 När jag började intressera mig för korv fanns det nästan bara en typ av korv att köpa i snabbköpet, förutom påläggskorven. Den var extremt finmald och alltid kryddad på samma sätt – den smakade korv. Falukorv, prinskorv, wienerkorv och grillkorv var i stort sett samma smet i olika dimensioner av cylinder. Kryddade man med en gnutta paprikapulver kunde den kallas något exotiskt som chorizo för att försöka snylta på andra kulturers gastronomiska arv, eller något idiotiskt som rackabajsare för att dölja den tråkiga smaken med ett garv. Tekniskt sett kallas den typen av korv för emulsionskorv, eftersom man med kyla, salt och mekanisk bearbetning kan få fett och vatten att hålla samman med hjälp av proteinerna i köttet. Med rätt metod och lite kemikalier kan man pressa in 60% vatten i en sådan korv och kvaliteten på köttet spelar då i stort sett ingen roll. Vatten kostar inte mycket och charkfabrikerna kunde sälja ingenting till ett pris som verkade billigt.  Jag hyste djupt förakt för den typen av korv. Fast egentligen var det inte själva korven som jag föraktade, det var den bedrägliga matindustrin och de som spädde ut och sålde ut det kulinariska arvet för egen vinning. När jag sedan skrev min korvbok så tyckte jag ändå att det var spännande att försöka göra emulsionskorv utan de kemikalier och maskiner som industrin använder i sin produktion. Jag utvecklade en metod med vilken man kan göra emulsionskorv bara man har en kvarn och kan krossa is till snö. Då upptäckte jag att även en sådan korv kan vara delikat om bara råvarorna är av hög kvalitet, och att den dessutom kan få en härligt saftighet av vattnet, om man håller det på en rimlig nivå, kring 20%. Efter framgångarna i förra veckan med Münchener Leberkäse, som också är en emulsionskorv, blev jag inspirerad att för första gången på mycket länge ge mig på en liten sats Frankfurter. Den fanns med redan i min korvbok, men den här gången ville jag använda ett recept ur den tyska korvbibeln och utveckla en metod för kallrökning och värmebehandling som skulle kunna vara rimlig i större produktion än för mitt privata behov. När jag provade resultatet idag så blev jag till min förvåning riktigt nöjd. Det är alltid väldigt tillfredsställande att lyckas vid första försöket, och att det händer att jag gör det hänger nog ihop med att jag har samlat på mig en del kunskap inom det här området utan att reflektera så mycket över det. Jag vet ungefär vilka principer som gäller och kan dessutom använda mig av en oformulerad kunskap som bara finns där. Eva, som ofta hjälper mig att packa och fixa i charken nuförtiden, säger att det kallas förtrogenhetskunskap. I min korvbok skrev jag om Frankfurtern:Den i Frankfurt upplärde slaktaren Johann Georg Lahner (1772-1845) kom att bosätta sig i Wien där han började tillverka vad han kallade frankfurter (som skilde sig från den tyska frankfurtern genom att innehålla nötkött). Hans korv kom senare också att kallas wienerkorv och när den med invandringen etablerades i USA blev namnet ”frank” eller ”hot dog” när den serverades i korvbröd. Eftersom all korv tog slut häromdagen, så har jag också gjort mer Leberkäse, för ni verkade gilla den, och dessutom en omgång salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin och en omgång fläskmerguez eftersom flera av er frågade efter just de korvarna. Allt ligger nu uppe på beställningsformuläret för utkörning till Uppsala, Upplands Väsby, Kungsholmen, Gärdet, Södermalm och Herrängen nu på lördag den 2 maj, tillsammans med bacon och styckdeltaljerna från grisen som Julia styckar den här veckan. Vi ses! |
Kategoriarkiv: Okategoriserade
Isterband, pastejer och Münchner Leberkäs
Igår tillverkade jag 70 leverpastejer medan Julia styckade vidare på de två grisar som är veckans pensum och som ligger uppe för bokning till leveransrundan nu på löningslördag den 25/4. Jag önskar att jag hade mer lever så att jag kunde göra flera sorters pastej och olika sorters paté också. Om man inte är bekant med tysk Leberkäse så kan man av namnet tro att den innehåller lever, men det gör den oftast inte, och det får den heller inte göra i södra Tyskland (Münchner Leberkäs, bayerischen Leberkäs). Vissa varianter, framför allt i norra Tyskland, måste däremot innehålla 4-5 % lever. Leberkäse är en korv utan skinn som man bakar av i form i ugnen. Trots att namnet slutar på ”käse” så innehåller den inte heller ost. Fast den kan göra det (Käseleberkäse). Korvtypen kallas emulsionskorv och till den gruppen hör också falukorven, prinskorven och wienerkorven.
