Jag har arbetat hela veckan med att försöka laga min mejl som bröt ihop av okänd anledning. Nu har jag fått någorlunda ordning på den igen, men man får ingen bekräftelse på beställningarna som man gör på hemsidan! Jag har ändå till slut lagt upp ett beställningsformulär för varor som ni kan få levererade till utlämningsplatserna nu på lördag den 15 januari. Jag kommer att att manuellt bekräfta varje beställning från er så snart jag kan, men räkna med att det kan dröja lite, och gör inte en ny beställning bara för att ni inte har fått en bekräftelse!
Grisarna som jag hämtade från slakteriet igår var ovanligt stora (kring 140 kg slaktvikt) och fina. Räkna därför med att de färska styckdetaljerna är extra stora. Vill du ha mindre detaljer så ska du välja de frysta bitarna. Förutom styckdetaljer så finns det gott om olika korvar och lufttorkat på formuläret. Vi röker också bacon som vi kommer att packa i morgon.

Jag har tidigare har nämnt vikten av att uppfinna hjulet på nytt. Jag tror att det är det enda sättet att verkligen förstå hur saker och ting fungerar och varför. Kunskap är sällan kumulativ, utom i sällsynta vetenskapliga sammanhang, vi måste var och en lära oss på nytt, om och om igen, och som tur är så blir det lite variation i resultatet varje gång.

Den här gången har jag uppfunnit stoicismen. Inte i vardagsspråkets betydelse, att uthärda lidande utan att klaga, utan mer som innebörden var i den gamla grekisk-romerska filosofin. En ny vän frågade mig, efter att ha lyssnat till mina utläggningar om död, sjukdom och kärlek, om jag hade läst stoikerna, och det tvingades jag erkänna att jag inte hade. Det visade sig att mycket av mina resonemang och erfarenheter och sätt att tackla verkligheten de senaste åren och de senaste månaderna var helt i linje med stoikernas erfarenheter.

När jag kom hem så tittade jag i mitt fina bibliotek och hittade både Epiktetos och Seneca. Den förre slukade jag på en gång och den andre ligger på nattduksbordet. En central insikt handlar om det meningslösa i att ägna kraft och oro åt det som ligger utanför det som man kan påverka och har ansvar för. Det kan låta självklart, men ändå har jag tidigare i livet ägnat så mycket tid till oro över det som jag ändå inte kan styra, och först nyligen har jag till fullo förstått hur meningslöst det är. Den gamla sinnesrobönen är ren stoicism:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden.

Jag tycker att det är oerhört spännande att gå tillbaka och läsa källtexterna, och sedan till exempel fundera på om det går att förena den här filosofin, eller livshållningen, med Martin Bubers idéer om det mellanmänskliga. Det tror jag att det gör, och då blir det ännu mer intressant. För en introduktion till stoicismen så rekommenderar jag ett avsnitt av Filosofiska rummet om Stoicismen och det goda livet.

Nu rinner den första vårfloden genom min trädgård.

Vi ses!

Nu på lördag den 8 januari 2022 kör jag årets första leveransrunda. Igår gjorde Julia salsiccia med vitt vin, rostade fänkålsfrön och svartpeppar och sedan timjan/rödvin/vitlökskorv. Hon fick göra den själv för jag har varit förkyld (negativt covid-test) i några dagar och ville inte gå in i charken. Det finns också kvar av en mängd olika korvar av de som vi gjorde inför jul och nyår, plus styckdetaljer från de senaste grisarna och lufttorkat osv osv.

Det brukar inte vara mycket efterfrågan i januari på korv och fläsk, men jag hoppas på att ni kan bära mig genom den här månaden också. Glöm inte bort att det finns korvkurser längst ned på beställningsformuläret. Fyll gärna upp dem.

Bilden i sidhuvudet tog jag igår klockan 7:11 och gryningen följdes av en solig dag med nästan vår i luften. Varje dag blir två minuter längre nu – den senaste veckan har vi fått nästan en kvart mer dag. Idag är allt fluffigt vitt igen, men absolut vindstilla och vackert.

Mitt år har börjat bra. Lycksaliga möten och märkliga sammanträffanden får mig att se mig omkring, för det känns som att det måste stå någon och dra i trådarna bakom ett träd någonstans. Jag har låtit mig själv vila i en veckas tid. Jag har ägnat mig åt att städa mitt hus, en grundlig rengöring som på vissa ställen tydligen inte gjorts på många år. Jag har samtidigt fått tid att fundera på allt, allt utom företaget och ekonomin. Just idag så känns allting möjligt, och jag ska försöka att komma ihåg den känslan även när det blir slaskigt, blåsigt och regnigt igen. För våren ska komma.

Vi ses!

