Hantverksmässigt tillverkad korv och charkuterier utan nitrit och andra onödiga tillsatser. Lufttorkade skinkor, färskkorvar, och kött från uppländska utegrisar som har levt ett bra liv utomhus med mycket bökande i stora hagar.
Till helgen och nästa vecka ska det bli varmt, och på söndag blir det äntligen sommartid. Då är det ganska lämpligt att umgås lite försiktigt med varandra, på bakgården eller i trädgården, på hostsäkert avstånd. Den som är blyg kan stå och muttra vid grillen med de andra blyga och byta tips om hur man bäst grillar en flankstek, en fläskflap eller en hemlighet. Det finns mycket att grilla på veckans beställningsformulär, och om du inte hämtar din beställning i gårdsbutiken så kör jag den gärna till Uppsala, Upplands Väsby eller någon av de sju utlämningsplatserna i Stockholmsområdet nu på lördag den 27 mars.
Idag arbetade jag i charken och tillverkade citron/kummin/mejram-korv som jag tycker så mycket om. Jag tände också glöden för en sista rökning av isterbanden som ska packas i morgon eller på fredag. Julia har under veckan styckat två inte så stora grisar som det finns alla detaljer av på beställningsformuläret. Åtminstone nu innan ni hittat dit. Hon har också hunnit med att smälta flott som hon burkade idag. Dessutom finns det Frankfurter, kiełbasa biała, apelsinkorv och Toulouse-korv kvar. Och bacon. Kolla själva, och dröj inte med beställningen, så är ni snälla.
Det har varit ganska mycket för mig att hantera på sistone. I måndags gjorde Livsmedelsverket en kontroll av min verksamhet över videolänk. Jag har svårt för den typen av kontroller eftersom jag har svårt för auktoriteter och svårt för att utvärderas överhuvudtaget. Inte minst om auktoriteten har begränsad kunskap om vad som kontrolleras och varför det ska kontrolleras. Som exempel så ifrågasatte statsinspektören formuleringen “Rå korv att steka eller grilla på medelvärme.” på en av mina etiketter. Hen ansåg nog att det borde framgå att korven ska tillagas tills den uppnått en kärntemperatur på 72 grader. Livsmedelsverket anser alltså inte att ni kunder är tillräckligt kunniga att steka en korv! Och att det föreligger en risk för allmänheten om jag säljer denna korv utan den instruktionen! Jag bet ihop och bad hen att kolla upp med sina kollegor om det var nödvändigt. Vi får se var det slutar. I övrigt var det en beräkning av kötthalt som det blev nedslag på, den ska förmodligen vara högre för Leberkäsen (som måste ha beteckningen “korv” på etiketten, annars förstår ni inte vad det är i förpackningen) än vad som framgår av etiketten, men det kan jag beräkna först när jag har tagit reda på hur mycket den förlorar i vikt i ugnen. Det tråkigaste konsekvensen av kontrollen är att jag måste ändra rutinerna för avfallshanteringen på ett sätt som i värsta fall blir väldigt kostsamt. Jag orkar inte ens förklara den komplicerade EU-lagstiftningen som är anledning till detta. Men jag undersöker olika lösningar på den frågan nu. Tyvärr är det så att min sjukdom har fått allvarliga konsekvenser för mitt företags redan klena ekonomi, eftersom jag inte har kunnat arbeta som förr. Jag måste nu snabbt bli friskare så att jag orkar jobba mer, men jag måste också göra vissa förändringar så att mina marginaler blir tillräckliga för att betala de skulder som jag har dragit på mig. Jag har en del idéer om hur detta ska gå till, och jag kommer att återkomma angående detta när saker och ting blir mer konkreta. Det är viktigt för mig att vara fullkomligt öppen med vad som sker inom verksamheten, så att ni förstår vad som händer, så jag kommer inte att dölja någonting för er. Men nu gäller det först och främst att kämpa på och hålla tummarna för att planerna ska gå i lås.
I nästa vecka, som slutar med påsk, så kommer med största sannolikhet min leveransrunda företas redan på skärtorsdagen, eftersom jag gissar att många av er ger er av från städerna redan på torsdag kväll eller fredag.
