Kategoriarkiv: Nyhetsbrev

Mat och människor i Fjärdhundraland

Publicerat av

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.pngI morgon, lördagen den 23 september, kör vi vår årliga matrunda i Fjärdhundraland mellan 11 och 17. Tjugonio matproducenter deltar och alla har det gemensamt att de erbjuder en smakprovstallrik för 40 kr. Nytt för i år är en tävling om bästa bilden på en smakprovstallrik där vinsten är ett presentkort på 500 kr som kan lösas in hos vilken som helst av producenterna. Läs på jippots hemsida för mer information. Snyggaste smakprovstallriken lär ni inte hitta hos mig, men god blir den. Men de flesta erbjuder mer än ett smakprov. Jag och Julia har förberett mängder av korv och annat till gårdsbutiken och vi har också en gulaschliknande gryta för den som behöver lite mat och inte bara en munsbit.

I butiken finns fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv, merguez (som har ett mildare chilisting den här gången) och prinskorv bland annat. Vi gjorde också den lite mer ovanliga svampkorven med trattkantareller och rödgul trumpetsvamp. Dessutom leverpastej, Höstflott (flott med lök, äpple och trattkantareller, att bre på bröd) och rillettes (fransk köttmos, “den bruna gris-sylten”, också att bre på bröd) om jag nu lyckas avsluta och burka den idag. Idag ska vi också skiva upp en massa lufttorkat och kanske är bacon och isterband klara att packa, vi får se.

Förra året kom det fler än 300 personer och jag vet att det kommer att bli stressigt trots att Julia och jag får hjälp att Albin, Jens och Rolf. Jag vet också att ni som läser det här har tålamod och är överseende, men det som gör mig lite orolig är alla okända och okänsliga människor som kan dyka upp på sådana här jippon. Ni får hjälpa mig att krama människor som beter sig illa! Tips: undvik bilmöten på byvägen, vänta i stället tills mötande fordon har passerat.

 

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000001668040_zc_v1_1695357378625_20230920_151612.jpghttps://stratus.campaign-image.eu/images/129354000001668040_zc_v1_1695357392389_20230920_145628.jpghttps://stratus.campaign-image.eu/images/129354000001668040_zc_v1_1695357404704_20230920_101652.jpg

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000001668040_zc_v1_1695358825961_20230920_105554.jpghttps://stratus.campaign-image.eu/images/129354000001668040_zc_v1_1695358822067_20230920_091338.jpghttps://stratus.campaign-image.eu/images/129354000001668040_zc_v1_1695358811852_20230919_150547.jpg

 

 

 

 

 

 

 

Förra året idag hade jag den första frosten på gården. Det var nästan frost häromnatten, men i morse vid 4:30 var det 12 grader. Jag tror att jag har en plan för övervintringen av mina krukade fruktträd om jag bara kan göra platsen garanterat fri från gnagare.

Vi ses!

Bondens marknad den 16 september

Publicerat av
Nu på lördag tar jag med mig mängder av styckdetaljer från två bumliga grisar från Olle Linder utanför Knivsta. Jag tar också med mig så mycket fryst korv som får plats i den lilla frysen jag har med mig till marknaden. Det blir nog fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv, Toulouse-korv och Thüringer Rostbratwurst. Jag har också kvar av leverpastej, salami och Frankfurter. Münchner Leberkäse någon?
Under tältet den här gången hjälper mig min gamle polare Andreas Johansson, som kallades Kanonmat när han skrev på sin blogg Min brors kokbok under andra halvan av 00-talet. Det var han och jag och Griskindspatrik som tillsammans började experimentera med, eller tävla om, att lufttorka griskinder till guanciale. Man kan nog säga att det var några av de första staplande stegen mot det som blev Franzéns Charkuterier.
 
Lördagen den 23 september däremot så blir det Mat & människor i Fjärdhundraland, och då får jag hjälp av Julia, Albin och Jens.

…

Vi ses.

