Kött, korv och ett grisoffer

Den här veckan kommer de två ganska stora KRAV-grisarna (107 och 108 kg slaktvikt) från Mats Lundkvist utanför Fjärdhundra. I morgon ska jag stycka dem tillsammans med Karl-Gustav, en kille som förmodligen kommer att stycka en del för mig framöver. Jag har redan lagt upp de förväntade styckdetaljerna från dessa två på beställningsformuläret, tillsammans med en del korv, bland annat Lisas korvFrankfurter, Nürnberger Rostbratwürstchen och isterband. Där ligger också rillette som jag gjorde i förra veckan. Den är god och mild i smaken så var inte rädda för att prova även om ni inte har ätit rillette förut. Det uttalas för övrigt rijett.

Jag har bestämt mig för att fira min nya hälsa på söndag den 29 augusti genom ett tacksamhetens grisoffer. Det betyder att jag kommer att grilla en hel gris. Vill ni hjälpa mig att äta upp den så köp en biljett för den symboliska summan 100 kr, så vet jag att ni kommer. Blir det dåligt väder, så att jag ställer in dagen innan, så betalar jag tillbaka summan. Ta med eget vin eller öl, eller vad ni nu vill dricka till. Grisen är förhoppningsvis färdigstekt vid 16, men ni är välkomna tidigare om ni vill hjälpa till med förberedelser eller någon gårdssyssla.

I förra veckan var min kompis Janne här med sin drönare. Jag älskar flygbilder som den i brevhuvudet här ovanför, där man ser horisontens rundning och förstår sin egen plats på jorden. Och trots att jag egentligen inte tycker att man borde kunna äga mark, så är det en skön känsla att kunna säga att det där, det är min mark, den får jag disponera som jag själv vill. Men det är klart att det innebär ett ansvar och att jag är skyldig att ta hand om den på ett bra sätt.

Egentligen var syftet med drönarbilderna att ha för att dokumentera och planera fruktträdgården som jag håller på att anlägga. På bilden ovan har jag hastigt markerat ungefär var de tretton träd som jag hittills har planterat står. Nu ska jag gå ut och titta exakt vilken sort som står var. Och så ska jag plantera ett par blåbärsplantor. I förrgår råkade jag beställa 490 tulpanlökar också, som jag ska plantera under och runt om fruktträden. Grannen säger att jag behöver skaffa ett bra lökjärn.

Vi hörs!

Styckdetaljer, varmkorv och flyttad utlämningsplats

Jag kör en leveransrunda nu på lördag den 14 augusti, men observera att utlämningsplatsen för Östra Södermalm är flyttad. Det beror framför allt på att vändplatsen på Skånegatan är avstängd på grund av ett bygge och att Bondens marknad har öppnat och därför är det många stora bilar som står parkerade längs gatan vilket gör det omöjligt att vända med den stora kylbilen. Därför tänker jag försöka stanna på Södermannagatan 46, strax ovanför Gotlandsgatan, ungefär. Jag tror att där finns en lastplats där jag ibland parkerade kylbilen för två år sedan. Det är inte långt bort från platsen på Skånegatan, man promenerar bara lite längre ner i allén längs Katarina Bangata. Låt oss försöka med det, så får vi se hur det fungerar.

Den här veckan har Julia styckat en gris som har fötts upp av Anders Ottosson. Den är lite mindre, så tänk på att styckdetaljerna ligger i det undre prisspannet. I dag tillverkar vi Lisas korv (hårt rostade enbär och fänkålsfrön, citronzest och ingefära, bland annat) och Frankfurter – den goda varmkorven – men även rillettes! Rabelais kallade det tydligen brun grismarmelad, men jag säger oftare franskt köttmos, och vanligtvis brer man det på bröd som ett mellanmål eller som en aperitif. Det är hur som helst fläsk som har sjudit sedan igår morse och som vi kommer att pilla sönder och röra ihop och montera i glasburkar först i eftermiddag. Jag brukade göra detta för fem år sedan och det var mycket populärt, men jag kan inte hitta någon bild så det får vänta till den är burkad. Det finns också isterband och flera sorters fryst korv och lite annat.


