Hantverksmässigt tillverkad korv och charkuterier utan nitrit och andra onödiga tillsatser. Lufttorkade skinkor, färskkorvar, och kött från uppländska utegrisar som har levt ett bra liv utomhus med mycket bökande i stora hagar.
I förrgår på bondens julmarknad sålde vi slut på all prinskorv och leverpastej. Därför har vi bestämt oss för att göra mer prinskorv i morgon tisdag, och leverpastej också, om vi bara får tag på mer lever. Då kan vi lika gärna göra lite timjan/rödvin/vitlök-korv när vi ändå håller på. På onsdag börjar vi stycka två grisar och så snart vi har skurit ut bitar från sidorna så gör vi mer rullsylta på dem. Isterbanden hänger i röken och kommer också bli klara under veckan.
Jag tänker ge ett försprång till de stackars kunder som inte har kunnat komma till Bondens marknad under hösten, och köra en klassisk leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och de sju utlämningsplatserna i Stockholm på söndag den 22 december. Det innebär attman kan göra en beställning från idag fram till på torsdag klockan 11 på beställningsformuläret. En sådan beställning kan också hämtas här på gården den 23 december. Sedan packar jag de beställningarna och tar med allt som blivit över till Bondens sista julmarknad lördagen den 21 december.
Det kommer att bli körigt och mycket jobb den här veckan för mig, Julia och Stefan, så jag kommer inte att kunna tillfredsställa några specialbehov eller beställningar som går utöver vad som finns på beställningsformuläret (förutom små önskemål som ni gärna får formulera i kommentarsfältet på beställningen och som jag tillfredsställer i mån av tid och möjlighet). Jag beklagar det, men det krävs för att jag ska kunna göra så många som möjligt någorlunda glada. Var snälla och basera inte hela er beställning på ert behov av leverpastej; det kan bli så att vi inte får tag på någon lever och då berättar jag detpå företagets Facebook-sida senare idag. De julskinkor som nu ligger på beställningsformuläret är det sista vi har.
I mellandagarna kör jag MELLANDAGSREA på gården och sänker priset till 6 600 000 kr! Passa på! Annonsen kommer upp igen på Hemnet på julafton.
Nu har det blivit så pass varmt att er längtan efter köttsliga lustar och korven borde ha väckts. Jag hoppas i varje fall på det, för jag behöver pengar och i veckan ska vi göra Citron/kummin/mejram-korv, Cipolata med salvia och Biała kiełbasa som jag kan leverera på leveransrundan på lördag, den 13 april, om ni bara gör en bokning på beställningsformuläret. För att friska upp ert minne så är c/k/m och den polska vitlöksstinna korven båda ganska grovmalda och breda, medan den milda franska är smal som en Frankfurter och mer finmald. Där finns också massor av fina styckdetaljer som uppmuntrar till långkalsongsavvänjning vid grillen. Jag och min kompis Jens åt underbara tjockare revben i söndags och det enda som kunde gjort dem godare är om jag hade avslutat dem över indirekt värme på grillen den sista halvtimmen för att få med den där träkolsdoften också, i stället för att bara köra efter mitt vanliga recept som fungerar lika bra för tunna som tjockare revben, och kamben och grillben. Som vanligt tjatar jag på om att det finns två platser kvar på korvkursen den 21 april.
Sedan operationen av min lever för avlägsna ett par cancermetastaser för snart ett år sedan, så har det med tre månaders mellanrum gjorts en magnetröntgen av min lever. Den senaste gjordes i mitten av mars och sedan dröjde det ett par veckor innan röntgenläkarens svar kom tillbaka till leverkirurgen. Att gå och vänta på ett sådant svar var tredje månad är påfrestande och jag är sådan att jag inte kan låta bli att gå in på 1177 och läsa min journal stup i ett för att få veta om de hittat något eller inte. På skärtorsdagen kom så till slut ett svar som skrämde upp mig väldigt mycket för det stod att det fanns en ny misstänkt metastas i levern. Den var bara en centimeter stor, men det var svårt för mig att förstå hur den satt till, och jag visste inte vilka möjligheter som kunde finnas att behandla ytterligare en metastas efter att redan ha gått igenom två omfattande leveroperationer, så jag lämnade genast meddelanden till kontaktsjuksköterskan på mottagningen om att jag ville bli uppringd av en läkare genast för att få fråga om det som stod i remissvaret innan påsken bröt ut. Jag fick ett svar på 1177 att jag inte skulle få tala med någon läkare förrän efter en vecka då de hade haft rond. Jag upprepade min begäran om ett läkarsamtal omedelbart och blev nekad det igen.
På grund av detta har jag mått väldigt dåligt och haft stark ångest ända tills jag slutligen blev uppringd av en trevlig läkare i torsdags som berättade att de hade bestämt att det skulle göras en ablation, ja det är veckas ord. Ablation betyder i det här fallet att de ska gå in med en nål i buken och bränna bort metastasen med mikrovågor. Det kan man nämligen göra med metastaser mindre än tre centimeter. Idag har jag tillbringat hela förmiddagen på Akademiska sjukhuset och bland annat haft ett ganska långt samtal med en ännu trevligare läkare som berättade hur operationen går till och vad jag kan förvänta mig. Det hela är verkligen småpotatis i jämförelse med de två tidigare leveroperationerna, för att inte tala om alla vedervärdiga cytostatikabehandlingar som jag har gått igenom och som det inte blir frågan om den här gången. Den massiva provtagningen på morgonen visade att jag var i utmärkt form. Till och med de tre cancermarkörerna låg inom referensintervallen.