Korvfokus

Publicerat av

På Bondens marknad på Katarina Bangata nu på lördag blir det mer fokus på korv än på styckdetaljer. I förrgår gjorde jag och Julia stora köttiga Toulouse-korvar, små tjocka salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin, och tajta Frankfurter. Vi tar också med frysta citron/kummin/mejram-korvar och Thüringer Rostbratwurst. Dessutom bakade vi av 107 formar med leverpastej, så det ska väl räcka ett par veckor. Dessutom tar vi med oss de styckdetaljer som blev kvar efter förra veckan och alla sorters lufttorkat. Är det någon särskild styckdetalj du är ute efter så skriv och be mig ta med den så kollar jag om jag har den färsk eller fryst.

I nästa vecka kommer vi att stycka och packa tre grisar, för vi behöver mer korvkött och styckdetaljer inför Mat och människor i Fjärdhundraland som går av stapeln lördag den 23 september i år. Den lördagen står jag inte på Bondens marknad alltså, så ni får komma hit till mig i stället.

Jag går upp klockan fem varje morgon och jag går till sängs vid mellan nio och tio på kvällen. Nu blir det snabbt mörkare och det har varit en konstig kontrast mot de soliga, varma och vindstilla dagarna den senaste veckan. I söndags såg jag att flera persikor hade fallit av det persikoträd (Riga) som burit frukt i år. Det visade sig att de var alldeles mogna utan att jag hade förstått det eftersom färgen inte var så röd som på köpepersikor. Nu har jag skördat och ätit upp de flesta, det blev uppemot ett trettiotal. De var mycket godare än jag hade förväntat mig, långt godare än några som jag har köpt i Sverige.

På min lediga tid har jag kört slåtterbalken i fruktlunden och ut på åkern där jag ska ha en parkering på Mat och människor-jippot. Jag har också legat och rensat ogräs under fruktträden för att hålla jordspeglarna öppna. Då kommer hönsen och plockar insekter och annat omkring mig. Jag märker att de vågar sig längre från hönsgården när jag är utomhus på gården och jag uppskattar deras sällskap. Modigast är moderhönan och hennes två kycklingar som vågar sig alldeles intill mig.

Vi ses!

Marknad med nya grisar

Publicerat av

På lördag står jag på Bondens marknad på Södermalm i Stockholm. Det blev ett missförstånd med min grisbonde Olle så han lät inte slakta några grisar denna vecka, men han fixade det genom att kontakta Oskar i Tjulsta, den andra KRAV-certifierade grisbonden här i närheten, som skickade två grisar till slakt åt mig i måndags. Nu har Julia och jag styckat och packat dem och de ser fina ut trots att de är lite något än vad jag är van vid.

 

Jag tar alltså med mig alla styckdetaljer från dessa grisar till marknaden, men också en hel del fryst korv – Thüringer Rostbratwurst, fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv och prinskorv. Dessutom tar jag med leverpastej och isterband, och skivat av det lufttorkade – ytterlår, kotlettrad och karré – och kallrökt lardo och skivad kokt skinka och de populära buljongpaketen för 5 kr/st.

 

Så fyll telefonerna med pengar och kom och köp så att jag får ihop till kvarskatten! Den här gången kommer jag att stå själv stora delar av dagen, så var snälla och ha lite tålamod om det skulle bli köbildning.

Jag har haft en del okluven ved i ladan från några mindre askar som togs ned för ett par år sedan. Jag hade inte tid att klyva den då, och har förträngt den längst in i ladan sedan dess. Men igår morse tyckte jag att det var kyligt i huset och upptäckte att jag hade glömt att stänga dörren till terrassen så det hade sjunkit till 15 grader i stora rummet. Då hade det varit skönt att kunna tända en brasa i huset. 

Jag gick ut i ladan i går eftermiddag och upptäckte att jag hade glömt bort hur underbart det är att klyva ved. Den som har svårt för det här med mindfullness, eller medveten närvaro, som vi kanske ska säga på svenska, borde verkligen testa att klyva ved. Det leder nämligen till total och omedelbar medveten närvaro så snart man börjar, och en njutning i hela kroppen när träet pressas mot klyven och spricker med ett underbart ljud till vackra små skulpturer. Jag har hört att cancersjuka får en hel del oönskade tips om hur de ska leva sitt liv för att bli friska, och att det kan vara rätt irriterande. Här kommer mitt tips till alla med neuropsykiatriska bokstavskombinationer: Skaffa en vedklyv, för fan!

