Leveranser, festivaler och julmarknader

Nästa leveransrunda blir nu på lördag den 5 november. Tills dess har Julia och jag tillverkat en massa falukorvFrankfurter och Münchner Leberkäse, alla utan nitrit förstås.

Falukorv vet ni vad det är och Frankfurter vet ni är kungen av En Kokt Med Bröd, men för de av er som inte känner till vad Münchner Leberkäse är så kan jag berätta att den inte innehåller vare sig lever eller ost utan att ‘leber‘ i det här fallet snarare har att göra med ‘laib‘ det vill säga ‘limpa‘, från limpformen som den får av att bakas i en form i ugnen som ett formbröd, och käse måste vara samma ‘ost’ som i engelskans ‘headcheese‘ och franskans ‘fromage de tête‘ som båda betyder sylta, alltså något köttigt, rörigt. Leberkäse är alltså namnet i Bayern på det som i Nordtyskland kallas Fleischkäse med den skillnaden att Leberkäse inte får innehålla lever medan Fleischkäse får innehålla upp till 5% lever. Rörigt, eller hur? Köttrörigt.

Hur som helst så är alla veckans tre korvar så kallade emulsionskorvar, det vill säga korvar där korvsmeten bildar en emulsion av finmalt kött, fett och vatten som stabiliseras av en värmebehandling. Korvarna är alltså egentligen redan tillagade och kan ätas både varma och kalla. I Tyskland äts Leberkäse ofta som en varm skiva i en fralla, med senap och inlagd gurka, eller som en stekt skiva med ägg och potatissallad, men jag skivar den ibland tunt och har som smörgåspålägg eller använder den på alla sätt man kan använda en falukorv. Både min falukorv och min Frankfurter är kallrökta över natten innan värmebehandlingen.

Vill man inte ha en emulsionskorv så finns det massor av andra korvar på beställningsformuläret. Kolla själv! I övrigt finns det färskt kött i alla de former och fortfarande mycket att välja på till REA-priser bland de frysta detaljerna. Och glöm inte bort att boka en julskinka. Jag vill understryka att julskinkorna är råa och därför bör tillagas innan förtäring.

Fredagen den 11 november och lördagen den 12 november kommer jag att delta på naturvin & ciderfestivalen AVSKALAT på Münchenbryggeriet under Äkta varas flagg. (Nya medlemmar i Äkta vara får 100 kr i rabatt på biljettpriset till festivalen.) Jag kommer att ha ett mindre urval av korv och lufttorkat med mig till försäljning, och min avsikt är framför allt att nå nya kunder till mina leveransrundor. Jag gissar att de som är intresserade av naturviner och cider utan tillsatser också skulle vara intresserade av mina produkter om de visste att de finns.

Leveransrundorna kommer att bli lite oregelbundna de här två sista månaderna på året. Sista helgen i november så är den första av fyra julmarknader på Bondens marknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm. Jag planerar att stå på den första, andra och fjärde av dem, det vill säga den 26/11, den 3/12 och den 17/12. Det innebär att det förmodligen blir leveransrundor den 19/11, den 10/12 och någon dag i julveckan. Men många av er kan förstås komma och handla av mig på Bondens julmarknad.

Vi ses!

Skinksläpp, leveransrunda och fortsatt REA

Det blir en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 29 oktober. Jag har lagt upp de första 14 julskinkorna på beställningsformuläret. Det kan tyckas tidigt, men jag har redan fått några förfrågningar, så jag tycker att det är lika bra att börja. Vill man vara på den säkra sidan (den skönaste sidan) är det lika bra att äta upp fiskpinnarna och göra plats i frysen nu. Julskinkorna är sprutsaltade med en lätt kryddad saltlag, med lite lagerblad, enbär och kryddpeppar, och sedan vakuumförpackade och infrysta. Jag har använt samma recept och proportioner sedan jag började sälja julskinkor, för det fungerar så bra och ger perfekt sälta. Ingen kund har någonsin uttryckt missnöje med mina julskinkor, utan tvärtom ofta sagt att det var den godaste julskinka de ätit. Det är en förutsättning för att jag ska våga sälja julskinkor eftersom det är en så viktig del av julen för många.

