Det var väldigt roligt att stå på Bondens egen marknad på Katarina bangata i lördags. Många av kunderna från 2019, då jag senast stod där, dök upp igen, och många av er också. Det var mycket folk och vi sålde slut på många av styckdetaljerna och mycket av charken. Eftersom vi ska stå där på lördag igen och inte styckar någon ytterligare gris den här veckan så får vi i stället producera massor av korv idag och i morgon.

När jag fick höra på marknaden att mina ukrainska kunder var mycket nöjda med den kovbasa som jag gjorde i våras, och sa att den smakade precis som den skulle, så bestämde jag genast av vi skulle göra mer av den, och naturligtvis vill jag ha mina signaturkorvar salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin och citron/kummin/mejram-korven till försäljning på marknaden, så de tillverkar vi också idag eller i morgon. Min fläskmerguez får bli det starka och smala alternativet och Münchener Leberkäse får stå för det exotiska inslaget. Jag packar också isterband och kallrökt sidfläsk d v s bacon direkt från röken, och så mycket lufttorkat som jag hinner skiva. Förutom de styckdetaljer som vi har kvar från de senast styckade grisarna så tar vi med en del fina detaljer i fryst format. Är det något särskilt ni önskar?

Jag hoppas att ni tittar förbi för så här roligt kommer det att bli igen på lördag. Rikard och Albin ser ju inte ut så där egentligen, men kameran valde att applicera något slags komedi-filter på oss.
Ditt privata val av middagsmat får inte så stora konsekvenser. Väljer du fel korv till lördagsmiddagen så kan du skratta åt det och göra ett nytt val nästa lördag. Ibland är valen i privatlivet svåra och får större konsekvenser; ska jag försöka sluta dricka på det här destruktiva sättet, ska jag lämna den här nedbrytande relationen? De valen är oerhört viktiga och får enorma konsekvenser för dig och din omgivning, och i förlängningen kanske till och med för samhället.

Ibland har du inget val; livet förändras dramatiskt utan att du fått välja och du får nu acceptera det och försöka hantera situationen som du plötsligt befinner dig i. Du drabbas av sjukdom. Din älskade drabbas av sjukdom. Ditt land blir utsatt för ett anfallskrig. Grannens vulkan får ett utbrott. Det går inte att leva ett liv i ständig rädsla för att något sådant ska hända, men när det händer så blir det allvar och du måste förhålla dig till det. Vi klarade faktiskt av corona-pandemin ganska bra. Världen över gjordes enorma ansträngningar, till svindlande kostnader, och det verkar som att det lyckades någorlunda, även om det inte är riktigt över. Vi borde ha lärt oss något av det.

Valet på söndag skrämmer mig, för det är inte bara mitt val. Dels är jag väldigt orolig för att vi ska få in fascister i regeringen, men framför allt så skrämmer det mig att klimatfrågan har fått så lite utrymme inför valet, trots att det är den allra viktigaste frågan för alla människor på hela den här planeten, och borde överskugga alla andra frågor. Om vi inte är beredda att göra något för att sakta ner klimatförändringarna och tackla de redan nu oundvikliga konsekvenserna, så har vi ingen demokrati, välfärd och jämlikhet att skydda framöver. Då spelar inte längre någonting utanför våra egna sketna liv någon roll. Egoismen och empatilösheten kommer forma vårt samhälles sista decennium, innan konflikter, krig och flyktingströmmar till följd av naturkatastrofer och klimatets förändringar av förutsättningarna för liv i olika delar av världen, får vår trygga oas att till sist kollapsa. För mig finns tyvärr inte längre något alternativ till att i riksdagsvalet rösta på det enda parti som tycks ta de här frågorna på allvar, trots att jag inte delar det partiets analyser av och idéer till lösningar på många andra områden.

Det tredje och det mest skrämmande kanske är att vi framställer det som att vi har ett val, för det är ju inte ett val utan en situation som vi har drabbats av. Vi kan inte välja att inte handla i den här situationen. Vår uppgift nu är att analysera och försöka förstå vad som krävs och hur vi bäst och effektivast och snabbast kan anpassa våra liv och vårt samhälle för att undvika en kollaps och bygga upp ett fungerande samhälle för framtiden. Det finns inget alternativ till det.

