Jag är väldigt tacksam för er respons på enkäten om finansiering till en ny kylbil. (För er som inte vet, så fick kylbilen ett totalt motorhaveri i lördags och jag måste fixa en ny för att kunna fortsätta verksamheten.) Jag är inte bara tacksam för er villighet att skänka en slant till bilen, utan också för att ni engagerar er i vad jag gör och har åsikter och kommer med roliga idéer om vad jag skulle kunna göra, och för all uppmuntran och beröm. Det betyder väldigt mycket för mig.
Det är svårt att be om hjälp, det är något som jag har fått kämpa med att lära mig de senaste åren. Många med mig skulle må mycket bättre om man inte gjorde en så stor sak av att be om hjälp. För att våga be om hjälp så kanske man också måste lära sig att acceptera ett avslag. Rädslan för att be om hjälp har nog att göra med rädslan för att bli avvisad. Och kanske med rädslan för att visa att man är otillräcklig. Så är det nog för mig. Och extra fult är det att be om pengar. Men nu struntar jag i det och kör!
Jag beslutar att genast ge möjligheten att skänka en gåva till kylbilen utan motprestation genom att göra en donation via Swish 1235902986 eller bankgiro 618-0277 och ber er märka betalningen med Till kylbilen. Pengarna som kommer in flyttar jag till ett sparkonto dedicerat till ändamålet. Jag kan då också hålla reda på vilka som skänker stöd. Hittills har jag och fyra av er lagt pengar i potten och saldot är idag 16 700 kr. Målet ligger någonstans mellan 150 000 och 200 000.
Så här har jag resonerat.
Av 1399 prenumeranter så öppnade 868 av er veckobrevet. Det är 62 % vilket är en mycket hög siffra för ett nyhetsbrev. Bara 175 av er klickade på länken till enkäten, och 119 av er lämnade ett svar. Men jag tycker att svaren är ganska tydliga.
- Ni som svarade verkar vara underbara människor och vill hjälpa till med finansieringen så gott ni kan. 79 % kan tänka sig att hjälpa till och ytterligare 12,6 % vill men kan inte.
- Många av er efterfrågar en möjlighet att skänka en summa utan att återgäldas med något annat än ett tack, ett alternativ som jag inte ens hade tänkt på och som jag därför inte kan sätta en procentsats på.
- 46 % av er som svarade vill INTE betala för nyhetsbrevet. Och det tycks vara en ganska stark åsikt.
Samtidigt som ni fyllde i enkäten så kollade jag upp på skatteverket hur crowdfunding och gåvor ska beskattas. Det visade sig att gåvor, som ger något i utbyte som inte bara är symboliskt, ska beskattas. Så om någon ger mig 500 kr och får en korv i utbyte så ska jag betala 60 kr i moms på det. Rena gåvor är däremot skattefria. Därför gillar jag alternativet med en gåva utan motprestation bäst.
Jag drar slutsatsen att jag inte ska ta betalt för nyhetsbrevet för att dra in pengar till kylbilen, men jag ber de kunder som uteslutande läser nyhetsbrevet men inte handlar av mig, det vill säga 12% av de som svarade på enkäten, att överväga donera en slant till kylbilen, för utan den blir det ingen verksamhet och därmed inga nyhetsbrev.
Alla som skänker något belopp på detta sätt kommer naturligtvis att vara välkomna på offentlig inspektion av den nya kylbilen med korvgrillning på gården när den har anlänt (tack för den idén!) och också till Franzéns Charkuteriers 10-årsjubileum i sommar.
Vi får se hur långt vi når med den här typen av insamling. Kanske plockar jag upp någon av de icke skattefria idéerna om ett tag om vi inte kommer tillräckligt långt med det här.
Utökat beställningsformulär
På lördag (26/11) står jag och Julia och Ulrica på Bondens julmarknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm. Vi kommer att ha med oss styckdetaljer från två grisar som jag hämtar från slakteriet i morgon, och färsk apelsinkorv och chipolata som vi gjorde idag. I morgon ska jag för första gången göra min fantastiska leverpastej på hälften grislever och hälften nötlever från Julias ungtjurar som slaktades i förra veckan. Jag kan inte ge några garantier, men det skulle verkligen förvåna mig om den inte blir lika god som vanligt. Den kommer vi också att ta med oss till marknaden.
Dessutom kommer vi att ta med oss nya omgångar av Landjäger och Pfefferbeisser, ni vet de där två korvarna som passar ganska bra till en öl men ännu bättre på en vandring, och ett begränsat urval av alla de frysta korvar som vi har. MEN det går att beställa allt färskt och fryst – julskinkor, korvar och REA-styckdetaljer till exempel – som finns på beställningsformuläret och få det levererat till julmarknaden på Södermalm, eller hämta det i gårdsbutiken i helgen. Om du vill ha det levererat till marknaden så är det bäst att du hämtar upp det på förmiddagen om du vill att det inte ska tina, för vi har ingen plats i den lilla frysen där utan kommer att förvara kassarna i frigolitlådor eller plastlådor med kylklampar. Och var snäll och lägg inga beställningar senare än 16:00 på fredag, för jag måste få vila lite innan den långa lördagen.