I övrigt hämtade jag två grisar från Olle på slakteriet igår. De var inte så himla stora, kring 100 kg styck. Vi fortsätter stycka dem idag och packar i morgon.

I korvväg så finns det fläskkorvfalukorvLandjägerPfefferbeissercitron/kummin/mejram-korvFrankfurterkovbasafärska isterbandlufttorkade isterbandNürnberger RostbratwürstchenfänkålssalsicciaThüringer RostbratwurstToulouse-korvmerguez och prinskorv på beställningsformuläret.

Den häpnadsväckande och makalösa rean på frysta styckdetaljer fortsätter, med rabatt från 20% till 30% enligt texten vid de olika frysta bitarna i beställningsformuläret. Hjälp mig nu att göra mer plats i frysen!

I söndags så höll jag korvkurs. För första gången så höll jag i allt själv, även frukost, lunch och fikor, och det gick alldeles utmärkt, med noggrann planering och ordentliga förberedelser. Nej, förresten, Eva kom och räddade mig och gjorde städningen i charken när vi var klara, och det hade jag inte orkat med faktiskt.

La grande spaghettata med fänkålssalsiccia och Toulouse-korv till lunch blev faktiskt fantastiskt god. Här fotad av kursdeltagare Lars.

Numera tycker jag bara att det är planeringen, städningen och förberedelserna som är lite jobbiga och stressande inför kurserna. Det klart att det också är tröttande att vara helt fokuserad i 10 timmar i sträck, men själva innehållet känner jag mig helt säker på och behöver inte längre tänka igenom. Det är som att trycka på en knapp så börjar jag prata om korvar och charkhistoria och styckning och livsmedelsindustrins utveckling och korvens variationer över världen och isterbandens konserveringstekniker och köttkvarnens uppfinnare och så vidare. Och tappar jag någon gång bort mig, så kommer det alltid någon intelligent fråga som sätter igång mig igen. Deltagarna är alltid så trevliga och uppmärksamma, och som någon sa i söndags så beror väl det på att de alltid är där för att de har ett starkt intresse och vill lära sig något. Hur som helst så brukar det vara en väldigt trevlig dag, både för mig och för kursdeltagarna. Det ligger tre framtida kursdatum utlagda på beställningsformuläret under fliken Kurser om någon blev sugen nu.

Och om någon mer än jag tänker på fåglar så finns det också lite fågelgodis inlagt under fliken Övrigt.

Vi ses!

En ledig plats på söndagens korvkurs

En plats på korvkursen på söndag har blivit ledig sedan en kursdeltagare har drabbats av covid. Vill du gå en heldagskurs i korvmakeri på söndag så finns det alltså en ledig plats. För att öka mina chanser att hitta någon som vill komma med så kort varsel så tar jag bort anmälningsavgiften på 500 kr och erbjuder platsen för 3000 kr. Då ingår teori och praktik i charkuteriet, frukostfika, lunch, eftermiddagsfika och flera kilo korv att ta med hem. Rent praktiskt så gör vi färskkorv, men jag kan också förklara principerna för emulsionskorv och lufttorkade korvar. Jag brukar anpassa kursen efter de max sex deltagarnas intressen.

Det blir ingen leveransrunda på lördag, för jag måste förbereda korvkursen. Jag fortsätter dock DEN MAKALÖSA REAN på frysta styckdetaljer, för den som vill hämta sin beställning här på gården. Det går bra att kombinera med korvkursen på söndag, men gårdsbutiken är förstås öppen som vanligt hela helgen (8-20). Och alla andra dagar också. I butiken är det 20% rabatt på de frysta styckdetaljer som ligger i frysboxen.  Lägger man en beställning via bokningsformuläret för upphämtning på gården så är utbudet större och rabatten varierar mellan 20% och 30% beroende på styckdetalj. Observera att rean inte gäller fryst korv eller andra charkuterier utan bara frysta styckdetaljer.

