Kategoriarkiv: Livet på landet

Korv i butiken och korv i Stockholm

Publicerat av

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

Det är ingen trängsel i gårdsbutiken precis, men jag har lagt ut av både fänkålssalsiccian och citron/kummin/mejram-korven som jag gjorde häromdagen. Julia har semester den här veckan så jag fick klara mig själv. Fast Eva hjälpte till med städning och packning som tur var. För det är mycket nu.

Jag tar naturligtvis med mig massor av de korvarna till Bondens marknad på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm där jag står nu på lördag den 7 september mellan 10 och 14. Jag håller också på att kallröka fläsksidor till bacon som blir klart i morgon och som jag också tar med till marknaden tillsammans med en massa styckdetaljer och en del lufttorkat om jag hinner skiva och packa det.

Nej, jag har inte fått tillbaka körkortet, men min fina vän Jens kör oss till marknaden och tillbaka på lördag. När jag igår fortfarande inte hade fått någon underrättelse från Transportstyrelsen så ringde jag dem och fick efter en halvtimmes telefonkö reda på att de skickat underrättelsen redan den 29 augusti. Så det är Postnord som har slarvat bort försändelsen. Men jag fick veta att det inte stod något väsentligt i underrättelsen annat än att jag kunde lämna in ett yttrande, så jag skickade in ett sådant elektroniskt igår kväll. Nu vet jag inte hur lång tid Postnord behöver för att leverera deras svar, och jag tycker att det är oerhört frustrerande att Transportstyrelsen vägrar att skicka ut sådana här brådskande meddelanden till Min Myndighetspost, eller Kivra, eller något liknande, med tanke på vilka omfattande konsekvenser varje dag utan körkort får för en sådan som mig.

Nu försöker jag hålla företaget flytande samtidigt som jag röjer och står i för att få gården i visningsskick. Det är väldigt mycket arbete med att röja bråte både utomhus, i ekonomibyggnaderna och i bostaden, och att städa och putsa, och fatta beslut om saker ska slängas eller sparas. Samtidigt ska jag fatta strategiska beslut om mäklare och försäljningsplan och se in i framtiden. Det känns som att jag håller på att försöka vända ett containerfartyg i en norsk fjord, i stället för att sitta i en segeleka på sjön Sommen.

Efter att ha pratat med och fått in offerter från några olika mäklare lutar jag starkt åt att ta hjälp av Hemverket med försäljningen av gården. Oavsett hur kompetent en mäklare är så kan ju aldrig hen informera om livsmedelsproduktionslokalen eller resten av gården lika bra som jag själv kan. Det svåra just nu är att jag inte kan gå vidare med försäljningen innan gården är i skick att visas upp.

Jag har också petat lite i mina kalkyler och kommit fram till att jag kan genomföra det jag vill göra om jag får 6 850 000 för gården, så det kommer förmodligen att bli utgångspriset. Vill man köpa till det priset så bör man kontakta mig snarast för en visning.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003965004_zc_v1_1725542816224_20240903_094608.jpg

Till slut har jag köpt och fått levererat 30 kubikmeter ved, som jag har arbetat två dagar med att få in i ladan. Remmen till servopumpen på min traktor gick av när jag skulle börja lasta in med traktorskopan, men som tur var så räddade mig min vän Peter genom att komma till undsättning med sin traktor. Nu är nästan allt under tak så jag kan äntligen skjuta åt sidan min rädsla för att frysa.

Förändringar* och drömmar

Publicerat av
Nu har jag bott här i Rönna i fjorton år. När jag flyttade hit från storstan så var det ett stort steg och ett äventyr. Jag visste ingenting om hur livet på landet var, men jag kom full av drömmar och idéer. Jag ville vara närmre livet och naturen, jag ville odla mina egna grönsaker och ha lite djur. Ganska snart skaffade vi de två första grisarna, lilla Vera och hennes syster Marzena. I början var allt nytt och fantastiskt och jag fick göra som jag ville. En fin bild från den tiden är hur jag på morgonen tog med mig en kopp kaffe och gick och hämtade morgontidningen i brevlådan och satte mig på en fällstol i grishagen och läste tidningen, smuttade på kaffet och lycklig tittade på grisarnas bökande.
 
Sedan växte grisarna och allt blev mer på allvar. Jag skrev en bok om korv. Jag slutade mitt lönearbete och jag lät bygga mitt charkuteri för elva år sedan. Jag byggde upp en verksamhet som småskalig grisbonde och charkuterist. När det gäller grisuppfödandet så gjorde jag det mesta på intuition utan att egentligen veta hur man skulle göra. Naturligtvis blev mycket fel, men min envishet gjorde att jag lärde mig efter hand. Och på sätt och vis så var det bra att jag inte visste hur man skulle göra, för det visade sig att många saker blev mycket bättre om man gjorde precis tvärtom mot hur konventionella grisbönder och charkuterister gjorde. Det var roliga, intensiva och slitsamma år.
 
Nu har jag hållit på som charkuterist i drygt elva år, efter fjorton år som forskare. Jag har lyckats med mycket av det som jag föresatte mig. Jag ville att det skulle gå att få riktigt korv i Sverige, och det gör det idag. Jag ville tillverka Sveriges bästa charkuterier, och det har jag i många fall gjort. Jag ville visa att det går att konkurrera med kvalitet i stället för pris, och det gick. Jag ville visa att ärlighet och tillit gör maten och livet godare, och det tycker jag att jag har gjort. Jag ville vara ett exempel på hur en närmare relationen mellan den som producerar maten och den som tillagar och äter den höjer smakerna och får båda parter att må bättre. Och det vet ni lika väl som jag att det är sant. Det har under hela den här tiden gjort mig glad och stolt att ni har lagat goda måltider med mina livsmedel.
 
https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003922004_zc_v1_1725046941095_20240818_132431.jpg
 
