Jag skrev att jag skulle köra leveransrunda varannan vecka från och med nu, men det blev en hyggligt bra utkörning i lördags så jag bestämde mig för att se om det fortfarande finns behov av mig i staden och tänker köra en sväng nu på lördag den 18 juni ändå.
Den här veckan styckar vi bara en gris, men en stor fin bumling på 134 kg slaktvikt. Vi skivar karréerna från den till fina bitar att lägga på grillen. En skiva är tillräckligt stor för att räcka till två Kristofrar. Särskilt om han får en liten korv till. Men förutom skivad karré så tar vi också ut andra detaljer som man inte kan misslyckas med på grillen, som luffarbiff, fläskflank, fläskflap, och latissimus dorsi, till exempel. Jag grillade just luffarbiffen till lunch till Julia och Rikard i förra veckan, och vi konstaterade att den är väldigt svår att grilla sönder. Den var god oavsett om den var perfekt grillad till rosa kärna eller hårdgrillad, på gränsen till torr. Jag glömde fota, men jag serverade den med en enkel potatissallad med salladsblad, rädisa och pak choi från kökslandet och olja och vinäger, och en majonnäs med min fermenterade chilisås. Grillspett på skivad kotlett skuren i stavar är också lätt att lyckas med, liksom skivad rostbiff. Grillning behöver inte vara en materialsport med temperaturprecision, det kan också vara ett enkelt sätt att tillaga något bara för att få njuta av den där kolgrillssmaken och doften. Själv grillar jag alltmer på känn, utan termometer och klocka, och det går allt som oftast alldeles utmärkt.
Bilden i brevhuvudet visar däremot skivor av lufttorkad karré, det som italienarna kallar coppa. De här skivorna kommer från en karré som jag började skära upp i förra veckan och som jag tycker var alldeles extra god. Skivor från den och annat lufttorkat finns också på beställningsformuläret liksom mängder av olika korvar: Toulouse-korv, salsiccia med chili och vitlök, salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, falukorv, Landjäger & Pfefferbeisser, prinskorv och salami, isterband och stormkorv, Frankfurter och Nürnberger, Boudin blanc libsticka/gräslök/grönpeppar och citron/kummin/mejram-korv, leverpastej, merguez och Münchner Leberkäse, Thüringer och timjan/rödvin/vitlökskorv, och ett par paket med svampkorv. In med er på hemsidan och boka!
Efter flera veckors gräsklipparkrångel har jag fått bukt med stora delar av gräsytorna på gården. Oklippt gräs är en sådan liten detalj som får en gård att se sjavig och eftersatt ut. Det är inte så prydligt på min gård, så jag försöker hinna med att fixa vissa sådana enkla saker som ger ett bra intryck. Samtidigt vill jag spara vissa vildvuxna områden och vissa som jag behandlar som äng, för den biologiska mångfaldens skull och för att det är vackert. Men ibland blir det ännu vackrare med kontrasten mellan välskött och vildvuxet. Just nu blommar revsmörblomman i hagarna och den räknas som ett svårt ogräs, men den är ju också väldigt vacker.
Förra sommaren var baldersbrå det absolut dominerande ogräset i den gamla grishagen som jag anlägger min fruktlund i. Det berodde på att baldersbrå är det enda ogräs jag känner till som grisar inte äter. I år är det helt andra ogräs och örter som har tagit över, bland annat revsmörblomma och klöver. Deras frön måste ha legat och väntat i jorden i många år. Jag försöker anlägga min fruktlund delvis efter skogsträdgårdens principer och då ingår det att försöka uppnå något slags ekologisk balans bland annat med hjälp av så stor biologisk mångfald som möjligt. En skogsträdgård kan därför se ganska skräpig ut. Tänk på det innan ni dömer mig för hårt när ni besöker gården.
