Hantverksmässigt tillverkad korv och charkuterier utan nitrit och andra onödiga tillsatser. Lufttorkade skinkor, färskkorvar, och kött från uppländska utegrisar som har levt ett bra liv utomhus med mycket bökande i stora hagar.
Idag kommer dagen att bli längre än natten som var, och då är det något slags astronomisk vår. Det märks inte så mycket här, för det är grått och små elaka kalla snöflingor ramlar ner över gården. Men jag tror mig ha hört tofsvipan gummignissla två kvällar i skymningen, och igår strålade det så pass att solen ensam drev köttkvarn, blandare och korvspruta, förutom alla kylar och frysrummet, när vi gjorde korv, för solcellsanläggningen producerade 202 kWh mellan 6:00 och 18:00 igår. Och hönsen lägger ett ägg om dagen och sprätter efter smågrönt och insekter i fruktlunden, och i morgon ska det bli +7°.
Jag hade tänkt att vi skulle göra leverpastej igår, men upptäckte att jag hade glömt beställa formar, så den får vänta lite. Vi gjorde Fänkålssalsiccia, Frankfurter och Prinskorv som jag har lagt upp på beställningsformuläret för leverans till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm på lördag den 23 mars, och för upphämtning i gårdsbutiken till helgen. Där finns också mängder av annan korv, fina styckdetaljer, buljonkit och lufttorkat som jag ska skiva i morgon. Jag har också lagt upp två 6-pack ägg från mina Croad Langshan till de två kunder som hinner se dem först. Äggen är vackert plåsterfärgade och smakar naturligtvis underbart. Jag kommer att köra nästa leveransrunda på långfredagen nästa vecka, så då kan man göra sin kompletterande påskbeställning, men jag kan inte garantera vad som finns kvar tills dess.
Det fungerade bra att låta er komma överens själva om nästa korvkursdatum, det blev den 21 april. Det finns två platser över så jag har lagt upp även kursen på beställningsformuläret och på kurssidan där man kan läsa lite mer om dess innehåll.
Jag tänker åka med beställningar till REKO Uppsala Boländerna i morgon kväll, torsdag den 21 mars. Ni vet att jag avskyr REKO för deras stupida idé att uteslutande ta emot beställningar på Facebook, vilket gör det oerhört omständligt och tidsödande att administrera, både för säljare och köpare. Men eftersom likviditeten är usel så är varje hundralapp viktig för mig. Jag har lagt upp ett begränsat utbud korv här i Facebookgruppen, för dig som föredrar att hämta dina varor där framför IKEA i morgon 18:00-18:30.
Efter förra helgens leveransrunda stannade jag i Stockholm och gick på Vårsalongen på Liljevalchs. Där hänger jag nämligen själv, och det måste man ju se om man är självupptagen.
Det är mitt ex dotter, den mycket begåvade Ella Eriksson, som har målat tavlan och två till där bredvid. Motivet är från den grisgrillningsfest jag hade för att fira mitt tillfrisknande från första omgången cancer. Jag tycker naturligtvis att det är lite finare att vara representerad som motiv än som konstnär på ett museum, men det känns lite konstigt att tavlan är såld och att jag därför kanske kommer att hänga hemma hos någon privatperson som inte känner mig, och som jag inte känner. Jag kan föreställa mig hur det kan leda till överraskningar i framtiden, så som sammanträffanden brukar härja i mitt liv. Fast jag förstår ju att bilden inte är en porträttmålning utan något annat, åtminstone för andra människor. Det var roligt att stå och lyssna lite till besökarnas kommentarer framför bilden. – Jag tror att det är lunchen efter vårstädningen på båtklubben, sa någon. Det är spännande hur text och bild ändrar innebörd med läsare och åskådare.
I morgon ska vi göra Toulouse-korv, Thüringer Rostbratwurst och fläskmerguez. Då blir det trångt på beställningsformuläret där de ska samsas med leverpastej, Nürnberger Rostbratwürstchen, Fänkålssalsiccia, Citron/kummin/mejram-korv, Gårdens minisalami, Pfefferbeisser, Frankfurter, Münchner Leberkäse, Stormkorv, Falukorv, rillettes och isterband, vid sidan av lufttorkat ytterlår och lufttorkad karré skivat på den nya skärmaskinen, de populära buljonkiten och styckdetaljer från två hela grisar! Leverans av din beställning till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm blir nu på lördag den 17 februari, eller så kan du hämta upp den i gårdsbutiken från fredag eftermiddag till söndag kväll.