Titta vilka fina Frankfurter-korvar som hänger i röken för att kallrökas över natten! Hoppas att de blir lika lyckade som senast. Visst, det är en vanlig korv, men den blir faktiskt speciellt delikat när den är gjord med omsorg av riktigt bra råvara. Den går naturligtvis utmärkt att steka eller grilla, men om man längtar efter en kokt korv så är det den här man vill ha.
Frankfurter finns på beställningsformuläret som gäller för leverans eller upphämtning nu på lördag den 20 mars. Julia har också gjort mer av vår version av kiełbasa biała eftersom den korven är populär i Polen till påsk, så att ni kan fylla frysen och planera en påsk i polsk tradition. Det finns också apelsin-korv och Toulouse-korv om man vill skapa sin egen tradition, och Landjäger om man vill ta med korven på en promenad i vårsolen som ska komma.
Som ni ser har vi också kallrökt sidfläsk, så kallat bacon, i röken och det kommer jag ta ut och skära i bitar på fredag. Det är torrsaltat och precis som alla andra av mina produkter tillverkat helt utan nitrit eller andra konserveringsmedel. Det finns också lufttorkad karré, kallrökt skinka och kallrökt lardo, och en del styckdetaljer från de senaste två grisarna.
I måndags påbörjade jag en andra cytostatikabehandling. Den kommer att pågå i tre månader med behandlingar varannan måndag. Jag känner mig lite konstig efter första behandlingen. Jag fick ju inte särskilt mycket biverkningar under den förra behandlingen, tyckte jag. Men då var min allmänna hälsa sämre, så jag kanske inte märkte av biverkningarna. Nu när min hälsa är mycket bättre blir diskrepansen större när jag känner mig konstig. Hjärnan är snurrig. Jag glömmer saker, påbörjar saker och tappar sedan bort dem. Mina tankar trasslar ihop sig till nystan som är jobbiga att reda ut. Men det är egentligen småsaker som det är lätt att stå ut med nu när jag vet att allting är på väg att bli bra. Den här behandlingen är ju bara “för säkerhets skull”, någon cancer kan de inte längre se på röntgen. Jag tror också att dessa biverkningar kommer att vara värst de första dagarna efter varje behandlingstillfälle. Så det är inget att beklaga sig över egentligen, bara att ta det lite lugnt och ligga lågt med att fatta avgörande beslut.
På måndag är det min namnsdag! I år så vill jag inte ha några presenter från er. Det räcker med att ni lägger en beställning till leveransrundan nu på lördag för att jag ska bli glad.
På beställningsformuläret har jag lagt upp den mycket grovmalda Toulouse-korv, kryddad med lite muskot och vitpeppar, som vi gjorde idag, de syrade, kallrökta och lätt torkade isterband som vi startade i förra veckan, och mer av Landjägern som nu har torkat ytterligare. Men det finns också fryst apelsinkorv och Nürnberger Rostbratwürstchen kvar. Av det skivade finns det lufttorkad karré (coppa), kallrökt skinka och kallrökt lardo.
Av styckdetaljer så finns det av allt som fanns på de två relativt små grisar (cirka 95 & 105 kg) som Julia har styckat i veckan, utom fötterna som en granne snodde. I lördags när vi kom hem till gården efter leveransrundan hade solen nyss sjunkit under horisonten. För mig är det en lättnad den första gången på året när det fortfarande är ljust vid hemkomsten från rundan. Då vet jag att allt kommer att bli bättre. Snart, snart.
Färgerna är lerbleka men våren är här. Man måste gå lite närmre för att se det. För bina har flugit ut för att tömma tarmen under sånglärkornas översyn, och det finns lite grönt under löven för hönsen att picka i sig. Men stackars Julia får stå i charken och göra korv, och Eva får packa och städa, i stället för att leka i solen. Igår gjorde Julia leverpastej, och idag har hon stoppat Nürnberger Rostbratwürstchen och Apelsinkorv. De finns på beställningsformuläret tillsammans med Landjäger och en del kött.
Vid den här tiden på året blir jag rastlös. Jag dagdrömmer och vill planera resor, odlingar och experiment, och jag vill arbeta med kroppen och bli svettig. Men i år är jag låst och måste hålla mig i skinnet. Jag får inte anstränga mig, kroppen ska återhämta sig. Såren ska läka och levern ska växa till. Jag får göra mitt halvtimmes försiktiga träningsprogram med yoga-liknande övningar och gå upp och ner i mina trappor så att jag blir en gnutta andfådd, inte mer. Det är ganska tråkigt.