I förra veckan så var jag över till Hamra gård för att dokumentera päronträden som jag har berättat om tidigare, för nu bär de frukt. När jag nu undersökte trädgården så visade det sig att där fanns tre päronträd! Men två av dessa såg ut som gråpäron! Jag blev genast orolig för att det skulle visa sig vara så att jättepäronträdet i Hamra var ett vanligt gråpäron, men när jag konsulterade Anton Nilsson där jag läst om trädet första gången, så stämde beskrivningen av Hamrapäronet överens med frukten på det tredje trädet, det som står i mitten av trädgården: Frukterna är små som Larsmässpäron, men har mer bergamottform, ofta med någon lite knölbildning vid det långa skaftet. Färgen är vid full mognad nästan guldgul. 

Det innebär att det förmodligen bara finns ett levande Hamrapäronträd kvar, förutom mina ympar som jag gjorde i våras, varav hälften alltså är gråpäron. Det visade sig att Bergianska inte hade Hamra-päron utan bara hade ett önskemål om att vara bevarandeansvarig en gång i tiden. Jag plockade med mig ett antal päron hem och stoppade i kylen och Malin på Svartbäckens trädgård har kontaktat Pomologiska sällskapets päronkommitté i hopp om att de ska engagera sig i frågan. Fortsättning följer.

Nu på morgonen fick jag på 1177 syn radiologens svar på remissen från kirurgen angående min 3-månaders röntgenkontroll i förra veckan. Sammanfattning Bedömning: Ingen recidiv. Inga nya metastaser.

Plommonrosa sensommar

Publicerat av

I veckan har jag och Julia styckat och förpackat två stora fina grisar, så gårdsbutiken är full av härligt kött, och idag ska jag skiva lufttorkat och fylla på ytterligare. I frysboxen finns isterband, falukorv och lite Nürnberger och leverpastej. I nästa vecka blir det mer korv för då ska vi göra åtminstone Frankfurter, prinskorv, isterband, salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin, citron/kummin/mejram-korv och Toulouse-korv.
 
Jag har för mig att någon av er vid ett besök i gårdsbutiken uttryckte intresse för grishuvud, men jag minns inte vem. Nu har jag hur som helst två halva grishuvuden till salu till ett fördelaktigt pris (20 kr/kg), om någon är sugen på att koka sylta eller rent av lufttorka sin egen guanciale. (Så började jag min egen karriär som lufttorkare av köttstycken i en grannes källare i Enskede för kanske sjutton år sedan.)
 
I morgon den 5/8 och nästa lördag är det Rebusrunda här i Fjärdhundraland. Då har 42 olika ställen öppet med varsin rebus framlagd för er att lösa. Löser du fem rebusar får du en chans i utlottandet av vinster från alla deltagande besöksmål, löser du tio får du två chanser. Vinsten från mig är ett presentkort på 200 kronor.
 
Nästa leveransrunda blir på lördag den 26 augusti, men innan dess kommer jag att stå på Bondens marknad på Katarina Bangata på Södermalm, till Stockholmskundernas glädje, både den 12/8 (om jag hittar någon som kan hjälpa mig då) och den 19/8.
 
Planen är att jag ska stå ganska mycket på Bondens marknad på Södermalm i höst. Här är hela schemat för de höstmarknader som jag har anmält mig till:
12 och 19 augusti
2, 9, 16 och 30 september
7, 14, 21 och 28 oktober
Med det här schemat kommer det blir svårt att hinna köra mina traditionella leveransrundor, men vi får se om jag kan hitta någon lösning på det.
 
 

Rehabiliteringen från sjukdom och operationen i maj går framåt, och även om jag fortfarande är trött och sliten av cytostatikabehandlingarna i våras så orkar jag mer nu och har gått upp i arbetstid. Vemodigheten över den annalkande kylan och mörkret är egentligen mer påtaglig i vardagen och jag gör allt jag kan för att mota den framför mig. Det regniga vädret håller mig borta från att ta hand om den enorma invasionen av ogräs i köksträdgården, men lokförarens sockerärt och potatislanden ger bra skörd, och jag har stort hopp om bryssel- och grönkålsplantorna som jag planterade ut först i mitten av juli, som man ska för att undvika en massa angrepp.  I morgon kväll ska jag gå på konsert/föreställning på mitt favoritställe Forsby kvarn och på söndag ska jag åka till mitt andra favoritställe, Svartbäckens trädgård, som har öppnat igen efter semestern, för att köpa ett par hallonbuskar.

