Jag hoppas att ni fick, eller gjorde er, en skön midsommarafton igår. Själv åkte jag och Sonja till mina vänner på Forsby kvarn där vi åt en underbar middag vid dammen på kvällen. I Finland äter man faktiskt en miljon grillkorvar PER DAG under sommaren och allra mest kring midsommar. Men då är det mesta korv av riktigt låg kvalitet med 43% kötthalt, och det är ju inte något att stå efter. Men nästa gång ni vill göra det enkelt för er så tycker jag gott att ni kan lägga en Krillekorv på grillen och tänka på de stackars finländarna.

I torsdags provade jag den nya versionen av Rådmanskorven och den nya omgången av Gårdens salami och konstaterade att båda blivit oerhört lyckade. Jag skryter sällan med vad jag gör, men när det gäller de här två så kan jag bara konstatera att jag nog inte kan göra bättre salami än så här, för jag vet inte vad det skulle innebära. Rådmanskorven är alltså en salami som jag har utvecklat som en hyllning till den jurist som har hjälpt mig så mycket med att vinna mina överklaganden av Livsmedelsverkets rubbade beslut, och till alla andra jurister som arbetar för goda saker på ett eller annat sätt. I den här versionen är den smaksatt med dillfrö, citronzest och röd kampotpeppar, en väldigt exklusiv svartpeppar från Kambodja. Både den och Gårdens salami är den här gången stoppade i svintarm med en större dimension än tidigare, 42-46 mm i diameter. Att jag inte gjorde den i raktarm av nöt tror jag har en viss del i det lyckade resultatet, för svintarmen är betydligt tunnare än nöttarmen vilket gör att den lättare släpper ut fukt. Vi gjorde också några andra förändringar i produktionsprocessen som jag tror spelade roll. Det är väldigt många faktorer som har betydelse för slutresultatet, så det gäller att anteckna noggrant om man vill kunna upprepa resultatet nästa gång. Jag tror att jag noterade det mesta, annars får Julia agera liveminne med sin unga hjärna.

Jag har fortfarande inte hittat någon ny privatbil. Jag missade en bra bil för att jag tänkte på saken för länge. Nu har också vår kylbil fått problem. Efter en hjulinställning som jag gjorde för en månad sedan har bilen börjat vibrera så snart jag kommer upp i 70 km/h. Verkstaden som gjorde hjulinställningen säger att det bakre knutkorset är utslitet. Jag tycker att det är märkligt att problemet uppstår just efter att de har arbetat med bilen, men inser att de aldrig kommer att ta på sig något ansvar. På en Mercedez Sprinter är knutkorsen fastsvetsade, så hela kardanaxeln måste bytas. Med en ny kardanaxel kostar det 26 000 att åtgärda problemet, men för tillfället finns en begagnad att köpa som skulle sänka kostnaden till 12 000.

Det känns som att det har rullat på så här med nya oväntade kostnader under hela våren, och jag ser inte hur jag ska kunna fortsätta att ta emot stryk på det här sättet, även om jag är uthållig i boxningsringen. Försäljningen har också gått sämre än tidigare det här första halvåret, och jag vet inte vad jag har gjort för fel. Jag har svårt att se hur jag ska kunna fortsätta om jag inte lyckas öka inkomsterna och göra dem mer stabila. Jag kan inte fortsätta att ängslas för att företaget ska gå omkull så snart räkningarna ramlar in och oväntade kostnader uppstår.

Jag har börjat tänka på det som varit otänkbart, för att vänja mig vid tanken på att lägga ut gården till försäljning. Men det är inte heller någon enkel utväg, eftersom det kräver att jag hittar just den köpare som behöver en komplett livsmedelsanläggning, för bara då kan jag få ut tillräckligt för gården för täcka mina lån och till en handpenning på ett litet torp någonstans. Och att hitta en sådan lösning skulle förmodligen ta mycket lång tid och vara oerhört omständligt. Och vad skulle jag sedan livnära mig på?

Jag känner mig uppgiven och otillräcklig. Det räcker visst inte att göra bra charkuterier och ha en fantastisk men begränsad kundkrets. Det är inte längre så att jag lyckas sälja allt som jag tillverkar. Det byggs upp ett lager i frysrummet, så jag har fått skjuta fram ny slakt flera gånger för att jag inte har behövt mer kött. Kanske är det nu min brist på ekonomisk utbildning slår tillbaka? Idag är mitt sinne mörkt och jag ser inga utvägar. Jag klamrar mig fast vid minsta glädjande småsak för att fly undan de mörkaste tankarna. Att salamin blev så god. Att två små kycklingar tittade fram under den stora svarta Croad Langsham-hönan för några timmar sedan. Att störbrytbönorna till slut börjat gro.

Vi ses!

Kristofer

P.S. Jag tar gärna emot tips på hur jag ska rädda situationen, eller åsikter om vad jag gör fel.