Om man fantiserar kring hur det skulle gå till och vad som krävs, så är det inte ens en så tråkig eller svår uppgift. Tvärtom så är den ganska fantasieggande. Hur skulle det kännas till exempel att veta att vårt samhälle var helt självförsörjande på förnybar energi? Hur skulle det kännas att blåsa Putin genom att hela EU ställde upp solidariskt för varandra och hjälptes åt att eliminera all energiproduktion baserad på kol, olja och gas? Hur skulle det kännas om var och en av oss skulle ha råd att köpa en elbil eller fick åka gratis i kollektivtrafiken? Hur skulle det kännas om vi i Sverige var självförsörjande på livsmedel och kunde handla lokalt producerad mat efter säsong? Hur skulle det kännas om vi hade ett varierat mer småskaligt jordbruk, utan monokulturer, riktiga skogar, i stället för granplantager, om vi hade betesmarker och en biologisk mångfald som säkrade framtiden? Om vi byggde riktiga saker som höll och som gick att laga och återvinna? Hur skönt skulle det inte vara om jag slapp se det berg av plast som jag bygger upp för återvinningen varje månad?

Om du säger att jag är naiv, så säger jag att du är naiv som litar på vad jag stoppar i mina korvar. Jag är glad att du är så naiv, för allt bygger på den tillit vi har till varandra. Du betalar mig med dina osynliga elektroniska pengar som jag naivt förväntar mig, och du äter naivt min korv som jag lovar att jag inte stoppar några dumheter i. Allt bygger på tillit.

Vi ses!

Igår korvade jag och Julia hela dagen. Vi gjorde ännu mer isterband och Pfefferbeisser, klara om några veckor, och Frankfurter och biała kiełbasa – den polskinspirerade korven smaksatt med vitlök, timjan och mejram – som båda blir färdiga att packa idag. De två sistnämnda finns på beställningsformuläret för utkörning till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 27 augusti.

Vi har också nyrökt bacon, som vi ska skära i bitar och packa idag, och nysmält flott, och vi ska skiva och packa mer kallrökt lardo, lufttorkad karré och lufttorkat ytterlår. Till det kommer alla fina styckdetaljer som vi har kvar från grisarna vi styckade i förra veckan och flera olika sorters fryst korv. Och glöm inte den historiska grovmalda, starka senapen. Se så, förgyll min lördag med en fin beställning!

De två följande lördagarna – den 3 och den 10 september – är det tänkt att jag ska stå på Bondens egen marknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm. Då kan ni titta och klämma på köttet innan ni bär hem det, och diskutera eventuell tillagning med mig och Rikard. Vi kommer inte att ta kort, det är för dyrt, men swish och jämna pengar går bra.

Nu har jag lärt lärjungarna att gå in i hönshuset och sitta på pinne när de sover. De växer, men de är fortfarande lika charmiga. De har hittat min köksträdgård, men de sprätter mest i landen för att hitta insekter, jag har inte sett dem göra någon åverkan på de kvarvarande grönsakerna. Kanske har de tagit de sista jordgubbarna, men det kan de väl få göra. I år har jag lärt mig vad som händer när man inte gallrar morötterna. De får alla möjliga olika storlekar, och många blir väldigt knöliga när de växer alldeles intill varandra. Min delvis morotsfärgade lärjunge Brandgulius är jag mycket förtjust i för tillfället. Hen blev trygg och kelig igår efter ett par pussar. Det blir väl de flesta. Se så fin hen är.

Jag är fortfarande rädd för att räven ska komma och äta upp mina unghöns. Igår kväll när jag gick ner i trädgården för att kolla om mina Åkerö-äpplen börjar mogna, så kände jag en stark rävlukt när jag böjde mig ner för att ta upp ett äpple från marken. Det är en myskaktig lukt som jag känner i skogen ibland och som jag åtminstone tror kommer från räv, och som inte alla verkar ha förmågan att känna. Jag ska gå runt och kissa lite här och var på tomten för att markera mitt revir och förhoppningsvis skrämma bort den. Äpplena är inte mogna än.

Upphittat på gården: cykelverktyg och en cykelbaklykta och ett guldfärgat örhänge utan diamanter och rubiner. Återfås mot beskrivningar.

Vi ses!

