Nu på lördag blir det äntligen en normal leveransrunda igen till Uppsala, Upplands Väsby och de sju stoppen i Stockholm. För er som är nya prenumeranter så finns platser och tider på den här kartan.
Utbudet är naturligtvis centrerat till julrelaterade produkter. En del finns det mycket av, annat är det begränsad tillgång till och det är svårt att säga vad vi kommer att kunna göra mer av, beroende på tillgång till råvaror och tid. Hittar du inte någon av produkterna så har den tagit slut, eller så tittar du under fel flik. Här är hur som helst en listning på julrelaterade saker som finns på beställningsformuläret när jag skickar ut nyhetsbrevet: hel rå julskinka och färdig, griljerad, skivad julskinka, rullsylta, leverpastej (gör jag i morgon), prinskorv (gör jag i morgon), gårdens pâté, isterband, kallrökt sidfläsk, apelsinkorv, höstflott och fläskkorv. Jag har nog glömt något, så gå in och kolla på beställningsformuläret själva!
Glöm heller inte att den bästa julklappen är ett presentkort på en korvkurs hos mig! De finns tre kursdatum listade på beställningsformuläret under fliken Kurser, men man kan naturligtvis också ge bort ett presentkort på en kurs ett ospecificerat datum.
Om ni bara var intresserade av veckans produkter och hur man får tag på dem så kan ni sluta läsa här, för nu blir det lite tristare läsning.
Jag har råkat ut för par saker den senaste månaden som har tagit en hel del kraft att hantera. När jag drabbades av tjocktarmscancer för drygt två år sedan så bestämde jag mig genast för att vara helt öppen med vad jag råkade ut för, och det visade sig vara ett mycket bra val för mig och uppskattat av omgivningen. Jag tror att det beror på att om man ger förtroende så får man förtroende, visar man tillit så får man tillit tillbaka, och det blir lättare för alla om man pratar öppet om de viktiga och svåra sakerna. Därför tänker jag vara lika öppen med vad som har hänt nu.
För två veckor sedan så gick jag in och tittade i min journal för att se provsvaren på min njurstatus som måste kollas inför datortomografin med kontrastvätska som skulle göras som 1,5-årskontroll efter den avslutade cancerbehandlingen. Då såg jag att en cancermarkör som de också hade testat för hade stegrats kraftigt. Kirurgmottagningen reagerade snabbt på min upptäckt och skickade mig på datortomografi ett par dagar senare och jag fick tala med läkare om vad det kunde röra sig om. När bilderna analyserats så fick jag veta att det rörde sig om en metastas som har växt till på levern. Med största sannolikhet så beror det på att de missade några cancerceller när de skar bort halva min lever för ett och ett halvt år sedan, för metastasen sitter nära där snittet gjordes, och att dessa cancerceller sedan klarade den efterföljande cytostatikabehandlingen. Hur som helst så har jag gjort en magnetröntgen idag för att de ska få en exaktare bild av hur metastasen sitter och dessa bilder kommer att bedömas av kirurger och onkologer på torsdag förmodligen, och då gör de en plan för ingreppet som ska göras. För kirurgi blir det, och det händer förmodligen ganska snart. Om kön för operation på Akademiska är för lång så kommer de erbjuda mig plats på Karolinska i Huddinge.
När jag först såg provsvaren så blev jag livrädd och drabbades av en oerhört stark ångest. Det var faktiskt mycket värre än när de upptäckte cancern första gången, för då var jag så medtagen. Jag har känt mig ganska stark på sistone och det fanns inte i min föreställningsvärld att det här kunde hända. Men det dröjde bara två eller tre dagar tills ett lugn kom tillbaka till mig och jag kände starkt att det är inte det här jag kommer att dö av. Det här är en väldigt stor besvärlighet, som kommer olämpligt och som kommer att vara jobbig och påfrestande, men det är inget som kommer att döda mig. Så därför är det bara att ta det som det kommer. Ett steg i taget, och utan att spekulera om framtiden. Så klarade jag det förra gången och det kommer att hjälpa mig den här gången också.
För en månad sedan så hände en annan grej, som jag faktiskt tycker är värre, hur konstigt det än kan låta. En poliskommissarie ringde upp mig och berättade att en åklagare vill ge mig en företagsbot på 150 000 kronor för vad hon påstår är ett arbetsmiljöbrott med vållande till kroppsskada till följd. Detta till följd av att min oerhört kompetenta medarbetare Julia skar sig olyckligt i tummen när hon skulle rista svålen på en gris för femton månader sedan. Åklagaren hävdar att jag inte har haft regelbundna och dokumenterade faroanalyser samt skriftliga instruktioner för farliga arbetsmoment, och att detta orsakat olyckan. Jag är av en annan åsikt. Eftersom jag inte har pengarna för att betala en sådan stor bot, utan skulle förlora både företaget och gården, både min försörjning och mitt hem, om det blir påföljden, så kommer jag att bestrida detta och det kommer då gå till domstol där jag får hoppas på ett bättre resultat. Jag har fått mycket stöd från en av er kunder, som är advokat och som har gett råd och skissat på hur jag kan argumentera. Och i fredags talade jag med en av landets mest erfarna miljöbrottsadvokater som verkade väldigt sympatisk, kunnig och erfaren, och frågade om han ville bli min offentliga försvarare, och det tackade han ja till. Nu väntar vi bara på att domstolen ska ge honom ett förordnande, därefter så börjar han arbeta direkt, i första hand på det svar som jag har fått anstånd till den 21 januari med att lämna till åklagaren. Nu får advokaten, åklagaren och kommissarien, som alla känner varandra, dansa sin dans och göra det som de kan bäst. Jag kan inte göra mer än så, förrän de bjuder in mig i dansen, med då ska de få se.