Nu är det sensommar, inte höst! Kornet är ännu inte tröskat här omkring och det är fortfarande hett när solen ligger på. Men jag känner oro för att sommaren ändå kommer att ta slut. Som den alltid gör. När jag var sjuk så fantiserade jag ofta om att när det var över så skulle jag vilja åka till Medelhavet för att få simma i det klara salta vattnet igen, i oktober när turistsäsongen tar slut. Minnena från barndomens och ungdomens resor har präglat mig. Nu när jag är frisk så känns det väldigt svårt att åka på en sådan semester; när vädret ballar ur och öarna brinner som följd av klimatförändringarna känns det sjukt att låtsas som ingenting och flyga växthusgasidiotiskt. Jag måste undersöka om jag kan ta kostnaden med en tågresa i stället.

I nästa vecka ska jag provjobba med en ny styckare. Nej, Julia ska inte sluta utan bara fokusera mer på produktionen. Om det faller väl ut så ska vi också försöka växla upp lite, målet blir sex grisar i månaden, så att det blir några pengar till oss alla. Vi får ta det steg för steg.

Nyss ringde en läkare från kirurgen som svar på min fråga på 1177 om när venporten, som jag har under huden uppe på bröstet, ska tas bort. Han sa att det kan de göra nu eftersom ingen mer cytostatikabehandling ska ges. Han skulle skicka en remiss. Det verkar som att de hade glömt bort det, liksom de glömde bort att kalla mig för att ta bort stygnen efter stomin. Jag känner mig lite bortglömd av vården, men det är tydligen väldigt vanligt att man känner så när man har gått igenom intensiv vård och varit omhändertagen och övervakad och provtagen ständigt och jämt under lång tid, och sedan plötsligt är botad. Det är som det ska, de ska ta hand om andra nu. Jag låter min deltidssjukskrivning ta slut om några dagar. Jag känner mig frisk, blir bara väldigt trött ibland, och jag ser mycket frisk ut, tycker jag. Det svarta håret växer ut, och jag tycker att jag ser tjugo år yngre ut än för några månader sedan. Jag är inte heller längre så där läskigt lik hur min pappa såg ut innan han dog, som jag var när jag var som sjukast.

Tyvärr så var jag lite försiktig i våras när jag planerade årets odlingar. Jag var rädd att jag som tidigare skulle sätta alldeles för mycket och få skördeångest längre fram och inte veta vad jag skulle göra av allting. Nu har jag alldeles för lite rödbetor, chili, morötter, bönor och annat! Bara tomaterna och potatisen räcker till. Jag ska utvidga grönsaksodlingen till nästa år. Det är märkligt hur betydelsefullt odlandet har blivit för mig. Jag tänker varje dag på hur fin min fruktlund ska bli och vad jag mer ska plantera där. Nu har jag två körsbärsträd, två plommonträd, ett körsbärsplommonträd (rotstammen av ett misslyckat ympat plommon), tre päronträd, två persikoträd, två mullbärsträd, och två sorters hallon som jag får vidareföröka själv om jag gillar sorterna. Sedan ska jag föröka mina jättegoda röda krusbär som jag har i vanliga trädgården, och försöka stamma upp dem. Till nästa år ska jag fundera över rader med vin och kanske en damm och massor av mer bär som kan växa under fruktträden. Det är bra att ha en dröm att flytta in i när oron angriper.

Vi ses!

Inställd midsommarleverans nästa vecka, beställ nu i stället

Operationskoordinatorn ringde och sa att de hade tid för operation redan på onsdag i nästa vecka. Det betyder att det inte blir någon leveransrunda på torsdagen, för jag tror inte att jag har återhämtat mig tillräckligt på 24 timmar. Om ni hade tänkt beställa saker till midsommar så föreslår jag att ni lägger en beställning till morgondagens utkörning i stället. Det tycker jag att ni ska göra för att hjälpa mig hursomhelst.

Vi ses (om inte allt går åt skogen)!