Mitt i sommaren, för ett par månader sedan nu, såg jag ett drömlikt hus på Instagram. Det fick mig att börja fantisera och drömma. Och när jag gjort det ett tag så började jag undra över varför det skulle vara så omöjligt för mig att ha ett sådant liv som jag hade börjat fantisera om. Och det var som att någon öppnade ett fönster och frisk luft strömmade in. Plötsligt framstod inte den konkreta förändringen som något större hinder. Jag har ibland varit rädd för att jag ska tvingas lämna den här gården. Det har gett mig ångest och jag har sett det som något oundvikligt som kommer att hända den dag jag inte orkar arbeta längre. Det har inte varit bra för mig att gå omkring med den bilden av framtiden. Nu har jag kommit fram till att det inte behöver vara så fruktansvärt att lämna mitt älskade Rönna, om det jag kommer till i stället är ännu bättre, eller bättre på ett annorlunda sätt. Eller ger mig någonting som jag verkligen behöver och har längtat efter, och som jag inte kan få här. Om jag får påbörja ett nytt kapitel. Mitt lilla kungarike är portabelt. 
 
Därför har jag bestämt mig för att avrunda min tid här i Rönna och sälja gården. Jag tänker påbörja ett nytt kapitel. Att sälja gården är det första steget för att nå en dröm. Jag väntar med att berätta mer om nästa steg, tills det känns som att försäljningen kommer att lyckas. 
 
Som ni förstår så kommer en flytt från gården att innebära att mina matvaror så småningom inte kommer att gå att få tag på, åtminstone inte lika ofta och enkelt, och jag tror att några av er kommer att tycka att det är lite ledsamt. Jag vet inte exakt hur framtiden på det området kommer att gestalta sig, men jag tror att jag kan lova att åtminstone en del av mina produkter kommer att dyka upp här eller där med oregelbundna intervaller. I allra bästa fall kanske en ny ägare kan ta över produktionen av en del av grejerna. 
 
Men det är ju så att min identitet inte bara ligger i att vara charkuterist. Det är dags att släppa fram andra sidor nu, och jag hoppas att ni så småningom kan glädjas åt den förändring som kommer att vara så bra för mig. 
 
Till det konkreta. Jag vet ännu inte riktigt hur försäljningen av gården ska gå till, om jag ska anlita en mäklare, eller om jag ska göra det mesta jobbet själv och bara ta hjälp med det juridiska, eller någonting mittemellan. Jag behöver sälja gården för sju miljoner kronor för att kunna genomföra min plan. (Ändring den 5/9: mina kalkyler säger nu att det skulle räcka med 6 890 000.) Jag tycker att det är ett rimligt pris, den värderades till sex miljoner för några år sedan. Problemet blir att hitta den köpare som behöver en gård som min, kanske framför allt någon som behöver en tipp-topp livsmedelsproduktionslokal som min. Jag räknar med att det kan ta tid att sälja gården, men även om jag hittar en köpare snabbt så kan jag knappast ge tillträde förrän tidigast i februari-mars. 
 
Mitt boningshus är slitet och dant, men det är rymligt och trivsamt med 7 rum på 165 kvm, varav en salong med fönstervägg mot hagarna och en terrass att äta frukost på. Men det finns många andra större värden på min gård. 
  • Livsmedelsproduktionslokalen på 140 kvm är väldigt fin, med kylaggregat i fyra rum och frysaggregat i ett rum, plus omklädningsrum, förråd, och toalett, och en gårdsbutik med kylar och frysbox i anslutning. Lokalen är inte specifik för kött- och charkuterier, även om den har en bana i taket att rulla köttkrokar på, utan kan lika gärna användas som mejeri, bageri, musteri, frukt- och grönsaksförädling, bryggeri, eller som kök för någon sorts restaurang-, kafé- eller cateringverksamhet, till exempel. 
  • Läget mitt i Fjärdhundraland, som nu har en högre gårdsbutikstäthet per capita än Österlen, ger fler och fler besökare på sommarhalvåret för varje år som går, och närheten till Uppsala, Stockholm och hela Mälardalen är ypperligt för försäljningen. Organisationen Fjärdhundraland har en välfungerande infrastruktur för marknadsföring av besöksnäringen och kommunikation med kunderna. Mina 11 års verksamhet på gården, med charkuteritillverkning, korvkurser och gårdsbutik, har etablerat platsen som ett besöksmål. Hållplats för skolbussen finns vid tomtgränsen.
  • Marken som hör till gården är tre hektar (30 000 kvm) som kan användas för odling, bete, lek eller bök. Naturligtvis inte tillräckligt för kommersiell spannmålsodling, men tillräckligt för en rejäl grönsaksodling, en ekologisk fruktodling eller handelsträdgård, eller som bete för en del får, hästar, åsnor, eller kameler, eller bök för grisar. Eller för att anlägga en fantastisk park eller skogsträdgård. I min fruktlund finns nu tre päronträd, två körsbärsträd, tre plommonträd, tre persikoträd, ett persikoplommonträd, två mullbärsträd, ett körsbärsplommon, en körsbärskornell, två blåbärstry och två bärhäggmispel. I trädgården finns fyra Åkerö-äppelträd som ger fantastiskt god frukt. 
  • Stallet har fyra hästboxar, sadelkammare (som jag vinterförvarar små ympade fruktträd i) och el och vatten indraget. Jag använder en av boxarna som hönshus. 
  • Solcellsanläggningen på 43 kW producerar cirka 40 000 kWh per år. 
  • Gammelgården är förmodligen 1700-tal. En dräng bodde där på tidigt 60-tal, då det fortfarande fanns el indraget. Nu finns varken el, vatten eller avlopp. Sotaren bedömde för några år sedan att det går att få rökgångarna, kakelugnen och bakugnen i fungerande skick. Det skulle kunna bli ett mysigt kafé om man restaurerade huset. 
  • Säljaren, det vill säga jag, skulle kunna bistå med mycket hjälp och rådgivning inom mathantverk och försäljning. Om köparen vill fortsätta med kött och charkuterier kan jag i viss mån lära upp och dela med mig av recept och tillverkningsmetoder. Jag skulle också kunna introducera köparen för en fantastisk krets av kunder, det vill säga er. 