Och företagets ekonomi lider av att jag måste köpa in all arbetskraft i stället för att ta i själv. Men idag åkte jag in till Enköping och skrev under lånet för solcellerna och firade det lite stillsamt med att åka ut på småvägarna väster om Enköping till min kompis Gustav och ta en fika, tills Eva påminde mig om att jag inte hade skrivit ut leverpastejetiketterna.
Men det ordnar sig snart. Om några veckor kan jag börja arbeta lite igen och snart startar grillsäsongen och då brukar det bli sprutt på försäljningen, och påsken kan dra in lite också. Så fort jag har fått vaccin så tänker jag försöka ge lite korvkurser. När jag orkar. Väntan och tålamod, frustration och trötthet. Väntan och tålamod.
Vi ses!
Nä, den där rubriken luras, det är inte det vi har gjort i veckan. Men det är framtiden, se längre ner i brevet. Idag har vi gjort salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin. Samtidigt har Julia styckat två grisar på 90 respektive 110 kg, ganska små alltså. Och så har vi börjat produktutvecklingen av en salsiccia secca, en torkad liten salami med fänkålsfrö och svartpeppar och vitmögel, men den blir färdig tidigast till påsk, om den nu håller måttet.
Så på beställningsformuläret blir det framför allt färsk salsiccia, fryst biała kiełbasa, merguez, bangers, och styckdetaljer den här veckan.
Kylbilen har problem med styrservopumpen. Jag har beställt en ny, men frågan är om den hinner komma innan lördag. I värsta fall körs leveransen med någon annan bil. I så fall meddelar jag det på företagets Facebook-sida så att ni inte går och letar efter en bil med min logga på. Det blir Albin som kör den här gången.
Jag får lån till ett solkraftverk! Så igår skrev jag på ett köpeavtal och snart blir det bygge på två av taken för att få upp paneler som sammanlagt ska ge en effekt på 45 kW. Anläggningen beräknas producera 39 600 kWh per år, vilket är 95% av mitt årsbehov. Visserligen köper jag bara in förnybar el redan idag, men det här blir min egen lokalproducerade solenergi, och genom att sälja överskottet så bidrar jag lite grand till att en större andel av elproduktionen i Sverige kommer från förnyelsebara energikällor. Det känns väldigt skönt!
Jag talade med en läkare från tarmkirurgen i förra veckan. Han berättade att varken de eller onkologerna eller radiologerna överhuvudtaget kunde se primärtumören på röntgenbilderna när de hade sin konferens om mig. Så nu är planen att ge mig en ny cytostatikabehandling, för vara säker på att inga cancerceller flyter runt i kroppen, och sedan i mitten av sommaren klippa av den bit av tarmen där primärtumören satt, och samtidigt dra tillbaka stomin in i magen. Så till hösten ska jag vara som förr igen, förutom lite mer erfarenheter och en massa märkliga ärr på magen. Men det är ju sexigare än en stomi. Så kan det gå.
Fint va!?
Nu är jag hemma igen. Och det blir leveransrunda nu på lördag den 20 februari, som vanligt. Anna kör och jag sitter bredvid. Julia står nu i charken och tillverkar merguez på fläsk och den svåruttalade biała kiełbasa som är min variant av den polska korven med samma svåruttalade namn. Båda dessa korvar har en kryddighet som jag tycker passar till det rådande vintervädret.
Min merguez brukar variera i chilistyrka beroende på vilka sorters chili jag har i. Den här gången får Julia välj chilisorter fritt, så vi får se hur stark den blir. Den polska korven har rå vitlök i sig och är i övrigt kryddad med peppar, mejram och timjan. Jag tänkte häromdagen att det var dags att göra ny Landjäger, men då upptäckte jag att det tänkte jag visst redan för två veckor sedan för det hänger redan en hel del i röken! Ibland är det bra att vara glömsk för det kan snabba upp produktionen att inte komma ihåg vad man redan påbörjat. Den här gången är Landjägern något mer grovmald, på 5 mm-skivan i stället för på 3 mm-skivan, och inte lika fyrkantig som den traditionellt ska vara. Men den som jag provade igår var mycket god. Jag hittade också en kallrökt skinka som Eva får skiva upp åt er.
