den har rätt salthalt som det är. 

Ingen kund har någonsin klagat på mina julskinkor – du kan bli den första! – och väldigt många återkommer år efter år. Jag brukar själv tillaga skinkorna sous vide, i den vakuumförpackning som de ligger i, vid cirka 73 grader i kanske 4 timmar och avslutar med att griljera i ugnen, men alla gör på sitt sätt enligt sina familjetraditioner så att det blir rätt.

Vi ses!

Korvkurs den 8 februari?

Publicerat av

Jag har fått påtryckningar om att hålla korvkurs och jag har nu gett med mig och kommer att hålla en kurs den 8 februari om jag får sex deltagare anmälda inom en vecka. Jag tror att jag har 2 platser bokade redan nu. Kursen är naturligtvis den optimala julklappen.

Här kan du läsa mer om kursen och göra din beställning.

Jag vill också påminna om morgondagens leveransrunda. Jag tar emot beställningar fram till klockan 15 idag.

Vi ses!

Dags att lägga vantarna på Skinkorna

Publicerat av

Nu på lördag den 22 november kör jag den sista leveransrundan på ett tag. Jag planerar att köra nästa strax före jul, som jag brukar. Däremellan är det julmarknad på Bondens marknad Södermalm fyra lördagar fram till jul.

Den här veckan styckar Julia två grisar, så fokus på beställningsformuläret blir på fina styckdetaljer, julskinkor, korvar från frysen, rimmat sidfläsk, bacon, lufttorkat ytterlår och lufttorkad karré, salami och isterband.

I nästa vecka ska vi producera mycket korv, så att vi har till den första av Bondens julmarknader den 29 november. Jag har fått in önskemål om Kovbasa och apelsinkorv. Är det något annat ni är sugna på? 

I torsdags åkte jag ner till Gunnarsbo, bland annat för att ordna så att inte vattnet skulle frysa i ladans gästavdelning. Tyvärr så blev jag sjuk dagen innan, men jag åkte ner ändå, och det var bra för Gunnarsbo är som ett sanatorium för mig. Jag stillar mig så fort jag kommer dit, tar en sak i taget och arbetar lugnt och metodiskt. Det här var mitt första besök med minusgrader, så jag tog tillfället i akt och utvärderade vedspisen, de två kakelugnarna och braskaminen och allt verkar fungera förutom ett spjäll. 

Jag gjorde små utflyckter; tillbaka till biblioteket i Österbymo fortsatte jag undersöka Ydre-rummet och på vägen hem, nere i byn besökte jag Asbyloppan och köpte lite inventarier till köket för nästan ingenting. På lördagen gick jag en promenad i solskenet i Hedners park nedanför prästgården. Prästen Anders Hedner började anlägga parken på 1840-talet som ett arboretum och fantiserade fritt kring de olika platserna i parken; en liten bro leder över till några kvadratmeter som blev Lycksalighetens ö, en fördjupning bredvid stigen blev Najadernas grotta och själva sjön döpte han efter sin hustru till Matildas spegel. Jag tror att jag har berättat tidigare att han för att glädja Matilda, utan framgång försökte plantera in svanar i sjön, men då det inte lyckades tillverkade han i stället svanar i trä som kunde förflytta sig över sjön dragna av något slags mekaniskt system. 

Jag har återupptagit mitt sökande efter mer information om min farmors farfars farmors syssling Greta Livin, född Meurling, som bodde på Gunnarbo med sin löjtnant Magnus Livin 1795-1810. Till skillnad från sin make Magnus som dog redan 1812, 54 år gammal, så fortsatte Greta sitt liv till 1853 då hon dog 88 år gammal. Jag läste hennes bouppteckning häromdagen och upptäckte att den bland andra hade undertecknats av Anders Hedner som förutom att få betalt för hennes begravning även kvitterade mottagandet av fattigprocenten på 10 skilling banco. Eftersom Gretas pappa hade varit komminister i Asby innan Anders Hedner blev kyrkoherde där och Greta kom från en prästsläkt, så tar jag för givet att han och Greta kände varandra. Tänk om man kunde hitta Hedners begravningspredikan.

Greta fick inga barn, men som närmast anhöriga i bouppteckningen står hennes brors son hattmakare-gesällen Per Gabriel Meurling i Eksjö och fru Christin Linblad, född Meurling, i Eksjö. De ska jag titta närmare på. Jag har upptäckt att det egentligen inte är de eventuella släktbanden till mig som gör det här rotandet i tidigare liv så spännande, utan detaljerna och relationerna till andra, som gör det så kittlande för fantasin.

Jag gjorde en tur till Eksjös utkanter för några inköp i ett byggvaruhus i söndags. Jag spar besöket i själva Eksjö till en annan gång. Jag kan inte minnas att jag har varit där, trots att det var där som min farmor växte upp då hennes far var redaktör för Eksjö tidning, så det finns saker att gräva i. Det var märkligt hur tydlig övergången till Jönköpings län var på resan dit. Visst är Småland också vackert, men det var något som saknades. Vad är det som gör att Ydre berör mig på ett annat sätt?