Igår gjorde jag och Julia merguez med lagom chilisting, och prinskorv, som nu ligger i butiken. Vi gjorde också mer isterband, men de blir klara i röken först om en vecka. I frysboxen ligger KovbasaThüringer RostbratwurstToulouse-korvfänkålssalsicciacitron/kummin/mejram-korvfalukorvFrankfurter, Höstflott, kassler och kallrökt bacon.

Rikard har avslutat sin anställning och börjat jobba för länsstyrelsen i stället. Därför söker jag nu en person som kan hjälpa till med styckning och charkproduktion på timmar. Det är naturligtvis bra om man har styckningsvana men det kan också gå med någon som är väldigt entusiastisk och inställd på att lära sig jobbet. Folk är väldigt olika begåvade för att lära sig styckning har jag märkt, men det brukar visa sig efter ett par månader om det går framåt. För den övriga produktionen så krävs det framför allt noggrannhet, resten lär man sig efterhand. Omfattningen varierar efter behov, men i snitt har Rikard arbetat 15 timmar i veckan i år, varannan vecka med styckning och varannan vecka med produktion. Tanken är dock att vi, när vi har lyckats öka efterfrågan, ska vi gå från fyra grisar i månaden till sex grisar i månaden och då kommer behovet av hjälp öka. Arbetet i charkuteriet sker alltid i sällskap med antingen mig eller Julia som också delvis står för upplärningen. Hon är vansinnigt trevlig, duktig, noggrann och pedagogisk. Är du intresserad eller vet någon som skulle kunna vara det så skriv en rad till mig.

Jag är fortfarande sorgsen efter förlusten av halva hönsflocken. Nu vågar jag bara släppa ut hönsen utanför hönsgården när jag är i närheten, men de är i varje fall fint färgkoordinerade med hösten som är väldigt bjärt när solen skiner som nu. Potatisen är upptagen och ligger på inlagring i mörkret i gästrummet, hälften av morotsskörden håller på att syras med korianderfrön. Den andra hälften är kvar i leran som blir allt lerigare.

Vi ses!

Tre korvar och en bedrövelse

På lördag står jag på Bondens marknad på Södermalm i Stockholm igen, mellan 10:00 och 15:00 med Ulrica, Griskindspatrik och Albin. De färska korvar som jag kommer att ta med mig blir den ukrainska kovbasan, den franska Toulouse-korven och min variant av den tyska Thüringer Rostbratwurst, som tillverkas idag. Jag kommer också ha med mig av FänkålssalsicciaNürnbergercitron/kummin/mejram-korv och Frankfurter, i fryst format samt färska styckdetaljer från de senaste två grisarna. Och lufttorkat och annat som är smått och som är gott.

Jag kan också ta emot bokningar från DEN MAGNIFIKA REALISATIONEN på frysta styckdetaljer på beställningsformuläret för upphämtning på förmiddag på Bondens marknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm. Men observera att jag bara tar emot beställningar på frysta styckdetaljer och att de måste hämtas på förmiddagen, eftersom jag inte har plats i den lilla frysen utan måste förvara dem i frigolitlådor med kylklampar, och så kan maten inte ligga alltför länge. Boka inget annat på beställningsformuläret; övrigt kan du välja bland på marknaden.

Jag är ledsen och bedrövad. I söndags när jag kom ut så såg jag först en liten hög fjädrar och dun på marken, sedan en till och sedan två höns som låg döda i gräset, tuppen Majonnäs och en av de två bruna fjunisarna. Sex höns kom fram efter en stund, men fyra var försvunna. Räven har tagit hälften av flocken, däribland Frank, Solveig och min älskade Torsten. Jag har sedan dess gått med ett litet hopp om att någon ytterligare ska komma fram, men nu efter tre dagar ger jag upp det också. De är döda.