Det finns mängder av fruktämnen nu på det ena av persikoträden och lite mindre på det andra. Båda har drabbats av krussjuka som tycks nästan oundviklig på persikoträd. Men det verkar inte vara en ödesdiger sjukdom. Jag ska behandla träden med svavel, men det tycks i hög grad handla om att vårda träden så att de håller sig tillräckligt starka för att kunna hantera angreppet själva. Så jag pysslar om dem. Margit och Huldra, de två körsbärsträden, har drabbats av bladlöss och det bekämpar jag med såpvatten och limringar. 
De har också en del fruktämnen redan efter ett år. Plommonträden och päronträden ser ut att må toppen och växer bra, men de kommer nog inte att ge någon frukt i år. Bärhäggmisplarna, blåbärstrynena och narrbusken ser ut att ha etablerat sig bra och de första bären på den ena blåbärstrybusken har redan blivit blå. Det är så roligt att gå runt i trädgården och upptäcka nya saker varje dag! (Ja, jag tvättar mig innan jag går in i charken.)
Kristofer
Det finns en stund nu på kvällarna, strax efter solnedgången, då jag måste hejda mig. Jag stannar upp och andas för att påminna mig om var jag är. Dofterna, ljuset och färgerna är så överväldigande att jag har svårt att förstå att de är verkliga. Det är över på tio minuter, eller tjugo. Det spelar ingen roll så länge som jag är där. Det är förgängligt men det gör ingenting. Jag kan nöja mig. Det finns ingenting att lägga till eller dra ifrån. Det är en stund då allt kan hända, men inget behöver hända. Det är en stund då jag kan glömma det som var, en stund då jag inte bryr mig om det som ska bli. Det finns en frid i det man inte kan förstå.
Pionens knoppar och kaprifolens doft. Det är för märkvärdigt för att kunna förklaras, och ingen kommer någonsin att kunna bygga en modell som beskriver vad jag känner, eller en algoritm som genererar något liknande. Det finns ingen vetenskap som ens kan komma i närheten av att beskriva ljuset, dofterna, växtkraften, atmosfären och det komplexa samspelet mellan växterna, bakterierna, svamparna, djuren, fåglarna, insekterna, fukten och jorden som tillsammans skapar allt detta.
För varje år blir jag alltmer varse hur lite vi vet. Jag rodnar över hur naiv jag en gång var i min tro på att det vetenskapliga rationella tänkandet skulle omfatta allt större delar av universum tills vi förstod nästan allt. När jag låg på sjukhus förra året så drabbades jag av insikten om hur oerhört lite vi vet ens om hur våra egna kroppar fungerar. Läkarvetenskapen vet marginellt mer än vem som helst av oss. Att vi då i stället väljer att tro på lite vad som helst som sanningar kanske kan förklaras av hur svårt det är att leva i kunskapen om hur lite vi i själva verket vet. Hur lite vi vet om det som var, om det som är och om det som ska bli.
Ingen av hönorna kom tillbaka efter rävattacken den 22 maj. Kycklingarna i äggen som en av Rikards hönor fick fortsätta ruva var alla döda. De hade hunnit bli för kalla. Häromdagen fick jag 24 ägg av Tunbergs på Görlinge som också har Kindahöns. Björns mamma är en av landets främsta experter på den gamla lantrasen. Jag fick också låna Peters äggkläckare. Nu får vi se om jag får kycklingar till midsommardagen eller dagen efter, och om jag lyckas hålla dem vid liv. Jag vet inte hur bra jag är som hönsmamma till ett gäng föräldralösa dunbollar i en tuff värld. Vi får se hur det går.