I övrigt så finns det en del styckdeltaljer kvar från förra veckans grisar, både kotletter och skivad karré, till exempel. Och kimchi.
Leveroperationen gick bra och jag har återhämtat mig snabbt. Jag kom hem redan i söndags och i eftermiddag ska jag ta bort girafferna från magen. Nej, agrafferna menar jag!
Igår hölls det en multidisciplinär konferens (mdk) hos tarmkirurgerna, eftersom jag bett att få veta hur de tänker sig att gå vidare med själva modertumören i tjocktarmen, som fortfarande sitter kvar, nu när metastaserna i levern är borta.
Ingen har kunnat svara på mina frågor om hur cellgiftsbehandlingen har påverkat modertumören. Men efter mdk:n igår så gick jag in och kollade i min journal där det nu fanns tre olika anteckningar om detta. Från tarmkirurgens “Vi tittar på nya röntgenbilder och vi ser att primärtumören har minskat” och radiologens “Regress, tumören/cancer i sigmoideum har smält undan jämfört med […] CT 200908” till onkologens “Primärtumören i sigmoideum ser ut att ha gått i komplett remission”. Jag gillar komplett remission.
Nu har de fattat beslutet att fortsätta med en ny omgång cellgiftsbehandling x 6, men, om jag förstår det rätt, med en mildare cocktail än förra gången. Det är bra för då slipper jag de jobbigaste biverkningarna. När den är över så går de in och skär bort den del av tjocktarmen där primärtumören sitter. Det borde bli någon gång i mitten av sommaren.
Jag tycker att det låter som ett klokt beslut att med cellgifter försäkra sig om att det inte flyter runt några cancerceller i kroppen längre efter leverkirurgin, och först därpå ta bort resterna av modertumören. Framför allt så känns det bra att det finns en plan för hur vi ska gå vidare. Det krävs lite tålamod av mig, men jag är övertygad om att allt kommer att bli bra, bara jag kommer igenom det här.
På fredag ska jag ha möte med banken om solcellsanläggningen!
Alla säger att Albin gjorde en bra leveransrunda i lördags, så han får köra en till nu på lördag den 13 februari. Ni gjorde också en bra beställningsrunda som matchade hans arbete förstås. Var snälla och fortsätt så ett tag till. Den här gången finns det massor av styckdetaljer från två grisar som Julia styckar den här veckan och som ni kan leka med i köket. Det finns också en del korv och chark kvar från förra veckan – bangers med salvia, Toulouse-korv, leverpastej, bacon, istersmör, kimchi och rent flott, för att vara mer detaljerad.
I fredags åkte jag in till akademiska och blev opererad och operationen gick bra. Jag kom upp till avdelningen med ett imponerande ärr på magen dagen efter och ligger i en egen sal på våningen under den jag låg på i september, med samma utsikt mot helikopterplattan som då. Det känns tryggt; det är stillsamt här och personalen är kunnig och empatisk. I förrgår tog de bort dränagen och de extra portarna och igår tog de bort epiduralbedövningen och katetern, så nu har jag inga slangar kvar i mig. Jag gick upp ur sängen och vankade med gåbord redan dagen efter operationen, och i måndags gick jag ner med gåbord och sällskap med en rullstol efter mig till restaurang Heats matlådeutlämning. Igår gick jag ned alldeles ensam och utan hjälpmedel, först för att hämta matlåda och senare framåt kvällen ända ner till kiosken på bottenplanet för att köpa glass. Det går fort framåt konstaterar alla. Jag har bra läkkött konstaterar jag. Det stramar och är ömt förstås, men det är inte värre än att knäppa ihop västen med byxorna.
Jag blir kvar på Akademiska några dagar till. Hur länge vet jag inte, men jag tycker att det är bättre att bli ompysslad här än att halka omkring på gården. Några snälla grannar tar hand om hönsen och gården och jag har kontakt med Julia eller Eva nästan dagligen, så det fungerar.
På natten om jag inte kan sova och när “helikopterplattan” lyses upp tänker jag “Det är nu rymdvarelserna plockar upp de utvalda studieobjekten”, och då blir allt mer spännande.
Jag har ännu inte hört ifrån banken vad gäller lån till solcellerna, men jag drömmer om dem, om jag känner mig deppig i några minuter.
