Backsippor, pastej och grillådor

För några veckor sedan fick jag ett sår på foten, som gjorde det svårt för mig att jobba som vanligt. Nu till helgen så gjorde det allt ondare och till slut kunde jag inte stå upp. Då ställde jag in måndagens slakt och planerna för veckan, och åkte in till sjukhuset. Det visade sig att såret blivit infekterat och jag fick penicillin, så nu håller det på att läka igen. Jag skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig, utan för att förklara varför det inte finns så mycket att handla som jag skulle önska. Brist på råvara helt enkelt. Därför är beställningsformuläret till utlämningen nu på lördag den 4 maj kortare än vanligt.

De korvar som jag har kvar (kuckelikorv och chipolata) lämnar jag på gården så att det finns tillräckligt med varor till de som kommer för att handla i gårdsbutiken. Men på beställningformuläret finns min leverpastej, och Anna och jag skivar och packar både lufttorkat ytterlår och lufttorkad karré (coppa) på fredag, så att det finns både till butiken och till leveransrundan. I övrigt vill jag slå ett slag för den frysta fläskläggen. Den är relativt billig, mycket användbar, och den tar alldeles för stor plats i min frysbox. Gör till exempel carnitas, pulled pork eller rimma och rök. Några av de som jag har i frysen har släppt vakuumet och de har jag satt ner ytterligare i pris, typ 40 % rabatt om jag inte minns fel.

I frysboxen har jag för övrigt 7 frp Leberkäs, 6 bogstekar, 4 frp fläskkotlett, ett par fläskduvor och enstaka förpackningar av fläsksida, kamben, fläskflank, latissimus och bacon om ni vill beställa i kommentarsfältet på beställningsformuläret.

Jag har kvar fyra stycken grillådor i frysen också. De innehåller sågade kotletter, sågad bog, sågad karré och grillrevben, och en liten lägg. Köp en 10-kiloslåda för 155 kr/kg eller två lådor för 140 kr/kg. Det finns också frysta hela grillgrisar kvar från 32 till 41 kg styck, för 120 kr/kg.

Vånsjöåsen inte långt härifrån blommar backsipporna. Där finns Upplands största bestånd. Jag var där idag för att se om de slagit ut, på väg hem från Ottosson där jag hämtat säd till hönorna. Det är en vacker plats där man är lite närmre himlen i det i övrigt ganska flacka landskapet. Jag brukar åka dit när jag måste fatta viktiga beslut eller begrava något gammalt. Uppe på åsen finns ett nästan tvåtusenårigt gravfält och vackra enar är strösslade över den betade marken. Längs med åsen rinner den lilla Gällbäcken som blir en strid ström vid vårfloden. På några ställen ser man rester av husgrunder och växter som skvallrar om att där tidigare varit en trädgård och någons hem. Beslut får rätt proportioner i den omgivningen.

Apropos vad jag skrev om den trasiga foten, så har jag tänkt mycket på självömkan den sista tiden. Jag har iakttagit den hos mig själv i olika situationer och försökt att analysera den. Den är mycket farlig och destruktiv har jag kommit fram till, inte bara värdelös. Andra jobbiga känslor, som till exempel ilska, kan ha en funktion i vissa sammanhang, som försvar eller för att mobilisera kraft. Men jag kan inte tänka mig någon situation där självömkan fyller en funktion, där den kan leda till något värdefullt överhuvudtaget. Ändå kan den vara så oerhört lockande att simma i. Var kommer den ifrån? Har den haft någon evolutionär funktion? Jag måste fortsätta fundera.

Vi ses!

Kristofer

P.S. Jag letar efter en mobil kyldisk att ta med till marknader. Säg till om du vet var jag kan få tag på en som man kan lyfta in och ur kylbilen på två personer.

Share