Sommaren har varit fin, men alldeles för kort för min smak förstås. Jag tog mig till slut några dagars semester borta från gården och åkte runt lite i Hälsingland och Dalarna med U, fick många fina intryck av vackra platser och en bra dos dopp i älvar och sjöar, från Orbaden och Alfta till Stjärnsund.

Väl hemma igen drabbades jag av medlidande med min ensamma höna Irene som tycks bli alltmer nervöst lagd, kanske till följd av hennes tre kavaljerers uppvaktning, så jag bestämde mig för att skaffa henne mer systerligt sällskap. Eftersom jag har dåligt med tålamod när jag har bestämt mig för något så började jag genast söka på nätet efter två unghöns och det var inte helt lätt att hitta något lämpligt samma dag, men till slut hittade jag två stycken av den i Sverige ovanliga rasen Croad Langshan utanför Hallstavik. De har bara varit hos mig ett par veckor så de är fortfarande blyga. Irene är taskig mot dem för att understryka vem som är högsta hönan och jag tror tyvärr att hon också har snackat skit om mig, men de blir alltmer en del av flocken för varje dag som går. Den svarta heter Presens och den gråblå heter Perfekt. Om man har tur ska de kunna lägga plommonrosa ägg och det ska bli intressant att se hur eventuella korsningar med Kindahönsen kommer att se ut.

 

I fruktlunden börjar mina första plommon mogna, som ni kan se i brevhuvudet, på plommonträdet Komet. Jag har redan ätit några stycken och de är verkligen goda, med en bra balans mellan sötma och syra. De tre päronsträden – Vaserina, Souvenirs och Furstligt grönt taffelpäron – som jag planterade för två år sedan, bär några frukter var, och det första Hamra-päronet som jag ympade i april är nu utplanterat i lunden. Om ett par veckor så ska jag gå en kurs i okulering för att återigen försöka mig på att föröka farmors syster Janas bigarrå-träd utanför Kisa.

Vi ses!

Leveransrunda inför midsommar

Publicerat av

Leveransrundan nu på lördag den 17 juni blir den sista innan midsommar. Jag hämtade ett par, inte så stora, grisar från slakteriet igår och Julia har börjat stycka dem med en väldig fart idag, så hon lär bli klar i morgon. Sedan ska vi bara packa och märka allt också.

Förutom alla styckdetaljer så finns det skivat lufttorkat och en hel del korv på beställningsformuläret: fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv, Frankfurter, isterband, gårdens minisalami, leverpastej och fläskmerguez. Den sistnämnda råkade bli väldigt chilistark, så jag måste utfärda en liten varning till de som är känsliga för den typen av hetta.

På bilden i sidhuvudet så syns en del av de fruktträd som jag har ympat och som tycks ha tagit sig bra. Till höger syns flera lyckade ympar av Hamra-päronet som jag skrev om i april. Jag är extra stolt över dem eftersom de är samma individ som planterades här i närheten för över 500 år sedan, och som jag med lite kirurgi på ett magiskt sätt har fått att växa ihop med två sorters grundstammar (Cydonia oblonga (kvitten) ‘Elise’ och Pyrus Communis ‘Kirchensaller’). Det är fascinerande hur träd kan läka och valla över avsågade grenar och skador, och att man kan få grenar att växa fast på andra träd med hjälp av lite ymptejp. Men det är ännu mer fascinerande hur människokroppen kan läka ännu snabbare efter sjukdom och snitt med skalpeller och sågar. I morgon är det en månad sedan min stora bukoperation och det är bara ett 32 centimeter långt ärr som avslöjar att någon har varit där och pillat. Inför fredagens återbesök på kirurgen tog jag prover i morse som jag tittade på nu. Cancermarkören CEA har sjunkit till inom referensvärdet igen. Det var skönt att se.

