Först pastejer, sedan drömmar

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

Idag har vi gjort leverpastej, tysk Thüringer Rostbratwurst och polsk biaƚa kieƚbasa. Ja, det är väl inte mycket mer att säga om det. Jag tar med dem till Bondens marknad på Katarina Bangata där vi står nu på lördag den 24 mellan 10 och 15. Jag tar också med isterband och det sista frysta av fänkålssalsiccia, fläskmerguez, prinskorv och Toulouse-korv, och vad jag nu hittar. Jag tar också med av återstående styckdetaljer och en del lufttorkat. Isterbanden är förresten omnämnda som Sveriges enda riktiga isterband i veckans nummer av Fokus, vilket en av er påpekade för mig. Tack för det.

På det professionella planet är det en ära att jag har blivit ombedd av min gamle vän Mark Frederic – Le Charcutier Anglais – att vara svensk huvuddomare i en alldeles ny global kvalitetsutmärkelse för charkuterier. Projektet är så nytt att hemsidan än så länge är ganska risig, men facebooksidan får det åtminstone att vattnas i munnen. Det hela ska bli mer offentligt någon av de närmsta dagarna, tror jag.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003851004_zc_v1_1724268102925_20240820_182238.jpg

På det fjäderklädda planet kan jag meddela den glada nyheten att Tant Grå gjorde mig fem nya kycklingar i förrgår. Hon är en väldigt duktig mamma. Hennes provavkomma Maj, som kläcktes i maj, har fått extremt långa ben och ser ut som om hon ovant vinglar fram i högklackat. Kanske är hon i själva verket en tupp som låtsas vara en höna? På den lite deppigare fågelfronten kan jag meddela att alla ladusvalorna lämnade mig igår. Eva, som ofta ställer i ordning charkuteriet efter att jag och Julia har kladdat ner det, säger att de alltid lämnar den 20 augusti här i trakten. Den senaste veckan har de blivit fler och fler och i förrgår uppskattade jag att de var ett hundratal som flög omkring gården och sket på solcellerna. Min gård måste ha blivit något slags samlingspunkt före flytten söderut. Jag älskar dem trots att de bajsar fel.

På leverplanet kan jag meddela att den senaste magnetröntgen av min lever inte visade några som helst tecken på återfall, och att hematomet från i maj har krympt, men inte försvunnit och att den senaste kontrollen av cancermarkören CEA visade att den ligger bra inom referensvärdet. Det finns med andra ord inga tecken på cancer i min kropp.

 
https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003851004_zc_v1_1724266166795_20240818_103426.jpg

När det kommer till mina nya drömmar så blir de allt tydligare. I söndags åkte jag ner till pappas kusin Erik i Axhult i södra Östergötland för att hämta ympris för mitt projekt att okulera farmoster Janas körsbärsträd, för att få min egen klon av trädet som har de godaste bigarråer som skapats. På vägen dit var jag förbi sjön Sommen. Jag älskar den här delen av landet.

På vägen hem funderade jag mycket på hur det går till när drömmar förverkligas. Jag bär på ett hopp nu som gör mig stark. Alla märkliga sammanträffanden visar en riktning som jag inte kan bortse från. En tanke fastnade i huvudet och jag var tvungen att stanna för att skriva ned den.

 

Först tråcklar jag, sedan syr jag ihop drömmen med verkligheten. 

Rädd att sömmarna ska brista. 
Fast tråden är stark och duken av kraftig väv. En väv av tillit.
Idag klev jag in i den förtrollade delen av verkligheten, där vad som helst kan hända och allt är möjligt.
 
 
 
Ja, jag kommer att förklara mer så snart det börjar röra på sig.
 

Den nya salamin blev i varje fall god

Jag hoppas att ni fick, eller gjorde er, en skön midsommarafton igår. Själv åkte jag och Sonja till mina vänner på Forsby kvarn där vi åt en underbar middag vid dammen på kvällen. I Finland äter man faktiskt en miljon grillkorvar PER DAG under sommaren och allra mest kring midsommar. Men då är det mesta korv av riktigt låg kvalitet med 43% kötthalt, och det är ju inte något att stå efter. Men nästa gång ni vill göra det enkelt för er så tycker jag gott att ni kan lägga en Krillekorv på grillen och tänka på de stackars finländarna.

