Den här helgen kör jag ingen leveransrunda. I stället inviger vi Franzéns Charkuteriers kafé lite försiktigt. Jag och Rikard håller magasinet öppet och grillarna varma mellan 11 och 16 på lördag och söndag. Så här skrev jag nyss på Fjärdhundralands hemsida: Förutom kaffe, te, alkoholfri öl och vår fläderblomssaft så serverar vi enklare rätter från grillen baserade på köttet från de KRAV-certifierade grisar som vi har styckat, vår handgjorda korv och våra charkuterier, som alla är fria från nitrit och andra onödiga tillsatser, tillsammans med delikata tillbehör till stor del tillagade av lokala råvaror. Kom hit och slå er ner och njut av livet en stund i stillhet. (Tyvärr så har vi inte hunnit bygga ett utedass ännu, så där kan ni inte meditera den här helgen.)
Den här veckan styckar vi två stora grisar från Mats Lundqvist och i morgon gör vi också korv så att vi har i gårdsbutiken och att servera i helgen. Det blir förmodligen fänkålssalsiccia och citron/kummin/mejram-korv och merguez. Dessutom har vi isterband som är färdigrökta. Därtill blir det förstås en massa fina styckdetaljer från de två grisarna och som vanligt så har vi skurit upp en massa lufttorkat.
Kycklingarna gillar mig nu. När jag sträcker ned handen – eller skajliften, som de kallar den – i lådan så hoppar de upp i handflatan och på armen. I morse var de en stund fem stycken på en gång som satt där på min hand och underarm. Efter frukost lät jag dem komma ut i en bur i solen, i gräset, i vinden för första gången. De älskade det, och pickade ivrigt i sig av gräsen. Men jag lät dem bara vara där en stund, för jag har läst på om hur temperaturkänsliga de är den första tiden och jag oroar mig för att de ska dö. De är så söta. När jag satte mig ned på huk så samlades de runt och under mig. Sedan ville de inte hoppa ned i kartongen igen.
Tidigare när jag har fått kycklingar så har jag haft hönor som tagit hand om dem och därför har jag inte behövt följa dem så nära inpå. Nu har jag fått spela rollen av hönsmamma åt dem och det har gett mig en helt annan mycket närmre kontakt. Tre har dött längs vägen, men de som är kvar verkar friska och starka. Nu på sjuttonde dagen så ser de lite tufsiga ut med allt fler fjädrar som ersätter kycklingdunen. Jag märker också att de har lite olika personlighet. Det är ännu inte möjligt att avgöra vilka som kommer att bli tuppar och vilka som kommer att bli hönor. Så alla är fortfarande hens.
Nu på lördag den 9 juli kör jag en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm om ni beställer varor på 
Loppisrundan i Fjärdhundraland i helgen blev mycket lyckad för mig. Jag hade gissat att det antingen inte skulle komma någon alls, eller att det skulle komma alldeles för mycket folk så att det blev kaos, men ingenting blir någonsin som man tänkt sig och det blev i stället alldeles lagom med folk. Rikard och jag serverade fika och grillade korvar framför magasinet. Vi snackade mycket med de pratsugna gästerna som var en lagom blandning av gamla stamkunder och nya, och det hela var riktigt trevligt.
De tretton kycklingarna växer på. De håller på – piper och rejsar runt – i en stor låda bakom mig i rummet där jag sitter och skriver det här. Ibland när en grupp har lagt sig tätt intill varandra och somnat så kommer en rusande och hoppar upp så att den faller ner mitt i den varma mjuka högen på bästa platsen! Än så länge är de för små och temperaturkänsliga för att få vara ute i naturen.
Den här helgen (lördag den 2 juli) blir det ingen leveransrunda. I stället får ni komma till mig och handla i gårdsbutiken och fika och äta korv! Rikard och jag styckar färdigt en gris i morgon så därefter finns det också färskt kött i butiken. 
På midsommarafton kläcktes det första ägget i äggkläckaren. Jag var orolig ett dygn för att det skulle vara det enda ägget som det blev något av, men sedan började de andra också kläckas och den sista kycklingen kom först på måndagen. Det blev fjorton stycken som klarade sig. Jag har dem i en låda i salongen och sätter mig och studerar dem och plockar upp dem i handen då och då. De är väldigt näpna.
Det finns fruktämnen på vinstocken och på den ena mullbärsplantan! Jag kunde inte låta bli att åka till 
Ja, det blir en extra midsommarutkörning av de varor som ni beställer nu, till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm i övermorgon, på torsdag den 23 juni, dagen innan midsommarafton.
.
Jag skrev att jag skulle köra leveransrunda varannan vecka från och med nu, men det blev en hyggligt bra utkörning i lördags så jag bestämde mig för att se om det fortfarande finns behov av mig i staden och tänker köra en sväng nu på lördag den 18 juni ändå.