Korvkursen i söndags blev mycket lyckad som vanligt. Det är synd att det är så svårt att förmedla hur trevliga korvkurserna är, för annars så skulle ingen av er som inte har gått en kunna motstå att boka in er. Jag får ganska många förfrågningar om korvkurser under året, men tyvärr så är inte efterfrågan så stor när jag väl lägger ut kurserna. Jag har bara två anmälda till kursen den 25 februari än så länge, men jag låter den ligga uppe för bokning ytterligare några dagar och ställer sedan in den om det inte har kommit åtminstone tre till bokningar. Det blir den sista korvkursen på obestämd tid, eftersom jag måste prioritera säkrare sätt att få inkomster.
Kursen den 10 mars har jag ställt in för att i stället satsa på på en marknadsförsäljningsdag på Hornuddens trädgård, mellan Enköping och Strängnäs, under Sörmlands MatklustersKorv och Brödrundan. Där kommer jag att stå med Saras bröd och Skogsbackens ost och Hornuddens trädgårds restaurang kommer att ha en salviasalsiccia från mig på menyn och lite annan försäljning och aktiviteter. Ta tillfället i akt och åk på en korvcentrerad utflykt i Sörmland!
Nu har det varit vinter sedan november och jag är innerligt trött på den. Grannen som jag köper från börjar få slut på veden och jag vet inte vad jag ska göra om det händer. Idag snöar det igen och det är svårt att föreställa sig att det någonsin mer kommer att bli varmt. Häromveckan skickade jag in en ansökan till Curo – Riksföreningen för Cancersjuka varifrån man bland annat kan söka bidrag till rehabilitering efter en cancerbehandling. Egentligen är regionerna skyldiga att erbjuda rehabilitering efter cancerbehandlingar, men Region Uppsala är mycket dålig på det, till skillnad från till exempel Region Östergötland, från vilka jag känner flera som fått rehabilitering. (Om du har råd så kan du hjälpa fler att få rehabilitering från Curo med en insättning på Plusgiro: 647303-7, Bankgiro: 5146-2869 eller en Swish-betalning: 1236908412.)
För två år sedan, något drygt halvår efter den första avslutade cancerbehandlingen fick jag en resa av Curo till Tervis Spa i Pärnu, Estland, som var väldigt bra för mig, eftersom jag fick släppa alla tankar på företaget och sjukdomen men samtidigt fick tid att reflektera över vad jag gått igenom. Där hade jag fina dagar och köpte också ett persikoträd och ett plommonträd som nu står planterade i min fruktlund och som jag hoppas kanske kan ge sina första frukter i år. Om det nu blir sommar igen.
Nåväl, eftersom cancern, för mig helt oförväntat, kom tillbaka och jag fick genomgå ytterligare behandlingar och kirurgi förra året så tänkte jag att det skulle hjälpa mig att göra ytterligare en sådan resa. Det är tyvärr så att eftersom cancern kom tillbaka, eller snarare inte helt hade rensats bort, så finns det en oro inom mig för att det ska hända igen. Och jag måste hitta någon sorts strategi för hur jag ska förhålla mig till det. På sätt och vis så kanske vi alla borde fundera över ett förhållningssätt till vår egen död, för det har åtminstone jag aldrig haft, om man nu inte räknar dödsskräck som ett förhållningssätt.
Jag har hur som helst ofta tänkt tillbaka på de där stilla dagarna i Pärnu där jag började varje morgon med några längder i poolen innan frukost, och där jag slapp all matlagning, disk och städning och andra vardagligheter som tar tid, och kunde ägna mig helt åt mig själv. I fredags fick jag veta att Curo har beviljat mig ytterligare en resa! Så nu diskuterar U och jag när det skulle passa oss bäst, för hon vill följa med. Förmodligen blir det i slutet av april eller början på maj. Så för att slippa tänka på skiten utanför fönstret, utanför Rönna-riket, och utanför Sverige, så går jag och tänker på hur det ska bli att möta våren i Estland. Måtte värmen komma tillbaka.
Det är korvarna som vi ska försöka hinna göra idag om vi hinner, för Julia ska också ta hand om sina kor och jag ska till tandläkaren. Men annars fortsätter vi i morgon för allt är upplagt på beställningsformuläret och ska vara klart för nästa utkörning nu på lördag den 3 februari.
Glöm inte att också anmäla er till korvkursen den 11 februari som kommer att bli av om vi blir en till deltagare. Kursen som jag höll i söndags blev mycket lyckat, vi hade väldigt kul och alla var nöjda och gick stolta hem med korven de hade gjort.
Snön smälter och en dimma har lagt sig över landskapet. Dimman bäddar inte in även om den skymmer sikten, men den gör alla avstånd kortare upptäcker jag. Ljudet färdas längre, så bilarna som passerar på landsvägen låter som de kör förbi strax bredvid mig. Det måste vara därför som talgoxen låter så nära, som om den satt alldeles bakom mig. Stegen i gruset, droppet från taken, små grenar som knäcks och min tupp som gal. Hönsen kan äntligen gå ut på barmark igen, och sprätta lite bland löven under kastanjen där rådjuren har bökat hela vintern för att hitta något att äta. Jag vet inte om det har varit kastanjerna eller vintergrönan som de har varit ute efter, men de har föst bort snön och gjort rundlar av blottad mark med sina horn.
