Igår korvade jag och Julia hela dagen. Vi gjorde ännu mer isterband och Pfefferbeisser, klara om några veckor, och Frankfurter och biała kiełbasa – den polskinspirerade korven smaksatt med vitlök, timjan och mejram – som båda blir färdiga att packa idag. De två sistnämnda finns på beställningsformuläret för utkörning till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 27 augusti.

Vi har också nyrökt bacon, som vi ska skära i bitar och packa idag, och nysmält flott, och vi ska skiva och packa mer kallrökt lardo, lufttorkad karré och lufttorkat ytterlår. Till det kommer alla fina styckdetaljer som vi har kvar från grisarna vi styckade i förra veckan och flera olika sorters fryst korv. Och glöm inte den historiska grovmalda, starka senapen. Se så, förgyll min lördag med en fin beställning!

De två följande lördagarna – den 3 och den 10 september – är det tänkt att jag ska stå på Bondens egen marknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm. Då kan ni titta och klämma på köttet innan ni bär hem det, och diskutera eventuell tillagning med mig och Rikard. Vi kommer inte att ta kort, det är för dyrt, men swish och jämna pengar går bra.

Nu har jag lärt lärjungarna att gå in i hönshuset och sitta på pinne när de sover. De växer, men de är fortfarande lika charmiga. De har hittat min köksträdgård, men de sprätter mest i landen för att hitta insekter, jag har inte sett dem göra någon åverkan på de kvarvarande grönsakerna. Kanske har de tagit de sista jordgubbarna, men det kan de väl få göra. I år har jag lärt mig vad som händer när man inte gallrar morötterna. De får alla möjliga olika storlekar, och många blir väldigt knöliga när de växer alldeles intill varandra. Min delvis morotsfärgade lärjunge Brandgulius är jag mycket förtjust i för tillfället. Hen blev trygg och kelig igår efter ett par pussar. Det blir väl de flesta. Se så fin hen är.

Jag är fortfarande rädd för att räven ska komma och äta upp mina unghöns. Igår kväll när jag gick ner i trädgården för att kolla om mina Åkerö-äpplen börjar mogna, så kände jag en stark rävlukt när jag böjde mig ner för att ta upp ett äpple från marken. Det är en myskaktig lukt som jag känner i skogen ibland och som jag åtminstone tror kommer från räv, och som inte alla verkar ha förmågan att känna. Jag ska gå runt och kissa lite här och var på tomten för att markera mitt revir och förhoppningsvis skrämma bort den. Äpplena är inte mogna än.

Upphittat på gården: cykelverktyg och en cykelbaklykta och ett guldfärgat örhänge utan diamanter och rubiner. Återfås mot beskrivningar.

Vi ses!

Idag har jag hämtat två stora Knivsta-grisar från slakteriet och hängt upp halvorna i kylrummet. I morgon bitti börjar jag och Julia att stycka dem. Har du några speciella önskemål om styckdetaljer så bör du skicka dem till mig snarast, om de ska komma från de här grisarna. Jag har annars lagt upp de detaljer som vi vanligtvis brukar stycka ut på beställningsformuläret, för leverans till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 20 augusti. Förutom styckdetaljer så finns det bland annat isterband, fänkålssalsiccia, c/k/m-korv och leverpastej att beställa. Det finns också rent flott, en del lufttorkat och flera sorters fryst korv att välja bland. Gör din beställning i tid och när du är hungrig, så blir den bättre!

I helgen höll jag och U i korvkaféet. Det var roligt och lärorikt. Först kom det ingen alls under några timmar och sedan kom alla på en gång. Nu har jag lärt mig att man måste vara tre personer under lunchtimmarna 12:30-14:30; en som sköter om grillen, har koll på värmen och har korvar i kö hela tiden, en som tar emot beställningar, tar betalt och tar hand om gästerna, och en som sköter dryck, bakelser och bröd och förbereder tallrikarna med tillbehör till beställningarna. Jag vet inte om det blir fler korvkaféer den här säsongen, det finns det kanske inte tid till, men det kommer definitivt att bli fler nästa sommar, för det har varit roligt.