Sommar, sol och saftigt kött

Denna vecka har vi kött från två av Olle Linders KRAV-grisar, och en massa korv, i butiken och för leverans till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 12 juni. Det finns boudin blanc libsticka/gräslök/persilja, citron/kummin/mejram-korv, Nürnberger Rostbratwürstchen, Savina kobasica och Toulouse-korv på beställningsformuläret och det borde tillfredsställa de flesta personligheter. Dessutom finns det lufttorkat ytterlår att snaska på.

Nu surrar det i kastanjen, aklejorna och teveronikan blommar och bondpionen knoppas.

Men jag lider av hur kemoterapin har påverkat min hjärna. Mitt minne fungerar inte och jag har svårt att räkna ut hur jag ska hantera olika situationer och genomföra planer. Jag vet att det kommer att bli bättre, men det är ändå väldigt jobbigt nu, när jag skulle behöva fatta beslut och genomföra dem. Jag tvingas ha tålamod med mig själv och hoppas på snabb förbättring. Idag orkar jag inte hitta på mer att skriva. Men det är ju ändå i tystnaden som det mest spännande händer, som i den här inspelningen av The Man I Love där Thelonius Monks pianospel sätter vibrafonisten Milt Jackson på plats, till Miles Davis irritation.

Vi ses!

Tio sorters korv, och leverpastej

Jag gjorde en inventering av frysen igår och upptäckte att där fanns mycket mer korv än jag trodde. Så på formuläret där du bokar produkter för upphämtning i butiken (tidigast fredag 21/5 kl. 17:00) eller utkörning till någon av utlämningsplatserna i Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm på pingstafton den 22 maj, finns den här gången 10 olika sorters korv! Timjan/rödvin/vitlök-korv, fläskmerguez, salsiccia secca, isterband, Toulouse-korv, fänkålssalsiccia, Stormkorv,​ Lisas korv, Frankfurter, citron/kummin/mejram-korv, och dessutom leverpastej​ (som egentligen också är en korv enligt tysk definition). Dessutom finns det frysta och färska styckdetaljer från uppländska utegrisar att kasta sig över.​

Den här gången blir det Eva som packar beställningarna och min vän Albin som kör leveransrundan.


Igår fick jag veta att restriktionerna för hobbyhöns med anledning av fågelinfluensan har hävts. Jag sprang genast ut och släppte ut hönsen från deras inhägnad och de blev så glada. På kvällen hävde hönsen i sin tur sin äggbojkott och lämnade ett första ägg till mig.​

Än så länge har jag bara hunnit plantera ett av träden i lustgården – ett körsbärsträd av sorten Huldra. Det krävs ett rejält förarbete på platsen där de ska stå för de ska kunna trivas i min tunga lerjord. Tyvärr kommer jag inte hinna mer plantering i pingsthelgen, för jag tänker ta tre dagars semester med Anna och åka till Öland. Tur att jag har så trevliga grannar som tar hand om gården och hönsen så att jag kan få lite vila utanför gården.​

En av dessa fantastiska grannar har tillverkat ett spel så att jag ensam ska kunna få upp grisarna från kylbilen upp på banan som leder in till charken och kylen där grisarna hänger innan styckning. Om ett par timmar ska jag testa det för första gången.

På måndag ska jag få min sista cytostatikabehandling. Det ska bli skönt att det är över snart. Mitt hår på huvudet blir tunnare och tunnare, så det är möjligt att jag kommer att bli lite kal veckorna framöver, men sedan kommer det att växa tillbaka. Kring midsommar blir det en avslutande operation.​

Det här är den tid på året som jag älskar mest. Den får mig att vilja göra planer och så frön och plantera träd för den tid som ska komma. Samtidigt vill jag att tiden ska stanna och att allt ska vara så här för evigt. Då påminner jag mig själv om Faust-myten och historien om det älskande paret som i sin kärlek till slut vill att tiden ska stanna och därmed förlorar sina själar till djävulen. För så är det, tiden står bara stilla i något ögonblick, i katastrofen. I den verkliga verkligheten är allt i ständig förändring och ingenting blir någonsin som man tänkt sig. Och så ska det vara och kommer alltid att vara.

Vi ses!

