Skinksläpp!

Publicerat 9 november, 2021 av Kristofer Franzén

Till leveransrundan nu på lördag den 13 november släpper jag de första tio julskinkorna. Det kanske är tidigt, men jag tycker att det är bättre att fördela det över en längre tid och det blir lättare för mig att administrera. Jag kommer att lägga upp tio nya skinkor i beställningsformuläret varje vecka som jag kör leveranser. Jag hoppas att några av er har plats i frysen och vill handla, om någon av skinkorna som jag har lagt upp passar er i storlek. De flesta skinkor jag har ligger mellan 2 och 3,8 kilo. De är frysta och sprutsaltade med min supergoda saltlake som är alldeles lagom salt och milt kryddad med kryddpeppar, enbär och lagerblad.

Jag kan tyvärr inte ta emot beställningar av typen “jag vill ha den minsta/största/rundaste/fetaste/magraste julskinkan du har”, för jag kan inte stå i -21 graders kyla i frysrummet och gå igenom de backar med skinkor som jag har, utan ni får vackert boka en av de skinkor jag lägger upp, eller hoppas på turen och vänta på att jag lägger upp precis en sådan storlek ni vill ha nästa gång. Jag beklagar att det är på det viset, men det går inte att ordna på annat sätt. Skinkorna ligger längst ned på sidan där du bokar.

Förutom julskinkor finns det en hel del styckdetaljer från förra omgången grisar och från de grisar som jag ska hämta från slakteriet och börja stycka i morgon. De förstnämnda kommer från Olle på Åsbergby gård och de sistnämnda från Mats i Altuna. Jag har varit försiktig med antalet av varje styckdetalj, eftersom jag har svårt att förutse hur långt jag kommer att hinna med styckningen tills på fredag. Märker jag att jag hinner mer än så, så uppdaterar jag inventariet.

Det finns också Münchner Leberkäse, Nürnberger Rostbratwürstchen, citron/kummin/mejram-korv, timjan/rödvin/vitlök-korv och Långa Nisse.

Som ni ser på bilden där uppe så snöade det här på gården i morse. Sedan blev det varmare under dagen och snön regnade bort, så nu är det beckmörkt igen. Jag tycker nog att vi borde anpassa arbetstidslagstiftningen här i norden så att det blev otillåtet att arbeta efter solnedgången. Utom för vissa yrken förstås, som poeter, musiker, kockar och gråterskor. Vi andra borde få vila, äta glass och titta på brittiska kriminalserier, tills det blir ljusare och kraften kommer tillbaka. Det tänker jag göra nu.

Vi ses!

Leverpastej, c/k/m, höstflott och funderingar

Publicerat 22 september, 2021 av Kristofer Franzén

I fredags kom min vän Albin med 6 kilo KRAV-certifierad lever från linderödssvin som han köpt på Örebro REKO-ring åt mig. Så i måndags gjorde jag leverpastej till slut. Eftersom den är så efterlängtad så har jag lagt en restriktion på 3 förpackningar per hushåll den här gången, så att det räcker till lite åt alla. Förhoppningsvis så kan jag köpa mer lever därifrån om det skulle fortsätta att vara problem med att få tillbaka levrarna från Lövsta. Jag har också gjort en omgång citron/kummin/mejram-korv, och idag påbörjade jag en omgång Höstflott – mitt eget schmalz med svamp, lök och äpple. Hälften av svampen är svart trumpetsvamp som Albin plockat och den andra hälften är trattkantareller från Rikard längre upp i byn. Äpplena är Åkerö från min trädgård. Det är en underbar umamibomb att bre på bröd.

Jag har inte lagt upp allt jag har på beställningsformuläret den här veckan, för på söndag är det dags för Mat & människor i Fjärdhundraland, då jag ska servera en smakprovstallrik för 40 kr. Det brukar komma mycket folk så jag måste ha varor i butiken till försäljning då. Men det finns en hel del att boka ändå, så gå genast in och klicka loss!

Idag var jag tillbaka på Akademiska sjukhuset för att ta bort venporten som de opererade fast under huden på höger sida av bröstkorgen för ett år sedan. Genom den har de tappat mig på blod och fyllt mig med cellgifter, men nu ska den inte behövas längre. En kirurg slet hårt i en halvtimme för att få bort den. Hon bekräftade att jag har bra läkkött när hon karvade för att få loss den från köttet som slutit sig runt den.

