Säljer kanske bättre med smicker och söta djurbilder

Några förpackningar av mortadellaexperimentet blev kvar efter bäst-före-datum, så jag lät mina små söta höns få smaka, och gissa om de gillade den! Nu är de riktiga kötthöns och följer efter mig på led så snart jag visar mig. Tänk om mina små söta kunder kunde bete sig så här när jag kommer med korvomobilen!

På lördag den 23 mars blir det leverans igen, och det aktuella beställningsformuläret ligger uppe. Den här gången kan jag erbjuda mina mest intelligenta kunder färsk leverpastej igen, den som egentligen är en Leberwurst, och små söta würstchen av Nürnberger-snitt som jag gjorde i förra veckan. Som tillbehör, för er med höga anspråk, passar både min ganska starka, ganska grova senap och den picklade rödlöken som jag tillverkade till Korv & Bröd-festivalen förra helgen. (Tack för vänliga tillrop och ursäkta mitt frånvarande sätt, det var full snurr från 10:00-15:00.) De går också bra till min Fleischkäse (Leberkäs) som kommer fryst. Ja, de fungerar utmärkt till alla köttdetaljerna också förresten, det är alltid bra med lite syra och styrka till fläskkött, det vet ni finsmakare.

Av det lufttorkade finns det både av ytterlår med smak av enbär och rosmarin, och karré med smak av nejlika och kanel. Karrén finns också otorkad och skivad för grillen i fryst format. Därutöver finns det fryst av i stort sett alla styckdetaljer. Skriv i kommentarsfältet och fråga om det som inte nämns i formuläret så ska jag göra vad jag kan för att tillfredsställa era behov.

Det finns 1 plats kvar på korvkursen på söndag för den som känner för en dag i tarmens tecken. Allt om den finns att läsa här.

Glöm inte bort fåglarna! Mellanspetten kräver grisspäck. (Större hackspett på bilden nedan dock, fotograferad av Karl-Erik Johansson.)

Vi ses!

Share

Mortadella, Fleischkäse och en långlagrad kallrökt skinka

Nu på lördag den 26 januari blir det utkörning till Uppsala, Upplands Väsby, Hornstull och Herrängen, för er som gör beställningar via beställningsformuläret. Här följer beskrivningar av några saker som finns att beställa.

I förra veckan provade jag för första gången att tillverka mortadella, en enligt vissa källor ursprungligen romersk korv, som spridit sig över hela världen (eller för den delen även uppstått på andra ställen). Den tillskrivs ofta ett ursprung i Bologna (vilket förvanskades till baloney i USA, där förmodligen den billiga kvaliteten gjorde att ordet fick den överförda betydelsen strunt(prat), skit(snack)). Den ursprungsskyddade Mortadella Bologna har bara tillsatta späcktärningar till den finmalda korvsmeten, men på många håll i världen hittar man ofta andra större ingredienser inlagda i smeten, vilket ger en vacker snittyta och spännande smakkontraster, till exempel pistagenötter, oliver eller bitar av röd paprika

Som vanligt gick jag tillväga så att jag studerade en mängd olika recept och kokade ihop dem till ett alldeles eget. Jag bestämde mig för att förutom späcktärningar bara lägga till mandlar, i stället för de vanliga pistagenötterna som oftast är både dyra och smaklösa. Det tycker jag var ett genialt drag. Recept och metod är ganska bra redan nu, men det finns utrymme för förbättringar, inte minst när det kommer till texturen, tycker jag. Fettärningarna måste på något sätt integreras bättre med smeten, så att de inte lossnar när korven skärs i tunna skivor. Berätta gärna vad ni tyckte om ni provar den! Allergiker bör notera att den innehåller äggvita och mandel, men självfallet ingen nitrit.

Under hösten och vintern har jag inte alla gånger varit helt nöjd med allt som jag har skördat från mognadsrummet där det lufttorkade hänger. Där inne pågår ett intrikat samspel mellan olika bakterier, mögelsvampar och jäst som i bästa fall i stor utsträckning är ansvariga för mina lyckade produkter och i värsta fall inte alls kommer överens och orsakar smakavvikelser. För det mesta har jag tur med mina vänner mikroberna, men ibland har de gjort mig besviken. De senaste dagarna har jag och Michael städat ur mognadsrummet ordentligt och gått igenom allt som hängde där. Av det som var klart att skörda provsmakade vi allting. Det mesta var bra, men det som inte mötte mina kvalitetskrav slängde vi helt enkelt. Jag hoppas att jag inte städade bort de bästa mikroorganismerna.