Jag har gjort klart genomgången av allt jag har skrivit här på hemsidan sedan 2012 och fört över allt som var intressant för mig till ett dokument. Det blev 454 sidor långt i A5 format, så det kan jag binda två böcker av även om det nog ska kortas ytterligare. Det är naturligtvis ett väldigt egocentrerat projekt som bara har intresse för mig, men som sådant har det varit mycket intressant. Det har både varit obehagligt att resa bakåt i tiden till jobbiga perioder som jag är glad över att inte längre befinna mig i, och samtidigt lärorikt att få en bild av allt som har hänt i mitt liv och få en överblick, och glädjande att se hur det mesta har löst sig till slut. Jag ser linjer i utvecklingen och jag upptäcker att jag faktiskt har skrivit ned en hel del intressanta iakttagelser. Dessutom överraskas jag av att det också finns en ton och ett språk som är ganska konsekvent över tiden, och jag gläds över att min förmåga att uttrycka mig inte har försämrats påtagligt över åren, vilket jag ofta får en känsla av. Igår kom en leverans av ryggpapp, häftgarn och sådana där silkesband som man kan fästa i ryggen på en bok så att den får ett liksom inbyggt bokmärke. Så nu ska jag börja binda in de senaste tolv åren av mitt liv så att jag kan ställa in det i bokhyllan. Då blir det mer påtagligt att det som hände har hänt, det hände i en annan tid som inte är nu, och det är ingenting som jag längre kan påverka, men jag behöver inte heller glömma bort det, för jag har det inbundet, förmodligen i halvfranska band.
Jag kör en leveransrunda nu på lördag den 27 januari. Jag ska hämta två stora grisar på slakteriet i morgon och hoppas att Julia ska hinna stycka fram allt som jag har lagt upp på beställningsformuläret tills dess. Allt det färska köttet kommer alltså från två extra stora grisar som slaktades idag, från Olle Linder på Åsbergby gård utanför Knivsta. Jag har också lagt upp en hel del olika frysta korvar – Fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv, Nürnberger Rostbratwürstchen, Frankfurter, merguez och Lisas korv, till exempel. Däremot så får de lufttorkade grejerna vänta, förutom den lufttorkade minisalamin, för jag hinner nog inte skiva och packa någonting sådant eftersom jag måste förbereda söndagens korvkurs innan jag åker på leveransrundan på lördag. Det finns fortfarande platser kvar på korvkursen den 11 februari. Om en person till bokar plats så blir den med säkerhet av.
Jag tycker att det är skönt att värmen äntligen kommer tillbaka. Visst har det varit vackert med en riktig vinter, men jag är trött på att frysa, eller på att vara rädd för att frysa. När det är kallare än -20° så har mitt uppvärmningssystem inte kapacitet nog för att få upp temperaturen högre än omkring 16-17 grader i huset, även om jag eldar tre pannor ved om dagen, i varje fall inte om det blåser också. Då får jag slå på ett par elelement och elda i kaminen, för att det ska bli tillräckligt varmt för att jag ska slappna av. Nu har snön på ladutaken smält och idag har solcellerna gjort el för första gången i år, om än bara 13,2 kWh.
Jag har haft en riktigt stillsam vecka som har gjort mig gott. Jag har bland annat börjat gå igenom allt som jag skrivit på hemsidan sedan jag började lägga upp saker där 2012. Jag tänkte att för nästa bokbindningsprojekt så ska det inte bara bli en till anteckningsbok, utan en bok med text i. Därför har jag gjort ett dokument av alla texterna men tagit bort allting som inte har med antingen verksamhetens utveckling eller min egen utveckling att göra. Jag har bara kommit fram till 2021 än så länge, men det är redan mer än 300 sidor i A5 format. Jag kanske borde dela upp det i två band, eller klippa tuffare i texterna. Där fanns en del som jag alldeles hade glömt bort, och flera saker var riktigt bra skrivna. Jag fascineras av vad som händer när jag tar det som bara finns i elektroniskt format, som de här texterna, och gör om det till något påtagligt, något som går att ta på, en riktig handgjord bok som jag kan hålla i handen. Det är något som påminner om att gå från tanke till handling till ting. Att göra någonting verkligt. Det blir gripbart, begripligt.