När jag var sjuk så fattade min hjärna och min kropp ett beslut utan att fråga mig. De beslöt att jag inte fick tänka på och oroa mig för någonting som rörde mitt företag och min ekonomi. Jag vet inte hur det gick till, men jag är ganska övertygad om att det var nödvändigt för mitt tillfrisknande. Att min kropp fick vila utan oro för vilka konsekvenser min sjukdom skulle få för min ekonomi och min framtid.

Faktum är att det fick till följd att jag tillät mig och kunde vila mer under det senaste året än jag har gjort på många många år. Och jag tror att det var en förutsättning för att min kropp skulle läka så som den gjort. Och det är därför jag är så tacksam över det enorma ansvar som Julia gick in och tog, när jag inte kunde, och det självständiga arbete som hon och Eva utfört, som gjorde det praktiskt möjligt för mig att få vila.

Det har gått upp för mig nu att jag under vilan blev på det klara med att jag inte ville fortsätta att leva på det sätt som jag har gjort, med en ständig oro och osäkerhet om ekonomin och en alldeles för stor arbetsbörda och knappt någon tid till kreativa sysslor och lek. Jag såg framför mig mer balans och harmoni, och hur jag skulle bli starkare och mer nöjd med mitt liv.

Men nu har jag på ett bryskt sätt slängts tillbaka in i det slags liv som jag inte ville återvända till. Under Julias sjukskrivning måste jag återigen utföra allt arbete själv, och jag hinner inte med för jag har inte längre samma kapacitet i charken som Julia har. Och oväntade utgifter, ovanligt dåliga inkomster, och skulder som jag har dragit på mig på grund av min sjukskrivning, får marken att gunga under mig, ger mig yrsel och får mig att tvivla på att jag kan få ekonomin att gå ihop.

För att reda ut situationen så håller jag på att analysera ekonomin på djupet, samtidigt som jag försöker strukturera alla olika åtgärder jag kan ta till för att reda upp situationen. Jag försöker att se alla olika möjligheter, allt från att minska utgifter och öka inkomster på olika sätt, genom funderingar på hur jag bäst ska balansera vilken hjälp jag betalar för och vad jag ska utföra själv, genom att räkna på vad som händer om jag ökar respektive minskar produktionen, eller kompletterar med eget lönearbete. Jag tvingar mig till och med att undersöka vad som skulle hända om jag ger upp helt och försöker sälja gården.

Det värsta med den sista tanken är att jag under sjukdomen också har kommit att fästa mig vid den här platsen mer än tidigare. Det har blivit min plats på jorden och jag vill helst inte flytta på mig. Dessutom skulle jag inte längre ha någon försörjning eller någonstans att bo om jag tvingas ta det steget.

Jag vill hitta en lösning på det här. Jag vill egentligen utveckla verksamheten. Jag vill ha en mer styrande och ledande roll i företaget och utföra mindre arbete i charken; ägna mig mer åt planering, övergripande arbete, och leveransrundorna så klart. Jag vill utveckla fruktlunden till en storartad lustgård. Jag vill lära mig mer om beskärning, odling och trädgårdsterapi. Jag vill öppna något slags servering på gården sommartid och ha en större grönsaksodling.

Jag skriver om det här i veckobrevet för att jag vill fortsätta vara öppen med vad som händer i företaget och i mitt liv, även om det inte är bra marknadsföring. Det är bäst så. Jag gör det här på mitt sätt, och det kommer jag att fortsätta med.

Vi ses!

Hösten presenterar sig

Publicerat 25 augusti, 2021 av Kristofer Franzén

Nästa leveransrunda blir den 28 augusti. På beställningsformuläret finns en massa fina tjocka skivor karré och kotlett från Mats KRAV-grisar. Idag gör också Julia Toulouse-korv, den franskinspirerade korven som faktiskt bara är kryddad med lite muskot och vitpeppar trots att den är så smakrik. Det är den enda färskkorven som vi gör den här veckan, eftersom vi måste göra mer Landjäger, Pfefferbeisser och isterband för att vara förberedda inför jippot Mat och människor i Fjärdhundraland som går av stapeln söndagen 26 september, då vi ska servera en liten smakprovstallrik med gårdens produkter. Men den här veckan finns också Frankfurter, och fryst citron/kummin/mejram-korv, Lisas korv och Nürnberger Rostbratwürstchen. Därtill Landjäger, Pfefferbeisser och frysta isterband. Och så lite ditt och datt.

