Kategoriarkiv: Nyhetsbrev

Marknad med nya grisar

Publicerat av

På lördag står jag på Bondens marknad på Södermalm i Stockholm. Det blev ett missförstånd med min grisbonde Olle så han lät inte slakta några grisar denna vecka, men han fixade det genom att kontakta Oskar i Tjulsta, den andra KRAV-certifierade grisbonden här i närheten, som skickade två grisar till slakt åt mig i måndags. Nu har Julia och jag styckat och packat dem och de ser fina ut trots att de är lite något än vad jag är van vid.

 

Jag tar alltså med mig alla styckdetaljer från dessa grisar till marknaden, men också en hel del fryst korv – Thüringer Rostbratwurst, fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv och prinskorv. Dessutom tar jag med leverpastej och isterband, och skivat av det lufttorkade – ytterlår, kotlettrad och karré – och kallrökt lardo och skivad kokt skinka och de populära buljongpaketen för 5 kr/st.

 

Så fyll telefonerna med pengar och kom och köp så att jag får ihop till kvarskatten! Den här gången kommer jag att stå själv stora delar av dagen, så var snälla och ha lite tålamod om det skulle bli köbildning.

Jag har haft en del okluven ved i ladan från några mindre askar som togs ned för ett par år sedan. Jag hade inte tid att klyva den då, och har förträngt den längst in i ladan sedan dess. Men igår morse tyckte jag att det var kyligt i huset och upptäckte att jag hade glömt att stänga dörren till terrassen så det hade sjunkit till 15 grader i stora rummet. Då hade det varit skönt att kunna tända en brasa i huset. 

Jag gick ut i ladan i går eftermiddag och upptäckte att jag hade glömt bort hur underbart det är att klyva ved. Den som har svårt för det här med mindfullness, eller medveten närvaro, som vi kanske ska säga på svenska, borde verkligen testa att klyva ved. Det leder nämligen till total och omedelbar medveten närvaro så snart man börjar, och en njutning i hela kroppen när träet pressas mot klyven och spricker med ett underbart ljud till vackra små skulpturer. Jag har hört att cancersjuka får en hel del oönskade tips om hur de ska leva sitt liv för att bli friska, och att det kan vara rätt irriterande. Här kommer mitt tips till alla med neuropsykiatriska bokstavskombinationer: Skaffa en vedklyv, för fan!

I förra veckan så var jag över till Hamra gård för att dokumentera päronträden som jag har berättat om tidigare, för nu bär de frukt. När jag nu undersökte trädgården så visade det sig att där fanns tre päronträd! Men två av dessa såg ut som gråpäron! Jag blev genast orolig för att det skulle visa sig vara så att jättepäronträdet i Hamra var ett vanligt gråpäron, men när jag konsulterade Anton Nilsson där jag läst om trädet första gången, så stämde beskrivningen av Hamrapäronet överens med frukten på det tredje trädet, det som står i mitten av trädgården: Frukterna är små som Larsmässpäron, men har mer bergamottform, ofta med någon lite knölbildning vid det långa skaftet. Färgen är vid full mognad nästan guldgul. 

Det innebär att det förmodligen bara finns ett levande Hamrapäronträd kvar, förutom mina ympar som jag gjorde i våras, varav hälften alltså är gråpäron. Det visade sig att Bergianska inte hade Hamra-päron utan bara hade ett önskemål om att vara bevarandeansvarig en gång i tiden. Jag plockade med mig ett antal päron hem och stoppade i kylen och Malin på Svartbäckens trädgård har kontaktat Pomologiska sällskapets päronkommitté i hopp om att de ska engagera sig i frågan. Fortsättning följer.

Nu på morgonen fick jag på 1177 syn radiologens svar på remissen från kirurgen angående min 3-månaders röntgenkontroll i förra veckan. Sammanfattning Bedömning: Ingen recidiv. Inga nya metastaser.

Plommonrosa sensommar

Publicerat av

I veckan har jag och Julia styckat och förpackat två stora fina grisar, så gårdsbutiken är full av härligt kött, och idag ska jag skiva lufttorkat och fylla på ytterligare. I frysboxen finns isterband, falukorv och lite Nürnberger och leverpastej. I nästa vecka blir det mer korv för då ska vi göra åtminstone Frankfurter, prinskorv, isterband, salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin, citron/kummin/mejram-korv och Toulouse-korv.
 