Jag vill förstås gärna att ni hjälper mig att sprida kännedom om att min gård är till salu. Jag kommer att skicka länkar till annonsen när det finns en sådan. Jag kommer att bestämma mig för en försäljningsstrategi i nästa vecka.

 
https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003922004_zc_v1_1725047317045_20240830_144443.jpg
 

De senaste dagarna har jag börjat röja här på gården och i boningshuset i stället för att flänga runt på vägarna. På så sätt använder jag själva körkortslösheten till att komma framåt. När jag blir mör av skrubbandet med ättika så går jag igenom lådor med papper, brev och fotografier. Jag anstränger mig för att slänga allt som inte bär på minnen. Det är mycket att spara och mycket att bränna upp i skärselden som jag har anlagt i utkanten av fruktlunden. 

I nästa vecka kommer jag att få en underrättelse från Transportstyrelsen och den kommer jag att besvara med ett yttrande som jag i stort sett redan har formulerat. Nästa helg kommer jag att stå på Bondens marknad igen, för min fine vän Jens har lovat att skjutsa mig dit och hem igen. Allt kommer att ordna sig.

 
*Det är inte farligt

Först pastejer, sedan drömmar

Publicerat av

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

Idag har vi gjort leverpastej, tysk Thüringer Rostbratwurst och polsk biaƚa kieƚbasa. Ja, det är väl inte mycket mer att säga om det. Jag tar med dem till Bondens marknad på Katarina Bangata där vi står nu på lördag den 24 mellan 10 och 15. Jag tar också med isterband och det sista frysta av fänkålssalsiccia, fläskmerguez, prinskorv och Toulouse-korv, och vad jag nu hittar. Jag tar också med av återstående styckdetaljer och en del lufttorkat. Isterbanden är förresten omnämnda som Sveriges enda riktiga isterband i veckans nummer av Fokus, vilket en av er påpekade för mig. Tack för det.

På det professionella planet är det en ära att jag har blivit ombedd av min gamle vän Mark Frederic – Le Charcutier Anglais – att vara svensk huvuddomare i en alldeles ny global kvalitetsutmärkelse för charkuterier. Projektet är så nytt att hemsidan än så länge är ganska risig, men facebooksidan får det åtminstone att vattnas i munnen. Det hela ska bli mer offentligt någon av de närmsta dagarna, tror jag.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003851004_zc_v1_1724268102925_20240820_182238.jpg

På det fjäderklädda planet kan jag meddela den glada nyheten att Tant Grå gjorde mig fem nya kycklingar i förrgår. Hon är en väldigt duktig mamma. Hennes provavkomma Maj, som kläcktes i maj, har fått extremt långa ben och ser ut som om hon ovant vinglar fram i högklackat. Kanske är hon i själva verket en tupp som låtsas vara en höna? På den lite deppigare fågelfronten kan jag meddela att alla ladusvalorna lämnade mig igår. Eva, som ofta ställer i ordning charkuteriet efter att jag och Julia har kladdat ner det, säger att de alltid lämnar den 20 augusti här i trakten. Den senaste veckan har de blivit fler och fler och i förrgår uppskattade jag att de var ett hundratal som flög omkring gården och sket på solcellerna. Min gård måste ha blivit något slags samlingspunkt före flytten söderut. Jag älskar dem trots att de bajsar fel.

På leverplanet kan jag meddela att den senaste magnetröntgen av min lever inte visade några som helst tecken på återfall, och att hematomet från i maj har krympt, men inte försvunnit och att den senaste kontrollen av cancermarkören CEA visade att den ligger bra inom referensvärdet. Det finns med andra ord inga tecken på cancer i min kropp.

 
https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003851004_zc_v1_1724266166795_20240818_103426.jpg

När det kommer till mina nya drömmar så blir de allt tydligare. I söndags åkte jag ner till pappas kusin Erik i Axhult i södra Östergötland för att hämta ympris för mitt projekt att okulera farmoster Janas körsbärsträd, för att få min egen klon av trädet som har de godaste bigarråer som skapats. På vägen dit var jag förbi sjön Sommen. Jag älskar den här delen av landet.

På vägen hem funderade jag mycket på hur det går till när drömmar förverkligas. Jag bär på ett hopp nu som gör mig stark. Alla märkliga sammanträffanden visar en riktning som jag inte kan bortse från. En tanke fastnade i huvudet och jag var tvungen att stanna för att skriva ned den.

 

Först tråcklar jag, sedan syr jag ihop drömmen med verkligheten. 

Rädd att sömmarna ska brista. 
Fast tråden är stark och duken av kraftig väv. En väv av tillit.
Idag klev jag in i den förtrollade delen av verkligheten, där vad som helst kan hända och allt är möjligt.
 
 
 
Ja, jag kommer att förklara mer så snart det börjar röra på sig.
 

Aktuella kötterier och drömmarnas kraft

Publicerat av

Det har varit mycket kunder på gården den senaste månaden, och nu höll köttet på att alldeles ta slut i gårdsbutiken! Men igår hämtade jag två lite större grisar från slakteriet, som vi genast började stycka. Framdelarna styckade vi klart igår och jag lade ut en del av dem i butiken – karré, tjockare revben, latissimus dorsi, grisens hemlighet, bogstek och ett par fläsklägg. Idag fortsätter vi med mittdelarna (kotletter, tunna revben, kamben, filé, fläsksida) och bakdelarna (fläskflapp, ostron, medaljonger, julskinkor he he), och styckdetaljerna kommer ut i butiken under dagen.

I frysboxen finns det salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, citron/kummin/mejram-korv, prinskorv, de sista falukorvarna som inte får kallas falukorv och Leberkäse. Den nya omgången Rådmanskorv – salamin med citronzest, dillfrö och röd kampotpeppar – är redan klar och jag kanske hinner packa den idag också. Jag testade den igår och den blev jättegod den här gången också. 

Jag hinner inte köra någon leverans, eller stå på Bondens marknad i helgen, för jag håller korvkurs på söndag. Till den finns två lediga platser, som kan bokas senast idag. I nästa vecka ska vi tillverka massor av korv så att vi har till Bondens marknad den 10 augusti.