Om förhoppningsvis två eller tre veckor så åker jag in, sövs, sticks och bränns under någon sorts röntgen, i en timme för att sedan ligga på uppvak i ett par och kanske på dagavdelning lika länge för att sedan åka hem. Jag behöver inte räkna med mer obehag efteråt än att det går bort med en värktablett. Det var ett väldigt lugnande samtal, för läkaren var trovärdig och tydlig och inte rädd, och han berättade också att de nu kommer att fortsätta med kontroller var tredje månad i två års tid, och att om de upptäcker någon ny metastas, för det kan hända, så går det att utföra fler ablationer utan problem, om metastasen inte sitter för knepigt till.
Jag avslutade vårt samtal med att berätta om hur jag blivit behandlad av kontaktsjuksköterskan och jag tyckte mig skönja ett mörkt moln i läkarens blick. Han sa att han skulle tala med henne, och jag hoppas att hon har fått en uppsträckning och en skopa ovett, för hennes sätt visade en brist på inlevelseförmåga som inte har någon plats i modern vård, där man vet hur viktigt det är med en trygg och välinformerad patient för en framgångsrik behandling. Själv tycker jag egentligen att det borde vara självklart att erbjuda patienten att närvara vid den multidisciplinära konferens där röntgenläkare, kirurg och onkolog diskuterar röntgensvaret och möjliga behandlingar. Det är konstigt att det tycks vara en väldigt radikal åsikt.
Efter läkaren så fick jag träffa den andra av de två kontaktsjuksköterskorna, som tog ytterligare lite prover och delvis upprepade information jag just fått, men också frågade lite om arbetssituationen och då strax förstod vem jag var och berättade att han var stor korventusiast och hade gjort en beställning genom ombud för några veckor sedan, men ännu inte provat korven för han ville spara den tills det var dags att grilla. Därefter gick jag med mitt EKG till den hösnuviga narkosläkaren som även hon var mycket trevlig och mänsklig. Sådär som människor lätt blir om man bemöter dem med ett lugnt leende och en vänlig och uppskattande inställning.
Idag har jag stått ensam och gjort leverpastej så att ni ska ha till påsken. I morgon ska jag packa den, men den ligger redan på beställningsformuläret – under Korv förstås, som den grobe Leberwurst som den egentligen är. Och den här gången gäller beställningsformuläret för leverans en fredag, nämligen långfredagen den 29 mars, till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm, eller för upphämtning i gårdsbutiken. På så sätt kan ni handla saker av mig så att ni har till hela påsken och det följande påsklovet. Jag hämtar två grisar på onsdag som vi har en och en halv dag på oss att stycka och packa innan det är dags att ta hand om era beställning, så det kommer att bli en lite stressig vecka.
Vad har jag då som passar till påsken? Förutom pastejen, prinskorvarna och det lufttorkade ytterlåret och den lufttorkade karrén till påskbuffén, så tycker jag att en porco tonnato på bogstek passar väldigt bra till påsk, av någon anledning. Jag har skrivit om det förut och ett recept och en beskrivning av hur man gör finns här. Rätten går att förbereda och ha på ett fat i kylen tills det är dags. Har man tur och är snabb så kanske man hinner först på ett av de två paketen ägg från mina Croad Langshan som jag hoppas att de ska hinna klämma ur sig innan fredag. Då kan du göra en majonnäs till din tonfiskmajonnäs eller en äggröra till prinskorven. Ja, det finns ju också hur mycket som helst av underbara styckdetaljer att välja och vraka bland, så det är bara att bunkra upp för det grillväder som kommer att dyka upp förr eller senare, eller det långkok som du får trösta dig med tills dess. Av korv så finns det förutom Prinskorv och några få av Gårdens minisalami även typ Falukorv, Frankfurter, Münchner Leberkäse, Thüringer Rostbratwurst, Nürnberger Rostbratwürstchen, Pfefferbeisser, ukrainsk Kovbasa, Merguez på fläsk, Stormkorv, Fänkålssalsiccia, Salviasalsiccia, Toulouse-korv och Loukaniko. Boka en av varje så får du det dyraste paketet gratis!
Igår upptäckte jag till min fasa att flera av mina små ympade fruktträd som jag har förvarat i sadelkammaren i stallet över vintern måste ha haft det lite för varmt på sistone och börjat brista ut i knoppning. Det är alldeles för tidigt och efter att ha rådgjort med Svartbäckens trädgård så har jag idag flyttat ut alla som visade tillstymmelse till sådant dåligt beteende ut i den kalla verkligheten för att kyla ner deras vårkänslor. Jag hoppas att de stannar upp och går att rädda. Det ser nämligen ut som att okuleringen av farmoster Janas bigarrå ha tagit på ett av dem, för jag tycker mig se att knoppen har tagit sig igenom ymptejpen.
I fruktlunden så är det min körsbärskornell som har kommit längst i knoppningen, och den kommer snart att börja blomma med gula blommor på bar kvist. Jag har ännu inte fått någon frukt på den, men kanske får jag de första bären i år? Om det nu finns något vaket som kan pollinera den när den nu ska blomma så tidigt. Jag kanske ska gå och pollinera själv för säkerhets skull?