Jag har för mig att någon av er vid ett besök i gårdsbutiken uttryckte intresse för grishuvud, men jag minns inte vem. Nu har jag hur som helst två halva grishuvuden till salu till ett fördelaktigt pris (20 kr/kg), om någon är sugen på att koka sylta eller rent av lufttorka sin egen guanciale. (Så började jag min egen karriär som lufttorkare av köttstycken i en grannes källare i Enskede för kanske sjutton år sedan.)
 
I morgon den 5/8 och nästa lördag är det Rebusrunda här i Fjärdhundraland. Då har 42 olika ställen öppet med varsin rebus framlagd för er att lösa. Löser du fem rebusar får du en chans i utlottandet av vinster från alla deltagande besöksmål, löser du tio får du två chanser. Vinsten från mig är ett presentkort på 200 kronor.
 
Nästa leveransrunda blir på lördag den 26 augusti, men innan dess kommer jag att stå på Bondens marknad på Katarina Bangata på Södermalm, till Stockholmskundernas glädje, både den 12/8 (om jag hittar någon som kan hjälpa mig då) och den 19/8.
 
Planen är att jag ska stå ganska mycket på Bondens marknad på Södermalm i höst. Här är hela schemat för de höstmarknader som jag har anmält mig till:
12 och 19 augusti
2, 9, 16 och 30 september
7, 14, 21 och 28 oktober
Med det här schemat kommer det blir svårt att hinna köra mina traditionella leveransrundor, men vi får se om jag kan hitta någon lösning på det.
 
 

Rehabiliteringen från sjukdom och operationen i maj går framåt, och även om jag fortfarande är trött och sliten av cytostatikabehandlingarna i våras så orkar jag mer nu och har gått upp i arbetstid. Vemodigheten över den annalkande kylan och mörkret är egentligen mer påtaglig i vardagen och jag gör allt jag kan för att mota den framför mig. Det regniga vädret håller mig borta från att ta hand om den enorma invasionen av ogräs i köksträdgården, men lokförarens sockerärt och potatislanden ger bra skörd, och jag har stort hopp om bryssel- och grönkålsplantorna som jag planterade ut först i mitten av juli, som man ska för att undvika en massa angrepp.  I morgon kväll ska jag gå på konsert/föreställning på mitt favoritställe Forsby kvarn och på söndag ska jag åka till mitt andra favoritställe, Svartbäckens trädgård, som har öppnat igen efter semestern, för att köpa ett par hallonbuskar.

Sommaren har varit fin, men alldeles för kort för min smak förstås. Jag tog mig till slut några dagars semester borta från gården och åkte runt lite i Hälsingland och Dalarna med U, fick många fina intryck av vackra platser och en bra dos dopp i älvar och sjöar, från Orbaden och Alfta till Stjärnsund.

Väl hemma igen drabbades jag av medlidande med min ensamma höna Irene som tycks bli alltmer nervöst lagd, kanske till följd av hennes tre kavaljerers uppvaktning, så jag bestämde mig för att skaffa henne mer systerligt sällskap. Eftersom jag har dåligt med tålamod när jag har bestämt mig för något så började jag genast söka på nätet efter två unghöns och det var inte helt lätt att hitta något lämpligt samma dag, men till slut hittade jag två stycken av den i Sverige ovanliga rasen Croad Langshan utanför Hallstavik. De har bara varit hos mig ett par veckor så de är fortfarande blyga. Irene är taskig mot dem för att understryka vem som är högsta hönan och jag tror tyvärr att hon också har snackat skit om mig, men de blir alltmer en del av flocken för varje dag som går. Den svarta heter Presens och den gråblå heter Perfekt. Om man har tur ska de kunna lägga plommonrosa ägg och det ska bli intressant att se hur eventuella korsningar med Kindahönsen kommer att se ut.

 

I fruktlunden börjar mina första plommon mogna, som ni kan se i brevhuvudet, på plommonträdet Komet. Jag har redan ätit några stycken och de är verkligen goda, med en bra balans mellan sötma och syra. De tre päronsträden – Vaserina, Souvenirs och Furstligt grönt taffelpäron – som jag planterade för två år sedan, bär några frukter var, och det första Hamra-päronet som jag ympade i april är nu utplanterat i lunden. Om ett par veckor så ska jag gå en kurs i okulering för att återigen försöka mig på att föröka farmors syster Janas bigarrå-träd utanför Kisa.

Vi ses!

Leveransrunda inför midsommar

Publicerat av

Leveransrundan nu på lördag den 17 juni blir den sista innan midsommar. Jag hämtade ett par, inte så stora, grisar från slakteriet igår och Julia har börjat stycka dem med en väldig fart idag, så hon lär bli klar i morgon. Sedan ska vi bara packa och märka allt också.