Vi ses!

Mängder av korv

Publicerat av

Den här veckan har det varit full fart i charken. Det har gjorts leverpastej med lever från Julias nyslaktade kvigor, det har gjorts Frankfurter, citron/kummin/mejram-korv, salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin och fläskmerguez. Alla sorter kommer att ligga i gårdsbutiken i morgon fredag och alla sorter kommer att tas med till bondens marknad på Katarina Bangata nu på lördag den 10 juni. Dit kommer vi också ta med den smaskiga minisalamin som jag så förargligt glömde hemma förra helgen. Vi tar också med oss andra lufttorkade skivade grejer, lite matlagningspancetta till exempel, och ett begränsat urval färska styckdetaljer. Vill du att vi ska ta med någon specifik styckdetalj som vi kanske har fryst så ska du säga till med en gång så kanske det går att ordna.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000001076006_zc_v1_1686243430580_20230608_162005_(2).jpg

Nu ser jag fruktämnen på åtminstone persiko-, päron- och körsbärsträd i min fruktlund, på träd som jag planterade för 2 år sedan. Det största av alla träden där är ett plommonträd av sorten Reine Claude d’Oullins som jag nyligen fick veta att det kan dröja tio år innan det blir bördigt och ger frukt, men att frukten är de godaste plommon som finns. Jag såg ändå fyra blommor på det trädet i år, men jag kan vänta. Det finns två till gamla sorters plommon som också är uppkallade efter den franska drottningen Claude (1499 – 1524) som var gift med Frans I av Frankrike – Reine Claude d’Althan och stor grön Reine Claude. Båda dessa ympade jag på stenfruktsympningskursen i april i år, och de ymparna tycks ha tagit sig fint.

Puckelryggiga och dygdiga Claude blev bara 24 år men hann med att föda 7 barn varav 5 överlevde. När jag läser om henne på Wikipedia verkar det inte som att hon har gjort något annat avtryck än att få ha gett namn åt dessa plommonsorter. Det är ju inte så illa, men man undrar varför någon ville döpa dem efter henne. Själv kallades jag som barn ibland Plommon av mamma för att jag var trög i magen och satt länge på dass och gavs katrinplommon. Det lät ju sött, om man inte visste varför. I förra veckan så lyssnade jag på ett webinarium om Vendel-tiden med Jonathan Lindström som föreläsare. Angående bilder av två mansgestalter gjorde han en utvikning om tvillinggudar som funnits i många kulturers myter och så också i Vendel-kulturen. Jag kände inte till detta, men det slog mig att det finns väldigt många gudar som är helt bortglömda idag. Är det till och med så att en gud som inte längre dyrkas glöms bort fortare än en människa som döpt en frukt som fortfarande äts?

Vi ses!

P.S. När jag sedan gick ut i fruktlunden så hittade jag ett fruktämne även på Reine Claude d’Oullins!

Skolavslutningsköttet

Publicerat av
Nu har häggen blommat ut men inte syrenen. Jag borde vara ledig, men i stället förbereder jag mig för att stå på Bondens marknad med Julia på Katarina Bangata nu på lördag den 3 juni.
 
Julia står och styckar två grisar idag. Är du ute efter något speciellt så kan du komma till gårdsbutiken på fredag för att knipa den detaljen. Annars får du slåss om den på Bondens på lördag. Jag kan reservera saker till dig om du i gengäld hjälper till antingen med urpackning av kylbilen klockan 8:00 eller inpackning klockan 15:00 på lördag. Marknaden har annars öppet från 10 till 15. Naturligtvis så tar vi med oss frysta korvar och lufttorkat också.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000001021006_zc_v1_1685515684108_20230531_072911.jpgDoften av hägg har ersatts av syren alltså. Jag förknippar fortfarande de dofterna med tiden kring skolavslutningen och barndomens förälskelser. För varje år på gården så försöker jag lära mig mer om årstidernas växlingar och notera förändringarna. Jag är inte särskilt snabb på att lära mig saker, men kanske långsam inlärning fäster djupare och ger en stadigare erfarenhet.