På god andra plats kommer persikoträdet Riga som gav rikligt med väldigt god frukt förra året till min stora glädje, och som ser ut att ha klarat vintern bäst av persikoträden. Man skönjer något rosa i blomknopparna.
Igår gick jag och sprutade fårfettsextrakt på fruktträden men framförallt på tulpanerna som börjar sticka upp men som är avgnagda längs marken på många platser. Rådjuren gillar inte lukten och smaken av får tydligen.
Så trots att allt ser ganska dött ut så händer det saker om man tittar närmre. Och det är tur det för jag längtar verkligen efter lite vårvärme och har inte mycket tålamod kvar.
Idag kommer dagen att bli längre än natten som var, och då är det något slags astronomisk vår. Det märks inte så mycket här, för det är grått och små elaka kalla snöflingor ramlar ner över gården. Men jag tror mig ha hört tofsvipan gummignissla två kvällar i skymningen, och igår strålade det så pass att solen ensam drev köttkvarn, blandare och korvspruta, förutom alla kylar och frysrummet, när vi gjorde korv, för solcellsanläggningen producerade 202 kWh mellan 6:00 och 18:00 igår. Och hönsen lägger ett ägg om dagen och sprätter efter smågrönt och insekter i fruktlunden, och i morgon ska det bli +7°.
Jag hade tänkt att vi skulle göra leverpastej igår, men upptäckte att jag hade glömt beställa formar, så den får vänta lite. Vi gjorde Fänkålssalsiccia, Frankfurter och Prinskorv som jag har lagt upp på beställningsformuläret för leverans till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm på lördag den 23 mars, och för upphämtning i gårdsbutiken till helgen. Där finns också mängder av annan korv, fina styckdetaljer, buljonkit och lufttorkat som jag ska skiva i morgon. Jag har också lagt upp två 6-pack ägg från mina Croad Langshan till de två kunder som hinner se dem först. Äggen är vackert plåsterfärgade och smakar naturligtvis underbart. Jag kommer att köra nästa leveransrunda på långfredagen nästa vecka, så då kan man göra sin kompletterande påskbeställning, men jag kan inte garantera vad som finns kvar tills dess.
Det fungerade bra att låta er komma överens själva om nästa korvkursdatum, det blev den 21 april. Det finns två platser över så jag har lagt upp även kursen på beställningsformuläret och på kurssidan där man kan läsa lite mer om dess innehåll.
Jag tänker åka med beställningar till REKO Uppsala Boländerna i morgon kväll, torsdag den 21 mars. Ni vet att jag avskyr REKO för deras stupida idé att uteslutande ta emot beställningar på Facebook, vilket gör det oerhört omständligt och tidsödande att administrera, både för säljare och köpare. Men eftersom likviditeten är usel så är varje hundralapp viktig för mig. Jag har lagt upp ett begränsat utbud korv här i Facebookgruppen, för dig som föredrar att hämta dina varor där framför IKEA i morgon 18:00-18:30.
Efter förra helgens leveransrunda stannade jag i Stockholm och gick på Vårsalongen på Liljevalchs. Där hänger jag nämligen själv, och det måste man ju se om man är självupptagen.
Det är mitt ex dotter, den mycket begåvade Ella Eriksson, som har målat tavlan och två till där bredvid. Motivet är från den grisgrillningsfest jag hade för att fira mitt tillfrisknande från första omgången cancer. Jag tycker naturligtvis att det är lite finare att vara representerad som motiv än som konstnär på ett museum, men det känns lite konstigt att tavlan är såld och att jag därför kanske kommer att hänga hemma hos någon privatperson som inte känner mig, och som jag inte känner. Jag kan föreställa mig hur det kan leda till överraskningar i framtiden, så som sammanträffanden brukar härja i mitt liv. Fast jag förstår ju att bilden inte är en porträttmålning utan något annat, åtminstone för andra människor. Det var roligt att stå och lyssna lite till besökarnas kommentarer framför bilden. – Jag tror att det är lunchen efter vårstädningen på båtklubben, sa någon. Det är spännande hur text och bild ändrar innebörd med läsare och åskådare.
Jag har uppdaterat beställningsformuläret och kör en leveransrunda med era beställningar nu på lördag den 16 mars. Julia står just nu och styckar de två grisar som jag hämtade på slakteriet i morse. Alla styckdetaljerna ligger redan på beställningsformuläret och resten blir produktionskött till korvtillverkningen i nästa vecka och några helmuskler blir lufttorkade skinkor som är färdiga till jul. Förutom styckdetaljerna finns det en herrans massa korv och lite lufttorkat. Naturligtvis finns de så populära buljonkiten, schnitzelskivorna, flappen och min nya grekiska Loukaniko, men även de av er ännu så skamligt förbisedda skinkmedaljongerna.
Jag vill påpeka att man också kan boka en hel kurs till sin familj, sina beundrare, sitt företag, eller sitt företags kunder, eller annan valfri konstellation, men då kan man kontakta mig direkt i stället för att fylla i ett larvigt elektroniskt formulär.