Förutom alla styckdetaljer så finns det skivat lufttorkat och en hel del korv på beställningsformuläret: fänkålssalsiccia, citron/kummin/mejram-korv, Frankfurter, isterband, gårdens minisalami, leverpastej och fläskmerguez. Den sistnämnda råkade bli väldigt chilistark, så jag måste utfärda en liten varning till de som är känsliga för den typen av hetta.

På bilden i sidhuvudet så syns en del av de fruktträd som jag har ympat och som tycks ha tagit sig bra. Till höger syns flera lyckade ympar av Hamra-päronet som jag skrev om i april. Jag är extra stolt över dem eftersom de är samma individ som planterades här i närheten för över 500 år sedan, och som jag med lite kirurgi på ett magiskt sätt har fått att växa ihop med två sorters grundstammar (Cydonia oblonga (kvitten) ’Elise’ och Pyrus Communis ’Kirchensaller’). Det är fascinerande hur träd kan läka och valla över avsågade grenar och skador, och att man kan få grenar att växa fast på andra träd med hjälp av lite ymptejp. Men det är ännu mer fascinerande hur människokroppen kan läka ännu snabbare efter sjukdom och snitt med skalpeller och sågar. I morgon är det en månad sedan min stora bukoperation och det är bara ett 32 centimeter långt ärr som avslöjar att någon har varit där och pillat. Inför fredagens återbesök på kirurgen tog jag prover i morse som jag tittade på nu. Cancermarkören CEA har sjunkit till inom referensvärdet igen. Det var skönt att se.

Vi ses!

Mängder av korv

Publicerat av

Den här veckan har det varit full fart i charken. Det har gjorts leverpastej med lever från Julias nyslaktade kvigor, det har gjorts Frankfurter, citron/kummin/mejram-korv, salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin och fläskmerguez. Alla sorter kommer att ligga i gårdsbutiken i morgon fredag och alla sorter kommer att tas med till bondens marknad på Katarina Bangata nu på lördag den 10 juni. Dit kommer vi också ta med den smaskiga minisalamin som jag så förargligt glömde hemma förra helgen. Vi tar också med oss andra lufttorkade skivade grejer, lite matlagningspancetta till exempel, och ett begränsat urval färska styckdetaljer. Vill du att vi ska ta med någon specifik styckdetalj som vi kanske har fryst så ska du säga till med en gång så kanske det går att ordna.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000001076006_zc_v1_1686243430580_20230608_162005_(2).jpg

Nu ser jag fruktämnen på åtminstone persiko-, päron- och körsbärsträd i min fruktlund, på träd som jag planterade för 2 år sedan. Det största av alla träden där är ett plommonträd av sorten Reine Claude d’Oullins som jag nyligen fick veta att det kan dröja tio år innan det blir bördigt och ger frukt, men att frukten är de godaste plommon som finns. Jag såg ändå fyra blommor på det trädet i år, men jag kan vänta. Det finns två till gamla sorters plommon som också är uppkallade efter den franska drottningen Claude (1499 – 1524) som var gift med Frans I av Frankrike – Reine Claude d’Althan och stor grön Reine Claude. Båda dessa ympade jag på stenfruktsympningskursen i april i år, och de ymparna tycks ha tagit sig fint.

Puckelryggiga och dygdiga Claude blev bara 24 år men hann med att föda 7 barn varav 5 överlevde. När jag läser om henne på Wikipedia verkar det inte som att hon har gjort något annat avtryck än att få ha gett namn åt dessa plommonsorter. Det är ju inte så illa, men man undrar varför någon ville döpa dem efter henne. Själv kallades jag som barn ibland Plommon av mamma för att jag var trög i magen och satt länge på dass och gavs katrinplommon. Det lät ju sött, om man inte visste varför. I förra veckan så lyssnade jag på ett webinarium om Vendel-tiden med Jonathan Lindström som föreläsare. Angående bilder av två mansgestalter gjorde han en utvikning om tvillinggudar som funnits i många kulturers myter och så också i Vendel-kulturen. Jag kände inte till detta, men det slog mig att det finns väldigt många gudar som är helt bortglömda idag. Är det till och med så att en gud som inte längre dyrkas glöms bort fortare än en människa som döpt en frukt som fortfarande äts?

Vi ses!