Nürnberger, Apelsinkorv och leverpastej

Färgerna är lerbleka men våren är här. Man måste gå lite närmre för att se det. För bina har flugit ut för att tömma tarmen under sånglärkornas översyn, och det finns lite grönt under löven för hönsen att picka i sig. 

Men stackars Julia får stå i charken och göra korv, och Eva får packa och städa, i stället för att leka i solen. Igår gjorde Julia leverpastej, och idag har hon stoppat Nürnberger Rostbratwürstchen och Apelsinkorv. De finns på beställningsformuläret tillsammans med Landjäger och en del kött.

Vid den här tiden på året blir jag rastlös. Jag dagdrömmer och vill planera resor, odlingar och experiment, och jag vill arbeta med kroppen och bli svettig. Men i år är jag låst och måste hålla mig i skinnet. Jag får inte anstränga mig, kroppen ska återhämta sig. Såren ska läka och levern ska växa till. Jag får göra mitt halvtimmes försiktiga träningsprogram med yoga-liknande övningar och gå upp och ner i mina trappor så att jag blir en gnutta andfådd, inte mer. Det är ganska tråkigt.

Och företagets ekonomi lider av att jag måste köpa in all arbetskraft i stället för att ta i själv. Men idag åkte jag in till Enköping och skrev under lånet för solcellerna och firade det lite stillsamt med att åka ut på småvägarna väster om Enköping till min kompis Gustav och ta en fika, tills Eva påminde mig om att jag inte hade skrivit ut leverpastejetiketterna.

Men det ordnar sig snart. Om några veckor kan jag börja arbeta lite igen och snart startar grillsäsongen och då brukar det bli sprutt på försäljningen, och påsken kan dra in lite också. Så fort jag har fått vaccin så tänker jag försöka ge lite korvkurser. När jag orkar. Väntan och tålamod, frustration och trötthet. Väntan och tålamod.
Vi ses!

Kryddiga korvar, Landjäger och kallrökt skinka

Nu är jag hemma igen. Och det blir leveransrunda nu på lördag den 20 februari, som vanligt. Anna kör och jag sitter bredvid. Julia står nu i charken och tillverkar merguez på fläsk och den svåruttalade biała kiełbasa som är min variant av den polska korven med samma svåruttalade namn. Båda dessa korvar har en kryddighet som jag tycker passar till det rådande vintervädret.

Min merguez brukar variera i chilistyrka beroende på vilka sorters chili jag har i. Den här gången får Julia välj chilisorter fritt, så vi får se hur stark den blir. Den polska korven har rå vitlök i sig och är i övrigt kryddad med peppar, mejram och timjan. 

Jag tänkte häromdagen att det var dags att göra ny Landjäger, men då upptäckte jag att det tänkte jag visst redan för två veckor sedan för det hänger redan en hel del i röken! Ibland är det bra att vara glömsk för det kan snabba upp produktionen att inte komma ihåg vad man redan påbörjat. Den här gången är Landjägern något mer grovmald, på 5 mm-skivan i stället för på 3 mm-skivan, och inte lika fyrkantig som den traditionellt ska vara. Men den som jag provade igår var mycket god. Jag hittade också en kallrökt skinka som Eva får skiva upp åt er.

I övrigt så finns det en del styckdeltaljer kvar från förra veckans grisar, både kotletter och skivad karré, till exempel. Och kimchi.
Leveroperationen gick bra och jag har återhämtat mig snabbt. Jag kom hem redan i söndags och i eftermiddag ska jag ta bort girafferna från magen. Nej, agrafferna menar jag!

Igår hölls det en multidisciplinär konferens (mdk) hos tarmkirurgerna, eftersom jag bett att få veta hur de tänker sig att gå vidare med själva modertumören i tjocktarmen, som fortfarande sitter kvar, nu när metastaserna i levern är borta.

Ingen har kunnat svara på mina frågor om hur cellgiftsbehandlingen har påverkat modertumören. Men efter mdk:n igår så gick jag in och kollade i min journal där det nu fanns tre olika anteckningar om detta. Från tarmkirurgens “Vi tittar på nya röntgenbilder och vi ser att primärtumören har minskat” och radiologens “Regress, tumören/cancer i sigmoideum har smält undan jämfört med […] CT 200908” till onkologens “Primärtumören i sigmoideum ser ut att ha gått i komplett remission”. Jag gillar komplett remission.

