Nu på lördag den 25 oktober kommer jag till Bondens marknad på Södermalm för sista gången den här hösten. Sedan blir det uppehåll till den sista helgen i november då den första av de fyra julmarknaderna tar vid, men då är det vinter.

Eftersom jag har haft med mig otillräckligt med styckdetaljer de senaste gångerna så styckar Julia tre grisar den här veckan, så att det ska finnas kotletter så att det räcker till alla mina kotlettgalna italienska, franska och svenska kunder. I stället så blir det lite mindre av korv, men det kommer åtminstone finnas Toulouse, Nürnberger, Förbjuden korv, chorizo och lite annat från frysen. Och så rillettes och skivat lufttorkat förstås.

I nästa vecka kommer vi att tillverka massor av korv i stället, och jag kommer att köra en leveransrunda nästa lördag, den 1 november, med stopp i Uppsala, Upplands Väsby och de sju leveransställena i Stockholm för utlämning av beställningar som görs på hemsidan. Har ni några önskemål om vad som ska finnas på beställningsformuläret så får ni gärna svara på nyhetsbrevet och berätta för mig. Beställningssidan är inte tillgänglig nu, för den blev attackerad för en tid sedan så jag har låst den tillfälligt. Jag ska byta värdserver för mina företagssidor från den dyra amerikanska där jag ligger nu till en billigare svensk. Låt oss hoppas att övergången blir smidig.

Jag ser fram emot att få träffa er på lördag.

Upptäckter i Ydre

Jag och U åkte ner till Gunnarsbo i förra veckan. Jag har alltid tyckt att det är så stilla och lugnt på min gård där jag bor, men det går inte att jämföra med tystnaden här nere och avskildheten och närheten till en natur som tillhör djuren i högre grad än människorna. På morgonen när U gick ut stod där en älgko vid rosenbusken fem meter bort. Jag hoppas att ugglan, som flög över oss när vi var här de två första gångerna förra året, ska komma tillbaka nu när inte ljuset står på och lyser hela nätterna. 

Jag började undersöka hur jag på bästa sätt ska hålla verkstadsbyggnaden sval, så att det inte går åt för mycket el, utan att riskera att vattnet fryser i rören. Jag ska testa en lösning som jag har tänkt ut nästa gång jag kommer dit. En av dagarna åkte vi och besökte Ydres centralort Östebymo som ligger ungefär en kvarts bilresa från G-bo. Österbymo är den största av Ydres tre tätorter (tätort > 200 inv.) med 862 bofasta själar. Jag måste erkänna att jag inte tycker att Österbymo är en särskilt vacker plats, men förutom Coop, Systembolaget, en pizzeria, en mack och ett mindre byggvaruhus, så finns där Ydre Kulturcentrum med ett mycket intressant bioprogram, direktsändningar av opera från Metropolitan och en aktiv teater/musikal-verksamhet. 

Men finast i Österbymo är ett bibliotek med en mycket ambitiös och spännande programverksamhet, och ett Ydre-rum med intressanta samlingar av historia och litteratur om Ydre, och mycket annat. Jag blev genast förälskad i biblioteket och när jag fick höra att de kommer att utlysa en bibliotekarietjänst så bestämde jag mig omedelbart för att jag ska söka den. Även om jag inte är utbildad bibliotekarie, så tycker jag att min lingvistikutbildning och alla år som forskare inom informationsåtkomst borde vara relevanta, liksom min breda datorkunskap och sociala kompetens, för att inte tala om mitt intresse för litteratur och mina rötter i Ydre, och hur jag har präglats av att växa upp omgiven av böcker och teater. Det vore verkligen underbart att få ägna 8-10 år av livet åt bibliotekstjänstgöring innan pensionen. 

Detta går jag och tänker på medan jag passar på att renovera innertaket i salongen, i väntan på att visningarna ska kunna återupptas när snickarna har återställt det de fick riva för att komma åt skadan på huset som jag drabbades av för en månad sedan. Min strategi just nu är att så länge saker går sönder så ska någonting också ersättas eller lagas så att det blir finare eller bättre än förut. På så sätt ska jag ge oknytten på nöten så att de tröttnar på att sätta krokben för mig. 

Vi ses!

Det blev lite rörigt i förra veckan när min styckerska Julia blev sjuk och jag därför inte fick med mig något kött till marknaden i lördags. Jag hade bara produktionskött till att göra en omgång vardera av Frankfurter och fläskmerguez, som jag tog med, resten var fryst kött och korv. Det gav en inte lika lockande kyldisk, och det var färre stamkunder närvarande av okänd anledning, så försäljningen blev inte förtjusande.