Den här veckan styckas det två stora fina grisar från Mats Lundqvist i Altuna, så det finns underbara styckdetaljer att lägga vantarna på till helgen. Jag kommer bara köra leveranser av beställningar till Uppsala och Glädjens trafikplats i Upplands Väsby nu på lördag den 4 juni, eftersom de utlovar trafikkaos i Stockholm på grund av Stockholm Marathon och den pågående klimatkonferensen. Men det går alldeles utmärkt att komma hit till gården och shoppa i gårdsbutiken, och beundra tulpanerna i stället för självspäkarna och kostymnissarna. Lägg en beställning på hemsidan och kom och hämta dina reserverade varor när du vill i helgen eller på måndag. Det ska bli soligt här säger de.
Det är den första juni idag och jag har suttit och skissat lite på en plan för sommaren. Det kommer in så få beställningar till leveransrundorna nu, och Julia påminde mig om att jag bad henne förra sommaren att säga till mig i år att dra ner på leveranserna åtminstone under juli och halva augusti. Så jag tror att jag börjar köra varannan vecka från och med nu. Då blir det så att jag kör en hel runda lördagen den 11 juni, om det kommer in några beställningar, och sedan en specialrunda torsdagen den 23 juni, dagen innan midsommarafton för er som vill ha något gott att äta till den helgen. Om jag följer det schemat så blir det sedan leverans den 9 och den 23 juli och den 6 augusti.
Helgerna däremellan funderar jag på att ha ett enkelt kafé med kort meny här på gården. Kanske börjar jag med det redan den 18 juni och sedan den 25 juni på midsommardagen, med Resorb på menyn? Kanske blir det mackor med carnitas på hembakat bröd och en bärbakelse med min självpåhittade sockerkaka i botten. Kanske blir det korvgrillning också? Det ska i varje fall bara vara egna grejer på menyn, förutom kaffe och te och eventuell utomgårdsdricka. Det hela får växa fram dynamiskt när vi prövar oss fram. Det kan nog bli väldigt trevligt.
Nåväl, jag sitter i Pärnu och kan ingenting göra åt saken. Balkongdörren är öppen och jag kan känna doften från havet, för mitt rum vetter mot floden Pärnus utlopp i Östersjön trehundra meter bort. Jag gick en lång promenad längs den kilometerlång sandstranden idag. Det här är det första dagarna med sol och stiltje fick jag veta, och säsongen har inte kommit igång än. Det är glest mellan människorna. Förberedelser pågår inför anstormningen av gäster. Det doftar asfalt och målarfärg. Bebyggelsen består till stor del av äldre och nyare trähus, men också av putsade mer modernistiska hus. Det verkar vara en vänlig och lagom vacker stad som just håller på att vakna upp till sommaren. Dags att putsa över fjolårets slitage. Jag gillar stämningen på sådana här platser både innan och efter säsong.
Idag inleddes behandlingarna och jag fick den skönaste ryggmassage jag någonsin fått. Jag är ledsen att behöva säga det kvinnor, men ingen har knådat mina skinkor skönare än Egbert. I morgon ska han få ge sig på mina fötter.
Pärnu ligger ungefär i höjd med Norrköping och naturen har inte kommit mer än kanske en vecka längre än i Rönna. Hemma verkar det bli ett äppleår. I varje fall så blommar mina äppelträd något alldeles vansinnigt. Undrar hur tulpanerna klarar sig utan mig. Efter lönekörningen i morgon ska jag försöka att inte tänka på Rönna förrän på måndag.
Det blev lite knäppt med de två grisarna jag hämtade från slakteriet igår. Den ena hade en slaktvikt på 117 kg men den andra bara på 77 kg. Så om ni beställer färskt kött från beställningsformuläret för utkörningen nu på lördag den 21 maj så får ni gärna specificera om ni önskar en större eller en mindre styckdetalj i det fall de skiljer sig i storlek. Det är inte säkert att jag kan uppfylla önskemålet, men jag gör alltid så gott jag kan om ni skriver särskilda preferenser i meddelandefältet på beställningsformuläret.