Och fruktträden har blommat klart, men hela kastanjen surrar av bin och humlor och oxeln mot grannen står också i full blom. Ladusvalorna svirrar i mängd och jag tycker att det verkar vara fler par av ringduva än vanligt på gården. De är så mycket vackrare här på landet än i staden, de ser väldigt exotiska ut i asken. Tyvärr har jag inte sett några tofsvipor här i år. De och duvorna framstår som så klumpiga i sitt flaxande i jämförelse med svalorna. Som flaxig människa är det  lättare att bli imponerad av svalan, men tofsvipan har nog mer humor.

Minnen av hur det brukar vara är ofta förrädiska. Jag tycker att den här våren och försommaren har varit blåsigare än någonsin tidigare, men min vän, den före detta storbonden G, säger att det alltid är så här vid den här tiden på året, för han minns hur storsäckarna med utsäde alltid flyger iväg när man tömmer dem i såmaskinen, så man får jaga dem över åkern. Så kan man hänga upp minnet likt jackan på klädhängaren. Men jag är ändå skeptisk. Maj har för mig ofta varit som en tröskel man snubblar över, in i sommaren. Årets maj känns som den har gått långsammare och jag har bättre än vanligt hunnit med att se hur allt har vaknat till liv. Snart kommer värmen också, och kanske vinden mojnar.

Vi ses!

Tillbaka, med en liten salami

Publicerat av
Förra måndagen åkte jag in till Akademiska sjukhuset och fick metastasen och 30 % av min lever bortopererad. Det gick bra och jag åkte hem igen i fredags. Naturligtvis kommer det ta lite tid för mig att återhämta mig. Men jag tänkte köra en leveransrunda redan nu på lördag den 27 maj.
 
Igår gick jag ut i charken för att inventera vad för korv jag kunde lägga upp på beställningsformuläret, och då passade jag på att väga och testa den salsiccia secca, eller gårdens minisalami, som vi tillverkade för någon dryg månad sedan. Till min förvåning och glädje så hade den redan tappat 30% i vikt, vilket är kontrollen man gör för att veta att det har blivit en säker produkt. Då finns det inte längre tillräckligt med tillgängligt vatten för att patogener ska kunna föröka sig, och därigenom är produkten hållbar i rumstemperatur i mer än ett år. Och den var mycket god och fin i konsistensen! Jag sitter och tuggar på den nu. Jag måste göra den oftare.
 
I övrigt finns det mycket korv att boka: isterband, Münchner Leberkäse, prinskorv, Toulouse-korv, Nürnberger Rostbratwürstchen, Lisas korv, fänkålssalsiccia, Landjäger och Pfefferbeisser. Det finns också kallrökt bacon och ett par fina men billiga (15 kr/st) buljongkit att koka fond på till sin ramen.
 
Det finns också många mycket fina frysta styckdetaljer att lägga på grillen eller göra långkok av, och lufttorkat ytterlår, lufttorkad karré och kallrökt lardo.


Det var märkligt att återigen överlämna sig till sjukvården, där jag tillbringade så mycket tid 2020-2021. Det är en egen värld man kliver in i, och jag är väl bekant med den nu. Kanske var det därför det kändes lättare den här gången och tiden gick ganska fort. Sedan någon månad tillbaka så använder de ett nytt slags regim för smärtlindring vid leveroperationerna som har visat sig vara mycket framgångsrik. I stället för en traditionell ryggmärgsbedövning så gör man en så kallad blockad, vilket gör att man slipper att gå med en slang in i ryggraden i flera dagar och blir mer rörlig, och piggare och mindre mosig också. Jag gick några varv i korridoren redan dagen efter operationen.

Jag tycker att det är så konstigt att man kunde ta bort morfinet från smärtlindringen redan efter fyra dagar och skicka hem mig. Sedan i fredags tar jag bara fyra Alvedon om dagen som smärtlindring, och jag har inte känt någon smärta överhuvudtaget sedan operationen. Däremot blir jag sömnig efter varje ansträngning och måste ta ganska många tupplurar. Och jag blir lätt yr när jag reser mig upp. Tur att jag har U som hjälper mig och tar hand om mig. På det stora hela så kändes cytostatikabehandlingarna mer påfrestande för kroppen än kirurgin. Jag tror att det kommer att ta lång tid innan kroppen och hjärnan är helt återställda efter cellgifterna, men det börjar redan sticka upp mörkt hår under det vita tunna cytostatikatufset på skallen.