I början på förra veckan så kom en journalist från Enköpingsposten hit för att prata med mig. Hon var nyfiken på vem jag var efter att ha läst nyhetsbrevet där jag försökte göra något slags sammanfattning av förra året. Jag fick förtroende för henne och kände tillit, så jag blev ganska öppenhjärtig mot henne och berättade om mycket som jag inte brukar tala om. Om ett barns död, om cancern och om att sluta dricka alkohol. Även om det är privata saker så är det ingenting som kan skada att tala om. Tvärtom så tror jag att det kan vara väldigt bra att tala mer om sådant, om det så bara kan hjälpa någon annan att inte känna sig så ensam om något liknande drabbar hen eller någon anhörig. Alla av oss har eller kommer att drabbas av tunga, svåra saker förr eller senare i livet. Jag förstod det tydligare när flera av er berättade om vad ni har gått igenom, när jag berättade för er om min cancer. Det gjorde att jag kom närmare er och ni kom närmre mig, och det hjälpte mig att hålla självömkan borta. Jag tänker fortsätta att ärligt berätta om det som händer mig, vare sig det är obehagligheter eller lycksaligheter. Jag tycker att reportaget som publicerades i Enköpingsposten i söndags blev bra.
Där borta i skogsbrynet börjar nästa år. Inne bland träden kan vad som helst dölja sig. Men vi är inte där än. Jag sitter i natten och tänker tillbaka på året som gått. I förra veckan påmindes jag om oktober då Keyyo kom för att få en introduktion i hur korvtillverkning går till, som hon nu har lagt upp klipp ifrån på YouTube. Jag gillar filmen. Jag känner inte riktigt igen korvmakaren, men han känns bekant och verkar trevlig, tycker jag. Vill ni känna er som Keyyo och också träffa en trevlig korvmakare så kan ni gå en av mina korvkurser. Jag vore extra glad om jag kunde fylla kursen den 11 februari för då har en kille bokat in sig som har haft otur och fått vänta ett år på att kunna gå kursen, och det vore trist om jag skulle behöva ställa in hans kurs igen. Äh, nu får det vara nog med reklam i det här brevet!
Jag kom in i det här året från ett ganska trist håll. Ett par månader innan hade jag fått veta att cancern hade kommit tillbaka med en metastas i levern, som de förmodligen hade missat fröet till vid leveroperationen ett halvår tidigare, och jag påbörjade en ny omgång cellgiftsbehandlingar strax innan det nya året. Men året började både bra och dåligt. Först lade åklagaren ned åtalet om arbetsmiljöbrott och hotet om en företagsbot på 150 000 för att Julia skurit sig i tummen ett och ett halvt år tidigare.
Därpå gick kylbilen sönder ett par gånger för att slutligen ge upp i ett motorhaveri i slutet av månaden. Men i stället för att orsaka katastrof så ledde det till en underbar sak när ni utan motprestation bara klev in och hjälpte mig ur situationen genom 250 donationer till en ny kylbil. Och vilken kylbil! Den har förgyllt mina dagar på vägarna sedan dess, med sin komfort och pålitlighet, och jag blir fortfarande rörd när jag tänker på hur den kom till mig. Under de tio år som jag har hållit på med den här verksamgeten var detta ett av de viktigaste bevisen på att jag faktiskt gör något som är uppskattat. Men också ett reellt bevis på att vi tillsammans kan lösa problem om vi bara hjälps åt, och att man kan komma mycket längre om man bara vågar be om hjälp.
När jag tittar tillbaka i almanackan så förstår jag att cellgiftsbehandlingarna präglade vintern och våren, och de gjorde det framförallt genom att min ork minskade dramatiskt, men jag fick ändå en del gjort som jag minns bättre än behandlingarna. Till exempel så upptäckte jag jättepäronträdet i Hamra här nästgårds, och jag gick en kurs i ympning. Inte heller den stora leveroperationen i maj och efterföljande rehabilitering har någon framträdande plats i mitt minne, och när jag ser tillbaka på det där så kan jag definitivt säga att sjukdom inte är det ord som jag i mitt minne kommer att förknippa med detta år. Jag tycker att det är lite konstigt att det är så, men också väldigt skönt. Jag minns att jag sa och tänkte att det där återfallet är väldigt jobbigt men framför allt en stor obekvämlighet som jag bara har att acceptera och gå igenom, snarare än något som kommer att förändra mitt liv. Och så blev det.
I minnet finns i stället den vackra sommaren, som jag saknar, den lilla resan till Hälsingland och Dalarna, konserterna på Forsby Kvarn, de första skördarna av plommon, persikor och päron i fruktlunden och hönsen i trädgården. Och i kontrast med nuet – den underbara kroppsliga friheten i att aldrig vara rädd för att frysa. Tyvärr stannade också konflikterna med Livsmedelsverket i minnet, med den ångest och oro som de skapade till att börja med. Men det fina med det är att även där fick jag hjälp av er kunder, då en mycket erfaren jurist klev fram och erbjöd sin hjälp. Det var så skönt att inte vara ensam i det där, och att få hjälp med alla överklaganden. Och vilken lättnad när till sist Förvaltningsrätten dömde till min fördel i alla målen!
