Hantverksmässigt tillverkad korv och charkuterier utan nitrit och andra onödiga tillsatser. Lufttorkade skinkor, färskkorvar, och kött från uppländska utegrisar som har levt ett bra liv utomhus med mycket bökande i stora hagar.
I morgon lördag den 20/9 står jag inte på Bondens marknad utan är hemma på gården i stället, för jag deltar i Mat och människor i Fjärdhundraland tillsammans med ett tjugotal andra företag!
Julia och jag har jobbat hårt den här veckan för att det ska finnas tillräckligt i gårdsbutiken och på smakprovstallrikarna. Min ordinarie grisbonde ställde in slakten i sista minuten men jag lyckades få två grisar från Roslagskött i stället, som Julia nu har styckat. Vi har också gjort Förbjuden korv, salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, citron/kummin/mejram-korv, Senap 1777. Och idag ska jag burka den rillettes (“den bruna grissylten”) som står och puttrar på spisen och vi ska skiva lufttorkat och packa den nya omgången av Rådmannens salami som just blivit klar (jättegod) och så blir det inhandling och städning av magasinet och gårdsbutiken och en massa pyssel och förberedelser och kanske till och med lite gräsklippning. Underbara grannar har kommit till undsättning för att hjälpa mig i morgon, så Marianne P och Cilla V hjälper mig och Julia i serveringen och Mats W och Elisabeth hjälper till med parkeringen! (Notera att byvägen är för smal för att man ska kunna mötas med bil på den.) Ni är varmt välkomna mellan 11 och 17!
Det blev lite rörigt i förra veckan när min styckerska Julia blev sjuk och jag därför inte fick med mig något kött till marknaden i lördags. Jag hade bara produktionskött till att göra en omgång vardera av Frankfurter och fläskmerguez, som jag tog med, resten var fryst kött och korv. Det gav en inte lika lockande kyldisk, och det var färre stamkunder närvarande av okänd anledning, så försäljningen blev inte förtjusande.
Men nu är Julia frisk och står och styckar för fullt. Därför kommer styckdetaljer från två grisar med på höstens sjunde Bondens marknad nu på lördag den 13 september mellan klockan 10 och 15 på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm. Jag tar också med mig det jag har av frysta korvar och lufttorkat. Av det senare har jag en ny produkt som jag kallar Lufttorkad fläskhare. Fläskhare är ju ett äldre namn för urbenad kotlettrad och det använder jag här för att inte blanda ihop produkten med min lufttorkade kotlett, som är kryddad med fänkålsfrö och rosmarin, till skillnad från den lufttorkade fläskharens enbär och rosmarin som dominerande kryddor.
Jag ska också försöka hinna med att göra en omgång leverpastej i morgon och starta en ny omgång isterband som bli klara i nästa vecka. I nästa vecka blir det full produktion inför Mat och människor i Fjärdhundraland som inträffar lördagen den 20 september, vilket innebär att jag inte står på bondens marknad den lördagen. Kontakta mig om du vill hjälpa till på Mat och människor 10-16 mot en tusenlapp i ersättning.
Fix i jordfelens tid
I förra veckan pilade jag ner till Gunnarsbo en sväng för att installera ett wifi-gränssnitt till jordvärmepumpen. Pilade är kanske inte rätt ord. Det kändes mer som att ett gummiband var fäst vid Gunnarsbo och mitt bröst, och att det drog bilen dit. Jag tycker att det är intressant hur en kroppslig föreställning kan förändra hur verkligheten upplevs. Bilkörningen kändes helt annorlunda mot om jag hade föreställt mig att bilen trycktes fram bakifrån. När jag undervisades i saxofon för drygt 40 år sedan så var en av de få värdefulla saker jag lärde mig att om jag föreställde mig att mitt öra var placerat tre meter framför instrumentet så förändrades mitt sätt att lyssna och därmed mitt spel till det bättre och tonkvaliteten blev mer konsistent över hela instrumentets register. Ibland så tänker jag på det som ett exempel på något som inte går att förklara vetenskapligt, men som likväl är sant. Tankens fundament i medvetandet förändrar ibland saker och tings faktiska natur.
