I morgon och på söndag (30-31 juli) håller vi kaféet öppet. Då serverar jag, Rikard och min kompis Albin fika med grillade korvar och smarriga tillbehör och den delikata Rönna-bakelsen. Menyn är inte helt spikad än, så vi kan vara öppna för förslag.
På söndag den 31 juli försiggår även evenemanget Tuva och täppa i Fjärdhundraland. Då är min blivande fruktlund öppen och jag tillgänglig för att berätta om fruktträden och bärbuskarna som jag började plantera förra sommaren, och öppen för förslag och era lärdomar och tips.
I början av veckan tog jag semester, därav det sena veckobrevet. Jag och Ulrica åkte ner till Kinda och Ydre kommuner i Östergötland. Ulricas familj har klockargården i Torpa och min släkt har ett myller av kopplingar till båda kommunerna genom århundradena. Till exempel så var min anfader Hemming Samuelsson nio generationer tillbaka gästgivare på Kisa krog (nu Kisa Wärdshus) då Karl den XI tittade förbi och utsåg den till Smålands bästa restaurang 1692, och det var en annan anfader, Lars Magnus Holmberger, som lät bygga den nuvarande prästgården i Torpa 1799. Vi åt frukost på mitt värdshus och den var fortfarande god.
Vi besökte min underbara farkusin Erik och Gull och min syssling Gustav, i den gamla skolan i Axhult där min farmoster Jana var lärare och som jag har så starka barndomsminnen från. Min bror och jag lekte med de gamla floretterna och sov i den gamla skolsalen där när vi var på genomresa som barn på väg till Göteborg eller Österlen. Erik och Gull har en fantastisk liten trädgård med ett tjugotal äpple-, päron- och körsbärsträd, förutom frodiga grönsaksodlingar, tre växthus, några svensk blå anka, ett tjugotal vita brevduvor, kindahöns, en gammal nubisk åsna och en häst. Erik hävdade att Janas gamla bigarråträd är av en alldeles egen sort som är unik för Axhult (och kanske grannbyn). Den ska jag få ympris av och försöka föröka till min egen trädgård, för körsbären var utsökta.

Dagen därpå blev vi bjudna på lunch i vackra välbevarade Torpa prästgård av Martin och Ninna, och fick se ytterligare en fantastisk trädgård i sluttningen ner mot Sommen och med utsikt över Torpa kyrka. Martin är nog den som känner till mest om min släkt på farmors sida och han berättade fantastiska historier när vi bläddrade i hans arkiv efter lunchen. Tyvärr fick jag veta att vi kanske har del i skulden för Axel von Fersens lynchning i Gamla stan 1810, då en anfader som var läkare hade fått i uppdrag att genom obduktion reda ut huruvida kronprins Karl August hade blivit förgiftad eller ej, vilket lynchmobben anklagade von Fersen för att vara inblandad i. Men anfadern hade det så trevligt på prästgården att han inte kom iväg i tid för resan till Stockholm. Jag framför härmed min ursäkt för dröjsmålet till Fersens eventuella släktingar. Vi pratade också om porträttet av Linné, som Erik och Gull har, som Pehr Holmberger, ni vet Linné-lärjungen med senapen, lät måla, och om David Pontin, den andra Linné-lärjungen, som var skeppspredikant och blev kidnappad i Indien på sin väg till Kina. Och om farfars far Konrad Franzén, charkuteristen i Målilla som skrev brev till farmors far redaktören Hugo Holmberger i Eksjö och begärde pengar för att hans romantiska dotter hade satt griller i huvudet på farfar som valde att bli präst i stället för att utbilda sig till något fint och användbart. Och många många fler historier.
Landskapet i Kinda och Ydre är något av det vackraste Sverige jag känner till och kanske den del av landet som jag känner mig mest hemma i. I det kuperade och skogrika odlingslandskapet med alla små sjöar känns historien ligga så nära ytan. Det fascinerar mig och jag har svårt att begripa de som faktiskt inte är intresserad av de personliga ödena i förfädernas historia. Tyvärr så var resan så full av starka intryck att jag nästan alldeles glömde bort att fotografera. Men det är också ett tecken på att jag var närvarande och njöt av stunden, det som man mår så bra av och som man bör ägna sin semester åt.
På lördag den 23 juli kör jag en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm, med de varor som ni beställer på
Den 31 juli deltar jag också också i
I förrgår lade jag ett nättak över hönsutegården, för att skydda kycklingarna från attacker från skator och andra hot ovanifrån, och sedan lät jag mina tolv tre veckor gamla lärjungar flytta ut från vardagsrummet till hönshuset. De har inte riktigt vant sig än och är lite blyga för utomhuset.
Men de har olika personligheter och deras fjädrar och dun är olika tecknade. Torsten och Gudrun är båda svarta och vill flyga upp och sätta sig på min hand så snart den kommer inom räckhåll. Sedan igår har Torsten börjat klättra upp längs min arm för att sätta sig på min axel. Ibland viskar han hemligheter i örat på mig. Då blir jag glad.