Nu har de fattat beslutet att fortsätta med en ny omgång cellgiftsbehandling x 6, men, om jag förstår det rätt, med en mildare cocktail än förra gången. Det är bra för då slipper jag de jobbigaste biverkningarna. När den är över så går de in och skär bort den del av tjocktarmen där primärtumören sitter. Det borde bli någon gång i mitten av sommaren. 

Jag tycker att det låter som ett klokt beslut att med cellgifter försäkra sig om att det inte flyter runt några cancerceller i kroppen längre efter leverkirurgin, och först därpå ta bort resterna av modertumören. Framför allt så känns det bra att det finns en plan för hur vi ska gå vidare. Det krävs lite tålamod av mig, men jag är övertygad om att allt kommer att bli bra, bara jag kommer igenom det här. 

På fredag ska jag ha möte med banken om solcellsanläggningen!

Vi ses

Lekkött och läkkött

Alla säger att Albin gjorde en bra leveransrunda i lördags, så han får köra en till nu på lördag den 13 februari. Ni gjorde också en bra beställningsrunda som matchade hans arbete förstås. Var snälla och fortsätt så ett tag till. Den här gången finns det massor av styckdetaljer från två grisar som Julia styckar den här veckan och som ni kan leka med i köket. Det finns också en del korv och chark kvar från förra veckan – bangers med salviaToulouse-korvleverpastejbaconistersmörkimchi och rent flott, för att vara mer detaljerad.

I fredags åkte jag in till akademiska och blev opererad och operationen gick bra. Jag kom upp till avdelningen med ett imponerande ärr på magen dagen efter och  ligger i en egen sal på våningen under den jag låg på i september, med samma utsikt mot helikopterplattan som då. Det känns tryggt; det är stillsamt här och personalen är kunnig och empatisk. I förrgår tog de bort dränagen och de extra portarna och igår tog de bort epiduralbedövningen och katetern, så nu har jag inga slangar kvar i mig. Jag gick upp ur sängen och vankade med gåbord redan dagen efter operationen, och i måndags gick jag ner med gåbord och sällskap med en rullstol efter mig till restaurang Heats matlådeutlämning. Igår gick jag ned alldeles ensam och utan hjälpmedel, först för att hämta matlåda och senare framåt kvällen ända ner till kiosken på bottenplanet för att köpa glass. Det går fort framåt konstaterar alla. Jag har bra läkkött konstaterar jag. Det stramar och är ömt förstås, men det är inte värre än att knäppa ihop västen med byxorna.

Jag blir kvar på Akademiska några dagar till. Hur länge vet jag inte, men jag tycker att det är bättre att bli ompysslad här än att halka omkring på gården. Några snälla grannar tar hand om hönsen och gården och jag har kontakt med Julia eller Eva nästan dagligen, så det fungerar.

På natten om jag inte kan sova och när “helikopterplattan” lyses upp tänker jag “Det är nu rymdvarelserna plockar upp de utvalda studieobjekten”, och då blir allt mer spännande.

Jag har ännu inte hört ifrån banken vad gäller lån till solcellerna, men jag drömmer om dem, om jag känner mig deppig i några minuter.

Vi ses!

En fransos, en britt och en tysk

Nu på lördag den 6 februari är det den blivande livsmedelsagronomen Albin som kör leveransrundan, medans jag ligger och vilar upp mig. Det är viktigt att ni handlar mycket den här gången, så att företaget kan rulla på under det att jag rullar tummarna. Därför har jag beordrat Julia att tillverka extra goda trygghetsprodukter den här veckan. Idag har hon till exempel gjort grovmalen Toulouse-korv som är så märkligt god trots att den bara är kryddad med vitpeppar och muskot. Det är fransk finess. Den passar bra i en cassoulet, den rätt som jag kanske skulle välja om jag bara fick välja en rätt för resten av mitt liv, men som tyvärr är ganska omständlig att tillaga. Om någon av er lagar den så får ni gärna komma upp med en portion till mig på Akademiska sjukhuset Kirurgavdelning 70C så återhämtar jag mig fortare.