Sedan kom sensommaren och hösten med alla Bondens marknader. Jag tycker mycket om att stå på dem och vill fortsätta att göra det. Det ger mig en regelbundenhet som jag mår bra av, och en nära kontakt med dem av er som kan komma dit. Någon av er sa att hen refererade till mig som sin charkuterist, och det är precis så jag vill ha det, jag vill vara din charkuterist. Jag har tänkt mycket på olika sorters relationer det här året. Den här relationen mellan oss, mellan mig och er, mellan mig och mina kunder och nyhetsbrevsläsare, har förändrats över åren och blivit alltmer speciell. Det börjar i mina ögon mer och mer att se ut som att vi driver den här verksamheten tillsammans, och bara har lite olika roller i relationen, till skillnad från det så vanliga anonyma köp och sälj. Tänk om det vore så att folk i allmänhet började tröttna på det masstillverkade, anonyma, så ofta av dålig kvalitet. Tänk om folk toge sig tid att överväga sina inköp lite oftare, och valde sådant som håller i längden. Tänk om folk kunde, och tillät sig att, låta allting gå lite långsammare och ta den tid det kräver. Det är inte skrämmande utan skönt att föreställa sig det samhälle som skulle krävas för att stävja klimatförändringarna, eftersom det är ett samhälle som inte kan drivas av den uppskruvade konsumtion som vi lever i idag.
Under året har jag också fortsatt mitt hemliga skrivprojekt där jag fantiserar och hittar på och får öva mig i att formulera och uttrycka mig. Det är väldigt tillfredsställande varje gång jag sätter mig ned och skriver, och varje gång så blir jag förvånad över vad som händer i skrivandet. Det får mig också att reflektera, ur många olika infallsvinklar, över språket, och vad som är mitt språk och mitt förhållande till orden. Jag har till exempel förstått att rytm är väldigt viktigt för mig i relation till hur jag sätter ihop orden till fraser och satser. Snubblar jag på takten eller upprepar stavelser på ett sätt som får det att hacka, så ser jag det genast och måste ändra. Som med så mycket annat så uppfinner jag hjulet på nytt och njuter av det.
Och varje dag under året har jag tränat min italienska i Duolingo-appen och nu kommit förbi nivån jag hade när jag bodde och pluggade två terminer i Perugia för mer än trettio år sedan. Förutom att utvidga mitt ordförråd så har jag framförallt kvar att lära mig verbformerna Passato Remoto och Congiuntivo Imperfetto. Just konjunktiven tycker jag är spännande och jag tror att idén om konjunktiven kommer att leta sig in i den påhittade berättelsen.
Ett område där jag gör motsatsen till att uppfinna hjulet på nytt är bokbinderiet som jag har fascinerats av sedan ett par månader tillbaka, då jag upptäckte en australiensares youtube-kanal DAS Bookbinding. I bokbinderiet vill jag följa och lära mig av de som kan och göra EXAKT som de säger och inte använda mig av trial and error som inlärningsväg till detta underbara hantverk. Först trodde jag att jag hade hittat ett litet obskyrt, väldigt smalt intresse som jag skulle få vara nästan ensam om, men det visade sig att i själva verket så ägnar sig var och varannan människa åt bokbindning. I förrgår eftersökte jag några smala linneband som jag behövde för att binda en rygg i mitt tredje bokbindningsprojekt, i gruppen Örsundsbrohjälpen på Facebook. – Så du söker häftband svarade en kille som visade sig vara utbildad bokbindare och bor ett par kilometer härifrån. Igår kom han över med saker som han inte behöver längre och jag bytte till mig fyra bokpressar, en hel del “klot”, häfttråd i olika tjocklekar, en “häftlåda”, flera böcker, och en del annat mot korv och kött. Det enda som saknas nu för en grundläggande uppsättning verktyg är en skärhyvel. Säg till om ni ser någon!
Ibland känns det som de senaste åren i mitt liv har varit ett pärlband av sammanträffanden. Jag tycker att det är så spännande. Det är som att jag är del av ett komplext men dolt nät av något slag och det i sin tur ger mig en känsla av sammanhang och mening, och av att det jag gör har betydelse.
Där borta i skogsbrynet börjar nästa år. Inne bland träden kan vad som helst dölja sig. Jag känner förväntan inför vad jag kommer att hitta därunder och jag har förhoppningar om att det kommer att hända spännande saker. Jag känner förtröstan att allt kommer att lösa sig om det inte blir så. Jag tror att tilliten är det som kan få oss att triumfera när allt känns mörkt. Och tålamod och ihärdighet. I nästa vecka ska jag börja utveckla en ny lufttorkad korv.