Idag är det den sista juli och de grågula vetefälten doftar starkt. Slutet på juli är sommarens eftermiddag och med den kom en eftertänksamhet till mig. Jag har tänkt på hur jag i mitt liv har förverkligat saker som jag har drömt om. Som ung gick jag och väntade på att någon skulle göra någonting med mig, att någon skulle upptäcka mig och säga till mig vad jag skulle göra. Det hände inte. Jag var full av drömmar, men trodde att det var någon annan som skulle förverkliga dem. Jag fladdrade omkring och hade varit en del i Italien och drömde om att vara där en längre tid, men visste inte hur det skulle gå till. Då fick jag höra från en tjej på ett party att man kunde få studielån för att plugga italienska i Perugia. 

Då blev den drömmen konkret för mig och jag tog tag i saken och åkte ner till Italien och studerade italienska i två terminer. Studerade är kanske mycket sagt, men jag bodde i Perugia ett år och upplevde en massa saker och lärde känna människor som kom att betyda mycket för mig. Nu ser jag att jag också lärde mig att jag själv kunde bestämma hur mitt eget liv skulle gestaltas. Att jag sedan började studera lingvistik på Stockholm universitet när jag kom hem var inte en dröm utan mer en tillfällighet. Men när jag senare var assistent åt min handledare under en resa till USA där hon bland annat skulle träffa en doktorand som var gästforskare på New York University så föddes en ny dröm. –Åh, tänk att få bo här på Manhattan och vara gästforskare på NYU, vilken dröm! sa jag till henne och hon svarade lugnt att då frågar vi Dr. Grishman om inte du också kan få komma hit, och han svarade att det kunde jag absolut, om jag bara fixade finansieringen. Jag tror att det tog ett och ett halvt år för mig att ordna finansieringen genom att få Svenska Institutet att finansiera ett utbytesprogram mellan Stockholms universitet och NYU, som jag sedan själv blev första student att få pengar från. Nu kan jag undra över hur jag lyckades med det, men det är just det som fascinerar mig nu på avstånd – att drömmen gav mig en handlingskraft som gjorde att jag kunde genomföra vad som helst.

Senare i livet, när jag hade tagit körkort och köpte ett torp på Vikbolandet, så blev jag oerhört inspirerad av Hugh Fearnley Whittingstall och TV-serierna om River Cottage, och började drömma om självhushållning och ett permanent liv på landet, i stället för veckoslutsresorna fram och tillbaka. Efter mycket sjukdom och död omkring mig så drabbades jag av insikten att det inte spelade någon roll vad jag gjorde, det enda jag inte fick göra var att slösa bort det sköra liv jag hade. Eftersom det var naturen som läkte mig från all smärta, och staden som fördröjde läkandet blev det sedan inte svårt att gripa tag i kraften från drömmarna och fatta beslutet att flytta till den här gården som jag bor på nu. Det är ett beslut som jag aldrig någonsin har ångrat, trots allt slit som det också har kostat mig.

Det är just den där kraften som jag får av drömmen som fascinerar mig och som jag har tänkt mycket på de senaste veckorna. Den är så påtaglig och konkret och läkande. Och den finns också i det lilla, som i drömmen om en doftande honungsros, vars kraft lyfte undan en jättestor sten, som jag skrev om i förra nyhetsbrevet. Och som när törsten som följde efter mina cancerbehandlingar fick mig att längta efter det läskande, efter frukt, vilket ledde till drömmen om en fruktlund här på gården. Den drömmen gav mig läkande kraft och ork att börja plantera. Förra året fick jag mina första persikor, plommon och päron och idag ser ett av plommonträden ut som på bilden här längst upp som jag nyss tog. Det är kraften i drömmen sprungen ur längtan.

Jag har tidigare skrivit om hur stressad jag har varit under det senaste halvåret över den ekonomiska situationen i företaget (och flera av er har stöttat mig med donationer vilket både gör mig generad och djupt tacksam för de är en konkret hjälp). Jag har känt mig inlåst i en situation som jag inte har sett någon annan lösning på än att slita vidare i ännu högre takt, eller att ge upp och gå under. Jag har levt under hårt tryck och stor press och stress de senaste åren, inser jag, och det är inte bra för hjärnans förmåga att se möjligheter till förändring. Tvärtom så leder stress ofta till hopplöshet och får hjärnan att stelna.

Häromveckan så var det en rad märkliga sammanträffanden som fick mig att försiktigt börja drömma igen. Och när jag gav efter för det så kände jag att kraften kom tillbaka till mig. Då såg jag plötsligt att det fanns förändringar som inte skulle leda till katastrof och att situationen inte alls var hopplös. Tvärtom så skulle förändringarna kunna leda till ett mycket bättre liv. Jag är medvetet kryptisk här, för jag ser lite olika vägar framåt och det är svårt att veta vilka av dem som går att fullfölja. Men jag har blivit mycket upplyft av tankarna på de här drömmarna och jag känner mig starkare än på länge.

I fredags åkte jag ner till Östergötland, till en trakt som jag tycker mycket om. Och jag åkte runt där och njöt av det vackra omväxlande landskapet, där så många av mina förfäder har levt, och jag badade flera gånger om dagen i Sommens friska vatten, vid vars strandkant jag bodde. Och jag funderade. Det var underbart.

Vi ses!

Nya korvar, Korv & brödrundan och lite bergochdalbana

Publicerat av

Den här helgen blir det ingen leveransrunda. Vill ni ha kött och korv så får ni komma till gårdsbutiken eller till Hornuddens trädgård där jag står och kränger grejer inom ramen för Sörmlands matklusters Korv & brödrunda. Jag och Ulrica står där mellan 10 och 16 och vi tar med oss lite extra förutom korven så det blir ungefär som det brukar vara på Bondens marknad. Fast mer korv. Här finns en karta som visar alla ställen som är med, om ni till äventyrs inte skulle nöja er med att komma till Hornudden.