Någon sa, kanske på radio, att det främsta vårtecknet är bakslagen. Det passar in på de här gråa kalla dagarna. Fast häromdagen var det så fint som på bilden där uppe, och då blir jag genast lite lugnare för då arbetar mina solceller för att krympa elräkningarna så att om någon månad försvinner de helt. Jag har mer än halverat mängden inköpt el sedan solcellerna kom upp, för när solen skiner så driver de kylrum och frysrum i charken, och kvarnen och blandaren och korvsprutan när vi har produktion. Och överskottselen som produceras säljer jag och finansierar elen till kylar och frys nattetid. Men jag önskar mig en luft/vatten-värmepump för att komplettera den vattenburna veduppvärmningen av boningshuset på vintern, för den hjälper inte solcellerna till med.
Korv & brödrundan på Hornuddens trädgård i lördags var mycket trevlig, trots det hemska mulna kalla fuktiga vädret, och trots att det börjar märkas att folk känner av de höjda kostnaderna till följd av inflation, girighet, höga räntor och en kall vinter, och håller i plånboken. Det var första gången jag var på Hornudden och det var en fin plats som jag ser fram emot att komma tillbaka till i sommar. Vi pratade lite löst om att ha ett eget litet jippo tillsammans när det blir varmare, där de kan servera något baserat på mina produkter i sin restaurang och jag kan ha en pop-up-försäljning utanför.
Jag fick också en liten present till helgen i det att Förvaltningsrätten återigen dömde till min fördel i de två mål som jag hade mot Livsmedelsverket i domstolen. Denna gång rev de upp beslutet om ny riskklassning som skulle inneburit kontroll två gånger om året med stora kostnader till följd. Livsmedelsverket medgav i sitt yttrande att de hade gjort fel men ville fortfarande ha betalt för arbetet. Men förvaltningsrätten bestämde att det skulle de inte alls ha, för de hade gjort ett så dåligt arbete. Jag känner återigen stor lättnad, och djup tacksamhet till den av er kunder som kunde formulera överklagandena så att jag vann. Tänk vad bra det kan gå när vi hjälps åt!
Igår var det årsmöte i Bondens egen marknad Södermalm där jag blev invald i styrelsen. Så nu blir det ordning och reda där också, och jag påbörjar härmed min nya karriär som styrelseproffs och uttrycker min tillgänglighet för ytterligare välarvoderade styrelseuppdrag.
Den här helgen blir det ingen leveransrunda. Vill ni ha kött och korv så får ni komma till gårdsbutiken eller till Hornuddens trädgård där jag står och kränger grejer inom ramen för Sörmlands matklusters Korv & brödrunda. Jag och Ulrica står där mellan 10 och 16 och vi tar med oss lite extra förutom korven så det blir ungefär som det brukar vara på Bondens marknad. Fast mer korv. Här finns en karta som visar alla ställen som är med, om ni till äventyrs inte skulle nöja er med att komma till Hornudden.
Häromdagen gjorde jag och Julia fyra sorters korv som jag packade igår och som ligger i gårdsbutikens kyldiskar nu och som kommer att finnas på marknaden på Hornuddens trädgård på lördag.
Loukaniko – är grekiska och betyder korv! Jag försökte göra den för ett antal år sedan men misslyckades med bindningen och fick rea ut den. Nu har jag gjort ett nytt recept inspirerat av ett recept jag blev tipsad om av en av mina grekiska kunder, och bindningen blev bra den här gången. Den har ovanligt många kryddor i sig, men huvudsmakerna är nog apelsinzest, rödvin och korianderfrö, och man kan också urskilja oregano, fänkålsfrö och paprika. Jag tycker att det blev en god och intressant ganska grovmalen kryddig korv och det ska bli kul att få veta vad ni tycker om den.
Salviasalsiccia – har jag gjort tidigare, men det var länge sedan. Den här gången drog jag ner på vitlöken och upp på salvian. Fin smak blev det när jag testade den i en pastasås med tomat i förrgår. Hornudden kommer att servera den tillagad på något sätt på lördag.
Kovbasa – har jag gjort ganska ofta de senaste åren, så den har ni säkert redan smakat. Ordet är ukrainskt och betyder KORV! Betoningen ligger på sista bokstaven (eller möjligtvis lika mycket på alla stavelser). Receptet är en tolkning av flera recept jag hittat och resultatet har godkänts av mina ukrainska kunder. Den innehåller mycket vitlök och lagerblad, svartpeppar och lite hemlig ingefära och vitt vin.
Nürnberger Rostbratwürstchen – den lilla tyska prinskorven, har ni säkert smakat många gånger, men till jippot på lördag så kommer det nog folk som aldrig har handlat av mig tidigare och då tror jag att det kan vara bra att ha med en korv som de kanske känner igen från snabbköpet.
Förutom dessa kommer vi ha med oss av alla sorter vi har i frysen just nu: citron/kummin/mejram-korv, leverpastej, merguez, Thüringer, Stormkorv, Toulouse och typ falukorv.
Det var många av er som blev intresserade av schnitzelskivorna i förra veckan. Jag hoppas att ni blev nöjda med dem. I nästa vecka styckar vi två till grisar, så då blir det fler skivade innanlår.
Idag har varit en händelserik dag med både surt och sött. När jag vaknade i morse hade jag inget vatten i kranen och fick därför inget kaffe förrän jag kom på att jag hade flaskvatten i charken, så jag gick genast ut och började felsöka. Först trodde jag att något hade frusit för det var -6 grader här i natt. Men det visade sig att jag fortfarande hade en liten frostvakt på i pumprummet. Och inte verkade det som någon säkring hade löst ut heller. Jag började misstänka den gamla kolvpumpen. Efter att ha slagit av strömmen så drog jag åt en mutter och slog lite på pumpen och snurrade lite på skivorna och såg att remmarna gick som de skulle. När jag slog på strömmen igen så satte pumpen igång.