Den här helgen kör jag ingen leveransrunda. I stället inviger vi Franzéns Charkuteriers kafé lite försiktigt. Jag och Rikard håller magasinet öppet och grillarna varma mellan 11 och 16 på lördag och söndag. Så här skrev jag nyss på
Kycklingarna gillar mig nu. När jag sträcker ned handen – eller skajliften, som de kallar den – i lådan så hoppar de upp i handflatan och på armen. I morse var de en stund fem stycken på en gång som satt där på min hand och underarm. Efter frukost lät jag dem komma ut i en bur i solen, i gräset, i vinden för första gången. De älskade det, och pickade ivrigt i sig av gräsen. Men jag lät dem bara vara där en stund, för jag har läst på om hur temperaturkänsliga de är den första tiden och jag oroar mig för att de ska dö. De är så söta. När jag satte mig ned på huk så samlades de runt och under mig. Sedan ville de inte hoppa ned i kartongen igen.
Tidigare när jag har fått kycklingar så har jag haft hönor som tagit hand om dem och därför har jag inte behövt följa dem så nära inpå. Nu har jag fått spela rollen av hönsmamma åt dem och det har gett mig en helt annan mycket närmre kontakt. Tre har dött längs vägen, men de som är kvar verkar friska och starka. Nu på sjuttonde dagen så ser de lite tufsiga ut med allt fler fjädrar som ersätter kycklingdunen. Jag märker också att de har lite olika personlighet. Det är ännu inte möjligt att avgöra vilka som kommer att bli tuppar och vilka som kommer att bli hönor. Så alla är fortfarande hens.
Nu på lördag den 9 juli kör jag en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm om ni beställer varor på
Loppisrundan i Fjärdhundraland i helgen blev mycket lyckad för mig. Jag hade gissat att det antingen inte skulle komma någon alls, eller att det skulle komma alldeles för mycket folk så att det blev kaos, men ingenting blir någonsin som man tänkt sig och det blev i stället alldeles lagom med folk. Rikard och jag serverade fika och grillade korvar framför magasinet. Vi snackade mycket med de pratsugna gästerna som var en lagom blandning av gamla stamkunder och nya, och det hela var riktigt trevligt.
De tretton kycklingarna växer på. De håller på – piper och rejsar runt – i en stor låda bakom mig i rummet där jag sitter och skriver det här. Ibland när en grupp har lagt sig tätt intill varandra och somnat så kommer en rusande och hoppar upp så att den faller ner mitt i den varma mjuka högen på bästa platsen! Än så länge är de för små och temperaturkänsliga för att få vara ute i naturen.
Den här helgen (lördag den 2 juli) blir det ingen leveransrunda. I stället får ni komma till mig och handla i gårdsbutiken och fika och äta korv! Rikard och jag styckar färdigt en gris i morgon så därefter finns det också färskt kött i butiken.
På midsommarafton kläcktes det första ägget i äggkläckaren. Jag var orolig ett dygn för att det skulle vara det enda ägget som det blev något av, men sedan började de andra också kläckas och den sista kycklingen kom först på måndagen. Det blev fjorton stycken som klarade sig. Jag har dem i en låda i salongen och sätter mig och studerar dem och plockar upp dem i handen då och då. De är väldigt näpna.
Det finns fruktämnen på vinstocken och på den ena mullbärsplantan! Jag kunde inte låta bli att åka till
Ja, det blir en extra midsommarutkörning av de varor som ni beställer nu, till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm i övermorgon, på torsdag den 23 juni, dagen innan midsommarafton.
.
Jag skrev att jag skulle köra leveransrunda varannan vecka från och med nu, men det blev en hyggligt bra utkörning i lördags så jag bestämde mig för att se om det fortfarande finns behov av mig i staden och tänker köra en sväng nu på lördag den 18 juni ändå.




Det finns en stund nu på kvällarna, strax efter solnedgången, då jag måste hejda mig. Jag stannar upp och andas för att påminna mig om var jag är. Dofterna, ljuset och färgerna är så överväldigande att jag har svårt att förstå att de är verkliga. Det är över på tio minuter, eller tjugo. Det spelar ingen roll så länge som jag är där. Det är förgängligt men det gör ingenting. Jag kan nöja mig. Det finns ingenting att lägga till eller dra ifrån. Det är en stund då allt kan hända, men inget behöver hända. Det är en stund då jag kan glömma det som var, en stund då jag inte bryr mig om det som ska bli. Det finns en frid i det man inte kan förstå.
Pionens knoppar och kaprifolens doft. Det är för märkvärdigt för att kunna förklaras, och ingen kommer någonsin att kunna bygga en modell som beskriver vad jag känner, eller en algoritm som genererar något liknande. Det finns ingen vetenskap som ens kan komma i närheten av att beskriva ljuset, dofterna, växtkraften, atmosfären och det komplexa samspelet mellan växterna, bakterierna, svamparna, djuren, fåglarna, insekterna, fukten och jorden som tillsammans skapar allt detta.