Nu blir det mörkt alldeles för tidigt på kvällarna igen. Jag försöker lära kycklingarna, eller unghönsen kanske jag ska kalla dem nu, att gå in i hönshuset när det skymmer och inte stanna kvar i rastgården och sova där på marken. De har ännu inte riktigt förstått det där med att sova på pinne på natten. De gör allt längre utflykter på dagarna när jag låter grinden till rastgården stå öppen. Ibland blir jag orolig när jag inte ser var de är till att börja med, men oftast hittar jag dem under vegetationen någonstans när deras pip avslöjar dem. Själv känner jag en dov rädsla för det kommande mörkret, men jag försöker att påminna mig hur stoikerna skulle sett på saken. Det är ingenting jag kan göra någonting åt, det är sådan världen är, jag får acceptera det och se det vackra i det som händer. Bönderna tröskar hela dagarna och det ligger en doft av spannmål och halm över bygden.

Vi ses!

Den här veckan blir det ingen utkörning av beställningar. I stället ska jag och U köra korvkafé med huvudnumren Korv med bröd och Korvtallrik på den salta sidan, och Rönnabakelse och Evas kardemummabullar på den söta sidan. Så den här helgen får ni komma ut hit, till lugnet i verkligheten, i stället för att virra runt bland betongen i stan, om ni vill ha korv. På söndag är det dessutom den sista chansen att delta i Rebusrundan, om ni vill tävla och vinna priser.

Idag tillverkas det både salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, citron/kummin/mejram-korv och en omgång leverpastej i charken. De packas i morgon och kommer ut i butiken till i morgon eftermiddag.

Det hade kommit in väldigt få beställningar från Stockholm när jag började packa i fredags, så jag bestämde mig för att ställa in körningen till Stockholm och bara åka till Uppsala. Det kändes varken ekonomiskt eller miljömässigt försvarbart att köra till Stockholm och tillbaka med så lite mat. Senare på dagen, efter att jag hade meddelat mitt beslut till de få beställarna, så ramlade det förstås in tre stora beställningar, men då var det för sent att ändra tillbaka, tyckte jag. Jag berättar detta för att uppmana er att lägga er beställning så snart ni vet att ni vill göra en. Då är det större chans att jag inte ställer in, och det blir lättare för mig att planera min tid. Tack på förhand.

Nu har jag bestämt att nästa korvkurs blir den 23 oktober! Gå genast in och försäkra er om en av de sex platserna!

Konserten med Bobo Stensson trio på Forsby kvarn i lördags var fantastisk! Det är så här vi har det på vischan när ni inte ser; världsberömda musiker kommer och spelar i en underbart vacker och avslappnad miljö, och man kan stå och småprata med dem i pausen. Trummisen Jon kände till mina grejer sedan tidigare, liksom Bobo som jag träffade på Forsby kvarn vid hans förra spelning för några år sedan. Båda kom till min gård dagen efter på vägen hem, och blåste gaget i gårdsbutiken, och hälsade på kycklingarna. Det tycks vara många musiker som också tycker om att njuta av bra mat.

Det är lustigt att det är först som vuxen charkuterist som jag får träffa och umgås lite med musiker som jag beundrade så på 80-talet, när jag själv hade ambitioner som saxofonist, men som jag då aldrig vågade kontakta för att fråga hur man gjorde. Att det är först nu som jag vet hur jag skulle ha gjort då för att förverkliga mina drömmar, i stället för att gå och vänta på att någon annan skulle göra det åt mig. När jag tänker efter så inser jag att det inte längre finns någon ånger i det, det är bara ett konstaterande, med ett småleende.

Det kommer nya konserter på Forsby kvarn varje lördag i augusti. Gå in och följ dem på Facebook eller Instagram så hittar ni mer information.

Jo tack, lärjungarna mår bra. Häromdagen släppte jag ut dem i friheten utanför hönsgården för första gången, och gav dem dessutom putskött från charken att äta. De blev som galna av lycka. Jag noterade att ett sätt att uttrycka glädje, eller tillfredsställelse, eller något annat positivt i ett hönsliv tycks vara att fälla upp stjärtfjädrarna. Titta på bilden i brevhuvudet så förstår ni vad jag menar.

Vi ses!