Det där var väl ingen intressant historia direkt, men under de två timmarna på morgonen så hann jag börja fundera på vad det skulle innebära om jag inte lyckades fixa problemet. Kaffevatten kan man väl alltid ordna, men hur många gånger kan man använda toaletten utan att spola? Hur blir det med matlagning om man har väldigt begränsade diskmöjligheter? Jag inser att jag verkligen vill bygga det där utedasset som jag har tänkt på. Jag tycker ju egentligen bra om att gå på utedass, om det bara är urinseparerat och har frigolitsits. Men så skulle jag vilja ha en handpumpad brunn också, om pumpen pajar eller elen går. När jag har råd att låta borra ny brunn så ska jag se till att en sådan blir installerad också. Att vardagen är skör blir ibland mycket påtagligt när man bor i hus och har otillräckliga resurser. Men det som jag ser som små katastrofer är vardag för en stor del av jordens befolkning.
Efter frukost kom kylteknikern och hittade läckaget på kylsystemet i mognadsrummet. Mikrolivet i ett mognadsrum går hårt åt metallerna i rören och de som byggde charkuteriet förstod inte det utan satte in vanlig kylutrustning i stället för sådan som är anpassad efter miljön i ett mognadsrum. Nu måste jag välja mellan att låta lappa läckaget och vänta på nästa läcka, eller att byta ut hela det kylpaketet för dubbla kostnaden. Jag kommer nog att välja det senare om jag kan få det på räntefri avbetalning.
När kylteknikern åkte så fick jag e-post från Förvaltningsrätten som meddelade att de dömt till min fördel i de två senaste målen mot Livsmedelsverket med resultat att riskklassningen av min anläggning får göras om och jag ska ha tillbaka pengarna för verkets inkompetenta första försök som de hade fräckheten att försöka ta betalt för. Livsmedelsverket är en myndighet i fritt fall som låter överklaganden av deras beslut gå till Förvaltningsrätten trots att de då genast medger att de har gjort fel. Vilket slöseri med domstolens tid och pengar!
Sedan kom posten med besked om att jag får flera tusen kronor tillbaka från Fora för arbetsförsäkringar som jag betalt för baserat på förrförra årets löner. En välbehövlig överraskning!
Därpå en lång skön promenad med Sonja i solen och knappt någon vind. Jag gick och tänkte på att jag inte sällan slängs hit och dit känslomässigt av allt jag råkar ut för, och att jag ska försöka bli mer liknöjd till de händelser som drabbar mig, åtminstone till de som bara är materiella. Så lyssnade jag på fågelsången som är så färsk och krispig nu, och märkte att färgerna har börjat röra på sig. Än så länge har dofterna inte kommit igång här ute, annat än på skogsstigen där jordlukten kommer upp ur vätan och stråk av någon kåda stryker förbi. Jag älskar det här ljuset trots att det pekar på all smuts, allt trasigt och allt damm. Det kanske också gör skymningen mer välkommen?
Det är korvarna som vi ska försöka hinna göra idag om vi hinner, för Julia ska också ta hand om sina kor och jag ska till tandläkaren. Men annars fortsätter vi i morgon för allt är upplagt på beställningsformuläret och ska vara klart för nästa utkörning nu på lördag den 3 februari.
Glöm inte att också anmäla er till korvkursen den 11 februari som kommer att bli av om vi blir en till deltagare. Kursen som jag höll i söndags blev mycket lyckat, vi hade väldigt kul och alla var nöjda och gick stolta hem med korven de hade gjort.
Snön smälter och en dimma har lagt sig över landskapet. Dimman bäddar inte in även om den skymmer sikten, men den gör alla avstånd kortare upptäcker jag. Ljudet färdas längre, så bilarna som passerar på landsvägen låter som de kör förbi strax bredvid mig. Det måste vara därför som talgoxen låter så nära, som om den satt alldeles bakom mig. Stegen i gruset, droppet från taken, små grenar som knäcks och min tupp som gal. Hönsen kan äntligen gå ut på barmark igen, och sprätta lite bland löven under kastanjen där rådjuren har bökat hela vintern för att hitta något att äta. Jag vet inte om det har varit kastanjerna eller vintergrönan som de har varit ute efter, men de har föst bort snön och gjort rundlar av blottad mark med sina horn.
Jag har gjort klart genomgången av allt jag har skrivit här på hemsidan sedan 2012 och fört över allt som var intressant för mig till ett dokument. Det blev 454 sidor långt i A5 format, så det kan jag binda två böcker av även om det nog ska kortas ytterligare. Det är naturligtvis ett väldigt egocentrerat projekt som bara har intresse för mig, men som sådant har det varit mycket intressant. Det har både varit obehagligt att resa bakåt i tiden till jobbiga perioder som jag är glad över att inte längre befinna mig i, och samtidigt lärorikt att få en bild av allt som har hänt i mitt liv och få en överblick, och glädjande att se hur det mesta har löst sig till slut. Jag ser linjer i utvecklingen och jag upptäcker att jag faktiskt har skrivit ned en hel del intressanta iakttagelser. Dessutom överraskas jag av att det också finns en ton och ett språk som är ganska konsekvent över tiden, och jag gläds över att min förmåga att uttrycka mig inte har försämrats påtagligt över åren, vilket jag ofta får en känsla av. Igår kom en leverans av ryggpapp, häftgarn och sådana där silkesband som man kan fästa i ryggen på en bok så att den får ett liksom inbyggt bokmärke. Så nu ska jag börja binda in de senaste tolv åren av mitt liv så att jag kan ställa in det i bokhyllan. Då blir det mer påtagligt att det som hände har hänt, det hände i en annan tid som inte är nu, och det är ingenting som jag längre kan påverka, men jag behöver inte heller glömma bort det, för jag har det inbundet, förmodligen i halvfranska band.