Jag känner mig känslomässigt bestulen. Jag hade kommit flera av dem så nära som individer, och jag tyckte också så mycket om dem som flock. Torsten, som kläcktes ett dygn före de andra, fick jag en väldigt speciell relation till och hon var också väldigt speciell som höna. Hon tyckte om när jag lyfte upp henne och hon gillade att sitta på min arm eller min axel. Jag inbillar mig att det hade något att göra med att vi fick det där första dygnet tillsammans bara hon och jag.

Flocken var också lite annorlunda som grupp. De gick inte alltid samlade utan kunde traska iväg på upptäcktsfärd ensamma eller i par ibland och vågade gå allt längre från sitt hus. Kanske var det därför de strök med? För att de inte hade begripit att omvärlden är full av faror. Jag hade intalat mig att det inte var någon större risk för dem nu, eftersom rävens valpar inte längre var små och desperat behövde förses med mat också från farliga platser, men det kanske var så att det här var en räv som nyss flyttat hemifrån och letade efter nya platser med tillgänglig mat. Det är så dumt för jag har alltid tyckt mig kunna känna lukten av räv när jag går i skogen där räven varit, och förra veckan så kände jag en väldigt stark rävlukt två gånger på gården, men tyvärr så tog jag den inte på allvar. Jag vet inte varför. Och jag lämnade hönsgården öppen så att de kunde gå fritt så snart den automatiska hönsdörren öppnades på morgonen.

Återstoden av flocken, Med Gudrun, Brandgulius, Irene, Hollandaise, Bearnaise, och den andra Fjunis, är dämpade och nedstämda. De var med om något hemskt och skrämmande. Nu är de instängda i hönsgården och livet är trist för dem och mig. Jag vågar bara släppa ut dem därifrån när jag går och ger dem lite köttputs och sitter med dem, eller när jag gör något jobb i trädgården intill. Det var inte så här jag ville ha det med mina höns.

Det är något speciellt med de här relationerna som sträcker sig över artgränserna. De är hoppingivande på något sätt. Att vi trots att vi inte har språket gemensamt kan skapa starka band mellan oss, att vi kan förstå varandras blickar och fylla varandra med glädje och kärlek bara för att det är sådana relationer vi egentligen vill ha. Jag har en sådan relation till min hund Sonja. Vi behöver inte den verbala kommunikationen för att förstå varandra. Vår relation skulle inte bli djupare om Sonja kunde tala. Tvärtom, tror jag. På något sätt ger det mig hopp om människan, men jag kan inte riktigt förklara varför, för jag har inte tänkt färdigt på det.

Jag önskar att jag kunde spela Lennie Tristanos Reqviem till Torstens minne, men det är alldeles för trösterik musik för att passa nu, för jag känner bara sorg och smärta över att jag inte fick säga adjö till henne varken före eller efter hennes död.

Vi ses.

Den makalösa, magnifika REAN

Vad passar väl bättre i dessa svåra tider än en magnifik REALISATION? Det börjar bli för trångt i mitt frysrum, så idag inventerade jag de styckdetaljer som fanns där och hittade mycket mer än jag trodde. Och där gör de ju ingen nytta utan jag vill hellre få lite snurr på likviditeten och samtidigt göra plats för fler julskinkor. Därför utlyser jag nu en REA på alla frysta styckdetaljer som beställs via beställningsformuläret. Storleken på prisnedsättningen är 20-30% och framgår av beskrivningen av varje fryst detalj.

De färska styckdetaljerna kommer den här veckan från två grisar från Olle Linder som slaktades igår. Jag har ännu ingen uppgift om deras storlek.

Veckans korvar är isterbandFrankfurterfänkålssalsicciacitron/kummin/mejram-korv och Nürnberger Rostbratwürstchen, men vi har också en ny produkt i kategorin färdigmat (under Övrigt på beställningsformuläret) nämligen en Pastasås/köttgryta som vi utvecklade från en Nöff bouguignone på långkokta fläskduvor. 500 g för en hundring, men behöver man mer så går den också utmärkt att späda med en förpackning krossade eller passerade tomater, det gjorde jag igår kväll. Jag ska också testa att använda den som fyllning i en omgång empanadas att ha som perfekt snabbmat i frysen.