Det finns en stund nu på kvällarna, strax efter solnedgången, då jag måste hejda mig. Jag stannar upp och andas för att påminna mig om var jag är. Dofterna, ljuset och färgerna är så överväldigande att jag har svårt att förstå att de är verkliga. Det är över på tio minuter, eller tjugo. Det spelar ingen roll så länge som jag är där. Det är förgängligt men det gör ingenting. Jag kan nöja mig. Det finns ingenting att lägga till eller dra ifrån. Det är en stund då allt kan hända, men inget behöver hända. Det är en stund då jag kan glömma det som var, en stund då jag inte bryr mig om det som ska bli. Det finns en frid i det man inte kan förstå.
Pionens knoppar och kaprifolens doft. Det är för märkvärdigt för att kunna förklaras, och ingen kommer någonsin att kunna bygga en modell som beskriver vad jag känner, eller en algoritm som genererar något liknande. Det finns ingen vetenskap som ens kan komma i närheten av att beskriva ljuset, dofterna, växtkraften, atmosfären och det komplexa samspelet mellan växterna, bakterierna, svamparna, djuren, fåglarna, insekterna, fukten och jorden som tillsammans skapar allt detta.
För varje år blir jag alltmer varse hur lite vi vet. Jag rodnar över hur naiv jag en gång var i min tro på att det vetenskapliga rationella tänkandet skulle omfatta allt större delar av universum tills vi förstod nästan allt. När jag låg på sjukhus förra året så drabbades jag av insikten om hur oerhört lite vi vet ens om hur våra egna kroppar fungerar. Läkarvetenskapen vet marginellt mer än vem som helst av oss. Att vi då i stället väljer att tro på lite vad som helst som sanningar kanske kan förklaras av hur svårt det är att leva i kunskapen om hur lite vi i själva verket vet. Hur lite vi vet om det som var, om det som är och om det som ska bli.
Ingen av hönorna kom tillbaka efter rävattacken den 22 maj. Kycklingarna i äggen som en av Rikards hönor fick fortsätta ruva var alla döda. De hade hunnit bli för kalla. Häromdagen fick jag 24 ägg av Tunbergs på Görlinge som också har Kindahöns. Björns mamma är en av landets främsta experter på den gamla lantrasen. Jag fick också låna Peters äggkläckare. Nu får vi se om jag får kycklingar till midsommardagen eller dagen efter, och om jag lyckas hålla dem vid liv. Jag vet inte hur bra jag är som hönsmamma till ett gäng föräldralösa dunbollar i en tuff värld. Vi får se hur det går.
Den här veckan styckas det två stora fina grisar från Mats Lundqvist i Altuna, så det finns underbara styckdetaljer att lägga vantarna på till helgen. Jag kommer bara köra leveranser av beställningar till Uppsala och Glädjens trafikplats i Upplands Väsby nu på lördag den 4 juni, eftersom de utlovar trafikkaos i Stockholm på grund av Stockholm Marathon och den pågående klimatkonferensen. Men det går alldeles utmärkt att komma hit till gården och shoppa i gårdsbutiken, och beundra tulpanerna i stället för självspäkarna och kostymnissarna. Lägg en beställning på hemsidan och kom och hämta dina reserverade varor när du vill i helgen eller på måndag. Det ska bli soligt här säger de.
Det är den första juni idag och jag har suttit och skissat lite på en plan för sommaren. Det kommer in så få beställningar till leveransrundorna nu, och Julia påminde mig om att jag bad henne förra sommaren att säga till mig i år att dra ner på leveranserna åtminstone under juli och halva augusti. Så jag tror att jag börjar köra varannan vecka från och med nu. Då blir det så att jag kör en hel runda lördagen den 11 juni, om det kommer in några beställningar, och sedan en specialrunda torsdagen den 23 juni, dagen innan midsommarafton för er som vill ha något gott att äta till den helgen. Om jag följer det schemat så blir det sedan leverans den 9 och den 23 juli och den 6 augusti.
Helgerna däremellan funderar jag på att ha ett enkelt kafé med kort meny här på gården. Kanske börjar jag med det redan den 18 juni och sedan den 25 juni på midsommardagen, med Resorb på menyn? Kanske blir det mackor med carnitas på hembakat bröd och en bärbakelse med min självpåhittade sockerkaka i botten. Kanske blir det korvgrillning också? Det ska i varje fall bara vara egna grejer på menyn, förutom kaffe och te och eventuell utomgårdsdricka. Det hela får växa fram dynamiskt när vi prövar oss fram. Det kan nog bli väldigt trevligt.
Det blev lite knäppt med de två grisarna jag hämtade från slakteriet igår. Den ena hade en slaktvikt på 117 kg men den andra bara på 77 kg. Så om ni beställer färskt kött från beställningsformuläret för utkörningen nu på lördag den 21 maj så får ni gärna specificera om ni önskar en större eller en mindre styckdetalj i det fall de skiljer sig i storlek. Det är inte säkert att jag kan uppfylla önskemålet, men jag gör alltid så gott jag kan om ni skriver särskilda preferenser i meddelandefältet på beställningsformuläret.
