Det blir en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 29 oktober. Jag har lagt upp de första 14 julskinkorna på beställningsformuläret. Det kan tyckas tidigt, men jag har redan fått några förfrågningar, så jag tycker att det är lika bra att börja. Vill man vara på den säkra sidan (den skönaste sidan) är det lika bra att äta upp fiskpinnarna och göra plats i frysen nu. Julskinkorna är sprutsaltade med en lätt kryddad saltlag, med lite lagerblad, enbär och kryddpeppar, och sedan vakuumförpackade och infrysta. Jag har använt samma recept och proportioner sedan jag började sälja julskinkor, för det fungerar så bra och ger perfekt sälta. Ingen kund har någonsin uttryckt missnöje med mina julskinkor, utan tvärtom ofta sagt att det var den godaste julskinka de ätit. Det är en förutsättning för att jag ska våga sälja julskinkor eftersom det är en så viktig del av julen för många.

I övrigt hämtade jag två grisar från Olle på slakteriet igår. De var inte så himla stora, kring 100 kg styck. Vi fortsätter stycka dem idag och packar i morgon.

I korvväg så finns det fläskkorv, falukorv, Landjäger, Pfefferbeisser, citron/kummin/mejram-korv, Frankfurter, kovbasa, färska isterband, lufttorkade isterband, Nürnberger Rostbratwürstchen, fänkålssalsiccia, Thüringer Rostbratwurst, Toulouse-korv, merguez och prinskorv på beställningsformuläret.

Den häpnadsväckande och makalösa rean på frysta styckdetaljer fortsätter, med rabatt från 20% till 30% enligt texten vid de olika frysta bitarna i beställningsformuläret. Hjälp mig nu att göra mer plats i frysen!

I söndags så höll jag korvkurs. För första gången så höll jag i allt själv, även frukost, lunch och fikor, och det gick alldeles utmärkt, med noggrann planering och ordentliga förberedelser. Nej, förresten, Eva kom och räddade mig och gjorde städningen i charken när vi var klara, och det hade jag inte orkat med faktiskt.

La grande spaghettata med fänkålssalsiccia och Toulouse-korv till lunch blev faktiskt fantastiskt god. Här fotad av kursdeltagare Lars.

Numera tycker jag bara att det är planeringen, städningen och förberedelserna som är lite jobbiga och stressande inför kurserna. Det klart att det också är tröttande att vara helt fokuserad i 10 timmar i sträck, men själva innehållet känner jag mig helt säker på och behöver inte längre tänka igenom. Det är som att trycka på en knapp så börjar jag prata om korvar och charkhistoria och styckning och livsmedelsindustrins utveckling och korvens variationer över världen och isterbandens konserveringstekniker och köttkvarnens uppfinnare och så vidare. Och tappar jag någon gång bort mig, så kommer det alltid någon intelligent fråga som sätter igång mig igen. Deltagarna är alltid så trevliga och uppmärksamma, och som någon sa i söndags så beror väl det på att de alltid är där för att de har ett starkt intresse och vill lära sig något. Hur som helst så brukar det vara en väldigt trevlig dag, både för mig och för kursdeltagarna. Det ligger tre framtida kursdatum utlagda på beställningsformuläret under fliken Kurser om någon blev sugen nu.

Och om någon mer än jag tänker på fåglar så finns det också lite fågelgodis inlagt under fliken Övrigt.

Vi ses!

På lördag står jag på Bondens marknad på Södermalm i Stockholm igen, mellan 10:00 och 15:00 med Ulrica, Griskindspatrik och Albin. De färska korvar som jag kommer att ta med mig blir den ukrainska kovbasan, den franska Toulouse-korven och min variant av den tyska Thüringer Rostbratwurst, som tillverkas idag. Jag kommer också ha med mig av Fänkålssalsiccia, Nürnberger, citron/kummin/mejram-korv och Frankfurter, i fryst format samt färska styckdetaljer från de senaste två grisarna. Och lufttorkat och annat som är smått och som är gott.

Jag kan också ta emot bokningar från DEN MAGNIFIKA REALISATIONEN på frysta styckdetaljer på beställningsformuläret för upphämtning på förmiddag på Bondens marknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm. Men observera att jag bara tar emot beställningar på frysta styckdetaljer och att de måste hämtas på förmiddagen, eftersom jag inte har plats i den lilla frysen utan måste förvara dem i frigolitlådor med kylklampar, och så kan maten inte ligga alltför länge. Boka inget annat på beställningsformuläret; övrigt kan du välja bland på marknaden.