Under kategorin Övrigt har vi också fläskbuljongHöstflott i stor och liten burk, oraffinerat atlantsalt och Senap 1777.

In och beställ med er!

I förrgår gol min tupp Majonnäs för första gången, nu 14 veckor gammal. Jag låg och vilade på soffan i vardagsrummet när något jag först trodde var en fasan ljöd utanför fönstret. Eftersom Sonja låg i fönstret och vaktade som vanligt så förundrade det mig att hon inte började skälla som en galning, eftersom hon hatar fasaner, så jag steg upp för att se vad det var frågan om. Och där stod Majonäs och Irene i björkdungen utanför fönstret. Det ljöd inte vackert, mer så där T-Fordsaktigt som fasaner brukar låta, men det var ett av hans första försök.


Hönsen har hängt runt mitt hus en hel del på sistone. Konstigt nog så verkar de känna igen mig när de ser mig genom fönstret. Jag undrar om de minns att de levde sin första månad därinne? Sonja har snabbt lärt sig att hönsen hör till oss och inte ska skällas på, till skillnad från alla andra fåglar. Hon är fascinerad, på gränsen till hypnotiserad av dem och går inte till attack även om jag ger henne fri längd på kopplet.

Vi ses!

Leveransrunda till helgen

Ja, det blir äntligen en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 1 oktober.

Mycket av köttet på beställningsformuläret kommer att komma från en gris (102,6 kg slaktvikt) som jag ska hämta från slakteriet idag och som har tillbringat sitt liv hos Anders Ottosson här i Torstuna, och som vi styckar idag och i morgon. Vi har också en imponerande lista av korv och chark på beställningsformuläret:

  • Salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin
  • Citron/kummin/mejram-korv
  • Nürnberger Rostbratwürstchen
  • Münchener Leberkäse
  • Falukorv
  • Frankfurter
  • Isterband
  • Höstflott i större och mindre burk!
  • Senap
  • Kassler!
  • Bacon
  • Kallrökt lardo
  • Lufttorkat ytterlår
  • Lufttorkad karré
  • Lufttorkad kotlett
  • Lufttorkade isterband
  • Pfefferbeisser
  • Landjäger

Det där går väl ändå inte att motstå?

Årets Mat och människor i Fjärdhundraland blev en mycket lyckad tillställning. Vi serverade drygt 300 smakprovstallrikar, 45 Nöff bourguignon och 22 äpplen. Som vanligt glömde jag att fotografera, men U tog några bilder. Vid slutet av dagen var vi ganska trötta.Jag vill gärna stå mer på Bondens marknad på Södermalm i oktober, men det hänger på om jag hittar medhjälpare. Jag meddelar i nästa veckobrev när jag vet mer. Sedan planerar jag också att stå på några av julmarknaderna som de har där från första advent och framåt.

Jag har min kära Sonja hos mig nu och det gör mig lite mindre flexibel. Men jag får mer av dagliga promenader, vilket nog är bra för mig. Jag blev glad att se att hon fullständigt ignorerar hönsen, även när de kommer springande mot oss. Hönsen tvärstannar när de ser att jag kommer med Sonja och sedan springer de undan. Det fungerar bra.

I lördags mustade jag och U 35 liter must på mina äpplen. Det gick smidigare än jag trodde och nu har jag den i Bag-in-Box-påsar som borde räcka fram till jul. Jag blev lite sugen på att starta en mustverksamhet, men blev avtänd av den investering på ungefär en halv miljon i maskiner som skulle krävas. Fast jag tror samtidigt att det skulle betala sig ganska snabbt. Men man måste inte följa varje dröm som dyker upp i huvudet.

Vi ses!