I förra veckan provstyckade jag med Karl Gustav, en mas som tidigare jobbat på Åkes slakt och styckning och Landersteds slakteri. Han är kunnig och trevlig, så jag vill gärna att han jobbar med styckning på timmar hos mig framöver. Som många erfarna styckare led han av att tvingas skära ned så mycket fint kött till korv, men han hade också idéer om hur vi kan använda och sälja en del saker som annars har gått till produktionskött. Till exempel så föreslog han att man kan skiva rullen tjockt och sälja som skinkmedaljonger. Jag har ätit sådana till lunch nu två dagar i sträck och är positivt överraskad. Jag hade trott att det skulle vara lite hårt kött att bara steka i skivor, men det var det inte alls. Mycket gott. Salta på båda sidor 10 minuter innan du bryner dem i smör på medelhög värme i ca två minuter på varje sida. Passade bra med råstekt Asterix-potatis och brytbönor från trädgården. Det finns ett par paket med fyra stycken vardera i butiken nu, men inte på beställningsformuläret den här veckan.

Bilden ovanför till vänster är ett exempel på hur spanjorerna marknadsför sina charkuterier och det råkar stämma överens med hur jag föreställer mig er när ni njuter av mina produkter. Det kanske finns en marknad för den typen av DVD-filmer även i Sverige?

I fruktlunden har jag planterat två blåbärsbuskar i veckan, ‘Duke’ och ‘Bluecrop’. Jag planterade dem nära ekarna i hopp om att eklöven har gjort jorden sur, vilket blåbären trivs i. Visar de sig ge goda bär, så blir det fler buskar nästa år. I övrigt försöker jag att lära mig hur jag ska beskära för att rädda mina fina äppelträd som jag har försummat i tio år, och som nu inte ger så mycket och så fin frukt längre. Det kommer tydligen kräva försiktig beskärning och vård i tre år framöver, till att börja med. Men jag tycker att det är spännande att utveckla en relation till träd. Att verkligen se hur de enskilda träden växer och formar sig. Det kräver en ögonansträngning och ett nytt sätt att se.

Vi ses!

Kött, korv och ett grisoffer

Publicerat 18 augusti, 2021 av Kristofer Franzén

Den här veckan kommer de två ganska stora KRAV-grisarna (107 och 108 kg slaktvikt) från Mats Lundkvist utanför Fjärdhundra. I morgon ska jag stycka dem tillsammans med Karl-Gustav, en kille som förmodligen kommer att stycka en del för mig framöver. Jag har redan lagt upp de förväntade styckdetaljerna från dessa två på beställningsformuläret, tillsammans med en del korv, bland annat Lisas korv, Frankfurter, Nürnberger Rostbratwürstchen och isterband. Där ligger också rillette som jag gjorde i förra veckan. Den är god och mild i smaken så var inte rädda för att prova även om ni inte har ätit rillette förut. Det uttalas för övrigt rijett.

Jag har bestämt mig för att fira min nya hälsa på söndag den 29 augusti genom ett tacksamhetens grisoffer. Det betyder att jag kommer att grilla en hel gris. Vill ni hjälpa mig att äta upp den så köp en biljett för den symboliska summan 100 kr, så vet jag att ni kommer. Blir det dåligt väder, så att jag ställer in dagen innan, så betalar jag tillbaka summan. Ta med eget vin eller öl, eller vad ni nu vill dricka till. Grisen är förhoppningsvis färdigstekt vid 16, men ni är välkomna tidigare om ni vill hjälpa till med förberedelser eller någon gårdssyssla.

I förra veckan var min kompis Janne här med sin drönare. Jag älskar flygbilder som den i brevhuvudet här ovanför, där man ser horisontens rundning och förstår sin egen plats på jorden. Och trots att jag egentligen inte tycker att man borde kunna äga mark, så är det en skön känsla att kunna säga att det där, det är min mark, den får jag disponera som jag själv vill. Men det är klart att det innebär ett ansvar och att jag är skyldig att ta hand om den på ett bra sätt.