På uppvaket kom en kirurg och en sköterska och frågade hur jag mådde. Jag svarade att jag mådde bra, och kirurgen sa att hon tyvärr inte hade varit med på operationen och därför inte kunde berätta något specifikt om den annat än att det hade gått enligt plan. Jag sa att det var synd för man vill ju egentligen höra från kirurgen att man var ovanligt vacker inuti. Hon skrattade och sköterskan bredvid sa att hon hade varit med under operationen och att en av kirurgerna hade sagt innan de sydde ihop mig att min lever såg mycket fin ut i färgen. Det gjorde mig glad. Dagen därpå kom en av kirurgerna till mig och jag kunde ställa frågor om operationen. Han berättade att det faktiskt hade gått lite lättare att komma åt metastasen än han hade räknat med, och det gjorde mig också glad eftersom det innebär att de inte behövde vara så försiktiga när de skar bort det som skulle bort, och därmed inte behövde riskera att lämna kvar något tveksamt. Nu ska min kropp vara fri från cancer.

Jag är tacksam över att min kropp kan läka så fort. Det är min hud och min lever och mitt blod och mina proteiner som är så duktiga. Finns jaget i levern också? Så har jag inte tänkt tidigare. Jag ska försöka föreställa mig att mitt jag fyller hela min kropps utsträckning och se hur det känns. Då kan jag lättare vara stolt över mig själv och min förmåga att läka och växa vidare.

Nu får jag bara lyfta, dra och släpa max fem kilo i sex veckor framöver, för att undvika att få bråck där kroppen ska läka ihop. Det är plågsamt att det kommer under den period då det är så mycket som skulle behöva göras i trädgården. Jag ska försöka lura vänner att hjälpa mig med det ena och det andra. Igår satte U resten av potatisen och klippte gräset runt gårdsbutiken så att vi fick gräsklipp att lägga på potatislandet, och idag hjälpte R mig att sätta lite kinesiska jordärtskockor. Om jag lyckas uppbåda hjälp med i- och urpackning av kylbilen så planerar jag att stå på Bondens marknad den 3 och den 10 juni. Vi får se. Nu blommar Åkerö-äppelträden nere i trädgården så överväldigande och vackert.


Vi ses!

Bondens marknad och kirurgin

Publicerat av

Nu på lördag den 13 maj står jag, Julia och Albin på Bondens marknad på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm, och kränger styckdetaljer från de två grisar som Julia just har styckat och som jag packade idag. Vi tar också med oss diverse lufttorkat, leverpastej, Leberkäse, bacon, isterband, fryst prinskorv, Nürnberger och salsiccia, samt Lisas korv och Toulouse-korv som Julia ska göra i morgon. Kom dit!

Vi lämnar en del i gårdsbutiken förstås, och fyller på med allt som vi inte får sålt på marknaden när vi kommer tillbaka på lördag tidig kväll.

Idag slog de vilda tulpanerna ut i fruktlunden, och de första tama har också öppnat sig. I morse ringde operationskoordinatorn från Akademiska och frågade om jag kunde tänka mig att opereras på måndag. Det var mycket tidigare än jag trodde, men jag tackade ja. Jag tror att det är bra att få bort den där metastasen från levern så fort som möjligt, medan den fortfarande är golvad av cytostatikan. Och så kanske jag inte behöver så stor del av sommaren för att återhämta mig då. Men jag känner mig lite stressad för allt jag vill hinna med innan operationen. Potatisen, till exempel, vill jag ha ner i jorden snarast. Och tio till jordslagna ympar vill jag kruka. En kåltunnel vill jag fixa. Och dragväxterna vill jag plantera om. Och tomathuset vill jag bygga. Jag bytte ut alla borde i de föregående meningarna till vill jag, som man har sagt till mig. Det känns lite bättre så. Så vackert det är ute nu. Snart blommar persikoträdet, det vill jag!


Vi ses!