Nu har jag bott här i Rönna i fjorton år. När jag flyttade hit från storstan så var det ett stort steg och ett äventyr. Jag visste ingenting om hur livet på landet var, men jag kom full av drömmar och idéer. Jag ville vara närmre livet och naturen, jag ville odla mina egna grönsaker och ha lite djur. Ganska snart skaffade vi de två första grisarna, lilla Vera och hennes syster Marzena. I början var allt nytt och fantastiskt och jag fick göra som jag ville. En fin bild från den tiden är hur jag på morgonen tog med mig en kopp kaffe och gick och hämtade morgontidningen i brevlådan och satte mig på en fällstol i grishagen och läste tidningen, smuttade på kaffet och lycklig tittade på grisarnas bökande.
Sedan växte grisarna och allt blev mer på allvar. Jag skrev en bok om korv. Jag slutade mitt lönearbete och jag lät bygga mitt charkuteri för elva år sedan. Jag byggde upp en verksamhet som småskalig grisbonde och charkuterist. När det gäller grisuppfödandet så gjorde jag det mesta på intuition utan att egentligen veta hur man skulle göra. Naturligtvis blev mycket fel, men min envishet gjorde att jag lärde mig efter hand. Och på sätt och vis så var det bra att jag inte visste hur man skulle göra, för det visade sig att många saker blev mycket bättre om man gjorde precis tvärtom mot hur konventionella grisbönder och charkuterister gjorde. Det var roliga, intensiva och slitsamma år.
Nu har jag hållit på som charkuterist i drygt elva år, efter fjorton år som forskare. Jag har lyckats med mycket av det som jag föresatte mig. Jag ville att det skulle gå att få riktigt korv i Sverige, och det gör det idag. Jag ville tillverka Sveriges bästa charkuterier, och det har jag i många fall gjort. Jag ville visa att det går att konkurrera med kvalitet i stället för pris, och det gick. Jag ville visa att ärlighet och tillit gör maten och livet godare, och det tycker jag att jag har gjort. Jag ville vara ett exempel på hur en närmare relationen mellan den som producerar maten och den som tillagar och äter den höjer smakerna och får båda parter att må bättre. Och det vet ni lika väl som jag att det är sant. Det har under hela den här tiden gjort mig glad och stolt att ni har lagat goda måltider med mina livsmedel.
Mitt i sommaren, för ett par månader sedan nu, såg jag ett drömlikt hus på Instagram. Det fick mig att börja fantisera och drömma. Och när jag gjort det ett tag så började jag undra över varför det skulle vara så omöjligt för mig att ha ett sådant liv som jag hade börjat fantisera om. Och det var som att någon öppnade ett fönster och frisk luft strömmade in. Plötsligt framstod inte den konkreta förändringen som något större hinder. Jag har ibland varit rädd för att jag ska tvingas lämna den här gården. Det har gett mig ångest och jag har sett det som något oundvikligt som kommer att hända den dag jag inte orkar arbeta längre. Det har inte varit bra för mig att gå omkring med den bilden av framtiden. Nu har jag kommit fram till att det inte behöver vara så fruktansvärt att lämna mitt älskade Rönna, om det jag kommer till i stället är ännu bättre, eller bättre på ett annorlunda sätt. Eller ger mig någonting som jag verkligen behöver och har längtat efter, och som jag inte kan få här. Om jag får påbörja ett nytt kapitel. Mitt lilla kungarike är portabelt.
Därför har jag bestämt mig för att avrunda min tid här i Rönna och sälja gården. Jag tänker påbörja ett nytt kapitel. Att sälja gården är det första steget för att nå en dröm. Jag väntar med att berätta mer om nästa steg, tills det känns som att försäljningen kommer att lyckas.
Som ni förstår så kommer en flytt från gården att innebära att mina matvaror så småningom inte kommer att gå att få tag på, åtminstone inte lika ofta och enkelt, och jag tror att några av er kommer att tycka att det är lite ledsamt. Jag vet inte exakt hur framtiden på det området kommer att gestalta sig, men jag tror att jag kan lova att åtminstone en del av mina produkter kommer att dyka upp här eller där med oregelbundna intervaller. I allra bästa fall kanske en ny ägare kan ta över produktionen av en del av grejerna.
Men det är ju så att min identitet inte bara ligger i att vara charkuterist. Det är dags att släppa fram andra sidor nu, och jag hoppas att ni så småningom kan glädjas åt den förändring som kommer att vara så bra för mig.