Häromdagen gjorde jag och Julia fyra sorters korv som jag packade igår och som ligger i gårdsbutikens kyldiskar nu och som kommer att finnas på marknaden på Hornuddens trädgård på lördag.

  • Loukaniko – är grekiska och betyder korv! Jag försökte göra den för ett antal år sedan men misslyckades med bindningen och fick rea ut den. Nu har jag gjort ett nytt recept inspirerat av ett recept jag blev tipsad om av en av mina grekiska kunder, och bindningen blev bra den här gången. Den har ovanligt många kryddor i sig, men huvudsmakerna är nog apelsinzest, rödvin och korianderfrö, och man kan också urskilja oregano, fänkålsfrö och paprika. Jag tycker att det blev en god och intressant ganska grovmalen kryddig korv och det ska bli kul att få veta vad ni tycker om den.
  • Salviasalsiccia – har jag gjort tidigare, men det var länge sedan. Den här gången drog jag ner på vitlöken och upp på salvian. Fin smak blev det när jag testade den i en pastasås med tomat i förrgår. Hornudden kommer att servera den tillagad på något sätt på lördag.
  • Kovbasa – har jag gjort ganska ofta de senaste åren, så den har ni säkert redan smakat. Ordet är ukrainskt och betyder KORV! Betoningen ligger på sista bokstaven (eller möjligtvis lika mycket på alla stavelser). Receptet är en tolkning av flera recept jag hittat och resultatet har godkänts av mina ukrainska kunder. Den innehåller mycket vitlök och lagerblad, svartpeppar och lite hemlig ingefära och vitt vin.
  • Nürnberger Rostbratwürstchen – den lilla tyska prinskorven, har ni säkert smakat många gånger, men till jippot på lördag så kommer det nog folk som aldrig har handlat av mig tidigare och då tror jag att det kan vara bra att ha med en korv som de kanske känner igen från snabbköpet.

Förutom dessa kommer vi ha med oss av alla sorter vi har i frysen just nu: citron/kummin/mejram-korv, leverpastej, merguez, Thüringer, Stormkorv, Toulouse och typ falukorv.

Det var många av er som blev intresserade av schnitzelskivorna i förra veckan. Jag hoppas att ni blev nöjda med dem. I nästa vecka styckar vi två till grisar, så då blir det fler skivade innanlår.

Idag har varit en händelserik dag med både surt och sött. När jag vaknade i morse hade jag inget vatten i kranen och fick därför inget kaffe förrän jag kom på att jag hade flaskvatten i charken, så jag gick genast ut och började felsöka. Först trodde jag att något hade frusit för det var -6 grader här i natt. Men det visade sig att jag fortfarande hade en liten frostvakt på i pumprummet. Och inte verkade det som någon säkring hade löst ut heller. Jag började misstänka den gamla kolvpumpen. Efter att ha slagit av strömmen så drog jag åt en mutter och slog lite på pumpen och snurrade lite på skivorna och såg att remmarna gick som de skulle. När jag slog på strömmen igen så satte pumpen igång.

Det där var väl ingen intressant historia direkt, men under de två timmarna på morgonen så hann jag börja fundera på vad det skulle innebära om jag inte lyckades fixa problemet. Kaffevatten kan man väl alltid ordna, men hur många gånger kan man använda toaletten utan att spola? Hur blir det med matlagning om man har väldigt begränsade diskmöjligheter? Jag inser att jag verkligen vill bygga det där utedasset som jag har tänkt på. Jag tycker ju egentligen bra om att gå på utedass, om det bara är urinseparerat och har frigolitsits. Men så skulle jag vilja ha en handpumpad brunn också, om pumpen pajar eller elen går. När jag har råd att låta borra ny brunn så ska jag se till att en sådan blir installerad också. Att vardagen är skör blir ibland mycket påtagligt när man bor i hus och har otillräckliga resurser. Men det som jag ser som små katastrofer är vardag för en stor del av jordens befolkning.

Efter frukost kom kylteknikern och hittade läckaget på kylsystemet i mognadsrummet. Mikrolivet i ett mognadsrum går hårt åt metallerna i rören och de som byggde charkuteriet förstod inte det utan satte in vanlig kylutrustning i stället för sådan som är anpassad efter miljön i ett mognadsrum. Nu måste jag välja mellan att låta lappa läckaget och vänta på nästa läcka, eller att byta ut hela det kylpaketet för dubbla kostnaden. Jag kommer nog att välja det senare om jag kan få det på räntefri avbetalning.

När kylteknikern åkte så fick jag e-post från Förvaltningsrätten som meddelade att de dömt till min fördel i de två senaste målen mot Livsmedelsverket med resultat att riskklassningen av min anläggning får göras om och jag ska ha tillbaka pengarna för verkets inkompetenta första försök som de hade fräckheten att försöka ta betalt för. Livsmedelsverket är en myndighet i fritt fall som låter överklaganden av deras beslut gå till Förvaltningsrätten trots att de då genast medger att de har gjort fel. Vilket slöseri med domstolens tid och pengar!

Sedan kom posten med besked om att jag får flera tusen kronor tillbaka från Fora för arbetsförsäkringar som jag betalt för baserat på förrförra årets löner. En välbehövlig överraskning!

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000002745006_zc_v1_1709826335935_20240305_171348.jpg

Därpå en lång skön promenad med Sonja i solen och knappt någon vind. Jag gick och tänkte på att jag inte sällan slängs hit och dit känslomässigt av allt jag råkar ut för, och att jag ska försöka bli mer liknöjd till de händelser som drabbar mig, åtminstone till de som bara är materiella. Så lyssnade jag på fågelsången som är så färsk och krispig nu, och märkte att färgerna har börjat röra på sig. Än så länge har dofterna inte kommit igång här ute, annat än på skogsstigen där jordlukten kommer upp ur vätan och stråk av någon kåda stryker förbi. Jag älskar det här ljuset trots att det pekar på all smuts, allt trasigt och allt damm. Det kanske också gör skymningen mer välkommen? 