Jag är verkligen mycket nöjd med hur den blev, Gårdens lilla salami som jag hoppades skulle bli klar till jul men som blev klar först häromdagen. Konsistensen kunde inte bli bättre och smaken är beroendeframkallande. Jag noterade redan förra gången, då den också blev lyckad, precis hur jag gjorde och byggde vidare på det den här gången med lite finjusteringar. Det innebär att jag nu har arbetat fram en metod som gör att jag kan upprepa tillverkningen utan att få alltför stora variationer i resultatet, och det känns tryggt. För den som går en av mina korvkurser och vill veta, så kan jag berätta precis hur jag gör. Jag vill nu framför allt tuta i luren och slå på trumman för kurstillfället den 11 februari som behöver 2-3 till anmälningar för att bli av.
I går hade Julia och jag årets första korvproduktion. Förutom fänkålssalsiccia och citron/kummin/mejram-korv och Frankfurter, så gjorde vi ett första försök med en helt ny korv av salamityp som vi kallar Rådmanskorv för att den är en hyllning till alla jurister bland mina kunder och framför allt till en viss särskild som har hjälpt mig så mycket. Den är också tillägnad alla som heter Anette. Den är stoppad i en fjälstertyp som jag aldrig har använt tidigare, ett tunt svinfjälster med diametern 42+ millimeter, vilket gör den betydligt tjockare än Gårdens lilla salami. Den kommer inte att bli klar att äta förrän tidigast om ett par månader, så det kan ta lite tid innan den finner sin slutgiltiga form och smak, om vi måste göra många försök. Jag smakade lite smet som blev över i en pastasås till lunch igår och tyckte att den var mycket god. Men det säger egentligen inte så mycket om hur den blir i rått, lufttorkat, fermenterat format. Det ska bli spännande att se.
Jag tänker köra en leveransrunda nu på lördag den 13 januari, till Uppsala, Upplands Väsby och de sju utlämningsplatserna i Stockholm, så det är bara att hoppa in på beställningsformuläret och boka lillsalamin, salsiccia, c/k/m, Frankfurter, rillettes och allt det andra som bara ligger där och väntar på era ivriga klick.
Det har varit en väldigt lugn och skön period för mig i ett par veckor nu, efter julhetsen. Jag har tvingat mig själv att försöka koppla bort arbetet och jag har faktiskt i viss mån lyckats. Jag har hållit mig ganska mycket inomhus, borta från den vedervärdiga kylan, förutom för att flytta ved från ladan till pannrummet, och jag har ägnat flera kvällar åt ett bokbinderiprojekt som blev ganska bra om än inte perfekt. Och jag har suttit framför braskaminen och ätit glass. Och jag har funderat, och sovit, mer än på mycket länge. Och dagarna har blivit påtagligt längre sedan midvintersolståndet har du väl märkt? Snart måste jag ta nytt ympris av päron och körsbär för att ha till ympningsarbetet i april.
Där borta i skogsbrynet börjar nästa år. Inne bland träden kan vad som helst dölja sig. Men vi är inte där än. Jag sitter i natten och tänker tillbaka på året som gått. I förra veckan påmindes jag om oktober då Keyyo kom för att få en introduktion i hur korvtillverkning går till, som hon nu har lagt upp klipp ifrån på YouTube. Jag gillar filmen. Jag känner inte riktigt igen korvmakaren, men han känns bekant och verkar trevlig, tycker jag. Vill ni känna er som Keyyo och också träffa en trevlig korvmakare så kan ni gå en av mina korvkurser. Jag vore extra glad om jag kunde fylla kursen den 11 februari för då har en kille bokat in sig som har haft otur och fått vänta ett år på att kunna gå kursen, och det vore trist om jag skulle behöva ställa in hans kurs igen. Äh, nu får det vara nog med reklam i det här brevet!
Jag kom in i det här året från ett ganska trist håll. Ett par månader innan hade jag fått veta att cancern hade kommit tillbaka med en metastas i levern, som de förmodligen hade missat fröet till vid leveroperationen ett halvår tidigare, och jag påbörjade en ny omgång cellgiftsbehandlingar strax innan det nya året. Men året började både bra och dåligt. Först lade åklagaren ned åtalet om arbetsmiljöbrott och hotet om en företagsbot på 150 000 för att Julia skurit sig i tummen ett och ett halvt år tidigare.
Därpå gick kylbilen sönder ett par gånger för att slutligen ge upp i ett motorhaveri i slutet av månaden. Men i stället för att orsaka katastrof så ledde det till en underbar sak när ni utan motprestation bara klev in och hjälpte mig ur situationen genom 250 donationer till en ny kylbil. Och vilken kylbil! Den har förgyllt mina dagar på vägarna sedan dess, med sin komfort och pålitlighet, och jag blir fortfarande rörd när jag tänker på hur den kom till mig. Under de tio år som jag har hållit på med den här verksamgeten var detta ett av de viktigaste bevisen på att jag faktiskt gör något som är uppskattat. Men också ett reellt bevis på att vi tillsammans kan lösa problem om vi bara hjälps åt, och att man kan komma mycket längre om man bara vågar be om hjälp.