Jag är ledsen och bedrövad. I söndags när jag kom ut så såg jag först en liten hög fjädrar och dun på marken, sedan en till och sedan två höns som låg döda i gräset, tuppen Majonnäs och en av de två bruna fjunisarna. Sex höns kom fram efter en stund, men fyra var försvunna. Räven har tagit hälften av flocken, däribland Frank, Solveig och min älskade Torsten. Jag har sedan dess gått med ett litet hopp om att någon ytterligare ska komma fram, men nu efter tre dagar ger jag upp det också. De är döda.

Jag känner mig känslomässigt bestulen. Jag hade kommit flera av dem så nära som individer, och jag tyckte också så mycket om dem som flock. Torsten, som kläcktes ett dygn före de andra, fick jag en väldigt speciell relation till och hon var också väldigt speciell som höna. Hon tyckte om när jag lyfte upp henne och hon gillade att sitta på min arm eller min axel. Jag inbillar mig att det hade något att göra med att vi fick det där första dygnet tillsammans bara hon och jag.

Flocken var också lite annorlunda som grupp. De gick inte alltid samlade utan kunde traska iväg på upptäcktsfärd ensamma eller i par ibland och vågade gå allt längre från sitt hus. Kanske var det därför de strök med? För att de inte hade begripit att omvärlden är full av faror. Jag hade intalat mig att det inte var någon större risk för dem nu, eftersom rävens valpar inte längre var små och desperat behövde förses med mat också från farliga platser, men det kanske var så att det här var en räv som nyss flyttat hemifrån och letade efter nya platser med tillgänglig mat. Det är så dumt för jag har alltid tyckt mig kunna känna lukten av räv när jag går i skogen där räven varit, och förra veckan så kände jag en väldigt stark rävlukt två gånger på gården, men tyvärr så tog jag den inte på allvar. Jag vet inte varför. Och jag lämnade hönsgården öppen så att de kunde gå fritt så snart den automatiska hönsdörren öppnades på morgonen.

Återstoden av flocken, Med Gudrun, Brandgulius, Irene, Hollandaise, Bearnaise, och den andra Fjunis, är dämpade och nedstämda. De var med om något hemskt och skrämmande. Nu är de instängda i hönsgården och livet är trist för dem och mig. Jag vågar bara släppa ut dem därifrån när jag går och ger dem lite köttputs och sitter med dem, eller när jag gör något jobb i trädgården intill. Det var inte så här jag ville ha det med mina höns.

Det är något speciellt med de här relationerna som sträcker sig över artgränserna. De är hoppingivande på något sätt. Att vi trots att vi inte har språket gemensamt kan skapa starka band mellan oss, att vi kan förstå varandras blickar och fylla varandra med glädje och kärlek bara för att det är sådana relationer vi egentligen vill ha. Jag har en sådan relation till min hund Sonja. Vi behöver inte den verbala kommunikationen för att förstå varandra. Vår relation skulle inte bli djupare om Sonja kunde tala. Tvärtom, tror jag. På något sätt ger det mig hopp om människan, men jag kan inte riktigt förklara varför, för jag har inte tänkt färdigt på det.

Jag önskar att jag kunde spela Lennie Tristanos Reqviem till Torstens minne, men det är alldeles för trösterik musik för att passa nu, för jag känner bara sorg och smärta över att jag inte fick säga adjö till henne varken före eller efter hennes död.

Vi ses.

Ja, det blir äntligen en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 1 oktober.

Mycket av köttet på beställningsformuläret kommer att komma från en gris (102,6 kg slaktvikt) som jag ska hämta från slakteriet idag och som har tillbringat sitt liv hos Anders Ottosson här i Torstuna, och som vi styckar idag och i morgon. Vi har också en imponerande lista av korv och chark på beställningsformuläret:

• Salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin
• Citron/kummin/mejram-korv
• Nürnberger Rostbratwürstchen
• Münchener Leberkäse
• Falukorv
• Frankfurter
• Isterband
• Höstflott i större och mindre burk!
• Senap
• Kassler!
• Bacon
• Kallrökt lardo
• Lufttorkat ytterlår
• Lufttorkad karré
• Lufttorkad kotlett
• Lufttorkade isterband
• Pfefferbeisser
• Landjäger

Det där går väl ändå inte att motstå?