Egentligen var syftet med drönarbilderna att ha för att dokumentera och planera fruktträdgården som jag håller på att anlägga. På bilden ovan har jag hastigt markerat ungefär var de tretton träd som jag hittills har planterat står. Nu ska jag gå ut och titta exakt vilken sort som står var. Och så ska jag plantera ett par blåbärsplantor. I förrgår råkade jag beställa 490 tulpanlökar också, som jag ska plantera under och runt om fruktträden. Grannen säger att jag behöver skaffa ett bra lökjärn.

Vi hörs!

Styckdetaljer, varmkorv och flyttad utlämningsplats

Publicerat 11 augusti, 2021 av Kristofer Franzén

Jag kör en leveransrunda nu på lördag den 14 augusti, men observera att utlämningsplatsen för Östra Södermalm är flyttad. Det beror framför allt på att vändplatsen på Skånegatan är avstängd på grund av ett bygge och att Bondens marknad har öppnat och därför är det många stora bilar som står parkerade längs gatan vilket gör det omöjligt att vända med den stora kylbilen. Därför tänker jag försöka stanna på Södermannagatan 46, strax ovanför Gotlandsgatan, ungefär. Jag tror att där finns en lastplats där jag ibland parkerade kylbilen för två år sedan. Det är inte långt bort från platsen på Skånegatan, man promenerar bara lite längre ner i allén längs Katarina Bangata. Låt oss försöka med det, så får vi se hur det fungerar.

Den här veckan har Julia styckat en gris som har fötts upp av Anders Ottosson. Den är lite mindre, så tänk på att styckdetaljerna ligger i det undre prisspannet. I dag tillverkar vi Lisas korv (hårt rostade enbär och fänkålsfrön, citronzest och ingefära, bland annat) och Frankfurter – den goda varmkorven – men även rillettes! Rabelais kallade det tydligen brun grismarmelad, men jag säger oftare franskt köttmos, och vanligtvis brer man det på bröd som ett mellanmål eller som en aperitif. Det är hur som helst fläsk som har sjudit sedan igår morse och som vi kommer att pilla sönder och röra ihop och montera i glasburkar först i eftermiddag. Jag brukade göra detta för fem år sedan och det var mycket populärt, men jag kan inte hitta någon bild så det får vänta till den är burkad. Det finns också isterband och flera sorters fryst korv och lite annat.

Nu är det sensommar, inte höst! Kornet är ännu inte tröskat här omkring och det är fortfarande hett när solen ligger på. Men jag känner oro för att sommaren ändå kommer att ta slut. Som den alltid gör. När jag var sjuk så fantiserade jag ofta om att när det var över så skulle jag vilja åka till Medelhavet för att få simma i det klara salta vattnet igen, i oktober när turistsäsongen tar slut. Minnena från barndomens och ungdomens resor har präglat mig. Nu när jag är frisk så känns det väldigt svårt att åka på en sådan semester; när vädret ballar ur och öarna brinner som följd av klimatförändringarna känns det sjukt att låtsas som ingenting och flyga växthusgasidiotiskt. Jag måste undersöka om jag kan ta kostnaden med en tågresa i stället.

I nästa vecka ska jag provjobba med en ny styckare. Nej, Julia ska inte sluta utan bara fokusera mer på produktionen. Om det faller väl ut så ska vi också försöka växla upp lite, målet blir sex grisar i månaden, så att det blir några pengar till oss alla. Vi får ta det steg för steg.

Nyss ringde en läkare från kirurgen som svar på min fråga på 1177 om när venporten, som jag har under huden uppe på bröstet, ska tas bort. Han sa att det kan de göra nu eftersom ingen mer cytostatikabehandling ska ges. Han skulle skicka en remiss. Det verkar som att de hade glömt bort det, liksom de glömde bort att kalla mig för att ta bort stygnen efter stomin. Jag känner mig lite bortglömd av vården, men det är tydligen väldigt vanligt att man känner så när man har gått igenom intensiv vård och varit omhändertagen och övervakad och provtagen ständigt och jämt under lång tid, och sedan plötsligt är botad. Det är som det ska, de ska ta hand om andra nu. Jag låter min deltidssjukskrivning ta slut om några dagar. Jag känner mig frisk, blir bara väldigt trött ibland, och jag ser mycket frisk ut, tycker jag. Det svarta håret växer ut, och jag tycker att jag ser tjugo år yngre ut än för några månader sedan. Jag är inte heller längre så där läskigt lik hur min pappa såg ut innan han dog, som jag var när jag var som sjukast.