P.S. När jag sedan gick ut i fruktlunden så hittade jag ett fruktämne även på Reine Claude d’Oullins!

Skolavslutningsköttet

Publicerat av
Nu har häggen blommat ut men inte syrenen. Jag borde vara ledig, men i stället förbereder jag mig för att stå på Bondens marknad med Julia på Katarina Bangata nu på lördag den 3 juni.
 
Julia står och styckar två grisar idag. Är du ute efter något speciellt så kan du komma till gårdsbutiken på fredag för att knipa den detaljen. Annars får du slåss om den på Bondens på lördag. Jag kan reservera saker till dig om du i gengäld hjälper till antingen med urpackning av kylbilen klockan 8:00 eller inpackning klockan 15:00 på lördag. Marknaden har annars öppet från 10 till 15. Naturligtvis så tar vi med oss frysta korvar och lufttorkat också.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000001021006_zc_v1_1685515684108_20230531_072911.jpgDoften av hägg har ersatts av syren alltså. Jag förknippar fortfarande de dofterna med tiden kring skolavslutningen och barndomens förälskelser. För varje år på gården så försöker jag lära mig mer om årstidernas växlingar och notera förändringarna. Jag är inte särskilt snabb på att lära mig saker, men kanske långsam inlärning fäster djupare och ger en stadigare erfarenhet.

Och fruktträden har blommat klart, men hela kastanjen surrar av bin och humlor och oxeln mot grannen står också i full blom. Ladusvalorna svirrar i mängd och jag tycker att det verkar vara fler par av ringduva än vanligt på gården. De är så mycket vackrare här på landet än i staden, de ser väldigt exotiska ut i asken. Tyvärr har jag inte sett några tofsvipor här i år. De och duvorna framstår som så klumpiga i sitt flaxande i jämförelse med svalorna. Som flaxig människa är det  lättare att bli imponerad av svalan, men tofsvipan har nog mer humor.

Minnen av hur det brukar vara är ofta förrädiska. Jag tycker att den här våren och försommaren har varit blåsigare än någonsin tidigare, men min vän, den före detta storbonden G, säger att det alltid är så här vid den här tiden på året, för han minns hur storsäckarna med utsäde alltid flyger iväg när man tömmer dem i såmaskinen, så man får jaga dem över åkern. Så kan man hänga upp minnet likt jackan på klädhängaren. Men jag är ändå skeptisk. Maj har för mig ofta varit som en tröskel man snubblar över, in i sommaren. Årets maj känns som den har gått långsammare och jag har bättre än vanligt hunnit med att se hur allt har vaknat till liv. Snart kommer värmen också, och kanske vinden mojnar.

Vi ses!

Tillbaka, med en liten salami

Publicerat av
Förra måndagen åkte jag in till Akademiska sjukhuset och fick metastasen och 30 % av min lever bortopererad. Det gick bra och jag åkte hem igen i fredags. Naturligtvis kommer det ta lite tid för mig att återhämta mig. Men jag tänkte köra en leveransrunda redan nu på lördag den 27 maj.
 
Igår gick jag ut i charken för att inventera vad för korv jag kunde lägga upp på beställningsformuläret, och då passade jag på att väga och testa den salsiccia secca, eller gårdens minisalami, som vi tillverkade för någon dryg månad sedan. Till min förvåning och glädje så hade den redan tappat 30% i vikt, vilket är kontrollen man gör för att veta att det har blivit en säker produkt. Då finns det inte längre tillräckligt med tillgängligt vatten för att patogener ska kunna föröka sig, och därigenom är produkten hållbar i rumstemperatur i mer än ett år. Och den var mycket god och fin i konsistensen! Jag sitter och tuggar på den nu. Jag måste göra den oftare.
 
I övrigt finns det mycket korv att boka: isterband, Münchner Leberkäse, prinskorv, Toulouse-korv, Nürnberger Rostbratwürstchen, Lisas korv, fänkålssalsiccia, Landjäger och Pfefferbeisser. Det finns också kallrökt bacon och ett par fina men billiga (15 kr/st) buljongkit att koka fond på till sin ramen.
 
Det finns också många mycket fina frysta styckdetaljer att lägga på grillen eller göra långkok av, och lufttorkat ytterlår, lufttorkad karré och kallrökt lardo.