I torsdags provade jag den nya versionen av Rådmanskorven och den nya omgången av Gårdens salami och konstaterade att båda blivit oerhört lyckade. Jag skryter sällan med vad jag gör, men när det gäller de här två så kan jag bara konstatera att jag nog inte kan göra bättre salami än så här, för jag vet inte vad det skulle innebära. Rådmanskorven är alltså en salami som jag har utvecklat som en hyllning till den jurist som har hjälpt mig så mycket med att vinna mina överklaganden av Livsmedelsverkets rubbade beslut, och till alla andra jurister som arbetar för goda saker på ett eller annat sätt. I den här versionen är den smaksatt med dillfrö, citronzest och röd kampotpeppar, en väldigt exklusiv svartpeppar från Kambodja. Både den och Gårdens salami är den här gången stoppade i svintarm med en större dimension än tidigare, 42-46 mm i diameter. Att jag inte gjorde den i raktarm av nöt tror jag har en viss del i det lyckade resultatet, för svintarmen är betydligt tunnare än nöttarmen vilket gör att den lättare släpper ut fukt. Vi gjorde också några andra förändringar i produktionsprocessen som jag tror spelade roll. Det är väldigt många faktorer som har betydelse för slutresultatet, så det gäller att anteckna noggrant om man vill kunna upprepa resultatet nästa gång. Jag tror att jag noterade det mesta, annars får Julia agera liveminne med sin unga hjärna.

Vi gjorde en mindre sats av Rådmanskorven denna gång, men jag ska packa och lägga ut en del i morgon förmiddag så att den finns i gårdsbutiken. Resten packar jag nog på måndag och lägger upp på beställningsformuläret tillsammans med Gårdens salami, som alltså är kryddad med fänkålsfrö och svartpeppar som vanligt men också osedvanligt lyckad och god. Testa en av varje, jämför, och berätta för mig vad ni tycker!

Jag tänker alltså köra en leveransrunda nästa helg, på lördag den 29 juni. Grisarna som styckades i veckan var ovanligt små, så räkna med att de färska styckdetaljerna, som kommer från dem, håller sig runt de lägre cirkapriserna medan de frysta styckdelarna kommer från grisar av varierande men större storlekar. Buljongkiten kommer till samma orimligt billiga pris som vanligt.

Julia har semester den kommande veckan för att ta hand om vallskörden, så jag kommer inte att göra någon annan korv än isterband, som blir klara veckan därpå. Men det finns ändå massor av tidigare korv på beställningsformuläret, tillsammans med jättefint skivat lufttorkat av olika sorter.

Jag har också lagt upp en korvkurs söndagen den 4 augusti som jag redan har 4 anmälda till, så den kommer med säkerhet att bli av.

Jag har fortfarande inte hittat någon ny privatbil. Jag missade en bra bil för att jag tänkte på saken för länge. Nu har också vår kylbil fått problem. Efter en hjulinställning som jag gjorde för en månad sedan har bilen börjat vibrera så snart jag kommer upp i 70 km/h. Verkstaden som gjorde hjulinställningen säger att det bakre knutkorset är utslitet. Jag tycker att det är märkligt att problemet uppstår just efter att de har arbetat med bilen, men inser att de aldrig kommer att ta på sig något ansvar. På en Mercedez Sprinter är knutkorsen fastsvetsade, så hela kardanaxeln måste bytas. Med en ny kardanaxel kostar det 26 000 att åtgärda problemet, men för tillfället finns en begagnad att köpa som skulle sänka kostnaden till 12 000.

Det känns som att det har rullat på så här med nya oväntade kostnader under hela våren, och jag ser inte hur jag ska kunna fortsätta att ta emot stryk på det här sättet, även om jag är uthållig i boxningsringen. Försäljningen har också gått sämre än tidigare det här första halvåret, och jag vet inte vad jag har gjort för fel. Jag har svårt att se hur jag ska kunna fortsätta om jag inte lyckas öka inkomsterna och göra dem mer stabila. Jag kan inte fortsätta att ängslas för att företaget ska gå omkull så snart räkningarna ramlar in och oväntade kostnader uppstår.

Jag har börjat tänka på det som varit otänkbart, för att vänja mig vid tanken på att lägga ut gården till försäljning. Men det är inte heller någon enkel utväg, eftersom det kräver att jag hittar just den köpare som behöver en komplett livsmedelsanläggning, för bara då kan jag få ut tillräckligt för gården för täcka mina lån och till en handpenning på ett litet torp någonstans. Och att hitta en sådan lösning skulle förmodligen ta mycket lång tid och vara oerhört omständligt. Och vad skulle jag sedan livnära mig på?