För varje år blir jag alltmer varse hur lite vi vet. Jag rodnar över hur naiv jag en gång var i min tro på att det vetenskapliga rationella tänkandet skulle omfatta allt större delar av universum tills vi förstod nästan allt. När jag låg på sjukhus förra året så drabbades jag av insikten om hur oerhört lite vi vet ens om hur våra egna kroppar fungerar. Läkarvetenskapen vet marginellt mer än vem som helst av oss. Att vi då i stället väljer att tro på lite vad som helst som sanningar kanske kan förklaras av hur svårt det är att leva i kunskapen om hur lite vi i själva verket vet. Hur lite vi vet om det som var, om det som är och om det som ska bli.
Ingen av hönorna kom tillbaka efter rävattacken den 22 maj. Kycklingarna i äggen som en av Rikards hönor fick fortsätta ruva var alla döda. De hade hunnit bli för kalla. Häromdagen fick jag 24 ägg av Tunbergs på Görlinge som också har Kindahöns. Björns mamma är en av landets främsta experter på den gamla lantrasen. Jag fick också låna Peters äggkläckare. Nu får vi se om jag får kycklingar till midsommardagen eller dagen efter, och om jag lyckas hålla dem vid liv. Jag vet inte hur bra jag är som hönsmamma till ett gäng föräldralösa dunbollar i en tuff värld. Vi får se hur det går.
Den här veckan styckas det två stora fina grisar från Mats Lundqvist i Altuna, så det finns underbara styckdetaljer att lägga vantarna på till helgen. Jag kommer bara köra leveranser av beställningar till Uppsala och Glädjens trafikplats i Upplands Väsby nu på lördag den 4 juni, eftersom de utlovar trafikkaos i Stockholm på grund av Stockholm Marathon och den pågående klimatkonferensen. Men det går alldeles utmärkt att komma hit till gården och shoppa i gårdsbutiken, och beundra tulpanerna i stället för självspäkarna och kostymnissarna. Lägg en beställning på hemsidan och kom och hämta dina reserverade varor när du vill i helgen eller på måndag. Det ska bli soligt här säger de.
Det är den första juni idag och jag har suttit och skissat lite på en plan för sommaren. Det kommer in så få beställningar till leveransrundorna nu, och Julia påminde mig om att jag bad henne förra sommaren att säga till mig i år att dra ner på leveranserna åtminstone under juli och halva augusti. Så jag tror att jag börjar köra varannan vecka från och med nu. Då blir det så att jag kör en hel runda lördagen den 11 juni, om det kommer in några beställningar, och sedan en specialrunda torsdagen den 23 juni, dagen innan midsommarafton för er som vill ha något gott att äta till den helgen. Om jag följer det schemat så blir det sedan leverans den 9 och den 23 juli och den 6 augusti.
Helgerna däremellan funderar jag på att ha ett enkelt kafé med kort meny här på gården. Kanske börjar jag med det redan den 18 juni och sedan den 25 juni på midsommardagen, med Resorb på menyn? Kanske blir det mackor med carnitas på hembakat bröd och en bärbakelse med min självpåhittade sockerkaka i botten. Kanske blir det korvgrillning också? Det ska i varje fall bara vara egna grejer på menyn, förutom kaffe och te och eventuell utomgårdsdricka. Det hela får växa fram dynamiskt när vi prövar oss fram. Det kan nog bli väldigt trevligt.

Nåväl, jag sitter i Pärnu och kan ingenting göra åt saken. Balkongdörren är öppen och jag kan känna doften från havet, för mitt rum vetter mot floden Pärnus utlopp i Östersjön trehundra meter bort. Jag gick en lång promenad längs den kilometerlång sandstranden idag. Det här är det första dagarna med sol och stiltje fick jag veta, och säsongen har inte kommit igång än. Det är glest mellan människorna. Förberedelser pågår inför anstormningen av gäster. Det doftar asfalt och målarfärg. Bebyggelsen består till stor del av äldre och nyare trähus, men också av putsade mer modernistiska hus. Det verkar vara en vänlig och lagom vacker stad som just håller på att vakna upp till sommaren. Dags att putsa över fjolårets slitage. Jag gillar stämningen på sådana här platser både innan och efter säsong.
Idag inleddes behandlingarna och jag fick den skönaste ryggmassage jag någonsin fått. Jag är ledsen att behöva säga det kvinnor, men ingen har knådat mina skinkor skönare än Egbert. I morgon ska han få ge sig på mina fötter.
Pärnu ligger ungefär i höjd med Norrköping och naturen har inte kommit mer än kanske en vecka längre än i Rönna. Hemma verkar det bli ett äppleår. I varje fall så blommar mina äppelträd något alldeles vansinnigt. Undrar hur tulpanerna klarar sig utan mig. Efter lönekörningen i morgon ska jag försöka att inte tänka på Rönna förrän på måndag.