Det blir en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 19 november. På beställnings-formuläret ligger styckdetaljerna från grisarna Julia styckade i förra veckan och många olika sorters korv, bland annat citron/kummin/mejram-korv, fänkålssalsiccia, Thüringer Rostbratwurst, fläskmerguez, fläskkorv, isterband, ukrainsk kovbasa, Frankfurter, Leberkäse, falukorv, prinskorv och Toulouse-korv. Det finns också flera sorters lufttorkat och så alla julskinkorna förstås.
Det var också givande att träffa andra små livsmedelsproducenter och känna ett slags gemenskap i att vi slåss med likartade problem, och har liknande drivkrafter. Jag stod till exempel mellan 
Den här helgen blir det ingen leveransrunda eftersom jag står på 
Om ni har akut FKS & C/K/M-abstinens av brist på fänkålssalsiccia och citron/kummin/mejram-korv så får ni komma förbi festivalen och handla där av mig. Vill ni ha gratis entré så har jag några platser på gästlistan som ni kan få om ni svarar direkt på det här brevet.
Nästa leveransrunda blir nu på lördag den 5 november. Tills dess har Julia och jag tillverkat en massa falukorv, Frankfurter och Münchner Leberkäse, alla utan nitrit förstås.
Falukorv vet ni vad det är och Frankfurter vet ni är kungen av En Kokt Med Bröd, men för de av er som inte känner till vad Münchner Leberkäse är så kan jag berätta att den inte innehåller vare sig lever eller ost utan att ‘leber‘ i det här fallet snarare har att göra med ‘laib‘ det vill säga ‘limpa‘, från limpformen som den får av att bakas i en form i ugnen som ett formbröd, och käse måste vara samma ‘ost’ som i engelskans ‘headcheese‘ och franskans ‘fromage de tête‘ som båda betyder sylta, alltså något köttigt, rörigt. Leberkäse är alltså namnet i Bayern på det som i Nordtyskland kallas Fleischkäse med den skillnaden att Leberkäse inte får innehålla lever medan Fleischkäse får innehålla upp till 5% lever. Rörigt, eller hur? Köttrörigt.
Hur som helst så är alla veckans tre korvar så kallade emulsionskorvar, det vill säga korvar där korvsmeten bildar en emulsion av finmalt kött, fett och vatten som stabiliseras av en värmebehandling. Korvarna är alltså egentligen redan tillagade och kan ätas både varma och kalla. I Tyskland äts Leberkäse ofta som en varm skiva i en fralla, med senap och inlagd gurka, eller som en stekt skiva med ägg och potatissallad, men jag skivar den ibland tunt och har som smörgåspålägg eller använder den på alla sätt man kan använda en falukorv. Både min falukorv och min Frankfurter är kallrökta över natten innan värmebehandlingen.
Det blir en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 29 oktober. Jag har lagt upp de första 14 julskinkorna på beställningsformuläret. Det kan tyckas tidigt, men jag har redan fått några förfrågningar, så jag tycker att det är lika bra att börja. Vill man vara på den säkra sidan (den skönaste sidan) är det lika bra att äta upp fiskpinnarna och göra plats i frysen nu. Julskinkorna är sprutsaltade med en lätt kryddad saltlag, med lite lagerblad, enbär och kryddpeppar, och sedan vakuumförpackade och infrysta. Jag har använt samma recept och proportioner sedan jag började sälja julskinkor, för det fungerar så bra och ger perfekt sälta. Ingen kund har någonsin uttryckt missnöje med mina julskinkor, utan tvärtom ofta sagt att det var den godaste julskinka de ätit. Det är en förutsättning för att jag ska våga sälja julskinkor eftersom det är en så viktig del av julen för många.
La grande spaghettata med fänkålssalsiccia och Toulouse-korv till lunch blev faktiskt fantastiskt god. Här fotad av kursdeltagare Lars.
Numera tycker jag bara att det är planeringen, städningen och förberedelserna som är lite jobbiga och stressande inför kurserna. Det klart att det också är tröttande att vara helt fokuserad i 10 timmar i sträck, men själva innehållet känner jag mig helt säker på och behöver inte längre tänka igenom. Det är som att trycka på en knapp så börjar jag prata om korvar och charkhistoria och styckning och livsmedelsindustrins utveckling och korvens variationer över världen och isterbandens konserveringstekniker och köttkvarnens uppfinnare och så vidare. Och tappar jag någon gång bort mig, så kommer det alltid någon intelligent fråga som sätter igång mig igen. Deltagarna är alltid så trevliga och uppmärksamma, och som någon sa i söndags så beror väl det på att de alltid är där för att de har ett starkt intresse och vill lära sig något. Hur som helst så brukar det vara en väldigt trevlig dag, både för mig och för kursdeltagarna. Det ligger tre framtida kursdatum utlagda på beställningsformuläret under fliken Kurser om någon blev sugen nu.