Söndagsnöje

Den här helgen blir det varken leveransrunda eller marknad för mig. I stället blir det jippo här på gården på söndag. Då går årets Mat och människor i Fjärdhundraland av stapel, med ett tjugotal gårdar, livsmedelsproducenter, kaféer och andra matställen  som bjuder på sin egen smakprovstallrik med lokala delikatesser för 40 kronor. På en del ställen blir det också´annan mat, och försäljning, eller andra aktiviteter. Hos mig kan man till exempel få en Nöff bourguignon som Rikard har gjort för att visa hur gott man kan göra av styckdetaljen fläskduva. Man kan också beundra hönsen och gårdsbutiken är naturligtvis öppen som vanligt. Vi har precis gjort en massa fänkålssalsicciacitron/kummin/mejram-korv och Nürnberger Rostbratwürstchenisterband och bacon som kylarna kommer att vara fulla av. Dessutom kommer vi att ha mycket av allt det lufttorkade som kommer att finnas representerat på provsmakningstallriken, inklusive de lufttorkade isterbanden. Och så har vi gjort årets första Höstflott idag, med trattkantareller från Anderssons skog, lök och mina Åkeröäpplen!

Det är ett bra äppelår hos mig och jag njuter av mina Åkerö varje dag. På lördag tänker jag skörda dem och Sävstaholm och den tredje sorten som jag har glömt namnet på, och ställa mig och musta så att jag har must ända till våren förhoppningsvis. Förr brukade jag göra cider, men det var ju meningslöst för den blev så god att den försvann på en månad när den väl var klar.

Nä, nu hinner jag inte skriva mer!

Vi ses!

Kött, korv och förtröstan

Det har varit så trevligt att stå på Bondens egen marknad på Södermalm de senaste två lördagarna, så jag har beslutat mig för att stå där igen nu på lördag den 17 september 10-15. Den här gången blir det Ulrica och Andreas som hjälper mig.

Påföljande helg är det Mat och människor i Fjärdhundraland på söndagen den 25 mellan klockan 11 och 17. Då serverar vi och 22 andra ställen i området mellan Enköping, Bålsta, Uppsala och Västerås – det område som vi kallar Fjärdhundraland – en provsmakningstallrik för 40 kr. På min gård kommer vi också att servera lite annan enklare mat. Kanske blir det en Nöff bourgignone, kanske blir det grillad korv. Naturligtvis är också gårdsbutiken öppen.

Just nu står Julia och Rikard och styckar två grisar från Mats Lundqvist. En är jättestor och en mellanstor, och jag kommer att ta med massor av styckdetaljer från dessa båda till marknaden på lördag. Förutom styckdetaljer så tar jag med mig många sorters fryst korv, åtminstone ukrainsk kovbasa, tysk Frankfurter och Münchner Leberkäse, nordafrikansk fläskmerguez, svensk prinskorv och citron/kummin/mejram-korv, och så bacon och en massa skivade lufttorkade grejer förstås. De här två grisarna blir de två sista från Mats, för han har beslutat att lägga ner grisuppfödningen eftersom han inte kan få någon lönsamhet i den. Det är sorgligt att det är så, men det är inget jag kan göra något åt.

Jag har väldigt svårt att lära mig att förändring är det enda som är konstant. Och att ingenting någonsin blir som man har tänkt sig. Det gäller att komma ihåg att så mycket har blivit bättre än jag tänkte mig, och att jag har lärt mig så mycket av all förändring.

Nu är det väldigt svårt att se något positivt med resultatet av söndagens val. Jag skulle lätt kunna hamna i sorg över, och till och med förakt för, andra människors val. Men den vägen leder ingenstans alls. Finns det någon annan väg jag kan gå?

Inspirerad av stoikerna försöker jag skilja på vad jag kan göra någonting åt och vad som står utanför min makt. Jag påminner mig om sinnesrobönen: Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förnuft att inse skillnaden.

Jag kan definitivt inte ändra det som har varit och det som har hänt. Jag kan försöka förstå. Här i mina trakter röstade nästan 27 % på det högerextrema partiet. Jag tror att en stor del av de som röstar på det partiet gör det av oro driven av otrygghet och rädslor. I valrörelsen använde de flesta partier sig av taktiken att underblåsa oro och rädsla för att utan ifrågasättande vinna röster för sina egna förenklade lösningar.