På lördag 3/11 kör jag en utlämningsrunda igen till Uppsala, Upplands Väsby, Hornstull och Herrängen. Den här gången finns det fina syrade, kallrökta och lätt torkade isterband, en kallrökt Landjäger, mer av den delikata kallrökta skinkan samt brittinspirerade bangers med salvia. Jag är ganska måttlig när jag röker mina produkter och jag varmröker aldrig. Jag försöker att vara lite tysk i det att jag använder röken som en krydda bland andra, i stället för att hårdröka med käftsmällsröksmak till följd. Jag har upptäckt att den lätta röken över glödande bokspån har en väldigt stark aptitretande effekt. Den här omgången Landjäger är svår att sluta äta av efter att man fått en bit i munnen. Därför är det en bra idé att gömma dem lite här och var i bostaden, och då lär man också bli glad den dag efter katastrofen då man hittar dem i sitt sökande efter proviant. De är också bra att plocka fram i förhandlingssituationer när man behöver få sin vilja fram. Obs. plocka fram korven först och därefter kniven! Provsmakningsexemplar.
Den kallrökta skinkan är också en sådan där delikat sak med många bottnar. Jag har den gärna på en smörgås, eller om jag gör välsignade ägg, men man kan också äta den som den är med annat lufttorkat. Den är lite för fin för att använda i matlagningen. Isterband har vi alla för starka åsikter om hur de ska serveras, så det tänker jag inte ens gå in på. Det var länge sedan jag senast gjorde bangers, och jag har gjort små förändringar i receptet inför dagens korvmakeri. Bland annat så har jag ökat mängden salvia en gnutta och minskat mängden ströbröd. Men jag vill fortfarande att de ska smaka lite billigt och att man ska bli klibbig om läpparna när man äter dem. Gärna som helgfrukost, med bacon, ägg, vita bönor i tomatsås och toast.
I övrigt så finns det nu också julskinkor på beställningsformuläret. Men observera att de är orimmade. Jag vill inte ta ansvar för rimningen, eftersom folk har så olika åsikter om hur den ska vara. Men jag kommer framöver att ge er lite olika gamla recept på hur man kan göra det själv. Ofta säger man att det är på Anna-dagen som skinkan ska saltas och det är ju ett tag till 9:e december så det finns tid. Om ni vill beställa en skinka så är det bra om ni uppger ungefärlig önskad vikt i kommentarsfältet. De väger mellan 2,6 och 5 kg.
Snart öppnar Saluhallen i Uppsala i ny regi kan jag avslöja. De har beställt lite grejer av mig till öppningen och jag hoppas på att vi kan få ett långvarit samarbete. Om ni uppsalabor är smarta så går ni dit när de har öppnat och frågar efter och tipsar om de av mina produkter som ni vill att de ska sälja där. Garpes Livsmedel, den trevliga butiken under Nockebybron i Bromma, har också provsmakat och gillat mina produkter och bett mig om en prislista. Kolla deras instagram, så ser ni att mina grejer skulle passa in där.
Jag har lagt ut ytterligare datum för korvkurser: den 19 januari, den 2 februari och den 16 februari finns det lediga platser. Läs mer här. Det går utmärkt att beställa ett fint presentkort på en kurs också.
Sommaren borde vara över men här på gården känns de varma vindarna på dagen nästan tropiska. Och det är så torrt, så torrt att jag har beslutat mig för att låta borra en ny brunn. Den gamla spetsen i åkern förslår inte längre, jag blir så orolig för att grisarna plötsligt inte ska ha nog med vatten. Det känns som att den här sommaren har varit längre än somrarna de senaste åren. Jag vet inte vad det beror på, kanske på att det har funnits kärlek på gården den här sommaren och jag har kunnat njuta av dagarna utan rädsla för att de ska försvinna. Jag älskar när tiden går långsamt. Vilken skillnad mot otåligheten och rastlösheten från 7 till 40 års ålder.
Det blir en leverans nu på lördag 12/8 med lite smått och lite gott. Kanske blir det sista gången den här sommaren med skivad karré? Det beror på vad restaurangerna beställer från mig efter sommaruppehållen. Igår gjorde schweiziska Raban och jag en boudin blanc med kapris och citronzest, det vill säga en finmald värmebehandlad emulsionskorv, och dessutom 49 formar med min leverpastej/Leberwurst. Det finns också frysta salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin, och Nürnberger Rostbratwürstel som vi gjorde i förra veckan.