När jag tittar tillbaka i almanackan så förstår jag att cellgiftsbehandlingarna präglade vintern och våren, och de gjorde det framförallt genom att min ork minskade dramatiskt, men jag fick ändå en del gjort som jag minns bättre än behandlingarna. Till exempel så upptäckte jag jättepäronträdet i Hamra här nästgårds, och jag gick en kurs i ympning. Inte heller den stora leveroperationen i maj och efterföljande rehabilitering har någon framträdande plats i mitt minne, och när jag ser tillbaka på det där så kan jag definitivt säga att sjukdom inte är det ord som jag i mitt minne kommer att förknippa med detta år. Jag tycker att det är lite konstigt att det är så, men också väldigt skönt. Jag minns att jag sa och tänkte att det där återfallet är väldigt jobbigt men framför allt en stor obekvämlighet som jag bara har att acceptera och gå igenom, snarare än något som kommer att förändra mitt liv. Och så blev det.
I minnet finns i stället den vackra sommaren, som jag saknar, den lilla resan till Hälsingland och Dalarna, konserterna på Forsby Kvarn, de första skördarna av plommon, persikor och päron i fruktlunden och hönsen i trädgården. Och i kontrast med nuet – den underbara kroppsliga friheten i att aldrig vara rädd för att frysa. Tyvärr stannade också konflikterna med Livsmedelsverket i minnet, med den ångest och oro som de skapade till att börja med. Men det fina med det är att även där fick jag hjälp av er kunder, då en mycket erfaren jurist klev fram och erbjöd sin hjälp. Det var så skönt att inte vara ensam i det där, och att få hjälp med alla överklaganden. Och vilken lättnad när till sist Förvaltningsrätten dömde till min fördel i alla målen!
Sedan kom sensommaren och hösten med alla Bondens marknader. Jag tycker mycket om att stå på dem och vill fortsätta att göra det. Det ger mig en regelbundenhet som jag mår bra av, och en nära kontakt med dem av er som kan komma dit. Någon av er sa att hen refererade till mig som sin charkuterist, och det är precis så jag vill ha det, jag vill vara din charkuterist. Jag har tänkt mycket på olika sorters relationer det här året. Den här relationen mellan oss, mellan mig och er, mellan mig och mina kunder och nyhetsbrevsläsare, har förändrats över åren och blivit alltmer speciell. Det börjar i mina ögon mer och mer att se ut som att vi driver den här verksamheten tillsammans, och bara har lite olika roller i relationen, till skillnad från det så vanliga anonyma köp och sälj. Tänk om det vore så att folk i allmänhet började tröttna på det masstillverkade, anonyma, så ofta av dålig kvalitet. Tänk om folk toge sig tid att överväga sina inköp lite oftare, och valde sådant som håller i längden. Tänk om folk kunde, och tillät sig att, låta allting gå lite långsammare och ta den tid det kräver. Det är inte skrämmande utan skönt att föreställa sig det samhälle som skulle krävas för att stävja klimatförändringarna, eftersom det är ett samhälle som inte kan drivas av den uppskruvade konsumtion som vi lever i idag.
Under året har jag också fortsatt mitt hemliga skrivprojekt där jag fantiserar och hittar på och får öva mig i att formulera och uttrycka mig. Det är väldigt tillfredsställande varje gång jag sätter mig ned och skriver, och varje gång så blir jag förvånad över vad som händer i skrivandet. Det får mig också att reflektera, ur många olika infallsvinklar, över språket, och vad som är mitt språk och mitt förhållande till orden. Jag har till exempel förstått att rytm är väldigt viktigt för mig i relation till hur jag sätter ihop orden till fraser och satser. Snubblar jag på takten eller upprepar stavelser på ett sätt som får det att hacka, så ser jag det genast och måste ändra. Som med så mycket annat så uppfinner jag hjulet på nytt och njuter av det.
Och varje dag under året har jag tränat min italienska i Duolingo-appen och nu kommit förbi nivån jag hade när jag bodde och pluggade två terminer i Perugia för mer än trettio år sedan. Förutom att utvidga mitt ordförråd så har jag framförallt kvar att lära mig verbformerna Passato Remoto och Congiuntivo Imperfetto. Just konjunktiven tycker jag är spännande och jag tror att idén om konjunktiven kommer att leta sig in i den påhittade berättelsen.
Ett område där jag gör motsatsen till att uppfinna hjulet på nytt är bokbinderiet som jag har fascinerats av sedan ett par månader tillbaka, då jag upptäckte en australiensares youtube-kanal DAS Bookbinding. I bokbinderiet vill jag följa och lära mig av de som kan och göra EXAKT som de säger och inte använda mig av trial and error som inlärningsväg till detta underbara hantverk. Först trodde jag att jag hade hittat ett litet obskyrt, väldigt smalt intresse som jag skulle få vara nästan ensam om, men det visade sig att i själva verket så ägnar sig var och varannan människa åt bokbindning. I förrgår eftersökte jag några smala linneband som jag behövde för att binda en rygg i mitt tredje bokbindningsprojekt, i gruppen Örsundsbrohjälpen på Facebook. – Så du söker häftband svarade en kille som visade sig vara utbildad bokbindare och bor ett par kilometer härifrån. Igår kom han över med saker som han inte behöver längre och jag bytte till mig fyra bokpressar, en hel del “klot”, häfttråd i olika tjocklekar, en “häftlåda”, flera böcker, och en del annat mot korv och kött. Det enda som saknas nu för en grundläggande uppsättning verktyg är en skärhyvel. Säg till om ni ser någon!