Oro och rädsla är två av våra starkaste drivkrafter och kanske de mest nedbrytande och destruktiva. De förpestar mitt eget liv och jag för en daglig kamp mot dem. Ju oftare jag vinner den kampen desto bättre blir mitt liv. Rädslan och oron väcker självömkan, och självömkan leder bort från ansvar. Självömkan leder till att vi skyller vår situation på andra, i stället för att ta ansvar för vårt eget liv. Det är en skön men livsfarlig känsla som pacificerar oss. Den gör att vi slipper se våra obegränsade möjligheter till handling. Den är ett av skydden mot insikten om varats olidliga lätthet, den frihet som skapar sådan ångest.

Vid sidan av att praktiskt arbeta för att försvara våra och andras rättigheter, och fördela våra resurser mer jämlikt, så tror jag att det viktigaste var och en av oss kan göra är att öka tilliten oss emellan och minska varandras rädslor genom omtanke och samtal, och genom att själva visa tillit. Varje öppet leende och vänligt tonfall kan bli en motståndshandling. Det är i varje fall en början, som samtidigt kommer att göra våra egna liv bättre. Nu blev det så där enkelt igen.

Vi ses!

Ett val mellan sju korvar är svårare

Det var väldigt roligt att stå på Bondens egen marknad på Katarina bangata i lördags. Många av kunderna från 2019, då jag senast stod där, dök upp igen, och många av er också. Det var mycket folk och vi sålde slut på många av styckdetaljerna och mycket av charken. Eftersom vi ska stå där på lördag igen och inte styckar någon ytterligare gris den här veckan så får vi i stället producera massor av korv idag och i morgon.

När jag fick höra på marknaden att mina ukrainska kunder var mycket nöjda med den kovbasa som jag gjorde i våras, och sa att den smakade precis som den skulle, så bestämde jag genast av vi skulle göra mer av den, och naturligtvis vill jag ha mina signaturkorvar salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin och citron/kummin/mejram-korven till försäljning på marknaden, så de tillverkar vi också idag eller i morgon. Min fläskmerguez får bli det starka och smala alternativet och Münchener Leberkäse får stå för det exotiska inslaget. Jag packar också isterband och kallrökt sidfläsk d v s bacon direkt från röken, och så mycket lufttorkat som jag hinner skiva. Förutom de styckdetaljer som vi har kvar från de senast styckade grisarna så tar vi med en del fina detaljer i fryst format. Är det något särskilt ni önskar?

Jag hoppas att ni tittar förbi för så här roligt kommer det att bli igen på lördag. Rikard och Albin ser ju inte ut så där egentligen, men kameran valde att applicera något slags komedi-filter på oss.
Ditt privata val av middagsmat får inte så stora konsekvenser. Väljer du fel korv till lördagsmiddagen så kan du skratta åt det och göra ett nytt val nästa lördag. Ibland är valen i privatlivet svåra och får större konsekvenser; ska jag försöka sluta dricka på det här destruktiva sättet, ska jag lämna den här nedbrytande relationen? De valen är oerhört viktiga och får enorma konsekvenser för dig och din omgivning, och i förlängningen kanske till och med för samhället.

Ibland har du inget val; livet förändras dramatiskt utan att du fått välja och du får nu acceptera det och försöka hantera situationen som du plötsligt befinner dig i. Du drabbas av sjukdom. Din älskade drabbas av sjukdom. Ditt land blir utsatt för ett anfallskrig. Grannens vulkan får ett utbrott. Det går inte att leva ett liv i ständig rädsla för att något sådant ska hända, men när det händer så blir det allvar och du måste förhålla dig till det. Vi klarade faktiskt av corona-pandemin ganska bra. Världen över gjordes enorma ansträngningar, till svindlande kostnader, och det verkar som att det lyckades någorlunda, även om det inte är riktigt över. Vi borde ha lärt oss något av det.