På väg till Bondens julmarknad i lördags morse så gick multiremmen på kylbilen av, men då började jag nästan fnissa, för det blev så absurt. Och jag kom fram till marknaden, även om det var trögt att styra utan servo. Men därför kommer jag på lördag i en skåpbil som det står CircleK på, i stället för kylbilen. K står för Kristofer och Circle har väl något med återvinning att göra.
Jag vill understryka att det inte är ett dugg synd om mig, och ömkan är något som varken jag eller ni mår bra av. Det som har hänt har hänt, utan anledning och utan mening, och nu gäller det bara att reda upp situationerna. Jag skrev inte det här för att få er sympati, den känner jag redan och den är jag så tacksam över, så jag säger precis som vanligt:
Vi gör som förra veckan; jag, Julia och Ulrica kör Bondens julmarknad på Katarina bangata på Södermalm på lördag den 3 december mellan 10 och 15, och ni lägger en beställning på framför allt frysta varor på beställningsformuläret och hämtar upp den på marknaden eller i gårdsbutiken.
Igår gjorde vi Gårdens pâté, fast i år på nötlever i stället för grislever. Mitt recept är baserat på ett franskt recept, så den innehåller bland annat rödvin, vitlök, mjölk, ägg och en typisk fransk kryddblandning.
Idag har vi gjort rullsylta och griljerat och skivat julskinkorna som sjöd sous vide över natten. Jag åt nyss julskinkan till middag och tyckte att det var mycket god. Jag brukar vanligtvis bara vilja ha en skiva julskinka, men i kväll åt jag fyra, och något säger väl det. Rullsyltan har jag inte smakat än, men jag drog upp kryddpepparn från 1 gram per kilo smet till 1,5 gram i år för att spegla min minskade kryddpepparintolerans, så den är nog lite juligare i år än tidigare.
Alla 80 leverpastejerna som jag tog med till julmarknaden försvann innan dagen var slut, och de som jag hade lämnat kvar i gårdsbutiken var försvunna när jag kom hem igen, så det verkar som att ni är många som gillar den. Vi ska göra en till omgång innan jul, så oroa er inte. Likaså kommer vi att göra mer prinskorv, kanske redan i nästa vecka. Tyvärr så har vi lite dåligt med späck för tillfället och det sätter vissa begränsningar, men om det är något som ni tycker eller tror att vi har glömt inför jul så får ni gärna berätta det för mig.
Jag är fortfarande sorgsen efter förlusten av halva hönsflocken. Nu vågar jag bara släppa ut hönsen utanför hönsgården när jag är i närheten, men de är i varje fall fint färgkoordinerade med hösten som är väldigt bjärt när solen skiner som nu. Potatisen är upptagen och ligger på inlagring i mörkret i gästrummet, hälften av morotsskörden håller på att syras med korianderfrön. Den andra hälften är kvar i leran som blir allt lerigare.
Vad passar väl bättre i dessa svåra tider än en magnifik REALISATION? Det börjar bli för trångt i mitt frysrum, så idag inventerade jag de styckdetaljer som fanns där och hittade mycket mer än jag trodde. Och där gör de ju ingen nytta utan jag vill hellre få lite snurr på likviditeten och samtidigt göra plats för fler julskinkor. Därför utlyser jag nu en REA på alla frysta styckdetaljer som beställs via beställningsformuläret. Storleken på prisnedsättningen är 20-30% och framgår av beskrivningen av varje fryst detalj.
Veckans korvar är isterband, Frankfurter, fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv och Nürnberger Rostbratwürstchen, men vi har också en ny produkt i kategorin färdigmat (under Övrigt på beställningsformuläret) nämligen en Pastasås/köttgryta som vi utvecklade från en Nöff bouguignone på långkokta fläskduvor. 500 g för en hundring, men behöver man mer så går den också utmärkt att späda med en förpackning krossade eller passerade tomater, det gjorde jag igår kväll. Jag ska också testa att använda den som fyllning i en omgång empanadas att ha som perfekt snabbmat i frysen.
Det har varit så trevligt att stå på Bondens egen marknad på Södermalm de senaste två lördagarna, så jag har beslutat mig för att stå där igen nu på lördag den 17 september 10-15. Den här gången blir det Ulrica och Andreas som hjälper mig.
De här två grisarna blir de två sista från Mats, för han har beslutat att lägga ner grisuppfödningen eftersom han inte kan få någon lönsamhet i den. Det är sorgligt att det är så, men det är inget jag kan göra något åt.