Jag känner mig uppgiven och otillräcklig. Det räcker visst inte att göra bra charkuterier och ha en fantastisk men begränsad kundkrets. Det är inte längre så att jag lyckas sälja allt som jag tillverkar. Det byggs upp ett lager i frysrummet, så jag har fått skjuta fram ny slakt flera gånger för att jag inte har behövt mer kött. Kanske är det nu min brist på ekonomisk utbildning slår tillbaka? Idag är mitt sinne mörkt och jag ser inga utvägar. Jag klamrar mig fast vid minsta glädjande småsak för att fly undan de mörkaste tankarna. Att salamin blev så god. Att två små kycklingar tittade fram under den stora svarta Croad Langsham-hönan för några timmar sedan. Att störbrytbönorna till slut börjat gro.

Vi ses!

Kristofer

P.S. Jag tar gärna emot tips på hur jag ska rädda situationen, eller åsikter om vad jag gör fel.

Marknad, svalor och persikoblom

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

På lördag står jag och Andreas på Bondens marknad på Södermalm igen mellan 10 och 15. Vi tar med oss det mesta från en stor och en liten gris som jag hämtade från slakteriet i tisdags och en massa korv och en del lufttorkat. Får jag fresta med lite karré, några “ostron”, en fläskflapp, några salsiccia, citron/kummin/mejram-korv, cipolata, prinskorv, Nürnberger, Lisas korv, Toulouse-korv, Fläskmerguez, Falukorv, Leberkäse, Frankfurter, Isterband eller en Leverpastej? Förhoppningsvis hinner jag skiva och packa också av det lufttorkade, kanske till och med lite kallrökt lardo? Jag hoppas att jag får träffa några av er på lördag.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003189042_zc_v1_1715832072688_20240507_092009.jpg

Den estniska elefanten stod kvar på stranden i Pärnu i Estland där jag lämnade den för två år sedan. Jag har tillbringat en dryg vecka på cancerrehab på Tervis spa genom Curo Riksföreningen för Cancersjuka. Det har varit väldigt välgörande att få släppa alla tankar på företag och vardag på gården och slippa alla små störningar från tvättmaskin till diskmaskin, från inhandling till matlagning. Dagarna fick snabbt ett lugnt mönster med simning innan frukost och tre behandlingar innan lunch – massage, virvelbad för fötterna och paraffin-inpackningar för händerna – och promenader och egen tid på eftermiddagarna. När jag kom på måndagen och träffade läkaren så låg mitt blodtryck på 150 över 80 och pulsen på 102. I fredags låg blodtrycket på 122 över 70 och pulsen på 94. Jag är fortfarande trött av det förbannade hematomet i levern som fortsätter att trycka på matsäcken.

Det kanske inte var alla behandlingar som hade så stor inverkan på kroppen i sig, men viktigare var nog den meditativa stillheten innan, under och efter behandlingarna, en vila, utan stress till nästa aktivitet och utan pill på mobilen och utan socialt deltagande. En stilla stund för mig själv där tankarna fick röra sig fritt så länge de höll sig på plats i tid och rum. Jag satt och skrev lite grand, det blev bara några sidor nedskrivna, men riktningar, skisser till dialoger och händelser utvecklades i huvudet. Jag besökte en handelsträdgård och köpte ett ukrainskt persikoträd Sochny (eller sotsnõi eller Sočnij) och på Pärnus årliga trädgårdsmässa i en park intill boendet så köpte jag ett nordkinesiskt persikoplommon (Prunus salicina) Mi tao li. Några nektarinträd stod inte att finna.

Jag kom hem i måndags och försöker hålla fast vid stämningen. Jag saknar enkelheten och simturerna mycket, men inte fodret i matsalen.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003189042_zc_v1_1715836144874_20240514_153708_(1).jpg

När jag kom hem till gården var det full sommar! Persiko-, plommon- och körsbärsträden står i full blom. Jag tror att gräset och ogräset har växt två decimeter sedan jag kom hem. Och kycklingen har vuxit säkert 50% och hen och hön hade tagit sig ur sin inhägnad och lärt sig sola i hönsgården.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003189042_zc_v1_1715836395253_20240515_185449.jpg

Tornseglarna kom i förrgår och svirrar runt ladan och igår kväll upptäckte jag att det var en massa gullvivor överallt. Kraftfull sommarentré!