Valet på söndag skrämmer mig, för det är inte bara mitt val. Dels är jag väldigt orolig för att vi ska få in fascister i regeringen, men framför allt så skrämmer det mig att klimatfrågan har fått så lite utrymme inför valet, trots att det är den allra viktigaste frågan för alla människor på hela den här planeten, och borde överskugga alla andra frågor. Om vi inte är beredda att göra något för att sakta ner klimatförändringarna och tackla de redan nu oundvikliga konsekvenserna, så har vi ingen demokrati, välfärd och jämlikhet att skydda framöver. Då spelar inte längre någonting utanför våra egna sketna liv någon roll. Egoismen och empatilösheten kommer forma vårt samhälles sista decennium, innan konflikter, krig och flyktingströmmar till följd av naturkatastrofer och klimatets förändringar av förutsättningarna för liv i olika delar av världen, får vår trygga oas att till sist kollapsa. För mig finns tyvärr inte längre något alternativ till att i riksdagsvalet rösta på det enda parti som tycks ta de här frågorna på allvar, trots att jag inte delar det partiets analyser av och idéer till lösningar på många andra områden.

Det tredje och det mest skrämmande kanske är att vi framställer det som att vi har ett val, för det är ju inte ett val utan en situation som vi har drabbats av. Vi kan inte välja att inte handla i den här situationen. Vår uppgift nu är att analysera och försöka förstå vad som krävs och hur vi bäst och effektivast och snabbast kan anpassa våra liv och vårt samhälle för att undvika en kollaps och bygga upp ett fungerande samhälle för framtiden. Det finns inget alternativ till det.

Om man fantiserar kring hur det skulle gå till och vad som krävs, så är det inte ens en så tråkig eller svår uppgift. Tvärtom så är den ganska fantasieggande. Hur skulle det kännas till exempel att veta att vårt samhälle var helt självförsörjande på förnybar energi? Hur skulle det kännas att blåsa Putin genom att hela EU ställde upp solidariskt för varandra och hjälptes åt att eliminera all energiproduktion baserad på kol, olja och gas? Hur skulle det kännas om var och en av oss skulle ha råd att köpa en elbil eller fick åka gratis i kollektivtrafiken? Hur skulle det kännas om vi i Sverige var självförsörjande på livsmedel och kunde handla lokalt producerad mat efter säsong? Hur skulle det kännas om vi hade ett varierat mer småskaligt jordbruk, utan monokulturer, riktiga skogar, i stället för granplantager, om vi hade betesmarker och en biologisk mångfald som säkrade framtiden? Om vi byggde riktiga saker som höll och som gick att laga och återvinna? Hur skönt skulle det inte vara om jag slapp se det berg av plast som jag bygger upp för återvinningen varje månad?

Om du säger att jag är naiv, så säger jag att du är naiv som litar på vad jag stoppar i mina korvar. Jag är glad att du är så naiv, för allt bygger på den tillit vi har till varandra. Du betalar mig med dina osynliga elektroniska pengar som jag naivt förväntar mig, och du äter naivt min korv som jag lovar att jag inte stoppar några dumheter i. Allt bygger på tillit.

Vi ses!

Kött, marknader och nya kursdatum

Den här helgen blir det ingen leveransrunda. I stället står jag och Rikard och Albin på Bondens egen marknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm nu på lördag den 3 september mellan klockan 10 och 15. Så då kan ni stackars priviligierade stockholmare komma och köpa kött och korv och bacon och lufttorkade grejer DIREKT VID PUMP. Då kan ni se produkterna innan ni köper, och diskutera val och tillagning med oss. Grisarna som vi har med oss kommer från Mats i Altuna, men vi lämnar kvar en hel del i gårdsbutiken, så att det finns så det räcker till både upplänningarna och uppländskorna också.

Det blir samma rutin nästa helg då vi står på marknaden den 10 september mellan 10 och 15.

För er som absolut vill boka någonting så har jag lagt upp datum till fyra ytterligare korvkurser, nämligen den 9 oktober, den 22 januari, den 5 februari och den 26 februari. De går att läsa mer om och anmäla sig till här.

Vi ses!

Kristofer