I den stora skörden hittade vi några riktigt spännande saker, till exempel en urbenad stor skinka som hängt och kallrökts i omgångar i mer än ett år, inspirerad av sydtyskt/norditalienskt Speck. Uppskuren är den fläckig av kristaller av tyrosin, en aminosyra som uppträder på det här viset i lufttorkade charkuterier som hängt och mognat under lång tid, och det anses vara ett tecken på hög kvalitet. Smaken är djup och intressant, med en tydlig ton av rökt paprika. Den finns på beställningsformuläret under namnet kallrökt långlagrad skinka. Jag kanske borde göra fler sådana

Vi har också tillverkat Fleischkäse eller Münchner Leberkäs som den här varianten heter – den finmalda tyska korv som bakas i tråg och äts i skivor som den är eller stekt i panna, och som alltså inte innehåller vare sig lever eller ost vilket man ju skulle kunna tro av namnet. Jag tycker att den blev ovanligt lyckad den här gången.

I morgon börjar vi stycka en tung gris så om det är något speciellt som önskas från den så kan ni alltid lägga ett önskemål i beställningsformulärets kommentarsfält. Under den här styckningen börjar vi också koka fläskfond på alla ben, men den kommer inte att bli klar till helgens utkörning.

Vi ses!

Share

Leberkäs, salsiccia, bacon och fläskflank

Nästa utlämningsrunda till privatkunder i Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm sker nu på lördag den 20/10. Beställningsformuläret hittar du här.

I fredags gjorde vi Münchner Leberkäse för första gången på länge. Det har ingenting med lever eller ost att göra, som man skulle kunna tro av namnet. Fast i norra tyskland, där den kallas Fleichkäse, har den ibland lever i sig. Snurrigt. Det är en så kallad emulsionskorv som man gör i form och bakar av i ugnen. Jag brukar ibland beskriva den som en lyxvariant av falukorv, milt kryddad med peppar, muskotblomma, korianderfrö och ingefära. Den är alltså redan tillagad så man kan äta den som den är, tunt eller tjockt skivad på bröd, med lite senap om man vill, eller inlagd gurka. Skivar man den tunt så påminner den inte så lite om mortadella. Eller så kan man skiva den tjockare och steka och servera med potatissallad, stekt ägg eller surkål, till exempel. Mycket god och användbar hursomhelst.

Vi tillverkade också salsiccia med rostat fänkålsfrö och vitt vin, som varit efterfrågad på sistone och som nämndes av många som en favorit i min lilla kundundersökning. Jag vill tacka alla er som fyllde i enkäten och gav mig så mycket beröm och förslag tillförbättringar.

Min praktikant Michael frågade när vi styckade de senaste grisarna om jag hade provat att tillaga den muskel som han höll på att putsa, en tunn decimeterbred avlång muskel från höften ner mot buken. Jag svarade att jag inte hade det, men att jag gissade att den var seg eftersom synligt kollagen antydde det. Men vi provade att tillaga den sous-vide i 10 timmar på 60 grader innan vi brynte den snabbt i het panna. Den var fullkomligt enastående god och mör! Dagen därpå testade vi att bara steka den snabbt i smör i het panna och den var närapå lika mör tillagad på det viset. Vilket fynd! Det är den muskel som styckas ut som flankstek på kon, så jag får väl kalla den fläskflank i brist på etablerat namn. Från och med nu kommer jag att sälja den som styckdetalj från alla grisar jag tar till slakt, men det blir ju en begränsad tillgång eftersom det bara finns två stycken per slaktkropp. Den väger omkring 150 g och kostar 450 kr/kg. Jag lägger inte upp dem på beställningsformuläret eftersom de är så få, men man kan alltid fråga efter dem i kommentarsfältet.

Vi ses!

Share