I morgon ska vi förpacka gårdens kimchi, ni vet den beroendeframkallande chilifermenterade grönsaksrätt som kännetecknar det koreanska köket. Jag gör den på salladskål, rättika och vårlök. Jag erbjuder också påsar med kapris i salt. Med den kan man kanske göra en kaprismajonäs eller något annat tillbehör att servera till sin boudin blanc. Och det finns lufttorkat ytterlår och Landjäger till den som inte orkar slå på spisen. Och är det något annat man vill ha så kan man alltid fråga i kommentarsfältet. Här ligger beställningsformuläret.
På lördag den 2 september tänkte jag hålla en korvkurs för att finansiera den senaste bilreparationen. Läs mer om hur kursen är upplagd här och anmäl intresse så snart som möjligt om du vill gå. Jag ställer in om vi blir färre än fyra personer.
På lördag den 17/9 håller jag kurs i hur man tillverkar korv i hemmet. Den brukar vara oerhört uppskattad och upplägget beskrivs här. Det finns en ledig plats kvar. Först till köttkvarnen får först fylla fjälstret.
Ja, jag inser att jag måste leverera en massa fina grejer till påskhelgen. Jag tror att det är dumt att köra leverans på lördagen då ni sitter och käkar påsklunch med alla era mostrar. Jag testar att köra ut på långfredagen i stället, då ni har fått lön, fruktar gud och inte vågar spela bort alla stålars på poker. Här nedan beskriver jag produkterna i beställningsformuläret som kommer att vara extra packat den här gången. Själv kommer jag att bjuda volontärparet från Kalifornien på den svenska specialiteten easterband, men de är bäst före den 25/3 så de lägger jag in som frysta i beställningsformuläret. Och eftersom det blir vår nu så tillverkar jag två våriga korvar på onsdag – salsiccia med vitt vin och rostad fänkål, och citron/kummin/mejram-korven. Dessutom har jag skördat den första salamin som jag är riktigt nöjd med. Det blir gårdens salami.
Flott
Sedan mina volontärer från Kalifornien bakade kakor med flott och smör i häromdagen har jag med framgång testat att baka dem med bara flott, och därför har jag nu bestämt mig för att börja sälja det på burk. Jag har tidigare använt det i pajdeg och det blir fantastiskt gott. Här kommer min variant på ett recept från Magnus Nilssons bok Fäviken (Douglas’ shortbread biscuits).
Till 30 kakor
500 g vetemjöl
1 msk bakpulver
220 g socker
1 krm salt
300 g flott från linderödssvin, rumstempererat
2 ekologiska ägg
god sylt
Värm ugnen till 200 grader. Knåda ihop alla torra ingredienser med flottet. Blanda i de lätt vispade äggen, men arbeta inte degen mer än nödvändigt. Gör ca 30 små bollar av degen och lägg på bakplåtspapper på bakplåt. Gör en grop med tummen i varje boll och lägg i en klick god sylt. Baka av i ugnen i ca tio minuter eller tills de är gyllene. Låt svalna.
Tävling
Jajamänsan, nu har jag skördat den nya lufttorkade skinkan som jag hängde i september och hittade i mognadsrummet i förrgår. Det är alltså en urbenad muskelkombination från baken utskuren som norditalienarna skär ut en bit som ska bli det som de kallar Speck. Jag kryddade den också med de kryddor som är typiska för Speck, bland annat enbär och rosmarin, men till skillnad från Speck så kallröker jag inte den här skinkan. Nu är frågan vad jag ska kalla den? Därför utlyser jag en tävling! Skicka ditt förslag på namn till mig via epost på den här adressen. De tre förslag som jag och mina vänner gillar bäst vinner varsin förpackning med skivor av den nya skinkan. Sedan blir det en omröstning på hemsidan och skaparen av det vinnande namnet vinner ett presentkort på 200 kr att handla för i butiken. Titta så fin skinkan är!
Feta fina urbenade kotletter. Ställ dem gärna på högkant och bryn fetkappan först.
Färsk salsiccia med rostad fänkål och vitt vin. Det är kanske dags att ta fram grillen nu?
Färsk citron/kummin/mejram-korv. Ja, det är verkligen dags att ta fram grillen.
Leverpastej/Leberwurst – kind, hjärta och lever blir en bredbar leverpastej av tyskt snitt.
Leberkäs/Fleischkäse – ännu mera tyskt med en emulsionskorv som bakas i form i ugnen. Innehåller varken lever eller ost som man skulle kunna tro av namnet. Servera en tjock skiva på bröd med inlagd gurka, eller stek den och servera med potatissallad och stekt ägg. Lite som en lyxig falukorv tycker jag och några av er kunder.
Nedsmält och filtrerat flott. Perfekt till bakning av shortbread och frasiga pajskal.
Smal kallrökt kumminkorv – min variant av landjäger. Passar till en korvöl.
Gårdens salami! Äntligen en salami som jag är nöjd med. Grovmalet kött, handskuret späck, kryddad med fänkålsfrö och svartpeppar.