Ibland beskriver jag Leberkäse som en mycket sofistikerad variant av falukorv. Jag kände själv inte till korvsorten innan jag blev ombedd av tyskar att göra den. Nu har jag gjort den ganska många gånger eftersom jag har fått med beröm godkänt av de som ätit Leberkäs hela sit liv och eftersom jag själv kommit att tycka mycket om den. Jag misstänker att det är tröstmat för tyskar. På Twitter kan man följa det österrikiska kontot @leberkasdreams om man vill få alla tweets som nämner Leberkäse i sitt flöde. I Sverige är det en alltför okänd och underskattad korv som borde få mer uppmärksamhet. Man kan både äta den kall eller varm på bröd eller steka den och servera med potatis, potatissallad, ägg eller surkål. I Tyskland är det vanligt att man går in hos charkuteristen och köper en fralla med en tjock skiva i och senap på. Eller så kan man svenska till det och kuba ner den i en pyttipanna tillsammans med mitt kallrökta sidfläsk, eller göra allt som man kan göra med en falukorv. Se så, upp och hoppa och beställ!
Mina isterband varierar ju en aning från gång till annan, beroende på vilket kött och späck jag använt och de exakta proportionerna vid just det tillfället, och hur länge de har hängt och rökts, och mitt humör kanske. I det långa loppet blir de naturligtvis bättre och bättre eftersom jag alltjämt lär mig något nytt varje dag. Just nu röker jag en omgång som packas i morgon eller på fredag, men de ligger redan uppe för bokning.
Nu proklamerar jag grillsäsongen öppnad (även om det naturligtvis går bra att grilla också vid många andra tillfällen på året)! Därför har jag bett Julia att skiva lite rostbiff att lägga på grillen till den här gången. Så här ser de skivorna ut ungefär.
Flera av de problem som ni har haft med beställningsformuläret ska nu vara åtgärdade, några mer eller mindre estetiska buggar återstår att fixa, men man arbetar på det i USA.
I ett försök att stötta kapitalismen i dessa svåra tider fortsätter jag min Den Som Har, Åt Honom Skall Varda Givet-kampanj med en kokbok i pris till den som lägger den största beställningen varje vecka.
Korv, kotletter, torkat och rökt
Utslitna av all uppståndelse vid påskligheterna har vi inte styckat några grisar den här veckan, det får vänta till nästa. Däremot så tillverkade jag och Julia tre sorters smaskig korv idag, så korvarna får bli huvudattraktionen på veckans korta beställningsformulär.
Lisas korv kom till efter att jag snackat kryddor med Lisa Förare Winbladh och hon rådde mig att testa att rosta enbär och fänkålsfrö riktigt hårt i torr panna. Jag gjorde så och blandade med torkad ingefära, svartpeppar och citronzest. Resultatet är väldigt intressant och jag skulle någon gång vilja pröva att smaksätta en sockerkaka eller kola med samma kryddor.
Den andra spännande korven kallar jag Långa Nisse eftersom den är min variant av en korv som går under namnet longanisse. Den kommer från det kök som utvecklats av den etniska grupp som i Frankrike går under namnet Pied-Noir och som består av ättlingar till de sydeuropéer som flyttade till det av Frankrike ockuperade Algeriet (1830-1962) och som efter självständigheten i hög utsträckning flyttade till Frankrike. Mycket komplicerat. Hur som helst så är det en jäkligt stor mängd kryddor i korven, framför allt paprika, anis och vitlök. Förra gången jag gjorde korven blev den för mesig, så jag drog på med kryddningen den här gången. Det är den stora mängden kryddor som gör att kötthalten bara är 89%.