Och nu syns den första rabarberknoppen.

Vi ses!

Tredje julmarknaden och full fart i produktionen

Publicerat av

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

På lördag den 9 är det dags för den tredje av fyra Bondens julmarknad på Södermalm. Den här veckan har Julia och jag gjort prinskorv, Frankfurter, Nürnberger Rostbratwürstchen och Lisas korv. Den sistnämnda var det länge sedan vi gjorde så det är på tiden. Den hittade jag på efter att min kompis Lisa F W tipsade mig om vilken god blandning det är att hårdrosta enbär och fänkålsfrö tillsammans. Jag la till lite ingefära, citronzest och svartpeppar och tycker att jag fick till en god och spännande korv. Förra sommaren använde jag samma kryddblandning i en sockerkaka med stor framgång.

Igår gjorde vi också istersmör och Senap 1777. Istersmör är flott blandat med rödlök, salt och kryddpeppar, och mitt fall även svartpeppar, att bre på bröd i stället för smör. Det finns en lång tradition av istersmör åtminstone i Uppland, men säker också i resten av landet. En kund har berättat för mig att man fick istersmör i skolserveringen på fredagar i Uppsala på 60-talet och man kunde köpa det i saluhallen längre än så. 

Senap 1777 heter så därför att min farmors farfars farfar, Linné-lärljungen Pehr Holmberger publicerade en metod för “Moutarde de Dijon af Swensk Senap” den 14 januari detta år i Uppsala. Förutom botaniker så var Pehr också präst, så ni kan lita på hans ord när han skriver att “Det kan wäl hända, at på de ställen, der denne Senap tilwärkas, brukas et annat sätt; men det är emedlertid wisst, at hwar och en, som ej är intagen, af alt för herrskande fördom, måste widgå, at denne tilwerkning framskaffar nästan aldeles lika smakelig, som den ifrån Dijon; så att den måtte hafwa en ganska fin smak, som kan urskilja den eftergjorda från den rätta“. Jag smakade den idag när jag etiketterade burkarna och kan intyga att den blev både stark och god även denna gång 246 år senare.

För julskinkor gäller fortfarande att man kan boka dem på hemsidan under menyn Julskinkor, för att sedan hämta upp dem, antingen på Bondens julmarknad nu på lördag den 9 december, eller i gårdbutiken den 8, 9 eller 10 december. Jag hittade några julskinkor från förra året i frysrummet och har lagt upp också dem på bokningssidan till ett nedsatt pris på 350 kr/kg, trots att jag inte kan märka någon som helst skillnad på dem och årets skinkor. Glöm inte att fylla i när och var ni tänker hämta upp skinkan.

Jag håller på att sjuda 2 stora skinkor just nu, för att griljera och skiva i morgon och ta med en del av till marknaden på lördag. I morgon kommer vi också att skiva lufttorkat av alla de sorter till marknaden och gårdsbutiken. 

Korvkurserna har bokats mer än jag väntade mig på detta tidiga skede. Januarikursen den 28 är redan fullbokad. Glöm inte bort julklappen till din vän eller dig själv.

Kylan slog till på allvar här i förrgår med -21 grader. Då hände något konstigt med cirkulationspumpen som ska förflytta hetvatten från pannrummet till boningshusets element; den bestämde sig för att bara förflytta en liten del av vattnet så att elementen bara blev halvvarma. Jag förstår inte vad som har hänt som kan göra att den bara nästan fungerar, men inte riktigt, och det verkar inte heller rörmokarna göra och de har fullständigt kaos med alla värmeanläggningar som pajar och rör som fryser när temperaturen kryper ner till de här nivåerna här på landsbygden. I morgon bitti k a n s k e en rörmokare hinner komma förbi och felsöka eller byta ut pumpen och tills dess får jag klara mig med två elelement och braskaminen och stänga igen de flesta rummen. Nej, det är inte synd om mig, många har det mycket värre och jag har ju min termosparkdräkt att sätta på mig om det blir för kallt, och nu har faktiskt temperaturen stigit till -5 grader idag.

Häromdagen hade jag namnsdag för jag heter Sven efter min farfar prästen som döpte mig till det, i Mölle 1965 om jag inte minns fel. Sven betyder ju ung man och det är passande när jag känner lust att hoppa runt i Parkleken med min nya termooverall och mina Powerboots. Nu finns det inte så många Parklekar kvar, men barnsligheten blir starkare i mig ju äldre jag blir, liksom omognaden som får mig att påminna alla om att det är min namnsdag och att de borde ge mig strumpor och kalsonger som mamma gjorde. Men jag heter också Olof, efter min pappa. Och i Gröngölingsboken läste jag att Olof betyder gammal man. Nu ser jag den gamla mannen i barnet jag var som liten. Jag ser visheten som han hade och som jag länge glömde bort, jag ser hans tålamod och hans långsiktighet när han sparade sånt som kunde bli bra att ha i framtiden, och när han sparade sina krafter till slutspurten. Jag minns hur han besjälade naturen och jag känner att han inte är så långt borta längre. Jag håller på att lära känna honom igen, och jag är glad att återse honom. Tänk om det vore så att även tiden frös när temperaturen sjönk till -21, och när den var fastfrusen så kunde man gå fram och tillbaka som man ville. Kanske åka skridskor på den till och med.

Vi ses!

Andra julmarknaden, julskinkor och nya korvkurstillfällen

Publicerat av

Nu på lördag den 2 december står jag på Bondens Julmarknad på Katarina Bangata med Albin från 10 till 15. Julia och jag jobbar den här veckan med att stycka och packa tre riktigt stora grisar med fantastiskt mörkrött kött från Olle Linders gård. Vi tar med oss av alla styckdetaljer till marknaden och lämnar åtminstone en halv gris i butiken. Om ni bokar julskinkor på hemsidan nu så får ni hämta dem på marknaden på lördag eller i gårdsbutiken fredag, lördag eller söndag denna helg. Kan ni inte hämta då så ska ni inte boka nu.