Årets Mat och människor i Fjärdhundraland blev en mycket lyckad tillställning. Vi serverade drygt 300 smakprovstallrikar, 45 Nöff bourguignon och 22 äpplen. Som vanligt glömde jag att fotografera, men U tog några bilder. Vid slutet av dagen var vi ganska trötta.Jag vill gärna stå mer på Bondens marknad på Södermalm i oktober, men det hänger på om jag hittar medhjälpare. Jag meddelar i nästa veckobrev när jag vet mer. Sedan planerar jag också att stå på några av julmarknaderna som de har där från första advent och framåt.

Jag har min kära Sonja hos mig nu och det gör mig lite mindre flexibel. Men jag får mer av dagliga promenader, vilket nog är bra för mig. Jag blev glad att se att hon fullständigt ignorerar hönsen, även när de kommer springande mot oss. Hönsen tvärstannar när de ser att jag kommer med Sonja och sedan springer de undan. Det fungerar bra.

I lördags mustade jag och U 35 liter must på mina äpplen. Det gick smidigare än jag trodde och nu har jag den i Bag-in-Box-påsar som borde räcka fram till jul. Jag blev lite sugen på att starta en mustverksamhet, men blev avtänd av den investering på ungefär en halv miljon i maskiner som skulle krävas. Fast jag tror samtidigt att det skulle betala sig ganska snabbt. Men man måste inte följa varje dröm som dyker upp i huvudet.

Vi ses!

Den här helgen blir det varken leveransrunda eller marknad för mig. I stället blir det jippo här på gården på söndag. Då går årets Mat och människor i Fjärdhundraland av stapel, med ett tjugotal gårdar, livsmedelsproducenter, kaféer och andra matställen  som bjuder på sin egen smakprovstallrik med lokala delikatesser för 40 kronor. På en del ställen blir det också´annan mat, och försäljning, eller andra aktiviteter. Hos mig kan man till exempel få en Nöff bourguignon som Rikard har gjort för att visa hur gott man kan göra av styckdetaljen fläskduva. Man kan också beundra hönsen och gårdsbutiken är naturligtvis öppen som vanligt. Vi har precis gjort en massa fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv och Nürnberger Rostbratwürstchen, isterband och bacon som kylarna kommer att vara fulla av. Dessutom kommer vi att ha mycket av allt det lufttorkade som kommer att finnas representerat på provsmakningstallriken, inklusive de lufttorkade isterbanden. Och så har vi gjort årets första Höstflott idag, med trattkantareller från Anderssons skog, lök och mina Åkeröäpplen!

Det är ett bra äppelår hos mig och jag njuter av mina Åkerö varje dag. På lördag tänker jag skörda dem och Sävstaholm och den tredje sorten som jag har glömt namnet på, och ställa mig och musta så att jag har must ända till våren förhoppningsvis. Förr brukade jag göra cider, men det var ju meningslöst för den blev så god att den försvann på en månad när den väl var klar.

Nä, nu hinner jag inte skriva mer!

Vi ses!

Det var väldigt roligt att stå på Bondens egen marknad på Katarina bangata i lördags. Många av kunderna från 2019, då jag senast stod där, dök upp igen, och många av er också. Det var mycket folk och vi sålde slut på många av styckdetaljerna och mycket av charken. Eftersom vi ska stå där på lördag igen och inte styckar någon ytterligare gris den här veckan så får vi i stället producera massor av korv idag och i morgon.

När jag fick höra på marknaden att mina ukrainska kunder var mycket nöjda med den kovbasa som jag gjorde i våras, och sa att den smakade precis som den skulle, så bestämde jag genast av vi skulle göra mer av den, och naturligtvis vill jag ha mina signaturkorvar salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin och citron/kummin/mejram-korven till försäljning på marknaden, så de tillverkar vi också idag eller i morgon. Min fläskmerguez får bli det starka och smala alternativet och Münchener Leberkäse får stå för det exotiska inslaget. Jag packar också isterband och kallrökt sidfläsk d v s bacon direkt från röken, och så mycket lufttorkat som jag hinner skiva. Förutom de styckdetaljer som vi har kvar från de senast styckade grisarna så tar vi med en del fina detaljer i fryst format. Är det något särskilt ni önskar?