På kvällen invigde jag min framtida arbetsplats vid skrivbordet i arbetsrummet på övervåningen. Jag vill att jag ska komma ihåg hur det var när jag köpte Gunnarsbo och mina första resor dit, så jag började rekonstruera detta i en sorts dagbok. Jag tänkte att den främst skulle dokumentera detaljer om gården och vad jag gör för att förbättra eller ändra, men det är oundvikligt att det kommer med andra tankar också. Sent på natten skrev jag så här:

När tiden för länge sedan kom till mitt Ydre så lade den sig ner för att vila, och det var så skönt att den bestämde sig för att stanna kvar. När man lämnar Ydre, till exempel för att åka till Eksjö, så visst, det är vacker även där, men det är den nostalgiska skönheten på en plats som någon har lämnat. Och efterlämnat ett tomrum. Det är den vackra sorgsna saknaden. Men i mitt Ydre finns tiden kvar, och väntar på mig när jag kommer tillbaka. Det gör att allting känns extra verkligt.

Jag har skjutit reparationen av kylbilen framför mig, för kostnaderna ger mig sådan ångest och alternativen är så svårbedömda, men nu tog jag till sist tag i detta också och hittade den dyraste reservdelen, katalysatordelen av avgassystemet, begagnad i Norge, så den är på väg hit till en kostnad av cirka 10 000 i stället för 23 000. Och en piratkopia på en främre strålkastare har jag hittat för 3 000 i stället för 6 000. Ett steg i taget, bit för bit så ska jag nog få en hel bil igen. Reparationen av huset i Rönna har stannat upp för att båda målarna har blivit sjuka; det var nog de som smittade mig. Jobbigt eftersom det bara är ett par dagars effektivt arbete kvar tills allt är återställt. När jag ändå håller på att redovisa så kan jag berätta att den senaste tremånaderskontrollen inte visade på något canceråterfall i levern. Skönt.

Vi ses!

Ytterligare en leveransrunda och lite REKO

Publicerat av

Jag kör en runda nu igen på lördag den 8 november eftersom några av er inte hade möjlighet att hämta upp i lördags. Nu har jag också mer färska styckdetaljer att erbjuda då Julia i dagarna står och styckar två fina grisar. Dessutom ska jag packa nyrökta isterband och rimmat sidfläsk i eftermiddag eller i morgon förmiddag. Beställningsformuläret ska vara uppdaterat, men fråga om ni saknar något. Det finns julskinkor under fliken Julskinkor, både från i år och några billigare från i fjol som jag kallar Fjolårsjulskinka.

För de av er som tycker att det är svårt att hämta upp på lördagar så rekommenderar jag att ni går med i de av REKO-ringarna som passar er bäst av REKO Stockholm Sollentuna, REKO Stockholm Vasastan, REKO Stockholm Liljeholmen och REKO Stockholm Kungsholmen på Facebook. Kungsholmsgruppen letar efter en ny utlämningsplats, helst en större parkering som inte används på kvällstid. Känner ni till någon sådan på Kungsholmen så får ni gärna tipsa mig så kan jag vidarebefordra det till rätt person. Gruppen i Vasastan, med utlämning på en parkering vid Sabbatsbergs sjukhus, har förvånansvärt dåligt konsumentdeltagande vilket jag inte begriper.

Jag kommer att försöka komma till det här grupperna med viss regelbundenhet under de perioder då jag inte står på Bondens marknad. Många av REKO-ringarna i Stockholm tillåter försäljning på plats, till skillnad från grupperna i Uppsala, och det är mycket bra för då slipper man det krångliga beställningsförfarandet på Facebook och det hela blir mer som en marknad än en utlämning. Sollentuna-gruppen, med utlämning på parkeringen framför Systembolaget i Häggvik varannan tisdag ojämna veckor, är mycket välbesökt och bra på det sättet.

För många av er hamnade nog förra veckobrevet i skräpposten, för i samband med flytten av min domän till en svensk server så satte jag inte en del DNS-poster till korrekta värden, men det ska vara åtgärdat nu.

Den senaste tiden har varit ganska rörig. Jag har hantverkare i huset som ska återställa det som revs ner för att avfukta efter en vattenläcka. Nu är det torrt och snickare och rörmokare och golvläggare och målare ska koordineras för att färdigställa allt, så att jag kan lägga upp annonsen och ha visningar av gården igen. Det är jobbigt att ha främlingar i huset, hur trevliga och hjälpsamma de än är.

Problemet med kylbilen är en trist historia. Det verkar som att det inte går att komma undan att ersätta det som är paj med annat än Mercedes originaldelar, så även om jag tycker mycket om min bil så börjar jag förakta företaget Mercedes för hur de gör allt de kan för att försvåra eget meckande och alternativa lösningar. De mekaniker jag har talat med utbrister i ångestskratt när jag berättar att Mercedes-verkstaden vill ha 73 000 för reparationen. Men min trogne, duktige mekaniker Paul på Däckjour 24 har åtagit sig att göra själva jobbet som han säger är enkelt, när vi får fram de delar som behövs. Jag vet ännu inte hur jag ska finansiera det hela, men hoppas på att det ska kunna bli någon slags avbetalning eller om jag kan få ett lån från banken med bilen som säkerhet. Det bästa vore förstås om jag kan få till riktigt bra försäljning, eller ett extraknäck.

Det som jag ser fram emot är att snart, kanske redan i slutet av nästa vecka, få åka ner till Gunnarsbo och stanna några dagar i rad. Där vet jag att oron släpper när jag får pyssla utan stress. 

På REKO Sollentuna igår så köpte jag en förpackning av Mr Won’s Kick-ass Kimchi och nu har jag just ätit godaste snabbmaten! Tag och banka ut en skiva innanlår med kraft och salta ganska rikligt. Bryn snabbt i rejält med smör på hög värme. Kvarna en god svartpeppar över. Skeda över smöret och lagom med kimchi. Servera med åthävor och en klapp på axeln! Mina innanlår är möra som minnet av sommaren.

Vi ses!