Det var märkligt att återigen överlämna sig till sjukvården, där jag tillbringade så mycket tid 2020-2021. Det är en egen värld man kliver in i, och jag är väl bekant med den nu. Kanske var det därför det kändes lättare den här gången och tiden gick ganska fort. Sedan någon månad tillbaka så använder de ett nytt slags regim för smärtlindring vid leveroperationerna som har visat sig vara mycket framgångsrik. I stället för en traditionell ryggmärgsbedövning så gör man en så kallad blockad, vilket gör att man slipper att gå med en slang in i ryggraden i flera dagar och blir mer rörlig, och piggare och mindre mosig också. Jag gick några varv i korridoren redan dagen efter operationen.

Jag tycker att det är så konstigt att man kunde ta bort morfinet från smärtlindringen redan efter fyra dagar och skicka hem mig. Sedan i fredags tar jag bara fyra Alvedon om dagen som smärtlindring, och jag har inte känt någon smärta överhuvudtaget sedan operationen. Däremot blir jag sömnig efter varje ansträngning och måste ta ganska många tupplurar. Och jag blir lätt yr när jag reser mig upp. Tur att jag har U som hjälper mig och tar hand om mig. På det stora hela så kändes cytostatikabehandlingarna mer påfrestande för kroppen än kirurgin. Jag tror att det kommer att ta lång tid innan kroppen och hjärnan är helt återställda efter cellgifterna, men det börjar redan sticka upp mörkt hår under det vita tunna cytostatikatufset på skallen.

På uppvaket kom en kirurg och en sköterska och frågade hur jag mådde. Jag svarade att jag mådde bra, och kirurgen sa att hon tyvärr inte hade varit med på operationen och därför inte kunde berätta något specifikt om den annat än att det hade gått enligt plan. Jag sa att det var synd för man vill ju egentligen höra från kirurgen att man var ovanligt vacker inuti. Hon skrattade och sköterskan bredvid sa att hon hade varit med under operationen och att en av kirurgerna hade sagt innan de sydde ihop mig att min lever såg mycket fin ut i färgen. Det gjorde mig glad. Dagen därpå kom en av kirurgerna till mig och jag kunde ställa frågor om operationen. Han berättade att det faktiskt hade gått lite lättare att komma åt metastasen än han hade räknat med, och det gjorde mig också glad eftersom det innebär att de inte behövde vara så försiktiga när de skar bort det som skulle bort, och därmed inte behövde riskera att lämna kvar något tveksamt. Nu ska min kropp vara fri från cancer.

Jag är tacksam över att min kropp kan läka så fort. Det är min hud och min lever och mitt blod och mina proteiner som är så duktiga. Finns jaget i levern också? Så har jag inte tänkt tidigare. Jag ska försöka föreställa mig att mitt jag fyller hela min kropps utsträckning och se hur det känns. Då kan jag lättare vara stolt över mig själv och min förmåga att läka och växa vidare.

Nu får jag bara lyfta, dra och släpa max fem kilo i sex veckor framöver, för att undvika att få bråck där kroppen ska läka ihop. Det är plågsamt att det kommer under den period då det är så mycket som skulle behöva göras i trädgården. Jag ska försöka lura vänner att hjälpa mig med det ena och det andra. Igår satte U resten av potatisen och klippte gräset runt gårdsbutiken så att vi fick gräsklipp att lägga på potatislandet, och idag hjälpte R mig att sätta lite kinesiska jordärtskockor. Om jag lyckas uppbåda hjälp med i- och urpackning av kylbilen så planerar jag att stå på Bondens marknad den 3 och den 10 juni. Vi får se. Nu blommar Åkerö-äppelträden nere i trädgården så överväldigande och vackert.


Vi ses!

Bondens marknad och kirurgin

Publicerat av

Nu på lördag den 13 maj står jag, Julia och Albin på Bondens marknad på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm, och kränger styckdetaljer från de två grisar som Julia just har styckat och som jag packade idag. Vi tar också med oss diverse lufttorkat, leverpastej, Leberkäse, bacon, isterband, fryst prinskorv, Nürnberger och salsiccia, samt Lisas korv och Toulouse-korv som Julia ska göra i morgon. Kom dit!

Vi lämnar en del i gårdsbutiken förstås, och fyller på med allt som vi inte får sålt på marknaden när vi kommer tillbaka på lördag tidig kväll.