Idag smakade jag av den Gårdens salami som vi påbörjade för några månader sedan. Den är god, med tydlig smak av fänkål. Fortfarande lite mjuk, men det tycker jag om. Jag har lagt upp den på beställningsformuläret, men vi packar den först i morgon eller övermorgon. Vi har också en massa isterband som jag glömde att göra reklam för inför förra lördagen. Och så har vi fullt av andra korvar till grillen och lufttorkat till aperitifen, till exempel Thüringer Rostbratwurst, Toulous-korv, Frankfurter, Citron/kummin/mejram-korv, Salsiccia med rostat fänkålsfrö och vitt vin, Salsiccia med chili och vitlök, Svampkorv, Merguez på fläskkött och Timjan/rödvin/vitlök-korv.
Jag och Ulrica har fortsatt att gräva och rensa odlingsbäddar i köksträdgården. Nu får det räcka. Det kvarvarande orensade området ska vi täcka med ogräsduk och fixa nästa år. Idag var det för första gången i år varmare i utomhuset än i inomhuset och nu tror jag inte att det blir någon mer nattfrost, så då är det dags att plantera ut allt jag har förkultiverat. Den vackra mångfärgade mjölmajsen som jag ska försöka lära mig att baka tortillas av får nog stå i fruktlunden, men resten ska ner i köksträdgården. 
Jag måste hinna få ned allt innan jag åker till Estland på söndag för en veckas rehabilitering. Igår grävde jag ner narrbusken, blåbärstrybuskarna och bärhäggmisplarna längs med kanten på fruktlunden, så att ni lätt kan beundra när ni kommer på besök. Fler märkliga sorter av de 490 tulpanlökarna som jag satte i höstas börjar slå ut nu. Varje dag har det hänt något nytt i trädgården när jag kommer ut från huset. 
Jag försöker lära mig namnen på de växter som jag inte kan namnen på. Det finns ganska bra appar för att identifiera dem. Jag skulle vilja skriva en lång lista på alla olika växter som jag har på min mark, i mitt land, inom mina gränser, här på min gård. Från vitroten till den högsta linden. Jag skulle bli glad för varje ny växt jag hittade och lärde mig namnet på. Häromdagen upptäckte jag två rapphöns, först i trädgården på kvällen och sedan på gärdet utanför trädgården dagen därpå när Sonja skrämde upp dem. Fåglarna på gården kryssar jag av på en lista, men jag borde lära mig mer om insekterna också. Jag vill ha en överblick över min värld och bli bekant med alla invånare.
Igår gjorde vi timjan/rödvin/vitlök-korv och merguez på fläskkött och idag har Julia packat isterband. Allt finns på 
Nu blommar persikoträden, körsbärsträden och plommonträden i min lustgård. I brevhuvudet syns persikan Rigas rosa blommor. Och nu kommer även de fyrahundranittio tulpanerna. Först ut är Apricot Beauty som inte bara är vacker utan också doftar fint. Nu när jag gick ut med Sonja såg jag att även de vilda sorterna hade börjat blomma. 
Det gjorde de inte i morse! Både häggen och slånbärsbuskarna blommar längs byvägen såg jag också. Det ska jag lägga på minnet att de blommar samtidigt.
Jag försöker att hitta en balans mellan att leva i stunden och att drömma om framtiden. Jag försöker njuta av det jag har framför ögonen, och samtidigt försöker jag att planera, så att förutsättningarna ska bli de bästa för framtiden att bli så vacker som jag vill. Men det är lätt att bli stressad av kraften hos ogräsen, och rädslan för att förlora kontrollen, när jag har missat chansen att bestämma över trädgården och våren slår över i sommar. När växtligheten tar över så döljs stenarna som kommer att vara hinder när jag vill gå fram med slåtterbalken längre fram i sommar. Ändå vet jag att det finns obegränsat med kärlek i naturen och trädgården, och att den aldrig sviker mig, även om den kan vara besvärlig och ge annat tillbaka än vad jag hade väntat mig. Jag måste stanna upp och låta det vara som det är. För naturen är vacker som den är, och det finns alltid något att fascineras över, även hos ogräsen. Jag får låta det bli som det blir, och fruktlunden kommer åtminstone att bli full av metaforer.