Ibland känns det som de senaste åren i mitt liv har varit ett pärlband av sammanträffanden. Jag tycker att det är så spännande. Det är som att jag är del av ett komplext men dolt nät av något slag och det i sin tur ger mig en känsla av sammanhang och mening, och av att det jag gör har betydelse.
Där borta i skogsbrynet börjar nästa år. Inne bland träden kan vad som helst dölja sig. Jag känner förväntan inför vad jag kommer att hitta därunder och jag har förhoppningar om att det kommer att hända spännande saker. Jag känner förtröstan att allt kommer att lösa sig om det inte blir så. Jag tror att tilliten är det som kan få oss att triumfera när allt känns mörkt. Och tålamod och ihärdighet. I nästa vecka ska jag börja utveckla en ny lufttorkad korv.
Den här veckan är det verkligen full fart i charken. Julia, Eva och jag styckar och packar två grisar och producerar samtidigt så mycket vi hinner av det vi gissar att ni vill ha till jul. Igår tillagade jag och griljerade två till julskinkor och skivade dem, för er som bara vill ha några skivor och inte en hel julskinka. Just nu kör Julia förbi slakteriet för att hämta lever som jag ska omvandla till leverpastej och gårdens paté idag för att ta med till den sista Bondens julmarknad på Katarina Bangata nu på lördag den 16 december.
På önskelistan över det som jag vill göra, om jag hinner, står också rullsylta/fläskrulad, rillettes, prinskorv och mer senap 1777. Om jag inte hinner göra allt det innan lördag så kommer vi att göra det i nästa vecka och leverera det på leveransrundan som jag kommer att köra påföljande lördag den 23 december. Ett beställningsformulär inför den leveransrundan kommer jag att lägga upp i nästa vecka och annonsera i ett ytterligare nyhetsbrev.
Nu uppmanar jag er att svara på detta brev och informera mig om vad som är viktigt för er att jag kan leverera till julbordet på leveransrundan den 23 december, och som bör finnas i gårdsbutiken dagarna innan jul. Jag kan inte lova att jag lyckas tillfredsställa era önskemål, men jag lovar att försöka göra det om det är möjligt.
Man kan naturligtvis beställa julskinka nu, på hemsidan under menyn Julskinkor, för leverans till lördagens Bondens julmarknad, eller för upphämtning i gårdsbutiken denna helg, men man kan inte boka några av de andra produkterna i förväg, de tar jag med mig till marknaden och en del låter jag ligga i gårdsbutiken. Så snart jag hinner kommer jag lägga upp fler julskinkor på bokningsformuläret av dem som vi har saltat men inte frusit in, och av de som styckas ut idag och sprutsaltas i veckan.
Det finns fortfarande platser kvar på tre av korvkurserna. Det är en bra julklapp, vill jag fortsätta att understryka.
Ja, det är mycket jäkt nu. Men häromdagen tog jag ändå en paus på kvällen och gjorde en första bokbindningsövning. Jag tillverkade en första mycket mycket enkel anteckningsbok med trestygns pamflettbindning. Det var mycket tillfredsställande och en bra övning för att lära känna verktygen och materialen. Det är skönt att skära i papper och papp, och det går inte att tänka på något annat när man arbetar med linjal och kniv och vinkelhake och falsben.
Igår upptäckte jag till min fasa .jpg)
.jpg)
Det är korvarna som vi ska försöka hinna göra idag om vi hinner, för Julia ska också ta hand om sina kor och jag ska till tandläkaren. Men annars fortsätter vi i morgon för allt är upplagt på .jpg)
Det har varit en väldigt lugn och skön period för mig i ett par veckor nu, efter julhetsen. Jag har tvingat mig själv att försöka koppla bort arbetet och jag har faktiskt i viss mån lyckats. Jag har hållit mig ganska mycket inomhus, borta från den vedervärdiga kylan, förutom för att flytta ved från ladan till pannrummet, och jag har ägnat flera kvällar åt ett bokbinderiprojekt som blev ganska bra om än inte perfekt. Och jag har suttit framför braskaminen och ätit glass. Och jag har funderat, och sovit, mer än på mycket länge. Och dagarna har blivit påtagligt längre sedan midvintersolståndet har du väl märkt? Snart måste jag ta nytt ympris av päron och körsbär för att ha till ympningsarbetet i april..jpg)
Den här veckan är det verkligen full fart i charken. Julia, Eva och jag styckar och packar två grisar och producerar samtidigt så mycket vi hinner av det vi gissar att ni vill ha till jul. Igår tillagade jag och griljerade två till julskinkor och skivade dem, för er som bara vill ha några skivor och inte en hel julskinka. Just nu kör Julia förbi slakteriet för att hämta lever som jag ska omvandla till leverpastej och gårdens paté idag för att ta med till den sista Bondens julmarknad på Katarina Bangata nu på lördag den 16 december.