Lufttorkad skinka utan namn. Det är den här som ni ska namnge i tävliingen.
Jag har lagt upp ett beställningsformulär för lördagens leverans till Uppsala/Upplands Väsby/Stockholm/Herrängen. Både isterbanden och Leberkäsen har korta datum, men de går utmärkt att frysa. Höstflottet fick också ett alldeles för kort datum av misstag, men det har jag helt enkelt ändrat på burkarna. Med på beställningsformuläret finns också min citron/kummin/mejram-korv och den berömda leverpastejen/Leberwursten, fina feta fläskkotletter utan ben, extra mör smal rökt korv och ett sällsynt fint exemplar av den lufttorkade kotlettraden. Dessutom finns det frysta korvar i form av salsiccia med rostad fänkål och vitt vin, Nürberger Rostbratwürstchen och den vattendelande apelsinkorven.
Beställ hellre förr än senare.
Projektbuketten blommar
Idag kom 30 sorters grönsaksfrö från Runåbergs. Jag funderar på att göra om en mindre grishage till trädgårdsland. Jag drömmer om att sätta upp ett tunnelväxthus där och ägna lite tid till mer seriös tomatodling till exempel, och att odla tillräckligt med grönsaker för gårdens alla behov.
Tankarna på att restaurera gammelgården, för att låta Robin driva restaurang och kafé där, utvecklas. Nu handlar det framför allt om att försöka lista ut hur mycket en renovering skulle kosta för att reda ut om det vore en rimlig eller orimlig investering för honom. Det svåraste för tillfället handlar om att hitta en murare som kan uppskatta arbetet med skorsten, rökgångar, bakugn, kakelugn och rörspis.
Samtidigt fantiserar jag om att själv bygga ett rökhus för att förbättra och förenkla produktionen av vissa produkter. Hur ska jag hinna med allt? Det finns aldrig tillräckligt med tid och de här första månaderna på året finns det heller inga pengar alls till investeringar. Men ständigt kommer nya idéer, och om jag bara kan rationalisera lite så kanske jag kan få in lite inkomster så att jag kan göra investeringar som gör att jag kan få mer tid till att utveckla fler saker som … ja ni fattar.
Senaste veckan har jag haft besök av Robins kompis Emma som driver Talldungens gårdshotell på Österlen. Hon är också en driven kock och bagare, så på sistone har måltiderna på gården genomgående varit alldeles enastående (även om gårdagens soppa på grisskalle hade en del tuggbitar som inte var lika angenäma som själva smaken på buljongen). Igår startade Emma ett rillettes-kok som vi smakade av idag och det var mycket gott. Förmodligen blir en rillettes baserad på hennes metod en produkt i sortimentet framöver.
På onsdag lämnar den belgiska volontären Nini gården efter två månader. Hon är en av de mest entusiastiska volontärer jag har haft här och dessutom den som har varit mest seriös i att försöka lära sig allt om grisuppfödning och livet på en gård. Hon kommer inte att nöja sig förrän hon har en egen gård. Den senaste tiden har hon ägnat åt att bygga ett hem för kycklingar i en av boxarna i stallet. (Åh nej, ännu ett projekt!) Hon har inga som helst snickerikunskaper men det stoppar henne inte på något sätt. Beundransvärt!
Häromdagen testade vi att torka bitar av grisöra i min torkmaskin och gav till Robins hund Purjo. Det blev en succés så det kommer jag att erbjuda framöver. Liksom torkad svål. Det kommer till nästa leverans hoppas jag.
.jpg)
Det är mitt ex dotter, den mycket begåvade Ella Eriksson, som har målat tavlan och två till där bredvid. Motivet är från den grisgrillningsfest jag hade för att fira mitt tillfrisknande från första omgången cancer. Jag tycker naturligtvis att det är lite finare att vara representerad som motiv än som konstnär på ett museum, men det känns lite konstigt att tavlan är såld och att jag därför kanske kommer att hänga hemma hos någon privatperson som inte känner mig, och som jag inte känner. Jag kan föreställa mig hur det kan leda till överraskningar i framtiden, så som sammanträffanden brukar härja i mitt liv. Fast jag förstår ju att bilden inte är en porträttmålning utan något annat, åtminstone för andra människor. Det var roligt att stå och lyssna lite till besökarnas kommentarer framför bilden. – Jag tror att det är lunchen efter vårstädningen på båtklubben, sa någon. Det är spännande hur text och bild ändrar innebörd med läsare och åskådare.
Det är korvarna som vi ska försöka hinna göra idag om vi hinner, för Julia ska också ta hand om sina kor och jag ska till tandläkaren. Men annars fortsätter vi i morgon för allt är upplagt på .jpg)
.jpg)