Till det konkreta. Jag vet ännu inte riktigt hur försäljningen av gården ska gå till, om jag ska anlita en mäklare, eller om jag ska göra det mesta jobbet själv och bara ta hjälp med det juridiska, eller någonting mittemellan. Jag behöver sälja gården för sju miljoner kronor för att kunna genomföra min plan. (Ändring den 5/9: mina kalkyler säger nu att det skulle räcka med 6 850 000.) Jag tycker att det är ett rimligt pris, den värderades till sex miljoner för några år sedan. Problemet blir att hitta den köpare som behöver en gård som min, kanske framför allt någon som behöver en tipp-topp livsmedelsproduktionslokal som min. Jag räknar med att det kan ta tid att sälja gården, men även om jag hittar en köpare snabbt så kan jag knappast ge tillträde förrän tidigast i februari-mars.
Mitt boningshus är slitet och dant, men det är rymligt och trivsamt med 7 rum på 165 kvm, varav en salong med fönstervägg mot hagarna och en terrass att äta frukost på. Men det finns många andra större värden på min gård.
- Livsmedelsproduktionslokalen på 120 kvm är väldigt fin, med kylaggregat i fyra rum och frysaggregat i ett rum, plus omklädningsrum, förråd, och toalett, och en gårdsbutik med kylar och frysbox i anslutning. Lokalen är inte specifik för kött- och charkuterier, även om den har en bana i taket att rulla köttkrokar på, utan kan lika gärna användas som mejeri, bageri, musteri, frukt- och grönsaksförädling, bryggeri, eller som kök för någon sorts restaurang-, kafé- eller cateringverksamhet, till exempel.
- Läget mitt i Fjärdhundraland, som nu har en högre gårdsbutikstäthet per capita än Österlen, ger fler och fler besökare på sommarhalvåret för varje år som går, och närheten till Uppsala, Stockholm och hela Mälardalen är ypperligt för försäljningen. Organisationen Fjärdhundraland har en välfungerande infrastruktur för marknadsföring av besöksnäringen och kommunikation med kunderna. Mina 11 års verksamhet på gården, med charkuteritillverkning, korvkurser och gårdsbutik, har etablerat platsen som ett besöksmål. Hållplats för skolbussen finns vid tomtgränsen.
- Marken som hör till gården är tre hektar (30 000 kvm) som kan användas för odling, bete, lek eller bök. Naturligtvis inte tillräckligt för kommersiell spannmålsodling, men tillräckligt för en rejäl grönsaksodling, en ekologisk fruktodling eller handelsträdgård, eller som bete för en del får, hästar, åsnor, eller kameler, eller bök för grisar. Eller för att anlägga en fantastisk park eller skogsträdgård. I min fruktlund finns nu tre päronträd, två körsbärsträd, tre plommonträd, tre persikoträd, ett persikoplommonträd, två mullbärsträd, ett körsbärsplommon, en körsbärskornell, två blåbärstry och två bärhäggmispel. I trädgården finns fyra Åkerö-äppelträd som ger fantastiskt god frukt.
- Stallet har fyra hästboxar, sadelkammare (som jag vinterförvarar små ympade fruktträd i) och el och vatten indraget. Jag använder en av boxarna som hönshus.
- Solcellsanläggningen på 43 kW producerar cirka 40 MWh per år.
- Gammelgården är förmodligen 1700-tal. En dräng bodde där på tidigt 60-tal, då det fortfarande fanns el indraget. Nu finns varken el, vatten eller avlopp. Sotaren bedömde för några år sedan att det går att få rökgångarna, kakelugnen och bakugnen i fungerande skick. Det skulle kunna bli ett mysigt kafé om man restaurerade huset.
- Säljaren, det vill säga jag, skulle kunna bistå med mycket hjälp och rådgivning inom mathantverk och försäljning. Om köparen vill fortsätta med kött och charkuterier kan jag i viss mån lära upp och dela med mig av recept och tillverkningsmetoder. Jag skulle också kunna introducera köparen för en fantastisk krets av kunder, det vill säga er.
Jag vill förstås gärna att ni hjälper mig att sprida kännedom om att min gård är till salu. Jag kommer att skicka länkar till annonsen när det finns en sådan. Jag kommer att bestämma mig för en försäljningsstrategi i nästa vecka.
De senaste dagarna har jag börjat röja här på gården och i boningshuset i stället för att flänga runt på vägarna. På så sätt använder jag själva körkortslösheten till att komma framåt. När jag blir mör av skrubbandet med ättika så går jag igenom lådor med papper, brev och fotografier. Jag anstränger mig för att slänga allt som inte bär på minnen. Det är mycket att spara och mycket att bränna upp i skärselden som jag har anlagt i utkanten av fruktlunden.
I nästa vecka kommer jag att få en underrättelse från Transportstyrelsen och den kommer jag att besvara med ett yttrande som jag i stort sett redan har formulerat. Nästa helg kommer jag att stå på Bondens marknad igen, för min fine vän Jens har lovat att skjutsa mig dit och hem igen. Allt kommer att ordna sig.
*Det är inte farligt
