|
|
|
|
|
|
|
Det har varit ganska mycket för mig att hantera på sistone. I måndags gjorde Livsmedelsverket en kontroll av min verksamhet över videolänk. Jag har svårt för den typen av kontroller eftersom jag har svårt för auktoriteter och svårt för att utvärderas överhuvudtaget. Inte minst om auktoriteten har begränsad kunskap om vad som kontrolleras och varför det ska kontrolleras. Som exempel så ifrågasatte statsinspektören formuleringen “Rå korv att steka eller grilla på medelvärme.” på en av mina etiketter. Hen ansåg nog att det borde framgå att korven ska tillagas tills den uppnått en kärntemperatur på 72 grader. Livsmedelsverket anser alltså inte att ni kunder är tillräckligt kunniga att steka en korv! Och att det föreligger en risk för allmänheten om jag säljer denna korv utan den instruktionen! Jag bet ihop och bad hen att kolla upp med sina kollegor om det var nödvändigt. Vi får se var det slutar. I övrigt var det en beräkning av kötthalt som det blev nedslag på, den ska förmodligen vara högre för Leberkäsen (som måste ha beteckningen “korv” på etiketten, annars förstår ni inte vad det är i förpackningen) än vad som framgår av etiketten, men det kan jag beräkna först när jag har tagit reda på hur mycket den förlorar i vikt i ugnen. Det tråkigaste konsekvensen av kontrollen är att jag måste ändra rutinerna för avfallshanteringen på ett sätt som i värsta fall blir väldigt kostsamt. Jag orkar inte ens förklara den komplicerade EU-lagstiftningen som är anledning till detta. Men jag undersöker olika lösningar på den frågan nu.
Tyvärr är det så att min sjukdom har fått allvarliga konsekvenser för mitt företags redan klena ekonomi, eftersom jag inte har kunnat arbeta som förr. Jag måste nu snabbt bli friskare så att jag orkar jobba mer, men jag måste också göra vissa förändringar så att mina marginaler blir tillräckliga för att betala de skulder som jag har dragit på mig. Jag har en del idéer om hur detta ska gå till, och jag kommer att återkomma angående detta när saker och ting blir mer konkreta. Det är viktigt för mig att vara fullkomligt öppen med vad som sker inom verksamheten, så att ni förstår vad som händer, så jag kommer inte att dölja någonting för er. Men nu gäller det först och främst att kämpa på och hålla tummarna för att planerna ska gå i lås.
I nästa vecka, som slutar med påsk, så kommer med största sannolikhet min leveransrunda företas redan på skärtorsdagen, eftersom jag gissar att många av er ger er av från städerna redan på torsdag kväll eller fredag.
Ta det lugnt så ses vi snart!
Titta vilka fina Frankfurter-korvar som hänger i röken för att kallrökas över natten! Hoppas att de blir lika lyckade som senast. Visst, det är en vanlig korv, men den blir faktiskt speciellt delikat när den är gjord med omsorg av riktigt bra råvara. Den går naturligtvis utmärkt att steka eller grilla, men om man längtar efter en kokt korv så är det den här man vill ha.
Frankfurter finns på beställningsformuläret som gäller för leverans eller upphämtning nu på lördag den 20 mars. Julia har också gjort mer av vår version av kiełbasa biała eftersom den korven är populär i Polen till påsk, så att ni kan fylla frysen och planera en påsk i polsk tradition. Det finns också apelsin-korv och Toulouse-korv om man vill skapa sin egen tradition, och Landjäger om man vill ta med korven på en promenad i vårsolen som ska komma.
Som ni ser har vi också kallrökt sidfläsk, så kallat bacon, i röken och det kommer jag ta ut och skära i bitar på fredag. Det är torrsaltat och precis som alla andra av mina produkter tillverkat helt utan nitrit eller andra konserveringsmedel. Det finns också lufttorkad karré, kallrökt skinka och kallrökt lardo, och en del styckdetaljer från de senaste två grisarna.
I måndags påbörjade jag en andra cytostatikabehandling. Den kommer att pågå i tre månader med behandlingar varannan måndag. Jag känner mig lite konstig efter första behandlingen. Jag fick ju inte särskilt mycket biverkningar under den förra behandlingen, tyckte jag. Men då var min allmänna hälsa sämre, så jag kanske inte märkte av biverkningarna. Nu när min hälsa är mycket bättre blir diskrepansen större när jag känner mig konstig. Hjärnan är snurrig. Jag glömmer saker, påbörjar saker och tappar sedan bort dem. Mina tankar trasslar ihop sig till nystan som är jobbiga att reda ut. Men det är egentligen småsaker som det är lätt att stå ut med nu när jag vet att allting är på väg att bli bra. Den här behandlingen är ju bara “för säkerhets skull”, någon cancer kan de inte längre se på röntgen. Jag tror också att dessa biverkningar kommer att vara värst de första dagarna efter varje behandlingstillfälle. Så det är inget att beklaga sig över egentligen, bara att ta det lite lugnt och ligga lågt med att fatta avgörande beslut.
På måndag är det min namnsdag! I år så vill jag inte ha några presenter från er. Det räcker med att ni lägger en beställning till leveransrundan nu på lördag för att jag ska bli glad. På beställningsformuläret har jag lagt upp den mycket grovmalda Toulouse-korv, kryddad med lite muskot och vitpeppar, som vi gjorde idag, de syrade, kallrökta och lätt torkade isterband som vi startade i förra veckan, och mer av Landjägern som nu har torkat ytterligare. Men det finns också fryst apelsinkorv och Nürnberger Rostbratwürstchen kvar. Av det skivade finns det lufttorkad karré (coppa), kallrökt skinka och kallrökt lardo. Av styckdetaljer så finns det av allt som fanns på de två relativt små grisar (cirka 95 & 105 kg) som Julia har styckat i veckan, utom fötterna som en granne snodde. I lördags när vi kom hem till gården efter leveransrundan hade solen nyss sjunkit under horisonten. För mig är det en lättnad den första gången på året när det fortfarande är ljust vid hemkomsten från rundan. Då vet jag att allt kommer att bli bättre. Snart, snart. Vi ses! |
Färgerna är lerbleka men våren är här. Man måste gå lite närmre för att se det. För bina har flugit ut för att tömma tarmen under sånglärkornas översyn, och det finns lite grönt under löven för hönsen att picka i sig.
Men stackars Julia får stå i charken och göra korv, och Eva får packa och städa, i stället för att leka i solen. Igår gjorde Julia leverpastej, och idag har hon stoppat Nürnberger Rostbratwürstchen och Apelsinkorv. De finns på beställningsformuläret tillsammans med Landjäger och en del kött.
Vid den här tiden på året blir jag rastlös. Jag dagdrömmer och vill planera resor, odlingar och experiment, och jag vill arbeta med kroppen och bli svettig. Men i år är jag låst och måste hålla mig i skinnet. Jag får inte anstränga mig, kroppen ska återhämta sig. Såren ska läka och levern ska växa till. Jag får göra mitt halvtimmes försiktiga träningsprogram med yoga-liknande övningar och gå upp och ner i mina trappor så att jag blir en gnutta andfådd, inte mer. Det är ganska tråkigt.