Nu på lördag den 6 februari är det den blivande livsmedelsagronomen Albin som kör leveransrundan, medans jag ligger och vilar upp mig. Det är viktigt att ni handlar mycket den här gången, så att företaget kan rulla på under det att jag rullar tummarna. Därför har jag beordrat Julia att tillverka extra goda trygghetsprodukter den här veckan. Idag har hon till exempel gjort grovmalen Toulouse-korv som är så märkligt god trots att den bara är kryddad med vitpeppar och muskot. Det är fransk finess. Den passar bra i en cassoulet, den rätt som jag kanske skulle välja om jag bara fick välja en rätt för resten av mitt liv, men som tyvärr är ganska omständlig att tillaga. Om någon av er lagar den så får ni gärna komma upp med en portion till mig på Akademiska sjukhuset Kirurgavdelning 70C så återhämtar jag mig fortare.
En annan korv som har sin givna kontext är en brittiska banger, som jag vill ha i en full English breakfast, när jag är på det humöret. Den ska vara mild och salviasmakande och lite lös i konsistensen, vilket den blir av ströbrödet som den innehåller. Jag vill att den ska kännas billig i munnen och klibbig på läpparna, som den enkla korven man kan bli serverad på en simpel Bed & Breakfast i Storbritannien. Min banger bara luras vara sådan eftersom den egentligen är både kostsam och exklusiv, och gjord på de bästa råvarorna. Servera den med äggröra, bacon, bönor i tomatsås, lite blodkorv om du hittar, några stekta champinjoner och en stekt tomathalva, och så toast och te förstås.
Och äntligen så fick vi ihop till tillräckligt med lever för att göra min leverpastej igen! Det finns massor av den att beställa på beställningsformuläret. I övrigt finns det kvar lite av förra rundans korvar och styckdetaljer. Eva ska dessutom skiva och packa lufttorkad karré (coppa) och Julia ska näta fågelgodis i morgon.
Jo förresten, det finns kimchi också, den som vi startade för tre veckor sedan! Den kan man lägga till den brittiska frukosten faktiskt.
Jag har återigen skickat in en ansökan om lån för solceller till banken. Tack vare ert stöd så kan jag visa upp ett bättre bokslut för banken än förra året då de avslog min ansökan. Jag har också blivit beviljad det statliga stödet för solceller på 20%, förutsatt att anläggningen är färdig till den sista juni. På ett år har effekten på solpanelerna gått upp och priset ned så jag skulle kunna täcka uppemot 95% av mitt elbehov med solceller på två av mina tak, som lämpar sig väldigt väl för ett solkraftverk. Det på ladan vid vägen vetter mot sydöst och det ovanpå butiken mot sydväst och takvinkeln är mycket bra. Det hela vore helt enkelt en rasande bra investering. Jag kan betala av lånet på sex år utan att betala mycket mer än jag betalar för elen idag, och sedan blir elen gratis i minst 30 år. Och det vore så oerhört tillfredsställande att tillverka egen el som täcker nästan hela verksamheten på gården. Och det vet jag att ni också skulle gilla.
Oj är det redan onsdag! Julia håller tempot uppe i charken medans jag ligger på soffan och försöker gå upp i vikt och glömmer tiden. Den här veckan har det tillverkats Nürnberger Rostbratwürschen och citron/kummin/mejram-korv. Och så kallröker vi torrsaltat sidfläsk till bacon. Och isterband är stoppade och hängs i röken i morgon, så de blir klara i nästa vecka. I morgon ska jag visa Julia hur man gör kimchi. Den tar ännu lite längre tid på sig för att bli klar, men den är värd att vänta på.
På beställningsformuläret för utlämning eller avhämtning nu på lördag den 23 januari ligger också kött från grisarna som styckades i förra veckan, fågelgodis och flott.
Den här veckan har jag inga fina kött- eller naturbilder att krydda brevet mer, så ni får nöja er med en bild på Sonja som jag har hemma hos mig för tillfället. Hon är världens vackraste hund och en mycket själfull varelse. Visst är det konstigt att åtminstone de mosaiska religionerna påstår att djuren är själlösa varelser?