Idag har jag hämtat två stora Knivsta-grisar från slakteriet och hängt upp halvorna i kylrummet. I morgon bitti börjar jag och Julia att stycka dem. Har du några speciella önskemål om styckdetaljer så bör du skicka dem till mig snarast, om de ska komma från de här grisarna. Jag har annars lagt upp de detaljer som vi vanligtvis brukar stycka ut på beställningsformuläret, för leverans till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 20 augusti. Förutom styckdetaljer så finns det bland annat isterband, fänkålssalsiccia, c/k/m-korv och leverpastej att beställa. Det finns också rent flott, en del lufttorkat och flera sorters fryst korv att välja bland. Gör din beställning i tid och när du är hungrig, så blir den bättre!

I helgen höll jag och U i korvkaféet. Det var roligt och lärorikt. Först kom det ingen alls under några timmar och sedan kom alla på en gång. Nu har jag lärt mig att man måste vara tre personer under lunchtimmarna 12:30-14:30; en som sköter om grillen, har koll på värmen och har korvar i kö hela tiden, en som tar emot beställningar, tar betalt och tar hand om gästerna, och en som sköter dryck, bakelser och bröd och förbereder tallrikarna med tillbehör till beställningarna. Jag vet inte om det blir fler korvkaféer den här säsongen, det finns det kanske inte tid till, men det kommer definitivt att bli fler nästa sommar, för det har varit roligt.

Nu blir det mörkt alldeles för tidigt på kvällarna igen. Jag försöker lära kycklingarna, eller unghönsen kanske jag ska kalla dem nu, att gå in i hönshuset när det skymmer och inte stanna kvar i rastgården och sova där på marken. De har ännu inte riktigt förstått det där med att sova på pinne på natten. De gör allt längre utflykter på dagarna när jag låter grinden till rastgården stå öppen. Ibland blir jag orolig när jag inte ser var de är till att börja med, men oftast hittar jag dem under vegetationen någonstans när deras pip avslöjar dem. Själv känner jag en dov rädsla för det kommande mörkret, men jag försöker att påminna mig hur stoikerna skulle sett på saken. Det är ingenting jag kan göra någonting åt, det är sådan världen är, jag får acceptera det och se det vackra i det som händer. Bönderna tröskar hela dagarna och det ligger en doft av spannmål och halm över bygden.

Vi ses!

Den här veckan blir det ingen utkörning av beställningar. I stället ska jag och U köra korvkafé med huvudnumren Korv med bröd och Korvtallrik på den salta sidan, och Rönnabakelse och Evas kardemummabullar på den söta sidan. Så den här helgen får ni komma ut hit, till lugnet i verkligheten, i stället för att virra runt bland betongen i stan, om ni vill ha korv. På söndag är det dessutom den sista chansen att delta i Rebusrundan, om ni vill tävla och vinna priser.

Idag tillverkas det både salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, citron/kummin/mejram-korv och en omgång leverpastej i charken. De packas i morgon och kommer ut i butiken till i morgon eftermiddag.

Det hade kommit in väldigt få beställningar från Stockholm när jag började packa i fredags, så jag bestämde mig för att ställa in körningen till Stockholm och bara åka till Uppsala. Det kändes varken ekonomiskt eller miljömässigt försvarbart att köra till Stockholm och tillbaka med så lite mat. Senare på dagen, efter att jag hade meddelat mitt beslut till de få beställarna, så ramlade det förstås in tre stora beställningar, men då var det för sent att ändra tillbaka, tyckte jag. Jag berättar detta för att uppmana er att lägga er beställning så snart ni vet att ni vill göra en. Då är det större chans att jag inte ställer in, och det blir lättare för mig att planera min tid. Tack på förhand.

Nu har jag bestämt att nästa korvkurs blir den 23 oktober! Gå genast in och försäkra er om en av de sex platserna!

Konserten med Bobo Stensson trio på Forsby kvarn i lördags var fantastisk! Det är så här vi har det på vischan när ni inte ser; världsberömda musiker kommer och spelar i en underbart vacker och avslappnad miljö, och man kan stå och småprata med dem i pausen. Trummisen Jon kände till mina grejer sedan tidigare, liksom Bobo som jag träffade på Forsby kvarn vid hans förra spelning för några år sedan. Båda kom till min gård dagen efter på vägen hem, och blåste gaget i gårdsbutiken, och hälsade på kycklingarna. Det tycks vara många musiker som också tycker om att njuta av bra mat.

