Leveransrunda inför midsommar

Leveransrundan nu på lördag den 17 juni blir den sista innan midsommar. Jag hämtade ett par, inte så stora, grisar från slakteriet igår och Julia har börjat stycka dem med en väldig fart idag, så hon lär bli klar i morgon. Sedan ska vi bara packa och märka allt också.

Förutom alla styckdetaljer så finns det skivat lufttorkat och en hel del korv på beställningsformuläret: fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv, Frankfurter, isterband, gårdens minisalami, leverpastej och fläskmerguez. Den sistnämnda råkade bli väldigt chilistark, så jag måste utfärda en liten varning till de som är känsliga för den typen av hetta.

På bilden i sidhuvudet så syns en del av de fruktträd som jag har ympat och som tycks ha tagit sig bra. Till höger syns flera lyckade ympar av Hamra-päronet som jag skrev om i april. Jag är extra stolt över dem eftersom de är samma individ som planterades här i närheten för över 500 år sedan, och som jag med lite kirurgi på ett magiskt sätt har fått att växa ihop med två sorters grundstammar (Cydonia oblonga (kvitten) ‘Elise’ och Pyrus Communis ‘Kirchensaller’). Det är fascinerande hur träd kan läka och valla över avsågade grenar och skador, och att man kan få grenar att växa fast på andra träd med hjälp av lite ymptejp. Men det är ännu mer fascinerande hur människokroppen kan läka ännu snabbare efter sjukdom och snitt med skalpeller och sågar. I morgon är det en månad sedan min stora bukoperation och det är bara ett 32 centimeter långt ärr som avslöjar att någon har varit där och pillat. Inför fredagens återbesök på kirurgen tog jag prover i morse som jag tittade på nu. Cancermarkören CEA har sjunkit till inom referensvärdet igen. Det var skönt att se.

Vi ses!

Mängder av korv

Den här veckan har det varit full fart i charken. Det har gjorts leverpastej med lever från Julias nyslaktade kvigor, det har gjorts Frankfurter, citron/kummin/mejram-korv, salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin och fläskmerguez. Alla sorter kommer att ligga i gårdsbutiken i morgon fredag och alla sorter kommer att tas med till bondens marknad på Katarina Bangata nu på lördag den 10 juni. Dit kommer vi också ta med den smaskiga minisalamin som jag så förargligt glömde hemma förra helgen. Vi tar också med oss andra lufttorkade skivade grejer, lite matlagningspancetta till exempel, och ett begränsat urval färska styckdetaljer. Vill du att vi ska ta med någon specifik styckdetalj som vi kanske har fryst så ska du säga till med en gång så kanske det går att ordna.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000001076006_zc_v1_1686243430580_20230608_162005_(2).jpg

Nu ser jag fruktämnen på åtminstone persiko-, päron- och körsbärsträd i min fruktlund, på träd som jag planterade för 2 år sedan. Det största av alla träden där är ett plommonträd av sorten Reine Claude d’Oullins som jag nyligen fick veta att det kan dröja tio år innan det blir bördigt och ger frukt, men att frukten är de godaste plommon som finns. Jag såg ändå fyra blommor på det trädet i år, men jag kan vänta. Det finns två till gamla sorters plommon som också är uppkallade efter den franska drottningen Claude (1499 – 1524) som var gift med Frans I av Frankrike – Reine Claude d’Althan och stor grön Reine Claude. Båda dessa ympade jag på stenfruktsympningskursen i april i år, och de ymparna tycks ha tagit sig fint.

Puckelryggiga och dygdiga Claude blev bara 24 år men hann med att föda 7 barn varav 5 överlevde. När jag läser om henne på Wikipedia verkar det inte som att hon har gjort något annat avtryck än att få ha gett namn åt dessa plommonsorter. Det är ju inte så illa, men man undrar varför någon ville döpa dem efter henne. Själv kallades jag som barn ibland Plommon av mamma för att jag var trög i magen och satt länge på dass och gavs katrinplommon. Det lät ju sött, om man inte visste varför. I förra veckan så lyssnade jag på ett webinarium om Vendel-tiden med Jonathan Lindström som föreläsare. Angående bilder av två mansgestalter gjorde han en utvikning om tvillinggudar som funnits i många kulturers myter och så också i Vendel-kulturen. Jag kände inte till detta, men det slog mig att det finns väldigt många gudar som är helt bortglömda idag. Är det till och med så att en gud som inte längre dyrkas glöms bort fortare än en människa som döpt en frukt som fortfarande äts?

Vi ses!

P.S. När jag sedan gick ut i fruktlunden så hittade jag ett fruktämne även på Reine Claude d’Oullins!