Tyvärr så var jag lite försiktig i våras när jag planerade årets odlingar. Jag var rädd att jag som tidigare skulle sätta alldeles för mycket och få skördeångest längre fram och inte veta vad jag skulle göra av allting. Nu har jag alldeles för lite rödbetor, chili, morötter, bönor och annat! Bara tomaterna och potatisen räcker till. Jag ska utvidga grönsaksodlingen till nästa år. Det är märkligt hur betydelsefullt odlandet har blivit för mig. Jag tänker varje dag på hur fin min fruktlund ska bli och vad jag mer ska plantera där. Nu har jag två körsbärsträd, två plommonträd, ett körsbärsplommonträd (rotstammen av ett misslyckat ympat plommon), tre päronträd, två persikoträd, två mullbärsträd, och två sorters hallon som jag får vidareföröka själv om jag gillar sorterna. Sedan ska jag föröka mina jättegoda röda krusbär som jag har i vanliga trädgården, och försöka stamma upp dem. Till nästa år ska jag fundera över rader med vin och kanske en damm och massor av mer bär som kan växa under fruktträden. Det är bra att ha en dröm att flytta in i när oron angriper.

Vi ses!

Inställd midsommarleverans nästa vecka, beställ nu i stället

Publicerat 18 juni, 2021 av Kristofer Franzén

Operationskoordinatorn ringde och sa att de hade tid för operation redan på onsdag i nästa vecka. Det betyder att det inte blir någon leveransrunda på torsdagen, för jag tror inte att jag har återhämtat mig tillräckligt på 24 timmar. Om ni hade tänkt beställa saker till midsommar så föreslår jag att ni lägger en beställning till morgondagens utkörning i stället. Det tycker jag att ni ska göra för att hjälpa mig hursomhelst.

Vi ses (om inte allt går åt skogen)!

Sommar, sol och saftigt kött

Publicerat 9 juni, 2021 av Kristofer Franzén

Denna vecka har vi kött från två av Olle Linders KRAV-grisar, och en massa korv, i butiken och för leverans till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 12 juni. Det finns boudin blanc libsticka/gräslök/persilja, citron/kummin/mejram-korv, Nürnberger Rostbratwürstchen, Savina kobasica och Toulouse-korv på beställningsformuläret och det borde tillfredsställa de flesta personligheter. Dessutom finns det lufttorkat ytterlår att snaska på.

Nu surrar det i kastanjen, aklejorna och teveronikan blommar och bondpionen knoppas.

Men jag lider av hur kemoterapin har påverkat min hjärna. Mitt minne fungerar inte och jag har svårt att räkna ut hur jag ska hantera olika situationer och genomföra planer. Jag vet att det kommer att bli bättre, men det är ändå väldigt jobbigt nu, när jag skulle behöva fatta beslut och genomföra dem. Jag tvingas ha tålamod med mig själv och hoppas på snabb förbättring. Idag orkar jag inte hitta på mer att skriva. Men det är ju ändå i tystnaden som det mest spännande händer, som i den här inspelningen av The Man I Love där Thelonius Monks pianospel sätter vibrafonisten Milt Jackson på plats, till Miles Davis irritation.

Vi ses!

Tio sorters korv, och leverpastej

Publicerat 19 maj, 2021 av Kristofer Franzén

Jag gjorde en inventering av frysen igår och upptäckte att där fanns mycket mer korv än jag trodde. Så på formuläret där du bokar produkter för upphämtning i butiken (tidigast fredag 21/5 kl. 17:00) eller utkörning till någon av utlämningsplatserna i Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm på pingstafton den 22 maj, finns den här gången 10 olika sorters korv! Timjan/rödvin/vitlök-korv, fläskmerguez, salsiccia secca, isterband, Toulouse-korv, fänkålssalsiccia, Stormkorv, Lisas korv, Frankfurter, citron/kummin/mejram-korv, och dessutom leverpastej (som egentligen också är en korv enligt tysk definition). Dessutom finns det frysta och färska styckdetaljer från uppländska utegrisar att kasta sig över.

