Igår fick jag smaka min egen gris tillagad av kockarna på restaurang Mistral. Det var en mycket speciell upplevelse som är svår att beskriva. Det godaste griskött jag någonsin ätit, för det första. Men konstigt på annat sätt också. Det borde egentligen ha känts omvälvande och märkvärdigt, men det kändes bara fullkomligt naturligt och självklart att de kockar som jag beundrar så mycket tog hand om min gris, på det sätt som de gjorde.
Vi var 16 personer som åt fem serveringar med vin. Jag började med ett par kanapéer i baren, en med rillettes och den andra med tunga.
Rillettes i potatiskskal med harsyrablommor.
Därpå följde
Tunt skivad rå kotlett med fjolårets sista tomat och två olika löktillagningar, bland annat.
Brynt sylta av grisansikte med harsyra, rabarbersmör, blåbär- och blåstångssmör och en liten potatispuré, bland annat.
Lågtemperaturtillagat ytterlår med en ärtört och en annan fantastisk ört som smakade pepparrot, bland annat.
Tvåveckorsmörad kotlett med hårdbrynt svål, brännäslesmet, vitlök, äpple, violer och mizuna.
Lever. Med olika konsistens och rödbetor på två olika sätt. Ogräs. Bland annat.
Vinerna var genomgående utsökta och intressanta, liksom gästerna.
Viktor och Robin gjorde lite morbid konst av grisen också.