Vi ses!

 

Korvfokus

På Bondens marknad på Katarina Bangata nu på lördag blir det mer fokus på korv än på styckdetaljer. I förrgår gjorde jag och Julia stora köttiga Toulouse-korvar, små tjocka salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin, och tajta Frankfurter. Vi tar också med frysta citron/kummin/mejram-korvar och Thüringer Rostbratwurst. Dessutom bakade vi av 107 formar med leverpastej, så det ska väl räcka ett par veckor. Dessutom tar vi med oss de styckdetaljer som blev kvar efter förra veckan och alla sorters lufttorkat. Är det någon särskild styckdetalj du är ute efter så skriv och be mig ta med den så kollar jag om jag har den färsk eller fryst.

I nästa vecka kommer vi att stycka och packa tre grisar, för vi behöver mer korvkött och styckdetaljer inför Mat och människor i Fjärdhundraland som går av stapeln lördag den 23 september i år. Den lördagen står jag inte på Bondens marknad alltså, så ni får komma hit till mig i stället.

Jag går upp klockan fem varje morgon och jag går till sängs vid mellan nio och tio på kvällen. Nu blir det snabbt mörkare och det har varit en konstig kontrast mot de soliga, varma och vindstilla dagarna den senaste veckan. I söndags såg jag att flera persikor hade fallit av det persikoträd (Riga) som burit frukt i år. Det visade sig att de var alldeles mogna utan att jag hade förstått det eftersom färgen inte var så röd som på köpepersikor. Nu har jag skördat och ätit upp de flesta, det blev uppemot ett trettiotal. De var mycket godare än jag hade förväntat mig, långt godare än några som jag har köpt i Sverige.

På min lediga tid har jag kört slåtterbalken i fruktlunden och ut på åkern där jag ska ha en parkering på Mat och människor-jippot. Jag har också legat och rensat ogräs under fruktträden för att hålla jordspeglarna öppna. Då kommer hönsen och plockar insekter och annat omkring mig. Jag märker att de vågar sig längre från hönsgården när jag är utomhus på gården och jag uppskattar deras sällskap. Modigast är moderhönan och hennes två kycklingar som vågar sig alldeles intill mig.

Vi ses!

Bondens marknad i morgon

I morgon den 19 augusti står jag och U på Bondens marknad på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm. Julia har styckat två mellanstora grisar från Olle Linder i veckan och vi tar med oss 3/4 av dessa, resten lägger vi i gårdsbutikens kylar. Vi tar också med oss isterband, både milt rökta och normalrökta, och tre sorters lufttorkat – karré, kotlettrad och ytterlår. I mognadsrummet hittade jag igår det andra ytterlåret från samma jättegris som jag hade med mig förra veckan och som var så underbart gott. Nyrökt bacon åker med liksom några burkar flott, några bitar av en ny salamin som är grövre än den förra, och fryst Toulouse- och citron/kummin/mejram-korv. Ja, jag håller också på att koka ett par skinkor som jag ska skiva upp när de är klara om några timmar.
 
Den 26 augusti står jag inte på Bondens marknad, för då har jag Sonja. I stället kör vi en traditionell leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm. Jag kommer att skicka brev till er när jag har lagt upp ett beställningsformulär för den rundan.
I söndags åkte jag på kurs i okulering i Sörmland och dagen därpå tog jag en tur ner till Erik, Gull och Gustav i Axhult i Östergötland, för att hämta årsskott av farmoster Janas bigarråträd som jag sedan på kvällen okulerade på de grundstammar som överlevt den misslyckade ympningen från i våras. Jag tycker att det var ganska svårt att få till knivsnitten för okuleringen, och jag tror inte att jag lyckades särskilt bra. Jag tror faktiskt att det gick åt skogen, men det visar sig först till våren då knopparna ska slå ut. Men jag tänker inte ge upp, jag tänker fortsätta tills jag lyckas. Vill du prova så finns det bra instruktioner här (förutom att det kan framstå som att snittet i grundstammen ska ske vid en knopp, vilket inte stämmer).

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag fick med mig en Kinda-höna med två kycklingar hem från Axhult också. Det är en äldre höna, lugn och erfaren. Det var inga problem att integrera henne i flocken, och jag tror kanske till och med att de andra hönsen, och jag, blev lite mindre stirriga av hennes närvaro. Så nu har jag tre tuppar, fyra hönor och två kycklingar.
Vi ses!