Nu på lördag blir det ingen leveransrunda, för jag är ganska så säker på att ni inte skulle beställa något. Nästa leverans blir i nästa vecka på torsdag den 30 december, dagen före nyårsafton. Tills dess kommer vi att göra en boudin blanc med kapris, citron och persilja och kanske trattkantareller, och en annan färskkorv som jag inte har bestämt, kanske Toulouse-korven, som en kund hyllade på Facebook häromdagen. Vi kommer också att skiva upp en massa lufttorkat och packa en ny omgång Landjäger och Pfefferbeisser. Det kommer också att finnas styckdetaljer från de två fina storgrisar som jag och Julia styckade klart igår. Dessa finns redan i butiken, som kommer att vara öppen hela natten inatt, tillsammans med mer prinskorv, Frankfurter, apelsinkorv och biala kielbasa för den som fortfarande behöver julklappar eller något till julbordet. Jag har öppet även i morgon på julafton om ni behöver komplettera julbordet med istersmör, höstflott, isterband, ännu en julskinka eller min anfaders senap.

Jag kommer att skicka ett kort meddelande till er när beställningsformuläret för nyårsbeställningar ligger uppe.

2021 blev ett omtumlande år för mig. Det började med att jag hade fått det fantastiska beskedet att cytostatikabehandlingen hade gett så gott resultat att de skulle försöka operera bort cancermetastaserna i min lever, något som de några månader tidigare inte trodde var möjligt. De opererade bort halva levern och alla metastaserna i februari och sedan genomgick jag ytterligare en cytostatikabehandling innan de opererade bort modertumören och en bit av tjocktarmen i slutet av juni, då också stomin togs bort. Det är skrämmande och talande att se skillnaden mellan hur jag såg ut för ett halvår sedan och hur jag ser ut idag.

En konstig sak var att jag när jag var som skröppligast inte själv såg hur sjuk jag såg ut. Att jag var ganska lik min far på dödsbädden.

Efter den sista operationen så återhämtade jag mig snabbt, även om hjärnan fortsatte att vara  förvirrad av cytostatikabehandlingarna en lång tid, kanske fortfarande, och jag behöver fortfarande vila ofta för att orka.

Det som var värre än all cancer var att mitt förhållande gick sönder och till slut inte gick att rädda. Eller snarare, jag gjorde allt jag kunde göra för att rädda förhållandet, och sedan ytterligare lite till, men jag tvingades till slut inse att jag inte kan förändra det som jag inte bär ansvar för. En tung insikt är att rädslorna alltid vinner över kärleken.

Men jag insåg också att jag till slut hade lärt mig att älska. Det kunde jag inte för fem år sedan. Så sorgligt bara att den här gången låg oförmågan hos den andra. Jag har ändå beslutat mig för att jag vill ha kärlek och tvåsamhet, så jag kommer att fortsätta att leta efter dem 2022.

Till den positiva sidan av räkningen så finns solcellsanläggningen som sattes upp på taken i juni, och planerna på en fruktlund som jag började förverkliga redan i maj. Märkligt att jag orkade med det där, tänker jag först, men sedan kommer jag på att fixet med solcellerna och tankarna på fruktlunden faktiskt bar mig genom månaderna med cancern. På samma sätt hoppas jag att tankarna på de 490 tulpanernas blomning och vidareutvecklingen av fruktlunden i mitt huvud ska bära mig fram till våren.

Den här julen och nyåret blir inte som jag hade tänkt mig dem för några månader sedan. Från och med i morgon ska jag ägna mig åt att städa upp mitt hus och göra plats för nästa år och en ny tid. Det finns en ungkarlsatmosfär och minnen av en tvåsamhet som måste bort. Det blir en ensam jul i år, men nästa kanske blir annorlunda och bättre. Min enda önskan för nästa år är att jag ska få fortsätta att lära mig mer och mer, få lite kärlek och slippa dö. Det är väl inte för mycket begärt? Jag förväntar mig fortsatta misslyckanden och enastående framgångar.

Här är en bild på mig med kvinnorna som bar upp företaget när jag var sjuk – Julia och Eva. Sträck på dig och släpp kniven, skulle jag vilja säga till han där i mitten!

Vi önskar er en God Jul och ett Mycket Bättre Nytt År. Tack kära kunder för all hjälp och stöd!

Vi ses!

Den sista leveransrundan innan jul blir nu på lördag den 18 december. Vi har gjort en massa korv den här veckan och vi fortsätter tillverkningen i morgon. På beställningsformuläret finns prinskorv enligt ett gammalt recept – (obs, innehåller en skvätt grädde!) mer apelsinkorv, den polska korven kielbasa biala med vitlök, mejram och timjan, kallrökta Frankfurter och isterband, och lite fänkålssalsiccia och fläskmerguez. Vi har också gjort gårdens pâté på den sista levern och det finns en del rullsylta kvar. För den fettsugna finns både istersmör och höstflott att fylla på med, och för den proteinsugna en del styckdeltaljer också, till exempel ett par filéer att daska till grannen med, och okokta sprutsaltade nitritfria julskinkor. Se så, pigga upp mitt veckoslut med lite packningsarbete och glöm inte bort att boka en korvkurs till moster i julklapp!

Jag spar mina reflexioner om livet till nästa veckobrev och nöjer mig med att ge er en bild av mina höns som får det som jag inte tycker duger att stoppa i korven. De är inte lika kräsna som ni, men tycks uppskatta maten lika mycket.

Vi ses!