Nu står Julia och styckar en stor gris som har växt upp hos herr Ottosson. Det blir fina grillbitar av den och mer ändå har vi från tidigare grisar i fryst format. För konventionell snabb grillning som egentligen bara kräver en uppmärksam grillare passar framför allt dessa styckdetaljer bra:
Nu håller kastanjens svullna knoppar på att explodera! De exklusiva tulpanerna har börjat knoppas, pionen vecklar ut sig, det första körsbärsträdets visar bladen, persikoträden knoppas för fullt och ramslöksplantan som jag fick från Johan Widing för kanske 8 år sedan har överlevt ännu en vinter och eventuellt till slut skapat ännu en planta. 
De förstår, till skillnad från sjukvården, vikten av rehabilitering för den som blivit av med sin cancer. Jag är oerhört tacksam för den här resan och ser mycket fram emot att få ägna mig bara åt mig själv under en vecka, utan att behöva tänka på vardagsslitet. Men det kan innebära att jag får ställa in leveransrundan den 28 maj. Vi får se.
På lördag den 30 april kör jag utlämningsrundan som vanligt, trots att det är Valborg och det förmodligen är lätt kaotiskt inne i Uppsala. Inga av gatorna som jag kör fram till utlämningsplatsen bakom stationen ska vara avstängda, men jag tänker vara ute i mycket god tid, och det hoppas jag att ni eventuella Uppsala-kunder också är.
Idag är det min födelsedag och våren är här! Trots det tvingade jag in mig i charken och gjorde både frankfurter och prinskorv i morse och de hänger i röken nu för att ångas i ugnen i morgon. Rikard fick vara med Julia och mig för att lära sig grunderna i korvmakeriets hemligheter, och i morgon fortsätter upplärningen då vi gör salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, och citron/kummin/mejram-korv. Kort sagt, nu finns de relevanta korvarna för att fira mig, våren och grillsäsongens ankomst. Och tillräckligt med olika styckdetaljer för fylla behoven hos alla, från engångsgrillens tändvätskecharlataner till keramikgrillarnas temperaturriddare.
Titta vilken fin skylt Julia har gjort, som hon gav mig i födelsedagspresent! Jag blev så glad och rörd. Och nu kan ni inte längre parkera fel när ni kommer hit för att besöka mig och gårdsbutiken!
Nu till slut tittar fler och fler av de 490 tulpaner som jag satte i höstas upp ur jorden och både den ukrainska körsbärskornellen som jag planterade i somras och den gamla forsythian blommar med gula blommor på bar kvist. Jag vill bara vara ute i trädgården hela tiden och varje kväll de senaste dagarna har jag njutit av att rensa ogräs ur köksträdgårdslandet.
Jag är tidig med nyhetsbrevet den här veckan, för jag tänker köra min leveransrunda redan på långfredagen. Jag föreställer mig att när ni ändå är ute och promenerar kontemplerandes korsfästelsen och lidandet på jorden på fredag, så kan ni lika gärna gå förbi en utlämningsplats och hämta maten till lördagens påskbuffé för att muntra upp er. Jag har mycket som passar där. I morgon hämtar jag två till stora grisar från slakteriet, den här gången från Olle Linder, och Julia och Rikard börjar stycka dem direkt, så det kommer att finnas rikligt med styckdetaljer till påsken. Medan de styckar så ska jag göra både leverpastej och porchetta, tänkte jag. Och så finns det en massa korv kvar i frysen. Det blir en bra grund till påskbuffén; porchetta, prinskorv, kovbasa, leverpastej och porco tonnato. Och så en köttig sallad med fläskflap, rucula, ägg och majonnäs.
Den här gången tar jag med mig beställningar både från