Den tredje korven har också nordafrikanskt ursprung och är mycket populär i Frankrike. Den är vanligtvis gjord på fårkött, men min variant är naturligtvis gjord på fläsk från linderödssvin och jag kallar den fläskmerguez. Det var den som Erik Videgård använde i sin tunnbrödrulle i inslaget om tröstmat i Nyhetsmorgon i lördags. Erik har för övrigt ett trevligt Instagram-konto där man kan lära sig en del. (Jag testade ett nytt märke av harissa att krydda korven med den här gången. Tyvärr upptäckte jag först när jag kom hem att innehållsförteckningen varnade för “spår av senap, selleri, laktos, nötter och jordnötter”, så det märket ska jag inte köpa igen. Man skriver så där för att ha ryggen fri om man regelbundet handskas med allergener i fabriken som tillverkar livsmedlet.)
Jag håller också på att röka bacon som jag ska skära upp i bitar på fredag för utlämningen på lördag, liksom lufttorkat ytterlår, kallrökt lardo och fina, ganska små, urbenade kotletter. Det är allt jag hinner berätta idag.
Extraordinär påskleverans
| Hej och konstig påsk på er! Nu bryter jag mot alla regler och kör en leveransrunda redan på långfredagen den 10 april. Julia står och styckar två grisar och alla styckdetaljerna från dem ligger redan på beställningsformuläret, trots att de ännu inte alla är vare sig utskurna, putsade eller packade. Därför är också cirkapriserna extra cirka den här veckan.  Dessutom gör jag både citron/kummin/mejram-korv och Nürnberger Rostbratwürstel i morgon, och det finns också skivat lufttorkat ytterlår och skivad kallrökt lardo att boka. Så det är bara att beställa och låta påsken bli ett pärlband av matlagning, ätande och långa promenader. Glöm inte att diskutera hur ni vill att samhället ska se ut när vi kommer ut ur den här sörjan. Redovisa era resultat på avstånd i mindre grupper. Jag önskar er alla en riktigt stillsam och eftertänksam påsk. Vi ses! |
Flappen, kyrkan och korven
Idag har jag tillverkat min variant av den polska korven biała kiełbasa. Det betyder ’vit korv’ men särskilt vit är den inte som färskkorv, utan först när man värmebehandlar den. Den är smaksatt med bland annat mejram, vitlök och timjan. Jag gjorde den till förra påsken också och då berättade polacker för mig att vid påsk så tar många i Polen med sig ägg, bröd och denna korv till kyrkan och låter prästen välsigna livsmedlen. Jag gillar tanken på korv i kyrkan. Jag gissar att vårt lands heliga rum kommer att vara stängda denna konstiga påsk, men kanske kan man ringa upp jourhavande präst och få korven välsignad över telefon innan man stoppar den i pannan? Jag har lite svårt för kyrkan som instutition sedan jag fick påtalat för mig att svenska kyrkan inte anser att djur har en själ. En gång i tiden när jag var barnsligare än nu trodde jag också så, men det var innan jag hade lärt känna Sonja, grisarna, hönsen och de andra djuren. För övrigt så fick jag alla mina grisar välsignade av en revolutionär präst från Västra Papua för 6-7 år sedan. Och det gav ju resultat.
Jag gjorde också en omgång salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin idag, medan Eva packade isterband, Landjäger och leverpastejen jag gjorde igår, och Julia styckade grisen som också ligger på beställningsformuläret i form av styckdetaljer, trots att den inte är färdigstyckad. Ja, jag kör en ny leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby, Kungsholmen, Gärdet, Västra Södermalm, Östra Södermalm och Herrängen redan nu på lördag den 4 april. Jag kör samma runda en gång till innan jag utvidgar den, så att den sätter sig. Tack för den storartade uppslutningen i lördags!