När jag kom fram efter skymningen så visade sig jordfelsbrytaren ha slagit från elen och jag fick nästan panik. När jag listat ut hur jag skulle slå på den igen så kom knappt något vatten och hydropressen slog av och på vattenpumpen i ett. Dagen efter så hörde jag mig för i bygden om lokala rörmokare, men de närmsta visade sig båda vara döda. Lanthandeln tipsade om Kents Rör i Tranås, som jag ringde och som genast ryckte ut. Han fyllde hydropressen till rätt lufttryck och förklarade hur den fungerade, hur jag skulle göra om det hände igen och att det förmodligen var vattenpumpens ständiga påslag och avslag som orsakat jordfelet. Jag älskar kompetenta och effektiva och pålitliga hantverkare och är glad att ha hittat en rörmokare till Gunnarsbo.
Även i Rönna har jag behövt hjälp av rörmokare med vedpannans cirkulationspump och värmepumpens flöde i charken. Det arbetet vågar jag inte betygsätta innan jag har sett fakturan, men Micke som svarar i telefonen där, och kanske är chefen, har världens finaste telefonröst och skulle kunna jobba extra för Radioteatern om den fortfarande hade funnits.
När jag skriver detta sitter jag på en kylbilsserviceverkstad i Jordbro industriområde, för kylbilens kyla slutade att fungera trots att jag var här för bara en dryg månad sedan. Jag hoppas att de kan fixa problemet och inte tar så mycket betalt med tanke på fakturan för deras föregående inte så lyckade försök att fixa problemet. Sedan återstår att hitta en elektriker som kan ge sig på att byta en kabel i charkens diskmaskin, för den triggar också jordfelsbrytaren, och det är träligt att diska allt för hand. Elektriker som har tid och lust är inte lätta att hitta i mina trakter.
På Gunnarsbo hann jag också arbeta med en trimmer i någon timme och började med att ta ned gräs och brännässlor för att ta fram ett staket runt fruktträdgården. Eftersom ingen har bott på Gunnarsbo på ett och ett halvt år, så har tomten växt igen förutom på den mindre yta som hållits öppen med gräsklippare. Men det är ett väldigt tillfredsställande arbete att frigöra tomten och ta makten över ytorna. Det blir också snabbt så mycket vackrare. Jag längtar efter att få fortsätta det arbetet så att det blir fint till nästa år.
Vårtbitarna som gnisslar så på kvällarna säger – Hej!
Den här veckan har Julia haft danslov och Eva Paris-lov, så jag har fått klara mig själv. Häromdagen gjorde jag Toulouse-korv och eftersom jag hittade en påse berbere-krydda i skafferiet så gjorde jag även en omgång berbere-korv kryddad med kryddblandningen från Etiopien/Eritrea. Den blev inte jättestark, men den har en viss kryddig hetta. Jag har också packat isterband och det kändes som en extra fin omgång. Jag testade ett och det var riktigt syrligt och lagom rökt. Dessutom packade jag Pfefferbeißer. Jag återupptäckte hur god den är på senaste resan ner till Östergötland då jag blev hungrig i bilen. Man bör alltid ha en snackskorv med sig att ta fram när man får ett sug. Har man bara klippt upp förpackningen innan man börjar köra så måste den anses lika trafiksäker som Landjägern. Pfefferbeißern är mjukare än Landjägern, som är riktigt torr, och den är smaksatt med svart-, vit-, och grönpeppar, paprika och vitlök vilket ger en behaglig värme i munhålan.
Allt detta, plus lite leverpastej och bacon och vad jag har av frysta korvar och styckdetaljer, samt skivade lufttorkade grejer, tar jag med mig till Bondens marknad på Katarina Bangata i morgon den 30 augusti (förutsatt att jag hittar hjälp med uppackning och nerpackning på morgonen och eftermiddagen, för annars får jag ställa in, för kyldisken går inte att hantera ensam på bakgavellyften). Samma saker finns naturligtvis i gårdsbutiken.