Jag hoppas att ni tittar förbi för så här roligt kommer det att bli igen på lördag. Rikard och Albin ser ju inte ut så där egentligen, men kameran valde att applicera något slags komedi-filter på oss.
Ditt privata val av middagsmat får inte så stora konsekvenser. Väljer du fel korv till lördagsmiddagen så kan du skratta åt det och göra ett nytt val nästa lördag. Ibland är valen i privatlivet svåra och får större konsekvenser; ska jag försöka sluta dricka på det här destruktiva sättet, ska jag lämna den här nedbrytande relationen? De valen är oerhört viktiga och får enorma konsekvenser för dig och din omgivning, och i förlängningen kanske till och med för samhället.

Ibland har du inget val; livet förändras dramatiskt utan att du fått välja och du får nu acceptera det och försöka hantera situationen som du plötsligt befinner dig i. Du drabbas av sjukdom. Din älskade drabbas av sjukdom. Ditt land blir utsatt för ett anfallskrig. Grannens vulkan får ett utbrott. Det går inte att leva ett liv i ständig rädsla för att något sådant ska hända, men när det händer så blir det allvar och du måste förhålla dig till det. Vi klarade faktiskt av corona-pandemin ganska bra. Världen över gjordes enorma ansträngningar, till svindlande kostnader, och det verkar som att det lyckades någorlunda, även om det inte är riktigt över. Vi borde ha lärt oss något av det.

Valet på söndag skrämmer mig, för det är inte bara mitt val. Dels är jag väldigt orolig för att vi ska få in fascister i regeringen, men framför allt så skrämmer det mig att klimatfrågan har fått så lite utrymme inför valet, trots att det är den allra viktigaste frågan för alla människor på hela den här planeten, och borde överskugga alla andra frågor. Om vi inte är beredda att göra något för att sakta ner klimatförändringarna och tackla de redan nu oundvikliga konsekvenserna, så har vi ingen demokrati, välfärd och jämlikhet att skydda framöver. Då spelar inte längre någonting utanför våra egna sketna liv någon roll. Egoismen och empatilösheten kommer forma vårt samhälles sista decennium, innan konflikter, krig och flyktingströmmar till följd av naturkatastrofer och klimatets förändringar av förutsättningarna för liv i olika delar av världen, får vår trygga oas att till sist kollapsa. För mig finns tyvärr inte längre något alternativ till att i riksdagsvalet rösta på det enda parti som tycks ta de här frågorna på allvar, trots att jag inte delar det partiets analyser av och idéer till lösningar på många andra områden.

Det tredje och det mest skrämmande kanske är att vi framställer det som att vi har ett val, för det är ju inte ett val utan en situation som vi har drabbats av. Vi kan inte välja att inte handla i den här situationen. Vår uppgift nu är att analysera och försöka förstå vad som krävs och hur vi bäst och effektivast och snabbast kan anpassa våra liv och vårt samhälle för att undvika en kollaps och bygga upp ett fungerande samhälle för framtiden. Det finns inget alternativ till det.

Om man fantiserar kring hur det skulle gå till och vad som krävs, så är det inte ens en så tråkig eller svår uppgift. Tvärtom så är den ganska fantasieggande. Hur skulle det kännas till exempel att veta att vårt samhälle var helt självförsörjande på förnybar energi? Hur skulle det kännas att blåsa Putin genom att hela EU ställde upp solidariskt för varandra och hjälptes åt att eliminera all energiproduktion baserad på kol, olja och gas? Hur skulle det kännas om var och en av oss skulle ha råd att köpa en elbil eller fick åka gratis i kollektivtrafiken? Hur skulle det kännas om vi i Sverige var självförsörjande på livsmedel och kunde handla lokalt producerad mat efter säsong? Hur skulle det kännas om vi hade ett varierat mer småskaligt jordbruk, utan monokulturer, riktiga skogar, i stället för granplantager, om vi hade betesmarker och en biologisk mångfald som säkrade framtiden? Om vi byggde riktiga saker som höll och som gick att laga och återvinna? Hur skönt skulle det inte vara om jag slapp se det berg av plast som jag bygger upp för återvinningen varje månad?