Julia hittade förresten den muskel som kallas ”flap steak” på amerikanska på förra grisen. Vi provade den och tyckte båda två att den var mycket god. Julia påstår att det är den muskeln som kossorna rycker i för att få bort flugor från magen. Den sitter i bukhålan och är ganska mager, grovfibrig och smakrik. Precis som flanken och hemligheten blir den bäst om man steker den ganska hastigt på båda sidor och sedan skär den tvärs över fibrerna. Tyvärr så finns det bara två av den på varje gris och jag glömde att fota och väga den, men jag lägger upp den på beställningformuläret ändå.
Sidan där man gör beställningar fungerar så att jag fyller på inventariet med de produkter som jag har strax innan jag skickar iväg nyhetsbrevet. Sedan räknas inventariet ned automatiskt för varje bokning och när ingenting finns kvar av produkten så syns den inte längre. Det kan förmodligen bli missförstånd om du har sidan öppen sedan tidigare och inte uppdaterar den innan du försöker göra en beställning. Det händer att jag fyller på inventariet efterhand om jag hittar nya produkter eller saker jag glömde bort att lägga in.
Vi ses!
Inställd marknad men utvidgade leveransrundor
Igår beslutades att Bondens egen marknad ställer in sina vårmarknader i maj och juni på grund av den rådande pandemin. Jag tycker att det är ett dåligt beslut. Ur smittosynvinkel är det värre att handla och köa inomhus, och eventuell marknadsträngsel kan stävjas på olika vis. Även vi småskaliga matproducenter och livsmedelsdistributörer räknas som samhällsviktiga verksamheter och så länge inte Folkhälsomyndigheten avråder från den här typen av arrangemang tycker jag att det är viktigt att inte störa de försäljningsmöjligheter som finns för oss småföretagare utan buffertar, som annars kommer att bli hårt drabbade av att skäras av från kunderna.
För varje småskalig livsmedelsproducent som går under av bristande försäljning så drabbas ett antal underleverantörer av papperspåsar, kryddor, etiketter, vakuumpåsar, rengöringsmedel, och så vidare, av dominoeffekter åt alla håll. Man måste försöka behålla den lilla stabilitet som fortfarande finns och uppmuntra de små hjul som fortfarande rullar, i stället för att drabbas av panik, låsa sig, ge upp, eller ta till destruktiva åtgärder.
Jag tror också att det är viktigt att upprätthålla något slags normalitet i ett samhälle i kris. Att kunna handla och njuta av riktigt bra livsmedel är en glädje för många av er och vår kontakt är ett litet litet exempel på alla dessa små band som håller ihop oss som grupp, som samhälle. Vi behöver varandra
Jag kontrar med konstruktiva åtgärder! Jag kommer inte att sitta och vänta på att det ska gå åt skogen hur som helst. Efter förra utkörningen, som var riktigt bra, fick jag flera önskemål om nya utlämningsstopp, för att ni ska slippa trängas i kollektivtrafiken. Så nu tänker jag göra ett försök redan till nästa utkörningsrunda nu på lördag den 28 mars. Den nya rundan blir som följer:
- 11:30-11:45 Uppsala bakom stationen på korttidsparkeringen.
- 12:25-12:35 OKQ8 Glädjens trafikplats.
- 13:10-13:20 Bergsgatan 17.
- 13:45-13:55 Erik Dahlbergsgatan vid korsningen Strindbergsgatan. Håll utkik efter den vita skåpbilen med loggan.
- 14:20-14:35 Drakenbergsgatan. Ungefär mitt på.
- 14:55-15:10 Framför Bananas vid Skånegatan 70 ungefär.
- 15:30-15:40 Tulpanvägen 4 i Herrängen.
Observera de nya utlämningstiderna också för de gamla utlämningsplatserna.
Vi börjar så här. Det kan bli lite skakigt första gången eftersom jag inte vet exakt hur lång tid det tar att ta sig mellan de olika stoppen. Ha tålamod med mig, och kom i tid, jag kommer inte att våga dra över tiden vid de enskilda stoppen innan jag känner mig säker på rundan. Jag kan tänka mig att utvidga rundan framöver med ytterligare stopp på vägen hem, till exempel med Västertorp/Mälarhöjden och Brommaplan, till att börja med. Kanske kan det bli ett stopp vid Arlanda City också, för er som kommer från Märsta och de framtida inflygande kunderna från Japan.