Lättnad
Sedan jag insåg att jag förmodligen stannar på min gård över en till vinter har jag oroat mig för vedinköp och hur jag ska få in veden i ladan. Men i förra veckan hittade jag kontaktuppgifterna till den vedbonde jag anlitade förra året och han hade ett lass på 30 kbm som jag kunde få till ett bra pris. Han kom hit häromdagen och stjälpte ut sitt lass och sedan kom en trevlig grannbonde och lastade in den med traktor och skopa på 1,5 timme. Så all oro visade sig vara helt onödig, precis som oron över diskmaskinen i charken som inte ville fungera i förrgår, men som självläkte igår. Ved är trygghet.
Och i morse kom fakturan från Lantmäteriet för lagfart på Gunnarsbo och det är inte ofta en fet faktura gör mig så glad. Nu är jag äntligen registrerad ägare av Gunnarsbo och officiell stereohemmansägare. Jag hade hoppats på att hinna med att åka ner dit den här veckan, men det lät sig inte göras. Nästa steg är att modifiera jordvärmepumpen där med ett wifi-interface så att jag kan styra den varifrån jag än är. Och så ska jag ta med mig en röjsåg så att jag kan börja styra upp trädgården. Jag längtar efter att få göra båda sakerna och efter att få börja flytta ner grejer. Bara fina saker. Inget skräp ska med dit.
I morgon gör jag och Julia Stormkorv, leverpastej och salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin. Vi lägger ut dem i butiken på torsdag när de är packade och vi tar med till Bondens marknad på lördag tillsammans med en massa annat smaskens. Vi tillverkar också isterband och Pfefferbeisser, men de tar lite längre tid på sig att bli klara.
Skördetid
Igår tröskade spannmålsbönderna på alla sidor om min gård. Luften fylldes av bös. I Östergötland runt Linköping verkade de vara klara redan förra veckan, då jag körde upp från Gunnarsbo. Här i Uppland ligger min gård på 20 meters höjd omgiven av åkrar mitt i kulturlandskapet. Gunnarsbo ligger omgiven av skog i en glänta på en höjd 200 meter över havet. Jag var där nere i förra veckan för att kontrollera återstädningen av huset. Jag flängde hit och dit på tomten och mellan de olika husen för att fixa massa olika grejer samtidigt i väntan på att städfirman skulle komma. Till slut var jag tvungen att ryta till mig – NU TAR DU OCH LUGNAR NER DIG! Jag har varit så uppe i varv av stress den senaste tiden fram till köpet och nu har jag haft svårt att stanna upp och vila och återhämta mig. Det krävdes en ansträngning för att göra en sak i taget och sakta ner tempot. Men förutsättningarna för vila finns på den platsen. På morgonen när jag satt vid trädgårdsbordet skrev jag i telefonen:
Det var absolut vindstilla här på Gunnarsbo i natt. Tystnaden slog lock för öronen. På dagtid hörs en och annan bil på vägen här nedanför min kulle, i skymningen ligger vårtbitarna i med sitt fina malande, men i den djupa natten är här absolut tystnad. Jag gick ut för att pinka vid 3-tiden och hoppades att få se stjärnhimlen, men månskenet var så starkt att knappt några stjärnor syntes. Jag föreställer mig att det är ännu mindre ljusföroreningar här än i Rönna, så jag ser fram emot den första mörka stjärnklara natten. Det var varmt i sovrummet så jag öppnade ett fönster och låg och lyssnade på ingenting. När jag vaknade ur min tomma sömn på morgonen så knäppte en fågel i buskaget utanför. Jag rådfrågade BirdNET som berättade att det var en rödhake. “Ofta beskrivs den som lyckobringande, beskyddande och omhändertagande.” Tack.