I morgon och på söndag (30-31 juli) håller vi kaféet öppet. Då serverar jag, Rikard och min kompis Albin fika med grillade korvar och smarriga tillbehör och den delikata Rönna-bakelsen. Menyn är inte helt spikad än, så vi kan vara öppna för förslag.

På söndag den 31 juli försiggår även evenemanget Tuva och täppa i Fjärdhundraland. Då är min blivande fruktlund öppen och jag tillgänglig för att berätta om fruktträden och bärbuskarna som jag började plantera förra sommaren, och öppen för förslag och era lärdomar och tips.

I början av veckan tog jag semester, därav det sena veckobrevet. Jag och Ulrica åkte ner till Kinda och Ydre kommuner i Östergötland. Ulricas familj har klockargården i Torpa och min släkt har ett myller av kopplingar till båda kommunerna genom århundradena. Till exempel så var min anfader Hemming Samuelsson nio generationer tillbaka gästgivare på Kisa krog (nu Kisa Wärdshus) då Karl den XI tittade förbi och utsåg den till Smålands bästa restaurang 1692, och det var en annan anfader, Lars Magnus Holmberger, som lät bygga den nuvarande prästgården i Torpa 1799. Vi åt frukost på mitt värdshus och den var fortfarande god.

Vi besökte min underbara farkusin Erik och Gull och min syssling Gustav, i den gamla skolan i Axhult där min farmoster Jana var lärare och som jag har så starka barndomsminnen från. Min bror och jag lekte med de gamla floretterna och sov i den gamla skolsalen där när vi var på genomresa som barn på väg till Göteborg eller Österlen. Erik och Gull har en fantastisk liten trädgård med ett tjugotal äpple-, päron- och körsbärsträd, förutom frodiga grönsaksodlingar, tre växthus, några svensk blå anka, ett tjugotal vita brevduvor, kindahöns, en gammal nubisk åsna och en häst. Erik hävdade att Janas gamla bigarråträd är av en alldeles egen sort som är unik för Axhult (och kanske grannbyn). Den ska jag få ympris av och försöka föröka till min egen trädgård, för körsbären var utsökta.

Dagen därpå blev vi bjudna på lunch i vackra välbevarade Torpa prästgård av Martin och Ninna, och fick se ytterligare en fantastisk trädgård i sluttningen ner mot Sommen och med utsikt över Torpa kyrka. Martin är nog den som känner till mest om min släkt på farmors sida och han berättade fantastiska historier när vi bläddrade i hans arkiv efter lunchen. Tyvärr fick jag veta att vi kanske har del i skulden för Axel von Fersens lynchning i Gamla stan 1810, då en anfader som var läkare hade fått i uppdrag att genom obduktion reda ut huruvida kronprins Karl August hade blivit förgiftad eller ej, vilket lynchmobben anklagade von Fersen för att vara inblandad i. Men anfadern hade det så trevligt på prästgården att han inte kom iväg i tid för resan till Stockholm. Jag framför härmed min ursäkt för dröjsmålet till Fersens eventuella släktingar. Vi pratade också om porträttet av Linné, som Erik och Gull har, som Pehr Holmberger, ni vet Linné-lärjungen med senapen, lät måla, och om David Pontin, den andra Linné-lärjungen, som var skeppspredikant och blev kidnappad i Indien på sin väg till Kina. Och om farfars far Konrad Franzén, charkuteristen i Målilla som skrev brev till farmors far redaktören Hugo Holmberger i Eksjö och begärde pengar för att hans romantiska dotter hade satt griller i huvudet på farfar som valde att bli präst i stället för att utbilda sig till något fint och användbart. Och många många fler historier.

Landskapet i Kinda och Ydre är något av det vackraste Sverige jag känner till och kanske den del av landet som jag känner mig mest hemma i. I det kuperade och skogrika odlingslandskapet med alla små sjöar känns historien ligga så nära ytan. Det fascinerar mig och jag har svårt att begripa de som faktiskt inte är intresserad av de personliga ödena i förfädernas historia. Tyvärr så var resan så full av starka intryck att jag nästan alldeles glömde bort att fotografera. Men det är också ett tecken på att jag var närvarande och njöt av stunden, det som man mår så bra av och som man bör ägna sin semester åt.

Vi ses!