Om det blir bra efterfrågan kommer jag kanske också att köra varje lördag framöver.
Häromdagen gjorde jag äntligen leverpastej igen, och den blev jättegod. Och idag har jag och Julia tillverkat både Thüringer Rostbratwurst och Svampkorv. Den senare doftade underbart redan vid tillverkningen, för jag hade i massor av trattkantareller som Eva har plockat. Och Landjägern är färdigrökt och bara väntar på din trut. Så beställningsformuläret är smockfullt av godsaker! Följ bara länken och beställ skiten ur ångesten, rädslan, paniken och oron!
Allting kommer att bli bra. Så småningom.
Inställd festival = mer korv till dig!
För några timmar sedan meddelades att Korv- & bröd-festivalen följer Folkhälsomyndighetens uppmaning att ställa in jippon som drar mer än 500 personer till samma plats, för att minska risken för spridning av Corona-viruset. Det tycker jag var ett bra beslut. Jag har uppmanat arrangörerna att inte hänga läpp utan planera för att ha den i slutet av april i stället.
Men det innebär att jag har ganska mycket korv till er i helgen. Jag kör alltså en leveransrunda nu på lördag den 14 mars, trots allt, så att ni kan karantänfrossa i er ensamhet. Beställningar gör ni här. Förutom fyra sorters korv i obegränsad mängd har jag lagt upp lite styckdetaljer från jättegrisen som jag och Julia styckade förra veckan, och lite av mitt bacon – KÄNT FRÅN TV! Citron/kummin/mejram-korven och timjan/rödvin/vitlök-korven som vi gjorde idag snurrade vi till större korvar än vanligt, så att de skulle kunna fylla ut jättekorvbröden som jag bakade i måndags. I morgon gör vi fänkålssalsiccia och en fläskmerguez med chilisting i lite mer normala storlekar.
Liten utkörning med kort varsel
Jag hade tänkt att jag skulle börja med utkörning av förbeställda varor igen, med start redan nu på lördag den 18 januari. Det var tänkt att det här nyhetsbrevet skulle gått ut redan för flera dagar sedan, och jag kämpade med att lägga upp ett nytt beställnings-system på hemsidan. Det har jag ännu inte lyckats med så vi får köra en nödlösning den här gången. Kanske är det rent av för kort varsel att be er beställa så här nu två dagar innan leverans, men det blir åtminstone lite träning för mig med de nya utlämningstiderna och den nya utlämningsplatsen på östra Södermalm. Vi gör så här. Om du vill beställa så kopierar du och fyller i följande primitiva och alldeles för korta beställningsformulär i ett mejl till mig. Min epostadress finns under menyn Kontakt. Glöm inte att välja utlämningsplats.
Namn:
Telefonnummer:
- Fryst salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin. Ca 100 kr/frp, 300 kr/kg. Antal frp:
- Fryst merguez på fläsk med harissa och chili. Ca 100 kr/frp, 300 kr/kg. Antal frp:
- Fryst Thüringer Rostbratwurst. Mellangrov tysk med bla kummin. 60-90 kr/frp, 300 kr/kg. Antal frp:
- Fryst kapris/oliv-korv (nyhet!). Grov i munnen och pikant i smaken. 90-110 kr/frp, 300 kr/kg. Antal frp:
- Färsk citron/kummin/mejram-korv. Grov men frisk i smaken. 90-110 kr/frp, 300 kr/kg. Antal frp:
- Färsk Nürnberger Rostbratwürstchen. Finmald liten tysk. 100-110 kr/frp, 300 kr/kg. Antal frp:
- Kallrökt, oraffinerat atlantsalt i burk. Ca 110 gram, 32 kr/burken. Antal burkar:
- Skivat lufttorkat ytterlår. 80-100 kr/frp, 140 kr/hg. Antal frp:
Radera alla utom en av följande utlämningsplatser:
- Uppsala 12:15-12:30. Av- och påstigningsparkeringen bakom stationen.