Förutom styckdetaljer och skinkor så tar vi med oss nyrökta isterband, prinskorv, apelsinkorv, Toulouse-korv, fänkålssalsiccia etc etc. Jag ska försöka få med mig skivad julskinka också faktiskt redan nu!

Och till slut har jag lagt upp nya datum för korvkurser. Det blir den 28 januari, den 11 och 25 februari, och den 10 mars. Kurserna ges om åtminstone 5 personer anmäler sig. Läs mer om kurserna och boka din plats här. Förstå att det knappast finns en bättre julklapp till den du vill ställa dig in hos (eller bli av med en hel söndag)!

Det är vackert ute nu och jag tänker varken stanna inne eller frysa. Efter lördagens marknad där jag höll på att frysa ihjäl mig så beställde jag både skitfula Powerboots och en termooverall till rabatterade priser, och jag ber redan nu om ursäkt för det som bakom kyldisken kan uppfattas som en bristfällig estetisk upplevelse på julmarknaderna framöver. Fast det verkar å andra sidan vara något som hör julen till nuförtiden. Jag lovar att ta igen det till sommaren, då det blir desto mer naket.  

Vi ses!

Första julmarknaden

Publicerat av

I början på veckan så var Julia krasslig så jag gjorde isterband och apelsinkorv själv i tisdags. Apelsinkorven tar jag med till Bondens julmarknad på Katarina Bangata, Södermalm nu på lördag den 25 november, men isterbanden blir klara först till nästkommande helg. Ja herr S, jag kommer att hänga en del av de isterbanden på tork så att de kan ätas som de är, och du får din favoritkorv till jul. Igår var Julia kry igen så vi gjorde en omgång prinskorv som har hängt i röken över natten och som vi ska värmebehandla och sedan packa idag. Vi ska också packa den nya omgången Pfefferbeisser. I övrigt tar vi med oss en massa styckdetaljer och mängder av fryst korv av många olika sorter. Om jag hinner så ska jag också prova den nya skärmaskinen och skiva lufttorkat för att ta med.

Och så finns det naturligtvis julskinkor som ni kan boka för upphämtning på marknaden på lördag eller i gårdsbutiken 24-26/11. Ni kan läsa allt om julskinkorna och boka dem på den här länken, eller gå in under menyn Julskinkor på hemsidan.

Det är inte så lätt att se någon skönhet i bilden härovanför. Det blåser ner blöta snöflingor på en ytfryst jord. Färgerna och ljuset är dunkla och molnen har knappt några konturer. Jag tycker att det är fult, men jag försöker att lära mig att se något vackert i det. Jag vet att det borde gå men jag har inte lyckats än. Jag borde se till att skaffa mig mer ändamålsenliga kläder så att jag kan slappna av i kroppen och bara stå där ute och ta emot intrycken utan plåga.

Kylan skrämmer mig på ett sätt som inte går ihop med dess faktiska konsekvenser. Jag går inte omkring och fryser, det är rädslan för att frysa som är plågsam. Jag har redan eldat upp 4-5 storsäckar ved sedan slutet av september. Det känns som att det är mer än tidigare, men det kan bero på att veden kom i säck i år i stället för att vara staplad. Jag måste nog varna grannen att jag kommer att behöva köpa mer av honom.

Jag hyrde en värmekamera (på Hygglo, bra grej) i helgen för att se var värmen läcker ut från huset. Det mesta försvinner genom fönstren, så jag ska täta dem och kanske täcka för källarfönstren inifrån. Omtänksamma grannen P hjälpte mig att täta pannrummet, så att ackumulatortankarna inte ska förlora värme så snabbt.

Rummen på övervåningen brukar jag hålla stängda och utkylda på vintern för att spara energi, men nu bestämde jag mig för att använda ett av dem till mitt bokbinderiprojekt så att jag kan ha en plats för alla verktyg och allt material som hör till det. En plats där jag kan sitta och skära i papper och kartong och släppa tankarna på allt annat. Det är värt att lägga lite ved på det.

Vi ses!

Bondens marknad, KRAV-nitrit och Trafikverket

Publicerat av

I morgon, lördagen den 14 oktober mellan 10 och 15 står jag på Bondens marknad på Södermalm i Stockholm för tredjen sista gången. På morgonen står Albin där med mig, sedan kommer Viktoria och avlöser honom. Med oss har vi styckdetaljer från två ganska stora grisar som Julia och jag har styckat och packat i veckan. Vi tar också med oss korv: Boudin blanc, Nürnberger Rostbratwürstchen, svampkorv och citron/kummin/mejram-korv, samt lufttorkat ytterlår, lufttorkad kotlettrad och lufttorkad karré.

 

I nästa vecka ska vi producera mer korv, bland annat min ukrainskinspirerade Kovbasa, som vi ska stoppa tillsammans med den korvälskande “influencern” Keyyo som ska filmas i charken.

 

Snart kommer jag att lägga ut information om hur man kan beställa frysta nitritfria julskinkor av oss. Jag ska bara fundera lite först på hur det bäst kan organiseras.

 

Apropos nitritfria julskinkor, har ni hört att organisationen KRAV funderar på att ta bort förbudet på nitrit och vissa andra tillsatser i sina certifierade produkter? De säger att det skulle vara en anpassning till den EU-ekologiska certifieringen, som tillåter vissa halter av nitrit produkterna. Detta sägs skulle förbättra ekonomin för KRAV-certifierade charkuterier och därigenom öka efterfrågan på KRAV-certifierad grisproduktion. Jag tycker att det är ett löjligt och upprörande resonemang. Jag tycker snarare att EU-ekologiskt skulle anpassa sig till de idag strängare kraven hos KRAV. Jag ser det som att använda nitrit i charkproduktionen är som att använda hälsoskadliga flamskyddsmedel i alla sammanhang i stället för att ha brandskyddsrutiner för att förhindra eldsvådor.

 

Än så länge är inget beslut fattat och organisationen tar emot synpunkter i ärendet, både från producenter och konsumenter, så ta chansen att säga ifrån i enkäten som du hittar på den här sidan! Remissvar kan lämnas in till och med den 15 oktober, så det är lite bråttom.