Idag slog det mig att hon påminner mig om den där egyptiska guden med schakalhuvud – Anubis – dödsguden och balsameringskonstens beskyddare. Med sin blick väger hon din själ. Jag misstänker dock att hon är på väg in i en skendräktighet eller någon annan galenskap, för hon beter sig skumt och har boat in sig i min gamla morgonrock på en konstig men säkert trygg plats. Kanske är hon bara skenhelig. Hon följer med på leveransrundan på lördag och kommer kanske att skälla ut er.
För övrigt är datum för operation nästan fastställt till den 5 februari, så det är inte säkert att det blir någon leveransrunda den 6 februari.
Nu är jag tillbaka! Det går trögt för mig att komma igång igen efter helgerna, jag vill helst fortsätta att gå och drälla och pyssla i hemmet. Jag har haft en väldigt fin jul, men nu är det dags att försöka kränga lite korv igen. Jag börjar försiktigt med en leveransrunda nu på lördag den 16 januari. På beställningsformuläret ligger salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin som tillverkades idag, och det finns också fryst apelsinkorv och prinskorv. Grisarna som Julia har styckat den här veckan var ganska små, så det är inga jättestora styckdetaljer den här gången. Fläskkotletterna, till exempel, är väldigt näpna och söta. Nåväl, ni får undersöka beställningsformuläret själva och har ni undringar så är det bara att fråga.
Sedan senaste leveransrundan har jag försökt att bara ta det lugnt och vila och äta och träna lite grand för att vara i gott skick inför operationen. Sedan december har jag faktiskt lyckats gå upp tre kilo och det är bra. Jag har till slut fått träffa levermänniskorna och de ska operera levern i början av februari, men inget datum är ännu bestämt. Tyvärr kan corona-situationen skjuta upp min operation någon vecka. Det tycker jag är skrämmande. Att man tvingas riskera livet på patienter för att man inte har tillräckligt med resurser. Var snälla och se till att inte belasta vården i onödan!
Det blir en stor operation och jag kommer att ligga kvar på sjukhuset i två veckor. Och efter det kommer jag att vara konvalescent i ytterligare några veckor. Jag kommer att behöva hitta någon chaufför för åtminstone ett par leveransrundor. Men sedan kommer jag tillbaka. Jag oroar mig mer för ekonomin än för min hälsa för tillfället.
Som en kontrast till min kärlek till kött och charkuterier har jag en växande besatthet av allt som är läskande. När jag fortfarande drack vin tappade jag intresset för tunga, tjocka viner och gillade alltmer de lätta läskande pinot noir-vinerna. Sedan ville jag bara ha beskt alkoholfritt öl. När jag efter operationen i september inte fick dricka något på jag minns inte hur länge, utan bara fukta munhålan med en blöt svamp, så blev tankarna på det som läskar både plågsamma och fulla av längtan. Under hösten och vintern har jag fortsatt att leta efter olika varianter av det som är mest läskande. Jag har kommit fram till att känslan för det läskande sitter i bakre gommen, längs sidorna, i svalgets ljumskar. Det läskande är längtan i halvt flytande form. Det har både beska och sötma, och det är kristallklart och alltid överraskande. Som i en Campari eller Sanbitter med is och citron. Eller en chinotto. Eller en avslagen men iskall Ramlösa. Eller en rabarbersorbet. Eller en blodgrapefruktsorbet.
Här kommer ett recept på värdens enklaste och kanske mest läskande sorbet:
Koka upp 2 dl socker med 2 dl vatten. Låt svalna. Tillsätt juicen av två blodgrapefrukter (ca 3 dl) och lite av fruktköttet som fastnar i pressen. Kör i glassmaskin. Servera eventuellt med en rabarbersorbet gjord på samma sätt fast med 3 dl passerad rabarber. (Köp genast en passerkvarn, om du inte redan har en, det är en av kökets mest användbara grejer.)
Till helgen och nästa vecka ska det bli varmt, och på söndag blir det äntligen sommartid. Då är det ganska lämpligt att umgås lite försiktigt med varandra, på bakgården eller i trädgården, på hostsäkert avstånd. Den som är blyg kan stå och muttra vid grillen med de andra blyga och byta tips om hur man bäst grillar en flankstek, en fläskflap eller en hemlighet. Det finns mycket att grilla på veckans 
Leveroperationen gick bra och jag har återhämtat mig snabbt. Jag kom hem redan i söndags och i eftermiddag ska jag ta bort girafferna från magen. Nej, agrafferna menar jag!
