Hantverksmässigt tillverkad korv och charkuterier utan nitrit och andra onödiga tillsatser. Lufttorkade skinkor, färskkorvar, och kött från uppländska utegrisar som har levt ett bra liv utomhus med mycket bökande i stora hagar.
Ni swishar genast betalningen för er skinka till 123 590 2986 när ni fått den automatiska bekräftelsen på beställningen.
Jag tar med skinkorna till Bondens nästa julmarknad, eller lägger dem i gårdsbutikens frysbox till helgen som kommer om ni väljer det alternativet.
Ni hämtar upp skinkan på marknaden eller i gårdsbutiken vid den tid som ni angett vid beställningen.
Det går inte att boka julskinka till några andra tidpunkter än till närmsta lördag (eller söndag i gårdsbutiken).
Allt kommer att ordna sig.
För er som aldrig har köpt julskinka av mig tidigare kan följande beskrivning vara till hjälp: Mina nitritfria julskinkor kommer från grisar som levt hos grisbonden Olle Linder på Åsbergby gård utanför Knivsta. Skinkorna är sprutsaltade med en 13% saltlake till 20 % av deras vikt, såsom jag lärt mig är lagom för att de ska behålla sin saftighet vid tillagningen. Saltlaken har vi gjort precis som föregående år med mitt portugisiska oraffinerade Atlantsalt, lite lagerblad, vitpeppar, enbär och kryddpeppar, och en gnutta socker. Skinkorna är alltså helt fria från nitrit och andra konserveringsmedel. Därpå har vi vakuumförpackat skinkorna och efter några veckor fryst in dem när de har tagit till sig laken. Priset är 404 kr/kg för årets skinkor och 300 kr/kg för fjolårsskinkorna. Skinkorna är frysta vid leverans. Skinkorna är inte kokta, de är råa men rimmade. Du behöver inte vattna ur skinkan, den har rätt salthalt som det är.
Ingen kund har någonsin klagat på mina julskinkor – du kan bli den första! – och väldigt många återkommer år efter år. Jag brukar själv tillaga skinkorna sous vide, i den vakuumförpackning som de ligger i, vid cirka 73 grader i kanske 4 timmar och avslutar med att griljera i ugnen, men alla gör på sitt sätt enligt sina familjetraditioner så att det blir rätt.
Jag har fått påtryckningar om att hålla korvkurs och jag har nu gett med mig och kommer att hålla en kurs den 8 februari om jag får sex deltagare anmälda inom en vecka. Jag tror att jag har 2 platser bokade redan nu. Kursen är naturligtvis den optimala julklappen.
Nu på lördag den 22 november kör jag den sista leveransrundan på ett tag. Jag planerar att köra nästa strax före jul, som jag brukar. Däremellan är det julmarknad på Bondens marknad Södermalm fyra lördagar fram till jul.
Den här veckan styckar Julia två grisar, så fokus på beställningsformuläret blir på fina styckdetaljer, julskinkor, korvar från frysen, rimmat sidfläsk, bacon, lufttorkat ytterlår och lufttorkad karré, salami och isterband.
I nästa vecka ska vi producera mycket korv, så att vi har till den första av Bondens julmarknader den 29 november. Jag har fått in önskemål om Kovbasa och apelsinkorv. Är det något annat ni är sugna på?
I torsdags åkte jag ner till Gunnarsbo, bland annat för att ordna så att inte vattnet skulle frysa i ladans gästavdelning. Tyvärr så blev jag sjuk dagen innan, men jag åkte ner ändå, och det var bra för Gunnarsbo är som ett sanatorium för mig. Jag stillar mig så fort jag kommer dit, tar en sak i taget och arbetar lugnt och metodiskt. Det här var mitt första besök med minusgrader, så jag tog tillfället i akt och utvärderade vedspisen, de två kakelugnarna och braskaminen och allt verkar fungera förutom ett spjäll.
