Ja, det var de sorterna vi gjorde igår och som vi packar idag. En del ligger redan i butiken. De korvarna och en del annat förädlat kött går att beställa via den här länken och hämta upp på REKO Uppsala Boländernas utlämningsplats på parkeringen framför IKEA i Uppsala i morgon kväll 18:00-18:30. Eller så kan man beställa på beställningsformuläret, där det även finns styckdetaljer och lite annat, för leverans till de sedvanliga ulämningsställena i Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 8 februari.

Än så länge ingen framgång vad gäller de som kommit på visning av min gård. Det verkar som att de ännu inte har varit mogna att ta steget att flytta till en gård på landet, även om de har börjat tänka i den riktningen. Många har verkat väldigt entusiastiska över min gård, men många har också verkat tro att man inte behöver kompromissa om något på sin önskelista när man letar efter en jordbruksfastighet. Vissa par verkar inte helt överens om vad de vill, andra verkar inte ha kommit tillräckligt långt i konkretionen av sina planer.

Då minns jag hur det var för mig när jag började titta på gårdar för ungefär 17 år sedan. Det som fick mig att fundera över ett annat liv var att jag hade förstått hur mycket bättre jag mådde när jag var nära naturen, och hur det kunde läka mig från sorg. Och jag hade blivit så oerhört inspirerad av tv-serierna där man fick följa Hugh Fearnley-Whittingstalls flytt från London ut till River Cottage på landet och hur han med hjälp från kunniga personer i bygden försiktigt lärde sig att odla och hålla lite djur för att bli mer självförsörjande. Och när jag var på vårt torp på Vikbolandet varje helg så insåg jag att jag inte ville åka tillbaka till stan, för livet där kändes alltmer konstlat och onaturligt och fyllde mig bara med stress.

Jag minns hur jag började läsa annonserna för gårdar till salu, för att sedan åka på visningar helt utan intention att köpa. Det fick mig att pröva tanken och börja drömma om hur ett annorlunda liv skulle kunna te sig. Efterhand började jag tänka i mer praktiska banor över vad det var jag behövde, vilka mina behov var. Jag gav bud på några gårdar och avfärdade andra, men vann aldrig budgivningen. Det var nog efter ett par år som jag blev tipsad om den här gården i Rönna, och en erfaren utegrisbonde som bodde här i närheten stöttade mig under visningen, – Jovisst kunde man ha några grisar här, jag kan hjälpa dig och visa hur man gör. Och till min förvåning så vann jag budgivningen den gången.

När jag tänker på det här så förstår jag att de som har varit för att titta på gården har kommit olika långt på färden från stad till landsbygd och i omställningen till livet på en gård. Och jag vet ju att köpa en gård är något större och svårare än att bara skaffa en ny villa eller en ny bostadsrätt. Här handlar det om att ställa om sitt liv till något annorlunda och att våga ta steget för att förverkliga sina drömmar. Framöver kommer jag på ett tidigt stadium att ställa kontrollfrågan –Vilket tillträdesdatum tänker ni er, om ni hittar rätt gård? för att få en känsla för om de har kommit tillräckligt långt i processen.

Det enda jag kan göra för att öka chanserna för att de rätta personerna ska hitta till gården är att annonsera så synligt och så lockande som möjligt. Jag håller på att pilla på några texter på hemsidan som ska beskriva gården mer fylligt och visa fler foton än annonserna på Hemnet och Blocket. De texterna kommer jag sedan att försöka få översatta till tyska och nederländska för vidga målområdet.

På lördag kväll ska jag och säljaren skriva under köpekontraktet på Gunnarsbo.

Vi ses!