På lördag står jag på 
Jag är ledsen och bedrövad. I söndags när jag kom ut så såg jag först en liten hög fjädrar och dun på marken, sedan en till och sedan två höns som låg döda i gräset, tuppen Majonnäs och en av de två bruna fjunisarna. Sex höns kom fram efter en stund, men fyra var försvunna. Räven har tagit hälften av flocken, däribland Frank, Solveig och min älskade Torsten. Jag har sedan dess gått med ett litet hopp om att någon ytterligare ska komma fram, men nu efter tre dagar ger jag upp det också. De är döda.
Flocken var också lite annorlunda som grupp. De gick inte alltid samlade utan kunde traska iväg på upptäcktsfärd ensamma eller i par ibland och vågade gå allt längre från sitt hus. Kanske var det därför de strök med? För att de inte hade begripit att omvärlden är full av faror. Jag hade intalat mig att det inte var någon större risk för dem nu, eftersom rävens valpar inte längre var små och desperat behövde förses med mat också från farliga platser, men det kanske var så att det här var en räv som nyss flyttat hemifrån och letade efter nya platser med tillgänglig mat. Det är så dumt för jag har alltid tyckt mig kunna känna lukten av räv när jag går i skogen där räven varit, och förra veckan så kände jag en väldigt stark rävlukt två gånger på gården, men tyvärr så tog jag den inte på allvar. Jag vet inte varför. Och jag lämnade hönsgården öppen så att de kunde gå fritt så snart den automatiska hönsdörren öppnades på morgonen.
Det är något speciellt med de här relationerna som sträcker sig över artgränserna. De är hoppingivande på något sätt. Att vi trots att vi inte har språket gemensamt kan skapa starka band mellan oss, att vi kan förstå varandras blickar och fylla varandra med glädje och kärlek bara för att det är sådana relationer vi egentligen vill ha. Jag har en sådan relation till min hund Sonja. Vi behöver inte den verbala kommunikationen för att förstå varandra. Vår relation skulle inte bli djupare om Sonja kunde tala. Tvärtom, tror jag. På något sätt ger det mig hopp om människan, men jag kan inte riktigt förklara varför, för jag har inte tänkt färdigt på det.
Ja, det blir äntligen en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 1 oktober.
Årets Mat och människor i Fjärdhundraland blev en mycket lyckad tillställning. Vi serverade drygt 300 smakprovstallrikar, 45 Nöff bourguignon och 22 äpplen. Som vanligt glömde jag att fotografera, men U tog några bilder. Vid slutet av dagen var vi ganska trötta.
Jag vill gärna stå mer på Bondens marknad på Södermalm i oktober, men det hänger på om jag hittar medhjälpare. Jag meddelar i nästa veckobrev när jag vet mer. Sedan planerar jag också att stå på några av julmarknaderna som de har där från första advent och framåt.
Jag har min kära Sonja hos mig nu och det gör mig lite mindre flexibel. Men jag får mer av dagliga promenader, vilket nog är bra för mig. Jag blev glad att se att hon fullständigt ignorerar hönsen, även när de kommer springande mot oss. Hönsen tvärstannar när de ser att jag kommer med Sonja och sedan springer de undan. Det fungerar bra.
Den här helgen blir det varken leveransrunda eller marknad för mig. I stället blir det jippo här på gården på söndag. Då går årets 
På en del ställen blir det också´annan mat, och försäljning, eller andra aktiviteter. Hos mig kan man till exempel få en Nöff bourguignon som Rikard har gjort för att visa hur gott man kan göra av styckdetaljen fläskduva. Man kan också beundra hönsen och gårdsbutiken är naturligtvis öppen som vanligt. Vi har precis gjort en massa fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv och Nürnberger Rostbratwürstchen, isterband och bacon som kylarna kommer att vara fulla av. Dessutom kommer vi att ha mycket av allt det lufttorkade som kommer att finnas representerat på provsmakningstallriken, inklusive de lufttorkade isterbanden. Och så har vi gjort årets första Höstflott idag, med trattkantareller från Anderssons skog, lök och mina Åkeröäpplen!
Det är ett bra äppelår hos mig och jag njuter av mina Åkerö varje dag. På lördag tänker jag skörda dem och Sävstaholm och den tredje sorten som jag har glömt namnet på, och ställa mig och musta så att jag har must ända till våren förhoppningsvis. Förr brukade jag göra cider, men det var ju meningslöst för den blev så god att den försvann på en månad när den väl var klar.