Jag gjorde små utflyckter; tillbaka till biblioteket i Österbymo fortsatte jag undersöka Ydre-rummet och på vägen hem, nere i byn besökte jag Asbyloppan och köpte lite inventarier till köket för nästan ingenting. På lördagen gick jag en promenad i solskenet i Hedners park nedanför prästgården. Prästen Anders Hedner började anlägga parken på 1840-talet som ett arboretum och fantiserade fritt kring de olika platserna i parken; en liten bro leder över till några kvadratmeter som blev Lycksalighetens ö, en fördjupning bredvid stigen blev Najadernas grotta och själva sjön döpte han efter sin hustru till Matildas spegel. Jag tror att jag har berättat tidigare att han för att glädja Matilda, utan framgång försökte plantera in svanar i sjön, men då det inte lyckades tillverkade han i stället svanar i trä som kunde förflytta sig över sjön dragna av något slags mekaniskt system.
Jag har återupptagit mitt sökande efter mer information om min farmors farfars farmors syssling Greta Livin, född Meurling, som bodde på Gunnarbo med sin löjtnant Magnus Livin 1795-1810. Till skillnad från sin make Magnus som dog redan 1812, 54 år gammal, så fortsatte Greta sitt liv till 1853 då hon dog 88 år gammal. Jag läste hennes bouppteckning häromdagen och upptäckte att den bland andra hade undertecknats av Anders Hedner som förutom att få betalt för hennes begravning även kvitterade mottagandet av fattigprocenten på 10 skilling banco. Eftersom Gretas pappa hade varit komminister i Asby innan Anders Hedner blev kyrkoherde där och Greta kom från en prästsläkt, så tar jag för givet att han och Greta kände varandra. Tänk om man kunde hitta Hedners begravningspredikan.
Greta fick inga barn, men som närmast anhöriga i bouppteckningen står hennes brors son hattmakare-gesällen Per Gabriel Meurling i Eksjö och fru Christin Linblad, född Meurling, i Eksjö. De ska jag titta närmare på. Jag har upptäckt att det egentligen inte är de eventuella släktbanden till mig som gör det här rotandet i tidigare liv så spännande, utan detaljerna och relationerna till andra, som gör det så kittlande för fantasin.
Jag gjorde en tur till Eksjös utkanter för några inköp i ett byggvaruhus i söndags. Jag spar besöket i själva Eksjö till en annan gång. Jag kan inte minnas att jag har varit där, trots att det var där som min farmor växte upp då hennes far var redaktör för Eksjö tidning, så det finns saker att gräva i. Det var märkligt hur tydlig övergången till Jönköpings län var på resan dit. Visst är Småland också vackert, men det var något som saknades. Vad är det som gör att Ydre berör mig på ett annat sätt?
På kvällen invigde jag min framtida arbetsplats vid skrivbordet i arbetsrummet på övervåningen. Jag vill att jag ska komma ihåg hur det var när jag köpte Gunnarsbo och mina första resor dit, så jag började rekonstruera detta i en sorts dagbok. Jag tänkte att den främst skulle dokumentera detaljer om gården och vad jag gör för att förbättra eller ändra, men det är oundvikligt att det kommer med andra tankar också. Sent på natten skrev jag så här:
När tiden för länge sedan kom till mitt Ydre så lade den sig ner för att vila, och det var så skönt att den bestämde sig för att stanna kvar. När man lämnar Ydre, till exempel för att åka till Eksjö, så visst, det är vacker även där, men det är den nostalgiska skönheten på en plats som någon har lämnat. Och efterlämnat ett tomrum. Det är den vackra sorgsna saknaden. Men i mitt Ydre finns tiden kvar, och väntar på mig när jag kommer tillbaka. Det gör att allting känns extra verkligt.
Jag har skjutit reparationen av kylbilen framför mig, för kostnaderna ger mig sådan ångest och alternativen är så svårbedömda, men nu tog jag till sist tag i detta också och hittade den dyraste reservdelen, katalysatordelen av avgassystemet, begagnad i Norge, så den är på väg hit till en kostnad av cirka 10 000 i stället för 23 000. Och en piratkopia på en främre strålkastare har jag hittat för 3 000 i stället för 6 000. Ett steg i taget, bit för bit så ska jag nog få en hel bil igen. Reparationen av huset i Rönna har stannat upp för att båda målarna har blivit sjuka; det var nog de som smittade mig. Jobbigt eftersom det bara är ett par dagars effektivt arbete kvar tills allt är återställt. När jag ändå håller på att redovisa så kan jag berätta att den senaste tremånaderskontrollen inte visade på något canceråterfall i levern. Skönt.