Den här helgen blir det ingen leveransrunda. I stället står jag och Rikard och Albin på 
Nu på lördag den 6 augusti kör jag en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm med vad vi har att erbjuda den här veckan. På 
Helgens kaféverksamhet och trädgårdsjippot i söndags var lyckat. Det är ganska arbetsintensivt med kaféet, men den här gången fick vi hjälp av Albin. Det kanske inte kortsiktigt är så lönsamt heller, men det finns ett stort värde i att gästerna får prova hur korvarna smakar när de är väl tillagade och med goda tillbehör. En del nya besökare verkar bli förvånade över hur god korven är, och många köper med sig något hem från gårdsbutiken. Jag tror att ganska många av de nya gästerna är boende från omgivningarna som faktiskt inte kände till min verksamhet innan. Och så är det väldigt trevligt att småprata med gästerna, både gamla bekanta från leveransrundorna och de nya, att svara på frågor och berätta om verksamheten och gården.
Mina tolv lärjungar fortsätter att växa och stå i och verkar trivas i hönsgården. Men nu i morse när jag var ute tidigt så såg jag att de tydligen sovit utomhus, för den automatiska dörren var stängd men kycklingarna ute. Jag vet inte om jag ska oroa mig för det, men jag ska göra bättre sittpinnar åt dem inomhus. Igår fick de ett utomhusgym av grannen så vi satt ute i hönsgården en stund tillsammans och såg kycklingarnas första test av klätterställningen. De är mycket underhållande och jag gillar att de har så bred genetisk variation i sig. De har alla möjliga färger, vissa har fjädrar på fötterna, vissa är ulliga och andra har vanliga fjädrar. Just nu tycker jag att färgen och teckningen på många av dem gör dem lika falkar eller någon annan mindre rovfågel.
På lördag den 23 juli kör jag en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm, med de varor som ni beställer på 
Den 31 juli deltar jag också också i 
I förrgår lade jag ett nättak över hönsutegården, för att skydda kycklingarna från attacker från skator och andra hot ovanifrån, och sedan lät jag mina tolv tre veckor gamla lärjungar flytta ut från vardagsrummet till hönshuset. De har inte riktigt vant sig än och är lite blyga för utomhuset.
Men de har olika personligheter och deras fjädrar och dun är olika tecknade. Torsten och Gudrun är båda svarta och vill flyga upp och sätta sig på min hand så snart den kommer inom räckhåll. Sedan igår har Torsten börjat klättra upp längs min arm för att sätta sig på min axel. Ibland viskar han hemligheter i örat på mig. Då blir jag glad.
Den här helgen kör jag ingen leveransrunda. I stället inviger vi Franzéns Charkuteriers kafé lite försiktigt. Jag och Rikard håller magasinet öppet och grillarna varma mellan 11 och 16 på lördag och söndag. Så här skrev jag nyss på 
Kycklingarna gillar mig nu. När jag sträcker ned handen – eller skajliften, som de kallar den – i lådan så hoppar de upp i handflatan och på armen. I morse var de en stund fem stycken på en gång som satt där på min hand och underarm. Efter frukost lät jag dem komma ut i en bur i solen, i gräset, i vinden för första gången. De älskade det, och pickade ivrigt i sig av gräsen. Men jag lät dem bara vara där en stund, för jag har läst på om hur temperaturkänsliga de är den första tiden och jag oroar mig för att de ska dö. De är så söta. När jag satte mig ned på huk så samlades de runt och under mig. Sedan ville de inte hoppa ned i kartongen igen.
Tidigare när jag har fått kycklingar så har jag haft hönor som tagit hand om dem och därför har jag inte behövt följa dem så nära inpå. Nu har jag fått spela rollen av hönsmamma åt dem och det har gett mig en helt annan mycket närmre kontakt. Tre har dött längs vägen, men de som är kvar verkar friska och starka. Nu på sjuttonde dagen så ser de lite tufsiga ut med allt fler fjädrar som ersätter kycklingdunen. Jag märker också att de har lite olika personlighet. Det är ännu inte möjligt att avgöra vilka som kommer att bli tuppar och vilka som kommer att bli hönor. Så alla är fortfarande hens.
Nu på lördag den 9 juli kör jag en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm om ni beställer varor på 
Loppisrundan i Fjärdhundraland i helgen blev mycket lyckad för mig. Jag hade gissat att det antingen inte skulle komma någon alls, eller att det skulle komma alldeles för mycket folk så att det blev kaos, men ingenting blir någonsin som man tänkt sig och det blev i stället alldeles lagom med folk. Rikard och jag serverade fika och grillade korvar framför magasinet. Vi snackade mycket med de pratsugna gästerna som var en lagom blandning av gamla stamkunder och nya, och det hela var riktigt trevligt.
De tretton kycklingarna växer på. De håller på – piper och rejsar runt – i en stor låda bakom mig i rummet där jag sitter och skriver det här. Ibland när en grupp har lagt sig tätt intill varandra och somnat så kommer en rusande och hoppar upp så att den faller ner mitt i den varma mjuka högen på bästa platsen! Än så länge är de för små och temperaturkänsliga för att få vara ute i naturen.