Den här gången blir det Eva som packar beställningarna och min vän Albin som kör leveransrundan.

Igår fick jag veta att restriktionerna för hobbyhöns med anledning av fågelinfluensan har hävts. Jag sprang genast ut och släppte ut hönsen från deras inhägnad och de blev så glada. På kvällen hävde hönsen i sin tur sin äggbojkott och lämnade ett första ägg till mig.

Än så länge har jag bara hunnit plantera ett av träden i lustgården – ett körsbärsträd av sorten Huldra. Det krävs ett rejält förarbete på platsen där de ska stå för de ska kunna trivas i min tunga lerjord. Tyvärr kommer jag inte hinna mer plantering i pingsthelgen, för jag tänker ta tre dagars semester med Anna och åka till Öland. Tur att jag har så trevliga grannar som tar hand om gården och hönsen så att jag kan få lite vila utanför gården.

En av dessa fantastiska grannar har tillverkat ett spel så att jag ensam ska kunna få upp grisarna från kylbilen upp på banan som leder in till charken och kylen där grisarna hänger innan styckning. Om ett par timmar ska jag testa det för första gången.

På måndag ska jag få min sista cytostatikabehandling. Det ska bli skönt att det är över snart. Mitt hår på huvudet blir tunnare och tunnare, så det är möjligt att jag kommer att bli lite kal veckorna framöver, men sedan kommer det att växa tillbaka. Kring midsommar blir det en avslutande operation.

Det här är den tid på året som jag älskar mest. Den får mig att vilja göra planer och så frön och plantera träd för den tid som ska komma. Samtidigt vill jag att tiden ska stanna och att allt ska vara så här för evigt. Då påminner jag mig själv om Faust-myten och historien om det älskande paret som i sin kärlek till slut vill att tiden ska stanna och därmed förlorar sina själar till djävulen. För så är det, tiden står bara stilla i något ögonblick, i katastrofen. I den verkliga verkligheten är allt i ständig förändring och ingenting blir någonsin som man tänkt sig. Och så ska det vara och kommer alltid att vara.

Vi ses!

Nürnberger, Apelsinkorv och leverpastej

Publicerat 3 mars, 2021 av Kristofer Franzén

Färgerna är lerbleka men våren är här. Man måste gå lite närmre för att se det. För bina har flugit ut för att tömma tarmen under sånglärkornas översyn, och det finns lite grönt under löven för hönsen att picka i sig.

Men stackars Julia får stå i charken och göra korv, och Eva får packa och städa, i stället för att leka i solen. Igår gjorde Julia leverpastej, och idag har hon stoppat Nürnberger Rostbratwürstchen och Apelsinkorv. De finns på beställningsformuläret tillsammans med Landjäger och en del kött.

Vid den här tiden på året blir jag rastlös. Jag dagdrömmer och vill planera resor, odlingar och experiment, och jag vill arbeta med kroppen och bli svettig. Men i år är jag låst och måste hålla mig i skinnet. Jag får inte anstränga mig, kroppen ska återhämta sig. Såren ska läka och levern ska växa till. Jag får göra mitt halvtimmes försiktiga träningsprogram med yoga-liknande övningar och gå upp och ner i mina trappor så att jag blir en gnutta andfådd, inte mer. Det är ganska tråkigt.

Och företagets ekonomi lider av att jag måste köpa in all arbetskraft i stället för att ta i själv. Men idag åkte jag in till Enköping och skrev under lånet för solcellerna och firade det lite stillsamt med att åka ut på småvägarna väster om Enköping till min kompis Gustav och ta en fika, tills Eva påminde mig om att jag inte hade skrivit ut leverpastejetiketterna.

Men det ordnar sig snart. Om några veckor kan jag börja arbeta lite igen och snart startar grillsäsongen och då brukar det bli sprutt på försäljningen, och påsken kan dra in lite också. Så fort jag har fått vaccin så tänker jag försöka ge lite korvkurser. När jag orkar. Väntan och tålamod, frustration och trötthet. Väntan och tålamod.

Vi ses!