Idag slog de vilda tulpanerna ut i fruktlunden, och de första tama har också öppnat sig. I morse ringde operationskoordinatorn från Akademiska och frågade om jag kunde tänka mig att opereras på måndag. Det var mycket tidigare än jag trodde, men jag tackade ja. Jag tror att det är bra att få bort den där metastasen från levern så fort som möjligt, medan den fortfarande är golvad av cytostatikan. Och så kanske jag inte behöver så stor del av sommaren för att återhämta mig då. Men jag känner mig lite stressad för allt jag vill hinna med innan operationen. Potatisen, till exempel, vill jag ha ner i jorden snarast. Och tio till jordslagna ympar vill jag kruka. En kåltunnel vill jag fixa. Och dragväxterna vill jag plantera om. Och tomathuset vill jag bygga. Jag bytte ut alla borde i de föregående meningarna till vill jag, som man har sagt till mig. Det känns lite bättre så. Så vackert det är ute nu. Snart blommar persikoträdet, det vill jag!


Vi ses!

Pastej, salsiccia och lite dalavetemjöl

Publicerat av

Jag kör en leveransrunda nu på lördag den 29 april. Idag har Julia gjort salsiccian med rostad fänkål och vitt vin, och i morgon tillverkar hon den efterlängtade leverpastejen. Jag har just fått tillbaka dalavete från Resta gård, som fick utsäde av mig förra året mot att jag skulle få tillbaka av skörden, men rensat, så att jag själv kan mala till mjöl på min lilla hemmakvarn. Mjölet kommer att vara alldeles nymalet på hela kornet, vilket ger lite annorlunda bakegenskaper och ett högre näringsvärde. Jag föreslår att det behandlas som vore det rågmjöl, för mina erfarenheter från förra gången är att det inte bildar så starka glutentrådar i sig själv. Med reservation för att jag ännu inte har hunnit provbaka den här omgången, för jag hämtade säden i måndags.

I övrigt finns det fina frysta styckdetaljer och lite annan korv och lufttorkat på beställningsformuläret.

Jag är lite uppgiven efter att ha fått en ospecificerad räkning från Livsmedelsverket på 17 000 kr för den entimmasinspektion en obegåvad inspektör gjorde för ett par månader sedan. Det står att den grundar sig på ett beslut den 18 april, men det har jag inte fått ta del av, vilket naturligtvis är ett brott mot Förvaltningslagen. Även inräknat för- och efterarbete och resa så är summan absurd, och Livsmedelsverket inspektörs beteende börjar likna rena trakasserier. Med största sannolikhet så kommer jag tvingas överklaga beslutet och ta det till Länsrätten. Den här typen av myndighetsutövning är oerhört påfrestande för mig och något som skulle kunna driva mig till att ge upp hela min verksamhet, så plågsamt är det för mig. Jag känner mig förföljd när Livsmedelsverket ifrågasätter mig och min verksamhet, med otillräcklig kunskap om den lagstiftning som de åberopar, och ger sig på mig i ärenden som överhuvudtaget inte kan motiveras med livsmedelssäkerhet, och när jag inte får svar på mina frågor, till exempel om vilka riskbedömningar de har gjort. Kan man göra en anmälan till Justitieombudsmannen som företagare?

När det gäller hälsan så rullar allt på enligt min plan. Nu är jag överförd från onkologen till kirurgen, och i morgon har jag en halvdag på Akademiska för att träffa läkare, sjuksköterska och narkosläkare för att planera inför operationen som jag då förhoppningsvis får ett datum om en månad för. Jag hoppas att jag kan stå på ett par av Bondens marknader på Katarina Bangata innan dess.

Bilden i sidhuvudet visar vilken fin klätterställning jag har gjort av en armeringsmatta, till Lokförare Bergfälts jätteärt, som jag fick utsäde av från en fin kund.

Vi ses!

Äta med händerna och jättepäronträdet i Hamra

Publicerat av

Nästa leveransrunda blir på lördag den 22 april och det går bra att beställa redan nu på beställningsformuläret.

Eftersom verksamheten går på sparlåga när jag är deltidssjukskriven och måste skära ned på utgifterna, så är utbudet något begränsat, men det finns ändå åtta olika sorters korv att välja bland och en mängd styckdetaljer och en del lufttorkat. Om det lufttorkade tar slut på beställningsformuläret så kan ni alltid fråga om jag hinner skiva upp mer.

I förrgår lagade jag handmat åt U. Det var ett tag sedan jag gjorde revben i ugn och serverade med majskolvar, men det är ju oerhört gott och mitt gamla recept fungerar fortfarande, så det kan jag rekommendera. Mitt förslag på bbq-sås kan naturligtvis varieras i det oändliga så var inte rädd att lägga till och dra ifrån efter din egen fantasi, det är svårt att misslyckas med det här. I receptet står det tunna revben, men det går lika bra att använda grillben eller broskben, eller mina tjockare revben, men i det sista fallet så bör man förlänga tiden i ugnen, eftersom de är just tjockare.