Det är lustigt att det är först som vuxen charkuterist som jag får träffa och umgås lite med musiker som jag beundrade så på 80-talet, när jag själv hade ambitioner som saxofonist, men som jag då aldrig vågade kontakta för att fråga hur man gjorde. Att det är först nu som jag vet hur jag skulle ha gjort då för att förverkliga mina drömmar, i stället för att gå och vänta på att någon annan skulle göra det åt mig. När jag tänker efter så inser jag att det inte längre finns någon ånger i det, det är bara ett konstaterande, med ett småleende.

Det kommer nya konserter på Forsby kvarn varje lördag i augusti. Gå in och följ dem på Facebook eller Instagram så hittar ni mer information.

Jo tack, lärjungarna mår bra. Häromdagen släppte jag ut dem i friheten utanför hönsgården för första gången, och gav dem dessutom putskött från charken att äta. De blev som galna av lycka. Jag noterade att ett sätt att uttrycka glädje, eller tillfredsställelse, eller något annat positivt i ett hönsliv tycks vara att fälla upp stjärtfjädrarna. Titta på bilden i brevhuvudet så förstår ni vad jag menar.

Vi ses!

I morgon och på söndag (30-31 juli) håller vi kaféet öppet. Då serverar jag, Rikard och min kompis Albin fika med grillade korvar och smarriga tillbehör och den delikata Rönna-bakelsen. Menyn är inte helt spikad än, så vi kan vara öppna för förslag.

På söndag den 31 juli försiggår även evenemanget Tuva och täppa i Fjärdhundraland. Då är min blivande fruktlund öppen och jag tillgänglig för att berätta om fruktträden och bärbuskarna som jag började plantera förra sommaren, och öppen för förslag och era lärdomar och tips.

I början av veckan tog jag semester, därav det sena veckobrevet. Jag och Ulrica åkte ner till Kinda och Ydre kommuner i Östergötland. Ulricas familj har klockargården i Torpa och min släkt har ett myller av kopplingar till båda kommunerna genom århundradena. Till exempel så var min anfader Hemming Samuelsson nio generationer tillbaka gästgivare på Kisa krog (nu Kisa Wärdshus) då Karl den XI tittade förbi och utsåg den till Smålands bästa restaurang 1692, och det var en annan anfader, Lars Magnus Holmberger, som lät bygga den nuvarande prästgården i Torpa 1799. Vi åt frukost på mitt värdshus och den var fortfarande god.

Vi besökte min underbara farkusin Erik och Gull och min syssling Gustav, i den gamla skolan i Axhult där min farmoster Jana var lärare och som jag har så starka barndomsminnen från. Min bror och jag lekte med de gamla floretterna och sov i den gamla skolsalen där när vi var på genomresa som barn på väg till Göteborg eller Österlen. Erik och Gull har en fantastisk liten trädgård med ett tjugotal äpple-, päron- och körsbärsträd, förutom frodiga grönsaksodlingar, tre växthus, några svensk blå anka, ett tjugotal vita brevduvor, kindahöns, en gammal nubisk åsna och en häst. Erik hävdade att Janas gamla bigarråträd är av en alldeles egen sort som är unik för Axhult (och kanske grannbyn). Den ska jag få ympris av och försöka föröka till min egen trädgård, för körsbären var utsökta.

Dagen därpå blev vi bjudna på lunch i vackra välbevarade Torpa prästgård av Martin och Ninna, och fick se ytterligare en fantastisk trädgård i sluttningen ner mot Sommen och med utsikt över Torpa kyrka. Martin är nog den som känner till mest om min släkt på farmors sida och han berättade fantastiska historier när vi bläddrade i hans arkiv efter lunchen. Tyvärr fick jag veta att vi kanske har del i skulden för Axel von Fersens lynchning i Gamla stan 1810, då en anfader som var läkare hade fått i uppdrag att genom obduktion reda ut huruvida kronprins Karl August hade blivit förgiftad eller ej, vilket lynchmobben anklagade von Fersen för att vara inblandad i. Men anfadern hade det så trevligt på prästgården att han inte kom iväg i tid för resan till Stockholm. Jag framför härmed min ursäkt för dröjsmålet till Fersens eventuella släktingar. Vi pratade också om porträttet av Linné, som Erik och Gull har, som Pehr Holmberger, ni vet Linné-lärjungen med senapen, lät måla, och om David Pontin, den andra Linné-lärjungen, som var skeppspredikant och blev kidnappad i Indien på sin väg till Kina. Och om farfars far Konrad Franzén, charkuteristen i Målilla som skrev brev till farmors far redaktören Hugo Holmberger i Eksjö och begärde pengar för att hans romantiska dotter hade satt griller i huvudet på farfar som valde att bli präst i stället för att utbilda sig till något fint och användbart. Och många många fler historier.