En annan korv som har sin givna kontext är en brittiska banger, som jag vill ha i en full English breakfast, när jag är på det humöret. Den ska vara mild och salviasmakande och lite lös i konsistensen, vilket den blir av ströbrödet som den innehåller. Jag vill att den ska kännas billig i munnen och klibbig på läpparna, som den enkla korven man kan bli serverad på en simpel Bed & Breakfast i Storbritannien. Min banger bara luras vara sådan eftersom den egentligen är både kostsam och exklusiv, och gjord på de bästa råvarorna. Servera den med äggröra, bacon, bönor i tomatsås, lite blodkorv om du hittar, några stekta champinjoner och en stekt tomathalva, och så toast och te förstås.

Och äntligen så fick vi ihop till tillräckligt med lever för att göra min leverpastej igen! Det finns massor av den att beställa på beställningsformuläret. I övrigt finns det kvar lite av förra rundans korvar och styckdetaljer. Eva ska dessutom skiva och packa lufttorkad karré (coppa) och Julia ska näta fågelgodis i morgon. 

Jo förresten, det finns kimchi också, den som vi startade för tre veckor sedan! Den kan man lägga till den brittiska frukosten faktiskt. 

Jag har återigen skickat in en ansökan om lån för solceller till banken. Tack vare ert stöd så kan jag visa upp ett bättre bokslut för banken än förra året då de avslog min ansökan. Jag har också blivit beviljad det statliga stödet för solceller på 20%, förutsatt att anläggningen är färdig till den sista juni. På ett år har effekten på solpanelerna gått upp och priset ned så jag skulle kunna täcka uppemot 95% av mitt elbehov med solceller på två av mina tak, som lämpar sig väldigt väl för ett solkraftverk. Det på ladan vid vägen vetter mot sydöst och det ovanpå butiken mot sydväst och takvinkeln är mycket bra. Det hela vore helt enkelt en rasande bra investering. Jag kan betala av lånet på sex år utan att betala mycket mer än jag betalar för elen idag, och sedan blir elen gratis i minst 30 år. Och det vore så oerhört tillfredsställande att tillverka egen el som täcker nästan hela verksamheten på gården. Och det vet jag att ni också skulle gilla.

Vi ses så småningom!

En kort, fin och smal och en längre, grov och tjock

Oj är det redan onsdag!
Julia håller tempot uppe i charken medans jag ligger på soffan och försöker gå upp i vikt och glömmer tiden. Den här veckan har det tillverkats Nürnberger Rostbratwürschen och citron/kummin/mejram-korv. Och så kallröker vi torrsaltat sidfläsk till bacon. Och isterband är stoppade och hängs i röken i morgon, så de blir klara i nästa vecka. I morgon ska jag visa Julia hur man gör kimchi. Den tar ännu lite längre tid på sig för att bli klar, men den är värd att vänta på. 

På beställningsformuläret för utlämning eller avhämtning nu på lördag den 23 januari ligger också kött från grisarna som styckades i förra veckan, fågelgodis och flott.

Den här veckan har jag inga fina kött- eller naturbilder att krydda brevet mer, så ni får nöja er med en bild på Sonja som jag har hemma hos mig för tillfället. Hon är världens vackraste hund och en mycket själfull varelse. Visst är det konstigt att åtminstone de mosaiska religionerna påstår att djuren är själlösa varelser? 

Idag slog det mig att hon påminner mig om den där egyptiska guden med schakalhuvud – Anubis – dödsguden och balsameringskonstens beskyddare. Med sin blick väger hon din själ. Jag misstänker dock att hon är på väg in i en skendräktighet eller någon annan galenskap, för hon beter sig skumt och har boat in sig i min gamla morgonrock på en konstig men säkert trygg plats. Kanske är hon bara skenhelig. Hon följer med på leveransrundan på lördag och kommer kanske att skälla ut er.

För övrigt är datum för operation nästan fastställt till den 5 februari, så det är inte säkert att det blir någon leveransrunda den 6 februari.

Men vi ses på lördag!