Jag kör en runda nu igen på lördag den 8 november eftersom några av er inte hade möjlighet att hämta upp i lördags. Nu har jag också mer färska styckdetaljer att erbjuda då Julia i dagarna står och styckar två fina grisar. Dessutom ska jag packa nyrökta isterband och rimmat sidfläsk i eftermiddag eller i morgon förmiddag. Beställningsformuläret ska vara uppdaterat, men fråga om ni saknar något. Det finns julskinkor under fliken Julskinkor, både från i år och några billigare från i fjol som jag kallar Fjolårsjulskinka.
För de av er som tycker att det är svårt att hämta upp på lördagar så rekommenderar jag att ni går med i de av REKO-ringarna som passar er bäst av REKO Stockholm Sollentuna, REKO Stockholm Vasastan, REKO Stockholm Liljeholmen och REKO Stockholm Kungsholmen på Facebook. Kungsholmsgruppen letar efter en ny utlämningsplats, helst en större parkering som inte används på kvällstid. Känner ni till någon sådan på Kungsholmen så får ni gärna tipsa mig så kan jag vidarebefordra det till rätt person. Gruppen i Vasastan, med utlämning på en parkering vid Sabbatsbergs sjukhus, har förvånansvärt dåligt konsumentdeltagande vilket jag inte begriper.
Jag kommer att försöka komma till det här grupperna med viss regelbundenhet under de perioder då jag inte står på Bondens marknad. Många av REKO-ringarna i Stockholm tillåter försäljning på plats, till skillnad från grupperna i Uppsala, och det är mycket bra för då slipper man det krångliga beställningsförfarandet på Facebook och det hela blir mer som en marknad än en utlämning. Sollentuna-gruppen, med utlämning på parkeringen framför Systembolaget i Häggvik varannan tisdag ojämna veckor, är mycket välbesökt och bra på det sättet.
För många av er hamnade nog förra veckobrevet i skräpposten, för i samband med flytten av min domän till en svensk server så satte jag inte en del DNS-poster till korrekta värden, men det ska vara åtgärdat nu.
Den senaste tiden har varit ganska rörig. Jag har hantverkare i huset som ska återställa det som revs ner för att avfukta efter en vattenläcka. Nu är det torrt och snickare och rörmokare och golvläggare och målare ska koordineras för att färdigställa allt, så att jag kan lägga upp annonsen och ha visningar av gården igen. Det är jobbigt att ha främlingar i huset, hur trevliga och hjälpsamma de än är.
Problemet med kylbilen är en trist historia. Det verkar som att det inte går att komma undan att ersätta det som är paj med annat än Mercedes originaldelar, så även om jag tycker mycket om min bil så börjar jag förakta företaget Mercedes för hur de gör allt de kan för att försvåra eget meckande och alternativa lösningar. De mekaniker jag har talat med utbrister i ångestskratt när jag berättar att Mercedes-verkstaden vill ha 73 000 för reparationen. Men min trogne, duktige mekaniker Paul på Däckjour 24 har åtagit sig att göra själva jobbet som han säger är enkelt, när vi får fram de delar som behövs. Jag vet ännu inte hur jag ska finansiera det hela, men hoppas på att det ska kunna bli någon slags avbetalning eller om jag kan få ett lån från banken med bilen som säkerhet. Det bästa vore förstås om jag kan få till riktigt bra försäljning, eller ett extraknäck.
Det som jag ser fram emot är att snart, kanske redan i slutet av nästa vecka, få åka ner till Gunnarsbo och stanna några dagar i rad. Där vet jag att oron släpper när jag får pyssla utan stress.
På REKO Sollentuna igår så köpte jag en förpackning av Mr Won’s Kick-ass Kimchi och nu har jag just ätit godaste snabbmaten! Tag och banka ut en skiva innanlår med kraft och salta ganska rikligt. Bryn snabbt i rejält med smör på hög värme. Kvarna en god svartpeppar över. Skeda över smöret och lagom med kimchi. Servera med åthävor och en klapp på axeln! Mina innanlår är möra som minnet av sommaren.