Jättepäronträdet i Hamra

För ett tag sedan så satt jag och läste om päron i Anton Nilssons Våra päron-, plommon- och körsbärssorter som jag lånat på det trevliga biblioteket i Enköping. I avsnittet om päronets historia i Sverige så fanns rubriken Gamla härdiga träd med underrubriken Hamrapäronträdet. Jag reagerade eftersom det finns en Hamra gård en knapp kilometer från min gård, Och mycket riktigt, där stod om en Rutger Sernander som 1939 beskrivit ”jättepäronträdet vid Hamra gård, Fröslunda, Örsundsbro, i Uppland”. Genom olika beräkningar kom han fram till att detta var det äldsta trädet i landet och att det förmodligen hade planterats någon gång i slutet av 1400-talet! Hamra ägdes då av en väpnare som var ärkebiskop Jakob Ulfssons fogde på Uppsala gård. Sernander besökte Hamra 1934 och beskrev trädet: ”På en öppen plats i trädgården tronade som en stor ek en solitär, Hamra-päronträdet, väl det vackraste fruktträd jag någonsin skådat.”

/campaigns/org20085789295/sitesapi/files/images/20085789804/20230416_170737.jpg

Trädet föll i en storm i februari 1962, men en trädgårdsmästare Lindberg i Falun hade planterat kärnor av trädets frukt redan 1947 och några år senare ympade han kvistar från originalträdet på dessa plantor. Tre av dessa träd planterades på Hamra gård i närheten av där jättepäronträdet stod, och när Anton Nilsson skrev sin bok 1989 så stod två av dessa kvar. Jag blev eld och lågor och letade upp Hamra gårds nuvarande ägare – Aini – som visade sig vara en oerhört sympatisk person som är uppväxt på gården och som kände till historien. Hon berättade att de två träden fanns kvar, att de ger fantastiskt goda päron i augusti och att jag gärna fick komma och ta lite ympris från dem. Så några dagar senare så åkte jag över och fick frukost i trädgården på bilden ovan, innan jag gav mig på att knipsa av några grenar.

/campaigns/org20085789295/sitesapi/files/images/20085789804/20230409_112356.jpg

De två större träden är päronträden, de andra är apel.

I måndags ympade jag kvistar av båda träden på både starkväxande päron-grundstam och på svagväxande kvitten-grundstam, som jag köpte från Svartbäckens Trädgård som också fick lite av ympriset. Vi ska tillsammans så småningom försöka lista ut om det är en befintlig namnsort, eller om det är en helt egen sort. Jag tycker att det är så fantastiskt att ymparna som jag har gjort nu är av samma organism som började sitt liv omkring 550 år sedan på en gård som jag ser från mitt fönster, och att jag ger den organismen fortsatt liv om jag lyckas med min ympning.

/campaigns/org20085789295/sitesapi/files/images/20085789804/20230416_181104.jpg

Jag hade min förhoppningsvis sista cellgiftsbehandling i onsdags och gjorde en datortomografi dagen efter. Metastasen har krympt ytterligare till 4,5 cm. På torsdag ska kirurger och onkologer träffas och titta på CT och magnetröntgen och diskutera mig och på måndagen därpå får jag veta när det blir operation, vilket jag utgår från att det blir, efter att jag återhämtat mig efter behandlingarna.

/campaigns/org20085789295/sitesapi/files/images/20085789804/20230416_132300.jpg

Jag jobbar så lite som jag har råd med nu, och ägnar så mycket tid jag kan, och orkar med, åt att pyssla i trädgården. Det ger mig väldigt mycket att få vara i min trädgård, att ta hand om de trettio ympade fruktträden som jag har i källaren, i biblioteket och på terrassen, att tillverka egen jord av kompost, att följa hur knopparna på träden växer  – körsbärskornellen blommar nu och körsbärens blomknoppar börjar spricka upp i grönt, rabarberns illröda knoppar spränger upp ur jorden och blåsipporna slår ut i min björklund som U fagade igår  – att få gräva i jorden i hönsens sällskap, att få såga ner sly och grenar och plocka sten och göra det lite fint. Att få ställa ut ett par stolar i lä och ta en kopp kaffe i solen.

Vi ses!

Vinterpåskleverans

Publicerat av
I nästa vecka ska Julia stycka två bamsegrisar från Olle utanför Knivsta. Därmed blir det färskt kött till påsk, för jag tänker köra en leveransrunda på långfredagen den 7 april.
 