Vi gjorde korv den här veckan också. Det blev citron/kummin/mejram-korv, timjan/rödvin/vitlök-korv och chorizo. Och så skördade vi isterband och bacon (kallrökt sidfläsk) ur röken. Allt finns i gårdsbutiken och vi tar också med till Bondens marknad i morgon, tillsammans med leverpastej, frysta korvar och styckdetaljer plus de lufttorkade produkterna. Det blir Andreas som står med mig i morgon liksom i lördags, och vi får hjälp att packa upp av Gunilla.
Nu är det klart. Nu är det gjort. I morse förde jag över pengarna, skaffade elabonnemang, elavtal och försäkring. Nyss skrev säljaren och jag under köpebrevet för Gunnarsbo. Nu är det mitt. Jag är helt slut. På söndag åker jag ner för att besiktiga städningen och sover över i det mitt hus som jag hoppas ska bli mitt framtida hem. Sedan ska jag vila lite grand innan jag tar tag i nästa etapp – att sälja min gård.
En kund tipsade mig igår om Sommar med Lars Svendsen som handlade mycket om hopp, men också om tillit, två saker som är väldigt viktiga i mitt liv. Det väckte nya tankar hos mig och förstärkte gamla, så jag tipsar vidare.
Nu på lördag den 2 augusti startar Bondens egen marknad på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm där jag kommer att stå alla lördagar 10-15 fram till den 25, oktober, förutsatt att jag hittar den hjälp jag behöver. Ett undantag är lördagen den 20 september då det är Mat och människor i Fjärdhundraland på gården. Vill man veta vilka andra producenter som står på de olika marknadsdagarna så kan man kika här.
Igår gjorde vi leverpastej, fläskmerguez och salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin som vi packar idag och tar med oss massor av till marknaden. Vi tar också med de andra korvarna som vi har i frysen och styckdetaljer från förra veckans grisar. Och så naturligtvis det vi har av salami, lufttorkade isterband, Landjäger och skivade lufttorkade köttstycken. Nästa lördag kommer isterbanden som vi också påbörjade igår. Är det något som ni har saknat som ni vill att jag tar med mig framöver?
Så när jag skrev om mina problem att få banklån för att betala slutlikviden på Gunnarsbo så reagerade många av er på min nöd. Några av er, som hade möjlighet att hjälpa mig, klev fram och erbjöd mig att få låna pengar privat. Och fler hakade på. Nu är ni sammanlagt tio personer som tillsammans har räddat mig från bankernas klor och gör det möjligt för mig att betala slutlikviden för Gunnarsbo. Jag har äntligen kommit i mål med första fasen av den här drömmen! Nåja, ingenting är klart förrän det är klart, men nästan alla förutsättningar ligger på plats för att det ska lyckas.
Oscar Peterson har skrivit en låt som heter Hymn to Freedom. Jag tycker att den har fått fel namn. Den borde heta Hymn till omtanken eller kanske Hymn till trösten. Eller hoppet. Eller vänskapen. Tack till alla er som hjälper mig att förverkliga min dröm. Och jag tänker också på er som generöst stöttar mig med bidrag varje månad. Jag tänker på er alla med värme, och jag blir upplyft av tanken på att människor också är som ni, det ger mig hopp. Jag hoppas att ni kan känna samma sak, att vi klarar det om vi hjälps åt, i dessa dystra tider.
Ja, det kommer dröja ett tag innan nästa leveransrunda, för följande lördag den 2 augusti börjar säsongen för Bondens marknad Södermalm. Men nu på lördag så kör jag till Uppsala, Upplands Väsby och de sju stoppen i Stockholm och packar även beställningar som kan hämtas i gårdsbutiken under helgen.
Idag packar jag lufttorkade isterband – den svenskaste salamin man kan tänka sig. I morgon börjar vi stycka två grisar som också redan ligger uppe på beställningsformuläret jämte många sorters fryst korv, leverpastej, fett fryst bacon, buljongkit och lufttorkat ytterlår, karré och kotlettrad, rådmannens salami och Landjäger.