Landskapet i Kinda och Ydre är något av det vackraste Sverige jag känner till och kanske den del av landet som jag känner mig mest hemma i. I det kuperade och skogrika odlingslandskapet med alla små sjöar känns historien ligga så nära ytan. Det fascinerar mig och jag har svårt att begripa de som faktiskt inte är intresserad av de personliga ödena i förfädernas historia. Tyvärr så var resan så full av starka intryck att jag nästan alldeles glömde bort att fotografera. Men det är också ett tecken på att jag var närvarande och njöt av stunden, det som man mår så bra av och som man bör ägna sin semester åt.

Vi ses!

Den här veckan är Julia och Rikard ensamma i charken, för jag sitter i Pärnu i Estland och skriver det här. Jag gav dem ganska fria tyglar att välja korv att tillverka och de valde förutom Frankfurter att göra Stormkorv. Rikard är så förtjust i den och tycker att den skulle heta Sichuanpepparkorv, eftersom det är det som den är smaksatt med, och få vet att den är tillägnad Ingvar Storm, ni vet han som leder Spanarna i P1, som jag den veckan jag hittade på den tyckte hade en så vänlig och icke-dömande framtoning. Kanske borde jag hitta på en Drang-korv som komplement. Längtanskorv kanske låter bättre, förresten. Vi får se.

Det är väldigt skönt att jag har dessa två utomordentliga medarbetare som jag kan lämna över ansvaret till utan problem. För jag utgår från att deras korvar blev utsökta och hoppas verkligen att ni kommer att vilja ha dem till helgen. De har också skickat mig en lista på vilka styckdetaljer som finns, och jag har uppdaterat inventariet och därmed beställningsformuläret till leveransrundan nu på lördag den 28/5. Jag har också bett dem att skörda mer av Gårdens salami, så det finns också. Och massor av andra korvar förstås. Seså, gå in och lägg en beställning nu!

Det hände något hemskt i söndags. Några timmar innan jag skulle åka iväg på min rehabresa upptäckte jag att räven hade varit på gården och attackerat mina hönor. Utanför hönshuset låg en hög med fjädrar och i redet där en höna har legat och ruvat på 7 ägg fanns nu ingen höna och ett av äggen hade hål i sig. Nere vid byvägen låg flera vingpennor från tuppen. Ibland händer det att höns vid en attack lyckas undkomma och gömma sig för att komma fram senare, men nu har det gått mer än två dygn, så jag börjar förlora hoppet om att någon ska ha överlevt. Mitt hopp står till de sex äggen som Rikard har lagt under en av sina ruvningsvilliga hönor. Vi får se om det blir något av dem.
Nåväl, jag sitter i Pärnu och kan ingenting göra åt saken. Balkongdörren är öppen och jag kan känna doften från havet, för mitt rum vetter mot floden Pärnus utlopp i Östersjön trehundra meter bort. Jag gick en lång promenad längs den kilometerlång sandstranden idag. Det här är det första dagarna med sol och stiltje fick jag veta, och säsongen har inte kommit igång än. Det är glest mellan människorna. Förberedelser pågår inför anstormningen av gäster. Det doftar asfalt och målarfärg. Bebyggelsen består till stor del av äldre och nyare trähus, men också av putsade mer modernistiska hus. Det verkar vara en vänlig och lagom vacker stad som just håller på att vakna upp till sommaren. Dags att putsa över fjolårets slitage. Jag gillar stämningen på sådana här platser både innan och efter säsong.
Idag inleddes behandlingarna och jag fick den skönaste ryggmassage jag någonsin fått. Jag är ledsen att behöva säga det kvinnor, men ingen har knådat mina skinkor skönare än Egbert. I morgon ska han få ge sig på mina fötter.
Pärnu ligger ungefär i höjd med Norrköping och naturen har inte kommit mer än kanske en vecka längre än i Rönna. Hemma verkar det bli ett äppleår. I varje fall så blommar mina äppelträd något alldeles vansinnigt. Undrar hur tulpanerna klarar sig utan mig. Efter lönekörningen i morgon ska jag försöka att inte tänka på Rönna förrän på måndag.