Då kan ni göra en porco tonnato på till exempel bogsteken, eller steka upp skinkmedaljonger till en lätt lunch, eller pynta med lufttorkat på påskbuffén, eller steka egenvälsignad Biała kiełbasa, eller gammaldags prinskorv, eller ett ovanligt hederligt bacon. Jag har också julsk… förlåt, helgskinkor som inte ligger på beställningsformuläret. Det är de frysta julskinkor som blev över som som jag rear ut för 300 kr/kg. De är saltade med en lätt kryddad lake, och du behöver inte griljera dem efter kokningen om du inte vill. Finns från 2,5 till 4 kg, och beställs i genom att skriva i meddelandefältet på beställningsformuläret hur stor skinka man önskar. Av övriga korvar finns citron/kummin/mejram-korv, merguez, Frankfurter, Toulouse-korv, Pfefferbeisser och Landjäger.
 
Den som lägger den finaste beställningen vinner ett sexpack nyvärpta ägg från min intensivvärpande höna Irene, vars tre tuppar (och jag) behandlar henne väl!
 
Jag har sänkt priset drastiskt på fågelgodiset av svål till 5 kr/frp och på buljongkit till 15 kr/frp. (Anledningen är att Livsmedelsverket vill börja bråka med mig angående den komplicerade lagstiftningen som omgärdar animaliska biprodukter (ABP). All ABP ska kategoriseras i tre kategorier, handelsdokument ska skrivas, och materialet ska bortforslas av godkänt transportföretag. Men det finns ett undantag. Jag ligger under den mängd på 20 kg/vecka som får slängas i de vanliga soporna, men det tror inte Livsmedelsverket på, så jag måste börja väga alla mina sopor och kategorisera ben och hud som ABP Kategori 3 för att bevisa detta, och för att vara på den helt säkra sidan så vill jag sälja så mycket ben o hud som möjligt. För om jag inte gör det så måste jag anlita Svensk Lantbrukstjänst som skulle ta flera tusen kronor i månaden i stoppavgift för att flytta på några kilo sopor. Lagstiftningen är till för att förhindra att sådant som inte är livsmedel kommer ut i livsmedelskedjan, eller för att förhindra sjukdom från sjuka kadaver från att smitta människor eller djur. Och det låter ju bra och lagstiftningen är relevant för slakterier, som kan bli tvungna att kassera djurkroppar från sjuka djur, eller från större charkfabriker som hanterar sådant material från nötkreatur som skulle kunna förmedla galna kosjukan. Men det är INTE relevant för ett pyttecharkuteri som bara tar in kött från ett kontrollerat slakteri där livsmedelsverkets egna veterinärer redan har kontrollerat köttet, och det inte rör sig om något annat än ABP Kategori 3, i mitt fall puts, ben och hud från friska djur, inte kasserade produkter eller material från sjuka djur. Det finns mycket mer att skriva om det här, men jag blir så upprörd när jag skriver om det att jag måste sluta här. Jag tror att ni kan ana hur mycket den här typen av lagar och regler försvårar arbetet för den som vill driva en liten småskalig livsmedelsverksamhet som min.)
 
Se så, få mig nu att sluta tänka på det där!

Den här vintern börjar gå mig på nerverna! Det ligger mycket snö på marken här ute hos mig, och jag som just hade börjat se tulpanbladen komma upp innan den senaste snön. Nu verkar det som att det kommer att dröja åtminstone ett par veckor innan den försvinner igen.


Jag har gjort en ritning på ett tomathus som jag vill bygga av fönster och virke som jag har i ladan, mot boningshuset för att få mer och tidigare tomater. Nu kan jag inte bygga det, för det är för kallt för mina av cytostatika väldigt köldkänsliga händer att stå ute och snickra. Jag får fortsätta att fantisera om fruktträdens blomning och alla nya bärbuskar och fruktträd som jag vill plantera. Men i helgen ska jag åtminstone så fem sorters tomater som jag har beställt från Tomatklubben – Bloody Butcher, Elisaveta, First in field, Costoluto Fiorentino och Pantano –  och beställa fröer till en rabatt med dragväxter för att glädja pollinatörerna. Jag brukar alltid sätta för mycket tomatfrön och har så svårt för att slänga plantor, så i år kommer jag kanske att erbjuda lite plantor längre fram när jag vet att jag har vad jag själv behöver.

Vi ses!