Idag smakade jag av den Gårdens salami som vi påbörjade för några månader sedan. Den är god, med tydlig smak av fänkål. Fortfarande lite mjuk, men det tycker jag om. Jag har lagt upp den på beställningsformuläret, men vi packar den först i morgon eller övermorgon. Vi har också en massa isterband som jag glömde att göra reklam för inför förra lördagen. Och så har vi fullt av andra korvar till grillen och lufttorkat till aperitifen, till exempel Thüringer Rostbratwurst, Toulous-korv, Frankfurter, Citron/kummin/mejram-korv, Salsiccia med rostat fänkålsfrö och vitt vin, Salsiccia med chili och vitlök, Svampkorv, Merguez på fläskkött och Timjan/rödvin/vitlök-korv.
Jag och Ulrica har fortsatt att gräva och rensa odlingsbäddar i köksträdgården. Nu får det räcka. Det kvarvarande orensade området ska vi täcka med ogräsduk och fixa nästa år. Idag var det för första gången i år varmare i utomhuset än i inomhuset och nu tror jag inte att det blir någon mer nattfrost, så då är det dags att plantera ut allt jag har förkultiverat. Den vackra mångfärgade mjölmajsen som jag ska försöka lära mig att baka tortillas av får nog stå i fruktlunden, men resten ska ner i köksträdgården. 
Jag måste hinna få ned allt innan jag åker till Estland på söndag för en veckas rehabilitering. Igår grävde jag ner narrbusken, blåbärstrybuskarna och bärhäggmisplarna längs med kanten på fruktlunden, så att ni lätt kan beundra när ni kommer på besök. Fler märkliga sorter av de 490 tulpanlökarna som jag satte i höstas börjar slå ut nu. Varje dag har det hänt något nytt i trädgården när jag kommer ut från huset. 
Jag försöker lära mig namnen på de växter som jag inte kan namnen på. Det finns ganska bra appar för att identifiera dem. Jag skulle vilja skriva en lång lista på alla olika växter som jag har på min mark, i mitt land, inom mina gränser, här på min gård. Från vitroten till den högsta linden. Jag skulle bli glad för varje ny växt jag hittade och lärde mig namnet på. Häromdagen upptäckte jag två rapphöns, först i trädgården på kvällen och sedan på gärdet utanför trädgården dagen därpå när Sonja skrämde upp dem. Fåglarna på gården kryssar jag av på en lista, men jag borde lära mig mer om insekterna också. Jag vill ha en överblick över min värld och bli bekant med alla invånare.
Igår gjorde vi timjan/rödvin/vitlök-korv och merguez på fläskkött och idag har Julia packat isterband. Allt finns på 
Nu blommar persikoträden, körsbärsträden och plommonträden i min lustgård. I brevhuvudet syns persikan Rigas rosa blommor. Och nu kommer även de fyrahundranittio tulpanerna. Först ut är Apricot Beauty som inte bara är vacker utan också doftar fint. Nu när jag gick ut med Sonja såg jag att även de vilda sorterna hade börjat blomma. 
Det gjorde de inte i morse! Både häggen och slånbärsbuskarna blommar längs byvägen såg jag också. Det ska jag lägga på minnet att de blommar samtidigt.
Jag försöker att hitta en balans mellan att leva i stunden och att drömma om framtiden. Jag försöker njuta av det jag har framför ögonen, och samtidigt försöker jag att planera, så att förutsättningarna ska bli de bästa för framtiden att bli så vacker som jag vill. Men det är lätt att bli stressad av kraften hos ogräsen, och rädslan för att förlora kontrollen, när jag har missat chansen att bestämma över trädgården och våren slår över i sommar. När växtligheten tar över så döljs stenarna som kommer att vara hinder när jag vill gå fram med slåtterbalken längre fram i sommar. Ändå vet jag att det finns obegränsat med kärlek i naturen och trädgården, och att den aldrig sviker mig, även om den kan vara besvärlig och ge annat tillbaka än vad jag hade väntat mig. Jag måste stanna upp och låta det vara som det är. För naturen är vacker som den är, och det finns alltid något att fascineras över, även hos ogräsen. Jag får låta det bli som det blir, och fruktlunden kommer åtminstone att bli full av metaforer.
Nu står Julia och styckar en stor gris som har växt upp hos herr Ottosson. Det blir fina grillbitar av den och mer ändå har vi från tidigare grisar i fryst format. För konventionell snabb grillning som egentligen bara kräver en uppmärksam grillare passar framför allt dessa styckdetaljer bra:
Nu håller kastanjens svullna knoppar på att explodera! De exklusiva tulpanerna har börjat knoppas, pionen vecklar ut sig, det första körsbärsträdets visar bladen, persikoträden knoppas för fullt och ramslöksplantan som jag fick från Johan Widing för kanske 8 år sedan har överlevt ännu en vinter och eventuellt till slut skapat ännu en planta. 
De förstår, till skillnad från sjukvården, vikten av rehabilitering för den som blivit av med sin cancer. Jag är oerhört tacksam för den här resan och ser mycket fram emot att få ägna mig bara åt mig själv under en vecka, utan att behöva tänka på vardagsslitet. Men det kan innebära att jag får ställa in leveransrundan den 28 maj. Vi får se.