Men nu är Julia frisk och står och styckar för fullt. Därför kommer styckdetaljer från två grisar med på höstens sjunde Bondens marknad nu på lördag den 13 september mellan klockan 10 och 15 på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm. Jag tar också med mig det jag har av frysta korvar och lufttorkat. Av det senare har jag en ny produkt som jag kallar Lufttorkad fläskhare. Fläskhare är ju ett äldre namn för urbenad kotlettrad och det använder jag här för att inte blanda ihop produkten med min lufttorkade kotlett, som är kryddad med fänkålsfrö och rosmarin, till skillnad från den lufttorkade fläskharens enbär och rosmarin som dominerande kryddor.

Jag ska också försöka hinna med att göra en omgång leverpastej i morgon och starta en ny omgång isterband som bli klara i nästa vecka. I nästa vecka blir det full produktion inför Mat och människor i Fjärdhundraland som inträffar lördagen den 20 september, vilket innebär att jag inte står på bondens marknad den lördagen. Kontakta mig om du vill hjälpa till på Mat och människor 10-16 mot en tusenlapp i ersättning.

Fix i jordfelens tid 

I förra veckan pilade jag ner till Gunnarsbo en sväng för att installera ett wifi-gränssnitt till jordvärmepumpen. Pilade är kanske inte rätt ord. Det kändes mer som att ett gummiband var fäst vid Gunnarsbo och mitt bröst, och att det drog bilen dit. Jag tycker att det är intressant hur en kroppslig föreställning kan förändra hur verkligheten upplevs. Bilkörningen kändes helt annorlunda mot om jag hade föreställt mig att bilen trycktes fram bakifrån. När jag undervisades i saxofon för drygt 40 år sedan så var en av de få värdefulla saker jag lärde mig att om jag föreställde mig att mitt öra var placerat tre meter framför instrumentet så förändrades mitt sätt att lyssna och därmed mitt spel till det bättre och tonkvaliteten blev mer konsistent över hela instrumentets register. Ibland så tänker jag på det som ett exempel på något som inte går att förklara vetenskapligt, men som likväl är sant. Tankens fundament i medvetandet förändrar ibland saker och tings faktiska natur. 

När jag kom fram efter skymningen så visade sig jordfelsbrytaren ha slagit från elen och jag fick nästan panik. När jag listat ut hur jag skulle slå på den igen så kom knappt något vatten och hydropressen slog av och på vattenpumpen i ett. Dagen efter så hörde jag mig för i bygden om lokala rörmokare, men de närmsta visade sig båda vara döda. Lanthandeln tipsade om Kents Rör i Tranås, som jag ringde och som genast ryckte ut. Han fyllde hydropressen till rätt lufttryck och förklarade hur den fungerade, hur jag skulle göra om det hände igen och att det förmodligen var vattenpumpens ständiga påslag och avslag som orsakat jordfelet. Jag älskar kompetenta och effektiva och pålitliga hantverkare och är glad att ha hittat en rörmokare till Gunnarsbo.

Även i Rönna har jag behövt hjälp av rörmokare med vedpannans cirkulationspump och värmepumpens flöde i charken. Det arbetet vågar jag inte betygsätta innan jag har sett fakturan, men Micke som svarar i telefonen där, och kanske är chefen, har världens finaste telefonröst och skulle kunna jobba extra för Radioteatern om den fortfarande hade funnits.

När jag skriver detta sitter jag på en kylbilsserviceverkstad i Jordbro industriområde, för kylbilens kyla slutade att fungera trots att jag var här för bara en dryg månad sedan. Jag hoppas att de kan fixa problemet och inte tar så mycket betalt med tanke på fakturan för deras föregående inte så lyckade försök att fixa problemet. Sedan återstår att hitta en elektriker som kan ge sig på att byta en kabel i charkens diskmaskin, för den triggar också jordfelsbrytaren, och det är träligt att diska allt för hand. Elektriker som har tid och lust är inte lätta att hitta i mina trakter.

På Gunnarsbo hann jag också arbeta med en trimmer i någon timme och började med att ta ned gräs och brännässlor för att ta fram ett staket runt fruktträdgården. Eftersom ingen har bott på Gunnarsbo på ett och ett halvt år, så har tomten växt igen förutom på den mindre yta som hållits öppen med gräsklippare. Men det är ett väldigt tillfredsställande arbete att frigöra tomten och ta makten över ytorna. Det blir också snabbt så mycket vackrare. Jag längtar efter att få fortsätta det arbetet så att det blir fint till nästa år. 

Vårtbitarna som gnisslar så på kvällarna säger – Hej!

Vi ses!