- Upplands Väsby 13:05-13:10. OK/Q8 (Circle K) Glädjens trafikplats.
- Västra Södermalm 13:50-14:15. Vid mitten av Drakenbergsgatan.
- Östra Södermalm 14:30-14:50. Vändplatsen framför restaurang Bananas. (Nära där jag stod på Bondens marknad.)
- Herrängen 15:10-15:20. Tulpanvägen 4.
Vi ses!
Kristofer
Då, nu och sedan
| Solen har gått ned och det börjar skymma. Jag vet inte varför, men det är utomhus i skymningsljuset som mitt nu knyts ihop med min barndom. Med ett band av skymningsstunderna däremellan. Jag ger inte mycket för siffermystik, men det här är årets sista skymning och årtiondets sista kväll, så jag sitter ändå och funderar över den tid som gått. Jag vill inte göra sammanfattningar, men ibland kan det vara bra att stanna upp och se sig omkring, se var man befinner sig och vart man är på väg.  De senaste tio åren har varit de mest omvälvande och förändrande i mitt liv. Det föregående decenniet kom jag ut ur i sista stund, svårt medfaren av sjukdom och död runt omkring mig och i mitt eget liv. Men det var också det som fick mig övertygad om att det enda viktiga i livet är att inte slösa bort sitt liv. Ingenting spelade längre någon roll i livet, förutom det att jag inte fick slarva bort det enda liv som fanns. All yta, all tävlan, alla ambitioner, allt konstgjort, blev oväsentligt, det var naturen som hade läkt mig. Det är den egentliga orsaken till att jag hamnade på den här gården, men det berättar jag sällan, eller aldrig, när jag får frågan om hur jag bytte riktning i livet och hamnade här. Jag hade ingen plan för vad som hände de kommande åren, jag bara improviserade, och jag förstår inte riktigt hur jag kunde klara av det. Fast jag fick förstås en massa hjälp och stöd från vänner runt omkring mig, från många av er. Sedan tog det fart av sig själv. Flera hundra grisar föddes och växte upp på gården. Jag lätt bygga ett helt charkuteri i ladugården för flera miljoner som jag inte hade. Ett hundratal volontärer passerade genom åren och bodde i mitt hem, några stolpskott, många jätteduktiga och en del stjärnskott som blivit vänner eller minnen för livet. Och så tunga förvirrade slitsamma år och en skilsmässa. Vi slet, och jag visste aldrig om det skulle gå ihop vid månadens slut. Sedan förberedde jag mig på att ge upp, men tänkte att jag lika gärna kunde försöka att köra själv ett tag tills det inte gick längre. Och till min förvåning höll jag näsan över vattenytan ett tag till.  Efter några år hittade jag Anna som fick mig att inse att jag inte kunde fortsätta på samma sätt som dittills. Vi flyttade över en massa grisar till Inga och Sören på Tjälingegården och så småningom gjorde jag mig oberoende av volontärer, och tog bara emot de som var extremt intresserade av charkuteridelen och snarare blev som lärlingar. När Anna hjälper mig så känns allt lätt och roligt. Det här året har varit mycket händelserikt och viktigt för mig. I början av året föresatte jag mig att öka produktionen i en strävan att göra bättre ifrån mig än break even. Och jag skaffade mig en mentor M för att få hjälp med hur det skulle gå till. Målet blev att öka slakten med 50%. M var orolig för att det inte skulle finnas avsättning för produkterna, men det oroade inte mig. Och sedan hörde föreningen Bondens egen marknad, Södermalm av sig och undrade om jag ville sälja där. För att klara av den beräknade efterfrågan på Bondens marknad så var jag tvungen att anställa en styckare på deltid, och som tur var hittade jag en som kunde stycka grisarna åt mig. I själva verket så ökade jag produktionen med 100% från augusti. Det senaste halvåret har ni satt i er kött och charkuterier för en halv miljon kronor. Det är en häpnadsväckande siffra för mig. Att jag har producerat mat som ätits av tusentals människor. Det får mig att känna mig nöjd med vad jag gjort de här sex månaderna. Men när jag nu har räknat på det så har jag fortfarande knappt kommit över break even, utan bara