Nu på lördag blir det ingen leveransrunda, för jag är ganska så säker på att ni inte skulle beställa något. Nästa leverans blir i nästa vecka på torsdag den 30 december, dagen före nyårsafton. Tills dess kommer vi att göra en boudin blanc med kapris, citron och persilja och kanske trattkantareller, och en annan färskkorv som jag inte har bestämt, kanske Toulouse-korven, som en kund hyllade på Facebook häromdagen. Vi kommer också att skiva upp en massa lufttorkat och packa en ny omgång Landjäger och Pfefferbeisser. Det kommer också att finnas styckdetaljer från de två fina storgrisar som jag och Julia styckade klart igår. Dessa finns redan i butiken, som kommer att vara öppen hela natten inatt, tillsammans med mer prinskorv, Frankfurter, apelsinkorv och biala kielbasa för den som fortfarande behöver julklappar eller något till julbordet. Jag har öppet även i morgon på julafton om ni behöver komplettera julbordet med istersmör, höstflott, isterband, ännu en julskinka eller min anfaders senap.
Jag kommer att skicka ett kort meddelande till er när beställningsformuläret för nyårsbeställningar ligger uppe.
2021 blev ett omtumlande år för mig. Det började med att jag hade fått det fantastiska beskedet att cytostatikabehandlingen hade gett så gott resultat att de skulle försöka operera bort cancermetastaserna i min lever, något som de några månader tidigare inte trodde var möjligt. De opererade bort halva levern och alla metastaserna i februari och sedan genomgick jag ytterligare en cytostatikabehandling innan de opererade bort modertumören och en bit av tjocktarmen i slutet av juni, då också stomin togs bort. Det är skrämmande och talande att se skillnaden mellan hur jag såg ut för ett halvår sedan och hur jag ser ut idag.
En konstig sak var att jag när jag var som skröppligast inte själv såg hur sjuk jag såg ut. Att jag var ganska lik min far på dödsbädden.
Efter den sista operationen så återhämtade jag mig snabbt, även om hjärnan fortsatte att vara förvirrad av cytostatikabehandlingarna en lång tid, kanske fortfarande, och jag behöver fortfarande vila ofta för att orka.
Det som var värre än all cancer var att mitt förhållande gick sönder och till slut inte gick att rädda. Eller snarare, jag gjorde allt jag kunde göra för att rädda förhållandet, och sedan ytterligare lite till, men jag tvingades till slut inse att jag inte kan förändra det som jag inte bär ansvar för. En tung insikt är att rädslorna alltid vinner över kärleken.
Men jag insåg också att jag till slut hade lärt mig att älska. Det kunde jag inte för fem år sedan. Så sorgligt bara att den här gången låg oförmågan hos den andra. Jag har ändå beslutat mig för att jag vill ha kärlek och tvåsamhet, så jag kommer att fortsätta att leta efter dem 2022.
Till den positiva sidan av räkningen så finns solcellsanläggningen som sattes upp på taken i juni, och planerna på en fruktlund som jag började förverkliga redan i maj. Märkligt att jag orkade med det där, tänker jag först, men sedan kommer jag på att fixet med solcellerna och tankarna på fruktlunden faktiskt bar mig genom månaderna med cancern. På samma sätt hoppas jag att tankarna på de 490 tulpanernas blomning och vidareutvecklingen av fruktlunden i mitt huvud ska bära mig fram till våren.
Den här julen och nyåret blir inte som jag hade tänkt mig dem för några månader sedan. Från och med i morgon ska jag ägna mig åt att städa upp mitt hus och göra plats för nästa år och en ny tid. Det finns en ungkarlsatmosfär och minnen av en tvåsamhet som måste bort. Det blir en ensam jul i år, men nästa kanske blir annorlunda och bättre. Min enda önskan för nästa år är att jag ska få fortsätta att lära mig mer och mer, få lite kärlek och slippa dö. Det är väl inte för mycket begärt? Jag förväntar mig fortsatta misslyckanden och enastående framgångar.
Här är en bild på mig med kvinnorna som bar upp företaget när jag var sjuk – Julia och Eva. Sträck på dig och släpp kniven, skulle jag vilja säga till han där i mitten!
Vi önskar er en God Jul och ett Mycket Bättre Nytt År. Tack kära kunder för all hjälp och stöd!
Den sista leveransrundan innan jul blir nu på lördag den 18 december. Vi har gjort en massa korv den här veckan och vi fortsätter tillverkningen i morgon. På beställningsformuläret finns prinskorv enligt ett gammalt recept – (obs, innehåller en skvätt grädde!) mer apelsinkorv, den polska korven kielbasa biala med vitlök, mejram och timjan, kallrökta Frankfurter och isterband, och lite fänkålssalsiccia och fläskmerguez. Vi har också gjort gårdens pâté på den sista levern och det finns en del rullsylta kvar. För den fettsugna finns både istersmör och höstflott att fylla på med, och för den proteinsugna en del styckdeltaljer också, till exempel ett par filéer att daska till grannen med, och okokta sprutsaltade nitritfria julskinkor. Se så, pigga upp mitt veckoslut med lite packningsarbete och glöm inte bort att boka en korvkurs till moster i julklapp!