 

Jag måste få berätta om en annan sak som upprör mig väldigt mycket. Sedan i somras har jag på U:s initiativ haft en tilläggsskylt under företagsskylten uppe vid vägen som säger att gårdsbutiken är öppen mellan 8-20 idag. Tanken är att när man åker förbi en skylt om gårdsbutik så tänker nog många att jaja, den är nog hursomhelst inte öppen nu, och åker vidare. Och mycket riktigt så har jag noterat att antalet nya kunder har ökat väsentligt sedan skylten sattes upp, och eftersom jag brukar fråga kunderna när jag ser dem i butiken om de varit här förut och många har svarat nej, men att de såg skylten vid vägen och tänkte att de kunde titta in eftersom det var öppet, så vet jag att informationen har gjort stor nytta.

 
https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000001787006_zc_v1_1697184169747_20231010_164325.jpg
https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000001787006_zc_v1_1697184174625_20231013_083106.jpg

 

 

 

 

Men Trafikverket anser att skylten är reklam som påverkar trafiksäkerheten! De satte upp en laminerad informationstext på min skylt (som gjorde den oläslig, vilket borde ha påverkat trafiksäkerheten!) som bland annat löd: Trafikverket måste kunna underhålla och sköta det område man ansvarar för, dvs vägområdet, utan att föremål som ägs av andra ska hindra eller försvåra det. Även trafiksäkerheten kan påverkas av reklam inom vägområdet.

Att Trafikverket, eller snarare en enskild anställd hos Trafikverket, ägnar sig åt den här typen av förmynderi är så oerhört dumt och dåligt för samhället och tilliten till myndigheterna att jag blir galen. Igår såg jag att har de snott min skylt, och jag har inte fått någon information om huruvida jag kan överklaga beslutet eller vem jag kan kontakta i ärendet, är inte det ett brott mot förvaltningslagen? Det är den här typen av ständiga nålstick från myndigheter som gör att man tröttnar på att bedriva en verksamhet som min. Vad är det med folk!? Och det är den här typen av upprördhet som jag inte ska ägna mig åt, så nu lägger jag det här åt sidan. Tack för att ni lyssnade.

Vi ses!

Marknad med nya grisar

Publicerat av

På lördag står jag på Bondens marknad på Södermalm i Stockholm. Det blev ett missförstånd med min grisbonde Olle så han lät inte slakta några grisar denna vecka, men han fixade det genom att kontakta Oskar i Tjulsta, den andra KRAV-certifierade grisbonden här i närheten, som skickade två grisar till slakt åt mig i måndags. Nu har Julia och jag styckat och packat dem och de ser fina ut trots att de är lite något än vad jag är van vid.

 

Jag tar alltså med mig alla styckdetaljer från dessa grisar till marknaden, men också en hel del fryst korv – Thüringer Rostbratwurst, fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv och prinskorv. Dessutom tar jag med leverpastej och isterband, och skivat av det lufttorkade – ytterlår, kotlettrad och karré – och kallrökt lardo och skivad kokt skinka och de populära buljongpaketen för 5 kr/st.

 

Så fyll telefonerna med pengar och kom och köp så att jag får ihop till kvarskatten! Den här gången kommer jag att stå själv stora delar av dagen, så var snälla och ha lite tålamod om det skulle bli köbildning.

Jag har haft en del okluven ved i ladan från några mindre askar som togs ned för ett par år sedan. Jag hade inte tid att klyva den då, och har förträngt den längst in i ladan sedan dess. Men igår morse tyckte jag att det var kyligt i huset och upptäckte att jag hade glömt att stänga dörren till terrassen så det hade sjunkit till 15 grader i stora rummet. Då hade det varit skönt att kunna tända en brasa i huset. 

Jag gick ut i ladan i går eftermiddag och upptäckte att jag hade glömt bort hur underbart det är att klyva ved. Den som har svårt för det här med mindfullness, eller medveten närvaro, som vi kanske ska säga på svenska, borde verkligen testa att klyva ved. Det leder nämligen till total och omedelbar medveten närvaro så snart man börjar, och en njutning i hela kroppen när träet pressas mot klyven och spricker med ett underbart ljud till vackra små skulpturer. Jag har hört att cancersjuka får en hel del oönskade tips om hur de ska leva sitt liv för att bli friska, och att det kan vara rätt irriterande. Här kommer mitt tips till alla med neuropsykiatriska bokstavskombinationer: Skaffa en vedklyv, för fan!

I förra veckan så var jag över till Hamra gård för att dokumentera päronträden som jag har berättat om tidigare, för nu bär de frukt. När jag nu undersökte trädgården så visade det sig att där fanns tre päronträd! Men två av dessa såg ut som gråpäron! Jag blev genast orolig för att det skulle visa sig vara så att jättepäronträdet i Hamra var ett vanligt gråpäron, men när jag konsulterade Anton Nilsson där jag läst om trädet första gången, så stämde beskrivningen av Hamrapäronet överens med frukten på det tredje trädet, det som står i mitten av trädgården: Frukterna är små som Larsmässpäron, men har mer bergamottform, ofta med någon lite knölbildning vid det långa skaftet. Färgen är vid full mognad nästan guldgul. 

Det innebär att det förmodligen bara finns ett levande Hamrapäronträd kvar, förutom mina ympar som jag gjorde i våras, varav hälften alltså är gråpäron. Det visade sig att Bergianska inte hade Hamra-päron utan bara hade ett önskemål om att vara bevarandeansvarig en gång i tiden. Jag plockade med mig ett antal päron hem och stoppade i kylen och Malin på Svartbäckens trädgård har kontaktat Pomologiska sällskapets päronkommitté i hopp om att de ska engagera sig i frågan. Fortsättning följer.

Nu på morgonen fick jag på 1177 syn radiologens svar på remissen från kirurgen angående min 3-månaders röntgenkontroll i förra veckan. Sammanfattning Bedömning: Ingen recidiv. Inga nya metastaser.