gjort en vinst på några tusen per månad som inte ens räckt till att betala av innestående skulder. Det kan jag inte leva på, och jag orkar definitivt inte med att slita så som jag har gjort de senaste 6 månaderna, utan att kunna ta ut åtminstone en liten liten lön så att det inte blir katastrof när det kommer oförutsedda utgifter. För att det ska vara möjligt så måste jag öka produktionen med ytterligare 50% under 2020, till er stora glädje. Det innebär att jag måste hitta och anställa en ny styckare, och betala för hjälp med en del andra uppgifter i charkuteriet, så att jag själv får tid till själva produktionen. Det innebär också att ni måste börja anmäla er till korvkurserna som jag lagt upp för att jag ska klara mig nu under lågsäsongen. Vill ni absolut inte gå en korvkurs så kan ni gott köpa en grillgris i stället. Jag är väldigt utmattad efter julruschen, och det går trögt att hitta styrfart igen, men jag ska snart göra en plan för hur jag ska lägga upp beställningsformulär på hemsidan och arrangera utkörningar till Uppsala och Stockholm igen, som jag har lovat. Jag ska också bestämma hur jag ska arrangera med försäljning på REKO Uppsala och REKO Enköping och eventuella andra REKO-marknader. På det ännu mer personliga planet så har det här året också varit väldigt omvälvande. Men det berättar jag om en annan gång. I kväll firar jag och Sonja en väldigt stillsam nyårsafton tillsammans. Så snart jag har skickat iväg det här brevet så ska jag ta och dansa en sväng med henne. Sedan ska jag frossa i glass.  Tack så hemskt mycket för allt ni har gjort för mig det här året! Jag hoppas att vi får ett fint nytt år tillsammans. Vi ses! |
Full fart framåt!
Nu är jag arbetsköpare! Eller arbetsgåvogivare som vi medlemmar av Svenskt Näringsliv brukar kalla det. Skämt kött åsido, sedan i måndags arbetar styckare C med mig varannan vecka. Jag är försiktigt optimistisk. Han är mycket kompetent och verkar ha hög arbetsmoral, så än så länge fungerar allting mycket bra. Vi har fått mycket gjort under veckan, styckat två och en halv gris, tillverkat salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin och Nürnberger Rostbratwürstchen och ett hundratal leverpastejer, och jag har ett berg av styckdetaljer att sälja och produktionskött för en massa korvproduktion i nästa vecka. Eftersom jag inte tänker mycket längre än näsan räcker, så hade jag en föreställning om att en anställning skulle innebära en avlastning för mig. Men nu inser jag att produktionsökningen innebär att jag måste arbeta minst lika mycket eller mer för att förädla allt kött och sälja alla detaljer. Men än så länge känns det bra och som att jag har lämnat hamnen på väg någonstans, i rätt riktning. Vi får se vad som händer, men spännande är det.
Från och med förra lördagen står jag alltså på Bondens Marknad på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm varje lördag mellan 10 och 15. Innan jag har fått in rutinerna för det så kommer leveransrundorna ligga i malpåse, eftersom marknaden kräver ganska mycket vad gäller planering, förberedelser, genomförande och efterarbete. Min tanke är att ha en leverans till Uppsala av beställda varor varannan fredag i stället för lördag, när jag har fått rutinerna att fungera på Bondens. Till dess får ni Uppsalabor komma och besöka gårdsbutiken, som dessutom kommer att vara mer välfylld från och med nu.
Ni övriga kunder får komma till Bondens Marknad och njuta av att urvalet nu är mycket större än på beställningsformuläret. Förutom ostronet, den lilla köttslamsan på höftbenet som är många styckares favoritdetalj, så har jag på C:s inrådan nu även skivor av rostbiffen som ny styckdetalj. Det är ytterligare två saker som passar väldigt bra på grillen. Åtminstone rostbiffsskivorna blir nog därför en säsongsprodukt.
Jag vill avsluta med att påminna er om att det är Rebusrunda i Fjärhundraland nu på söndag. Då kan ni få träffa dessa hjältar på min gård