Vi ses inte på lördag för då kör Rikard leveransrundan ensam för första gången, men sen! (Var snälla mot Rikard så att han inte säger upp sig.)

Vädret är opålitligt och ombytligt, men mig kan ni lita på, jag kör min leveransrunda på lördag den 9 april hur än vädret blir och hur många gånger än kylbilen går sönder! Den här gången sprutar det diesel ur en slang i motorrummet så med största sannolikhet så kommer jag i en hyrbil på lördag.

Den här veckan samarbetar jag med Mats och Ylva på Pekoe, som inte bor långt härifrån och importerar ekologiska teer av hög kvalitet. Jag brukade tycka bäst om deras kemun- och oolong-teer förut, men nu verkar jag ha blivit en assam-kille efter att ha upptäckt att de har ett assam-te som man kan brygga riktigt kraftigt utan att det blir beskt eller kärvt.

För att beställa te som jag levererar på lördag gör du så här:

• Gå in på pekoe.se och välj de teer du vill ha, och lägg i varukorgen

• I kassan, välj “Avhämtning” som leveransalternativ

• Skriv “Franzéns” i meddelanderutan (“ORDERNOTERINGAR”), och på vilken utlämningsplats du vill hämta din beställning

• Lägg beställningen och betala.

Linda på Ängsholmens Gårdsmejeri hinner inte vara med den här gången, men kommer med nästa leveransrunda som blir på långfredagen den 15 april.

Idag hämtade jag två stora (cirka 120 kg) grisar som har växt upp hos Mats i Altuna. Julia och Rikard började stycka direkt. Så den här gången finns det en massa styckdetaljer att välja bland, plus massor av korvar och en hel del lufttorkat också. Det kan vara läge att börja tänka på vad man ska äta till påsk nu. Går man i buffétankar så passar många saker på beställningsformuläret bra, inte minst porco tonnato som jag skriver om nedan.

Förr brukade jag göra vitello tonnato till påsk, men nu gör jag naturligtvis porco tonnato, på gris i stället för kalv. Det är en rätt som serveras kall eller rumstempererad, och består av skivor av kött med ett lager av tonfiskmajonnäs ovanpå. Om rätten är okänd för dig så låter det kanske konstigt, men jag lovar att den är delikat. Den fungerar både som förrätt och huvudrätt. Som tillbehör passar en ljummen brytbönsallad, sparris, eller andra lättkokta grönsaker, till exempel. Man utgår från en stek, till exempel bogsteken, och det går naturligtvis bra att göra på resterna från en stek vilken som helst som man får ut tillräckligt många skivor av. Steken tillreder jag numera ofta sous vide. Då saltar jag köttbiten, vakuumförpackar den och kör den på kanske 66-68°C i 4-5 timmar och bryner ytan därefter.

Men igår så gjorde jag den som en mer traditionell grytstek i ugnen och fick då en god soppbas på köpet. Så här gjorde jag.
Sätt ugnen på 110°C ungefär och salta köttbiten generöst.
Lägg lite lök och rotfrukter i en gryta medans du bryner köttet runt om i smör i en panna.
Lägg köttet på rotfrukterna och häll på en skvätt vin, eller vatten eller vinäger eller nåt. Du kan lägga i ett lagerblad och pepparkorn också om du känner för det. Lägg på locket och stäng in grytan i ugnen i 3-4 timmar
.

Gör sedan en god majonnäs. Jag gjorde min på 2 äggulor från hönsen, salt, någon matsked dijonsenap, och en skvätt god vinäger som jag blandade ihop, och som jag sedan droppade ner 2 dl rapsolja i under omrörning. Det hade varit gott med citron, i stället för vinäger, men det hade jag inte hemma.
Jag blandade sedan ner hackad kapris (i salt, som jag hade vattnat ur), och en liten burk avrunnen tonfisk i vatten. Smaka av röran så att den är lagom salt och syrlig. Återigen, smaka av så att det blir balanserat. Om röran blev för tjock så kan du också spä den med lite av den goda buljongen som blev till i grytan, men tänk på att den också är salt.