Om du säger att jag är naiv, så säger jag att du är naiv som litar på vad jag stoppar i mina korvar. Jag är glad att du är så naiv, för allt bygger på den tillit vi har till varandra. Du betalar mig med dina osynliga elektroniska pengar som jag naivt förväntar mig, och du äter naivt min korv som jag lovar att jag inte stoppar några dumheter i. Allt bygger på tillit.

Vi ses!

Igår korvade jag och Julia hela dagen. Vi gjorde ännu mer isterband och Pfefferbeisser, klara om några veckor, och Frankfurter och biała kiełbasa – den polskinspirerade korven smaksatt med vitlök, timjan och mejram – som båda blir färdiga att packa idag. De två sistnämnda finns på beställningsformuläret för utkörning till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 27 augusti.

Vi har också nyrökt bacon, som vi ska skära i bitar och packa idag, och nysmält flott, och vi ska skiva och packa mer kallrökt lardo, lufttorkad karré och lufttorkat ytterlår. Till det kommer alla fina styckdetaljer som vi har kvar från grisarna vi styckade i förra veckan och flera olika sorters fryst korv. Och glöm inte den historiska grovmalda, starka senapen. Se så, förgyll min lördag med en fin beställning!

De två följande lördagarna – den 3 och den 10 september – är det tänkt att jag ska stå på Bondens egen marknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm. Då kan ni titta och klämma på köttet innan ni bär hem det, och diskutera eventuell tillagning med mig och Rikard. Vi kommer inte att ta kort, det är för dyrt, men swish och jämna pengar går bra.

Nu har jag lärt lärjungarna att gå in i hönshuset och sitta på pinne när de sover. De växer, men de är fortfarande lika charmiga. De har hittat min köksträdgård, men de sprätter mest i landen för att hitta insekter, jag har inte sett dem göra någon åverkan på de kvarvarande grönsakerna. Kanske har de tagit de sista jordgubbarna, men det kan de väl få göra. I år har jag lärt mig vad som händer när man inte gallrar morötterna. De får alla möjliga olika storlekar, och många blir väldigt knöliga när de växer alldeles intill varandra. Min delvis morotsfärgade lärjunge Brandgulius är jag mycket förtjust i för tillfället. Hen blev trygg och kelig igår efter ett par pussar. Det blir väl de flesta. Se så fin hen är.

Jag är fortfarande rädd för att räven ska komma och äta upp mina unghöns. Igår kväll när jag gick ner i trädgården för att kolla om mina Åkerö-äpplen börjar mogna, så kände jag en stark rävlukt när jag böjde mig ner för att ta upp ett äpple från marken. Det är en myskaktig lukt som jag känner i skogen ibland och som jag åtminstone tror kommer från räv, och som inte alla verkar ha förmågan att känna. Jag ska gå runt och kissa lite här och var på tomten för att markera mitt revir och förhoppningsvis skrämma bort den. Äpplena är inte mogna än.

Upphittat på gården: cykelverktyg och en cykelbaklykta och ett guldfärgat örhänge utan diamanter och rubiner. Återfås mot beskrivningar.

Vi ses!

Idag har jag hämtat två stora Knivsta-grisar från slakteriet och hängt upp halvorna i kylrummet. I morgon bitti börjar jag och Julia att stycka dem. Har du några speciella önskemål om styckdetaljer så bör du skicka dem till mig snarast, om de ska komma från de här grisarna. Jag har annars lagt upp de detaljer som vi vanligtvis brukar stycka ut på beställningsformuläret, för leverans till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 20 augusti. Förutom styckdetaljer så finns det bland annat isterband, fänkålssalsiccia, c/k/m-korv och leverpastej att beställa. Det finns också rent flott, en del lufttorkat och flera sorters fryst korv att välja bland. Gör din beställning i tid och när du är hungrig, så blir den bättre!

I helgen höll jag och U i korvkaféet. Det var roligt och lärorikt. Först kom det ingen alls under några timmar och sedan kom alla på en gång. Nu har jag lärt mig att man måste vara tre personer under lunchtimmarna 12:30-14:30; en som sköter om grillen, har koll på värmen och har korvar i kö hela tiden, en som tar emot beställningar, tar betalt och tar hand om gästerna, och en som sköter dryck, bakelser och bröd och förbereder tallrikarna med tillbehör till beställningarna. Jag vet inte om det blir fler korvkaféer den här säsongen, det finns det kanske inte tid till, men det kommer definitivt att bli fler nästa sommar, för det har varit roligt.