I fredags anordnade Asby Uddes hembygdsförening en tipspromenad på Rockarp. Gissa vem som kom på andra plats?! 1955 skrev vissångaren Mats Paulsson Visa vid Vindens Ängar inspirerad av sin förälskelse Katarina på Rockarp, men den frågan svarade jag tyvärr fel på. Från Rockarp har man en fantastisk utsikt över Norra Vi-fjärden och där ute ligger den lilla ön Havaji. Dit ska jag segla en dag.
Det här är bara en liten uppdatering som är helt orelaterad till korv, chark och kött.
Eftersom många av er, liksom jag, blev ledsna av det förra brevet så vill jag bara berätta att efter det så erbjöd sig fyra av mina vänner som läst brevet att låna mig 100 000 kronor vardera till slutlikviden på Gunnarsbo, tills min gård är såld. Så nu är det “bara” 260 000 kronor som saknas för att köpa Gunnarsbo. Det känns som att det borde vara möjligt att få fram återstoden på något sätt. Jag fortsätter att bearbeta bankerna så får vi se hur de ställer sig till ett så litet lån. Jag har räknat och kommit fram till att de ökade omkostnaderna för det dubbla boendet, med räntor på lånen och kostnad för hemförsäkring, elnätsavgift och el för Gunnarsbo blir strax under 6 000 kr per månad och det tycker jag att jag borde kunna uppnå med en modest ökad arbetsinsats. Förutsatt att ni kunder fortsätter att köpa mina produkter.
Förutom de generösa låneerbjudandena så har jag fått många omtänksamma reaktioner från er i brev och i sociala medier, som alla har värmt hjärtat och fått mig att känna att jag inte står ensam i den här situationen. Det är skönt att känna ert deltagande. Det är värdefullt för mig.
För övrigt är det dåligt med frukt hos mig i år, men den som kommer ser fin ut. Alla körsbär har mystiskt försvunnit från de två körsbärsträden. Men ett av päronträden har mycket frukt och bärhäggmispeln är full av bär för första gången.
P.S. Efter att jag skickade ut detta så har två till vänner erbjudit mig lån, så nu saknas det bara 160 000.
Nu på tisdag den 15 juli åker jag och lämnar ut förbeställda varor på REKO Sollentuna 18:30 – 19:00 och REKO Vasastan 19:30 – 19:45. Vill du beställa något så följer du respektive länk, går med i Facebook-gruppen om du inte redan är medlem, och lägger din beställning genom att skriva en kommentar till mitt inlägg i respektive grupp.
Utlämningen i Vasastan sker på en parkeringsplats på Crafoords väg inne på Sabbatsbergs sjukhusområde. Det förvånar mig lite grand att inte några av er som brukar beställa till mina leveransrundor passar på när jag kommer till Vasastan. Jag skulle gärna vilja ha en större kundkrets på det stoppet. Kanske kan jag då köra dit även under perioden när det är Bondens marknad på lördagarna, dit en hel del av er inte tar sig, och inga leveransrundor sker.
Sorg
Handelsbanken i Tranås avslog efter ett möte i tisdags min låneansökan på 660 000 kronor som jag behöver för att betala slutlikviden på Gunnarsbo. De tyckte att mina nuvarande lån var för stora och att min inkomst var för låg, men framför allt så tyckte de att de inte kunde bortse från detta eftersom de inte hade någon kundkännedom om mig. Så nu straffas jag för att jag valde en lokal sparbank när jag köpte min gård för 15 år sedan, eftersom hela min kreditvärdighet är inlåst hos dem och skyddad av banksekretessen så att jag inte kan få dem att dela med sig av sin kunskap om mig som bankkund.
Så nu är det kört med min dröm om Gunnarsbo, för efter det här kvalificerade avslaget, när jag trots allt fick tala till punkt och presentera hela situationen, så bedömer jag sannolikheten som extremt låg att någon annan bank kommer att ge mig lånet innan den 8 augusti då slutlikviden ska betalas, och det är lika osannolikt att fastighetsmarknaden skulle återhämta sig så snabbt att jag får min gård såld innan dess. Och säljaren har avisat förslaget om en skuldrevers på återstoden av beloppet, vilket Handelsbanken föreslog som en lösning. Jag ser ingen väg framåt längre – allting är nattsvart och kraften är slut Och det är ingen annans fel än mitt. Min korkade naivitets fel. Min enfaldiga tro på att allting ska lösa sig. Min infantila tro på kraften hos tillit och förtröstan.