Äkta vara är en organisations vars syfte och mål jag helt och fullt står bakom. Så här formulerar de det: ”Äkta vara är en ideell konsumentförening som driver frågor om ärligare mat och bättre matkvalitet. Mat ska helt enkelt innehålla det som vi förväntar oss. Vi jobbar för färre tillsatser och mer råvara i maten.” Föreningen är kanske mest känd hos allmänheten som utdelare av priset Årets matbluff, som brukar synas i media.
Till leveransrundan nu på lördag den 27 november så finns det en hel del som passar till första advent på söndag. Till exempel så kan man lägga en skiva kallrökt kotlettbacon på lussebullen, de går ju i samma färgskala, och en skriva lufttorkat isterband passar förmodligen utmärkt till glöggen. Vad vet jag, det är värt att prova i varje fall. I övrigt så finns det många sorters fryst korv och en mängd olika styckdetaljer från fram-, bak- och mittemellandelen på grisen, samt en del från över-, under- och insidan. Glöm heller inte bort att paxa en av julskinkorna som jag har sprutsaltat så smakligt.
Bedrövelsen som jag antydde i förra veckan har till största delen försvunnit. Det krävdes rätt ord för att hitta en väg ut ur det hela och jag hittade dem till slut, och det är jag så tacksam för. Det krävdes uppriktiga samtal öga mot öga och jag är så glad att jag klarar av att blotta mig och tala om svåra saker numera. Sånt klarade jag inte alls för bara några år sedan. Så märkligt att det kan gå från hopplöshet till lugn så snabbt, bara genom några ord och lite mod och vilja. Jag hoppas att jag kan fortsätta att lära mig saker så länge jag lever. Första halvan av livet var så trist i jämförelse med hur det är nu.
I morgon hämtar jag den reparerade kylbilen, så det blir leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 6 november. Det finns ganska mycket köttdetaljer kvar från grisarna som jag styckade i förra veckan och idag har jag tillverkat min citron-korv (citron/kummin/mejram), den lilla tysken Nürnberger Rostbratwürstchen och Münchner Leberkäse. Jag påpekar som vanligt att bayersk Leberkäse inte innehåller vare sig lever eller ost, utan är en emulsionskorv som tillverkas i formar i ugnen och som kan beskrivas och användas som en lyxig variant av falukorv. Det är en mycket användbar korv som kan ätas både kall och varm, som smörgåspålägg eller stekt i skivor med potatis och ägg eller kubad i en pytt. Är man sugen på mer korv så finns det också kvar några isterband och frysta Långa Nisse och timjan/rödvin/vitlök-korv.
Igår gjorde jag på er begäran Toulouse-korv och Gårdens pâté. Pâtén brukar jag ju göra till jul, men flera av er har uttryckt saknad, och saknad ska man inte bära på för länge för då får man karies. Jag gjorde också isterband, men det dröjer ju lite innan de är klara. Jag var ute och kollade deras pH för en stund sedan, för att se att mjölksyrabakterierna har satt igång syrningen korrekt. Det låg på 4,5 så jag hängde in dem i röken och startade den första rökningen. Jag brukar kallröka dem 3-4 gånger innan jag säljer dem. Men Toulouse-korven är redan klar och packad. Jag använde just en trasig i en köttsås och det gick utmärkt.
Vid den senaste styckningen så föreslog KG att han skulle skära bort broskdelen mot bröstbenet från de tjockare revbenen på bogen, och att vi skulle sälja dem som grillben, så det testar vi nu. Det motsvarar alltså broskbenen som sitter vid de tunna revbenen på grisens sida, och de båda passar bra att rosta eller grilla i ugnen på låg temperatur till köttet nästan faller isär. Testa och berätta vad ni tycker.
I förra veckan så hade jag ett bra samtal med en erfaren auktoriserad redovisningskonsult. Vi skulle egentligen diskutera om det vore någon fördel att omvandla företaget till ett aktiebolag i stället för att driva det som enskild firma, men det var inte aktuellt eftersom vinsten är på tok för liten. Men det var ändå en oerhörd lättnad att få tala med en kunnig person om företagets ekonomi och hur jag ska resonera för att öka intäkterna. J behövde bara kasta ett öga på förra årets resultat- och balansräkning för att förstå hur det låg till. Jag kan sammanfatta hans analys med att det är tufft nu och svårt att förstå vad jag lever av, men det kommer att bli bättre när mina sänkta utgifter för råvara slår igenom, och det vore nog bra om jag kunde gå upp från fyra grisar i månaden till sex. Men det får vänta tills Julia är tillbaka i december.