Nu blir det mörkt alldeles för tidigt på kvällarna igen. Jag försöker lära kycklingarna, eller unghönsen kanske jag ska kalla dem nu, att gå in i hönshuset när det skymmer och inte stanna kvar i rastgården och sova där på marken. De har ännu inte riktigt förstått det där med att sova på pinne på natten. De gör allt längre utflykter på dagarna när jag låter grinden till rastgården stå öppen. Ibland blir jag orolig när jag inte ser var de är till att börja med, men oftast hittar jag dem under vegetationen någonstans när deras pip avslöjar dem. Själv känner jag en dov rädsla för det kommande mörkret, men jag försöker att påminna mig hur stoikerna skulle sett på saken. Det är ingenting jag kan göra någonting åt, det är sådan världen är, jag får acceptera det och se det vackra i det som händer. Bönderna tröskar hela dagarna och det ligger en doft av spannmål och halm över bygden.

Vi ses!

Den här veckan blir det ingen utkörning av beställningar. I stället ska jag och U köra korvkafé med huvudnumren Korv med bröd och Korvtallrik på den salta sidan, och Rönnabakelse och Evas kardemummabullar på den söta sidan. Så den här helgen får ni komma ut hit, till lugnet i verkligheten, i stället för att virra runt bland betongen i stan, om ni vill ha korv. På söndag är det dessutom den sista chansen att delta i Rebusrundan, om ni vill tävla och vinna priser.

Idag tillverkas det både salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, citron/kummin/mejram-korv och en omgång leverpastej i charken. De packas i morgon och kommer ut i butiken till i morgon eftermiddag.

Det hade kommit in väldigt få beställningar från Stockholm när jag började packa i fredags, så jag bestämde mig för att ställa in körningen till Stockholm och bara åka till Uppsala. Det kändes varken ekonomiskt eller miljömässigt försvarbart att köra till Stockholm och tillbaka med så lite mat. Senare på dagen, efter att jag hade meddelat mitt beslut till de få beställarna, så ramlade det förstås in tre stora beställningar, men då var det för sent att ändra tillbaka, tyckte jag. Jag berättar detta för att uppmana er att lägga er beställning så snart ni vet att ni vill göra en. Då är det större chans att jag inte ställer in, och det blir lättare för mig att planera min tid. Tack på förhand.

Nu har jag bestämt att nästa korvkurs blir den 23 oktober! Gå genast in och försäkra er om en av de sex platserna!

Konserten med Bobo Stensson trio på Forsby kvarn i lördags var fantastisk! Det är så här vi har det på vischan när ni inte ser; världsberömda musiker kommer och spelar i en underbart vacker och avslappnad miljö, och man kan stå och småprata med dem i pausen. Trummisen Jon kände till mina grejer sedan tidigare, liksom Bobo som jag träffade på Forsby kvarn vid hans förra spelning för några år sedan. Båda kom till min gård dagen efter på vägen hem, och blåste gaget i gårdsbutiken, och hälsade på kycklingarna. Det tycks vara många musiker som också tycker om att njuta av bra mat.

Det är lustigt att det är först som vuxen charkuterist som jag får träffa och umgås lite med musiker som jag beundrade så på 80-talet, när jag själv hade ambitioner som saxofonist, men som jag då aldrig vågade kontakta för att fråga hur man gjorde. Att det är först nu som jag vet hur jag skulle ha gjort då för att förverkliga mina drömmar, i stället för att gå och vänta på att någon annan skulle göra det åt mig. När jag tänker efter så inser jag att det inte längre finns någon ånger i det, det är bara ett konstaterande, med ett småleende.

Det kommer nya konserter på Forsby kvarn varje lördag i augusti. Gå in och följ dem på Facebook eller Instagram så hittar ni mer information.

Jo tack, lärjungarna mår bra. Häromdagen släppte jag ut dem i friheten utanför hönsgården för första gången, och gav dem dessutom putskött från charken att äta. De blev som galna av lycka. Jag noterade att ett sätt att uttrycka glädje, eller tillfredsställelse, eller något annat positivt i ett hönsliv tycks vara att fälla upp stjärtfjädrarna. Titta på bilden i brevhuvudet så förstår ni vad jag menar.

Vi ses!