Jag försöker visualisera vad som ska hända nu, men jag ser ingenting. Drömmen, längtan och hoppet var så starka, och allting blir mörkt och tomt utan dem. Jag är torr i munnen och darrig i knäna och känner mig vilsen, modlös och knäckt. Jag ska ta ett sista snack med Sparbanken i Enköping i morgon och jag ska skicka iväg låneansökningar till ytterligare några banker, men det är mest en formsak för att jag ska känna att jag har uttömt alla möjligheter. Jag har tappat tron på att allt ska bli bra igen.
Jag kommer att fortsatt ha gården ute till försäljning och fortsätta med produktionen så länge jag har den kvar, för att kunna betala mina lånekostnader och min glass. Sedan vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag får väl sälja av så mycket grejer jag kan och magasinera resten av mitt bråte. Och så får jag söka ett jobb och ett hus någon annanstans.
Idag gick jag upp på Vånsjöåsen för att tänka. Jag brukar gå dit när jag måste ta svåra beslut. Idag fanns där färgkulla, röllika, backtimjan, prästkrage, gulmåra, liten blåklocka, femfingerört och röd och vit klöver, men det fanns inga beslut att fatta. För de beslut som påverkar mitt nu tog jag själv för länge sedan utan att ha en aning om konsekvenserna, och de som tas nu av andra har jag inte något inflytande över. Nu är drömmen om det som jag trodde var mitt hem – Gunnarsbo – över. Det gör väldigt ont och jag är mycket ledsen. Jag plockade upp en träbit under en krypande enebuske på en av gravarna där uppe på åsen, och när jag höll den i handen så var den så formad att det kändes som att hålla någon i handen. Den behåller jag som minne över mitt största misslyckande hittills.
Jag gjorde fyra rullar fläsksida till porchetta i går. Det flott som smälter ur rullarna i ugnen tillsammans med lite köttsafter som tagit smak av salt, citron, rosmarin, fänkålsfrö och svartpeppar är helt vansinnigt gott på en bit bröd som mellanmål eller till en aperitif, så jag förpackade det i små burkar och kallar det Änglakräm. Porchettan och de sju små burkarna har jag lagt upp på beställningsformuläret som gäller för leveransrundan till Uppsala, Upplands Väsby och de sju stoppen i Stockholm nu på lördag den 5 juli. Det finns också en stor mängd styckdetaljer – både färska och frysta – och 17 sorters korv och två sorters tunt skuret lufttorkat. Och missa inte att det finns buljongkit under Övrigt bredvid Änglakrämen.
Kommer ni ihåg honungsrosen som jag planterade förra sommaren? Det som jag skrev då hjälper mig i min nuvarande situation. Jag vill ha den inställning till problem som jag hade då. I sidhuvudet kan ni se hur honungsrosen blommar nu, och den sprider sin doft över hela stallbacken. Det kanske är dags att tillverka något slags ställning som den kan klättra på? Den tröstar mig varje gång jag går förbi. Nu när jag sitter på terrassen i regnet och skriver det här så omfamnas jag också av dofterna från flädern och doftschersminen här nedanför i trädgården. Tänk om det kunde komma förbi en spekulant på gården som förstod att uppskatta sådant.
Jag vill tacka er för alla fina reaktioner jag fick på det förra trista nyhetsbrevet. De har värmt mig och de har hjälpt mig vidare. I går skickade jag in en låneansökan till JAK-banken och i morse talade jag med en företagsrådgivare på Handelsbankens lokalkontor i Tranås och fick till ett möte på tisdag morgon. Så det är inte totalt dödläge. På måndag ska jag träffa säljarens son på Gunnarsbo och gå igenom saker som ska slängas eller sparas.
.jpg)