Lägg sedan upp skivor av köttet på ett vacker fat och bred på tonfiskmajonnäsen. Jag dekorerade den med de supergoda svarta halvtorkade oliverna som finns att köpa på Wijnjas grosshandel som jag springer upp till de gånger jag har tid över vid stoppet på Bergsgatan

Vi ses!

Nu händer det grejer! Till leveransrundan den 2 april, nu på lördag testar jag ett samarbete med Ängsholmens Gårdsmejeri. I liten skala till att börja med, men om det fungerar så fortsätter vi. Jag tänker erbjuda några få producenter, bara sådana som jag tycker är riktigt bra och trevliga, att skicka med sina produkter på mina rundor. Dels tror jag att ni kommer att uppskatta att kunna beställa även annat än kött, korv och chark, när ni ändå ska ta er till ett utlämningsställe, dels tror jag att det kan vara bra för affärerna för alla inblandade att dela på kvalitetskunder som er. Tanken är att det ska leda till obetydligt merarbete för mig, genom att alla producenter får ansvara för ta emot, packa och ta betalt för sina egna beställningar och sedan leverera påsarna till mig för distribution. Ni får hjälpa till genom att påpeka vid utlämningen att ni ska ha grejer från Linda också.

Linda som leder produktionen på Ängsholmen är kanske mest berömd för sin buffelmozzarella, men i år kalvar inte deras bufflar, så då gör hon mozzarella och andra fantastiskt fina grejer på komjölk från trakten. Den här gången erbjuder hon förutom mozzarella, en eldost (likt det som inte längre får kallas haloumi om den inte kommer från Cypern) och en tjock härlig yoghurt. Hennes produkter kan du beställa här.

Och jag och Julia har legat i, i charkuteriet. Igår började vi tillverkningen av en salami, men den dröjer det några månader innan ni får köpa. Den är inte så tjock, vi stoppade den i krokfjälster 34/36, så vi kanske borde kalla den smalami. Vi gjorde också en omgång falukorv som har rökts över natten och nu ångas av Julia medans jag skriver det här. Men vi glömde att tillsätta potatismjölet, så passa på att beställa av den här omgången om du är potatisintolerant! Om du är kumminintolerant så ska du akta dig för den Thüringer Rostbratwurst som vi avslutade gårdagen med. Jag hade en volontär för några år sedan vars familj kom från Thüringen, och han var inte ens beredd att diskutera om det möjligtvis fanns någon korv som var godare än, eller åtminstone lika god som, deras bratwurst. Han berättade att några gånger per korv så ska man bita i ett kumminfrö, och korven ska vara löst stoppad för den sväller när man steker den. Jag vet inte varför, men den sväller faktiskt när man steker den. Eller så är det fjälstret som krymper. Hur som helst så följer jag hans anvisningar.

Vi har också ett extra rökt bacon till helgen. Vi har helt enkelt låtit det hänga kvar i röken och fortsätta rökas med andra grejer under någon månads tid och det har då torkat samtidigt. Nu sms:ar Julia att det har förlorat 22% i vikt, vilket innebär att det är en säker produkt i rumstemperatur och kan ätas som det är. Det ska bli spännande att prova. Likadant med en kallrökt skinka som har rökts länge och sedan hängt i mognadsrummet för att torka ytterligare. Den ska vi skiva tunt och packa idag eller i morgon. Det finns också kvar av leverpastejen för er stackare som var uppbundna av annat än pastejplikten förra helgen. Och så finns det kött från de två senaste små grisarna. Mycket att välja på idag alltså.

I söndags eldade jag upp de två jättehögarna med grenar som låg i fruktträdgårdshagen. Medan elden flammade så plockade jag sten från marken, och la i ett röse under björken, så att jag kan köra slåtterbalken runt planteringarna, när ogräset blir otyglat. Jag funderar lite grand på om jag ska testa med någon vacker sort av daglilja som undervegetation i någon del av fruktträdgården för att hålla ogräs tillbaka. Hela växten är faktiskt ätlig, och inte minst knoppar och blommor av daglilja används tydligen en hel del i kinesisk matlagning. Jag älskar den här typen av arbete utomhus, särskilt när jag har fint sällskap som den här gången. Jag vill lära känna varje kvadratmeter av marken i fruktlunden, så att jag kan planera hur jag ska ta hand om den. Jag längtar efter att skaffa magnoliaträden som jag ska plantera längs den norra kanten av hagen. Just nu är det kallt, men snart kommer våren och då är jag beredd.

Vi ses!